2. Urnordiska: från början talades
samma språk i Norden
Gallehushornen från
urnordisk tid, det mest
kända dokumentet
från den här tiden
Inskription: Ek
HlevagastiR HoltijaR
hornu tawido
”Jag, Lægest Holts son,
gjorde (lät göra)
hornet”
Hornen finns som kopior
på ett museum i
Danmark (hittades på
Jylland på 1700-talet)
3. De nordiska språkens
släktskap
Ett eller flera språk? Vi har många tyska
lånord, ord från
latin, franska och
engelska bl.a.
Vad gör språket
svenskt?
Jämför tandborste-
toothbrush
Rolig - rolig
4. På vikingatiden (800-1000) hade
två olika varianter av
urnordiskan uppstått
Östnordiska språk
Diftonger blir enkla
vokaler: au, ey > ø, ei
>e
I-omljudet: far –
fäder, mor – mödrar,
hal – hälta, ung –
yngre, tal – förtälja
osv
Svenska, danska
Västnordiska språk
Diftongerna är kvar:
Øy, røyk, bein, stein,
hauk
Många fler exempel
på i- omljud: komma
– kjem (presens),
taka – tek (presens)
Västnorska dialekter,
isländska, färöiska
5. Norska
Nynorska
Bokmål
UR-samtiden så
mycket mer än ord –
norrmännen bäst på
nordiska språk
(www.sli.se)
Lyssna på norska
http://www.ling.hf.ntnu
.no/nos/nos_kart.html
Exempel på typiska språkliga drag i
nynorskan – jämfört med bokmålet
Nynorskan innehåller fler diftonger
än bokmålet som i orden ein, skein,
sveitte, heit m.fl.
Ändelsevokalerna är ofta a, som i
byrja (bokmål: begynner), uventa,
emane m.fl. jämfört med bokmålet
Lexikala skillnader som t.ex.
användningen av ikkje i stället för
ikke.
Konjunktionen att (bokmål: igjen)
Pronomen som hennes heter på
nynorska hennar medan det på
bokmål är henne. Jag är på nynorsk
eg medan det på bokmål är jeg.
I bestämd form plural (maskulin)
böjs det med –ane till skillnad från
bokmål –ne/-ene. Exempel på
detta är armane.
Passivform bildas med bli + perfekt
particip.
Nynorsk är mer restriktiva mot
engelska lånord.
6. Vad finns det för poäng att
förstå varandra i norden?
Gemensamt
ursprung
Närhet till varandra
geografiskt
Samhörighet –
exempelvis
utomlands
Annat?
7. Danska
Lyssna på danska
http://www.danska
-
svenska.se/danskt_l
exikon2/danskt_utt
al.htm
Vilka skillnader och
likheter finns det?
8. Skillnader mellan svenska och
danska – i tal
Intonationen skiljer sig åt genom att danskan har stöt på enstaviga ord och tvåstaviga ord som
är böjda i bestämd form som i t.ex. parti.
Klusilförsvagning p,t och k blir försvagat till b,d och g i uttalet som i t.ex. købesummen, nok.
a, i och u i trycksvaga stavelser blir e.
Ljuden k och g uttalas något ljusare på danska, i slutet av ord faller g ofta bort helt som i
lanvægn (efter långa vokaler i, a, y, u och o) men inte i sammansatta ord som bagagebærere.
A är mer slutet och mörkare än i svenskan, ofta när det står tillsammans med ett -r som i
exempelvis ordet parti.
danskan har fler diftonger än svenskan, ordet langvæg har en diftong i slutet av ordet.
uttal av konsonanter i ändelser; i östra Danmark uttalas -d mjukt i slutet av ord emedan det i väst
uttalas hårt.
Frikativerna erstätts av halvvokaler eller faller bort helt (v, g, d)
vokaländringar tillsammans med –r som gör det svårare för svenskar att förstå danskt uttal;
foruden.
Kvantitetsförändringar av vokaler, förlängning av korta vokaler i stavelser utan stöt, som i t.ex.
købesummen, och förkortning av långa vokaler i ord med två stavelser.
betoningen är annorlunda i ordet forretningen ligger betoningen på prefixet, medan det på
svenska hade betonats på nästa stavelse.
Men stora skillnader i dialekterna i Danmark, man månar om att bevara särprägeln i dialekterna
genom t.ex. radio.
Tyskan har präglat danskan (även svenskan i viss utsträckning, ord gällande handel mm)
Ortografiskt är avståndet mellan skrift och ljud är stort.
Sche-ljudet finns inte i danskan
9. Danska
Läsa danska -
Artikel
http://www.aftenp
osten.no/meninger
/kronikker/article40
99319.ece
Läs artikeln som är
på danska
Vad handlar den
om?
Vilka likheter och
skillnader är det?
Vad förstår vi inte?
Är det lättare att
läsa än att förstå
talad danska?
10. Danska i skrift
danska har liksom svenskan två genus (men i vissa dialekter finns det både färre
och fler genus), men följer inte samma mönster som svenskan; det enaste
inventar hade på svenska hetat den enda inventarien och varit ett n-ord.
precis som norskan använder man –kk i stället för ck som i vakkelvorne.
Lexikala skillnader vakkelvorne = skrangliga, fyrretræ= tall
plural bildas på samma sätt som i svenskan och den vanligaste är med –er som i
cykellygter, och näst vanligast är med –e i ord som slutar på obetonat –er, t.ex.
bagagebærere.
till skillnad från norskan (och ibland även svenskan) har man inte dubbel
bestämning som i t.ex. den ene langvæg.
det var fulgt med forretningen; som följde med; på danska bildar hjälpverbet var
perfekt.
hun – danskt pronomen som på svenska är hon
Konnotationerna är olika i språken, det som en svensk förknippar med negativt
eller positivt behöver inte vara på samma sätt i danskan, t.ex. ordet forretning
förknippas nog på svenska med ordet förrättning som kan innebära syssla eller en
ceremoniell händelse t.ex. vigsel. Men på danska betyder ordet företag (detta är
visserligen en lexikal skillnad, men konnotationerna till ordet kvarstår nog).
11. Några orsaker till att språken
har utvecklats åt olika håll…
Norsk nationalism
Svensk nationalism
Geografi
Svensk nationalism
12. Den isländska sagan
Inflytande på den svenska
sagan; Selma Lagerlöf och
Jan Fridegård
Snorre Sturlasson 1178-1241
Levde på island
Heimskrimla. De nordiska
kungasagorna
Snorres Edda: en lärobok
för skalder
Den poetiska Eddan
Den äldre eddan, Vóluspá,
Hávamál
Kolla i Litteraturen
lever s. 123 + 125
Egil Skallagrimsson
Lyssna på ett
exempel
13. Typiskt för den isländska sagan
Personen introduceras
med sin släkttavla
Kan behandla
gudarna, släktsagor,
historiska sagor om
kungar
Verkliga men
överdrivna
Kvinnan en ägodel till
mannen
Kenning – omskrivning
t.ex. ”bränningshingst” i
stället för skepp,
”sårstav” i stället för
svärd.
Få beskrivningar
Enkel handling med
betoning på
människors
handlingar –
påminner om action
Pang på rödbetan
Personerna är kärva,
ordknappa och
behärskade
Stolthet och ära
ödestro
14. Källor
Torp, A. (2004:8). Red. Stempe Sletten, Iben. Nordens språk med rötter och fötter. Århus:
Nord.
Vikør, Lars S. (1993). The Nordic Languages – Their status and interrelations. Oslo: Novus
Press.
Fjeldestad & Hervold. (1989). Norsk för svensker. Lund: studentlitteratur.
Waje, L. & S. Skoglund. (2003). Svenska timmar- språket. Kristianstad: Gleerups.
Kristensen, K. (1986). Dansk for svenskere. Malmö: Liber förlag.
Madsen, L. (red). (2006). Kristiansen. ”Udtalevariation og standardisering i skandinavien:
historisk overblik og forklaringsmodeller”. Nabosprogsdidaktik.
Torp, A. (2004:8). Red. Stempe Sletten, Iben. Nordens språk med rötter och fötter. Århus:
Nord.
http://www.danska-svenska.se/danskt_lexikon2/danskt_uttal.htm
Editor's Notes
Från 400 e.Kr.
De nordiska språkens släktskap – ett eller flera språk?
De nordiska språken härstammar från den indoeuropeiska språkfamiljen som utgrenat sig till den germanska som i sin tur grenar sig i de nordiska språken. Genom att analysera ljudlagarna i de nordiska språken har man kommit fram till att svenska, danska, norska, färöiska och isländska tillhör samma språkfamilj. De urnordiska språken delas sedan in i östnordiska (svenska och danska) och västnordiska (norska, färöiska och isländska) (Torp 2004 s. 24ff). Vikør skriver att de nordiska länderna ofta ses som en enhet av omvärlden (s. 15) och kanske vi själva när vi tittar ut mot världen ser oss själva som en enhet. Men i jämförelser sinsemellan ser vi nog oss som skilda länder med egen identitet.
Likheterna i de fem språken tyder på att de ursprungligen härstammar från samma språk, men att säga att det är ett språk idag är ändå att ta i. Det finns skillnader i språken både lexikalt, morfologiskt och syntaktiskt som gör att språken tydligt har olika regler. Däremot så är det intressant att diskutera vad ett språk är; det finns ju ofta stora skillnader inom ett språk dialektalt är dessa så fall språk i språket? Vart går gränsen? Om det skulle handla om att göra sig förstådd och att förstå andra så skulle många av de nordiska språken gå under samma namn, men så är alltså inte fallet. Torp kallar detta för ett dialektkontinuum, dvs. dialekter som är olika men som vi fortfarande förstår varandra emellan (Torp s. 35f). Vikør menar att man inte bara kan studera de lingvistiska likheterna i ett språk utan även måste titta på det sociokulturella i ett språk (s. 27) och ur den synvinkeln måste språken ändå ses som flera olika och inte ett och samma. Vi är ju länder med olika styren och olika identitet, och nordbor identifierar sig själva som tillhörande ett land med ett språk (om man får generalisera lite).
Om man idag skulle hävda att språken ändå kommer från samma ursprung måste ändå fler språk räknas in än bara de nordiska språken som t.ex. tyska som ändå har likheter med svenskan lexikalt. I gränsområden mellan länder kan det vara politik som avgör vilket språk man talar (Torp s. 37). Svenska, danska och norska ingår i ett dialektkontinuum (Torp s. 43), men ej isländska och färöiska som trots allt kan förstå både danska och norska. Men måste det vara åt båda hållen som förståelsen finns? I så fall kanske man ändå inte ska räkna in danskan, med tanke på att Svenskar uppger att de förstår danska dåligt, trots att danskar oftast inte har något problem att förstå svenska. Dessutom är det egentligen mest fråga om att vi förstår varandra, när det kommer till att producera tal, men framför allt skrift så är vi inte alls lika kunniga. Att producera en text på något annat nordiskt språk än sitt eget tar lång tid att lära sig, och då kan man egentligen inte tala om att vi har ett enda gemensamt språk. Det finns alltså skillnader i förståelsen mellan talat och skrivet språk. Skriftspråket har gemensamma regler, talspråket har bara normer. Språken är idag i hög grad standardiserade, dvs. standardtalspråket har stora likheter med skriftspråket (Torp s. 40). Om man tittar på talspråket finns det stora skillnader mellan danska och norska/svenska, men i skriftspråket liknar norska danska mer än svenska (Torp s. 45).
Historiskt sett är språken lika varandra, men idag finns det så stora skillnader mellan språken att man inte kan prata om ett enda språk. Torp menar att det avgörande för språkförståelse är likheter i ordförrådet. Där skiljer sig framför allt färöiska/isländska sig från svenska/danska/norska (även om det finns likheter mellan norska, färöiska och isländska). Språkträdets indelning i norska/färöiska och isländska i en gren stämmer alltså mestadels om man studerar språken historiskt (Torp s. 68f), men studerat i ett dialektkontinuum är norska, svenska och danska med men inte färöiska och isländska som under isolering under lång tid utvecklat skillnader i språket.
Jag tror att främst anledningen till att påstå att vi ändå talar om fem olika språk är att varje land har sin egen identitet, och månar om att bära upp sin nation och sitt ”eget” språk.
Försök läsa och förstå artikeln. Vad handlar den om? Vilka ord förstår du inte?
Norsk nationalism: Norge har under många århundranden inte varit självständigt utan varit under både svensk och dansk krona
Svensk nationalism: Danmark har varit en fiende till sverige under många år i historien, vilket ledde till att när man exempelvis skulle trycka Gustav Vasas bibel 1540 ca, ville man göra svenskan olikt danskan.
Island bebyggdes först på 800-talet, utvandrare från Norge. De bygger sitt eget land, varje familj har sina traditioner och sina sagor. Namnen i släkten viktiga.
Hjältesagor, gudar och myter om världens uppkomst.
Eddan – egenarten i den egna kulturen. Humor och om gufarna.
Läsa ur Voluspa i Litteraturen lever s 123.
S. 125 Den höges tal – Havamal är odens tal och goda råd- Ordspråk och levnadsvisioner. Öl, kvinnor, gästfrihet mm. Stilen är kärv och fåordig, som om orden huggits i sten.
Snorres Edda – lärobok i verskonst, för att bevara de gamla traditionerna
Kenning – omskrivning t.ex. ”bränningshingst” i stället för skepp, ”sårstav” i stället för svärd.
Heimskringla: Snorre skriver som historiker, dvs. släktsagor.
Snorres poetiska Edda
Egil Skallagrimsson var diktare och äventyrare 900-tal. Rik och ägnade sig åt plundringar, mord och skövling (vikingatid)