Etruskisk kulturhistoria

1. ETRURIEN &
ROMARRIKET
KULTURHISTORISKA STENCILER - del 3
-1-
ETRURIEN
c:a 700 - 100 f.Kr
HISTORISK ÖVERSIKT
Varginna, c:a 500 f.Kr., brons, 85 cm,
Kapitolinska Museet, Rom
/pojkarnas porträttskulpturer (Romulus och Remus)
tillkom först under Renässansen på 1500-talet e.Kr.)

2. - 800-talet f.Kr. - italiensk Järnålder. Villanova- och Ltiumkulturerna, samt en yngre gravkultur
(schaktgravar) utvecklas
- 21 April 775 f.Kr. - enligt traditionen, dagen då Romulus och Remus grundlägger staden Rom
- c:a 730 f.Kr. - lokala aristokratier bildas i Etrurien
- 630 - 580 f.Kr. - de viktigaste samhällena i mellersta Etrurien, samt Rom blir städer. Tydlig etruskisk
närvaro i Campana. Ett förbund av 12 städer i det centrala Etrurien
- 616 - 578 f.Kr. - det etruskiska kungadömet i Rom börjar. Tarquinius Priscus, son till korinthiern -
Demaratos, regerar
- 579 - 534 f.Kr. - Servius Tullius regerar. Den romerska traditionen tillskriver honom tribusindelningen
- c:a 550 f.Kr. - etruskisk kolonnisation av Poslätten, där Villanova kulturen utvecklats sedan 800-t. f.Kr.
Ett förbund av 1 städer bildas.
- 535 f.Kr. - etruskerna och kartagerna egrar över fokierna vid Alalia (Aleria), som
kommer i etruskiskt herravälde
- 534 - 509 f.Kr. - Tarquinius Superbus’ regering. Jupiter templet fullbordas
- 524 f.Kr. - Aristodemus från Cumae, senare tyrann i staden, besegrar etruskerna
- 509 f-kr. - slut på Tarquinius’ tyrani. Rom blir republik
- 474 f.Kr. - Syrakusa segrar över etruskerna vid Cumae
- 407 f.Kr. - belägringen av Veji
- 338 f.Kr. - den första romerska kolonin grundas
- 334 - 326 f.Kr. - Rom får kontrollen över Campana
- 295 f.Kr. - etrusker, galler och samniter besegras vid Sentium
- 265 f.Kr. - Volsinii faller och Etrurien underkuvas
-2-
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT

3. Ett begrepp i kulturhistoria är det s.k. etruskiska mysteriet. Mer än i andra kulturskeenden är
uttrycket ”mysterium” så passande som just i fallet med etruskerna.
Deras intåg på världscenen var lika plötsligt och mystiskt som det etruskiska folkets
försvinnande. Ett mystiskt dunkel verkar sprida sig över det udda folkets öde. Var etruekerna
kom ifrån, vet man inte. Enligt den grekiska historikern Herodotos, hade etruskerna invandrat
från Lydien i Mindre Asien. Detta skulle förklara de tydliga orientaliska elementen i deras
konst - måleri, skulptur, smyckekonst, m m., Men förutom dessa konstnärliga band till det
Främre Orienten, har etruskisk kultur många drag som inte har några paraleller någon
annanstans. Etruskernas språk har inga släktingar bland kända språk, däremot har deras alfabet
lånats från det grekiska alfabetet, som i sin tur byggde på det finicianska alfabetet.
Etruskerna skapade en lös federation av städer, som grälade ständigt sins emellan. De har
aldrig bildat en stat.
Den etruskiska kulturens blomstring sammanföll med den arkaiska perioden i Antika
Grekland. 600- och 500-talet f.Kr. var en period av en stark etruskisk makt. Etruskiska städer
tävlade med grekiska och etruskisk flotta dominerade större delen av Västra Medelhavet.
Etruskerna skapade ett stort handelsimperium, vars välde sträckte sig från neapel i söder till
Podalens nedre del i norr. T.o.m. Rom styrdes under ett århundrade av etruskiska kungar, fram
tills upprättande av den romerska republiken - 510 f.Kr.
Det starkaste etrukiska området var Toscana på Appeninska halvön, och de viktigaste städerna
var: Cerveteri, Tarquini, Veji, Perusia och Vulci.
Etruskisk sarkofag från Cerveteri, c: a 520 f.Kr.lera, längd 201cm, Museo Nazionale di Villa Giulia, Rom

4. -3-
Etruskisk dans vet
man väldigt lite om.
Vittnesbörden om
dess utforming är
sparsamma och oftast
i form av reliefer och
freskframställningar
funna i de etruskiska
gravarna. De typiska
etruskiska danser var
knuttna till
dödskulten. Det var
begravningsdanser av
orientaliskt ursprung
som karaktärierades
av höga hopp och
kraftfulla rörelser, samt kultdanser, bl a. Marsdansen (krigsguden) och Luperdansen
(eldguden).
Musiken och drama vet man ingenting om och litteratur ytterst lite om. de enda bevarade
texterna, bl a. gravinskriptioner från den s.k. Zagreb mumie, ett stele i Perugia, samt en
steninskription från Capua, är otillräckliga vittnesbörd om litteraturen, för att man skall få en
veteskapligt säker uppfattning om den etruskiska litteraturen.
ARKITEKTUR, SKULPTUR & MÅLERI
I.o.m. att etruskernas rikedom grundade sig på
exploatering av koppar- och järnfyndigheter, var de
mycket skickliga metallhantverkare. Också därför,
bland de tallrikaste etruskiska föremålen som har
hittats, finns bl a. bronsstatyer, silver- och
guldsmycken, speglar och andra föremål i olika
metaller. De flesta av dessa föremål hittades i de
etruskiska gravar.
Yngling och dödsdemon. Askbehållare. Tidig 300-t. f.Kr.
Pietra fetida, längd 119,5cm. Arkeologiska museet, Florens
Den etruskiska Brutus’ huvud.
Etruskisk skulptur.

5. -4-
Byggda i sten, efterliknade dessa gravar interiörer av vanliga bostäder. De var täckta med valv
eller kupol, byggda av horisontala överskjutande ringar av stenblock.Dessa gravar innehöll ett
stort kulturhistoriskt skatt, bl a. målningar, reliefer, samt begravnings statyer och skulpturer.
En stor mängd av lerkärl som hade mänskliga former som förebild, då kärlets lock
förvandlades till den dödes huvud och kroppsmarkeringar uppträdde på kärlets kropp hittades.
Även många guldsmedsarbeten med orientaliserande motiv, tillsammans med importerade
arbeten från Orienten påhittades.
De etruskiska sarkofager, samt statyer
och skulpturer är tillverkade i lera och
inte ett hårt material som sten (som hos
greker och egyptier). Etruskisk dödskult
var mycket framträdande i denna kultur.
De döda framställdes ofta i naturlig
storlek, utsträckta på sarkofaglocken.
Etruskiska konstforemål präglas av
mindre formell disciplin, men istället av
en sällsyn direkthet och livfullhet.
Gravarna var boningar för kroppen och
själen (bilder av banketter, fester,
danser och olika spel). Stuckreliefer
förekom ofta istället för fresker i de
etruskiska gravarna. Både fresker och
reliefer föreställde ofta olika
husredskap, vapen, husdjur,
dödsdemoner, landskap och olika vardags sysslor.
Även deras tempel var byggda i ett mjukt material, förmodligen i lera och trä. Anledningen att
de undvek sten i samband med deras religions utövning var själva tron och religionen. Enbart
templets grund kunde göras i sten (stenpostamentet). Det etruskiska templets viktigaste
utrymme var, som i grekiska tempelbyggnader - cellan. Etruskisk cella var tredelad, ty den
etruskiska religionen dominerades av treenigheten, som var föregångarna till romerska Juno,
Jupiter och Minerva.
-5-
Det etruskiska templet var fyrkantig och mycket primitivare och klumpigare än de grekiska
tempelbyggnader.Etruskerna var ett vidskepligt folk, vilket illustrerades och bevittnades i
Askurna, s.k. ansiktsurna, c:a 675 - 650 f.Kr.
terrakota, 65cm, Etruskiska museet, Chiusi
Chimera från Arezzo

6. många bevarade kulturföremål. De trodde t ex. på att gudarnas vilja uppenbarade sig genom
olika tecken i naturen (åskväder, fåglarnas flykt, etc.). De trodde också att offerdjurens lever
var platsen för det gudomliga budskapet. Levern var för etruskerna platsen för det gudomliga
budskapet och människans vitigaste centrum.
Naturen tycks ha spelat en stor roll i den etruskiska religionen. Den mest kända etruskiska
skulpturen är en varginna, som gav Romulus och Remus - Roms grundarna - di. Denna
skulptur från Veji, härstammar från etruskisk mytologi, där vargar tycks ha spelat en viktig
och framträdande roll.
Få arkitektoniska verk är bevarade från den etruskiska tiden (bl a. Porta d’Augusto i
Perusia/Perugia/ från c:a 100-t. f.Kr.). Den etruskiska ingenjörskonsten, arkitekturen, samt den
etruskiska stadsplaneringskonsten hade enorm betydelse för utveckling av den romerska
byggnadstekniken. Bland de tydligast etruskiskt inspirerade byggnadskonstruktioner i romersk
arkitektur återfanns bl a. valvbågs portkonstruktion, akvedukter, atrium (det romerska husets
centralhall), försvarsmurar kring städer (fortifikationer), broar, dräneringssystem samt
stadsanläggningar i rutmönster, med centrum i skärningspunkten mellan två huvudgator, som
delade staden i fyra stadsdelar.
Två huvudgator som korsade varandra hette:
CARDO - löpte från norr till söder
DECUMANUS - löpte från öster till väster
Etruskiskt måleri samt deras hantverkskonst bar på tydliga orientaliska drag.
-6-
Etruskisk kultur förföljdes starkt av de tidiga romerska härskare, som nästintill lyckades
utplåna den etruskiska kulturen.
Redan 272 f.Kr. härskade romarna i Etrurien, men fortfarande vid c:a 100 f.Kr. och även
senare kan man finna tydliga spår av etruskisk kultur.
Etruskisk kultur och etruskernas mystiska öde har alltid varit, och förmodligen alltid förbli, en
gåta i Västerlandets kulturhistoria.

7. Porta d’Augusto, 100-talet f.Kr., Perusia (Perugia)
Apollo från Veji, c:a 510 f-Kr.,
lera, 175cm, Museo Nazionale di Villa Giulia, Rom