1. Zepperlinarna
Graf Zepperlin uppfann ett enormt cigarrformat luftskepp som man reste långa vägar med. Han
föddes 1838 och dog 1917. Han var yrkesmilitär i först den preussika och sen den kejserliga tyska
armén. På 1880 talet bestämde han sig för att bygga ett luftskepp. Han fick fram pengarna själv och
det var det som blev det första luftskeppet LZ1. LZ1:s första resa var inte förren på 1990 talet.
Luftskeppen var till och med i Stockholm några gånger. Men skeppen var fulla med vätgas för att
hålla dom lättare än luften. Luft och vätgas bildar knallgas, det gör att det var väldigt explosivt. Det
gjorde att luftskeppen hade många problem och sprängdes lätt. Men det stoppade inte Zepperlin
eller Eckner.
Doktor Hugo Eckner föddes 1868 och dog 1954. Han hade ett väldigt stort intresse för luftskepp.
Det intresset väcktes när han jobbade som korrespondent och skrev om luftskeppens resor. Under
första världskriget utbildade han militärer till att bli luftskepps kaptener. När Graf Zepperlin dog
började Eckner bygga upp Zepperlins företag igen.
Det var inte förren utbrottet av andra världskriget 1914 som zepperlinarens tillverkning kom igång
på allvar. Den första stora resan gick över Atlanten till USA, men på grund av det dåliga vädret blev
dom flera dagar försenade. Nästan alla hade gett upp hoppet om att få se luftskeppet anlända till
New York. Men tillsist kom dom fram och då blev det många välkomstjubel. USA:s president
Calvin Coolidge bjöd till och med Hugo Eckner på middag i vita huset.
Några år efter att han hade tagit över, började han tillverka nya luftskepp med betalande
passagerare ombord. Men den resan blev nästan en katastrof, på grund av ett oväder och en
ouppmärksam rorgängare så tippade luftskeppet över och då gick rodrets segelduk sönder. Det ledde
till stora förseningar och när dom sen förlorade radiokontakten trodde många att luftskeppet hade
störtat. Efter en resa till New York som slutade med maskin problem blev det inte så populärt att
resa med luftskeppen längre.
Eckner ville göra en jorden runtresa och lyckades hitta sponsorer. Den resan gick bra och visade att
luftskeppet var det bästa och snabbaste sättet att resa på. Men i början av 1930-talet började dom
använda vätgas i luftskeppen. Det var därför en zepperlinaren Hidenburg sprängdes den 6 maj 1937.
När den skulle förtöja blev den träffad av en blixt och sprängdes. Det var 36 av 97 människor som
omkom den dagen. Det var slutet på zepperlinarna.
En helt annan olycka hände på Tempelhof i Berlin 1931, då ett av Zepperlins luftskepp skulle åka.
Man hade satt fast skeppet i linor som flera personer på marken höll fast i, men det var lite dålig
kommunikation mellan kaptenen och dom som höll i repen. Skeppet steg väldigt fort så det var
ingen som hann att släppa. Dom försökte så länge dom kunde men orkade tillsist inte hålla sig kvar.
Det var bara en person som överlevde, på grund av att han hade knutit fast sig i repet och kunde
räddas när skeppet hade landat igen.
Adolf Hitler tyckte att det var dags att göra av sig med zepperlinarna. Han tyckte inte att
luftskeppen passade in i nazisternas vision av en modern krigsmaskin. Så det slutade göras
luftskepp och det sista luftskeppet, LZ130 Graf Zepperlin II, fick millitären använda fram till 1939.
När andra världskriget började skrotade man alla luftskeppen och använde aluminiumet från dom
till flygindustrin. Efter det var zeppelinarnas tid över och man började bygga flygplan istället.
Källor:
Allt Om Historia nummer 2, 2006. Luftens lyxkryssare av: RASMUS KJÆRBYE PETERSEN.
Wikipedia : www.sv.wikipedia.org/wiki/Zepperlinare