1. SPORTFISKEKULTUR
– en jämförelsestudie mellan Nederländerna och Sverige
med fokus på nya marknader för fisketurism
SPORT FISHING CULTURE
– a comparative study between The Netherlands and
Sweden focusing on new markets for fishing tourism
Av: Jonas Lagander
Programmet Turism: Inriktning kulturarv- och naturmiljö
C-uppsats
Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur (ISAK)
Linköpings Universitet
Ht 2009
Handledare: Kalle Bäck

2. Sammanfattning
Den här empiriska undersökningen har studerat skillnader och likheter mellan nederländsk
och svensk sportfiskekultur i ett försök att finna nya meningsfulla element som potentiellt kan
inkorporeras inom den svenska fisketurismen, både ur ett inhemskt och exportmässigt
perspektiv.
Nederländerna och Sverige skiljer sig åt i topografin vilket har påverkat deras
sportfiskekulturer på olika sätt. Bägge länder har stor tillgång till fiske men skiljer sig åt
i tillgängliga fiskearter. Sverige har genom sin goda tillgång på laxartad fisk påverkats i
hög grad av den brittiska sportfisketraditionen medan Nederländerna som saknar
laxartade fiskar men som har gott om andra arter, främst predatorarter och fiskar inom
karpfamiljen, har gått sin egen väg och utvecklat egna metoder för att effektivt utnyttja
sin resursbas. Nederländska sportfiskare är innovativa och tycker om att experimentera
med moderna material och ny teknologi. Svenska sportfiskare kan i jämförelse sägas
vara mer konservativa, än så länge, inom det området. Det finns även en skillnad i attityd
mellan länderna när det gäller avlivandet av fisk. I Sverige har det gamla
husbehovssamhället skapat det generella synsättet att det är slöseri med mat att släppa
tillbaka fisk i vattnet. I Nederländerna anses det vara slöseri med de gemensamma
sportfiskeresurserna att döda fisken. Både i Sverige och Nederländerna har den stora
tillgängligheten till sportfiske och att det är billigt gjort att det fått låg status. I
Nederländerna bidrar även djurrättsorganisationer till detta i viss mån. De
finaste/populäraste fiskarna inom svensk sportfiskekultur är lax och grovvuxen gädda
medan det i Nederländerna är gös och karp. Vitfisk har lägst status bland svenska
sötvattensarter men I Nederländerna utgör dessa arter den folkliga basen inom
sportfiskekulturen.
Resultaten från studien tyder på att främst gösfisket i Sverige skulle kunna utnyttjas
turistiskt gentemot en nederländsk målgrupp om gösstammarna förbättrades. De unika
fiskemetoder som den nederländska sportfiskekulturen givit upphov till skulle sannolikt
kunna bidra till utvecklandet av sportfisket och fisketurismen i Sverige, liksom andra
populära fiskemetoder i Nederländerna som inte slagit igenom här än, t ex. ”pole fishing”
2

3. och karpmete. Nederländska sportfiskare har en positiv syn på Sverige som fiskenation
och trivs i vår natur. De är även lämpliga för svensk fisketurism då de vanligen finner det
oetiskt att inte återutsätta sin fångst.
Abstract
This study have investigated the differences and similarities between Dutch and Swedish
sport fishing culture in an attempt to find new meaningful elements which potentially can be
incorporated within the Swedish fishing tourism, both from a domestic and exportbased
perspective, and contribute to its development.
The Netherlands and Sweden differ in topography, which have influenced their sport fishing
cultures in different ways. Both countries have great access to fishing, but differ in available
fish species. Sweden has, through its abundance of salmonid species, been mainly influenced
by the British angling tradition. In the lack of salmonid fish but with abundance of other
species, especially predator species and species in the carp family, the dutch sport fishing
culture has virtually gone its own way and developed its own methods to effectively exploit
its avaliable resource base. Dutch anglers is innovative and likes to experiment with modern
materials and technology. Swedish anglers can be seen as more conservative, so far, in this
regard. There is also a difference in attitudes between the countries in the killing of fish. In
Sweden, the old society based on subsistence created the general view that it is a waste of
food to release fish back into the water. In the Netherlands it is considered a waste of the
common sport fishing resources to kill the fish. Both Sweden and the Netherlands have good
access to sport fishing at low cost which have provided it with a low status label. In the
Netherlands animal welfare organizations has influenced to some extent in this matter. The
highest ranked / most popular fish in Swedish sport fishing culture is salmon and large grown
pike, while in the Netherlands it is zander and carp. Coarse fish, except the predator species,
has got the lowest status among Swedish freshwater species, but in the Netherlands, these
species provide the foundation in the common angling culture.
The study results suggest that mainly the swedish zander fishing could be exploited against a
Dutch target group if the quality of the national zander stock would improve. The unique
fishing methods, risen within the Dutch angling culture is likely to contribute to the
development of sport fishing and fishing tourism in Sweden, as well as other popular angling
3

4. methods in the Netherlands, like for example pole fishing and carp angling. Dutch anglers
have a positive view of Sweden as a fishing nation, and thrive in our nature. They are also
suitable for Swedish fishing tourism by their predilection for catch and release.
4

5. Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING ........................................................................................................................... 2
ABSTRACT ............................................................................................................................................ 3
1. INLEDNING ....................................................................................................................................... 6
2. SYFTE................................................................................................................................................. 8
2.1 FRÅGESTÄLLNINGAR ........................................................................................................................... 8
2.2 AVGRÄNSNINGAR............................................................................................................................... 8
3. REFERENSDISKUSSION ................................................................................................................. 8
3.1 MUNTLIGA KÄLLOR ............................................................................................................................ 9
4. METOD............................................................................................................................................... 9
5. DEFINITIONER ............................................................................................................................... 10
6 TEORETISK REFERENSRAM ........................................................................................................ 13
7. FORSKNINGSLÄGE ....................................................................................................................... 14
7.1 SVENSK TURISM ............................................................................................................................... 14
7.2 SPORTFISKETURISM I SVERIGE ............................................................................................................ 15
7.3 TURISM OCH IDENTITET ..................................................................................................................... 18
7.4 NEDERLÄNDSKA RESVANOR I SVERIGE.................................................................................................. 19
7.5 SAMMANFATTNING AV FORSKNINGSLÄGE……..…………………………………….18
8. REDOVISNING AV EMPIRI .......................................................................................................... 20
8.1 NEDERLÄNDSKT SPORTFISKE............................................................................................................... 20
8.1.1 Nederländska sportfiskearter ...................................................................................................................... 22
8.1.2 Fiske efter vitfisk (coarse-fishing).............................................................................................................. 24
8.1.3 Fiske efter predatorarter................................................................................................................................ 25
8.1.4 Nederländska sportfiskares syn på svenskt fiske ................................................................................ 27
8.2 SVENSKT SPORTFISKE ........................................................................................................................ 29
8.2.1 Översikt över svensk sportfiskekultur ...................................................................................................... 29
8.2.2 Svenska sportfiskearter................................................................................................................................... 30
8.3 FÖRDJUPNING KRING TURISTISKA FÖRUTSÄTTNINGAR ............................................................................. 31
9. ANALYS OCH DISKUSSION......................................................................................................... 34
9.1 HYPOTETISKA ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR DE NEDERLÄNDSKA SPORTFISKEKULTURELLA ELEMENTEN UR ETT
MARKNADSSTRATEGISKT PERSPEKTIV:........................................................................................................ 42
10. SLUTSATSER ................................................................................................................................ 45
11. REFERENSER................................................................................................................................ 47
BILAGA 1 NEDERLÄNDERNA......................................................................................................... 49
BILAGA 2 SVERIGE ........................................................................................................................... 51
5

6. 1. Inledning
Att uppleva andra kulturer är sannolikt en av de främsta anledningarna till att vi reser. Vi vill
äta på en ”typiskt fransk restaurang” eller avnjuta en pint på en ”typiskt engelsk pub”. Eller vi
kanske vill besöka ett traditionellt levande folkslag i Amazonas djungler och uppleva deras
exotiska kultur, så fjärran vår egen? Detta är inget nytt. Det är heller inget nytt att företag kan
ta intryck från kulturyttringar i andra länder och skapa turistiska produkter riktade mot en
svensk inhemsk marknad med hjälp av dessa. Nöjesparken High Chaparall är ett exempel där
ett amerikanskt Vilda Western-tema fått utgöra grund för en turistisk produkt i Sverige.
Jag vill med denna uppsats vända på och fördjupa problematiken. Vad finns det för okända
kulturyttringar i andra länder vars önskemål och behov vi skulle kunna tillfredsställa här i
Sverige med vår befintliga turistiska resursbas? Finns det fler specifika och för oss
annorlunda, men inte uppenbara, kulturyttringar som vi skulle kunna anamma och anpassa till
den inhemska turistmarknaden? Det jag är ute efter är säregna kulturella yttringar eller
naturtillgångar som svenskar själva inte reflekterar speciellt över men som andra kulturer kan
finna exotiska och spännande. Tyskars fascination för den svenska älgen är ett exempel på
detta även om just den saken är sedan länge känd. Min poäng är att jag tror det lönar sig för
branschen att söka reda på fler sådana aspekter för att skapa nischade turistprodukter.
Sportfiskekulturen i Sverige kontrasterande mot den Nederländska får här stå som exempel.
Jag fick idén till den här uppsatsen via två föreläsningar på Linköpings universitet. Den ena
handlade om vad som är ”typiskt svenskt” dvs. hur vi betraktar oss själva och vår egen kultur
och hur gästande människor från andra kulturer kan ha en helt annan bild av oss svenskar och
våra kulturyttringar än vad vi själva har. Ett exempel var hur människor från sydligare länder
som kom till Sverige under jultider fann våra svenska gardinuppsättningar som någonting
väldigt exotiskt och fascinerande. Är detta något som svenskar överhuvudtaget reflekterar
över? Den andra handlade om internationellt sportfiske där föreläsaren Per-Ola Johannesson
under en del av sitt föredrag diskuterade kring olika synsätt på olika sportfiskar i Europa som
enligt honom inte låg i linje med svenska sportfiskares synsätt. Då jag själv har en bakgrund
som sportfiskare fick detta mig att fundera djupare kring möjligheten att låta kulturskillnader
mellan länder ligga till grund för produktutveckling inom fisketurism. Genom studier i
entreprenörskap kom jag i kontakt med teorier som jag tror är applicerbara i sammanhanget
vilket jag återkommer till senare i senare avsnitt.
6

7. Denna uppsats studerar alltså Sveriges fiskemöjligheter med handredskap utifrån andra
kulturers synsätt i ett försök att definiera nya infallsvinklar inom produktutvecklingen av
svensk fisketurism. Den är en översiktlig granskning av vår egen sportfiskekultur likväl som
en undersökning av en utländsk.
Att valet blev Nederländerna har flera orsaker. Jag har själv läst artiklar i fisketidningar om
Vertical Jigging i Nederländerna som gjort mig intresserad, jag har talat med medarbetare på
fisketidningen Fiske-feber som berättade att nederländare har en speciell sportfiskekultur som
inte är i linje med den svenska samt att jag fick snabb kontakt med människor inom landets
sportfiskebransch efter ett mejlutskick. Efter ytterligare kunskapssamlande valde jag att
inrikta undersökningen mot vad nederländska sportfiskare är intresserade av men som
svenska sportfiskare inte är intresserade av, eller inte är bekanta med i nuläget. Detta utifrån
förmodandet att dessa dimensioner av sportfiske ändå skulle kunna fungera, potentiellt, som
ett exotiskt alternativ även på den inhemska fisketuristiska arenan.
Uppsatsen skall inte ses som en regelrätt marknadsundersökning utan ett exempel på hur man
kan finna diskrepans mellan dimensioner inom en specifik kulturell sfär i olika kulturer/länder
i jämförelse med en svensk dito och använda denna skillnad för att utforma nya turistiska
produkter. Sportfisket är alltså bara ett exempel i sammanhanget. Det kunde lika gärna ha
handlat om julfirande, synen på Alfred Nobel utomlands, vår kräft- eller midsommarkultur
eller något annat potentiellt exploaterbart område ur turistisk synvinkel. Jag vill alltså med
denna uppsats ge ett exempel på aktivt ”detektivarbete” som kan användas av turistiska
företag för att utveckla sin verksamhet eller som skulle kunna användas i andra
forskningssammanhang gällande turism. Jag ger även exempel på hur man kan applicera
resultaten i sitt företag med hjälp av ett ramverk för marknadsstrategi.
7

8. 2. Syfte
Syftet är att jämföra nederländsk sportfiskekultur med svensk sportfiskekultur för att se vilka
likheter och skillnader som finns. Detta för att synliggöra nya produktutvecklingsmöjligheter
för svensk turism.
2.1 Frågeställningar
Hur ser sportfiskestatusen ut för våra vanligaste sötvattenslevande fiskar i Nederländerna i
jämförelse med Sverige?
Kan turistiska produkter formade efter specifika yttringar inom nederländsk sportfiskekultur
användas för utvecklandet av den svenska fisketurismbranschen?
2.2 Avgränsningar
Jag har valt att hålla mig explicit till den nederländska sportfiskekulturen i förhållande till
svensk dito utifrån hypotesen att kulturjämförelser kan finna element av värde för
produktutveckling inom turismbranschen. Vid intervjuerna har jag valt att hålla mig till
personer med erfarenhet av sportfiskebranschen i respektive land, primärt
sportfiskejournalister och fiskeguider. Jag har hållit mig till frågor gällande endast
sötvattensfiske (och bräckvatten i Sverige) för att inte göra ämnet för brett.
3. Referensdiskussion
De vetenskapliga källorna är primärt valda inom ramen för utbildningen Turism: inriktning
kulturarv- och naturmiljö vid Linköpings Universitet samt ETOUR. Gällande sportfiske och
sportfisketurism har jag tagit del av både lokalt inriktade studier, t ex. studierna på
fisketurismen i Västerbotten (Lindelöw & Berntson 2007) och Vilhelmina kommun (Sjölund,
2009) samt nationellt övergripande rapporter från Fiskeriverket och Sveriges
Sportfisketuristföretagares förening (SEFF). Vissa rapporter har några år på nacken, till
exempel SEFF 2002, vilket kan betyda att giltigheten mot dagens situation är mindre än för
andra rapporter/studier vilket kan vara värt att ta i beaktning.
8

9. 3.1 Muntliga källor
Mina främsta kontakter inom den Nederländska sportfiskebranschen är Juul Steyn,
sportfiskeguide på Fishing Amsterdam och Jeroen Schoondergang som är redaktör på en
Nederländsk sportfisketidning och som dessutom har bott i Sverige (Norrköping) och därmed
känner våra fiskevatten och vår kultur. Jag har därtill haft mejlkorrespondens med flera
svenska sportfiskeföretagare, journalister och redaktörer vid fisketidningar samt lärare vid
Forshaga sportfiskeakademi.
4. Metod
Uppsatsen bygger på en undersökning baserad på 10 enkätintervjuer i Sverige och 10 i
Nederländerna. Den allmänna enkätintervjun kompletterades med uppföljande
mejlkorrespondens. Ett typurval har gjorts bland sportfiskare med lång erfarenhet och som
känner sitt hemlands sportfiskekultur väl. Intervjukandidaterna har valts bland medarbetare på
svenska och nederländska sportfisketidningar, fisketurismbranschen och övriga delar av
sportfiskesektorn som passar undersökningens tema: dvs. de ska ha kunskap om sin egen
sportfiskekultur. Detta eftersom studien är väldigt liten och kvalitativ information behövs för
att få en adekvat helhetsbild av ämnet som trots allt är ganska omfattande. Därtill visar
kvalitativa frågeformer deltagarnas subjektiva verklighet då de inte får några ledande
frågeställningar (Backman, 2009). Detta är lämpligt då en kultur inte är statisk utan hela tiden
i utveckling och omformas av tid, rum och mänskligt agerande. Det sistnämnda kan
exempelvis vara konkurrens mellan individuella krafter och grupperingar inom kulturen vilket
när som helst kan skapa luckor i tidigare dominanta mönster (Lewis. 2002). De
semistrukturerade frågeställningarna syftar även till att förhindra författarens eventuella egna
förutfattade meningar om sportfiskekulturen i respektive land från att påverka svaren. Mest
fokus har lagts på Nederländerna eftersom deras sportfiskekultur är källan för en eventuell
utveckling av svensk fisketurism enligt temat för den här uppsatsen. Att ge djupgående bilder
av bägge sportfiskekulturer låter sig inte göras i en uppsats av denna omfattning.
I viss mån har nederländska resmönster i Sverige undersökts för att få en bild av storleken och
utförandet på den befintliga kundbasen från detta land. Potentiella fisketurister kan finnas
bland både affärsresenärer och fritidsresande (se definitioner).
9

10. 5. Definitioner
För att underlätta för läsaren och behålla stringens inom svensk sportfisketuristisk forskning
utgår uppsatsens definitioner för fiske i alla dess former (sportfiske, fisketurism, fritidsfiske
etc.) utifrån de definitioner som Fiskeriverket använder i sina egna undersökningar. De är
hämtade från rapporten: ”Förutsättningar för sportfisketuristiskt företagande” (Fiskeriverket
2007, sid 67-68). Det finns andra definitioner som forskare har använt vid studerandet av
detta område. Ingrid Lindelöw Berntson (Lindelöw Berntson, 2007) anser till exempel att en
fisketurist måste övernatta minst ett dygn för att kallas fisketurist vilket sannolikt är lite för
begränsat definitionsmässigt eftersom personen ändå flyttar sin konsumtion (t ex. köp av
fiskekort, guidning eller dylikt) utanför sin vanliga omgivning i enlighet Bohlin och Elbes
diskussion kring turismbegreppet (se nedan). Fiskeriverkets definitioner är öppnare än
Lindelöw Berntsons dito och därmed sannolikt mer applicerbara på en varierad verklighet.
Samtidigt kan det troligen underlätta om forskare generellt utgår från en gemensam
definitionsgrund vid studerandet av det här området. Övriga definitioner har valts utifrån
deras grad av tydlighetsskapande för läsaren utifrån inriktningen av denna uppsats. Dessa har
hämtats från olika forskningsfält.
Turism definieras av Fiskeriverket som människors aktiviteter när de reser till och vistas på
platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer och andra
syften. (Fiskeriverket, 2007) Detta kompletteras i denna uppsats med delar ur Bohlin och
Elbes diskussion kring begreppet ur deras bok ”Utveckla Turistdestinationer”, gällande att
turism även är flyttad konsumtion där turister som besöker och spenderar sina pengar bidrar
till ekonomisk tillväxt i det lokala samhället. De påverkar även miljön och kan påverka kultur
och det sociala livet på destinationen (Bohlin/Elbe 2007, sid 13). Det sista bör ingå i
definitionen av turism då både social- och rekreativ kapitalförvaltning har visat sig vara
viktiga aspekter för skapandet av hållbarhet inom detta område (Mia Larsson (red.) 2008. Sid
30-31).
Rese- och turistindustrin är de företag som levererar varor och/eller tjänster till turister.
(Fiskeriverket, 2007)
10

11. Fisketurism är människors aktiviteter (fiske eller sportfiske) när de reser och vistas på platser
utanför sin vanliga omgivning för fritid, affärer eller andra syften. En fisketurist måste fiska
men behöver inte ha fisket som primär anledning för sitt resande. Fisketuristen är alltså en
fritidsfiskare som fiskar utanför sin vanliga omgivning och därmed kan inte fisketurister
existera på ”hemmaplan” då denne omdefinieras till fritidsfiskare. För att kallas fisketurist
måste fisket ske med spö eller med annat handredskap. Sker fisket med till exempel kräftburar
eller nät omdefinieras fisketurismen till kulturellt arrangemang. (Fiskeriverket, 2007)
Sportfisketurism är när människor reser utanför sin vanliga omgivning, primärt, för att fiska
med handredskap. (Fiskeriverket 2007)
Fisketuristiska företag är sådana företag som levererar varor och/eller tjänster till fisketurister
i sådan omfattning att de har en avgörande betydelse för företagets fortlevnad, till exempel
fiskecamper, turbåtsföretag, fiskeguideföretag etcetera. Vanligen är dessa företag inte rena
turistföretag då de även säljer sina tjänster till lokalbor. Detta måste skiljas på vid beräkning
av den turistiska omsättningen eftersom lokalbor inte är turister. (Fiskeriverket 2007)
Fiskare kan indelas i yrkesfiskare och fritidsfiskare. Fritidsfiskare indelas i två kategorier:
Sportfiskare som enbart använder handredskap och husbehovsfiskare som fiskar med både
handredskap och mängdfångande fiskeredskap. Yrkesfiskare fiskar för sin ekonomiska
försörjning. (Fiskeriverket 2007)
Handredskap är spö, pimpel och liknande redskap som förs med handen vid fisket och
fångsthemtagningen. Mängdfångande redskap är bland annat nät, ryssjor, hummertinor och
kräftburar. (Fiskeriverket 2007)
Catch –and-release är fiske där man återutsätter fångsten i vattnet oskadad. Det används
primärt för att bevara tillgången på fisk i ett vatten med högre fisketryck än fisktillgång men
kan även vara ett sätt att uppskatta tillväxt, överlevnad, vandringar och beståndsstorlek – när
metoden kombineras med märkning av den fångade fisken. (Fiskeriverket 2007)
Predatorfiskar är ett allmänt vedertaget sportfiskebegrepp för arterna gös, gädda och abborre.
11

12. Vitfisk utgör icke laxartade fiskar i söt och bräckvatten. Gädda, gös och abborre ingår i denna
kategori men vanligtvis talar man om ”övrig vitfisk” eller ”övriga sötvattensarter” där
predatorarterna inte ingår. Företrädesvis innefattar begreppen fiskar av karpsläktet som mört,
sarv, id, braxen, sutare, gräskarp (obs: icke endemisk art som inte kan fortplanta sig i Sverige
och därför går denna art vanligtvis bara under benämningen ”karp”) osv. Den engelska
benämningen är coarse fish (att skiljas från den engelska termen game fish: dvs. öring, lax
och röding) eller coarse fishing, som är definitionen för själva fisket, och är enligt uppgift
betydligt mer etablerat och utvecklat i sitt utförande utomlands än i Sverige. Vitfisk är ett
allmänt vedertaget sportfiskebegrepp i Sverige.
Laxartade fiskar är fiskar med fettfena : öring, lax, röding, harr och sik.
Kultur definieras enligt Jeff Lewis som en skapandeprocess av mening inom en given social
gruppering. Kultur kan skapas och operera genom en bredd av sociala grupperingar och
sociala praxis, t ex familj, åldersgrupp, etnisk tillhörighet, intressegrupper, klädstil och så
vidare(Lewis, 2002). Med denna definition som grund borde sannolikt finnas skäl att tala om
en sportfiskekultur eftersom det är en social gruppering med egen praxis samlat kring ett
gemensamt intresse. Att sportfiskekulturen kan se olika ut i olika länder visar Sjölund när han
slår fast att fiskare från olika europeiska länder ofta har skilda utgångspunkter för sina
önskemål om hur en fiskeprodukt ska se ut. (Claes Sjölund 2009)
12

13. 6 Teoretisk referensram
För att kunna utnyttja de eventuella nya element som definierats utifrån jämförande
kulturanalyser krävs någon form av verktyg för att inkorporera dem i befintlig
turismverksamhet på ett för verksamhetens utveckling givande sätt. Jag utgår här från
Michael E Porters (1996) teori om vad som utgör marknadsstrategi vilket är
sammankopplingen av de fyra nedanstående faktorerna.
Operational effectivness: Är att skapa eller utföra liknande verksamheter bättre än rivalerna,
till exempel att framställa en vara av högre kvalitet och på kortare tid genom införandet av ny
produktionsteknik.
Fit: Är att på ett anpassat sätt kombinera ett företags olika verksamheter med varandra, dvs.
att skapa sammanlänkade system för att slippa hantera fristående verksamhetsdelar som inte
kompletterar helhetskonceptet. Detta skapar en stark organisation som befrämjar skapandet av
realvärden och ökar konkurrenskraften mot exempelvis imitatörer eftersom dessa måste
kopiera hela systemet och inte bara produkten/tjänsten för att uppnå likvärdig kvalitet.
Marketing positioning: Är att positionera sig unikt på marknaden för att minimera konkurrens
från medtävlande företag. Enkelt uttryckt kan det jämföras med att springa på en annan bana
än konkurrenterna där företaget inte kan nås. Denna placering är sällan självklar och kan
kräva noggranna analyser och marknadsundersökningar för att hitta. Ofta har nya kreativa
entreprenörer med objektiv syn en fördel mot äldre företag som sitter fast i gamla
marknadsmönster.
Trade-off: Enkelt uttryckt betyder definitionen att mer av en sak/verksamhet kräver mindre av
en annan. För att skapa en hållbar strategi krävs fokuserade val kring vad företaget ska ägna
sig åt. För många verksamhetsdelar skapar ineffektivitet inom företaget och därmed sämre
konkurrenskraft samtidigt som kundgruppen blir mer svårdefinierad. Trade-offs skapar
tydlighet gentemot kunderna, försvarar företaget mot gränsöverskridande konkurrens och
bidrar till marknadsstrategisk stabilitet. (Michael E Porter, 1996)
13

14. 7. Forskningsläge
7.1 Svensk turism
Sverige är ett land som är rikt på turistisk råvara. Inte minst vår natur och miljö är viktiga
bitar av vår internationella framtoning. Vad som saknas inom upplevelseindustrin är i
dagsläget ett tillfredsställande utbud av förädlade produkter. Vår turism kan faktiskt liknas
med en u-landssituation där billiga råvaror exporteras till utlandet till låga vinster.
Allemansrätt och en allmän uppfattning i Sverige om att rekreation ska vara billig eller gratis
är bidragande faktorer till detta (Ossian Stiernstrand, 1998). Inom kultursektorn kan problem
med avsaknad av produktförädling uppstå av slitningar mellan traditionella bevarare av
kulturarvet och de som vill utnyttja kulturarvets turistiska potential. (Christina Frimodig,
2003) . Det är även så att trots våra oförädlade upplevelseprodukter så är Sverige ett
högkostnadsland internationellt sett, vilket kan upplevas som en paradox. En viktig faktor i
detta är enligt Stiernstrand vårt höga skattetryck. Han menar att en kraftig prissänkning på
våra turistiska produkter är önskvärt för att locka fler besökare utifrån. Trenden när det gäller
inkommande besökare är dock att den totala attraktiviteten, kvalitén på upplevelseutbudet, är
viktigare än pris (Stiernstrand, 1998).
När det gäller produktutveckling så definierar Stiernstrand ”göra-delen” som flaskhalsen i
sammanhanget. De företag som uteslutande ägnar sig åt denna del av turistprodukten är ofta
små och har låg kapacitet i jämförelse med företag inom ”bo-, äta- och/eller resa-delen.
Samtidigt är det företagen som satsar på försäljning av upplevelser som är den del av
turistbranschen som främst lockar turisterna till landet. Stiernstrand menar att utvecklandet av
dessa företag skapa en exportmässig hävstångseffekt (via mun mot mun-metoden). Samtidigt
läggs ofta mindre än femton procent av en turists budget just på upplevelser. Det mesta går till
transporter, mat och boende. (Stiernstrand, 1998)
Varje från utlandet införd ”turistmiljon” skapar ett årsdagsverke i Sverige och varje
kvarhållen ”turistmiljon” bibehåller ett årsdagsverke i Sverige. Turistindustrin anses ha stor
potential till utveckling inom överskådlig framtid och innebär en fördel för svensk
arbetsmarknad då den är bunden till landet. Inga jobb inom den svenska turistbranschen kan
lämna Sverige gränser. Stiernstrand menar att det är av största vikt att undersöka de vägar till
expansion av den svenska turismen som står till förfogande. Han menar vidare att exportsidan
(inkommande turister från andra länder) är lättare att påverka än den inhemska turismen
14

15. (svenskar som turistar inom landets gränser, vilket 1998 utgjorde 76 % av branschens totala
omsättning) och det beror på den tidigare nämnda ”hävstångseffekten”. Denna effekt är inte
lika lätt att uppnå bland svenskar eftersom de oftast hellre åker utomlands när de får bättre
ekonomi än stannar för att uppleva sin ”drömsemester” i hemlandet. (Stiernstrand, 1998)
7.2 Sportfisketurism i Sverige
Enligt en rapport gjord 2002 av Sveriges fisketurismföretagares förening (SEFF) framgår det
att det i Europa finns minst 20 miljoner sportfiskare. Av alla dessa gör 5-10% internationella
resor för att fiska och adderar man till denna siffra de turister som väljer att fiska som en
extraaktivitet under ”vanlig” semester blir de potentiella fisketuristiska kunderna ännu fler
(SEFF, 2002). Majoriteten av alla som fiskar i Sverige tillhör kategorin fisketurister (se
definitioner) och inte sportfisketurister vilket kan vara bra att känna till (Sjölund 2009). De
svenska företagen är i underkant när det gäller andelar på den europeiska sportfisketuristiska
marknaden vilket tillsammans med vår goda råvara, infrastruktur mm. gör det sannolikt att
landet kan utveckla sin fisketurism markant. (Fiskeriverket 1999, citerat i fiskeriverket 2005)
Fiskeriverket undersökte år 1999 i rapporten ”Fisketurism: En naturlig näring” den
fisketuristiska exportmarknaden i sju närliggande länder (där även Nederländerna ingick).
Två huvudmålgrupper definierades. Den ena är flugfiskare med fokus på öring, harr och lax
och den andra på gäddfiske med spinn, fluga och/eller mete. En tredje intressant målgrupp,
men i lägre grad än de två första, var karpfiskmetare som är eller kan komma att bli
intressanta för svenska fisketuristiska företag. Det är en stor målgrupp men utövarna reser i
lägre utsträckning och är inte lika betalningsvilliga som de som fiskar efter gädda och
laxartade fiskar. (Fiskeriverket 1999, citerat i fiskeriverket 2005)
SEFF:s rapport fastslog att gös liksom ”vitfisk” (sötvattensarter så som braxen, id, mört, sarv
mm.) är en mycket underutnyttjad källa till turistiska sportfiskeprodukter i Sverige medan
gädda, abborre och laxartade fiskar är de arter som nyttjas främst. Rapporten menar även att
Sverige har stora möjligheter att hamna i topp i Europa när det gäller sportfisketurism på
grund av vår speciella natur och vår goda och artvarierade fisktillgång. Vad som saknas enligt
SEFF:s rapport är fler kvalitativa fiskeupplevelseprodukter och okunskapen kring
kundmarknaden utomlands är en anledning till att svenska turistiskt inriktade
sportfiskeföretag inte kunnat nå en högre förädlingsgrad på sitt utbud. Många av företagarna
vet alltså helt enkelt inte vad som krävs i sammanhanget för att locka utländska turister.
15

16. Rapporten yttrar också oro över att så få deltagare i studien sade sig ha behov av mer
marknadskännedom då detta enligt författaren är en av grundpelarna för att kunna skapa ett
attraktivt produktutbud. (SEFF, 2002)
När det gäller nuvarande marknadsföring av sportfisketurism i Sverige slår en studie kring
fisketurismen i Vilhelmina kommun fast att den enskilt viktigaste faktorn i marknadsföringen
är nöjda kunder som skapar nya kunder via mun mot mun-metoden. Muntliga referat från
källor man litar på med erfarenhet av den aktuella platsen är ett av de viktigaste elementen
inom marknadsföringen för att styra fisketurister till för dem nya och obeprövade
fiskevatten/fiskedestinationer. Internet som kanske många skulle kunna anta som varande en
viktig faktor i sammanhanget hade inte alls lika stor inverkan på detta. (Sjölund, 2009)
Sportfisketurismen måste få kosta menar Sjölund eftersom besökare ofta är beredda att
spendera mer pengar än vad som först var tanken. Då Sverige internationellt anses vara ett
högkostnadsland, varför ska det då erbjuda upplevelser kring sportfisketurismen till en
minimal kostnad? Detta blir motsägelsefullt (Sjölund 2009). Slutsatsen sammanfaller med
Stiernstrands översiktsbeskrivning av den svenska turismen som helhet (Stiernstrand, 1998).
Sjölund menar att fiskare från Europa ofta har relativt olika utgångspunkter för sina önskemål
när det gäller definitionen av en attraktiv fiskeprodukt. Gemensamt för alla fiskare är dock att
fisket skall vara av hög kvalité med ett tillfredsställande fångstresultat. Vanligen vill
sportfisketurister fiska så mycket som möjligt och inte ödsla tid på transporter. Laxartade
fiskar ger mest intäkter till företagen i Vilhelmina kommun. Röding och öring är de turistiskt
sett viktigaste arterna i kommunen och de flugfiskande turisterna köper mest tjänster i form av
guidning och service. (Sjölund, 2009)
En annan slutsats Sjölund drar av sin studie är att sportfisketuristiskt inriktade entreprenörer,
men även Vilhelmina kommun, har en överoptimistisk tilltro till fisketurismens möjligheter
att skapa nya arbetstillfällen. Varför deras stora optimism inte var befogad enligt Sjölund
beror på att sportfisketurismen inte är lika arbetsintensiv (kvantitativt dvs. det krävs inte så
många människor för att utföra jobbet) som andra delar av turismbranschen och att de ökade
behoven kan täckas av befintliga företag genom extra anställningar och kvalitetssäkring. Det
är även så att få svenskar vill arbeta under de arbetsmässiga villkor som sportfisketurismen
ställer (Sjölund, 2009). Sjölund diskuterar dock inget kring hur många arbetstillfällen
16

17. sportfisketurismen indirekt skapar inom turismproduktens andra dimensioner - bo, äta och
resa. En hög optimism bland fisketurismföretagare angående potentialen för fisketurism
verkar dock existera vilket ett citat ur inledningen av SEFF:s egen rapport från 2002
exemplifierar:
”Om man mycket kort sammanfattar nuläget så finns det alltså en spirande näring med en
väntande stor marknad bestående av kunder, kunder som i sin tur kräver mycket bra tillgång
på naturlig fisk, men som knappt vill ta upp fisken. Dock är dessa kunder beredda att betala
ordentligt med pengar för riktigt bra fiskeupplevelser.
Kan det bli bättre? Det är på ett sätt som att äta kakan och fortfarande ha den kvar. Både
företagen i näringen samt de resursförvaltande aktörerna har nu ett drömläge för att skapa
något bra tillsammans av detta. Det är dags att på allvar växla upp hela det här området.
Men för att det skall ske så måste alla berörda parter ta sitt ansvar och börja samarbeta i
mycket större utsträckning. Samarbete som handlar om att underlätta utvecklingen av en ny,
långsiktigt hållbar näring, som har stor potential att skapa god ekonomi och en mängd nya
arbetstillfällen i framförallt glesbygd och skärgårdar.” (SEFF, 2002)
Sannolikt kommer en ökad efterfrågan från utlandet på mer exklusiva fiskevatten att komma,
men detta kommer enligt Sjölund inte att skapa så många fler företag eftersom de redan
etablerade kommer att kunna täcka behovet med några få extra anställningar. Likväl kommer
en sådan mer lyxturistiskt inriktad verksamhet att motarbetas av ortsborna och närturister,
som aldrig kommer att acceptera att utestängas från vissa exklusiva vatten till förmån för
inkommande köpstarka fisketurister. Attityden gentemot sportfisketurister har dock blivit
bättre och bättre med åren i Vilhelmina kommun. (Sjölund, 2009)
Svenska sportfisketurister spenderar mindre pengar än utländska då de i regel har lägre krav
på boendekomfort och annan service. De utländska gästerna skapar merförsäljning i högre
utsträckning och därmed även en ökad lönsamhet. Ett fisketuristiskt företag med förmåga att
tillgodose utländska fiskegäster kan genom detta även få ökade möjligheter på
hemmamarknaden, t ex genom att ta emot konferensgrupper som vanligen har högre krav på
boende och mat än den generelle svenska fisketuristen. (Fiskeriverket, 2007)
Det kan även löna sig att genom samarbete mellan företag och organisationer aktivt jobba för
17

18. marknadsföring internationellt. Det visar framgångarna för vissa sportfiskeföretag inom
Vilhelmina kommun. För att få en attraktiv sportfiskeprodukt krävs en aktiv fiskevård med
fångststatistik och möjlighet att arrendera och därmed förvalta ett eget vatten. (Sjölund, 2009)
7.3 Turism och identitet
”Utbildar man ungdomar till att leva nära naturen så marknadsför man på samma gång oss
som håller på med fisketurism eller annan naturturism” /Intervjuad entreprenör inom
sportfisketurismen i Västerbotten. (Berntson, 2007)
Budskapet i ovanstående uttalande diskuteras i skriften ”Östgötar finns dem?” utgiven av
Linköpings Universitet. (Aronsson m.fl. 2005) Där menas att när en människa är mellan 25-
30 år gammal har hon fått många grundläggande erfarenheter som hon sedan bär med sig
genom livet. Dessa har hon erhållit i en individuell process i samklang med andra. I samband
med detta yttrande ställer sig skriften frågan hur identiteten formas hos ungdomar som växer
upp i Östergötland idag?
Vår identitet påverkas på många arenor. En del är territoriella (till exempel Östgöte), andra är
icke-territoriella (till exempel folkpartist eller lärare). Vissa identiteter kan påverkas och
formeras medan andra pådyvlas oss och ligger utanför vårt inflytande.
Det är viktigt att veta vilken bild man förmedlar till kunderna. I Östergötland är det till
exempel alltid ”juni, juli, augusti” i turistbroschyrerna, över 95 % av bilderna är
sommarbilder. Den vanligaste bilden är insjöbad. Anledningen är östgötarnas bild av sig
själva, dvs. deras identitet. De längtar efter sol och bad, värme och ledighet under årets mörka
och kalla höst och vinter. Men för att locka till exempel turister från Sydeuropa är bilderna
meningslösa. Vilken grek, spanjor eller italienare vill besöka något de själva kan uppleva i en
exklusivare form hemma? (Aronsson m.fl. 2005)
18

19. 7.4 Nederländska resvanor i Sverige
Nederländska turister utgjorde 4 % av Sveriges totala besökarantal 2002. Drygt 350000 av
dessa övernattade flera nätter och 58 % av de flerövernattande var fritidsresande. De flesta
campade (43.6%) eller bodde i stuga (22.4%). Merparten var medelinkomsttagare och några
var höginkomsttagare. Fritidsresenärerna spenderade i snitt 342 kr per dag. Nederländarna
tillhör en kategori av turistnationaliteter som tenderar att stanna längre än andra utländska
turister och näst tyskarna färdas de längst sträckor i landet med bil. 98.2% av de nederländska
turisterna var nöjda efter sitt Sverigebesök 2002. (Turistdelegationen 2002)
7.5 Sammanfattning av forskningsläge
Som beskrivits ovan menar Stiernstrand att det är av största vikt att undersöka de vägar till
expansion av den svenska turismen som står till förfogande. Likväl menar han att exportsidan
är lättare att påverka i en för turismen positiv riktning än inrikesturismen. Fiskeriverket
beskriver detta förhållande som likvärdigt gällande fisketurism. Ett fisketurismföretag som
tillgodoser utländska gästers behov kan i högre grad även tillfredsställa köpstarka svenska
grupper av fisketurister.
En sådan väg är att undersöka hur sportfiskekulturer ser ut i andra länder, för att se vad som
kan förbättras i Sverige, och hur utländska gästers önskemål bättre kan uppfyllas. Genom att
studera till exempel den Nederländska sportfiskekulturen kan avvikelser mot svensk
sportfiskekultur definieras som förhoppningsvis kan användas för att stärka våra svenska
fisketuristiska produkter. Studien kan även ge inspiration till skapandet av nya
fiskeupplevelser riktade mot svenska sportfiskare, både för rekreation hemmavid och för
inrikes resande för att fiska. Därför är det sannolikt av vikt att inte bara studera de köpstarka
nederländska sportfiskegrupper som kan tänka sig att resa internationellt för att fiska utan
även andra sidor av sportfiskekulturen i Nederländerna som kan användas gentemot en svensk
målgrupp.
Att lära sig uppskatta sportfiske vid ung ålder kan enligt ovan beskrivna källor göra att
intresset blir en del av identiteten även i vuxen ålder och till något man bär med sig genom
livet. Vad finns det som säger att delar av holländsk fiskekultur, om dessa kan addera nya
dimensioner på dess svenska dito, inte kan implementeras i ungdomsverksamhet för att öka
19

20. antalet sportfiskare och förändra synen på vad som är bra sportfiske i Sverige? Kanske det går
att öka sportfisket efter vad som i nuläget anses vara udda sportfiskearter och därmed
effektivisera användandet av våra fiskevatten? En som spinnfiskar efter gädda och en som
metar efter braxen konkurrerar ju inte om samma fiskeresurs även om de står bredvid
varandra i samma vatten.
Nederländernas sportfiskekultur är bara ett exempel av många som kan studeras. Men
någonstans måste man ju börja och av ovan beskrivna anledningar anser jag det befogat att
genomföra denna undersökning.
8. Redovisning av empiri
8.1 Nederländskt sportfiske
Nederländernas sportfiskekultur är utvecklad i ett land bestående av hundratals sjöar, kanaler
och floder. Inlandsvattnen är helt i avsaknad av naturliga bestånd av laxartade fiskar och
istället är fisket inriktat mot vitfisk (internationell term: Coarse fish) i alla dess slag inklusive
predatorarter. Sportfiske är stort i Nederländerna! Sannolikt är en anledning att fritidsfiskarna
i detta land sällan befinner sig långt ifrån ett fiskhållande vatten samtidigt som de genom ett
nationellt fiskepass, kallat ”de VISpas” (fiskepasset), får tillgång till cirka 80 % av dessa för
att fiska i. Det vanligaste fisket är mete efter vitfisk så som mört, braxen och sarv tätt följt av
karpfiske (karp ingår också under begreppet ”coarse fish”) och gädd-/gösfiske.
Vertikaljiggfiske efter gös är en speciell subkultur med många utövare. Abborren är också
mycket uppskattad och fångas ofta som en bonus vid gädd- och gösfiske. (Sportfish Australia,
2009)
Campingplatser finns det gott om och de många sjöarna, floderna, kanalerna och så vidare
ligger oftast nära varandra med bara några kilometers mellanrum. Speciellt västra
Nederländerna är mycket rikt på fiskevatten. Fiskeaffärer med utrustning är det vanligen inte
långt till heller. Dessa förhållanden inverkar enligt enkätundersökningen positivt på landets
fisketurismexport då utbudet är varierat men ändå lättillgängligt. Nackdelen är att
sportfiskarna vanligen får dela fiskevattnen med varandra och att det är folkrikt generellt.
Avsaknaden av naturliga bestånd av laxartade fiskar i sötvattnen är möjligen en nackdel för
turismexporten men å andra sidan är den generella fisktillgången mycket god. Längs med
kusten finns dock naturliga bestånd av havsöring och sjöar med insatt öring och regnbåge
finns lite här och var i landet enligt Jeroen Schoondergang.
20

21. Något som kännetecknar nederländskt sportfiske är den innovativa andan. Nederländska
sportfiskare har generellt sett en stor experimentlusta. Sannolikt är anledningen till detta
avsaknaden av sådana fiskarter som traditionellt sportfiske, sprunget ur engelsk tradition,
vanligen riktar sig mot, det vill säga laxartad fisk. Detta har lett till att olika unika
fiskemetoder utformats för att kunna utöva exempelvis flugfiske mot arter som vanligtvis inte
förknippas med flugfiske. (Sportfish Australia, 2009)
Schoondergang menar att Nederländarna är förtjusta i moderna materiel och högteknologisk
utrustning. Detta visar sig i att deras spön och linor ofta är gjorda med de ”senaste” materialen
och tillverkningsteknikerna. Detsamma gäller sportfiskebåtarna som ofta är tillverkade av
lätta material och är högteknologiskt utrustade med ekolod, djupmätare, extra elmotorer i
fören och aktern, GPS och så vidare. Det finns även en förkärlek till stora beten vid både
spinnfiske och flugfiske (efter gädda). Denna investeringsintensiva och teknologiska gren av
det nederländska sportfisket är ganska ”machobetonad” och prestigefylld enligt
Schoondergang och fiskeguiden Juul Steyn från ”Fishing Amsterdam”.
Predatorfisket, med betoning på gösfisket, utgör en stor subkultur i Nederländerna enligt
Steyn och dess utövare är beredda att lägga mycket pengar på sitt intresse och reser också
utomlands för att utöva sin passion. På våren är det förbud mot fiske efter predatorarter i
Nederländerna vilket gör det till en naturlig tid för fiske utomlands för gädd- och
gösspecialister. Gäddfiske är förbjudet mellan 1/3-30/6 och gös/abborre 1/4 – sista lördagen i
maj. (Sportvisserij Nederland, 2009)
”Dutch fishermen are real sportsfischermen. About 95 percent is pro Catch & relsease”
/Juul Steyn, Fishing Amsterdam
Citatet ovan är sannolikt typiskt, relativt sett, för den nederländska mentaliteten angående
dödandet av fisk enligt undersökningens enkätsvar. Det framkom att ingen av deltagarna
generellt dödade sin fisk för att äta den utan regeln var att den skulle släppas tillbaka i de allra
flesta sammanhang. Det anses ofta till och med fult och oetiskt att döda fisk i Nederländerna.
Endast gösfiskarna tar en och annan fisk, då gösen uppfattas som en delikat matfisk, hem till
middagen av sötvattenssportfiskarna. Kust- och havssportfiskarna tar lite lättare på catch &
release-standarden än inlandsfiskarna. Enkätsvaren tyder på att mellan 70-95% av alla
sportfiskare, fiskandes i både hav och sötvatten, i Nederländerna återutsätter sin fångst
regelbundet. Detta kan bero på det höga trycket på fiskevattnen, som sannolikt hade utarmat
21

22. bestånden om folk hade husbehovsfiskat i en högre grad. Det är även så att
djurrättsorganisationerna har en stark ställning i Nederländerna vilket gör att sportfisket inte
har så gott anseende eller åtminstone inte ses lika ”naturligt” som i t ex Sverige, vilket flera
intervjuade påpekade. Därför var det, paradoxalt nog, viktigt att man faktiskt tog hem en och
annan fisk till middagen ibland eftersom husbehovsfisket legitimerade sportfisket gentemot
dessa organisationer. Att fånga fisk och släppa tillbaka den för skojs skull är inte ett argument
för att fiska enligt djurrättsorganisationernas synsätt. En av de nederländska enkätdeltagarna
påpekade dock att denna catch and release-mentalitet ibland kan gå till överdrift och till och
med skapa aggressioner mellan sportfiskare, vilket han själv fått uppleva när han ibland tagit
med sig middagsfisk hem.
8.1.1 Nederländska sportfiskearter
Enkäterna visar att karpen (Cyprinus carpio carpio) är den fisk som är den mest eftersökta
inom rekreationsfisket, tätt följd av gäddan och strax därefter gösen, i Nederländerna. De arter
som fångas i högst antal är braxen och mört eftersom de är talrika, mycket billiga att fiska och
finns i nästan alla vatten. Karpen kan sägas vara den finaste av de ”billiga” fiskarterna i
sammanhanget och merparten av dessa fiskar tillhör karpfamiljen. Därmed kan de sägas
tillhöra samma sportfiskekategori med en egen inbördes rangordning. Karpfisket är en vanlig
inkörsport till sportfisket för barn och ungdomar i Nederländerna. Att campa och nattmeta
efter karp är populärt inom denna åldersgrupp. Karpen söks även av specialiserade
”trofejägare” som är ute efter de större exemplaren. Fångade exemplar dödas mycket sällan
vilket har skapat goda bestånd.
Gäddan är populär av samma anledning som i Sverige; den finns i nästan varje vattendrag,
stort som litet, den växer sig stor och är lätt att fånga med många olika metoder. Även från
land fungerar fisket utmärkt även om båt, enligt mina intervjuer, ökar fiskarens effektivitet
vid allt predatorfiske. Många nederländare anser att gäddan är en färgstark och vacker fisk.
Det finns många specialister som jagar efter stora gäddexemplar vilket det är gott om i
Nederländerna. Detta av samma anledning som vanligt: Catch-and-release.
Predatorfiskarterna är av naturen färre i antal precis som alla andra djurarter som finns högt
upp i näringskedjan och därför fångas de inte i samma mängder som fiskarna ur karpsläktet
enligt Schoondergang (se t ex. avsnittet om bottenflugfiske i denna uppsats).
22

23. Gösen kommer på tredje plats efter karpsläktet och gäddan (och abborren) när det gäller hur
mycket den fiskas efter men skall man diskutera status eller vilken fisk som är ”finast” så är
det gösen som innehar högsta positionen. Detta är nobiliteten bland nederländska
sportfiskearter. Anledningen till att det anses fint att fiska gös hör sannolikt ihop med den
högteknologiska och investeringskrävande utrustning som utgör standard vid detta fiske i
Nederländerna och att metoderna anses vara överkurs för den ordinära rekreationsfiskaren;
påminnande lite om flugfiske ur den synvinkeln. Vill man tillhöra subkulturen av gösfiskare
är det alltså rätt utrustning som gäller. Har man inte råd själv att göra de investeringar som
krävs kan man hyra båt och guide vilket är ett vanligt förfarande enligt Steyn. Det är ofta
trångt på de bästa gösvattnen med många båtar ute samtidigt. Detta är dock ett mindre
problem rent fiskemässigt, förutsatt att kommersiella fiskebåtar inte delar vattnet vilket är
synnerligen impopulärt bland nederländska sportfiskare, eftersom det som vanligt är catch and
release som gäller. Gösen är mycket talrik och det är gott om större exemplar så dess höga
status har inget med låg tillgång att göra, tvärtom... tillgången är enligt enkätundersökningen
troligen så bra som den kan bli, åtminstone i vattnen runt Amsterdam. Begreppet
”fångstgaranti” användes faktiskt av flera intervjuade gällande denna typ av fiske.
När det gäller övriga sötvattensarter kan nämnas att braxen och mörten har en särställning
gällande fisketryck. Dessa är de vanligaste arterna och de arter som fångas i störst mängd.
Braxen är en vanlig fisk vid fisketävlingar och är en lång historia som traditionell sportfisk i
Nederländerna. Id fångas gärna både på fluga och på mete. Sarven är en klassisk nederländsk
flugfisk.
Abborren är också populär men den är lite av en ”sidan om-fisk”. Ofta fångas den vid mete
och/eller vid gädd- och gösfiske. I Nederländerna skiljer man ibland inte på gädda, gös och
abborre utan pratar bara om predatorfiske vilket på så vis likställer abborren begreppsmässigt
med gädda och gös. Självklart sker aktivt fiske efter abborren som även betraktas av många
nederländare som en vacker art.
Flodbarb (barbus barbus) är en stark, kampvillig och enligt mina intervjudeltagare även
vacker fisk som vuxit i popularitet bland nederländska sportfiskare under senare år. Det är en
art som är ”up and coming” och som beräknas blomma ut i hög popularitet så småningom.
Det är en ny art som bara funnits i landet i cirka 10 år. Det samma gäller arten seabass
23

24. (dicentrarchus labrax), en släkting till iden, som vanligen lever i kustnära vatten och som även
kan stiga upp i floder ibland. Ingen av dessa två arter finns i Sverige.
En sista art värd att nämna är asp som också tillhör ”up and coming-ligan” på samma sätt som
flodbarb och seabass. Liksom dessa två har den bara funnits i Nederländerna i cirka 10år
vilket gör den till ett nytt och spännande sportfiskelement i landet. Eftersom den bara lever i
strömmande vatten fiskas den inte efter i samma utsträckning som de arter som även återfinns
i sjöar men den anses ändå vara en väldigt ”fin” fisk, precis som gösen men inte i lika hög
utsträckning. Kanske beror aspens status på, i kontrast till gösen, att arten är ny och tillgången
är mindre. Den tar gärna både flugor och spinnfiskedrag vilket gör den till måltavla för
experimenterande med olika fiskemetoder.
8.1.2 Fiske efter vitfisk (coarse-fishing)
Den typiska bilden av nederländskt sportfiske är enligt Jeroen Schoondergang metare
sittandes i långa rader längs en kanal med långa rullfria metspön väntandes på att, till
exempel, en braxen eller mört ska hugga. Spöna (eng: poles) är av samma slag som det
klassiska bambumetspöet, som kan delas i sektioner och göras olika långt beroende på
omständigheternas behov, men nu i en uppgraderad modern form där bambun är ersatt av
moderna glasfibermateriel. Dessa ”poles” kan ibland vara mycket långa, upp till 14m. Linorna
är hårtunna med små krokar och flötena är anpassade efter de arter som fiskas. Detta
finlirfiske är det vanligaste i Nederländerna och utövas av gammal som ung. Det är dock inte
en kategori av sportfiskare som vill resa för att fiska utan håller sig generellt vid sina
hemmavatten. (Sportfish Australia 2009)
En undergren bland utövarna av ”Coarse fishing” är flugfiskarna. I avsaknad av laxartad fisk,
som traditionellt förknippas med flugfiske, har de Nederländska flugfiskarna fått göra det
bästa av de resurser de har. Redan i början av 50-talet började man experimentera med
torrflugfiske efter vitfisk i kanalerna som löper mellan de från havet torrlagda områden (the
polders) som Nederländerna är känt för. Det upptäcktes att särskilt sarven då och då steg efter
insekter på vattenytan. Flugfiskarna anpassade de klassiska tekniker som förespråkades av
namnkunniga auktoriteter inom det traditionella flugfisket till sina egna förhållanden och det
fiske som uppstod var ända in på mitten av åttiotalet den mest populära formen av flugfiske i
Nederländerna. Sarven som var centrum för detta erhöll det hedervärda namnet ”polder-
trout”. Detta flugfiske utövas fortfarande men har passerats i popularitet av annat sportfiske.
24

25. (Sportfish Australia)
För att kunna utöva flugfisket mer effektivt på de arter som inte lika gärna högg i ytan
utvecklade Nederländska sportfiskare även helt egna och unika flugfisketekniker för att nå
ned till botten, där vitfisken vanligtvis har sitt födosök. En sådan baseras på långa flugtafsar
(upp till sju meter) med supertunna tafsspetsar och extremt nedtyngda nymfflugor (imitation
av en insekt i det så kallade ”nymfstadiet” mellan ägg och färdig insekt). Denna metod
möjliggör för betet att nå ned till bottnen samtidigt som sportfiskaren känner vitfiskens
försiktiga tagande av flugan. Metoden används främst i de sjöar och grunda biflöden, där stora
stim av id och braxen samlas, som har anslutning till någon av landets stora floder (Rhen,
IJssel, m.fl.). Enligt Schoondergang kan detta fiske ge ett stort antal fiskar på kroken, mer än
50hugg ska tydligen vara någon omöjlighet när det är som bäst. Den långa tafsen gör det dock
svårt att göra precisa flugkast.
8.1.3 Fiske efter predatorarter
Gäddan är liksom i Sverige den vanligaste predatorfisken i de nederländska vattnen och kan
komma upp i hela 20kg i vikt. Vanligare är dock storlekar upp till 10kg. Eftersom gäddan
vanligen står still och lurar tills ett byte kommer inom räckhåll för en kort snabb attack passar
arten utmärkt för de fiskare som gillar ett aktivt fiske med många förflyttningar. Enligt
enkäterna är spinnfiske med drag populärast. Fiske med levande bete är förbjudet i
Nederländerna och kan därmed inte konkurrera om gäddfiskarnas gunst. Vanligen använder
man drag som på något sätt sprider oväsen i vattnet och nederländska gäddfiskare har enligt
Schoondergang en förkärlek för riktigt stora drag, ibland upp till 30cm långa. Dessa jättedrag
används med fördel vid trolling. Jerkbait, med sin tillhörande speciella fisketeknik som får
draget att imitera en skadad eller döende fisk, är ett annat populärt drag. Traditionellt
spinnfiske från land där man går och kastar är också vanligt. (Sportfish Australia)
Flugfiske efter gädda sker med yviga flugor följande den vanliga nederländska
gäddfiskedevisen att det inte kan bli för stort! Ordet dammvippa har använts för att beskriva
de nederländska gäddflugorna och enligt Schoondergang kan det vara en passande liknelse för
en 20cm lång skapelse bestående av fjädrar, hår och syntetiskt fluorescerande materiel på en
riktigt grov krok! Vanligen fiskas gäddflugorna på en så kallad ”intermediatefluglina” som
sjunker extremt långsamt eller en ”sink-tiplina” där toppen på fluglinan sjunker men övriga
flyter. På vintern, när temperaturen i Nederländerna ligger strax över nollgradigt, kan
flugfiske vara ett bra sätt att trigga gäddan till hugg. Detta eftersom metoden möjliggör en
25

26. mycket långsam hemtagning av betet. En stor buskig fluga förlorar inte heller sin attraktivitet
för gäddan vid långsam hemtagning, på samma sätt som ett drag tillverkat i metall eller trä
gör. Detta medför att flugfiske vanligen är effektivare vid denna tid på året än spinnfiske.
(Sportfish Australia)
Gösfisket är stort i Nederländerna enligt enkäterna. För många av utövarna betraktas det
närmast som en livsstil. Det är gott om gös i landet och de spöfångade exemplaren ligger på
mellan 2 och 5kg i snittvikt. Alla spöfångstmetoder som används i Sverige används även i
Nederländerna men det är spinnfisket med vertikaljigg som utmärker sig främst i detta
sammanhang. Detta är en stor subkultur där utövarna, som kan räknas i tiotusentals, vanligen
lägger en hel del pengar på sitt intresse gällande fiskeutrustning, båtar och resor enligt Steyn.
Vertikal jigging är enligt Schoondergang ett fiske där nederländarnas uppskattning för
redskapsmässig teknologi verkligen får utlopp. Moderna högteknologiska linor och spön är
det som möjliggjort metoden eftersom man fiskar på djup (ofta 20-30m) där traditionella
monolinor inte möjliggör att man känner gösens ofta subtila hugg. Metoden påminner en hel
del om pimpelfiske och är enligt uppgift mycket fångstgivande. Det finns även alternativa
varianter av metoden så som ”Drop Shotting” och ”fireballs-fiske”. (Fisketeam Norden, 2009)
vilket också är populärt, enligt mina enkätresultat. Hugget från en gös vid det här fisket kan
vara väldigt svårt att känna om gösen inte jagar aktivt vilket är anledningen till den speciella
utrustningen. När gösen väl är på jaktstigen kan hugget vara mycket aggressivt vilket ökar
upplevelsen för sportfiskaren. Utanför Amsterdam fångas en normal fiskedag mellan 10-20
gösar per sportfiskare och de är mellan 35-100cm långa med en snittlängd runt 50cm enligt
Steyn.
Snabba lätta aluminiumbåtar med starka motorer, extra elmotorer i för och akter, ekolod
(gärna med färgdisplay), djuplod och GPS är något som hör det här fisket till. För den kräsne
får båtarna gärna vara komfortabelt utformade med heltäckande mattor och roterbara stolar så
att man kan byta båtsida vid fiske utan att behöva resa på sig och så vidare. Anledningen till
den avancerade elektroniken och de extra motorerna är behovet av att kunna lokalisera
djupkanter och djupområden med mycket fisk (när man hittat ett stim betesfisk via ekolodet
räknar man med att gösen inte är långt borta) på öppet vatten samt att kunna kontrollera båten
så den står exakt där man vill. Att bara låta den driva fritt är vanskligt och tidsödslande då
man ju via ekolodet vet precis var man bör vara placerad. Till detta används de extra
26

27. elmotorerna. Med hjälp av GPS kan man hålla koll på sina gösställens exakta placering till
nästa gång man ger sig ut. Genom detta teknologiska finlir nås goda resultat och genom den
kartläggningen av fiskevattnen i fråga om bottentopografi och fiskallokering vinner man även
trygghet i ett framtida gott gösfiske. Tryggandet av fisktillgången kompletteras med den
utpräglade nederländska catch & release-kulturen där mycket få gösar, sannolikt under 10 %,
hamnar på tallriken.
”Killing a Zander is like hurting a baby. You just don´t do it!”
/Juul Steyn, Fishing Amsterdam (10/11-09)
8.1.4 Nederländska sportfiskares syn på svenskt fiske
”I always say If I’m in or talking about fishing in Sweden; ”being there is a 9 and catching
some fish is a 10. besides that a nice meal in the local kebabstore or a steak from a moose or
elk is well appriciated. Trolling on those big lakes surrounded by nature and the wilderness of
the mountains is for me the ultimate fishing experience.”
/Nederländsk enkätdeltagare
När det gäller anledningen till nederländarnas resande till Sverige för att sportfiska så visar
min undersökning att det, vid sidan om den självklara anledningen att det ska vara bra fiske,
främst handlar om naturmiljön. Kustfisket till exempel uppfattas som exotiskt eftersom
steniga kuststräckor av den typ som är vanliga i Sverige inte finns i Nederländerna. Fjällfisket
är också eftertraktat, speciellt av flugfiskare. Att det ofta är trängselfritt vid vattnen spelar
också in. Nederländska sportfiskare vill uppleva ”vildmarkskänsla” (rena vatten och ren
natur) eftersom landskapet i hög grad är exploaterat i hemlandet och att de sällan får vara
ensamma vid ett fiskevatten. Många nederländska sportfiskare reser varje år till Sverige för att
fiska, primärt efter gädda och laxartade fiskar men även vitfisk i viss mån. Schoondergang
berättar om vänner som årligen reser till Karlstad för att fiska vitfisk och en enkätdeltagare
benämner Vänern som en ”magisk sjö” att fiska i dit han gärna återvänder. En annan hävdade
att han gärna skulle resa till Sverige för att fiska sutare. Sverige är alltså känt i sammanhanget.
Enkäterna tyder på att det är gäddfisket och fisket efter laxartad fisk som man känner till bäst
och det som nederländska sportfiskare generellt efterfrågar när de reser till Sverige. Övriga
fiskemöjligheter är sannolikt inte lika kända och vinterfiske från is är enligt enkäterna direkt
ointressant. Schoondergang påpekar att ett gott vitfiske är en bra sak att ha till hands för ett
fisketurismföretag med nederländska gäster ifall arterna kunden rest till Sverige för att fiska
27

28. primärt skulle visa sig vara huggovilliga för dagen. En sjö eller ström med flugfiske efter
sutare, asp, färna och id eller mete efter karp, braxen, mm. skulle då kunna rädda produkten
från undermålighet. Gösfisket i Sverige anses vara underutvecklat men skulle det bli bättre
kunde de flesta enkätdeltagare tänka sig att pröva detta. Enligt Juul Steyn, sportfiskeguide i
Amsterdam, är kriterierna för en dags acceptabelt gösfiske med Vertical Jigging en fångst på
5-20 gösar där åtminstone några av exemplaren är över 50cm i längd. Min enkät tyder på att
ett dåligt fiske kan vägas upp av en rolig och trevlig guide och vackra naturmiljöer. Att få se
en älg vid vattnet kan för en nederländare också vända en dålig fiskedag till en lyckad
upplevelse.
Gällande vad nederländska sportfiskare betalar pengar för att få fiska i hemlandet är
predatorfisket mest representerat i enkätsvaren och det är gösfisket som är det mest
kostnadsintensiva. Både gädda och gös finns i riklig mängd så att resa utomlands för att fiska
efter dessa arter kräver ett exotiskt miljöombyte för att vara värt besväret och kostnaden.
Några enkätdeltagare ansåg att en lyckad fiskeupplevelse även innebar att man efter
fisketuren kände att man var en bättre sportfiskare genom nyerhållna kunskaper och
erfarenheter.
Kraven på en tillfredsställande fiskeresa gällande komfort och dylikt beror mycket på
sportfiskarens tidigare erfarenhet. För de flesta och de icke erfarna gäller helpaketslösningar
där allt ingår. Enkla men komfortabla stugor nära fiskevattnet är det mest intressanta
boendealternativet enligt enkätundersökningen. Tillgång till en båtramp nämndes av flera
deltagare då nederländarna gärna vill ta med sig egen båt. Vid hyra av båt gäller främst att
båten ska vara väl utrustad med stark motor (20hk+), trollingmotor, gps, ekolod osv. Sjökort
är önskvärt och en fiskeguide för åtminstone de första dagarna vid de nya vattnen.
28

29. 8.2 Svenskt sportfiske
8.2.1 Översikt över svensk sportfiskekultur
Enkätundersökningen visar att Sveriges sportfiskekultur grundas i äldre attityder härrörandes
från det traditionella husbehovsfisket. Därför är den vanliga uppfattningen att upptagen fisk
skall ätas eller användas på något annat vis, till exempel som kattmat eller kräftbete. Fisket
efter vanliga arter som gädda, abborre, gös och öring är relativt lättillgängligt och billigt.
Undantaget är det sportmässiga fisket efter lax som av hävd alltid varit både exklusivt och
dyrt i jämförelse. Men i jämförelse med till exempel Norges laxfiske är det billigt.
Enkätsvaren tyder på att det fria kustfisket har bidragit till synen att fisket – till skillnad från
jakt – helst inte ska kosta något. Eftersom spöfisket traditionellt har tagits för givet, och
fortfarande tas för givet, är det att betrakta som en lågstatussysselsättning. Detta trots att det
tillhör de största folkrörelserna i Sverige med miljontals utövare. Den låga statusen och
tillgängligheten gör att svenska sportfiskare har låg betalningsvilja i turistiska
fiskesammanhang. Efterfrågan på turistiska sportfiskeprodukter existerar främst under vår,
sommar och höst. Vinterfiske är något svenska fiskeguideföretag lyckas dåligt med men
rekreationsfisket är populärt. I intervjuerna framkommer att i jämförelse med till exempel
Tyskland, Nederländerna och USA så satsar svenska myndigheter i låg utsträckning på
utveckling av sportfisket och dess turism. Ett missnöje kan skönjas i enkätsvaren över detta.
Traditionellt är Sverige alltså ett ”catch and kill-land” men eftersom regler om
fångstbegränsning vanligtvis är ett måste vid turistisk verksamhet samt det positiva
omskrivandet av catch and release i sportfisketidningar så ökar medvetenheten kring detta
förfarande. De flesta sportfisketurister är positiva till catch and release eftersom de inser att
bestånden måste bevaras om ett framtida gott fiske ska kunna garanteras. Gällande den
allmänna svenska fisketurismen däremot tyder enkätsvaren på att få är medvetna om vad
catch and release innebär och att återutsättandet av en fångad fisk kan ses som en förlust hos
kunderna. Det är sannolikt även en generationsfråga där äldre fiskare i högre utsträckning vill
få med sig sin fångst hem. I fjällvärlden där förutsättningarna, enligt enkätundersökningen,
för att spara fisk är sämre är catch and release vanligare än söderut där fiskpopulationerna är
starkare.
29

30. Sveriges sportfiske kan utövas i en miljö som vanligen inte står att finna på kontinenten.
Sportfiskarna är vana vid ensamhet vid vattnen och en ren miljö. Det är därför lätt för
svenskar att uppleva ”trängselkänsla” även med få sportfiskare vid samma vatten. Detta
ensamhetsbehov gäller naturligtvis även för gruppen om man fiskar tillsammans med vänner.
8.2.2 Svenska sportfiskearter
Lax och ”gammelgädda” kommer i topp gällande status hos svenska sportfiskare. Flugfiske
efter lax i strömmande vatten är ”finast” men gäddan är populärast, om man med detta menar
mest eftersökt, och en gädda över 10kg har hög troféstatus bland de flesta sportfiskare.
Gäddan fiskas främst med kastade eller trollade (modernt ord för ”ro drag”) spinndrag i olika
former. Ett visst fiske med flugspö samt mete med levande eller dött bete förekommer också.
Efter dessa två arter tyder enkätresultatet på att det är ganska godtyckligt hur rangskalan ser ut
mellan de vanliga sportfiskearterna. Gös och de laxartade fiskarna öring (inklusive
havsöring), röding och harr verkar vara på liknande nivå statusmässigt med en möjlig övervikt
åt öringen (företrädesvis fångad på fluga). Rangordningen verkar subjektiv mellan olika
sportfiskare. Det verkar bero lite på var den tillfrågade bor i landet också. Vissa
enkätdeltagare som bor söderut i landet tänkte inte på laxartade fiskar i samma utsträckning
som de norrifrån. Abborren verkar vara något av en ”allmogefisk”. Ofta fiskad, omtyckt…
men inte speciellt ”fin” i jämförelse med de ovan beskrivna arterna. Gäddan är egentligen
sedd på liknande sätt som abborren men pga. av sin storvuxenhet erhåller den ändå en
särställning inom svensk sportfiskekultur. Ordet ”kultstatus” användes i sammanhanget av en
enkätdeltagare. Gäddan måste dock nå upp i grövre storlekar innan den anses som riktigt
”fin”. En sådan ”gammelgädda” ger status åt fångstmannen. Flugfiske anses vara en finare
form av fiske än spinnfiske och mete. Spinnfisket är dock mest utövat. En iakttagelse är att
siken inte nämndes i någon enkät trots att den tillhör de laxartade fiskarna. Det kan tyda på att
den har låg status.
Gruppen vitfiskar är minst viktiga inom sportfisket i Sverige. I den frågan rådde konsensus i
enkätsvaren. Även inom denna kategori finns en rangskala där stäm, björkna, faren, gärs m.fl.
som är småväxta arter med låg geografisk spridning verkar vara minst attraktiva medans
braxen, karp, sutare, sarv, id, färna och mört har högre status. De sistnämnda ingår som
huvudmålarter i vissa fisketävlingar och storvuxna exemplar har högt värde för
specimenmetare. Id fångas i ibland på fluga. Samtidigt är en fiskarts sportfiskestatus, som
30

31. nämnts ovan, uppenbarligen subjektiv så vissa svenska entusiaster kan se fiske efter storvuxen
vitfisk som det bästa fisket som finns. Men de är i stor minoritet. Gräskarpen nämndes inte.
Sannolikt betraktas den som en udda art och den tillhör inte heller vår naturliga fauna.
Detsamma gäller regnbågen som bara nämndes av någon enstaka deltagare i studien.
8.3 Fördjupning kring turistiska förutsättningar
Natur och förutsättningar för fiske skiljer sig åt i länderna. Till exempel har bägge länder
fiskarter som inte återfinns i det andra. Likvärdigt är att sportfisket har ganska låg status i
samhället i bägge länder. Detta beror sannolikt på den höga tillgängligheten som dock ser
olika ut i respektive land. Sverige har fritt kustfiske men inte fritt inlandsfiske annat än i de
stora sjöarna. I Nederländerna kan sportfiskarna få tillgång till 80 % av inlandsvattnen via ett
speciellt fiskepass. Fiskekorten i Sverige är enligt undersökningen dock inte speciellt dyra så
tillgängligheten inomlands måste ändå betecknas som god.
Det nederländska konsekventa utövandet av catch and release är en annan tydlig diskrepans
som uppkommit i undersökningen. Djurrättsorganisationerna har haft del i utvecklingen av
denna mentalitet bland nederländska sportfiskare vilket inte är fallet i Sverige där ”catch and
kill-kulturen” lever kvar av husbehovstradition. Enkäterna tyder dock på att Sverige närmar
sig det nederländska synsättet mer än tvärtom. Det skall även sägas att folktätheten i
Nederländerna i kombination med tillgängligheten av fiskevattnen gör ett försiktigt uttag av
fisk nödvändigt för att bevara populationerna. I Sverige finns mindre människor och fler
fiskevatten (inklusive hela kuststräckan).
Gösen och ”övrig sötvattensfisk” används i låg grad turistiskt respektive, gällande det
sistnämnda, fiskas efter i mycket liten grad överhuvudtaget i Sverige men förhållandet är
närmast det reverserade i Nederländerna. Gösen är där nummer ett när det gäller betalning för
fiske och vitfiskarterna med betoning på karp är de främsta arterna när det gäller popularitet
och status inom det fritidsbaserade sportfisket. Gösen har hög sportfiskestatus i Sverige men
inte på samma sätt som i Nederländerna. Kommentarer från intervjudeltagare tyder dock på
att Vertical Jigging blir allt mer populärt i Sverige vilket eventuellt kan komma att öka gösens
status ytterligare. Uttalanden från sportfiskare tyder även på att vertical jigging eventuellt kan
användas på laxartad fisk, t ex. röding som liksom gösen trivs på djupare vatten (men som
dock är en kallvattensfisk till skillnad från gösen och därmed ej delar samma habitat).
Problemet för gösen i dagsläget är att populationerna är utsatta för ett maximalt fisketryck,
31

32. speciellt i Östersjön där den fiskas primärt mellan Gävle och Norrköping och där
yrkesfiskarnas fångster är i minskande trend (Fiskeriverket, 2007). Dock skall sägas att det i
Sverige fritidsfiskas mer efter gös än yrkesfiskas och att fritidsfisket med mängdfångande
redskap sannolikt bidragit i större utsträckning till gösens nedgång än dess kommersiella dito.
I våra inlandsvatten och då främst de stora sjöarna är bestånden av bättre kvalitet men
fiskeriverket menar att en standardiserad höjning av minimimåttet till minst 45cm vore
önskvärt i alla vatten. Detta efter att en höjning av minimimåttet till 45cm i Hjälmaren ökade
yrkesfiskets fångster med hela 60 % mellan 2001-2003. I sportfiskesammanhang bör gösen
helst ligga över 2kg vilket är svårt att uppnå i överfiskade sjöar med lågt minimimått. En gös
på 45cm bör åtminstone ligga på 1.3kg men en på 40cm ligger generellt bara runt 0.8-0.9kg.
Framgången med det ökade minimimåttet i Hjälmaren tyder på att yrkesfiskets och
sportfiskets intressen går hand i hand i denna fråga. Fiskeriverket menar dock att inga nya
yrkesfiskelicenser för gös bör ges i Sverige eftersom bestånden i dagsläget är fullt utnyttjade
så det är uppenbart att något måste göras för att fisketurismen mot gös skall kunna förbättras
(Fiskeriverket 2007). En annan intressant aspekt gällande gösen är nya naturvårdsprojekt som
är planerade i Sverige för att förbättra siktdjupet i Östersjön med hjälp av utsättning av
gösungar i stor mängd. Detta projekt menar att man för att hjälpa till att bevara gös av god
kvalité i våra vatten inte bör ta upp gösar under 45-50cm eftersom stora rovfiskar äter
småfisk, exempelvis strömming och skarpsill, som i sin tur äter djurplankton som äter
växtplankton. Mycket småfisk gör alltså att växtplanktonen ökar i vattnet och att siktdjupet
försämras. Forskarnas rapport menar att det generellt är önskvärt med mer gös i våra vatten ur
naturvårdssynpunkt (Department of Systems Ecology vid Stockholms universitet, 2009).
För att få igång vertical jigging-turism tyder mejlkorrespondens med sportfiskare på att
rödingen i vissa vatten skulle kunna utgöra substitut för gösen i detta sammanhang eftersom
den lever djupt och gärna låter sig fångas på pimpelspö, en fiskemetod som är mycket lik
vertical jigging och som därtill även funkar bra på gös. Rödingen lever dock i kalla vatten och
fisket efter arten kan därför inte kombineras med fiske efter gösen som föredrar varma vatten.
En annan skillnad mot gösen är att rödingen inte finns nere på kontinenten (Fiskbasen, 2009).
När det gäller vitfisket i Sverige är det inte alls utvecklat på samma sätt som i Nederländerna.
Enligt Fiskeriverket sker ett riktat sportfiske efter bl.a. gräskarp, färna, asp (som är rödlistad),
id och stäm (Fiskeriverket, 2007). Så kallade specimenfiskare söker efter stora exemplar av
olika arter inom denna familj påminnande lite om fågelskådare som försöker skåda så många
32

33. fågelarter som möjligt. Catch and release är det vanliga förfarandet vilket gör att bestånden
står sig bra trots att fisketrycket i dessa speciella vatten är högt. Det finns ingen nationell
skattning av fisketrycket eller populationernas omfattning gällande karpfiskarterna då det inte
fiskas kommersiellt efter dem. Men av samma anledning är bestånden generellt goda landet
över. Därför bedömer Fiskeriverket potentialen för ett ökat fiske efter karpfiskar som mycket
hög. Beståndet är kvalitativt välfördelat över landet vilket tvingar fram ett ökat resande hos
entusiasterna. Sportfiskerekorden för de olika arterna ger en bra bild av den saken; den största
karpen är fångad i Skåne, den största iden i Vättern, den största mörten i Lappland, den största
rudan på Gotland, den största sutaren i Halland, den största färnan i Östergötland och den
största vimman i Testeboån i Gästrikland (Fiskeriverket, 2007). Den största ”polder-trout”,
sarv, som tagits i landet fångades i den östgötska Svartån (Östanbäcks fiske, 2009). De
speciella nederländska flugfiskemetoderna efter vitfisk används inte i Sverige även om ett
visst flugfiske efter vitfisk utövas. Svenska metoder är mer ”klassiska” generellt både
gällande flugfiske och spinnfiske efter samtliga sportfiskearter. Undantag finns naturligtvis
och då handlar det vanligen om specialister.
Resultatet tyder på att svenskar i regel är betalningsovilliga gällande
sportfiskeupplevelser. Enligt enkätsvar från fisketurismföretagare bör kostnaden för att
hyra en utbildad guide, gärna med nautiskt kompetens, och båt under en dags fiske
(spinn eller trolling) med tre gäster ombord vara cirka 4,500 - 6000 kr inklusive moms
för att täcka bränsle, lön och skatt med mera. Prissättningen varierar beroende på vart i
landet tjänsten säljs och hur tjänsten är utformad. I till exempel Stockholms skärgård är
det lättare att ta betalt än i mindre sjöar. Konsensus verkar råda bland de intervjuade
kring att svenska sportfiskare är villiga att betala mellan 1000 - 1,500 kr per person för
en dags guidning med båt. Den genomsnittlige svenska sportfiskaren tycks dock ovillig
att betala för guidning överhuvudtaget enligt de intervjuade. Det är mycket lättare att ta
betalt om utrustning av hög kvalitet ingår i priset som till exempel vid trolling.
Nederländarna anger liknande priser i enkäterna så här skiljer det inte särskilt mycket mellan
länderna. Utanför Amsterdam kostar det i runda tal motsvarande 1500-3000kr i totalpris med
båt och guide och 1000-2000kr för endast båt för 8h gösfiske. Då ingår mat och dryck,
fiskeoveraller och fiskeutrustning i priset och båten är välutrustad enligt normerna för vertical
jigging och/eller trolling (Fishing Amsterdam. 2009).
33

34. 9. Analys och diskussion
Sverige och Nederländerna har både likheter och skillnader i sina respektive
sportfiskekulturer. I bägge länder är tillgängligheten till sportfiske god men olika
lösningar skapar denna tillgänglighet. I Sverige har sportfiskekulturen sitt ursprung i det
gamla husbehovssamhället där fisken i första hand var föda. I Nederländerna saknas
sådana band eller så är de i vilket fall inte lika starka. Fisket ses här primärt som en
hobby och inte som ett sätt att även skaffa mat. Djurrättsorganisationer har betydligt
större inflytande över sportfisket i Nederländerna än i Sverige vilket har påverkat synen
på att döda fisk, vilket anses oetiskt av även andra skäl (det tär på de gemensamma
fisketillgångarna). De flesta nederländska sportfiskare släpper tillbaka sin fångst i
vattnet igen i så oskadat skick som möjligt. I Sverige växer detta förfarande, som
internationellt benämns catch and release, bland sportfiskare men hos gemene
fritidsfiskare verkar det inte vara självklart. I bägge länder har sportfisket ganska låg
status. Sannolikt beror detta på att det är relativt billigt och tillgängligheten på
fiskevatten för allmänheten är stor. I Sverige genom generellt billiga fiskekort samt fritt
fiske med handredskap i de stora sjöarna och längs kusten. I Nederländerna genom ett
nationellt fiskepass – de VISpas – som ger tillgång till cirka 80 % av alla inlandsvatten. I
Nederländerna bidrar även djurrättsorganisationerna i viss mån till att sänka
sportfiskets status.
I Nederländerna dominerar kulturlandskapet och landet är tämligen platt och tätbefolkat vilket
innebär att den vildmarkskänsla och möjlighet till ensamhet vid fiskevattnen som vanligen
kännetecknar sportfiske i Sverige inte finns på samma sätt. Nederländarna får finna sig i att
det ofta är fler sportfiskare vid samma vatten. Därför är just denna vildmarkskänsla och
trängselfrihet vid fiskevattnet begärligt för dem och deras krav på vad som är ”vildmark” är
sannolikt lägre än för svenskar. En intressant sak som framgick i enkätsvaren var intresset för
klippstränder. Detta är en naturtyp som upplevs exotisk av nederländarna och som därmed
sannolikt kan vara en tillgång vid sammansättandet av fisketuristiska paket riktade mot denna
målgrupp. Sannolikt har nederländska sportfiskare ett större intresse kring modern
högteknologisk sportfiskeutrustning och fiskemetodmässiga experiment än svenskar
som mestadels håller sig till traditionellt sportfiske sprunget ur engelsk tradition. Detta
34

35. har troligen att göra med att Nederländerna är i avsaknad av de traditionella engelska
sportfiskearterna (laxfiskar) i inlandsvattnen, till skillnad från Sverige. Deras utveckling
av speciella flugfiskemetoder för att kunna fiska vitfisk som äter vid botten är ett
exempel på denna experimentlusta. Ett fenomen som är tämligen okänt i Sverige.
Gällande sportfiskearternas status tyder den här uppsatsens resultat på att lax och grovvuxen
gädda har högst status i Sverige och gös och karp har högst status i Nederländerna. Därefter
följer en godtycklig ordning i Sverige mellan gös och alla de laxartade fiskarna utom sik med
en möjlig övervikt åt öring fångad på fluga som traditionellt har en ”finare” status på grund av
samhörigheten med brittisk fisketradition (det så kallade ”gentlemannafisket”). Abborren är
också populär men mest beroende på sin vanliga förekomst och den kan betraktas som en
typisk ”allmogefisk”. I Nederländerna följer i status, efter gösen och karpen, gruppen ”övriga
sötvattensarter” med asp i en mer ”ädel” särställning samt gädda och abborre. Gäddan har hög
status i Nederländerna precis som i Sverige på grund av sin grovvuxenhet och tillgänglighet
men sannolikt inte på samma ”kultbetonade” sätt – det finns ingen ”gammelgädda” - och
hamnar därför inte på första plats som i Sverige. Flodbarb är en annan sötvattensart med hög
status men den finns inte i Sverige. Abborren har liknande status i Nederländerna som i
Sverige. I stort är det en ganska markant skillnad på synen av de olika sportfiskarna. Mest
tydlig diskrepans är synen på ”övriga sötvattensarter” där karpen ingår vilken erhåller en
topplacering i Nederländerna statusmässigt men är i ”bottennoterad” i Sverige. Braxen är en
mycket vanlig och populär fisk vid mete i Nederländerna men i Sverige är den närmast att
betrakta som ”skräpfisk”. Detsamma kan sägas om mört, id, sarv etcetera, utom för en mycket
liten grupp sportfiskeentusiaster som ägnar sig åt ”specimenmete”.
Studien tyder på att Sverige har bra rykte som fiskenation i Nederländerna! Detta gäller både
kvalitén på fisket, naturen och guiderna med tillhörande arrangemang. Nederländska
sportfisketurister reser idag till Sverige primärt för att fiska gädda och laxartad fisk men några
kommer också hit för att fiska vitfisk. De flesta nederländare som kommer till Sverige är dock
inte sportfisketurister men många av dem passar säkerligen in i målgruppen fisketurister. Här
finns möjligheter att anpassa vårt fiske efter nederländsk sportfiskekultur och skapa nya
produkter. Pole fishing efter laxartad fisk kan till exempel vara en tanke här. Kanske man
även kan använda vertical jigging vid fiske efter till exempel röding? Empirin tyder på att det
skulle kunna fungera. Detta skulle tillfredställa både de nederländska sportfisketuristernas
passion för vertical jigging samtidigt som de får använda metoden på nya sätt och därmed
35

36. utvecklas som sportfiskare (och Sverige skulle hitta en nisch för metoden utan att belasta
gösstammen). Sjölund menar dessutom att rödingfisket tillhör det turistiskt mest lönsamma
fisket, åtminstone i Vilhelmina kommun. Studien tyder på att vinterfiske på is är ointressant
för nederländare överlag. Sannolikt är det svårt att vinna deras intresse för detta fiske.
Gösfiske med vertical jigging skulle vara mycket attraktivt enligt enkätsvaren om
gösstammen hade hållit en högre kvalitet och kvantitet. Svenskt gösfiske anses dock
outvecklat i Nederländerna. Gruppen gösfiskare är sannolikt den mest köpstarka bland
sportfiskarna i Nederländerna och gösen anses som nämnts ovan vara en mycket fin fisk att
fånga för dem vilket gör det önskvärt för fisketurismen att utveckla denna möjlighet.
Problemet här är att gösen är den sötvattensfisk som i förhållande till sin populationsstorlek
utnyttjas hårdast i Sverige, både fritidsfiskemässigt och kommersiellt. Trycket på bestånden
har nått sin maximala potential och det fritidsbaserade nätfisket för husbehov verkar vara den
största anledningen. Kan detta vara orsaken, eller en av orsakerna, till att Fiskeriverket inte
inkluderade de nederländska gössportfiskarna som en potentiell målgrupp för svensk
fisketurismexport i sin kartläggning för tio år sedan? Även utanför en turistisk diskussion bör
en nationell höjning av minimimåttet på gös komma till stånd eftersom undersökningar gjorda
av Fiskeriverket visat att totalfångsterna av gös på bara några år kan ökas markant, både för
fritidsfisket och för yrkesfisket. 45cm är fiskeriverkets förslag till generellt minimimått men
den här studien visar att det gärna får vara ännu högre i vatten som ska användas för
fisketuristiska ändamål. 50-55cm cm kan förslagsvis vara ett minimum i detta sammanhang.
Dessa högre minimimått sammanfaller även med en önskan från miljöforskare som menar att
grov gös i riklig mängd sannolikt hjälper till att förbättra siktdjupet, vilket borde skapa en
önskvärd synergi mellan miljövård och sportfiske. Självfallet finns inget som hindrar
fisketuristiska företag med förvaltning av eget vatten att sätta ännu högre minimimått. Att
göra det kan vara en god idé om gösvattnet skall riktas mot en utländsk (till exempel
nederländsk) marknad eller om företaget vill anamma en mer ”lyxig framtoning”. I jämförelse
med vattnen utanför Amsterdam, där snittlängden på gös är cirka 50cm, är Sveriges gösstam
idag inte konkurrenskraftig. Gösspecialister i utlandet kan lika gärna åka till Nederländerna
(eller stanna hemma om de är nederländare) om de vill fiska grov gös i riklig mängd. Om
svenskt gösfiske skulle komma upp i samma standard som det nederländska skulle vi
sannolikt ha en överlägsen produkt i och med allt annat vi kan erbjuda vid sidan om själva
fisket. Gäddfisket är utmärkt i Nederländerna men ändå reser nederländska gäddfiskare varje
år till Sverige så visst skapar vår naturmiljö och våra trängselfria vatten ett mervärde!
Dessutom har vi inga fredningstider på predatorfiskar vilket de har i Nederländerna. En
36

37. aktivare marknadsföring av svenskt predatorfiske under perioden mars-juni gentemot
Nederländerna kan därför vara värt att överväga för fisketurismbranschen. En annan aspekt av
det nederländska gösfisket är utrustningen. Eftersom de mer erfarna nederländska
predatorfiskarna ofta har egna specialutrustade båtar som de gärna tar med sig på
fiskesemestern är det viktigt med service till dessa i form av bra sjösättningsramper, bensin
och elektricitet till att ladda upp eldrivna båtsmotorer mm. Det bästa för fisketurismföretaget
är naturligtvis om det tillhandahåller välutrustade båtar av samma slag som gästerna använder
hemmavid för att hyra på plats. Då slipper gästerna ta bilen hela vägen till Sverige och kan
istället resa bekvämt med flyg eller tåg. Samtidigt slipper fisketurismföretaget förlora en
inkomst i form av båthyra. Detta sammanfaller väl med Sjölunds slutsats att sportfisketurister
generellt inte vill ödsla tid på transporter men samtidigt visar statistik att nederländare näst
efter tyskar är de som reser med bil mest av alla inkommande turistnationaliteter.
Den i Nederländerna mycket populära fiskemetoden Vertical Jigging som sammanknippas
med gösfiske (och som sannolikt är anledningen till denna fisks höga status i Nederländerna)
är relativt nytt i Sverige men studien tyder på en ökande popularitet. Fisketurismföretag skulle
sannolikt kunna skynda på utvecklingen genom att i högre utsträckning tillhandahålla
produkter baserade på metoden. Undersökningar har visat att flugfiskande sportfisketurister är
de som genererar bäst inkomster för fisketuristföretagen. Denna undersökning visar att
vertical jigging efter predatorfisk med betoning på gös sannolikt borde kunna generera
liknande inkomster om man antar att de högre inkomsterna från flugfisket beror på
fiskemetodens utrustningsinriktade karaktär. Detta skapar sannolikt en högre
betalningsvillighet hos sportfisketuristen, enligt Sjölund. Bägge dessa metoder baseras på
teknik som kräver dyra investeringar och speciella kunskaper vilket gör dem till en lite mer
elitistisk verksamhet än spinn och metfiske. Det är få som är så drivna i sitt sportfiske efter
gös (åtminstone i Sverige) att de investerar i den dyra utrustning som ”hör till” vid vertical
jigging. Svenskar betalar helst för lax och fiske efter grov gädda. Men att hyra en båt med
adekvat utrustning för att kunna uppleva vertical jigging ”så som det ska upplevas” kanske det
potentiellt finns fler som kan tänka sig att betala för!? Empirin tyder på att betalningsviljan
höjs hos svenska sportfiskare om dyrköpt utrustning ingår i fiskeupplevelseprodukten och
Sjölund menar att fisketuristiska företag som kan tillgodose en utländsk marknad har större
möjligheter att attrahera en svensk dito med överlag högre betalningsvillighet (företag).
Därtill innebär GPS, ekolod och annan vanligen använd elektronikutrustning att fiskeguiden
effektivt kan hålla koll på sitt gösvatten och därmed tillhandahålla en mer fångstsäker
37

38. produkt. Tillsammans med catch and release som bevarar gösstammarna, våra trängselfria
rena vatten och vår attraktiva naturmiljö, borde teknologin borga för en mycket högkvalitativ
upplevelseprodukt för den nederländska sportfiskaren. En sådan förädlad produkt ligger
sannolikt bortom den av Stiernstrand påtalade ”billiga råvaruexport” som kännetecknar
svensk turism. Sannolikt finns fina gösvatten i Sverige redan idag som kan utnyttjas för denna
inriktning. Dessa är troligen i minoritet men om de aktiverades för detta syfte skulle de
eventuellt kunna öka den totala fisketuristiska exporten mot Nederländerna. Tillsammans med
uthyrning av enkla men komfortabla stugor nära vattenbrynet och tillhandahållande av mat
och dryck kan ett för nederländska sportfiskare sannolikt attraktivt helhetspaket skapas.
Nederländska sportfiskare vill även gärna kunna köpa eller hyra fiskeredskap i närhet till
fiskevattnet vilken är värt att ta i beaktning för guideföretag som riktar sig mot denna
målgrupp. Just nederländarna är därtill en mycket önskvärd målgrupp för fisketurismen
eftersom det inom deras sportfiskekultur anses oetiskt att avliva fisk.
Gällande utnyttjandet av vitfisk har Sverige möjlighet att lära mycket av Nederländerna.
Attityderna och fisketeknikerna gällande detta område är helt väsensskilda. Om det går att öka
det sportmässiga fisketrycket på vitfisk i Sverige, både via svenska sportfiskare och
inkommande turister, så finns potentiella möjligheter för Sverige att vinna på flera plan. Detta
exempelvis via ökad redskapsförsäljning, oförändrat eller minskat fisketryck på våra
traditionella sportfiskearter trots ett expanderat sportfiske, ett bredare turistiskt produktutbud
och en utökad möjlighet för rekreativt fiske för Sveriges befolkning. Dessutom kan vatten
med i dagsläget låg sportfiskepotential erhålla en ny status. Tidigare forskning tyder därtill på
att det kan bidra till en ökad fisketurism om människor i tidig ålder lär sig uppskatta
sportfiske. Fiske efter ”övriga sötvattensarter av vitfisk” är billigt och lättillgängligt för de
flesta i Sverige men en kunskapsökning och attitydförändring måste till för att göra dem
attraktiva i fiskesammanhang. När det gäller speciemenfisket så finns redan ett specialiserat
fiske gentemot vitfisk som skulle kunna utökas. Med tanke på de utspridda rekordfångsterna i
Sverige på karpfisk skulle redan i dagsläget ett Sverigepaket, eller en gemensam
”specimenfiskeportal” på internet med gemensam marknadsföring av de bästa metvattnen,
kunna skapas där sportfisketuristerna erbjuds möjligheten att resa från norr till söder i jakt på
de största karpfiskarna i våra rekordsjöar. Sjölunds resultat i Vilhelmina kommun bör dock
hållas i minne tydandes på att mun mot mun-metoden är en mycket effektivare
marknadsföring än internet för att locka sportfiskare till nya okända vatten. Vitfisket skulle i
vatten där det bedöms meningsfullt kunna kompletteras med det speciella nederländska
38