4. Polisromanen
✤ Miljö och personbeskrivning visar påverkan från både detektivroman och noir
5. Polisromanen
✤ Miljö och personbeskrivning visar påverkan från både detektivroman och noir
✤ Detektiven - ofta framställs huvudpersonen som någon som intellektuellt och moraliskt högstående, men med
vissa excentriska drag (särskild hobby t ex musik som Sherlock Holmes - fiol).
6. Polisromanen
✤ Miljö och personbeskrivning visar påverkan från både detektivroman och noir
✤ Detektiven - ofta framställs huvudpersonen som någon som intellektuellt och moraliskt högstående, men med
vissa excentriska drag (särskild hobby t ex musik som Sherlock Holmes - fiol).
✤ Ofta har huvudpersonen ett struligt privatliv med alkoholism och lösa förbindelser.
7. Polisromanen
✤ Miljö och personbeskrivning visar påverkan från både detektivroman och noir
✤ Detektiven - ofta framställs huvudpersonen som någon som intellektuellt och moraliskt högstående, men med
vissa excentriska drag (särskild hobby t ex musik som Sherlock Holmes - fiol).
✤ Ofta har huvudpersonen ett struligt privatliv med alkoholism och lösa förbindelser.
✤ Noir - Världen/samhället framställs ofta som smutsigt, omoraliskt.
8. Polisromanen
✤ Miljö och personbeskrivning visar påverkan från både detektivroman och noir
✤ Detektiven - ofta framställs huvudpersonen som någon som intellektuellt och moraliskt högstående, men med
vissa excentriska drag (särskild hobby t ex musik som Sherlock Holmes - fiol).
✤ Ofta har huvudpersonen ett struligt privatliv med alkoholism och lösa förbindelser.
✤ Noir - Världen/samhället framställs ofta som smutsigt, omoraliskt.
✤ Noir - Överklassen är lika omoralisk som de fattigare, snarare mer omoraliska.
10. Handling
✤ Parallellhandling vanlig - att läsaren får följa både förövare, offer och poliser.
11. Handling
✤ Parallellhandling vanlig - att läsaren får följa både förövare, offer och poliser.
✤ Handlingen består ofta av mycket förhör och dialog, men även mer actionbetonade
avsnitt: slagsmål, biljakter. Även mer eller mindre ingående beskrivning av annat
polisarbete.
12. Handling
✤ Parallellhandling vanlig - att läsaren får följa både förövare, offer och poliser.
✤ Handlingen består ofta av mycket förhör och dialog, men även mer actionbetonade
avsnitt: slagsmål, biljakter. Även mer eller mindre ingående beskrivning av annat
polisarbete.
✤ I handlingen ingår också att läsaren får följa polisernas privata utveckling med vardag
och relationer (skilsmässa, hämtning på dagis, sexliv o s v).
13. Handling
✤ Parallellhandling vanlig - att läsaren får följa både förövare, offer och poliser.
✤ Handlingen består ofta av mycket förhör och dialog, men även mer actionbetonade
avsnitt: slagsmål, biljakter. Även mer eller mindre ingående beskrivning av annat
polisarbete.
✤ I handlingen ingår också att läsaren får följa polisernas privata utveckling med vardag
och relationer (skilsmässa, hämtning på dagis, sexliv o s v).
✤ Polisromanen har ofta ett lyckligt slut där brottslingen grips (detektivberättelsen), men
det förekommer även olyckliga slut (som i noir).
14. Handling
✤ Parallellhandling vanlig - att läsaren får följa både förövare, offer och poliser.
✤ Handlingen består ofta av mycket förhör och dialog, men även mer actionbetonade
avsnitt: slagsmål, biljakter. Även mer eller mindre ingående beskrivning av annat
polisarbete.
✤ I handlingen ingår också att läsaren får följa polisernas privata utveckling med vardag
och relationer (skilsmässa, hämtning på dagis, sexliv o s v).
✤ Polisromanen har ofta ett lyckligt slut där brottslingen grips (detektivberättelsen), men
det förekommer även olyckliga slut (som i noir).
✤ Polisromanen har en handling som ofta fortsätter i en romanserie (flera böcker om
samma poliser).
16. Berättarstruktur
✤ Perspektivbyten sker ofta men inte alltid, t.ex. mellan mördare, offer,
olika poliser.
17. Berättarstruktur
✤ Perspektivbyten sker ofta men inte alltid, t.ex. mellan mördare, offer,
olika poliser.
✤ Både nutid och dåtid kan användas (lika vanliga)
18. Berättarstruktur
✤ Perspektivbyten sker ofta men inte alltid, t.ex. mellan mördare, offer,
olika poliser.
✤ Både nutid och dåtid kan användas (lika vanliga)
✤ Ofta används berättarperspektiv utifrån tredje person så att
perspektivbyten ska ske mer naturligt.
19. Berättarstruktur
✤ Perspektivbyten sker ofta men inte alltid, t.ex. mellan mördare, offer,
olika poliser.
✤ Både nutid och dåtid kan användas (lika vanliga)
✤ Ofta används berättarperspektiv utifrån tredje person så att
perspektivbyten ska ske mer naturligt.
✤ Kan även vara bruten kronologi. Rak är dock vanligast.
21. Språk
✤ Snabb berättarstil, med mycket dialog och korta avhuggna
meningar.
22. Språk
✤ Snabb berättarstil, med mycket dialog och korta avhuggna
meningar.
✤ Längre avsnitt vad gäller beskrivningar av mord och lik (även
obduktioner).
23. Språk
✤ Snabb berättarstil, med mycket dialog och korta avhuggna
meningar.
✤ Längre avsnitt vad gäller beskrivningar av mord och lik (även
obduktioner).
✤ Hårdkokt språk
24. Språk
✤ Snabb berättarstil, med mycket dialog och korta avhuggna
meningar.
✤ Längre avsnitt vad gäller beskrivningar av mord och lik (även
obduktioner).
✤ Hårdkokt språk
✤ Realism (epoken) påverkat polisromanen där det fula i tillvaron
överdrivs.
26. Personbeskrivning
✤ En huvudkaraktär, men nästan alltid finns ”nästan” huvudkaraktärer
- det arbetslag i vilket poliserna ingår (Nesser, Sjöwall/Wahlöö,
Mankell, George).
27. Personbeskrivning
✤ En huvudkaraktär, men nästan alltid finns ”nästan” huvudkaraktärer
- det arbetslag i vilket poliserna ingår (Nesser, Sjöwall/Wahlöö,
Mankell, George).
✤ Ibland förekommer ett par som huvudkaraktärer (Lewis och Morse
hos Colin Dexter). Påminner om detektivhistorien.
28. Personbeskrivning
✤ En huvudkaraktär, men nästan alltid finns ”nästan” huvudkaraktärer
- det arbetslag i vilket poliserna ingår (Nesser, Sjöwall/Wahlöö,
Mankell, George).
✤ Ibland förekommer ett par som huvudkaraktärer (Lewis och Morse
hos Colin Dexter). Påminner om detektivhistorien.
✤ Polischefer förekommer också, men då som ointelligent och korrupta.
Sällan är de intelligenta.
29. Personbeskrivning
✤ En huvudkaraktär, men nästan alltid finns ”nästan” huvudkaraktärer
- det arbetslag i vilket poliserna ingår (Nesser, Sjöwall/Wahlöö,
Mankell, George).
✤ Ibland förekommer ett par som huvudkaraktärer (Lewis och Morse
hos Colin Dexter). Påminner om detektivhistorien.
✤ Polischefer förekommer också, men då som ointelligent och korrupta.
Sällan är de intelligenta.
✤ De olika karaktärernas privatliv beskrivs ingående. Ibland växlar
författaren mellan olika huvudkaraktärer i sina böcker (Nesser).
31. Uppdelning inom genren
✤ Den politiska polisromanen (Sjöwall/Wahlöö, Mankell) - visar på
brister i samhället. Ofta vänsterperspektiv. Visar på att brottslingen är
ett offer för samhällsmaskineriet. Många dumma poliser.
32. Uppdelning inom genren
✤ Den politiska polisromanen (Sjöwall/Wahlöö, Mankell) - visar på
brister i samhället. Ofta vänsterperspektiv. Visar på att brottslingen är
ett offer för samhällsmaskineriet. Många dumma poliser.
✤ Den underhållande polisromanen (Dexter, Läckberg, Marklund).
Detektivromanen finns på nära håll. En gåta och en lösning.
Effektsökeri är vanligt. Poliserna ofta snälla.
33. Uppdelning inom genren
✤ Den politiska polisromanen (Sjöwall/Wahlöö, Mankell) - visar på
brister i samhället. Ofta vänsterperspektiv. Visar på att brottslingen är
ett offer för samhällsmaskineriet. Många dumma poliser.
✤ Den underhållande polisromanen (Dexter, Läckberg, Marklund).
Detektivromanen finns på nära håll. En gåta och en lösning.
Effektsökeri är vanligt. Poliserna ofta snälla.
✤ Den mörka/existentiella polisromanen (Nesser, George, James) -
visar ofta på brister samhällsbrister, men lämnar inga lösningar.
Fokuserar istället på huvudpersonernas svårigheter att hantera
världen och dess orättvisor. Visar ofta på svåra moraliska val. Ofta
finns en tragisk twist i slutet.
34.
35. Det grovmaskiga nätet av Håkan Nesser
Han vaknade och mindes inte sitt namn. Smärtorna var
legio. Kvastar av eld virvlade i huvud och hals, mage och
bröst. Han svalde men det stannade vid en ansats.
Tungan kittades fast i mjuka gommen. Brände och sved.
Ögonen pulserade. Tycktes vilja växa ur sina hålor. Som
att födas, tänkte han. Jag är ingen. Bara ett stort lidande.
Rummet låg i mörker. Han trevade med den fria armen, den
som inte låg domnad och stickande under honom. Jo, där
fanns ett sängbord. En telefon och ett glas. En tidning. En
väckarklocka...
Han lyfte upp den, men halvvägs gled den mellan fingrarna
och for i golvet. Han famlade en stund, fick åter fatt i den och
höll upp den, tätt intill sitt ansikte.
Urtavlan var svagt fosforescerande. Han kände igen den.
Tjugo över åtta. Morgon, förmodligen.
Fortfarande visste han inte vem han var. Det hade nog inte
hänt förr. Säkert hade han vaknat och inte vetat var han
befann sig. Eller vilken dag det var. Men sitt namn... hade han
någonsin tappat bort sitt namn?
John? Janos? Nej, men något liknande. Det fanns där bakom
någonstans, inte bara namnet utan...
36.
37. Mannen som gick upp i rök av Sjöwall/Wahlöö
Mannen på andra sidan bordet var småväxt och lätt flintskallig. Slarvigt
klädd och fingrarna som grep om armstöden var ovårdade med
sönderbitna och sorgkantade naglar. Ansiktet var magert och sjukligt med
ett vekt undflyende drag kring munnen. Hakan darrade en aning och
ögonen verkade grumliga och vätskefyllda. Mannen hulkade till och två
tårar tillrade nerför hans kinder.
- Jaha, sa Kollberg dystert. Du slog honom alltså i huvudet med buteljen tills
den gick sönder.
Mannen nickade.
- Sen fortsatte du att slå honom med stolen när han låg på golvet. Hur många
slag?
- Vet inte. Inte så många. Fast ganska många.
- Jag vill mena det. Och sen välte du skåpet över honom och gick därifrån.
Vad gjorde den tredje av er under tiden? Den här Ragnar Larsson? Försökte han
inte ingripa, jag menar hindra dej?
- Nej, han gjorde ingenting alls. Han bara lät det gå.
- Börja inte ljuga nu igen.
- Han sov. Han var fullast.
- Försök att tala lite högre, va?
- Han låg på sängen och sov. Han märkte inget.
- Nej, inte förrän han vaknade och då gick han till polisen. Jaha, då skulle det
vara klart så långt. Men det är en sak som jag fortfarande inte riktigt förstår.
Varför gick det så här? Ni hade ju aldrig sett varandra förrän ni träffades på den
här ölhallen?
40. Olika typer av spionromaner
✤ Den underhållande spionromanen (Ian Fleming, Robert Ludlum, Alistair McClean) -
visar de glamorösa delarna av spionyrket. Tydliga skurkar (ofta ideologiska fiender
som kommunister eller islamister). Mycket action! Hjälten är en moralisk förebild (men
kanske med någon brist).
41. Olika typer av spionromaner
✤ Den underhållande spionromanen (Ian Fleming, Robert Ludlum, Alistair McClean) -
visar de glamorösa delarna av spionyrket. Tydliga skurkar (ofta ideologiska fiender
som kommunister eller islamister). Mycket action! Hjälten är en moralisk förebild (men
kanske med någon brist).
✤ Den politiska spionromanen (Jan Guillo) - en slags spionvariant av den politiska
polisromanen. Vill poängtera politiska orättvisor som t ex palestiniernas situation.
Spionen kämpar både mot sina överordnade som fienden.
42. Olika typer av spionromaner
✤ Den underhållande spionromanen (Ian Fleming, Robert Ludlum, Alistair McClean) -
visar de glamorösa delarna av spionyrket. Tydliga skurkar (ofta ideologiska fiender
som kommunister eller islamister). Mycket action! Hjälten är en moralisk förebild (men
kanske med någon brist).
✤ Den politiska spionromanen (Jan Guillo) - en slags spionvariant av den politiska
polisromanen. Vill poängtera politiska orättvisor som t ex palestiniernas situation.
Spionen kämpar både mot sina överordnade som fienden.
✤ Den litterära/paranoida spionromanen (John le Carré, Graham Greene) - visar den
paranoida värld som spionerna lever i vilka där vem som helst kan vara din fiende och
moralen är borttappad i gråzoner. Spionen försöker förtvivlat hitta en mening i
tillvaron.
44. Handling
✤ Den underhållande spionromanen: ett uppdrag - ett äventyr - en
romans - faror och risk för döden - slutstrid. Uppdraget har lyckats
och hjälten belönas. Världen är uppdelad i ont och gott.
45. Handling
✤ Den underhållande spionromanen: ett uppdrag - ett äventyr - en
romans - faror och risk för döden - slutstrid. Uppdraget har lyckats
och hjälten belönas. Världen är uppdelad i ont och gott.
✤ Den politiska och den litterära spionromanen: ett problem är en dörr
till en labyrint av mysterier där spionen försöker orientera sig. Kan
sluta på många olika sätt. Men det finns alltid en moralisk tveksamhet
eller ett frågetecken i slutet.
47. Språk
✤ Den underhållande spionromanen har ett enkelt och tydligt språk
utan svåra metaforer eller långa beskrivningar. Mycket dialog med
hårdkokt språk. Klichéartade beskrivningar av personer och miljöer
(ofta exotiska miljöer).
48. Språk
✤ Den underhållande spionromanen har ett enkelt och tydligt språk
utan svåra metaforer eller långa beskrivningar. Mycket dialog med
hårdkokt språk. Klichéartade beskrivningar av personer och miljöer
(ofta exotiska miljöer).
✤ Den litterära spionromanen - mycket beskrivningar av både miljöer,
organisationer och personer. Delvis hårdkokta men också med ironier
och mörkt bildspråk. Miljöerna nästan alltid deprimerande och
svarta. Det absolut viktigaste är den paranoida världen av spionage
och kontraspionage där vem som helst säljer vad och vem som helst
till fienden, där fienden inte är tydlig.
49.
50. Den demokratiske terroristen av Jan Guillo
Explosionen blåste ut vartenda fönster inom en radie på 500
meter och branden syntes över en stor del av Hamburg. Fyra
tyskar och nio utländska officerare dödades vid attentatet.
Mätt med deras egna mått måste detta betraktas som den mest
framgångsrika attack som västtyska terrorister någonsin
genomfört i Förbundsrepubliken. Flygbladen som
distribuerades till tidningarna samma eftermiddag innehöll
ungefär vad man kunde vänta. Den europeiska gerillan hade
återigen slagit till mot den kapitalistiska statens hjärta, och så
vidare. Man hade riktat en direkt attack mot NATO:s
krigföring mot tredje världens folk, man hade uppkallat sitt
kommando efter en nicaraguansk revolutionshjälte.
När delstatsregeringen sammanträdde samma eftermiddag
konstaterade man två saker. Detta var det värsta dådet i den
inhemska terrorismens historia. I kampen mot denna terrorism
gällde det nu att slå tillbaks med full kraft, till vilket pris som
helst. Den demokratiska staten måste försvara sig.
51.
52. Mullvaden av John Le Carré
Cirkusens arkiv var inte tillgängliga från
huvudentrén. De låg utspridda i ett gytter av
kyffiga rum och trappavsatser mellan
våningarna på baksidan av byggnaden och
påminde mera om antikvariaten som breder ut
sig i de här kvarteren än om det
systematiserade minnet i en stor organisation.
Man kom fram till dem genom en dyster
passage mot Cross road som låg inklämd
mellan en ramaffär och ett alldagligt café som
var förbjudet område för personalen. På en
dörrskylt stod det ”Språkinstitut för stad och
landsbygd, Ingång endast lärare…
