Reportage. Strömsö är precis som det ser ut.

1. ■■Solen
upp ner
Helsingfors 6.15 20.23
Jyväskylä
6.06 20.26
Uleåborg
5.58
20.39
Utsjoki
5.29
20.52
HUFVUDSTADSBLADET lördag 1 september 2012
MITTEN 17
kultur & nöje
dagbok
fokus
kultur & nöje
Dagens jubilar
mitten
■■Namnsdagar i morgon
Svenska: Synnöve
Finska: Sinikka, Sini, Justus
Ortodoxa: Johannes, Juhani, Juha,
Veli, Veikko
dagbok
■■Namnsdagar i dag
Svenska: Gottfrid
Finska: Pirkka
Ortodoxa: Simeoni, Simana, Joosua
mitten
Vecka 35
fokus
Lördag 1.9
lördag 1 september 2012 HUFVUDSTADSBLADET
mitten
16 MITTEN
 Avancerat. Allt som görs i Strömsö ska gå att göra
hemma. I alla fall i princip. Redaktionen medger att recept,
ritningar och andra anvisningar ibland varit alltför svåra.
 Snyggt. När Strömsöredaktionen ställer fram exempelvis kärl är det inte lite ditåt utan precis.
Tänk om
jag kunde …
FOKUS
DAGBOK
KULTUR & NÖJE
FOKUS
DAGBOK
KULTUR & NÖJE
FOKUS
DAGBOK
KULTUR & NÖJE
Annika Madejska
Redaktör Eva Wörlund
dagbok@hbl.fi, 044 7835 774
En schäfer, foliehattar och
vansinnesföreställningar. Vägen till Strömsö är mycket
snårigare än den är därifrån.
Kulturchef Philip Teir
kultur@hbl.fi, 029 0801 383
Robert Storm Petersen
(1882–1949), dansk tecknare,
skådespelare och humorist.
Kontakt Featureavdelningen
feature@hbl.fi, 09 1253 220, 09 1253 222
“Skillnaden mellan
konst och hantverk
är att man måste
vara sakkunnig för att
bedöma hantverket.”
Strömsö är
precis som
det ser ut
Kulturchef Philip Teir
kultur@hbl.fi, 029 0801 383
Sagt
 Hemlighet. En stor del av det som tillverkas är kulisser. Prydnadsföremål målas endast på ena sidan, skåpet
kan sakna baksida och så vidare.
Redaktör Eva Wörlund
dagbok@hbl.fi, 044 7835 774
029 080 1357, annika.madejska@hbl.fi
 Vardag. Anne Teir-Siltanen, Owe Salmela, Minna
Ålgars och Johanna Ahlskog gör långa dagar. Programmet
Strömsö görs från början till slut på Strömsö som ligger
strax utanför Vasa.
Kontakt Featureavdelningen
feature@hbl.fi, 09 1253 220, 09 1253 222
■■Att pyssla – knåpa eller ägna sig
åt småsysslor.
Orden får en genast att tänka på
dagis, gemytlighet och möjligen
något lätt hippieaktigt som makaronikonst.
Men pysslet har en stor plats i de
svenska och finlandssvenska hemmen.
Även om man själv inte gärna tar
till saxen och sätter ett filthuckle
på en snögumma gjord av flirtkulor så finns det en känsla av hemtrevlighet och mysighet kring ordet pyssel.
Och vem vill inte ha det hemtrevligt och mysigt?
Pyssel behöver dock inte utföras
tillsammans med barn och man
måste inte använda piprensare.
Det kan vara att plantera om sina
blommor i fina krukor. Eller kanske att köpa tyg till nya gardiner
för att sedan själv fålla och hänga
upp dem.
Pyssel inbegriper färdigheter
som många i dag saknar.
Som det här med att sy. För varför ska man sy något själv när det
går att köpa färdigt?
Det kan vara en del av detta som
just är så lockande med pysselprogrammen på tv.
Människor som gör alla de där
sakerna som vi önskar att vi kunde
göra. Som vi önskar vi hade tid för.
Det handlar om att kunna göra och förändra själv. Att inte stå
handlingsförlamad framför snickarbänken med hammaren i näven
och inte veta hur man ska slå i spiken.
Att kunna säga: Det här har jag
gjort själv.
Vi när nog alla en liten dröm om
att vara Strömsöpyssliga.
Det är långt till Damaskus från
Strömsö. Världens ondska når inte
hit. Det förstår man efter att ha tittat på några avsnitt av landets mesta mysprogram, men helt säkert blir
det först när man står vid villagrinden utanför Vasa.
– Det här är nu en sån där bubbla,
säger Stefan Jansson som producerar programmet och tar emot.
När det här publiceras är det öppet
hus i Strömsö. Tioårsjubileum. Kalas! Redaktionen tar emot sina fans.
Det första de ser när de kliver av turistbussen är villaväggen med texten Verkligheten är inte allt. Sedan
blir det bara konstigare, men mer
om det lite senare.
Strömsö är en lokalt förädlad kungstanke. Idén kläcktes av svenska Yles
Vasaredaktion när det blev aktuellt
med en egen tevekanal. Året var 1998.
– Ett stort hus vid havet där man
skulle få göra program utan att någon tittar över axeln på en när man
gör dem, minns Stefan Jansson.
I efterhand och med alla rubriker
om ekonomiskt tuffa tider på näthinnan är det svårt att se att just den här
idén stack ut.
– Cheferna såg genast Strömsö som
flaggskeppet.
Första programmet gick ut 2002.
Resten är, som man säger, historia.
text Tommy Pohjola
foto Richard Nordgren
– Uppdraget var att tänka prime time-teve och ta fram en vettig programtablå.
Tidigare hade de svenskspråkiga
programmen seglat omkring i olika kanaler och på olika tider. Enligt
Stefan Jansson var ”det ena förslaget
sämre än det andra.” Utom ett, då.
– När vi diskuterade vidare kring
det stora huset vid havet började
ögonen lysa på folk.
Embryot till ett helt nytt teveprogram godkändes snabbt av kanalens
högsta ledning. Och inte bara det.
Smutsen
Helsingfors dagen innan. Måndagen
den 20 augusti. Tåg är på det sättet
bra att man kan gå till restaurangvagnen och ta sig en rejäl sockerfylla. Eller dricka mjöd ostört i den egna kupén, vilket fotografen och jag
gör. Det känns nödvändigt. Nervositeten är påtagligt svår och en följd av
uppdragets art. För det första har vi
varit på väg till Strömsö i åratal men
det är först nu som Mannerheimvägen 18 släpper i väg oss. För det andra är det många före oss som försökt ta reda på om det som visas i rutan kanske ändå är en chimär. Lite
som månlandningen, då.
För det tredje är vi rätt säkra på att
det odlas vallmo i Strömsö.
Förberedelserna är rigorösa. Ingenting lämnas åt slumpen.
Hotellet är det bästa i stan. Det ligger alldeles vid tågstationen vilket
är bra om vi plötsligt skulle drabbas
av onda fladdermöss och tvingas fly.
I väskan har vi packat det allra nödvändigaste: fällkniv, kikare,
kompass … Gudarna vet vad det är
för sekt med alldeles för stor tillgång
till klister, knappar och blomkål vi
ska möta.
På tåget minglar vi med lokalbefolkningen, blir ett med tapeten.
Det går bra tills det är dags att pröva skyddsutrustningen strax efter
Kervo. Foliehattar i tågvagnar väcker en del uppmärksamhet. En man
måste göra vad en man måste göra.
Konduktören som tittar in hos oss
misstänkt ofta har ögon stora som
på en elefant och någonstans i trakterna av Laihela vankar en mager
man i leopardskinnsmössa och prasselrock runt i vagnen. Ingenting är
som i verkligheten. Vansinnesfärden
pågår i fem timmar. När vi kliver av
i vimlet på en anspråkslös perrong i
Vasa har jag fickorna fulla med lortiga anteckningslappar, tuggummi och kvitton som alla vittnar om
begränsad tankeförmåga och stor
törst. Vad är det som pågår?
Populärast
”Strömsö är ett tv-program som vill
inspirera till en kreativ fritid. Vi gör
god mat i köket, snickrar och bygger
i verkstan, pysslar och sysslar i hobbyrummet och vill du kan du göra
samma sak hemma hos dej.
Annars kan du betrakta Strömsö
endast och enbart som tidsfördriv.
Trädgården, skärgården och sommarstugan är bra platser för både
fritid och tidsfördriv – därför har de
en given plats i Strömsö.”
Så står det skrivet på redaktionens
webbplats.
Programmet har som bäst haft
450 000 tittare. Nu är man nere i
mindre än hälften. Det är fortfarande
en imponerande siffra – exempelvis
så kommer TV-Nytt långt efter – och
än mer häpnadsväckande är att 80
procent av tittarna är finskspråkiga.
– De finskspråkiga hittade oss direkt från starten, säger Stefan Jansson.
Hemligheten är inte recepten, ritningarna eller ens gästerna som också de varit många under åren. Det
finns många andra liknande magasinprogram.
Läs mer på nästa sida ››

2. 18 MITTEN
lördag 1 september 2012 HUFVUDSTADSBLADET
HUFVUDSTADSBLADET lördag 1 september 2012
MITTEN 19
Dagens jubilar
Twittrat om Strömsö
Saliven Gustavsson, textarbetare
och inofficiell bygdekonstnär i Östra Nyland :
Försök få Jim Björnout att
bygga en pontikkakokare.
Eller en portabel, isärtagbar giljotin
för turnébruk.
Tuomas Enbuske, känd
medieprofil:
Att titta på Strömsö känns som att
röka på. Och det är lagligt.
Pekka Strang, skådespelare
och teaterchef:
The owls are not what they seem.
Lotta Backlund, stand upkomiker:
Jag misstänker att jag skulle hamna
på Kulturfondens eller SFP:s shitlist om de skulle veta vad jag tycker om Strömsö.
 Övning. Camilla
Forsén-Ström och
Paul Svensson trivs på
jobbet.
 Studio. Strömsövillan har figurerat i
många teveprogram,
bland annat valsändningar.
”Tydligen är det något i vårt sätt att
göra programmet som intresserar.
Det är avslappnat och aldrig så
jättenoga om det som lagas i de
olika inslagen blir perfekt.”
Stefan Jansson
Producent
Finskspråkiga
röster om Strömsö
Största delen av Strömsös tittare
är finskspråkiga. Programmet
diskuteras också flitigt i olika
debattforum på nätet. Här ett
plock från Punkfinland.net
Det är länge sedan jag tittade på programmet, men
första gången fattade jag ingenting.
Wtf?! Sedan kollade jag igen i krabbisen och frågade polarna om de
sett den här finlandssvenska serien
… jo just den … de sydde knappar i
vantarna så de skulle bli tjusigare.
 Verkstaden. Inte
ens i Strömsö går allt
som i Strömsö. – Den
här alsandalen fungerade inte alls. Den
är för hal. Men den
är också jättesnygg,
säger Jim Björni.
Snickaren är min favorit. En gång byggde de nåt
slags koja av vide på badstranden
och skulle börja klä av sig. Då tänkte jag att jaha, nu besannas även
den sista stereotypin, men sen
sprang de ner till vattnet i boxer­
shorts. Jim hjulade och allt blev
helt overkligt.
Jag är lite kulturell liksom
och morsan brukar spela in Strömsöavsnitten för mig. I
det här ena avsnittet var det Lee
och så den där svenska kocken Pelle Svensson eller vad han nu heter,
som kokade ostron och Lee gjorde
en krans av ostronen. Jag har alltid
gillat havet så den här kombinationen ostron och häääärlig svenska
är sjukt bra!
 Dr Feelgood. Producenten Stefan Jansson är den i Strömsöredaktionen som fixar
allt. Räknar pengar
och kokar kaffe om
det behövs.
Tommy Pohjola
– Tydligen är det något i vårt sätt
att göra programmet som intresserar. Det är avslappnat och aldrig så
jättenoga om det som lagas i de olika inslagen blir perfekt.
På svenskspråkigt håll, har jag
hört, oroar det att Strömsö är ett titthål för finnarna, ett program som
ger helt fel bild av en genuint heterogen minoritet där få människor
har tid och ekonomiska resurser till
ett så smörigt glid som händelserna
i rutan vittnar om.
Framme!
Tisdagen den 21 augusti. Min cykel
är tjusig. En gammal rostig världsmästarcykel med tre växlar, pakethållare och någon slags hippieband
runt navarna. Foto-Richard har valt
en harmonisk damcykel och den har
en transportkorg fäst på styrstången. ”Det är för kameraväskan”, säger
han bistert. Cyklarna hämtade vi hos
en riktig skojare i skinnväst kvällen
innan. Endast dårar åker taxi.
Det visar sig snabbt att stigen ut till
Strömsö är hemlig. I alla fall har den
fria världens bästa kommersiella satellitnavigering stora svårigheter att
visa oss rätt väg. Eller så kan vi inte
använda den. ”Där! Där är en cykelväg. Den tar vi”, säger fotografen och
så blir det några svettiga extra kilometer att trampa. Vi undviker trottoarer, stora öppna platser och alla slags strömförande apparater. Vi
kör genom fina villaområden men
ser knappt några människor. Verkligheten, säger de. Hm.
Slutligen är vi framme vid ett vägskäl. Skyddsutrustningen åker på.
”Strömsö” står det på en vägskylt,
”Se upp för levande barn” på en annan. Bisarr humor eller en sista möjlighet att återvända? I kikaren ser
jag en röd villa, i ögonvrån anar jag
en arg schäferhund som står och
stirrar misstänksamt på oss. All orsak, tänker jag och packar ihop rubbet i skyddet av vilda blommor. Efter
att vi fixat några bildbevis och spelat
in våra första intryck rusar vi fram
de sista hundra metrarna.
Kallsvettiga går vi fram och hälsar på Stefan Jansson, programledaren Anne Teir-Siltanen och floristen
Owe Salmela. Snickaren Jim Björni och mästerkocken Paul Svensson dyker upp senare. Det blir en
bra dag.
Sandalerna
Den här tisdagen är det ”business
as usual” i Strömsö. Vi följer med
inspelningar som inkluderar blommor och glatt skrammel i köket. Det
berättas för oss att medieintresset
varit stort inför programmets tioårs­
jubileum.
Efter att vi rekognoscerat terrängen på Strömsö ligger fokus på redaktionens arbetsdag. Den är lång och
pågår från nio på morgonen till tio
på kvällen. Dagarna är olika men
schemat tajt. Det är omöjligt att inte imponeras av hur professionellt
redaktionen och över huvud taget
alla som ingår i produktionen arbetar. Ingenting händer av en slump.
När florister, kockar, snickare och
Västervik
Gerby
Brändö
Vasklot
Vasa centrum
1 km
HBL
andra en gång flyttade in i den över
hundra år gamla villan och började
göra sig klara för tevepremiären –
fyra år efter att idén presenterades
– byggdes huset varsamt om till en
komplett tevestudio.
– Vi har gjort valsändningar och
annat utan koppling till Strömsöprogrammet här, säger Stefan Jansson
och visar oss runt.
Villan är större i rutan, verkar det
som. I mitten av huset finns ett rum
med mixerbord och en massa teveskärmar. Kommandocentralen.
Strömsö är ett helt självgående samhälle. Allt som spelas in för programmet färdigställs här och skickas sedan vidare i organisationen för att
sändas i teve. Till och med lunchen
förs hit med bil från personalmatsalen på redaktionen i Vasa.
Jim Björni anländer. Också hans
verkstad som finns i en tillbyggnad
tvärs över gården verkar så liten. På
en av hyllorna ligger föremål som är
bekanta från teve.
– Den här alsandalen är jag inte
särskilt stolt över. Den är hal och
obekväm och funkar inte, säger han
med ett brett leende.
Men den är förbaskat snygg. Och
liksom allt annat som någon gång
misslyckats i Strömsö har också sandalerna använts i programmet.
Misslyckats, ja. Hur bedömer man
sådant? Hur kan man veta om två
gamla klädhängare som målas om
och förses med färggranna tygbitar
och elljus är ett bevis på inkompetens och förakt för användbarhet
eller total briljans? Och den där cykeln som grävdes ner i marken? Eller snöbastun?
Utanför
– Vet du, säger Jim Björni när vi går
ut på gården för ett lugnande bloss
(hans, inte mitt), hur kan det vara att
i Grekland där ekonomin är helt åt
skogen ser vi glada människor som
dricker kaffe på uteserveringarna?
Vi har det bättre än någonsin men
här är allt så otroligt svårt och surt.
Jim Björni är utbildad möbelsnick-
are och tvåbarnsfar. Han berättar
länge och ingående om skillnaderna mellan sina pojkar, och om förhållandet till sin egen pappa. Jim är
en bra, funderande karl.
Vi fortsätter diskutera temat välfärd, och medier.
– Vi har alldeles för många gamla
människor på serviceboende som
känner sig totalt utanför. De vill inte
se på nyheter och skulle de göra det
är det alldeles för många krig som
pågår samtidigt.
Undra på att folk blir förrvirrade
och har ännu svårare att ta till sig
omvärlden, menar han.
– När blev det så att det som är
långt borta får större genomslag än
det som är nära?
Vi går in och sågar en planka. Foto-Richard gör sitt jobb. Flisorna flyger och plankan går itu.
– Jag satt sent in på natten och
tänkte på ritningarna till något som
jag ska bygga i ett kommande inslag.
Det är nästan den svåraste biten, att
göra ritningarna.
Allt som produceras i Strömsö ska
gå att bygga hemma. Recept, ritningar
och övriga anvisningar hittas på nätet.
Jim Björni är lite som en musiker.
Först kommer melodin och gitarriffet. Efteråt skrivs noterna. Så att det
blir enklare för andra att spela samma sak.
Facit
När vi lämnar området är det sent
på eftermiddagen. Inspelningarna
i Strömsö är bara halvvägs. Vi har
granskat gården, stranden, verkstaden och lidret utan att hitta spår av
moraliskt förfall. Ingen som vi träffat verkar depraverad eller påverkad.
Tvärtom är människorna – kött och
blod – väldigt fokuserade och professionella. Ingen smuts. Det är en sannerligen konfunderande insikt.
Det här är i många avseenden en
helt vanlig arbetsplats. Många har
egna lunchboxar. Folk blir med
barn och drabbas av relationstrassel. Somliga väljer i något skede att
hoppa av och göra något annat, som
den förre kocken Michael Björklund. Det är livet, omsättningen.
Strömsöredaktionen saknar inte
humor. De vet att många som ser
på programmet också upplever det
som stor humor, nästan som lyteskomik.
– Det gör absolut inget. Tvärtom,
säger Jim Björni.
Humorn är inte sanktionerad men
den är verkligen landsomfattande.
Det finns en bok med bilder och historier om hur det ser ut när allt inte går som i Strömsö medan regeringsmedlemmar beskriver budgetförhandlingar med att säga att allt
gått som i Strömsö.
Från första stund är det klart för de
här människorna att vi inte är från
en inredningstidning. Vi får tillgång
till allt och alla. Och varför inte? Det
man ser i rutan är nästan exakt det
man får i verkligheten. Det är inte
Strömsöredaktionens fel att världen
omkring är som den är.
029 080 1366, tommy.pohjola@hbl.fi
richard.nordgren@hbl.fi
Strömsö i ett nötskal
• Teveprogrammet Strömsö är
uppkallat efter namnet på den
plats, den villa där programmet görs.
• Villan är byggd 1852 och var i
cirka 100 år sommarbostad för
en köpmansfamilj från Vasa.
• Det var sommaren 2002 som
Yle började göra tv-program på
Strömsö.
• Strömsöredaktionen har ett
20-tal medarbetare.
• Redaktionen arbetar helt självständigt från idémöten till färdigklippta program.
• Strömsö är ett populärt
program även i Sverige och
Norge.