2. Älvkungen
Vem rider så sent i stormens dån?
En fader det är med sin späde son.
och gossen har det så gott på hans arm:
den känns så fast, och hans famn är varm.
Min son, varför döljer du rädd din syn
älvkungen, far, där i skogens bryn,
älvkungen med krona och släp du väl ser?-
Ett töcken, min son, och intet mer!
”Du väna barn, kom, följ mig åt!
Av mig får du lära mång lek och låt.
Av brokiga blommor står stranden full,
min moder skall klä dig i skrudar av gull."
Wer reitet so spät durch Nacht und Wind?
Es ist der Vater mit seinem Kind;
Er hat den Knaben wohl in dem Arm,
Er faßt ihn sicher, er hält ihn warm.
Mein Sohn, was birgst du so bang dein Gesicht?
Siehst, Vater, du den Erlkönig nicht?
Den Erlenkönig mit Kron’ und Schweif?
Mein Sohn, es ist ein Nebelstreif.
" Du liebes Kind, komm, geh mit mir!
Gar schöne Spiele spiel’ ich mit dir;
Manch’ bunte Blumen sind an dem Strand,
Meine Mutter hat manch gülden Gewand.“
3. Älvkungen
Mein Vater, mein Vater, und hörest du nicht,
Was Erlenkönig mir leise verspricht? -
Sei ruhig, bleibe ruhig, mein Kind,
In dürren Blättern säuselt der Wind. -
"Willst feiner Knabe du mit mir geh'n?
Meine Töchter sollen dich warten schön,
Meine Töchter führen den nächtlichen Reihn
Und wiegen und tanzen und singen dich ein.“
Mein Vater, mein Vater, und siehst du nicht dort
Erlkönigs Töchter am düsteren Ort? -
Mein Sohn, mein Sohn, ich seh' es genau:
Es scheinen die alten Weiden so grau. -
Min far, min far, du hör väl ändå,
vad älvakungen lovar mig få?-
Var lugn, var lugn, min älskade pilt!-
I vissna löven susar det milt.
”Kom, fagra gosse, kom följ mig blott!
Mina döttrar vårda dig ömt och gott.
Mina döttrar, de svinga i ring var natt
och vagga och söva dig in min skatt."-
Min far, min far, du ser då väl nog
älvkungens döttrar i dyster skog?-
Min son, min son, nu ser jag det gott:
De gamla pilar skymta så grått.-
4. Älvkungen
„Ich liebe dich, mich reizt deine schöne
Gestalt,
Und bist du nicht willig, so brauch ich Gewalt!“
Mein Vater, mein Vater, jetzt faßt er mich an,
Erlkönig hat mir ein Leids getan. -
Dem Vater grauset's, er reitet geschwind,
Er hält in den Armen das ächzende Kind,
Erreicht den Hof mit Mühe und Not,
In seinen Armen das Kind war tot.
"Din fägring mig lockar, jag har dig så kär,
jag tar dig med våld, om ej villig du är." -
Min far, min far, han hårt i mig tar,
älvkungen gjort mig så illa, far!
Sin häst han rysande sporrar i hast
och håller det kvidande barnet fast.
Sin gård omsider når han med nöd.
Då låg i hans armar gossen död.
5. Samhället omkring år 1800
Franska revolutionens (1789) krav på frihet och jämlikhet hade
slutat i blodigt skräckvälde.
Det gamla jordbrukssamhället börjar ersättas av ett
industrisamhälle.
Ståndssamhället övergår i ett klassamhälle.
Kyrkans roll minskar drastiskt inom politik och kultur
(sekularisering).
Höjda röster för nationell sammanhållning (ett folk, en nation),
dvs. mot politiska imperier.
6. Kritik av det gamla
(upplysningsidéerna)
Empirism, rationalism, optimism, utilism
(erfarenhet, förnuft, framtidstro)
Klassiska ideal och motiv
Den subjektiva känslan
(känslans genombrott – förromantiken)
7. Förromantiken
Rousseau: den subjektiva känslan
före det logiska förståndet. Att lämna ut
sitt jag. (runt år 1750)
Unga i Tyskland (1770-tal) tog intryck
av Rousseau
Från förnuft känslomättad lyrik
Mot upplysningens förnuftstro och
fransk-klassiska ideal
8. Dragning till en natur i uppror
(stormiga hav, landskap i
skymning, månsken, dimma)
Det ursprungliga
Skalden, geniet, skapar själv
sina regler
Brevformen (det subjektiva
uttrycket)
9.
10.
11.
12. Johann Wolfgang von Goethe (1749-
1832)
Den unge Werthers lidanden (1774)
brevroman
bygger på egna upplevelser
känslomättat uttryck, svallande/starka
känslor och förstärkningar i naturen
13. Vandrarens nattsång
Über allen Gipfeln ist Ruh’,
in allen Wipfeln spürest du
kaum einen Hauch.
Die Vöglein schweigen,
schweigen im Walde.
Warte nur,
warte nur,
balde ruhest du auch.
Warte nur,
warte nur,
balde ruhest du auch.
Över alla berg råder frid
och i trädens topp anar du
ett stilla sus.
Små fåglar tystnar,
tystnar i skogen.
Vänta blott,
vänta blott,
snart vilar även du.
Vänta blott,
vänta blott,
snart vilar även du.
14. Vildros
Sah ein Knab' ein Röslein stehn,
Röslein auf der Heiden,
War so jung und morgenschön,
Lief er schnell es nah zu sehn,
Sah's mit vielen Freuden.
Röslein, Röslein, Röslein rot,
Röslein auf der Heiden.
Knabe sprach: "Ich breche dich,
Röslein auf der Heiden."
Röslein sprach: "Ich steche dich,
Dass du ewig denkst an mich,
Und ich will's nicht leiden."
Röslein, Röslein, Röslein rot,
Röslein auf der Heiden.
Gossen såg en vildros stå,
Vildros röd på ljungen.
Strax han sprang att henne få,
Hon var täck att se uppå,
Morgonfrisk utsprungen.
Vildros, vildros, vildros röd,
Vildros röd på ljungen.
Gossen sade: jag bryter dig,
Vildros röd på ljungen!
Vildros sade: jag sticker dig,
Så du sent skall glömma mig --
Tål ej så bli tvungen.
Vildros, vildros, vildros röd,
Vildros röd på ljungen.
15. Vildros
Und der wilde Knabe brach
's Röslein auf der Heiden.
Röslein wehrte sich und stach,
Half ihm doch kein Weh und Ach,
Musst es eben leiden.
Röslein, Röslein, Röslein rot,
Röslein auf der Heiden.
Men han bröt, trots ack och ve,
Vildros röd på ljungen.
Hur hon stack, det måste ske
Att ändock hon fick sig ge,
Var så illa tvungen.
Vildros, vildros, vildros röd,
Vildros röd på ljungen.
16. Romantiken
Bygger mer på filosofisk åskådning
Immanuel Kant: Kritik av det rena förnuftet (1781).
Förnuftstänkandet begränsas av vad våra sinnen kan uppfatta
och av vårt tänkande. Om verkligenheten bakom dessa
företeelser vet vi inget. Vi kan inte veta något om ’tinget i sig’.
Diktverket behöver inte tjäna någon nytta. En fri värdering av
det sköna. En blomma kan t.ex. ha en högre grad av skönhet
än ett nyttigt föremål.
17. Platons idévärd – om en högre verklighet
människan har ett dunkelt minne i själen av idévärlden,
en längtan tillbaka
kan få kontakt genom fantasin, inte förståndet
diktaren – den enda som har kontakt med idévärlden, ett
geni
18. Den romantiska texten
Förnyelse av motiv
naturen
känslor
längtan bort (eskapism)
’Där du inte är, där är lyckan’
till en annan värld: till idévärlden, till fjärran länder, till förgångna
tider (medeltiden), till sagomotiv/mytologi, till natten, mystik,
drömliv, det skrämmande och gåtfulla skräckromantik
Versform
friare form, t.ex. blankvers som tidigare uppfattats som vulgär
19. Från repertoar till verk
mer spontan diktning
från diktarens personlighet & erfarenhet
Ett verk som en helhet
Fantasi vs. Logik
avskaffar texten som logisk tankegång
visioner, drömmar, bilder
20. Upplysningen vs.
RomantikenSyn på Upplysningen Romantiken
Samtiden Optimistisk Pessimistisk
Framtiden Optimistisk Pessimistisk
Historien Negativ Positiv
Vad som är värdefullt Det praktiskt tillämpbara Det vackra
Vetenskapen Mycket positiv Positiv
Människan Jämlik Jämlik
Religion Relativt negativ, alt.
sekulär
Positiv, sekulär
Den andre Civilisera Fascinerande
Förnuft Stor tilltro Liten tilltro
Känsla Liten tilltro Stor tilltro
Naturen Farlig, nyttig Vacker, underbar
22. Geijer
Vid femton års ålder blef stugan mig trång,
Där jag bodde med moder min.
Att vakta på gettren blef dagen mig lång;
Jag bytte om håg och sinn’.
Jag drömde, jag tänkte jag vet icke hvad,
Jag kunde som förr ej mer vara glad
Uti skogen.
Med häftigt sinne på fjället jag språng,
Och såg i det vida haf.
Mig tycktes så ljuflig böljornas sång,
Där de gå i det skummande haf.
De komma från fjerran, fjerran land,
Dem hålla ej bojor, de känna ej band
Uti hafvet.
