Vitsvansviltets biologi powerpoint
•Download as PPT, PDF•
0 likes•632 views
Av Finlands viltcentral producerat utbildningsmaterial beträffande artens biologi, identifiering av olika djurkategorier vid jakt och för att uppnå vissa mål, ger grundinformation för stamskötseln.
Recommended
Recommended
More Related Content
Featured
Featured (20)
Vitsvansviltets biologi powerpoint
- 2. Vitsvansviltets biologi Innehåll: •Identifiering av åldersgrupper •Kontrollering av åldern utgående från tänderna •Förökning •Grundmekanismerna bakom stammens utveckling •Styrning av stammen •Exempel på jaktledarens föreskrifter © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 3. Identifiering av åldersgrupper Kalv ½ år Mera triangelaktigt huvudHjortkalvarna har små hornbaser (inte alltid så här tydliga) © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 4. Identifiering av åldersgrupper ½ -årig och ≥ 1½ -årig < > = = Hos vuxna är huvudets framdel vanligen längre än halsens bredd Hos kalvar är huvudets framdel vanligen lika lång som halsens bredd © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 5. Identifiering av åldersgrupper ½ -årig och ≥ 1½ -årig Hos kalvar är halsen vanligen kortare än huvudets höjd Hos vuxna är halsen vanligen lika lång som huvudets höjd (då huvudet är höjt) = = < > © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 6. Identifiering av åldersgrupper 1½ -årigt och ≥ 2½ -årigt hondjur Under förhösten är en 1½ -årings huvud vanligen kortare än en ≥ 2½ -årings En 1½ -årings rygg är ofta rak En ≥ 2½ -årings rygg är ofta aningen svankig Frambenens avstånd från varandra är kortare hos en 1½ -åring än hos en ≥ 2½ -åring för att bröstkorgen är smalare © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 7. Identifiering av åldersgrupper 1½ -årig hjort ”Midjan” är smalare än bröstkorgen Bakdelen högre än framdelen (bakbenen ser långa ut) Under förhösten är platsen där halsen fäster mot bringan högt placerad Små horn © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 8. Identifiering av åldersgrupper 2½ - 3½ -årig hjort ”Midjan” ännu aningen smalare än bröstkorgen Bakdelen ser ännu lite högre ut än framdelen (bakbenen ser ännu onödigt långa ut) Under förhösten är platsen där halsen fäster mot bringan lite lägre än hos en 1½ -åring, men ännu tydligt urskiljbar Medelstora horn © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 9. ”Midjan” lika hög som bröstkorgen (kroppen verkar vara rektangulär) Bakdelen på samma höjd som framdelen (bakbenen ser proportionerliga ut) Platsen där halsen fäster mot bringan har sjunkit så lågt att hela framdelen ser ut att höra ihop. (Fästpunkten inte längre tydligt urskiljbar) Stora horn © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Identifiering av åldersgrupper ≥ 4½ -årig hjort
- 10. Identifiering av åldersgrupper Ung vuxen och fullvuxen hjort Huvudets nederkant hos en icke stressad fullvuxen hjort är ofta tydligt lägre än rygglinjen © Mikael Wikström / Finlands viltcentral ≤ 3½ -åring ≥ 4½ -åring
- 11. Identifiering av åldersgrupper Antalet horntaggar säger väldigt lite om hjortens ålder! En fjolårig hjort kan ha 2 – 10 horntaggar. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 12. Hjortarnas ålder: 1½ år Identifiering av åldersgrupper Hornens utveckling Slaktvikt ofta ca 40 - 43 kg Slaktvikt ofta ca 44 - 47 kg Det är stor individuell variation i hornen och antalet horntaggar säger väldigt lite om hjortens ålder. Hornens inre bredd, hornhalvans längd och rosenstångens omkrets indikerar däremot till vilken åldersgrupp en hjort hör. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 13. Hjortarnas ålder: 2½ år Identifiering av åldersgrupper Hornens utveckling © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 14. Hjortarnas ålder: 3½ år Identifiering av åldersgrupper Hornens utveckling © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 15. Hjortarnas ålder: 4½ år Identifiering av åldersgrupper Hornens utveckling © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 16. Hjortarnas ålder: 5½ år Identifiering av åldersgrupper Hornens utveckling © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 17. Hjortarnas ålder: 6½ år Identifiering av åldersgrupper Hornens utveckling © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 18. Identifiering av åldersgrupper Hornens inre bredd: ≤ 3½ -åring < 50 cm ≥ 4½ -åring ≥ 50 cm Hornhalvans längd: ≤ 3½ -åring < 54 cm ≥ 4½ -åring ≥ 54 cm Rosenstångens omkrets: ≤ 3½ -åring < 12 cm ≥ 4½ -åring ≥ 12 cm © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 19. Identifiering av åldersgrupper ≥ 4½ -åring: Hornens inre bredd är bredare än öronbredd + båda ögonens bredd ≤ 3½ -åring: Hornens inre bredd är smalare än öronbredd + båda ögonens bredd © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 20. Identifiering av åldersgrupper ≤ 3½ -åring: Hornhalvans raka del är kortare än framhuvudet ≥ 4½ -åring: Hornhalvans raka del är längre än framhuvudet © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 21. Identifiering av åldersgrupper ≥ 4½ -åring: Rosenstången är bredare än ögat ≤ 3½ -åring: Rosenstången är smalare än ögat © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 22. Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandväxling 4 – 5 tänder i underkäkens ena halva. De tre första, premolarerna, är tillfälliga mjölktänder, varav den tredje framifrån P(3) är tredelad. Den fjärde tanden, molaren M1 är helt uppvuxen. Här ses att M2 är på väg. Molarerna är permanenta och följer vitsvansen livet ut. ½ år (kalv) © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 23. 6 tänder åtminstone 1½ år gammal. Den här är 1½ år vilket ses på den tredje premolaren, P(3) som är tredelad, alltså en mjölktand. 1½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandväxling
- 24. En del av de 1½ åriga vitsvansarna får permanenta premolarer på senhösten. Här ser man att P2 och P3 börjar växa fram under mjölktänderna. 1½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandväxling
- 25. I november-december börjar en del av de 1½ åriga vitsvansarna tappa sina mjölk- tänder. Här ses att mjölk- tanden P(2) fallit bort och att den perma- nenta tanden P2 växer upp. Översta delen av mjölktanden P(3) sitter ännu löst kvar i tand- köttet, men skulle lätt lossna om man bröt lite med en kniv. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandväxling 1½ år
- 26. Här har mjölktänderna P(2) och P(3) just fallit bort. Den permanenta tanden P3 är inte längre tredelad som mjölktanden P(3) var, utan tvådelad. P2 och P3 är helt vita och oslitna. Det här är alltså med säkerhet en 1½ årig vitsvans. 1½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandväxling
- 27. Här ses en 1½ årig vitsvans med de aningen färgade permanenta tänderna P2 och P3 som dock är tydligt ljusare än molarerna. De är också helt oslitna. Så här kan vissa av vitsvansarna se ut under vintern. Mjölktanden P(1) råkar sitta kvar, men det är inte nödvändigtvis alltid den sista mjölktanden att falla bort. 1½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandväxling
- 28. Här har tand- växlingen gått så långt att vitsvansen har sex permanenta tänder som alla är mörka till färgen och uppvisar en del slitage. Det visar att djuret är 2½ år eller äldre, i det här fallet just 2½ år. 2½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandväxling
- 29. Det här är en 1½ årig vitsvans fast den inte längre har den tredelade mjölktanden P(3). P2 och P3 är helt oslitna. Av molarerna är M1 den mest slitna i och med att den varit i användning längst, men alla molarer har endast en tunn strimma av det ljusbruna tandbenet synligt. 1½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandslitage
- 30. Hos en 2½ årig vitsvans är molarernas ljusbruna tandben fortfarande smalare eller nästan lika brett som den vita emaljen. 2½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandslitage
- 31. 3½ år En 3½ årig vitsvans känns igen på att det ljusbruna tandbenet i M1 är lika brett eller bredare än den vita emaljen. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandslitage
- 32. 4½ år Här är det ljusbruna tandbenet i M1 två gånger bredare än den vita emaljen, vilket tyder på en 4½ årig vitsvans. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandslitage
- 33. 5½ år En 5½ årig vitsvans har över två gånger bredare ljusbrunt tandben än vit emalj i M1. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandslitage
- 34. 6½ år Här har M1 slitits så mycket att tandens inre och yttre del inte längre kan ses som två skilda delar. Vitsvansen var 6½ år. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandslitage
- 35. 13½ år Den här 13½ åriga vitsvansens tänder är så nedslitna och platta att tandformationerna inte längre går att urskilja. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Kontrollering av åldern utgående från tänderna Tandslitage
- 36. Förökning - Även vitsanshindarna letar aktivt efter lämpliga handjur, precis som älgkorna - Vitsvanshjortarna hävdar inte revir så som råbockarna - Vitsvanshjortarna har inte harem så som kronhjortarna - Vitsvanshjortarna har inte särskilda brunstplatser så som dovhjortarna och kronhjortarna - Dominerande vitsvanshjortar vandrar långa sträckor i sina försök att betäcka möjligast många hondjur, precis som älgtjurarna Brunstgrop Doftmarkeringskvist © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 37. - De kraftigaste hjortarna i åldern 4½ - 8½ år betäcker vanligen de könsmogna hondjuren - Hondjuren är mottagliga för betäckning i endast 24 – 36 timmar - Varje hondjur ”reserverar” en hjort i upp till tre dygn i samband med parningen - Om många hjortar försöker para sig med samma hondjur uppstår kamp Förökning 1½-åriga hjortar tränar © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 38. Grundmekanismerna bakom stammens utveckling NATIVITET DÖDLIGHET VANDRINGNATIVITET DÖDLIGHET VANDRING - Täthet - Könsfördelning - Åldersfördelning © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 39. Exempel på hur produktiviteten kan förändras beroende av stammens täthet. Beståndets jaktbara nettoproduktivitet är störst vid medelhög täthet. I exemplet från Michigan, där förhållandena påminner om dem i sydligaste Finland, är markens biologiska bärförmåga 380 vitsvansar per tusen hektar i vinterstam. Källa: McCullough 1979 © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Grundmekanismerna bakom stammens utveckling Täthet
- 40. - Sådana hondjur brunstar om efter 26 – 28 dygn - Om ett hondjur inte betäcks efter ombrunst, är en tredje och fjärde brunst möjlig - Om det inte finns tillräckligt många lämpliga hjortar, betäcks inte alla hondjur under normal brunst - Ett vitsvansbestånd lider på många sätt om stammens könsfördelning är för skev © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Grundmekanismerna bakom stammens utveckling Könsfördelning
- 41. - Hindens dräktighetstid är 190 – 220 dygn och normal födelsetid är i slutet av maj eller början av juni - De hondjur som inte betäcktes under normal brunst föder senare - Sent födda kalvar hinner inte få i sig lika mycket näring inför vintern, jämfört med tidigt födda © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Grundmekanismerna bakom stammens utveckling Könsfördelning
- 42. - Sent födda kalvar är små i förhållande till årstiden och de har sämre förutsättningar att växa till stora djur när de blir äldre © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Grundmekanismerna bakom stammens utveckling Könsfördelning
- 43. Material: Roseberry & Klimstra 1970, Nixon & Mankin 2015 Sin största produktivitet har hindarna vanligen i åldern 3 – 7 år. Det föds således märkbart flera kalvar om beståndet har många hindar i 4½ års ålder, jämfört med om det finns många hondjur i 1½ års ålder. Omkring 10 – 15 % av hindarna i åldern 5 – 7 år kan få tre kalvar om stammens täthet och könsfördelning är lämplig. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Grundmekanismerna bakom stammens utveckling Åldersfördelning
- 44. Hjortarna är i sin bästa ålder vid 4½ - 8½ år. Hjortarna når sin slutliga kroppsstorlek vid cirka 5 – 6 års ålder, medan hornen vanligen är som störst vid 6½ - 7½ års ålder. En 4½ år gammal hjort besitter de egenskaper som behövs i samband med brunsten, medan en 1½ år gammal hjort inte ännu är fullt utvecklad. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Grundmekanismerna bakom stammens utveckling Åldersfördelning
- 45. Styrning av stammen I och med att vitsvansarna rör sig över förhållandevis stora årshemområden, behövs också förhållandevis stora förvaltningsområden. Behövlig areal på förvaltningsområdet beroende av stammens täthet för att 70 % av djuren ska vara ”egna”,alltså i området hela tiden. I och med att vitsvansarna lever förhållandevis länge, behövs samma beståndsvårdsprinciper under många års tid för att uppnå målsättningarna. © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 46. Styrning av stammen Stammens struktur och målsättningar Vad önskas av vitsvansstammen? • Mycket kött? • Mycket troféer? • Biologiskt välmående / fungerande stam? • Mycket jaktskottillfällen? © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 47. Snedvriden stamstruktur Exempelstammens storlek är 1 000 djur på vintern. I exemplet finns inte annan dödlighet än jakt. OBS! Det här är endast ett grovt exempel! De vuxnas (≥ 1½ år) könsfördelning: 3,0 hindar / hjort De fullvuxnas (4½ - 8½ v.) könsfördelning: 59 hindar / hjort Kvarvarande stams kalvandel: 35 % Hjortbeskattningen är helt oselektiv: alla hjortar fälls slumpmässigt Byte: ca 19,1 ton kött, ca 4 troféer, ca 720 jaktskottillfällen Styrning av stammen Stammens struktur och målsättningar © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 48. Stamstruktur om målet är mycket kött De vuxnas (≥ 1½ år) könsfördelning: 1,5 hindar / hjort De fullvuxnas (4½ - 8½ v.) könsfördelning: 1,8 hindar / hjort Kvarvarande stams kalvandel: 25 % Hjortbeskattningen är selektiv: väl utvecklade 1½ -åringar och alla 2½ - 3½ -åringar sparas. Byte: ca 22,8 ton kött, ca 65 troféer, ca 730 jaktskottillfällen Styrning av stammen Stammens struktur och målsättningar © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Exempelstammens storlek är 1 000 djur på vintern. I exemplet finns inte annan dödlighet än jakt. OBS! Det här är endast ett grovt exempel!
- 49. Stamstruktur om målet är mycket troféer De vuxnas (≥ 1½ år) könsfördelning: 0,7 hindar / hjort De fullvuxnas (4½ - 8½ v.) könsfördelning: 0,6 hindar / hjort Kvarvarande stams kalvandel: 25 % Hjortbeskattningen är selektiv: väl utvecklade 1½ -åringar och alla 2½ - 3½ -åringar sparas. Byte: ca 19,3 ton kött, ca 111 troféer, ca 463 jaktskottillfällen Styrning av stammen Stammens struktur och målsättningar © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Exempelstammens storlek är 1 000 djur på vintern. I exemplet finns inte annan dödlighet än jakt. OBS! Det här är endast ett grovt exempel!
- 50. Stamstruktur om målet är mycket jaktskottillfällen De vuxnas (≥ 1½ år) könsfördelning: 2,5 hindar / hjort De fullvuxnas (4½ - 8½ v.) könsfördelning: 3,7 hindar / hjort Kvarvarande stams kalvandel: 25 % Hjortbeskattningen är selektiv: väl utvecklade 1½ -åringar och alla 2½ - 3½ -åringar sparas. Byte: ca 22,0 ton kött, ca 38 troféer, ca 815 jaktskottillfällen Styrning av stammen Stammens struktur och målsättningar © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Exempelstammens storlek är 1 000 djur på vintern. I exemplet finns inte annan dödlighet än jakt. OBS! Det här är endast ett grovt exempel!
- 51. Stamstruktur om målet är biologiskt välmående / fungerande stam De vuxnas (≥ 1½ år) könsfördelning: 1,0 hindar / hjort De fullvuxnas (4½ - 8½ v.) könsfördelning: 1,1 hindar / hjort Kvarvarande stams kalvandel: 25 % Hjortbeskattningen är selektiv: väl utvecklade 1½ -åringar och alla 2½ - 3½ -åringar sparas. Byte: ca 21,4 ton kött, ca 90 troféer, ca 600 jaktskottillfällen Styrning av stammen Stammens struktur och målsättningar © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Exempelstammens storlek är 1 000 djur på vintern. I exemplet finns inte annan dödlighet än jakt. OBS! Det här är endast ett grovt exempel!
- 52. Styrning av stammen Beskattningsplaneringsexempel för att nå målsättningar Handjur Hondjur Totalt Kalvar 2 2 4 Vuxna 5 7 12 Totalt 7 9 16 Ett mycket förenklat exempel med tre föreningar som alla har olika utgångsläge (följande sida). Gemensamt för föreningarna är: •Varje förening har 3 000 ha jaktmark •Gemensamma målsättningar; kvarvarande stams täthet 16 vitsvansar / 1 000 ha, vars kalvandel är 25 % och den jaktbara stammens könsfördelning 1,3 hindar / hjort, samt hög andel fullvuxna hjortar i stammen. Alla har redan länge eftersträvat en kalvandel på 25 %. •Kalvproduktionen är 1,7 kalvar / vuxet hondjur (≥ 2 år). Om kalvarnas andel i den kvarvarande stammen varje år var 25 %, skulle kalvproduktionen / alla hondjur (≥ 1 år) vara 1,3 kalv / hondjur. •För enkelhetens skull är kalvarnas könsfördelning 50/50 •I området finns lodjur som dödar kalvar under jaktsäsongen; ca 12 % av den kvarvarande stammens storlek ca 2 kalvar / 1 000 ha. (I verkligheten förekommer övrig dödlighet året om.) Handjur Hondjur Totalt Kalvar 6 6 12 Vuxna 15 21 36 Totalt 21 27 48 Totalt / 1 000 ha Totalt / 3 000 ha Kvarvarande stam enligt målsättningarna i praktiken: © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 53. Handjur Hondjur Totalt Kalvar 5 5 14 Vuxna 11 21 32 Totalt 16 26 42 Handjur Hondjur Totalt Kalvar 7 7 14 Vuxna 14 26 40 Totalt 21 33 54 Handjur Hondjur Totalt Kalvar 6 6 12 Vuxna 15 21 36 Totalt 21 27 48 Förening A: stammen är vid målet Kvarblivande stam 16 / 1 000 ha Könsfördelning 1,3 hondjur / handjur Förening B: stor och snedvriden stam Kvarblivande stam 18 / 1 000 ha Könsfördelning 1,6 hondjur / handjur Förening C: liten och snedvriden stam Kvarblivande stam 14 / 1 000 ha Könsfördelning 1,6 hondjur / handjur Handjur Hondjur Totalt Kalvar 18 18 36 Vuxna 16 26 42 Totalt 34 44 78 Handjur Hondjur Totalt Kalvar 22 22 44 Vuxna 21 33 54 Totalt 43 55 98 Handjur Hondjur Totalt Kalvar 18 18 36 Vuxna 21 27 48 Totalt 39 45 84 Jaktbar stam Kalvdödlighet förorsakad av lodjur Kalvar 3 + 3 = 6 Handjur Hondjur Totalt Kalvar 9 9 18 Vuxna 1 5 6 Totalt 10 14 24 Handjur Hondjur Totalt Kalvar 13 13 26 Vuxna 6 12 18 Totalt 19 25 44 Handjur Hondjur Totalt Kalvar 9 9 18 Vuxna 6 6 12 Totalt 15 15 30 Byte för att upprätthålla måltillståndet Jaktbar stam Jaktbar stam Byte för att uppnå målen Byte för att uppnå målen Bytets kalvandel: 60 % Vuxenbytets handjursandel: 50 % Bytets kalvandel: 59 % Vuxenbytets handjursandel: 33 % Bytets kalvandel: 75 % Vuxenbytets handjursandel: 17 % Kalvprod. 18 + 18 = 36 Kalvdödlighet förorsakad av lodjur Kalvar 3 + 3 = 6 Kalvprod. 22 + 22 = 44 Kalvprod. 18 + 18 = 36 Kalvdödlighet förorsakad av lodjur Kalvar 3 + 3 = 6 © Mikael Wikström / Finlands viltcentral Styrning av stammen Beskattningsplaneringsexempel för att nå målsättningar
- 54. Exempel på jaktledarens föreskrifter för selektiv vitsvansjakt Jakten genomförs så att bytets köns- och åldersfördelning blir följande efter avslutad jaktsäsong: • Av fällda djur är 60 % kalv • Av vuxna djur är ca 50 % hjortar och ca 50 % hindar (Om könsfördelningsmålet inte ännu är nått kan ca 40 % vara hjortar och ca 60 % hindar.) • Av de vuxna hjortarna (≥ 1½ år) är ca 50 % sådana med åtminstone ena hornstången oförgrenad och ca 50 % är sådana som uppfyller åtminstone ett av kriterierna för lovliga hjortar efter brunsttoppen (Då målsättningen är en stam med ca 1,5 hindar per hjort och 25 % kalv kvarvarande stam, samt en hög andel fullvuxna djur. Stammens nettotillväxt i exemplet är 60 % och stamstorleken hålls konstant till följande år.) © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 55. Exempel på jaktledarens föreskrifter för selektiv vitsvansjakt Lovliga djur att fälla före och under brunsten: • Kalvar • Ensamma hondjur • Hjortar med åtminstone ena hornstången oförgrenad © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 56. Exempel på jaktledarens föreskrifter för selektiv vitsvansjakt Lovliga djur att fälla efter brunsttoppen (20.11 ) • Samma typ av djur som före brunsten samt • Hjortar som uppfyller åtminstone ett av dessa kriterier: 1. Hornens inre bredd är ≥ 50 centimeter (inre bredden är bredare än öronbredd + båda ögonens bredd) 2. Hornhalvans längd är ≥ 54 centimeter (hornhalvans övre raka del är längre än framhuvudet) 3. Rosenstångens omkrets är ≥ 12 centimeter (rosenstången är bredare än ögat) 4. Åldern kan med säkerhet fastställas till ≥ 4½ år © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 57. Exempel på jaktledarens föreskrifter för selektiv vitsvansjakt Djur som alltid är fredade: • Hindar som åtföljs av kalv • Hjortar med båda hornstängerna förgrenade om inte hornens inre bredd är ≥ 50 centimeter, hornhalvans längd är ≥ 54 centimeter, rosenstångens omkrets är ≥ 12 centimeter eller om inte åldern med säkerhet kan fastställas till ≥ 4½ år. Detta gäller alla hjortar oberoende om hornen är av typisk eller otypisk modell. • Hjortar som fällt hornen eller brutit av en hornstång © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 58. Enkel tumregel för att uppnå målsättningarna: • Före varje hjort fälls tre kalvar och ett vuxet hondjur. • Den första fällda hjorten är en liten fjolåring (1½ år) • Före följande hjort fälls åter tre kalvar och ett vuxet hondjur • Varannan fälld hjort är fullvuxen (≥ 4½ år) Bytets fördelning: ≥ 60 % kalvar, ≥ 20 % hondjur och ≤ 20% handjur. På det här viset får man avlägsnat tillräckligt mycket blivande kalvproducenter (hindkalvar) samtidigt som man befriar produktiva hindar för jakt (genom att avlägsna ”livförsäkringarna”). På köpet kommer möjligheten att få önskvärda trofédjur. + + + + + + Exempel på jaktledarens föreskrifter för selektiv vitsvansjakt © Mikael Wikström / Finlands viltcentral
- 59. Läs mera i handboken! © Mikael Wikström / Finlands viltcentral https://www.riistainfo.fi/wp-content/uploads/
Editor's Notes
- En kalv känns igen på ett kort huvud som är mera triangelformat än hos äldre djur, vilket ses särskilt under vintern.
- Om huvudets längd mätt från nosens spets längs käken till halsen är ungefär lika lång som halsen är bred då man ser huvudet rakt från sidan, är djuret ofta en kalv. Om huvudets längd (från nosspets till hals) är längre än halsen och nackens bredd är djuret ofta vuxet (≥ 1½ år).
- Halsens längd ser kortare ut bland kalvar än bland vuxna. Om man ser djurets kropp rakt från sidan samtidigt som djuret tittar rakt emot beskådaren med höjt huvud, kan man jämföra avståndet mel-lan käken och rygglinjen. Om avståndet mellan käken och rygglinjen är tydligt kortare än djurets huvud, är djuret ofta en kalv. Om det här avstån-det däremot är så stort att det närmar sig höjden på djurets huvud, är djuret ofta vuxet (≥ 1½ år).
- Hondjur i åldern 1½ år har en lätt kropp och benen kan se förhållandevis långa ut. Huvudet är vanligen aningen kortare än hos äldre hondjur. Mot slutet av året blir det svårare att skilja hon-djur i åldern 1½ år från äldre hondjur i och med att skillnaden i huvudlängd och kroppsstorlek avtar. En hind i åldern ≥ 2½ år har en tyngre och förhål-landevis kraftig kropp. Hos åldersgruppens yngre djur är mag- och rygglinjerna oftast ännu raka, men de blir med tiden svankiga. Med stigande ålder uppstår också en del löst hängande skinn vid ansikte och hals. Huvudet kan se opropor-tionerligt långt ut. Under hösten kan kalvförande hindar som diar, kännas igen på ett bakifrån sett framträdande juver. Avståndet mellan djurets framben kan användas som indikator. Om frambenen är nära varandra när man ser djurets kropp rakt framifrån är djuret ungt. Ju äldre djuret blir, desto större blir bröstkorgen och samtidigt även avståndet mellan frambenen.
- Ett handjur i åldern 1½ år kan likna en hind utan horn. Hals och nacke är förhållandevis klena och under förhösten kan de se ut att vara smalare än huvudets bredd. Benen ser ut att vara förhållandevis långa på grund av en förhållandevis liten bröstkorg och smal ”midja”, alltså partiet framför bakbenen. Särskilt bakbenen ser oproportionerligt långa ut, vilket ibland kan uppfattas som att ländpartiet står upp ovanför rygglinjen. Maglinjen är spänd och stigande från bröstkorg mot ”midjan”. Under förhösten kan man se att platsen där halsen fäster mot bringan är högt placerad, men det är inte lika tydligt senare på hösten. Huvudets ställning i förhållande till övriga kroppen är ofta högrest. Antalet horntaggar kan variera mellan 2 och 10, men gemensamt för hjortarna i den här åldern är att hornstången är klen och förhållandevis kort. Rosenstångens omkrets är i genomsnitt omkring 6 centimeter och hornens inre bredd är vanligen omkring 15 centimeter. Hornen hos hjortar i den här åldern har i genomsnitt omkring 20 procent av maximal hornstorlek som uppnås vid högre ålder. Kännetecknande för hjortar i den här åldern är även att de kan vara förhållandevis oförsiktiga och de exponerar sig ofta på till exempel foderplatser före äldre hjortar.
- Hjortar i åldern 2½ - 3½ år börjar ha en mera muskulös kropp. ”Midjan” är fortfarande smalare än bringan, vilket innebär en ”triangelaktig” kroppsform. Under förhösten kan man se att platsen där halsen fäster mot bringan nu är lägre, men den är fortfarande tydlig. Benen ser ännu ut att vara oproportionerligt långa i förhållande till övriga kroppen. Under brunstperioden kan hjortar i den här åldersgruppen få tydligt svullna nackar, så att halsarna kan likna äldre hjortars. I den här åldern har hornen nått cirka 60 - 80 procent av sin fulla storlek. Hornens inre bredd är oftast ganska lika som öronens bredd, alltså ungefär 43 centimeter, hornhalvans längd är oftast mellan cirka 40 och 50 centimeter och rosenstångens omkrets är oftast cirka 9 till knappt 11 centimeter.
- Fullvuxna hjortar i åldern ≥ 4½ år har en grov och muskulös kropp och ger ett massivt intryck. Benens längd är proportionerlig med övriga kroppen och kan hos åldersgruppens äldre djur se korta ut i förhållande till bringan. ”Midjan” är nu lika grov som bringan, vilket tillsammans med ett kraftigt bakparti bidrar till att fullvuxna djur ser ut att ha en rektangulär kroppsform. Maglinjen börjar hänga en aning hos 4½ åriga hjortar vilket syns tydligt hos 5½ åriga hjortar. Under brunstperioden har hjortarna i den här åldersgruppen mycket svullna nackar. Under förhösten kan man hos 4½ åriga hjortar se att platsen där halsen fäster mot bringan, har sjunkit så lågt, att den nästan är i nivå med bringans nederkant och därför ofta osynlig. Hos 5½ åriga hjortar har hals och bogparti vuxit ihop till en och samma muskelmassa. Skinnet kring ansiktet, halsen och bogarna börjar vara löst och hängigt. Hornen hos hjortar i den här åldersgruppen är stora och grova. En hjort i den här åldersgruppen känns oftast igen på att hornens inre bredd överstiger 50 centimeter, en hornhalvas längd överstiger 54 centimeter eller rosenstångens omkrets överstigen 12 centimeter. Olika individer kan allokera hornmassan på lite olika sätt så att vissa får extra breda horn och andra får extra långa hornhalvor. Men kännetecknande för en hjort i 4½ års ålder är att åtminstone ett av de nämnda måtten överskrids. Vid 4½ års ålder har hornen vanligen nått cirka 90 procent av sin fulla storlek, så de kan ännu tillta en aning fram till 6½ års ålder.
- Horn och kroppsstorlek korrelerar starkt. En hjort som har lätt kropp har även oftast små horn.
- Antalet horntaggar säger alltså väldigt lite om hjortens ålder. Hornens inre bredd, hornhalvans längd och rosenstångens omkrets säger däremot så mycket att en hjort vanligen på basen av dessa kan bedömas till rätt åldersgrupp. Individuell variation förekommer förstås, men om åtminstone en av de nämnda måtten överskrids är hjorten vanligen fullvuxen (≥ 4½ år).
- I normala jaktsituationer är det naturligtvis inte möjligt att mäta sådana här mått. Det går däremot förhållandevis enkelt att uppskatta när de här måtten överskrids, genom att jämföra med andra mått hos hjortarna. Om hjorten tittar rakt mot beskådaren kan man se hornens inre bredd i förhållande till öronens bredd. Öronens bredd hos en fullvuxen hjort är oftast omkring 43 centimeter. Om avstånden mellan öronspetsarna och hornhalvornas insidor är så stora att hjortens båda ögon skulle få plats där, är hornens inre bredd i regel ≥ 50 centimeter.
- Om man ser hjortens huvud i profil kan man få en uppfattning om hornhalvans längd, även om det här måttet är aningen svårare att uppskatta än hornens inre bredd. Bland unga vuxna och fullvuxna vitsvanshjortar är hornen formade så att den nedre delen som är fäst i huvudet pekar bakåt. Sedan svänger hornen så att den övre delen pekar framåt i nosens riktning. Då man beskådar hornen rakt från sidan framträder den övre delen vanligtvis som rak, även om den sedd uppifrån eller nerifrån inte är det, på grund av sin bågformighet. Av hela hornhalvans längd utgör den nedre delen oftast omkring 45 procent och den övre delen omkring 55 procent. Men då man beskådar hornen rakt från sidan, gör bågen i den övre delen att den ser aningen kortare ut än vad den i verkligheten är. Det man uppfattar av den övre raka delen, då man beskådar den rakt från sidan, motsvarar drygt 50 procent av hela hornhalvans längd. Den här övre raka delens längd kan användas för att uppskatta hornhalvans längd, om man jämför med längden på hjorthuvudets framdel. Avståndet från nosspetsen till rosenkransen, är oftast drygt 26 centimeter på en fullvuxen hjort. Om hornhalvans från sidan sett raka och framåtpekande del är längre än avståndet från hjortens nosspets till rosenkransen, är hornhalvans längd ofta ≥ 54 centimeter, för den från sidan sett raka delen är då vanligtvis ≥ 27 centimeter.
- Om man ser hjortens huvud från sidan eller snett framifrån, kan man jämföra rosenstångens grovlek med ögats storlek. Om rosenstångens diameter är större än ögats diameter, är rosenstångens omkrets i regel ≥ 12 centimeter. Ögats diameter hos en vuxen hjort är vanligen lite under 4 centimeter.
- Precis som hos människor, får vitsvansarna först tillfälliga så kallade mjölktänder. Med stigande ålder spricker även permanenta tänder fram och mjölktänderna faller bort. Genom att titta på tandväxlingen kan man placera fällda vitsvansar i åldersgrupperna ½ år, 1½ år och ≥ 2½ år med mycket stor säkerhet oberoende av område.
- Så här ser de flesta 1½ åriga vitsvansar oftast ut under så gott som hela jaktsäsongen.
- En vitsvans tänder slits med åren. Från att vid unga år ha haft skarpa åsar, kommer kindtänderna med stigande ålder att bli allt mer utjämnade och tändernas framträdande ljusbruna tandben allt bredare. Tändernas slitningsgrad kan alltså användas för att avgöra hur gammal en vitsvans var. Jordmånen och födans egenskaper kan ändå påverka hur mycket tänderna slits, så det kan förekomma en del variation mellan vitsvansar i olika områden. För att ha ett tillförlitligt material att jämföra slitningsgraden med, borde ett tillräckligt stort antal vitsvansar från det egna området åldersbestämmas enligt metoden där man räknar årsringar. Bilderna av käkarna här intill kommer från sydvästra Nyland och har åldersbestämts på det sättet. Men även inom samma område kan en viss variation förekomma. Vissa individers tänder slits helt enkelt mera än andras. Hjortars tänder slits i allmänhet aningen mera än hindars. Bilderna här intill är av hjortar, förutom den äldsta. Av de nämnda orsakerna måste man alltid räkna med en viss felmarginal då man bedömer åldern utgående från tandslitage. Ju äldre ett djur är, desto större kan felmarginalen vara. Men för vitsvansar upp till omkring fem sex år kan man vanligen räkna med en felmarginal på upp till ± 1 år.
- Vitsvansviltets förökningsbeteende påminner på många sätt om älgens. Hjortarna inleder förberedelserna för parning tidigt under hösten genom doftmarkerande, uppsparkande av små gropar och fejande med hornen på träd och buskar. I normala fall betäcks hindarna under en förhållandevis kort period som kulminerar i början och mitten av november.
- Tätheten, könsfördelningen och åldersfördelningen har stor betydelse för ett bestånds egenskaper. De kan bland annat påverka hur många kalvar som föds och hur stora kalvarna är när vintern kommer. Det här styr i sin tur hur mycket kött, hur många skottillfällen och hur många horntroféer markägarna / jakträttsarrendatorerna kan få.
- Vad som kan betraktas som låg eller hög täthet beror på det man kallar markens biologiska bärförmåga. Den biologiska bärförmågan påverkas bland annat av hur bördig jordmånen är, hur tjockt snötäcket är och hur länge snön ligger, hur mycket nederbörd det faller under sommaren och hur vegetationens åldersfördelning ser ut som en följd av skogsbruket. Bärförmågan skiljer sig alltså mellan olika delar av landet och kan variera mellan olika år och årstider. Varje förvaltningsområde och varje jaktvårdsförenings område är unikt beträffande sin biologiska bärförmåga. Det betyder att en viss vitsvanstäthet kan förorsaka ett högt betestryck i ett visst område, medan betestrycket kan vara mycket lågt i ett annat område, fast vitsvanstätheten är exakt den samma. Vad som är hög, respektive låg täthet är alltså mycket relativt. Om ett hjortdjursbestånds täthet blir så hög att den närmar sig den biologiska bärförmågan, påverkas beståndet negativt på flera sätt. Konkurrensen om föda blir så stor att djurens hälsotillstånd försämras, kroppsvikterna sjunker, dödligheten bland embryon stiger och det föds allt färre kalvar ju högre tätheten blir. Sjukdomar sprids också lättare i ett tätt bestånd vilket ytterligare ökar dödligheten. Precis som för hög täthet innebär negativa följder i ett bestånd, betyder också för låga tätheter problem. Om stammens täthet är för låg, kan djuren bland annat få svårigheter att hitta varandra i samband med brunsten. Det kan leda till att det normala brunstbeteendet inte fungerar och att stammens produktivitet sjunker. Om stammen blir för liten, kan det också innebära negativa följder för artens genetik.
- Bland nyfödda vitsvansar är hanarna i regel i majoritet. Handjuren utgör vanligtvis 50 – 55 procent av de nyfödda, men dödligheten bland vuxna handjur är däremot aningen större än bland hondjuren. Det här leder till att könsfördelningen i ett naturenligt bestånd är i balans. Det finns alltså ungefär lika många vuxna hindar som vuxna hjortar. Det här är en situation vitsvansarna har anpassat sig till genom evolutionen. Vitsvansens beteende, till exempel i samband med brunsten, fungerar därför bäst när könsfördelningen är i balans. En viss förskjutning i könsfördelningen tolereras innan olika former av problem uppstår, så ett bestånd kan alltså ha en liten majoritet av antingen handjur eller hondjur. Men om förskjutningen i könsfördelningen blir för stor lider beståndet på många sätt.
- En kalv född vid rätt tidpunkt på våren har vanligtvis omkring fyra månader på sig att få i sig behövlig näring, innan oktober. I sydligaste Finland fortsätter ändå kalvens kroppstillväxt under hösten, och vikten är som störst i november-december då en kalv född vid normal tid vanligtvis väger drygt 25 kilogram slaktad.
- Jakten står i allmänhet för den huvudsakliga dödligheten i hjortdjursbestånden vilket innebär att det är jägarna som kan styra beståndens storlek och struktur. Genom att reglera ett hjortdjursbestånds täthet, könsfördelning och åldersfördelning kan man påverka beståndets produktivitet, dödlighet och vandringsbeteende. Med tanke på till exempel följande års kalvproduktion, är det av stor betydelse hur många vitsvansar vinterstammen består av, hur många av vitsvansarna som är hondjur och handjur samt vilken åldersstrukturen i vinterstammen är. För att styrningen av en vitsvansstam ska fungera, måste förvaltningen skötas över tillräckligt stora arealer. Vitsvansarna har förhållandevis stora årshemområden och storleken beror till stor del på stammens täthet. Ju tätare stammen är, desto mindre är årshemområdena. I områden med gles vitsvansstam har hjortarna vanligen årshemområden omfattande omkring 5 000 - 7 000 hektar och i områden med tät stam omkring 1 000 – 4 000 hektar. Storleken på hindarnas årshemområden följer samma mönster, men de är vanligen aningen mindre än hjortarnas. Enskilda jaktföreningar och jaktvårdsföreningar är i allmänhet för små till arealen för att ett vitsvansbestånd ska kunna skötas framgångsrikt. För att ett vitsvansbestånd ska kunna förvaltas med framgång, bör åtminstone omkring 70 procent av vitsvansarna finnas i området hela tiden. Det innebär att man behöver förvaltningsområden omfattande ungefär 200 000 – 250 000 hektar i områden med gles vitsvansstam och förvaltningsområden omfattande omkring 50 000 – 100 000 hektar i områden med tät stam.
- OBS! Det här är endast ett grovt exempel där t.ex. årliga variationer i förhållandena inte har tagits i beaktande. Nämnd avkastning är endast grovt riktgivande.
- OBS! Det här är endast ett grovt exempel där t.ex. årliga variationer i förhållandena inte har tagits i beaktande. Nämnd avkastning är endast grovt riktgivande.
- OBS! Det här är endast ett grovt exempel där t.ex. årliga variationer i förhållandena inte har tagits i beaktande. Nämnd avkastning är endast grovt riktgivande.
- OBS! Det här är endast ett grovt exempel där t.ex. årliga variationer i förhållandena inte har tagits i beaktande. Nämnd avkastning är endast grovt riktgivande.
- OBS! Det här är endast ett grovt exempel där t.ex. årliga variationer i förhållandena inte har tagits i beaktande. Nämnd avkastning är endast grovt riktgivande.
- Principer för selektiv hjortbeskattning måste anpassas efter hur hjortarna i det aktuella området utvecklas i takt med stigande ålder.
- Om beskattningsplanen innebär en reducering av hindarnas antal, är det vanligen lämpligt att fälla ett stort antal kalvar så att tillräckligt många hindar ”frigörs” för beskattning. Förutom att det är oetiskt att fälla en hind som åtföljs av kalv, är det mycket oförnuftigt ur ett biologiskt perspektiv. En kalv som blir moderlös innan det är dags för separering vid ett års ålder på våren, har mycket sämre förutsättningar att växa upp till en framgångsrik vuxen vitsvans. Dessa har bland annat sämre förutsättningar att få en dominant position i vitsvansbeståndet vilket till exempel innebär att de får nöja sig med sämre hemområden och de råkar också oftare ut för trafikolyckor. Hinden är viktig under hela det första året för att kalven bland annat ska lära sig var lämpligaste födan hittas under olika årstider, samt hur man ska agera för att minska riskerna knutna till rovdjur. Det är även via hindarna man effektivast kan styra ett bestånds framtida storlek. Om en betydande reducering av ett vitsvansbestånd skulle vara aktuell, når man störst framgång genom att kraftigt ta ner antalet produktiva hindar. Beskattning av unga vuxna hjortar (handjur i åldern 2½ - 3½ år) är däremot inte motiverad ens vid kraftig reducering av ett vitsvansbestånd.