6. 6
Innehåll
Vad är en mur? •1
Berlin - en glittrande stad •2
Nazisterna kommer till makten •3
Krigets fasor •4
Staden delas •5
Livet i öst och väst •6
Konflikten trappas upp •7
13 augusti 1961 •8
Husen som försvann •9
Muren •10
Flyktförsöken •11
I murens skugga - Livet i öst •12
I murens skugga - Livet i väst •13
Kulturlivet •14
Det kalla kriget •15
Glastnost & Perestrojka •16
9 Nov 1989 •17
Ossis & Vässis •18
Sök mer fakta / Länkar
7. 7
Bilden: Berlinmurens sträckning vid Branden-
burger Tor. I övre kanten ligger idag Judiska monu-
mentet och Holocousmuseet. Nederst till höger
delar av Treptow-parken.
9. 9
M
änniskor har i alla tider byggt murar för att markera en gräns
eller att avgränsa ett område. Muren har alltid lockat till
nyfikenhet – vad kan det ligga på andra sidan?
Murar kan byggas av jord och staplade stenar, av tegel och murbruk eller av
betong. Det kan finnas olika orsaker till varför människor bygger en mur.
En hög mur kan vara en del av ett slags försvar, för att stänga ute fienden, eller
markera en gräns. Sådana murar byggdes exempelvis runt städerna i Europa för
flera hundra år sedan, under medeltiden. Men när man stänger in något bety-
der det samtidigt att man stänger ute annat eller andra. Syftet med att bygga
en stadsmur kan vara att stänga inne en befolkning eller att låsa ute dem som
inte har rätt att komma in i staden eller landet. Och de som är innestängda av
muren är ofta nyfikna på vad som finns utanför – och de som inte får komma
in utmanas av det höga hindret och gör allt för att komma in. Ofta för att ta
över området innanför murarna genom att förstöra muren eller på annat sätt
överlista de makter som byggde den.
Fängelsemurar är ett exempel på murar vars uppgift är att stänga inne männi-
skor som ett samhälle vill skydda sig från. Även om många är nyfikna över hur
det ser ut bakom fängelsemuren är det knappast någon som försöker klättra över
för att få komma in. Men det är många fångar som försöker nå friheten genom
att rymma över murarna.
Militära strateger världen över tvistar nu för tiden om en mur verkligen kan
stoppa fienden eller inte. Ändå byggs det nya murar eller försvarsbarriärer i olika
delar av världen. Exempelvis den saudiarabiska försvarsmuren som byggs mellan
dem och Kuwait.
På fotbollsplanen är muren fortfarande en ofta använd, framgångsrik taktik.
Vid frispark ställer sig några spelare tätt bredvid varandra så att de täcker en del
av målet. På så sätt försvårar de för motståndarna att skjuta bollen i mål.
10. 10
Murar kan också vara ett stöd, till exempel för odlingar. På många håll i världen
och i alla tider har människor byggt murar för att hålla jorden på plats så att
man kan odla även på bergsluttningar. Man kan säga att dessa murar är ett slags
försvar mot en ogästvänlig natur. Murarna är ofta relativt låga och är byggda
av jord och stenar. Bäst kan man se dem från långt håll, till exempel från dalen
eller från andra bergstoppar eller flygplan.
I dagligt tal kan vi också använda muren som en bild eller symbol när vi vill
berätta om svårigheten att kommunicera eller förstå andra. Kulturella, religiösa
eller sociala orsaker kan leda till att människor bygger murar i sina tankar som
ett skydd mot idéer som man inte tycker om. En sådan mur hindrar nyfiken-
heten på hur andra tänker eller lever. På så sätt får tankar och föreställningar
svårt att spridas. Det leder till att människor som har olika vanor, erfarenheter
eller kunskaper får svårt att förstå varandra. De mentala murarna är många
gånger svårare att riva än de som är byggda av sten eller betong.
Den här boken handlar om Berlinmuren. Det var en mur som byggdes för att
väl synligt och noggrant dela staden Berlin – landet Tyskland och världsdelen
Europa.
Muren hindrade människor från att flytta vart de ville, att fritt välja hur de
ville leva sina liv. Men nyfikenheten för hur det är att leva på andra sidan satte
sin prägel på den delade staden.
Murar av sten, tegel eller betong går att förstöra. Berlinmuren delade
grundligt och hotfullt staden i 28 år. Den revs under några omvälvande timmar
1989 av modiga och nyfikna människor som längtade efter frihet.
11. 11
Överst: kinesiska muren. Byggt på 600-talet. 600
meter lång försvarsmur.
Mellan 1: terrassodlingar i Norra Kina.
Terrassodlingar under lättar i länder där maken är
näringsfattig. Med terassodlingar kan man odla på
hög höjd.
Mellan 2: Försvarsmur i fotboll.
Nederst: Popgruppen Pink Floyds album "The
Wall" kom 1979.
12. 12
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Den kinesiska muren, är det längsta byggnadsverk som skapats av männis-
kohänder, den är nästan 9 000 kilometer lång och började byggas för över 2 200
år sedan. Det tog flera hundra år, innan muren blev klar.
• Ringmuren runt Visby på Gotland är en av Sveriges mest berömda murar. Den
är elva meter hög och nästan 3,5 kilometer lång som började byggas på 1200-ta-
let.
• Berättelsen om Jerikos murar finns i Bibeln
• Försvarsmurar byggs fortfarande i våra dagar.
• En byggs mellan Israel och Västbanken. Israel hoppas att den 720 km långa
barriären ska förhindra terrorattentat mot civila i Israel. Muren eller barriären
har blivit en symbol för ockupation och ovilja att förstå och samtala med andra.
• En annan mur byggs mellan USA och Mexiko. Den formas av tätt ställda
tjocka betongrör fyllda med cement. Muren ska hindra illegala immigranter från
Mexiko att ta sig in i USA.
• The Wall heter ett konceptalbum och rockopera av popbandet Pink Floyd som
släpptes 1979. Albumet berättar om hur mentala murar kan leda till utanförskap.
15. 15
B
erlin grundades vid en gammal handelsväg vid floden Spree i början
av 1200-talet – och är alltså omkring 800 år gammal! Berlins äldsta
delar ligger på ön Spreeinsel – som i gamla skrifter benämns som
staden Cölln. När Berlin, en bebyggelse på andra sidan floden, växte sig stor och
stark slogs städerna samman under namnet Berlin.
Varför heter staden Berlin? Det vet man inte. Kanske kommer namnet från
ordet berl som på slaviska språk betyder träskmark, sådant fanns det gott om
längs med Spree. Kanske kommer namnet från ordet Berloga som på slaviska
betyder björnide.
Slaviska är ett språk men också ett folkslag. I området Brandenburg, som
området där Berlin växte fram heter, har bebotts av folk som talade slaviska
språk under historiskt tid, och kom först runt år 1000 under tyskt – eller
germanskt – inflytande. Stadens symbol eller stadsvapen är och har alltid varit
en björn, Der Berliner Bär. Den äldsta Berlinbjörnen man känner till är från
1280 och finns på ett sigill.
Berlin har alltid varit en viktig stad – faktiskt var huvudstad i flera historiska
tyska stater. För området som i dag är Tyskland bestod under historiens lopp av
flera självständiga, eller suveräna, stater. Brandenburg var ett av dessa.
Staterna enades 1871 och Tyska riket, på tyska Deutsches Reich, bildades. Ber-
lin blev det Tyska rikets huvudstad.
Under 1800-talets andra hälft, till följd av den industriella revolutionen,
fördubblades stadens befolkning bara under några årtionden. Berlin lockade till
sig ungdomar från hela riket för att arbeta i de nya fabrikerna. Men början av
1900-talet var en tung tid för många i Tyskland.
Efter att Tyskland har förlorat första världskriget abdikerade kejsar Wilhelm
II och Tyskland blev 1919 för första gången en demokrati. Denna period i den
tyska historien kallas för Weimarrepubliken, efter staden Weimar, där den nya
16. 16
författningen undertecknades. Weimarrepubliken började inte bra för den nya
republiken och inte heller för staden Berlin. Den ekonomiska situationen var
mycket svår. En av orsakerna var att Tyskland som förlorare av kriget hade stora
krigsskadestånd att betala. Skadestånd, som landet valde att betala med nytry-
ckta pengar. Det ledde till att landets grundläggande finansiella system kollap-
sade, riksbanken tryckte nya sedlar i allt större valörer – det fanns sedlar på en
biljon mark! Det är tolv nollor efter en etta!
Tyskland befann sig under 15 månader i ett tillstånd som kallas hyperinfla-
tion, och inträffar väldigt sällan i världen. Tänk dig en skottkärra fylld med
pengar, där skottkärran är mer värd än alla pengar på den!
Priserna steg, nästan från timme till timme, men lönerna hann inte med. När
det var som värst, fick många fabriksarbetare lön tre gånger om dagen – så att
deras fruar eller andra anhöriga kunde så fort som möjligt byta pengarna mot
varor. Om det fanns några varor i affärerna, vill säga. För att affärsägarna inte
heller hade råd att fylla hyllorna med saker vars värde sjönk och sjönk och sjönk
… Fabriker tvingades att stänga, då fabriksägarna varken kunde betala för
material att tillverka varor av eller löner till arbetarna, vilket ledde till att arbet-
slösheten blev allt högre, människor hungrade.
Bönderna vägrade komma till staden för att sälja sina produkter, frukt, grön-
saker, kött och annat, de tyckte att det lönade sig dåligt att byta till sig värdelösa
pappersbitar. Och när det är brist på något som människor trots allt vill ha eller
behöver, som mat till exempel, stiger priserna. En limpa bröd kunde kosta 201
miljarder mark hösten 1923. Stadsborna sålde allt de ägde, sina smycken, kläder,
möbler, allt för att kunna köpa en bit bröd.
Hyperinflationen hejdades 1924 genom att staten införde en ny valuta, Rent-
enmark. En biljon mark hade då samma värde som en Rentenmark. Regeringen
satte också stopp för att trycka nya sedlar utan täckning. Så småningom byttes
17. 17
övergångsvalutan till Reichsmark. Staden Berlin började inte bara återhämta sig
utan utvecklades till en glittrande metropol. Tiden fram till 1933 brukar kallas
för Berlins gyllene tid.
På 1920-talet var Berlin Europas näst största stad, bara London var större.
I Berlin finns världens första motorväg, den blev klar 1921 och var nästan 20
mil lång. Vägen, som fortfarande används, byggdes först som en racerbana, där
de två parallella körbanorna knöts samman med två kurvor i var sin ände av
raksträckorna. Vägen – eller racerbanan – är känd under namnet AVUS, och
användes som racerbana i perioder fram till 1998! I dag är vägen i del av den
stora motorvägen som går runt de inre delarna av staden.
Men Berlin var inte bara näst störst till antalet invånare, staden blev något av
Europas kulturella huvudstad. Här växte det moderna stadslivet fram, snabbare
än någon annanstans. Staden badade i neonljus, trafiken var livlig, affärerna
dignade av varor, nöjeslivet med jazzklubbar, kabaréer och teatrar blomstrade.
Musiken flödade ur det nya mediet radion eller man lyssnade på grammofon-
skivor. Författare, skådespelare, musiker och arkitekter men också filosofer sökte
nya sätt att uttrycka sig på. Berlin var under denna tid en kosmopolitisk stad.
Det betyder att människor med olika nationaliteter och religioner, livsstil och
ideologier levde och verkade sida vid sida i staden. Men det som lockade vissa
uppfattades av andra som farligt och obegripligt.
Trots det till ytan glittrande och kreativa livet i storstaden Berlin var Tyska
rikets politiska och ekonomiska situation mycket svår, även under Berlins gyl-
lene ålder. Börskrascher, där värdet av företag, industrier och banker åkte berg-
och-dalbana och ständigt nya regeringar förstärkte motsättningarna i landet.
Berlins uppgång slutade 1929 med den stora depressionen, som i början av
1930-talet drabbade förmodligen Tyskland hårdare än något annat europeiskt
land. Väldigt många människor förlorade sina jobb och allt de ägde.
18. 18
Många förlorade också sitt förtroende för de politiska partierna och deras möj-
ligheter att styra landet.
19. 19
Överst 1: När kraschen inföll på 1920-talet och
valutan förlorade värde, gick det åt många sedlar
som betalningsmedel. Förvaring var ett begymmer.
I kakelugnen var ett av exemplen.
Överst 2: Berln-björnen omfamnar staden. En
typisk bild från tidigt 1900-tal.
Mitten:: När den stora ekonomiska kraschen var,
följdes den av stor arbetslöshet och många förlorade
sina hem.
Nederst 1: Rentenfpenning, så hette valutan.
Nederst 2: Människor som köar utanför synagogan.
21. 21
S
å gott som hela världen led under en djup lågkonjunktur un-
der 1920-talet. De allvarliga ekonomiska bekymren ledde till att
demokratin blev allt svagare i Tyskland. Människor sökte nya ideolo-
gier. Många såg kommunismen som en lösning, och Sovjetunionen som förebild
för hur ett samhälle ska byggas. Kommunisterna ansåg att den ekonomiska kris-
en berodde på det kapitalistiska systemet och att arbetarna har haft för lite att
säga till om i arbetslivet. Kommunisterna ville att arbetarna skulle ta makten i
en revolution, vilket skulle leda till att landets rikedomar fördelades på ett mer
rättvist sätt. Socialdemokraterna ville ha en lugnare utveckling medan kommu-
nisterna talade för en snabb och total omvandling av samhället. Samtidigt fick
det högerextrema, nationalsocialistiska arbetarpartiet (NSDAP) med dess ledare
Adolf Hitler, allt större inflytande. Partiet var emot det demokratiska styrelses-
kicket med flerpartisystem utan ville införa en stark stat med en ledare som
hade oinskränkt makt. Nationalsocialisterna – eller nazisterna – hävdade vikten
av det ”tyska folkets rasrenhet” och bekämpade alla som de inte ansåg tillhöra
den ”rena tyska rasen”. Dessa var framför allt judar och romer, handikappade,
utvecklingsstörda och homosexuella.
Inte heller idémotståndare skonades, även människor som engagerade sig i den
marxistiska arbetarrörelsen (kommunismen) förföljdes. Antisemitismen, eller
judehatet, var central i den nazistiska ideologin. Judarna ansågs vara ansvariga
för all världens olyckor och man hävdade att det är de som styrde världen, både
kommunismen och kapitalismen. De många arbetslösa, men också medelklas-
sen som två gånger på relativt kort tid har förlorat inte bara sina pengar utan
också sin ställning i samhället, röstade på nazisterna. De trodde på deras löften
om en ny framtid. Med hjälp av olika vilseledande kampanjer och våld blev
nazisterna det största partiet i det tyska parlamentet 1932. Den 30 januari 1933
utnämndes Adolf Hitler till rikskansler i Tyskland, med högkvarter i Berlin.
22. 22
Hitler blev Tysklands diktator under tiden 1933-1945. Han tog titeln Führer
1934 – som betyder ”ledaren” eller ”anföraren”.
I den nazistiska propagandan kallades Tyskland för Tredje riket, men namnet
gjordes aldrig officiellt och användes inte efter att nazisterna kom till makten.
Benämningen Tredje riket blev ändå världen över synonymt med Nazityskland.
Fast Hitler lär inte ha tyckt om Berlin, fascinerades han av stadens intensitet.
Hitler hade planer på att riva stora delar av Berlin för att förvandla staden till
världshuvudstaden Germania.
Bygget har också påbörjats, men bara en åttafilig boulevard, Öst-väst-axeln
blev klar. Boulevarden, som är sju kilometer lång, användes vid stora militärpa-
rader innan och under kriget. Hitler ville skapa ett Stortyskland och återerövra
de territorier landet förlorade efter första världskriget. På så sätt ville han förena
alla tysktalande folk i ett rike. Militären rustades därför och paraderade på
gatorna, på så vis stärktes allmänhetens förtroende.
Efter att Hitler kom till makten, började judarna i Tyskland att diskrimineras
och förföljas. Nazisternas politik syftade till att skapa ett judefritt Tyskland.
Judar förbjöds att arbeta inom olika yrkesområden under 1930-talet, de förbjöds
att studera vid universiteten. Judars situation i staden blev allt svårare. När Ber-
lin var värd för sommarolympiaden 1936 förbjöds judiska och romska idrottare
att delta. I flera länder har man diskuterat att bojkotta spelen, men det var bara
Spanien som gjorde det. De olympiska spelen i Berlin blev en stor propagan-
daseger för Hitlers regim, inte minst för att arrangemangen filmades och därför
nådde många fler än de som kunde vara på plats.
Förföljelserna av judar blev allt våldsammare. Under den så kallade Kristall-
natten mellan den 9 och 10 november 1938 förstördes och plundrades judiska
hem, affärer och egendom i en samlad aktion över hela Tyskland. Skyltfönstren
till affärer som ägdes av judar krossades – glassplitter låg överallt på gatorna –
23. 23
därför kallas natten till den 10 november för Kristallnatten. I Berlin brändes
flera av stadens 14 synagogor ner den natten.
24. 24
SPÄNNANDE
VETANDE
• Nazisterna tog i början på 1920-talet en urgammal och lyckobringande
symbol - hakkorset - som sin symbol. Hakkorset - eller svastikan, som betyder
lyckobringande tecken på sankrit - är ett mycket gammal tecken. Det är ett
liksidigt kors som finns i många olika kulturer världen över och oftast anses
föreställa solen. Korsets vinklar kan vara vända medurs eller moturs.
Överst: Nazistsymbolen. Den uråldriga svaztikan
som på sanskrit betyder lyckobringare eller sol.
Denna symbol återfanns på all offentliga informa-
tionsarenor. Allt ifrån bilar, kläder, informations-
material, filmer till flaggor.
Överst 1 efterföljande sida: När nazizterna hade
tagit makten, visade de maktanspråket på en mängd
sätt. Införandet av diskriminerande lagar gentemot
andra folkslag var vanligt. Att tycka illa om judar,
romer, homosexuella m fl var normalt.
Överst 2 efterföljande sida: När kristallnatten hade
ägd rum, var samtliga judiskägda butiken sönder-
slagna. En av nazizternas alla påfund för att utrota
den judiska rasen.
Mellan efterföljande sida: Judarna skulle bära Da-
vidsstjärna. Här en samling judiska män tillsam-
mans med några SS-officerare .
Nederst efterföljande sida: Synagogan brinner! Ett
verk iscensatt av Nazisterna. Synagogan i Kreuts-
berg brann vid ett flertal tillfällen. Allt för att sätta
skräck i befolkningen.
27. 27
Bilden: Tacheles, berömt konstnärskollektiv som
bor i ett av de hus som står kvar sedan andra värld-
skriget. Ligger i stadsdelen Kreutzberg Berlin.
28. 28
T
yskland rustade för krig. Hitler ville utvidga landets gränser och in-
nefattade också de tyskdominerade områdena runt Tyskland.
Områden, som tillföll andra länder vid fredsuppgörelsen efter Första
världskriget. Militären tränade hårt, staten investerade i modern krigsmateriel
som bombflygplan och stridsvagnar. Man hade stora militärparader för att visa
upp den militära kraften – och folket jublade.
När Österrike ockuperades 1938 och tyska trupper marscherade in i de tyskta-
lande delarna av Tjeckoslovakien, höll världen visserligen andan, men Tyskland
lät hållas. Men Storbritannien och Frankrike lovade Polen, som också hade en
stor tysktalande minoritet, att hjälpa till i motståndet mot Hitler-Tyskland om
landet skulle bli angripet.
Tyskland anföll Polen den 1 september 1939. Det var början till det andra
världskriget. Några dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig
mot Tyskland och storkriget var ett faktum. Tyskland var mycket välrustat och
erövrade land efter land i en rasande fart. Danmark, Norge, Nederländerna,
Belgien och Frankrike ockuperades – bara under 1940.
Det tyska flygvapnet var överlägset andra länders, bara Storbritannien hade
bättre flygplan och ett radarsystem som kunde avslöja de tyska planen. Storbri-
tannien blev aldrig erövrat av Tyskland.
Trots att Tyskland hade varit allierad med Sovjetunionen, hade Hitler andra
planer, och anföll Sovjetunionen i juni 1941.
Och när Japan angrep Pearl Harbor, en amerikansk marinbas utanför Hawaii,
förklarade USA krig mot Japan vilket resulterade i landets inträde i andra värld-
skriget. På så sätt spred sig kriget, snart var även de västeuropeiska kolonierna i
Afrika indragna. Länder så gott som från världens samtliga kontinenter deltog i
kriget. På den ena sidan kämpade de Allierade med Storbritannien, Frankrike,
USA och så småningom Sovjetunionen i spetsen. Vid Tysklands sida,
29. 29
de så kallade Axelmakterna, krigade bland andra Italien och Japan.
Och hur var livet i Berlin under denna tid? Mörkt. All gatubelysning släcktes,
inget ljus fick sippra ut och vägleda fiendernas bombflygplan. Man fick inte
tända ljuset i sina lägenheter innan tunga mörkläggnings
-gardiner drogs för fönstren. Ljuset i affärerna fick dämpas, billyktorna släcktes,
spårvagnarnas, bussarnas lyktor likaså, till och med cyklisterna fick sätta rött
tyg eller papper för sina lampor. Trappor och trottoarkanter målades med ljusre-
flekterande färg, för att hjälpa människor att hitta.
Staden var full av nya ljud. Stadens judiska befolkning samlades ihop och
fördes till speciella kvarter för att senare transporteras till koncentrationsläger.
Tyskland skulle göras ”judenfrei” – Förintelsen av judar planerades noggrant av
nazisterna och genomfördes minutiöst. När Hitler kom till makten bodde om-
kring 172 000 judar i staden. Efter kriget och Förintelsen var så gott som hela
den judiska befolkningen utplånad.
Under krigets första år var livet i staden som ”vanligt”. Människorna gick på
bio och roade sig på sin lediga tid. Var det vackert väder, åkte man kanske att
bada, till exempel i Müggelsee, som är Berlins största insjö. Som om ingenting
hade hänt. Men livet förändrades när de allierades bombflygningar blev fler.
Sirenerna. Berlinarna, liksom andra stadsbor runt om i Europa, var tvungna
att lära sig att leva med flyglarmssirener. De hade ett genomträngande ljud som
påkallade allmänhetens uppmärksamhet på fientliga flyganfall. När sirenerna
ljöd, sprang människorna till skyddsrum eller bunkrar som skulle skydda dem
från flygbomberna. Nazisterna byggde stora bunkrar för att skydda sig själva
och stadens befolkning. Vissa av dessa står fortfarande kvar, då de är omöjliga
att spränga. Till exempel står en fem våningar hög bunker intill järnvägssta-
tionen Friedrichstrasse, mitt i stadens östra del. Den hade plats för cirka 3 000
personer.
30. 30
Hungern. Det fanns mycket lite mat att köpa i staden. Ju längre kriget pågick,
desto svårare blev det att skaffa mat. Människor planterade kål och andra grön-
saker till och med i stadens rondeller. Även Hitler hade sin bunker, Führerbun-
kern, som byggdes i etapper, djupt under det gamla rikskansliet. Hitler flyttade
in i bunkern under senare delen av kriget och tillsammans med andra höga
befattningshavare styrde han Tyskland och ledde kriget härifrån.
Rädslan. Nazisterna styrde landet – och Berlin – med våld och bestraffning
och hot om bestraffning. Reglerna för vad som var förbjudet – till exempel att
lyssna på utländska radiosändningar – var många, och blev ständigt fler.
Det utvecklades en omfattande anmälarsystem, där människor angav varan-
dra till den hemliga polisen, Gestapo. Ingen gick säker. Även om Berlin klarade
sig länge utan flygattacker, bombades staden under 1944 och framför allt 1945
i princip under hela dygnet. Nattetid flög de brittiska, på dagarna de amerikan-
ska bombplanen. Bomberna föll exakt, man förstörde husen gata för gata.
De som har överlevt de intensiva bombningarna av Berlin har berättat att de
kunde nästan exakt beräkna vilket hus som skulle bombas nästa gång. Förödels-
en var enorm, när kriget var slut låg nästan hälften av innerstadens byggnader i
ruiner.
Slaget om Berlin under våren 1945 var den sista stora striden i kampen mot
nazismen. De allierade, framför allt Storbritannien och USA å ena sidan och
Sovjetunionen å andra, tävlade om att först nå Berlin och erövra den tyska
huvudstaden. Den ryska Röda armén var närmare, de intog Berlin efter blodiga
gatustrider och den 2 maj 1945 kapitulerade staden. Hitler begick självmord i
sin bunker redan två dagar innan, men striderna fortsatte några dagar till.
Tyskland kapitulerade den 8 maj 1945, ett datum som sedan dess firas som
Segerdagen i hela Europa.
31. 31
Överst: Ryska ockupationen av Berlin. Här delar
av en målning över slaget om Berlin. Andra värld-
skriget ändade 1945.
Mellan 1: Brandenburger Tor lät byggas av HItler.
En del av Det nya Germania. men under krigsåren
fram till 1945, bombades allt. Ite ens nationealsym-
bolen fick stå orörda.
Mellan 2: Under rkiget var Berlin en fasansfull
plats att befinna sig i. Eftersom staden var indelad
i zoner, styrda av Sovjetunionen, de allierade eller
USA, kunde inte människorna röra sig fritt hur de
ville. Överallt fanns det checkpoints med rigorösa
säkerhetskontroller. Och ändå frösökte människor-
na leva på som vanligt trots att bombningarna var
massiva periodvis.
Nederst: Löpsedel från Dagens Nyheter. "Kapitula-
tion av 1 miljon tyskar i Italien och Österike berlin
och Lybeck tagna" "Självmord av Goebbles och
Hitler". 1945 kapitulerade så ändligen Sovjetun-
ionen och Nazisterna förlorade makten. Överallt
jublade man över segern.
33. 33
Bilden: Efter krigsslutet delades Berlin i en östlig
del och en västlig del. Den östlig delen alierade sig
med Warsawapakten, och den västliga med USA.
Bilden visar en av alla checkpoints, dvs gränskon-
trollstationer. Säkerhetskontrollerna fanns mellan
1961 då buren byggdes fram till 1989 då muren
föll.
34. 34
I
och med att Tyskland kapitulerade, blev det fred i Europa. (Även om
kriget rasade i Asien och Afrika fram till den 2 september 1945, då Japan
kapitulerade) Nazismen var besegrad, de Allierade vann kriget.
Men blev det verklig fred i Europa efter historiens dittills blodigaste och grym-
maste krig?
Vapnen tystnade. Men ideologiernas kamp fortsatte. Även om de allierade
vann kriget mot nazismen, var de splittrade. Fram trädde två stormakter – USA
och Sovjetunionen. Europas karta ritades om, nya stater bildades, andra förlo-
rade stora delar av sitt forna territorium. Vid konferensen i Jalta i februari 1945
hölls det avgörande toppmötet mellan USA, Storbritannien och Sovjetunionen,
där det nya Europas gränser bestämdes. Det bildades två intressesfärer – en Väs-
teuropeisk och en Östeuropeisk, med olika statsskick och olika sätt att organis-
era samhället.
De Västeuropeiska länderna, som var påverkade av USA, bekände sig till ett
demokratiskt och kapitalistiskt styrelseskick. Den östra delen av Europa, som
befriades från tysk ockupation huvudsakligen med stöd av Sovjetunionens Röda
armé, stannade inom Sovjetunionens intressesfär. Man brukar säga att andra
världskriget avlöstes av det kalla kriget, där de olika ideologierna tävlade om in-
flytande över så många länder som möjligt. Europa, men också världen, delades
in i två konkurrerande intressesfärer, med olika ideologier och olika styrelses-
kick.
Och staden Berlin blev en symbol för segern över nazismen. Staden delades
vid Jaltakonferensen i fyra sektorer. De allierade delade staden på samma sätt
som man delar en stor pizza. Staden besegrades visserligen av Sovjetunionens
Röda armé men skulle styras gemensamt av de fyra segrarmakterna (USA, Stor-
britannien, Frankrike och Sovjetunionen). Sovjetunionen drog sig tillbaka till
den östra sidan av staden och USA, Storbritannien och Frankrike, styrde över
35. 35
var sin ”pizza-bit” i den västra.
Från början var det tänkt att hela staden skulle styras gemensamt av de fyra
allierade, men snart kom det till slitningar mellan Sovjetunionen och västmak-
terna. Kampen om makten över staden hårdnade, egentligen utan att männi-
skorna som bodde där kom till tals. Båda stormakterna ville vinna.
Det besegrade Tyskland delades i två delar, i två intressesfärer: Förbundsrepub-
liken Tyskland, eller Västtyskland (Bundesrepublik Deutschland, BRD) som
grundades i maj 1949 tillhörde den Västeuropeiska, USA-influerade sfären.
Den Tyska demokratiska republiken DDR (Deutsche Demokratische Republik),
eller Östtyskland, bildades den 7 oktober 1949 i den tidigare sovjetiska ockupa-
tionszonen. DDR blev en enpartistat, som leddes av det kommunistiska partiet
och följde Sovjetunionens visioner om att bygga ett socialistiskt samhälle.
Staden blev en isolerad ö, helt omringad av östtyskt territorium. Vid bildandet
av Östtyskland utropades den sovjetiska delen av Berlin till landets huvudstad.
Västmakterna svarade med att gå samman och av sina sektorer bilda Västberlin.
Västtyskland i sin tur ville räkna Västberlin som en av dess delstater, även om
staden formellt stod under de allierades styre. Människorna i Västberlin hade
västtyskt medborgarskap men lydde under speciallagar och förordningar.
Västtysklands huvudstad blev Bonn, en gammal residensstad för Kölns kur-
furstar.
Så som alla krig, även det andra världskriget ledde till enorma förstörelser,
inte bara till mänskliga tragedier. Tyskland stod, på samma sätt som efter första
världskriget, igen inför en ekonomisk kris. Risken för en ny hyperinflation var
stor. Man var ännu en gång tvungen att omvärdera pengarnas värde. Det kallas
valutareform. Ockupationsmakterna tyckte att lösningen var att ersätta krigs-
tidens riksmark, Reichsmark, med nya pengar. De tyska politikerna i västsek-
torn höll med, och i stor hemlighet en ny valuta trycktes i USA.
36. 36
Den kallades för Deutsche Mark, eller D-mark och förkortades DM. De nya
pengarna infördes plötsligt och bara i de västliga ockupationszonerna, alltså
även i Västberlin, den 20 juni 1948. Människorna fick veta om det kommande
bytet av pengar bara två dagar i förväg. Nyheten spreds genom radio och
tidningar. Men för att vara säker på att alla kände till reformen, åkte bilar med
högtalare på taket runt och berättade om den förestående förändringen.
Hemlighetsmakeriet lyckades, den ryska zonen blev överraskad av valutarefor-
men. För att förhindra att de gamla och allt mer värdelösa riksmarken skulle
användas i öst, bytte man bara tre dagar senare pengar också i den ryska ocku-
pationszonen.
Valutareformen förstärkte konflikten mellan Sovjetunionen och västmakterna
och blev en av orsakerna till att i juni 1948 stängde Sovjetunionen alla infarts-
vägar till Västberlin. På så sätt hoppades man att få makten över hela staden.
Man blockerade all trafik på vägarna, på järnvägen till och med på floden Spree
och på andra vattendrag. Det enda sättet att ta sig till Västberlin eller skicka va-
ror dit blev med flyg. Denna blockad varade i nästan ett år. USA och västmak-
terna svarade på blockaden med att försörja Västberlin med oavbrutna flygtrans-
porter. Det blev som en luftbro – allt som stadens befolkning behövde flögs in
från Västtyskland. Mat, kläder, bensin till bilarna, kol till husens uppvärmning,
material till fabrikerna – och de färdiga produkterna från fabrikerna – all trans-
port till och från Västberlin skedde med flyg. Vissa perioder landade ett plan i
minuten, dygnet runt på Västberlins flygplats, Tempelhof.
En amerikansk pilot, Gail Halvorsen, tyckte synd om barnen i Berlin.
Han började göra små fallskärmförsedda paket fyllda med russin och choklad
som han släppte ner från sitt flygplan. Idén spred sig och så småningom fick sju
amerikanska plan i uppdrag att släppa de små fallskärmarna som packades av
frivilliga i Västtyskland. Barnen kallade planen för Russinbombare, som släppte
37. 37
omkring 6 000 godispaket dagligen över staden. Det var efter nästan ett års
blockad som stormakterna kom överens om att öppna speciella transportvägar
till Västberlin. Berlins västra del styrdes formellt fortfarande av de allierade men
i praktiken tillhörde den och administrerades av Västtyskland.
Att bo i Västberlin blev speciellt, staden hade en särställning i Förbundsrepub-
liken. Först ville många flytta ifrån staden, inte minst på grund av det geografis-
ka läget. Människorna kände sig osäkra att bo där. Men snart fick Västberlin
speciella regler och förordningar som gjorde staden lockande inte minst för un-
gdomar. Människorna som bodde i Västberlin hade västtyskt medborgarskap,
men hade inte rösträtt i de västtyska valen, trots att de kunde väljas in i det
västtyska parlamentet. Till exempel var en av Västtysklands mest inflytelserika
förbundskansler, Willy Brandt, Berlins borgmästare under nästan tio år.
Västberlin hade fått många privilegier, till exempel Västberlinare behövde inte
göra värnplikten, och för att underlätta livet i den omringade staden, har myn-
digheterna tillåtit att restauranger och barer, teatrar och biosalonger skulle hålla
öppet så länge de ville. Västberlin blev återigen en nöjesmetropol.
38. 38
Överst 1: Under 1930-talet när Nazisteran tog
makten, ville man visa sina muskler genom att
bland annat ordna med OS i Berlin 1936. Det var
ett propagandaspel av stora mått. Beskuren affisch.
Överst 2: På Olympiaden tävlade vita och svarta
idrottsmän sida vid sida.
Nederst 1: Russinbombare kallades de amerikanska
flygplanen som under ockupationen flög in mat
och förnödenheter till människorna som bodde i
Västberlin.
Ndederst 2: Under 1900-talets början fram till
1929 var Berlin en världsmetropol. Med stort ut-
bud av teater och cabareter. Detta en plansch från
en sådan cabaretföreställning. Teaterdistriktet låg i
stadsdelen Charlottenburg längs paradgatan Kur-
fustendamm.
40. 40
I
deologiernas kamp blev allt mer tydlig i den delade staden Berlin.
Konflikten handlade i grunden om vilket synsätt som skulle vara värld-
sledande, det kommunistiska eller det kapitalistiska. Det handlade också
om olika ekonomiska system, den kommunistiska planekonomin eller den
kapitalistiska marknadsekonomin.
Sovjetunionen ville skapa ett socialistiskt samhälle, där all makt utgick från
folket. Staten styrdes av ett parti, det kommunistiska partiet. Målet var att
bygga ett solidariskt samhälle, där marken, fabrikerna, sjukhusen, skolorna,
affärerna och bankerna och allt annat skulle ägas gemensamt av folket, det vill
säga av staten. Alla skulle arbeta för det gemensamma och producera de varor
och tjänster som man har beslutat om långt i förväg. På så sätt ville de styrande
utjämna skillnaderna mellan rika och fattiga. Men det innebar också att män-
niskornas frihet begränsades, det var staten och dess ledning det kommunistiska
partiet, som bestämde över många sidor av livet. Människorna fick inte resa fritt
och de som tyckte annat än det de styrande ansåg vara det rätta, blev statens
eller systemets, fiende och bestraffades.
USA och västmakterna förespråkade ett kapitalistiskt samhälle. Staterna i
ett sådant samhälle styrs som demokratier, där flera partier i fria val kämpar
om makten. Staten äger bara en liten andel av företagen. Privat ägande och fri
konkurrens är den helt dominerande ideologin och samhällssynen i ett kapitalis-
tiskt samhälle. Företagen producerar de varor som kunderna vill köpa. Priserna
sätts på en marknad, och beror på hur mycket kunderna vill betala.
Den fria företagsamheten och konkurrensen leder till stora skillnader mellan
fattiga och rika. Staten eller de styrande partierna lägger sig vanligen inte i hur
människor tänker eller tycker. Folket får säga sin mening om hur landet ska sty-
ras i allmänna val. Sovjetunionens inflytande över Östeuropa var mycket stor,
de självständiga staterna blev i praktiken beroende av stormakten.
41. 41
De kallades satellitstater till Sovjetunionen. Dessa stater, däribland Östtyskland,
styrdes av var sitt kommunistiska parti, men de styrande kommunistpartierna
kontrollerades i sin tur av Sovjetunionen.
Husen, industrierna, skolorna, vägarna – ja, stora delar av Europa – låg mer
eller mindre i ruiner efter kriget. Uppbyggandet kostade enorma summor.
De Västeuropeiska länderna hade fått hjälp till återuppbyggnaden från USA.
Den så kallade Marschallplanen som pågick i ungefär två år var ett ekonomiskt
bidrag som skulle användas framför allt till att återuppbygga Europa. En del
av pengarna gavs som lån, men merparten som gåvor för att hjälpa länderna att
återbygga sina industrier.
Östtyskland blev en av de mest hängivna satellitstaterna till Sovjetunionen
men också en av de mest beroende av sovjetisk hjälp för sin uppbyggnad.
Därför kom Berlin med sin särställning så mycket i fokus för maktkampen
mellan stormakterna. Staden blev platsen där allt ställdes på sin spets.
Både Väst- och Östberlin återuppbyggdes i rasande fart.
I Östberlin skapades ett nytt stadscentrum, med breda alléer och höga hus.
Men staden, liksom resten av Östtyskland, kämpade för att samtidigt bygga ett
nytt statsskick, och resurserna var mycket begränsade.
Västberlin, som har fått mycket stöd, inte minst genom Marshallhjälpen, blev
allt rikare. Västberlin var en lockande och strålande stad, med biografer och tea-
trar, jazzklubbar och konserthallar. Många och välavlönade arbeten med stora
karriärmöjligheter lockade till sig ungdomar och välutbildad arbetskraft.
Det var mer än Östberlin kunde erbjuda.
Gränsen mellan Berlins båda delar gick igenom byggnader, längs husfasa-
der och mitt i gator. Gränsen delade grannar, vänner och släktingar, men den
var till en början mer eller mindre öppen. Många från Östberlin åkte till väst
inte bara för att roa sig utan också för att de hade sina jobb där. Berlins gamla
42. 42
universitet hamnade i Östberlin, men studenter både från väst och öst fortsatte
sina studier där. Efter avslutade studier ville många studenter flytta till Västber-
lin, och möjligen söka sig sedan vidare till Förbundsrepubliken eller till andra
länder i Västeuropa.
Inte bara intellektuella eller studenter utan också hantverkare och människor
med alla möjliga andra yrken ville hellre leva i Väst. Samtidigt trodde väldigt
många människor på och ville vara med att bygga det nya kommunistiska
samhället. Målet för deras förhoppningar var ett samhälle där alla människor
är lika, ingen lider nöd, alla har samma möjligheter till utbildning och rätt till
ett arbete. Även om det skulle ta lång tid att uppfylla alla förhoppningar och
innebar stora uppoffringar.
Ändå, från 1949 till 1961 flydde 2,7 miljoner människor till väst via Berlin.
Detta var inte bara en stor prestigeförlust för Östtyskland och Sovjetunionen,
utan innebar också en allvarlig förlust av välutbildad arbetskraft.
Ledarna i Sovjetunionen och Östtyskland var bestämda att sätta stopp för
massflykten.
universitet hamnade i Östberlin, men studenter både från väst och öst fort-
satte sina studier där. Efter avslutade studier ville många studenter flytta till
Västberlin, och möjligen söka sig sedan vidare till Förbundsrepubliken eller till
andra länder i Västeuropa.
Inte bara intellektuella eller studenter utan också hantverkare och människor
med alla möjliga andra yrken ville hellre leva i Väst. Samtidigt trodde väldigt
många människor på och ville vara med att bygga det nya kommunistiska
samhället. Målet för deras förhoppningar var ett samhälle där alla människor
är lika, ingen lider nöd, alla har samma möjligheter till utbildning och rätt till
ett arbete. Även om det skulle ta lång tid att uppfylla alla förhoppningar och
innebar stora uppoffringar.
43. 43
Ändå, från 1949 till 1961 flydde 2,7 miljoner människor till väst via Berlin.
Detta var inte bara en stor prestigeförlust för Östtyskland och Sovjetunionen,
utan innebar också en allvarlig förlust av välutbildad arbetskraft.
Ledarna i Sovjetunionen och Östtyskland var bestämda att sätta stopp för
massflykten.
44. 44
Överst: Bombade kyrkan vid Kurfustendamm. Idag
delvis renoverad och tillbyggt en modern kyrka i
brutalistisk stil. Här i hjärtat av Berlin ligger inom
gångavstånd KaDeWe, Berlins stora varuhus.
Mellan 1: Att beskåda bygget av Berlinmuren
kunde man göra under tiden den byggdes.
Mellan 2: Berlinmuren beståd egentligen av två
murar på vardera sida. Mellan låg dödsremsan. Ett
hundra meter brett område fyllt av taggtråd och mi-
nor. Allt för att försvåra flykt mellan öst och väst.
Nederst: Stadsbild från ett Berlin i vinterskrud.
46. 46
D
e två stormakterna, USA och Sovjetunionen, var övertygade om
att det egna sättet att organisera samhället var det absolut bästa.
De andra skulle därför bekämpas och besegras. Både USA och
Sovjetunionen ville bevisa för världen att de var starkast, rikast och hade störst
inflytande över flest länder. De tävlade om allt – att ha flest och mest effektiva
vapnen, att vara ledande i teknisk utveckling både på jorden och i rymden,
att ha de duktigaste idrottsmännen. Alla medel för att uppnå målet användes.
Båda sidorna spionerade på varandra för att vara säkra på att vara den första,
starkaste, mest inflytelserika.
Stormakterna skaffade sig inflytande över andra stater genom ekonomiskt
bistånd och löfte om att hjälpa till med att försvara länderna vid ett eventuellt
nytt krig. Människorna övertygades med hjälp av omfattande kampanjer, där
de styrande framhöll det egna samhällssystemets förträfflighet och beskrev de
andra som farliga, konstiga, hotfulla.
I Östeuropa, inte minst i DDR, har statsmakterna straffat dem som inte
trodde på budskapet om det egna systemets överlägsenhet. Många människor
spionerade på sina grannar, släktingar, arbetskamrater och anmälde dem som de
misstänkte tyckte annorlunda till den hemliga polisen Stasi. Vissa gjorde så av
politisk övertygelse, men det fanns många som utpressades av Stasi med lögnak-
tiga påståenden och på så sätt tvingades till angiveri.
Missnöjet med livet i DDR växte bland människorna. Många ville flytta till
Väst, men det blev förbjudet 1952 då gränserna spärrades mellan Östtyskland
och Västtyskland. Men tågtrafiken inom DDR gick ofta igenom Berlin, så det
gick att ”hoppa av”, eller fly otillåtet till väst, om man steg av tåget i Västberlin.
Därför byggde Östtyskland en järnvägsring runt Västberlin, så att tågen inte
skulle passera den delen av staden. På så sätt hoppades de östtyska myndigheter-
na stoppa flykten till väst genom Västberlin. Den nya järnvägen blev klar 1961.
47. 47
Sovjetunionen ville gå ännu längre för att stoppa flykten från öst till väst.
När de inte kunde få Västberlin att försvinna ”från det socialistiska Europas
hjärta”, ville de att alla övergångar i Berlin förseglas. Och det skulle ske med en
mur runt staden.
Allt detta var superhemligt – ledarna för Östtyskland har till och med
förnekat all kännedom om planerna för att bygga en mur.
Men antalet människor som flydde från Östtyskland ökade alarmerande
under sommarmånaderna 1961, ansåg myndigheterna. Tiden var inne.
48. 48
Överst: Marshallhjälpen var de allierade stadsmak-
terna tillsammans med USA:s sätt att återuppbygga
ett sargat Berlin efter kriget. Om de som antog
hjälpen allierade sig med USA och väst, fick man
hjälp av Marhallhjläpen för uppbyggnad av hus och
infrastruktur.
Nederst 1: Långt efter att andra världskriget hade
tagit slut fanns det ruiner kvar av bombade hus.
Uppbyggandet gick sakta. När så Berlinmuren byg-
gdes 1961, revs många byggnader som låg i vägen
för murens frafart.
Nederst 2: Andra världskriget dödade i officiella
sifror uppemot 20 miljoner människor, var av det
sägs 6 miljoner var judar, romer, homosexuella
och funktionshindrade som dödades i koncentra-
tionsläger. Bilden visar efter en bombraid. Utbom-
bade husskelett och sönderbombade bilar. Total
förödelse.
49. 49
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Grep makten 1933 levde nära en halv miljon judar i Tyskland. Omkring 170
000 judar bodde i Berlin. Ungefär hälften av den judiska befolkningen hann fly
landet innan nazisterna tog ifrån dem egendom och mänskliga rättigheter och
tvingade dem till arbets- och koncentrationsläger. Omkring 200 000 tyska judar
mördades under det systematiska mördandet av Europas judar som man kallar
Förintelsen. Endast några tiotusen överlevde.
• Strax innan de olympiska spelen arrangerades i Berlin 1936, samlades stadens
romer och föstes ihop i ett interneringsläger. Omkring 600 romer fördes till lä-
gret som fanns kvar till våren 1943, då alla deporterades till förintelselägret Aus-
chwitz. Ytterst få av Berlins romer överlevde kriget.
50. 50
Bilden: Tyska D-markssedlar och D-markmynt från
dåtid till nutid. Efter 1929 när rentenmarken tap-
pade i valutavärde, bytte man till D-mark.
52. 52
Ä
ven om Berlin var en delad stad, var kommunikationerna relativt
goda mellan Öst- och Västberlin. Tunnelbanan U-Bahn och pen-
deltåget S-Bahn trafikerade i båda delarna. Det fanns 81 grän-
sövergångar mellan Öst och Väst.
Lördagen den 12 augusti 1961 var en varm sommardag. Berlins invånare –
både i Öst och i Väst – gjorde det de brukar göra på en lördag. Fest och glam,
bio, teater, konserter, barer och restauranger, besök av gamla grannar och släk-
tingar som hamnade i Västberlin när staden delades, lockade många Östberlin-
are till Väst. Ingen anade …
Tidigt på morgonen natten mot söndagen den 13 augusti 1961 stängdes
plötsligt samtliga övergångar mellan Östberlin och Västberlin av den östtyska
militären och gränspolisen. Det var en överraskning. Bara en månad tidigare
förnekade ju den östtyske regeringschefen att man hade planer på att bygga en
mur i och runt Berlin för att stoppa flykten från öst till väst. Men det var just
en mur de utkommenderade stenläggarna började bygga den där augustinatten.
Omkring 10 000 beväpnade östtyska gränsvakter, poliser och soldater i flera
hundra pansarvagnar övervakade arbetet. Gator som ledde till väst grävdes upp,
taggtrådsstängsel rullades ut och barrikader byggdes av de uppgrävda gatstenar-
na. Även trafiken med tunnelbanan U-Bahn, och pendeltågen S-Bahn, stop-
pades vid gränsövergångarna.
Ingen släpptes igenom från Öst till Väst. De som var på hemväg från Västber-
lin ställdes inför valet att fortsätta resa hem till Östberlin och Östtyskland och
veta att de hade ingen möjlighet att besöka Västberlin igen eller att stanna kvar
och lämna släkt, familj och vänner i Öst. Många familjer, ibland av en slump,
splittrades den natten. Det skulle dröja många år innan de kunde träffas igen.
Taggtrådsstängslen och de andra barrikaderna restes på östtyskt territorium,
därför kunde inte västtysk polis eller västmakternas militärer hindra vad som
53. 53
skedde.
De östtyska myndigheterna förklarade att det var nödvändigt att bygga en
”antifascistisk skyddsvall” i försvar mot inkräktare från väst som hotade det nya
samhällsbygget.
54. 54
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Olika valutor i Berlin som kunde användas under några månader.
• Ostmark, som infördes i den Sovjetkontrollerade sektorn kunde användas i
hela staden, men man kunde inte betala med West Mark i den östra delen av
staden.
• Efter Östtysklands bildande var Ostmark inte längre en giltig valuta i Västber-
lin.
• ”Russinbomberna” gjordes av frivilliga i Västtyskland. Näsdukar användes till
fallskärm och skolbarn hjälpte till att binda fast godiset i dem.
• Flygplatsen Tempelhof var världens äldsta flygplats för linjetrafik. Tempelhof
var i bruk fram till 2008.
55. 55
Överst: Allierade och USA skrev på fredsavtalet
1946. Så gjorde även Sovjetunionen och de länder
som valde att ansluta sig till Warsawapakten. Man
gjorde även upp vem som skulle styra över vilka de-
lar av Tyskland och Berlin. Vid gränsen till Polen
bygdes järnridån. En kollossal mur som markerade
västimperiets slut. På andra sidan järnridån fanns
öststaterna. Man delade upp staden Berlin mellan
sig i "pizzaslicer". Ytterligare delning skedde sedan
senare när öst välde att bygga muren 1961.
Mellan: Spionutveckling skedde oftast nattetid. När
det var folktomt och utegångsförbud för alla utom
de millitärer som var i tjänst. Denna bild visar fårn
en sådan växling.
57. 57
M
uren, eller rättare sagt hela gränsområdet, byggdes och förstärk-
tes under årens lopp. Sommaren 1989 hade befästningen runt
Västberlin en total längd av 155 kilometer! 106 kilometer
bestod av murar med runda rör på toppen, det fanns 302 vakttorn, 20 bunk-
rar och 259 banor där hundar löpte fritt. Den så kallade dödsremsan innanför
muren var i innerstaden upp till 150 meter bred.
Men alla dessa konstruktioner skulle byggas mitt i en storstad! Hur fick allt
plats? Många hus fick helt enkelt rivas. De som stod i vägen eller stod närmare
än hundra meter från muren revs och människorna fick flytta någon annan-
stans. En kyrka som låg alldeles för nära raserades också.
Men man rev husen också av ett annat skäl. Många var högre än murens
översta krön och myndigheterna ville förhindra att människor skulle lockas till
att fly när de såg över till andra sidan.
Allt som skymde sikten mot gränsen jämnades med marken, så att området
lätt skulle kunna övervakas.
58. 58
Överst 1: 1961 , på natten mellan den 13-14 sep-
tember började man att bygga muren som skulle
dela öst och väst åt i 28 år.
Överst 2: Östtyskland köpte mark av Västtyskland
eller mutande in områden som man ansåg vara mer
eller mindre rymnningssäkra.
Mellan 1: Under jorden gick tunnelbana och pen-
deltågstrafik. Mellan stationerna som var på var
sidan om muren åkte tågen med tomma vagnar, el-
ler så vände tågen vid stationerna som var på endera
sida om muren.
Mellan 2: Att byta tåg var ett helt företag när muren
fanns. De som bodde på endera sidan om muren
fick sluta sina arbeten när muren byggdes. Grän-
skontroller och passstationer fanns även inne på
perrongerna och i stattionshusen
Nederst: Ett pass måste man ha med sig var man än
skulle ngånstans. Att resa mellan öt och västberlin
var inte det lättaste. Alla fick dessutom inte resa.
Om man var pensionär var det lättare att resa. Man
ansågs inte vara en värdefull arbetsinvestering som
inte kunde avvaras. Östtyskland byggde muren för
att stoppa massutvandringen.
59. 59
Bilden: Hålet i muren. När så muren föll hände allt
mycket snabbt. Kvällen den 9 november 1989, fick
ett befäl fel information, vilket ledde till att muren
beslöts att rivas. Alla gränskontroller skulle öpp-
nas för allmänheten. Resehand och visum skulle
inte längre behövas för att resa fritt mellan de båda
stadsdelarna. Den slutliga kollapsen av Sovjetun-
ionen och Warsawapakten skedde så med införan-
det av glastnost och perstroijka 1991.
61. 61
U
nder de närmaste dagarna och månaderna kompletterades tag-
gtråden med en mur av stora betongblock. Men i vissa områden
gick ju gränsen längs med husen eller mitt i gatan. På Bernauer
Strasse till exempel hamnade själva husen på östsidan, men trottoaren utanför
låg i den västra delen. Det löstes med att de östtyska myndigheterna stängde
portarna. Människorna som bodde i husen fick använda portarna på bakgård-
arna, som låg på östsidan av gränsen.
Fönstren murades också igen och på så sätt blev byggnaderna en del av muren.
Ganska snart tvingades husens invånare att flytta. Människor stod på var sin
sida av gränsen och den växande muren och kunde bara titta på varandra.
Myndigheterna i öst tillät inte ens att de ropade eller vinkade till varandra.
Muren påverkade stora områden i den delade staden. 62 gator och vägar mellan
Östberlin och Västberlin stängdes helt, men totalt berördes 193 gator av muren.
Gränsen gick också längs med floden Spree. Vattnet tillhörde Östtyskland men
flodens västra strand hörde till Västberlin. Broarna över Spree, som bombades
under kriget men återuppbyggdes på sina gamla pelare, blev en del av Berlinmu-
rens konstruktion och fungerade som gränspassager.
När gator stängs, påverkas också trafiken. Busslinjerna fick ny sträckning – i
var sin del av staden. Tunnelbanans och pendeltågens sträckning kunde inte
ändras, tunnlarna och spåren låg ju där de låg, så tågen fick i stället vända vid
gränsen. I Östberlin stängdes 13 U-Bahn-stationer, men spåren revs inte upp
utan fortsatte in i den andra zonen. De stängda stationerna blev riktiga ”spök-
stationer” – ingen, förutom beväpnade gränsvakter och soldater, fick gå ner i
tunnlarna.
Också i Västberlin fortsatte man att använda U-Bahn- linjerna, men även
dessa tåg vände vid gränsen till Öst. Åtta S-Bahn-linjer som tidigare hade kört
mellan de olika zonerna delades också och tågen trafikerade bara var sin del av
62. 62
staden. 69 av gränsövergångarna stängdes omedelbart den 13 augusti och yt-
terligare fem stängdes under augusti månad 1961. Det innebär att det återstod
endast sju platser, eller portar, där man kunde åka mellan Väst- och Östberlin.
Besökare från Väst kunde endast genom dessa särskilda gränsstationer eller
portar resa till Östberlin. Gränsövergången tog lång tid, då vakterna undersökte
alla fordon och allt bagage mycket noggrant. Östtyska medborgare eller män-
niskor med medborgarskap i andra länder som tillhörde den sovjetiska intress-
ezonen, hade mycket svårt att få tillstånd att resa västerut.
Alla resenärer från väst fick inte heller passera igenom vilken port som helst.
Varje port var reserverad för vissa speciella grupper. Till exempel övergången
vid Friedrichstrasse – som fick smeknamnet Checkpoint Charlie – fick endast
diplomater, representanter för de allierade styrkorna och utländska besökare resa
igenom. Två andra gränsövergångar var förbehållna västtyska medborgare, åter-
igen andra användes av långtradare som levererade varor mellan Väst- och Öst-
berlin samt resten av Östtyskland. Människor som bodde i Västberlin behövde
från och med augusti 1961 ett speciellt pass för att kunna åka över till den östra
delen av staden. Men passen utfärdades inte på flera år. Först 1963 kunde Väst-
berlinarna få sina pass och besöka Östberlin. Redan från början byggdes höga
vakttorn i anslutning till muren, därifrån kunde soldaterna och gränspolisen
övervaka området. 32 av dessa restes utmed gränsen inne i staden.
Men Berlinmuren var inte bara en enda hög mur som syntes från väst.
”Muren” var vanligen två parallella murar på var sin sida av ett bevakat område,
som kunde vara upp till 150 meter brett. Dit fick ingen gå. Husen längs gränsen
revs, muren byggdes om och förstärktes ständigt. Innanför den höga muren
låg djupa diken, stridsvagnshinder, krattade gångar, minerade gräsbevuxna
områden, larmanordningar, självutlösande vapen. Starka strålkastare belyste
området som övervakades av gränsvakter med skarpladdade vapen.
63. 63
De hade order att skjuta för att döda om de upptäckte någon inom det förb-
judna området. Vakterna spanade inte bara från tornen utan de patrullerade
på asfalterade vägar med speciella bilar eller motorcyklar. Vissa delar av denna
dödsbarriär övervakades också med hjälp av hundar. På västsidan kunde män-
niskorna gå fram till muren – även om det inte var tillrådligt, då soldaterna på
andra sidan gränsen riktade sina vapen mot de alltför närgångna. Det kändes
obehagligt. Ändå blev västsidan av Berlinmuren under årens lopp en gigantisk
vägg för graffitimålningar.
64. 64
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Hel cirkel runt den västra sidan av staden
• Den 13 augusti 1961 började 14 500 östtyska soldater, poliser och arbetare
uppföra muren genom de centrala delarna av Berlin. Först lade man ut taggtråd
och grävde upp vägarna mellan de östra och västra delarna av staden så att de blev
omöjliga att passera.
• Muren bestod egentligen av en yttre och en inre mur. I utrymmet mellan mu-
rarna fanns minfält, taggtråd och höga bevakningstorn.
• Muren var totalt 155 kilometer lång
• Den yttre betongmuren var mellan 3,5 och 4,5 meter hög
• 106 kilometer bestod av betongmurar med tjocka rör på toppen som gjorde det
omöjligt att klättra över dem, resten bestod av metallstängsel
• Det fanns 302 höga vakttorn att spana ifrån
• Mellan den yttre och inre muren fanns mellan 15 och 150 meter breda ”död-
sremsor” som ingen fick beträda.
• I dessa ”dödsremsor” fanns många olika slags hinder, fällor och självutlösande
larmanordningar för att avslöja och förhindra flyktförsök.
• Finkrattad sand – upp till 15 meter breda områden som underlättade att spåra
den som försökte ta sig igenom.
• Gropar och stridsvagnshinder – Mellan 3 och 5 meter brett område var täckt
med stridsvagnshinder och djupa gropar som skulle förhindra att bilar eller andra
fordon passerar.
• Strålkastare – fem meter höga lyktstolpar med starka strålkastare belyste om-
rådet.
• Bred asfalterad väg – som patrullerades av gränsvakter. Dessa vägar kunde vara
65. 65
fyra meter breda, nästan som en tvåfilig ”vanlig” väg.
•Gränsvakterna som vaktade Muren hade 2 300 fordon att använda i sin patrul-
lering.
• Två meter höga larmade stängsel som reagerade på rörelse eller värme. De kunde
larma tyst, bara till vakterna eller högt så att också de som var inom det förbjudna
området kunde höra.
• Det bakre stängslet var ett två meter högt metallstängsel. Mellan den asfal-
terade patrullvägen och det bakre stängslet stod vakttornen, bunkrar, lössläppta
hundar och andra signalsystem. Gränsvakterna hade 992 spår- och vakthundar i
tjänst dagligen.
• Omkring 10 000 soldater vaktade gränsen utefter muren samtidigt.
Varje soldat var i tjänst mellan sex och tio timmar per pass. 320 meter var avs-
tåndet mellan vakterna dagtid och 260 meter under natten. Men mitt i stan stod
soldaterna tätare, bara 150 meter från varandra nattetid.
• Dödsremsan var, trots all denna bevakning bebodd! Miljontals harar och
kaniner byggde sina bon i hålor under marken. De betade gräset och stortrivdes,
då de var för lätta för att utlösa minor och andra larmanordningar.
66. 66
Överst: Checkpoint Charlie är den mest kända
gränskontrollen. Det låg mellan den sovjetiska och
den amerikanska zonen. Kontrollen låg på Fre-
drischstrasse. Idag ligger här Murenmuseet. För
2 euro kan man bli fotograferad tillsammansmed
en utklädd gränsvakt. 2 kilometer väster om enna
gränskontroll ligger East Side Gallery, den del av
muren som fortfarande är sparad. På den kiometer
som är sparad kan man beskåda en del av alla de
kostnärer som kom att sätta sin prägel på muren.
Nederst: Berlinmuren vaktades av 12000 östtyska
soldater dygnet runt i 28 år. Torn var byggda vart
hundrade meter med utsikt i fyra vädersträck. trots
denna massiva säkerhetskontroll, lyckades ett tuse-
ntals människor ta sig över muren och över till väst.
71. 71
Ö
sttyskland bestraffade alla som försökte fly landet. Också de som
var med och planerade en flykt och upptäcktes fick långa fäng-
elsestraff. Ändå lyckades 5 075 människor ta sig över muren till
Västberlin. Hur många försök som misslyckades vet man inte, men mellan den
13 augusti 1961 och 9 november 1989 – så länge Berlinmuren stod – dödades
136 personer när de försökte ta sig över dödszonen i Berlin.
Sättet att försöka fly från Öst till Väst var många, och fantasifulla. Bland de
mest påhittiga var de som försökte flyga ballong, eller gömma sig i hemmabyg-
gda båtar. Någon försökte flyta på luftmadrass över floden Spree och andra
vattenvägar.
Så länge husen vid gränsen stod kvar, försökte många att hoppa från fönstren.
Andra grävde tunnlar under muren. Man känner till ungefär 40 sådana tunn-
lar. Flertalet tunnlar grävdes av människor i väst som ville hjälpa sina släktingar
och vänner att fly till väst, men tunnlar grävdes även från östsidan. Det var
farliga projekt, grävarna upptäcktes lätt, eller tunnlarna blev förrådda och flykt-
försöken stoppade. Många dödades i samband med att tunnlarna avslöjades, de
som överlevde, dömdes till långa fängelsestraff.
En av tunnlarna kallas för Tunnel 57, för 57 människor lyckades ta sig från
Östberlin till Väst, genom den innan tunneln avslöjades. Tunneln grävdes från
väst till öst, och var 145 meter lång och 12 meter djup. Den startade i källaren
till ett rivningshus i Västberlin och ledde till ett övergivet hus på öst-sidan.
För att inte bli avslöjade, kunde tunnelgrävarna inte bära jorden ut från huset,
utan nästan hela källaren och första våningen fyllde de med grävmassorna.
Det tog nästan ett halvår att gräva tunneln, som avslöjades redan andra dagen
den användes.
Andra – mestadels yngre män - försökte ta sig över muren och dödszonen
genom att klättra, springa, krypa. De flesta nådde aldrig till Västberlin utan
72. 72
fångades eller dödades under flyktförsöken.
Många försökte gömma sig i bilar, lade sig under lastbilar som transporterade
varor från öst till väst, eller i olika lådor eller andra större föremål som skulle
levereras till stadens västra del.
Vid ett flyktförsök kördes en bepansrad bulldozer, som vanligen rensade ogräs
i dödszonen, genom de larmade stängslen och andra hinder. För att maskinen
skulle skyddas från minorna i dödszonen var också hytten täckt av tjock plåt.
Föraren hade bara ett litet titthål att se igenom och körde bulldozern rakt på
ett träd – lyckligtvis på västsidan av gränsen.
73. 73
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Att människor försökte fly från öst till väst.
• Endast omkring 5 000 personer lyckades rymma till väst efter 1961, och av
dessa var 574 gränsvakter.
• 136 personer mördades under flyktförsök, de flesta under murens första fem år.
• Många försökte fly genom att bygga om bilar och gömma sig i utrymmen där
de trodde att vakterna inte skulle söka.
Bilden överst 1 efterföljande sida: Att fly var i mån-
ga östtyskar den hösta drömmen. Man ville fly till
friheten i väst. Därför byggde man tunnlar under
jorden. Tunnlarna fick olika namn med olika num-
mer. En av de mest kända kom att bli tunnel 57.
Ofta grävdes tunnlarna mellan två hus. Men denna
slags flyktväg var inst lika farlig som någon annan.
Risken att bli upptäckt var stor. Gatorna patruller-
ades varje timme på dygnet.
Överst 2 efterföljande sida: Olika flyktsätt. I baga-
get på bilen eller under passagerarsäten. Idéerna var
många. En del lyckades andra inte. Vid gränskon-
trollerna blev man skjuten på direkten om det up-
pdagades att man hade fripassagerare med sig.
Mellan efterföljande sida: Att muran igen fönstren
gjorde man därför att man trodde att man kunde
miniminera risken att fly över till väst. De hus som
låg närmare än 100 meter från muren revs eller mu-
rades igen. De som bodde i husen fick helt enkelt
flytta.
Nederst efterföljande sida: En flyktväg på fasaden
till ett hus. Så här kunde det se ut. Oftare fanns
ändearna på tunnlarna inne husen, risken att bli
upptäckt var mindre då.
76. 76
M
uren blev så småningom en del av vardagen. Staden förändrades
och anpassade sig till Muren och gränsövergångarna. Nya hus
byggdes och nya bostadsområden växte fram. Breda gator och
vägar, torg och parker anlades. Till och med ett nytt zoo, Tierpark Berlin, ska-
pades för att det gamla och världsberömda Berlin Zoo hamnade i Västberlin.
Tävlingen mellan öst- och västblocket syntes mer än väl i Berlins stadsbild.
De nya husen blev allt högre och mäktigare, framför allt om de byggdes så att
människorna kunde se dem från Västberlin. Det östtyska TV-tornet, Berliner
Fernsehturm, med sin mäktiga silverkula kunde ses från hela staden och är fort-
farande Tysklands högsta byggnad!
Tyska Demokratiska Republiken (DDR) eller Östtyskland var en diktatur,
där det kommunistiska partiet gjorde allt för att förhindra att invånarna läm-
nade landet och flyttade någon annanstans. Det såg inte minst hemliga polisen,
Stasi (Ministerium für Staatssicherheit), till. Stasi var den östtyska hemliga
säkerhetstjänsten som inte var så värst hemlig, då väldigt många människor
rapporterade till dem. Stasis högkvarter låg i Berlin, och spionerade såväl mot
främmande makter, som på den egna befolkningen. Människorna var rädda för
att hamna i säkerhetstjänstens register. Rädda för att göra fel, att uttrycka en
annorlunda åsikt än den som kommunistpartiet ansåg vara lämplig, eller att på
minsta vis dra misstankar till sig. Stasi var intresserad av allt som medborgarna
gjorde. Det kunde vara om någon hade besök från väst, om man lyssnade på ut-
ländsk radiostation, läste förbjudna böcker, om man planerade att lämna landet.
Hur kunde myndigheterna ta reda på sådant, undrar du säkert. Ett knep var
till exempel, när läraren frågade eleverna om de tittade på TV hemma.
Hade TV-klockan punkter eller sträck i stället för siffror? Den östtyska TV-
klockan hade punkter, den västtyska hade sträck. På så sätt avslöjades om
familjen tittade på västtysk eller östtysk TV.
77. 77
Rädslan och övervakningen blev en del av livet i DDR och i de övriga länder-
na som tillhörde östblocket. Många människor anpassade sig och vande sig vid
ofriheten. Eller till och med upplevde att det var tryggt att staten bestämde.
De ansåg att det viktigaste var att bygga ett nytt och mer rättvist samhälle.
De små barnen gick i Kindergarten, som daghemmen hette. De större gick
i skolan. Den obligatoriska grundskolan var först åttaårig men blev senare
förlängd till tio år. De viktigaste skolämnena var matte och andra naturvet-
enskapliga ämnen och modersmål. En grundlig utbildning i tyska ansågs vara
förutsättningen för allt annat. Sovjet, och Östtyskland ansåg att det var väldigt
viktigt att fostra framstående forskare och vetenskapsmän för att bli ledande i
världen i teknik och utveckling.
De flesta barn och ungdomar deltog också i Pionjärrörelsen. Det var en kom-
munistisk ungdomsorganisation, som verkade i hela Östeuropa. Pionjärerna
åkte på sommarläger, lärde sig friluftsliv, och engagerades i olika kulturella och
sociala projekt. Det kunde handla om läxläsning med kamrater som hade svårt
i skolan eller högläsning för gamla. Pionjärerna deltog också i alla större parader
och festligheter som kommunistpartiet anordnade.
Sport var en annan prioriterad fråga i DDR. Regeringen satsade stora summor
bland annat på elitskolor där redan små barn tränades för att bli framgångsrika i
sport och idrott. All satsning gav resultat. I världsmästerskapen och i de olym-
piska spelen tog Östtyskland nästan lika många medaljer som USA och Sovje-
tunionen. Bästa grenen för de östtyska idrottsmännen var friidrott, tyngdlyft-
ning, simning och handboll. Staten gjorde allt för att de östtyska idrottsmännen
och kvinnorna skulle bli bäst i världen. Doping var utbrett, framför allt på
elitnivå. De vuxna gick till sina jobb. Alla hade ett arbete, men många hade
väldigt låga löner och ibland till och med flera jobb. Importerade varor från väst
var mycket dyra och svåra att få tag i. Det mesta som vanliga människor kunde
78. 78
köpa var tillverkat inom landet eller inom östblocket. Östtyskland blev känt för
sina bilar, ett märke hette Trabant ett annat Wartburg. Dessa bilmärken såldes
framför allt i Östeuropa. Kameror var andra eftertraktade östtyska produkter
som också såldes till väst.
Bokförlag och tidningar, radio och TV-kanaler – allt ägdes av staten och
kontrollerades av det kommunistiska partiet. Allt som sändes eller trycktes var
granskat och i förväg godkänt av myndigheterna. Meningen var att hindra att
så kallade borgerliga tankar, idéer och levnadssätt spreds i landet. Människorna
skulle övertygas om att allt var mycket bättre i Öst än i Västeuropa och USA.
Fast Östberlinarna kunde titta och lyssna på sändningar från väst.
Brukar du vänta på John Blund när du har svårt att somna? Dockfilmerna om
detta lilla sagoväsen som strör sömnpulver i barnens ögon är ett östtyskt TV-
program, som var mycket populärt också i Sverige under många år. Man talade
tyska på båda sidor om muren, även om det kom att vara olika uttryckssätt i öst
och väst. För att förhindra eller försvåra amerikansk påverkan har myndigheter-
na i Östtyskland på 1960-talet försökt begränsa användningen av engelska
låneord. Man försökte till exempel att officiellt tala om nitbyxor (Nietenhose)
och inte om jeans, men ingen kille eller tjej använde det uttrycket. Naturligtvis
kunde engelska låneord inte förbjudas, men människor ansåg att det var ett
tecken på låg bildningsnivå om någon använde engelska uttryck i stället för
tyska. I DDR ansågs folk från väst som använde amerikanska uttryck som om
de ville skryta.
Många människor, trots myndigheternas övervakning av befolkningen, hade
andra åsikter än det som kommunistpartiet ansåg vara det rätta. Vissa planerade
att lämna landet och fly till Väst, andra uttryckte sina synpunkter och på så sätt
försökte påverka de styrande. Allt detta var strängt förbjudet i hela Östeuropa.
Avvikande politiska åsikter bestraffades hårt. Många människor dömdes till
79. 79
hårda fängelsestraff för sina politiska åsikters skull.
Detta strider mot de allmänna mänskliga rättigheterna. Västvärlden engag-
erade sig i de politiska fångarnas situation. Några politiska fångar släpptes fria
efter påtryckningar från Väst och tvingades att lämna sina hemländer och flytta
till Väst. En av de platser där sådant genomfördes var vid övergången på Glien-
ickerbron, Glienicker Brücke i Berlin. Här gick gränsen mellan Västberlin och
Östberlin mitt på bron över Spree. Övergången användes vanligen endast av
militärer och diplomater.
80. 80
Överst 1: Björnen kom att symbolisera mycket.
Den är stor och stark och i många fall skräm-
mande. Den ryska björnen var skrämmande i alla
fall. Sovjetunionen hann att få många länder alli-
erade till sig under de år då de hade herreväldet över
världen. Både länder i Asien och Afrika allierade sig
med Warshawapakten.
Överst 2: I Östtyskland fanns det begränsat med
varor, livsmedel så som bruksföremål. Efter mu-
rens fall var det många östtyskar som genomgick
kriser. De saknade den ordning och reda, den soci-
ala kontroll som östtyskland med dess socialistiska
stadsskick hade infört. I dåvarande östtyskland gick
ingen utan jobb. Alla hade arbete och bostad och
mat. Men de var otfria i tanken.
Mellan 1: Hitlerjugend var en ungdomsorganisa-
tion som många ungdomar och barn sällade sig till
under perioden då HItler ledde Tyskland. Här en
propagandaplansch om hur bra jugendskolan var
för moralen. I den skulle man lära sig strida med
Fürern.
Mellan 2: Joh Blund var populär på 1970-talet.
Den lilla dockan är en östtysk figur som kom till
barnen om kvällen och strödde grus i deras ögon för
att de skulle somna.
Nderst: Trabant; den östtyska bilen. Tillverkad och
distribuerad i Östtyskland mellan åren 1962-1989.
Numera en raritet att få tag på. Då var den dyr.
Tillverkades på efterfråga. Köpte man en fick man
vänta länge på att den skulle bli färdig. Den kostade
81. 81
en hel förmögenhet.
Bilden överst: I ett östtyskt hem. Skilde sig inte så
mycket från andra hem under den här tiden. men
eftersom muren fanns och slutenheten, och bristen
på information skapades mänga myter om hur det
var i Östtyskland. För att om möjligt normalisera
bilden av öst gjordes ett antal tvåfilemr och serier
som beskrev hur det var att leva i östtyskland. En
del av de här filmenra kunde ses på svensk tv under
1970-talet.
83. 83
V
ästberlin blev som ett skyltfönster mot Öst. Här skulle det mesta
och bästa finnas för att bevisa att samhällssystemet som man
byggde i USA och Västeuropa var det mest framgångsrika.
Muren, som på västsidan var en hög betongvägg med rundad topp, blev
snabbt övermålad med slagord och graffitikonstverk. Målningarna på muren
blev nästan som en symbol för att i Väst kan man protestera mot orättvisor och
uttrycka sin åsikt utan att bli straffad. Även om det sker utan tillstånd.
Västberlinarna tyckte att det var svårt att leva omringade och begränsade av
en mur. De kände sig ständigt övervakade, och kontrollerade. Många tyckte
att det östtyska TV-tornet, vars kula glittrade i solskenet och syntes från nästan
hela staden ”såg och hörde” allt. Men Västberlinarna hade friheten att resa och
flytta vart de ville. Många gjorde också så, de flyttade från staden, de flesta till
Västtyskland.
När många människor flyttar från ett ställe, blir det tomt på arbetsplatserna.
Det saknas till exempel människor som kan sköta maskinerna i fabrikerna, ta
hand om de sjuka, stå i affärerna, ja, se till att allt fungerar i staden.
Myndigheterna lockade genom särskilda lagar och bestämmelser framför allt
ungdomar att flytta till Berlin. Pojkarna behövde inte göra värnplikten och man
hade lägre skatter för företag som verkade i staden. Det räckte inte. Därför upp-
muntrades människor från andra länder, främst från Turkiet, att bo och arbeta i
Västberlin. De kallades gästarbetare, för myndigheterna antog att dessa stannar
bara i några år, sedan återvänder de till sina hemländer.
Men väldigt många gästarbetare stannade. De fick barn och barnbarn och
reste till Turkiet bara på somrarna på semester.
Än i dag har en stor andel av Berlins befolkning turkiska rötter.
Västberlinarna kunde från 1964 resa till öst – om de hade speciella pass och
betalade en avgift för passagen. Människor från Östberlin fick inte resa västerut
84. 84
utan särskilda tillstånd.
Berlin blev under årens lopp spionernas stad både i öst och i väst. De två
stormakterna kunde avlyssna varandra särskilt väl här. Västberlin låg ju som en
ö långt in i Östtyskland men behövde ändå information om allt som hände i
Väst. Men spionaget var utbrett i hela Europa. Spioner avslöjas förr eller senare.
Många blev utväxlade – överlämnade till stater vars uppdrag de spionerade för
– i Berlin. Vid Gleinickebron skedde många överlämningar.
85. 85
Överst: Avlyssningsapparat. I östtyskland blev man
avlyssnad och registrerad om det var så att man
uppträdde eller så någonting som kunde tyda på att
man inte höll med stadsmakten. Misstänksamheten
var stor, och man angav varandra.
Allt registrerade av Stazi, den inhemska östtyska
statliga säkerhetspolisen. Många svenskar hamnade
också i registret. Stazis arkiv låg i högkvarteret vid
Alexanderplatdz. I början av 2000-talet öppnades
arkiven för allmänheten.
Nederst: Gränskontrollen vid Gleinbrücke. Denna
gränskontroll gjordes utbyten av spioner mellan öst
och vöst.
86. 86
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• 1963 som Västberlinare för första gången efter att muren byggdes tilläts besöka
sina släktingar i den östra delen av staden. De hade fått köpa ett pass som var
giltigt under ett dygn, mellan den 19 december 1963 och 5 januari 1964. Männi-
skor köade för att få tag i dessa pass. Man fick köpa bara ett pass vid varje tillfälle.
• Det var bara pensionärer från Östberlin som fick pass och tillstånd att besöka
den västra sidan av staden.
• Östtyskland fick betalt av Västtyskland när fångar fick utresetillstånd.
87. 87
Bilden: Fredrischstrasse. Längs denna gata finns
många hus som på utsidan mot gatan är renoverade,
men går man in på bakgårdarna kan man fortfar-
ande se minnen från andra världskriget. I bildens
nedre kant ligger Murenmuseet, och den marker-
ing i gatan där muren gick, samt gränskontrollen
Checko´point Charlie. På den stora ytan mitt i ett
utomhusmuseum till minne av offren. För alla dem
som dog i försök att fly över till väst.
89. 89
R
ivaliteten mellan de två samhällssystemen ledde till positiva saker ock-
så. Ett av dem var att Öst och Väst tävlade också i kultur. Berlinarna
har sedan länge älskat att gå på teater, opera, kabaré-föreställningar.
Nu satsades det speciellt på föreställningarna, de skulle överträffa varandra.
Innan muren byggdes, kunde alla som hade en S-bahn-biljett gå på teater eller
opera, oavsett vilken del av staden dessa låg.
Efter att Berlinmuren byggdes förändrades även kulturlivet i staden. De flesta
gamla teatrarna hamnade i Östberlin. Staten satsade mycket pengar på föreställ-
ningarna och bjöd in många berömda aktörer att medverka.
Men Västberlin antog utmaningen. Nya teaterhus byggdes i snabb takt där
både klassiska och nyskrivna pjäser spelades. Och man inrättade en filmfesti-
val 1951. Filmfestivalen i Berlin blev mycket uppskattad, och anses vara en av
världens stora filmfestivaler, som hålls fortfarande varje år. Samma år, 1951, ar-
rangerades Världsungdomsfestivalen ”För Fred och Vänskap - Mot Kärnvapen”
i Östberlin. Ungdomsfestivalen arrangeras av vänsterorganisationer sedan 1947
och hålls i olika länder. 1973 återkom festivalen till Östberlin.
90. 90
Bild överst 1 föregående sida: Numera utdelas Ber-
linbjörnen på Berlins filmfestival. Den finns i guld
och silvervariant.
Överst 2 föregående sida: Bio Palats är biografen
som visar Berlins filmfestivals utbud. Här ifrån hålls
också prisutdelningen.
Nederst: berlin är också huvudstaden som hyser an-
dra festivalen. Bland annat pridefestivalen. Här en
bild ifrån marschen från Pridefestivalen 2011.
91. 91
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Vid Filmfestivalen i Berlin heter Guldbjörnen och Silverbjörnen!
Som en påminnelse av Berlinbjörnen – stadens symbol.
Bilden efterföljande sida: Stasipolisen har upptäckt
en flykttunnel. När en tunnel hade upptäckts
kunde flykt genom den inte göras längre. Att bli
ertappad kunde kosta livet eller långt fängelsestraff.
94. 94
A
llt detta tävlande mellan de olika samhällssystemen – det kapitalis-
tiska som man levde efter i väst och det kommunistiska/socialistiska
i öst – kallas för det kalla kriget. De två blocken ville överträffa var-
andra, även med vapenmakt. Båda rustade sina arméer och förberedde sig på det
värsta. De farligaste av alla vapnen utvecklades på bägge sidor – både Sovjetun-
ionen och USA hade kärnvapen nog för att förinta världen, faktiskt flera gånger
om. På så sätt blev ett nytt krig meningslöst, och freden kunde upprätthållas.
Det kalla kriget resulterade också i att soldater och vapen placerades ut efter
gränserna mellan Öst och Väst. Både Sovjetunionen och USA hade trupper i
och kring Berlin.
Men det kalla kriget, den militära upprustningen och tävlandet i teknik ko-
stade ofantligt mycket pengar. Pengar som framför allt saknades i Öst.
Den delen av Europa kämpade med att återuppbygga allt som kriget raserade
samtidigt som man ville bygga ett nytt samhällssystem. Mycket blev därför
eftersatt inom östblocket. Varor saknades i butikerna, människorna köade för
att kunna köpa det som fanns, ena veckan kunde det vara strumpor eller tvålar,
andra veckan kött eller frukt. Bostadsområden renoverades inte i samma takt
som de skulle ha behövts.
Samtidigt berättade de statligt kontrollerade medierna om enorma framsteg.
Många upplevde det som falskt. Östberlinarna kunde också följa radio- och TV-
sändningarna från väst och se de stora skillnaderna mellan hur människor levde
i väst och öst. Den materiella rikedomen och friheten att säga vad man tycker
var sådant som människorna i öst längtade efter.
Många ville resa västerut. Några ville resa bara för att se och uppleva och se-
dan återkomma. Andra ville flytta för gott. Men det var väldigt svårt att lämna
DDR, oavsett av vilken orsak man drömde om att resa. Människorna kände sig
instängda och därför ofria.
95. 95
Trots det kalla kriget har handeln och kontakterna mellan blocken ökat från
år till år. Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov ville under andra hälften av
1980-talet reformera det sovjetiska samhällssystemet genom att ge större frihet
åt folket. Människor skulle få säga vad de tycker, även kritisera regimen, vilket
tidigare var förbjudet. Statens kontroll av det som tidningarna, radio och TV
publicerade lättades också.
En viss ekonomisk frihet infördes, staten skulle inte längre äga och kontrollera
allt. Två ryska ord spreds över världen, som beskrev de viktigaste förändringar-
na. Glasnost som betyder öppenhet och perestrojka som betyder omvandling.
Sovjetunionen gav också satellitstaterna ökade möjligheter till större frihet.
96. 96
Överst: Tomma butikshyllor var i östtyskland inget
ovanligt. Eftersom regimen avskydde den väster-
ländska imperialismen, köptes det inte in några ut-
ländska varor. Sådeles var det då slut på vissa ibland.
Nederst 1: Östtysk tv hade en kanal.
Nederst 2: Alexanderpladtz, östtyskland stora tor-
gområde. Vid Alexanderplatdz ligger Stazis hög-
kvarter, Berliner Fernsehturm TV-tornet, som
numer inhyser restaurang i toppen , och den stora
ankomsthallen för tunnelbana och pendeltåg.
Ankonmsthallen är byggd av flera kända östtyska
arkitekter, bland annat Herzhog som var med och
byggde entren.
97. 97
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Resulterade också i en tävlan om att erövra rymden. Rymden skulle bland annat
användas för militära ändamål – till exempel genom att skicka upp spionsatelliter
men också för att förbättra kommunikationen i världen.
Sovjetunionen vann den kapplöpningen, till en början.
• Den första konstgjorda satelliten var rysk – Sputnik 1 skickades upp i rymden
i oktober 1957 och sände information till jorden under 22 dygn.
• Hunden Lajka blev den första rymdresenären, han fick följa med Sputnik 2,
1957.
• De ryska rymdfararna kallas kosmonauter, de amerikanska kallas astronauter.
• Första människan i rymden blev Jurij Gagarin, som tog ett varv runt jorden
den 12 april 1961. Den första amerikanen i rymden sköts upp endast 23 dagar
senare. Han heter Alan Shepard. Hans resa tog endast 15 minuter. Den första
amerikanska astronauten som flög ett varv runt jorden heter John Glenn.
• I juli 1969 landade den första människan på Månen. Han kom med Apollo 11
från USA och heter Neil Armstrong.
• Den första tysken i kosmos var östtysk. Sigmund Jähn ingick i en sovjetisk rym-
dbesättning 1978.
• Två amerikanska presidenter har besökt Västberlin under det kalla kriget.
100. 100
D
et finns inte ”lite” frihet. Antingen är man fri eller inte. I alla fall
så tyckte människorna inom östblocket och krävde att alla reform-
er skulle införas på en gång – demokrati och yttrandefrihet, att få
resa när och vart de ville. Myndigheterna som har vant sig att få raka order från
det styrande kommunistpartiet som i sin tur fick sina förhållningsregler från
Sovjetunionens ledning, visste inte riktigt hur de skulle agera. Alla var rädda för
straff, inte minst från den hemliga polisen. Osäkerheten var stor, ingen visste
säkert vad som ansågs vara rätt agerande, i enlighet med den nya öppenheten,
glasnost.
De olika länderna inom östblocket införde reformer i olika takt. I Ungern till
exempel gick förändringarna snabbare. Under sommaren 1989 hade det blivit
lättare för östmedborgare att passera gränsen mellan Österrike och Ungern.
Detta ledde till att flera hundratusen människor, inte minst från Östtyskland,
lämnade sitt land och flydde västerut.
Det östtyska kommunistpartiet som regerade i DDR, var långsamt och fort-
farande i början av 1989 dröjde med förändringar. Så människor protesterade
genom att demonstrera. De största demonstrationerna arrangerades i staden
Leipzig, men så småningom spreds protesterna i hela landet. Demonstrationen
i Östberlin den 4 november 1989 var den största i DDR:s historia. Nästan en
miljon människor krävde yttrandefrihet, fria val till parlamentet men framför
allt, frihet att resa.
101. 101
Överst 1: Under Kalla kriget, som skedde mellan
stormakterna USA och Sovjetunionen tävlade man
om herraväldet över världen genom olika saker att
vara först i. Ryssarna vann rymdkriget med att 1953
redan skicka upp den första satteliten.
Överst 2: Ett par år senare även den första beman-
nade satteliten, då med hunden Laika i. Laika kom
aldrig levandes tillbaka till joden.
Mellan: Att besöka släktingar eller att verkligen
flytta från öst till väst var besvärligt. I båda fallen
krävdes visum och pass och övriga giltiga handlin-
gar om varför man i ena fallet skulle besöka och
vem man skulle besöka och i det andra fallet varför
man skulle flytta till ett annat land.
Nederst: Så att komma över till andra sidan var
krängligt och omständigt. Långa väntetider för att
få gitliga resehandlingar, länga väntetider för att få
komma över gränsen.
103. 103
D
emonstrationerna och protesterna gav till slut resultat. Det Östty-
ska kommunistpartiets politbyrå beslöt torsdagen den 9 november
1989 att tillåta östtyska medborgare att resa till Västtyskland, bara
de hade pass och ett utresevisum.
Alla gränsövergångar skulle vara tillåtna att passera, inklusive de i Berlin.
Eftersom väldigt få hade ett pass, skulle det ta tid att utfärda alla dokument.
Ändå hoppades myndigheterna att människorna skulle bli nöjda med vetskapen
om att de får resa, så småningom. Vilket skulle leda till att färre ville fly landet.
Men det blev ett missförstånd då regeringens talesman skulle presentera
beslutet vid en direktsänd presskonferens för internationella medier. På en direkt
fråga när de nya bestämmelserna börjar gälla svarade han att de gör det ”ome-
delbart” – fast egentligen skulle de göra det först dagen efter.
Det blev en kalabalik! Nyheten spreds snabbt över världen. Och Berlinarna
jublade. Östberlinarna som enligt regeringens talesman skulle kunna besöka
Västberlin redan samma kväll! Tiotusentals människor tog sig till gränsövergån-
garna och ville se det med sina egna ögon. Att muren verkligen öppnas för alla.
Få vågade tro att detta verkligen kunde hända! Problemet var bara, att ingen
vid gränsen visste vad som gällde. Några nya order hade inte lämnats till gräns-
vakterna vilka blev överraskade av alla människor och fordon som ville passera.
När inga nya order kom, och allt fler människor trängdes vid gränsstationen
Checkpoint Charlie, öppnades gränsövergången vid elva-tiden på kvällen.
Först släpptes bara de igenom som hade ett pass, men det var så många som ville
passera att gränsvakterna hann inte kontrollera alla.
Det som ingen hade trott eller ens kunnat föreställa sig under de senaste 28
åren har plötsligt hänt – Berlinmuren föll. För första gången på så många år
kunde människorna i öst besöka de västra delarna av sin stad.
104. 104
Det blev en folkfest på västsidan av Muren. Tusentals Västberlinare samlades på
sin sida av muren för att ta emot människorna från öst. De applåderade, sjöng
och dansade. Människor klättrade till och med upp på själva betongmuren av
ren glädje.
Och festen fortsatte. Dagen efter, på fredag förmiddag, var köerna långa vid
övergången. Den östtyska marken kunde inte användas i väst, därför beslutade
Västberlins borgmästare att alla Östberlinare skulle få 100 D-mark i fickpengar
när de besökte Västberlin. Allt fler övergångar öppnades under de närmaste
dagarna och människorna började riva loss bitar ur betongmuren.
Allt gick i rasande fart. Bara ett halvt år senare, i juli 1990 togs alla gränskon-
troller mellan stadsdelarna bort. Den delen av muren som vette mot Väst hack-
ades sönder i småbitar. Människorna ville ha bitar ur muren som minnesstenar,
men också som påminnelse för en historisk tid som orsakade så mycket sorg för
så många.
När människorna rev Berlinmuren i småbitar hade de samtidigt tagit första
steget till att Tyskland åter skulle bli ett enat land. Östtyskland upphörde att
existera ett knappt år senare, den 3 oktober 1990. Så småningom blev Berlin det
enade Tysklands huvudstad.
Öppningen av Berlinmuren blev ett synligt tecken på slutet av en historisk
tid – ett tecken på slutet av det kalla kriget. Men också för delningen av Europa
i öst- och ett västblock. För följderna av glasnost och perestrojka blev att allt fler
länder i östra Europa gjorde sig oberoende av Sovjetunionen. Till och med själva
Sovjetunionen upplöstes sista december 1991 och de sovjetrepubliker vars union
bildade det stora landet, utropade sig som självständiga stater.
105. 105
SPÄNNANDE
V E T A N D E
• Det delade Berlin sommaren 1963. För att visa sin solidaritet med stadens
invånare avslutade han sitt tal med orden: ”Ich bin ein Berliner”. (Jag är en Ber-
linare)
• Ronald Reagan talade framför Berlinmuren sommaren 1987. President Reagan
uppmanade i sitt tal Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov att ”riva denna
mur” (“Tear down this wall”) som ett tecken för större frihet i Östeuropa.
Överst: efterföljande sida: John F Kennedy var på
besök i Berlin och höll sitt berömda Berlintal 1963.
"Ich bein ein Berliner" kom att gå till hostorien som
ett bra retoriskt tal. Det handlade om beskyddandet
av den västtyska befolkningen som USA stod för,
mot Warsawapakten och östregimens förtryck.
Mellan efterföljande sida: "Wir fordern freie Wold-
en" betyder ungrfär "för den fria världen". När
muren föll befriandes människor från tvång. Sam-
ma bild finns avbildad på en del av muren vid East
side Gallery om man vill se den i verkligenheten.
Nederst efterföljande sida: en pojk som försöker
klättra på muren. Muren beståd av olika lager av be-
tong och sten. Den allra första muren byggdes med
stålstårdsbockar. Sedan förstärkte man den efter-
hand med olika delar för att göra den svåröverkom-
lig på alla sätt. Så sent som i början på 1980-talet
byggde man de rundade överdelarna som verkligen
försvårade flykt över. Muren mätte i höjd 3,5 meter.
Det kan man jämföra med muren mellan Israel och
Palestina som är 5 meter hög.
108. 108
M
uren är riven. Men är muren verkligen riven? Den mur som
under det kalla kriget restes i människornas sinnen?
Under årens lopp har man på bägge sidor om muren framhållit
att det egna sättet att tänka och organisera livet på var bättre än det andra.
Men vad innebär att vara bättre än andra?
I dag mäter vi framgång i materiell rikedom.
I så fall, har väst haft ett jättestort försprång. DDR var ett bristsamhälle, det
saknades varor och det som gick att köpa var många gånger av sämre kvalitet än
det som producerades i väst. Människor i väst tyckte synd om dem som levde i
öst, och saknade allt detta.
Men man kan också räkna framgång på annat sätt. Som att alla har ett jobb,
en bostad, ingen behöver svälta och samhället har ett system för att omhänderta
medborgarna. Att det finns ett gemensamt mål för utvecklingen, som väldigt
många engagerar sig i att uppnå. Öst hade allt detta. Även om det fanns stora
brister, lägenheterna var ofta i dåligt skick, det som tillverkades var av dålig
kvalitet, lönerna var låga och pensionerna ännu lägre. Man saknade också fri-
heten att uttrycka sina åsikter eller möjligheten att resa dit och då man ville.
Övervakningen och ofriheten i DDR blev ännu mer tydlig, när den östtyska
säkerhetspolisen Stasis arbete blev känt för människorna. För Stasi tog reda på
även de mest privata sakerna om väldigt många. Väst tyckte än mer synd om de
forna DDR-medborgarna och Östberlinarna speciellt.
Många i Östberlin och i Östtyskland längtade i årtionden efter att leva och
bo i väst. Och då man tidigare bara kunde fantisera om hur livet tedde sig i
väst, trodde många att det var ett mycket bättre liv där än i öst. Många Östber-
linare flyttade så fort de bara kunde till den västra sidan av staden. Få flyttade
i den andra riktningen. Efter att muren öppnades blev butikerna i Östberlin
fulla med varor från väst. Allt fanns att köpa i överflöd, ordagrant från en dag
109. 109
till den andra. Och när den västtyska valutan infördes även i öst, blev det en
köpfest! Man ville snabbt skaffa sig allt västtyskarna hade. Ingen ville köpa de
gamla varumärkena längre. Trabantbilarna, som många fick vänta i åratal på
för att kunna köpa, byttes snabbt ut mot andra bilmärken från väst. Man drack
Coca Cola hellre än Club Cola. Fabriker fick stängas i DDR, då ingen längre
ville köpa det de producerade. Det ledde till stor arbetslöshet i öst – något som
människorna inte upplevt under DDR-tiden.
När Tyskland enades, återstod att baka samman de två samhällssystemen till
ett gemensamt. Lagar behövde skrivas om, arbetsmarknaden planeras annor-
lunda, vägar byggas så att de två landsdelarna knyts samman. Den västtyska
samhällsordningen infördes i det enade Tyskland. DDR fanns inte längre, bara i
människornas minnen. Det mesta i öst stängdes, lades ned och skrotades.
Tiden går, men människor fortsätter att jämföra livet i öst och väst. Vi mot
dom. Ossis, de forna DDR-medborgarna, mot vässis, de som växte upp i väst.
Hur ”Vi” brukade göra i jämförelse med hur ”Dom” tänker, gör, lever. Vad ”Vi”
tycker är viktigt men det ”Dom” tycker är ibland till och med lite löjligt.
Så tänker många människor oavsett om de levde i Öst eller i Väst före murens
fall.
Ossis tycker att de har förlorat sin identitet efter murens fall. De föddes och
uppfostrades i ett land som inte längre finns. Många ossi ser också kritiskt på
det nya samhället och anser att det fanns en hel del bra saker i DDR, som även
Väst borde uppskatta och införa i det gemensamma samhället. De tycker till
exempel att människor jagar pengar, ägodelar och konkurrerar om allt, i stället
för att värdesätta gemenskap. Vässis förstår inte varför de från öst inte är mer
tacksamma för att äntligen vara fria och en del av det enade Tyskland.
I det nya, enade Tyskland talar människorna visserligen samma språk men har
bott i åtskilda samhällen i 40 år. De har olika minnen, blev uppfostrade i olika
110. 110
samhällssystem. Staden Berlin byggdes snabbt till en helhet.
Muren revs och murområdet bebyggdes i en rasande fart. U-bahn och S-bahn-
linjerna kopplades återigen ihop, rälsen fanns ju kvar, nya busslinjer trafikerar
i hela staden. Få saker påminner om Berlinmuren, när man reser runt i staden.
Förutom minnesmärkena förstås. Det är svårare med människornas sinnen.
Ändå, ossis eller vässis, alla känner de sig som Berlinare.
111. 111
Överst: Friheten kom alltså 1989. På natten mellan
den 9-10 november. Att plötsligt ha möjligheten
att vandra fritt över gränserna mäste ha känts oer-
hört märkligt och euforiskt. Tänk er tanken att
inte se sina släktingar på 28 år och sendan kunna
återförenas med dem. Ala de 12 0000 militärerna
som under de 28 åren vaktat muren blev i ett slag
arbetslösa.
Nederst: Brandenburgr Tor i fredstid. 1987 höll
president Ronald reagan sitt Berlintal "Tear this
wall down". han lovade återigen att USA och de
alliserade skulle beskydda berlinborna mot östtsta-
ternas förtryck.
