1. Liber
Migrationens och
etnicitetens epok
– kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier
Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard
4709912_Korr_2.indd 14709912_Korr_2.indd 1 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

2. Migrationens och etnicitetens epok
– kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier
ISBN 978-91-47-09912-2
© 2013 Författarna och Liber AB
Förläggare: Johan Lindgren
Redaktör: Cecilia Björk Tengå
Omslag och grafisk form: Fredrik Elvander
Foto omslag: Thinkstock
Layout: OKS, Indien
Upplaga 1:1
Tryck:
KOPIERINGSFÖRBUD
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.
Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan
medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring
av olovligt framställt material.
Liber AB, 205 10 Malmö
Tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50
www.liber.se
Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
4709912_Korr_2.indd 24709912_Korr_2.indd 2 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

3. I N N E H Å L L
3
Innehåll
Förord
Författarpresentationer
1. Inledning: Kritiska perspektiv på internationell migration och
etniska relationer 11
Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard
2. Etnicitet – gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet 27
Tünde Puskás & Aleksandra Ålund
3. Migration – suveränitet, gränser och kontroll 54
Martin Qvist, Brigitte Suter & Sara Ahlstedt
4. Diaspora – relationer och gemenskap över gränser 82
Khalid Khayati & Magnus Dahlstedt
5. Medborgarskap – rättigheter, skyldigheter och medborgarideal
i förändring 110
Magnus Dahlstedt, Mikael Rundqvist & Viktor Vesterberg
6. Intersektionalitet – att fånga ojämnlikhetens komplexitet på flera sätt 141
Åsa-Karin Engstrand & Jennie K Larsson
7. Rasism – särskiljandets och rangordningens praktik 168
Alireza Behtoui & Stefan Jonsson
8. Högerpopulism – mellan populism och högerextremism 199
Erik Berggren & Anders Neergaard
9. Social exkludering – om migration och social utsatthet 230
Carl-Ulrik Schierup, Karin Krifors & Zoran Slavnić
10. Informalisering – migration och arbete i ett utvidgat Europa 261
Branka Likić-Brborić, Zoran Slavnić & Charles Woolfson
Referenser 280
4709912_Korr_2.indd 34709912_Korr_2.indd 3 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

4. F Ö R O R D
4
Förord
Den här antologin är resultatet av ett gemensamt arbete bland medarbe-
tarna vid REMESO (Institutet för forskning om migration, etnicitet och
samhälle), Linköpings universitet. REMESO är en av Skandinaviens le-
dande forskningsmiljöer inom fältet Internationell Migration och Etniska
Relationer. Vid REMESO bedrivs forskning om internationell migration,
etnisk mångfald, medborgarskap, in- och exkludering i ljuset av ekono-
misk omvandling, förändrade villkor i samhället och inte minst i arbets-
livet. Antologin speglar den forskningsmässiga bredd som kännetecknar
REMESO när det gäller teoretiska perspektiv, metodologiska angrepps-
sätt och empiriska fält.
Vi har vid REMESO konstaterat att det finns behov av en antologi som
systematiskt och integrerat för samman aktuell, empiriskt grundad forsk-
ning i en för både grundutbildning och övriga intresserade tillgänglig
bok. Att kollegor vid ett forskningsinstitut tillsammans skriver en lärobok
inom fältet IMER har på flera sätt varit en givande och lärorik process.
Tjugo forskare och doktorander har tillsammans skrivit antologin. Vi har
haft gemensamma seminarier och en mängd kafferumsdiskussioner un-
der arbetet med boken. Vi tror att det är en enorm styrka i detta tillväga-
gångssätt, då kapitlen förhåller sig bättre till varandra och har en i grunden
gemensam struktur.
Vi hoppas att den här boken når upp till de högt ställda förväntningar
som vi hade när vi sjösatte bokprojektet. Vi tror att den kan vara en både
nyttig och användbar kursbok inom många samhällsvetenskapliga och
humanistiska ämnen, men även för en nyfiken allmänhet och för verk-
samma inom myndigheter och organisationer. Vår förhoppning är att bo-
ken väcker tankar och stimulerar dig som läsare till större nyfikenhet kring
forskningsfältet Internationell Migration och Etniska Relationer. Vi lever
på många sätt i en tid som kan kallas migrationens och etnicitetens epok,
där just migration och etnicitet är brinnande samhällspolitiska frågor som
det finns ett stort behov av att få vetenskapligt förankrad kunskap om.
Bland forskare finns det numera ofta ett ensidigt fokus på att skriva ar-
tiklar i internationellt ryktbara (nästa alla engelskspråkiga) tidskrifter. Det
är därför lite högtidligt och spännande att försöka förmedla aktuell och
4709912_Korr_2.indd 44709912_Korr_2.indd 4 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

5. F Ö R O R D
5
empiriskt grundad forskning i en helt annan form, nämligen som en inte-
grerad lärobok inom ett både viktigt och samhällsrelevant forskningsfält.
Som forskare och kollegor vid REMESO vill vi härmed bjuda er på en
spännande resa genom en värld där internationell migration och etniska
relationer har en stor betydelse.
Norrköping, november 2012
Magnus Dahlstedt och Anders Neergaard, redaktörer
4709912_Korr_2.indd 54709912_Korr_2.indd 5 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

6. F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N E R
6
Författarpresentationer
Magnus Dahlstedt (redaktör) är statsvetare, docent i etnicitet och verk-
sam som lektor vid REMESO, Linköpings universitet. Hans forskning rör
främst frågor om medborgarskap, organisering, in/exkludering och väl-
färdsstatliga förändringar i det mångetniska samhället. Han är bland annat
författare till böckerna Aktiveringens politik: Demokrati och medborgarskap
för ett nytt millennium (2009) och Fostran av framtidens medborgare: Nor-
mer och praktiker bortom välfärdsstaten (2012, redigerad tillsammans med
Kenneth Petersson och Birgitta Plymoth).
Anders Neergaard (redaktör) är sociolog, docent, lektor och förestån-
dare vid REMESO, Linköpings universitet. Hans forskning fokuserar
på ojämlikhet kring etnicitet, rasifiering, klass och kön i relation till ar-
betsmarknad och arbetsliv; sociala rörelser och kollektiv organisering;
samt politisk sociologi, högerpopulism och rasism. Några av hans publi-
kationer är ”Social Capital and Wage Disadvantages among Immigrant
Workers”, Work, Employment & Society (2010, tillsammans med Alireza
Behtoui) och Den nya svenska arbetarklassen: Facket och de rasifierade arbe-
tarna (2004, tillsammans med Diana Mulinari).
Sara Ahlstedt är doktorand i etnicitet och migration vid REMESO, Lin-
köpings universitet, med en bakgrund inom utvecklingsstudier och ge-
nusvetenskap. Hennes forskning rör queer migration, kärleksmigration/
partnermigration samt genus och sexuella identiteter i migrationsproces-
sen.
Alireza Behtoui är docent i sociologi och verksam vid REMESO, Lin-
köpings universitet. Hans forskning kretsar kring effekten av individens
sociala kapital på utfallen inom arbetsmarknad, partnerskap och utbild-
ning med fokus på individens socioekonomiska bakgrund, genus och et-
nicitet. Bland hans senaste publikationer finns ”Incorporation of Children
of Immigrants: The Case of Descendants of Immigrants from Turkey in
4709912_Korr_2.indd 64709912_Korr_2.indd 6 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

7. F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N E R
7
Sweden”, Ethnic and Racial Studies (2012) och ”Marriage Patterns of Immi-
grants in Sweden”, Journal of Comparative Family Studies (2010).
Erik Berggren är kommunikationsansvarig vid REMESO, men även fri-
lansskribent. Han är statsvetare, med en fil kand från Uppsala universitet,
MA från New School for Social Research, New York och Poppius Jour-
nalistskola. Hans främsta intresseområden är högerpopulism, rasism och
kultur. Bland hans publikationer räknas ”Folklighet, främlingshot och
mikrostatskupper” (2006, Bortom stereotyperna, redigerad av Ulf Hede-
toft, m.fl.) och ”Danish Xenophobia – Power Logic in Motion” (2007, Ir-
regular Migration, Informal Labour, redigerad av Erik Berggren m.fl.).
Åsa-Karin Engstrand är docent i arbetsvetenskap och lektor i företags-
ekonomi vid Linköpings universitet. Hennes forskning fokuserar främst
på olika aspekter av arbetslivet, ofta i ett historiskt perspektiv. Hon är
bland annat författare till ”En öppen affär”, Scandia (2010) och Precarious
Employment in Perspective: Old and New Challenges to Working Conditions
in Sweden (2011, redigerad tillsammans med Annette Thörnquist).
Stefan Jonsson är professor i etnicitet vid REMESO, Linköpings univer-
sitet, men är även verksam som författare och kritiker i Dagens Nyheter.
Hans forskning handlar om de kollektiva identiteternas historia och teori,
inte minst det mångkulturella samhällets problematik i förhållande till ra-
sismens och kolonialismens historier. Han har bland annat gett ut Världen
i vitögat: Tre essäer om västerländsk kultur (2005) och Crowds and Demo-
cracy: The Idea and Image of the Masses from Revolution to Fascism (2012).
Khalid Khayati är statsvetare, filosofie doktor i etnicitet och verksam
som forskare vid REMESO och lärare i turismanalys på Institutionen för
studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet. Hans
forskning kretsar kring begreppet ”diaspora”, mer specifikt kurdisk dia-
spora i Sverige och Frankrike. Hans avhandling From Victim Diasora to
Transborder Citizenship? Diaspora Formation and Transnational Relations
among Kurds in France and Sweden (2008) har även publicerats på turkiska
(2010).
4709912_Korr_2.indd 74709912_Korr_2.indd 7 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

8. F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N E R
8
Karin Krifors är doktorand i etnicitet och migration vid REMESO, Lin-
köpings universitet. Hennes forskning rör arbetsmigration i bred mening
och kretsar framför allt kring hur tillfälliga arbetskraftsinvandrares mobili-
tet och arbete är kopplat till föreställningar om kön och etnicitet.
Jennie K Larsson är statsvetare och doktorand i etnicitet och migra-
tion vid REMESO, Linköpings universitet. I sin forskning studerar hon
politisk implementering och välfärdsstatsförändringar ur ett feminis-
tiskt perspektiv. Hon fokuserar särskilt på de individer som är ytterst an-
svariga för att omsätta politiken till praktik. Hon har bland annat skrivit
”Jämställdheten inom svensk statsvetenskap IV: Kurslitteraturen och un-
dervisningen”, Statsvetenskaplig Tidskrift (2010, tillsammans med Joakim
Ekman) och ”Bilens makt”, Klimatmagasinet Effekt (2012).
Branka Likic-Brboric är ekonomhistoriker, docent i statskunskap vid
Uppsala universitet och verksam som lektor vid REMESO, Linköping
universitet. Hennes forskning rör omvandling i Östeuropa, EU:s utvidg-
ning, migration och omstrukturering av arbetsmarknader i relation till
medborgarskap och mänskliga rättigheter. Bland hennes senaste publika-
tioner finns ”EU Enlargement, Migration and Asymmetric Citizenship:
Political Economy of Inequality and the Demise of the European Social
Model?”, Globalizations (2011).
Tünde Puskás är etnicitets- och nationalismforskare och är verksam som
postdok vid REMESO, Linköpings universitet. Hennes forskning rör
sambandet mellan etnicitet, språk och nationsskap och fokuserar främst
på hur språklig mångfald hanteras inom skolan och förskolan. Hon är för-
fattare till böckerna ”We Belong to Them”: Narratives of Belonging, Home-
land and Nationhood in Territorial and Non-territorial Minority Settings
(2009) och Nationell förskola med mångkulturellt uppdrag (under utgiv-
ning på Liber, redigerad tillsammans med Polly Björk-Willén och Sabine
Gruber).
4709912_Korr_2.indd 84709912_Korr_2.indd 8 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

9. F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N E R
9
Martin Qvist är statsvetare och doktorand vid REMESO, Linköpings
universitet. Hans forskning handlar om politisk styrning, organisation
och offentlig förvaltning inom integrations- och migrationspolitik. Han
disputerar hösten 2012 med avhandlingen Styrning av lokala integrations-
program: Institutioner, nätverk och professionella normer inom det svenska
flyktingmottagandet.
Mikael Rundqvist är statsvetare, filosofie doktor och verksam som lek-
tor vid Avdelningen för statsvetenskap, IEI, Linköpings universitet. Hans
forskning handlar om implementeringen av kunskaper, metoder och re-
sultat från projekt till ordinarie verksamhet. Han är bland annat författare
till Implementering av metoder från nyanländaprojekt: En analys av strate-
gier, ägarskap, samverkan och lärande (2011) samt huvudansvarig för Inte-
grationsverkets publikation Integrationspolitikens resultat (2007).
Carl-Ulrik Schierup är professor vid REMESO, Linköpings universitet,
och disputerade i kultur- och socialantropologi samt sociologi. Han har
ägnat sig åt frågor som medborgarskap, etnicitet, mångkulturalism, social
exkludering, politisk-ekonomisk utveckling, nationalism och etniska kon-
flikter. Han har bland annat skrivit Migration, Citizenship and the European
Welfare State: A European Dilemma (2006, tillsammans med Peo Hansen
och Stephen Castles) och ”The End of Swedish Exceptionalism? Citizen-
ship, Neo-liberalism and Politics of Exclusion”, Race & Class (2011, till-
sammans med Aleksandra Ålund).
Zoran Slavnic är sociolog, docent i sociologi, lektor och studierektor
för forskarutbildningen vid REMESO, Linköpings universitet. Han fors-
kar om etnicitet, arbete, informell ekonomi, småföretagande och inte-
gration. Hans aktuella publikationer omfattar bland annat ”Conflicts and
Inter-Ethnic Solidarity: Integration Processes among Bosnian Refugees in
Malmö” (2011, Bosnian Diaspora, redigerad av Marko Valenta och Sabrina
P. Ramet) och ”Political Economy of Informalisation”, European Societies
(2010).
4709912_Korr_2.indd 94709912_Korr_2.indd 9 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

10. F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N E R
10
Brigitte Suter är doktorand vid REMESO, Linköpings universitet, och
MIM, Malmö högskola. Hennes forskningsintresse kretsar kring (im)mo-
bilitet, sociala nätverk, processer av in/exkludering. Hon är bland annat
författare till ”Social Networks in Transit: Experiences of Nigerians Mig-
rants in Istanbul”, Journal of Immigrant and Refugee Studies (2012) och
”Train and Retain: National and Regional Policies to Promote the Settle-
ment of Foreign Graduates in Knowledge Economies”, Journal of Interna-
tional Migration and Integration (2008, tillsammans med Michael Jandl).
Viktor Vesterberg är doktorand i etnicitet och migration vid REMESO,
Linköpings universitet. Hans forskningsintresse rör frågor om makt, kun-
skap, styrning och normer på en föränderlig arbetsmarknad. Hans av-
handlingsprojekt handlar om hur olika grupper av långtidsarbetslösa
problematiseras i relation till normer om anställningsbarhet. Han är bland
annat författare till rapporterna (O)likheter och egen makt: Om ett social-
fondsprojekt för ökat arbetskraftsutbud (2011) och Att få dom att förändras:
Jobbcoachning för arbetslösa i socialfondsprojekt (2011, tillsammans med
Åsa-Karin Engstrand).
Charles Woolfson är professor i arbetsvetenskap vid REMESO, Linkö-
pings universitet. 2004–2007 var han Marie Curie Chair, undervisade och
forskade i Estland, Lettland och Litauen. Hans forskning kretsar kring in-
dustriella relationer, migration mellan Öst och Väst samt informell eko-
nomi. Hans mest citerade artikel är ”Labour Mobility in Construction:
European Implications of the Latvian Laval un Partneri Dispute with Swe-
dish Labour”, European Journal of Industrial Relations (2006, tillsammans
med Jeffrey Sommers).
Aleksandra Ålund är professor i etnicitet vid REMESO, Linköpings uni-
versitet. Hennes forskning rör migration och etnicitet med fokus på med-
borgarskap, genus, ungdom och nya sociala rörelser. Bland hennes senaste
publikationer finns ”The End of Swedish Exceptionalism? Citizenship,
Neo-liberalism and Politics of Exclusion”, Race & Class (2011, tillsam-
mans med Carl-Ulrik Schierup) och Utbildning, arbete och medborgarskap
(2007, redigerad tillsammans med Magnus Dahlstedt, Fredrik Hertzberg
och Susanne Urban).
4709912_Korr_2.indd 104709912_Korr_2.indd 10 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

11. 11
1 Inledning: Kritiska perspektiv på
internationell migration och etniska
relationer
Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard
Internationell migration och etniska relationer utgör ett forskningsfält
som på olika sätt ger kunskap om dagens samhällsutveckling. I den här in-
ledningen vill vi lyfta fram några saker som pekar på betydelsen av en för-
djupad kunskap om migration och etnicitet när det gäller att analysera en
rad aktuella samhällsprocesser. Att säga att migration och etnicitet är vik-
tiga fenomen i dagens samhälle är dock inte samma sak som att det finns
ett etablerat forskningsfält som ägnar sig åt att studera migration och et-
nicitet, vilket vi har för avsikt att visa i inledningens andra avsnitt. Inled-
ningen avslutas med en disposition över antologin i dess helhet, där vi i
korthet presenterar de centrala begrepp som strukturerar antologin och
pekar på kopplingarna mellan dessa begrepp.
Både i stort och smått, både nära och långt borta, påminns vi varje dag
om betydelsen av etnicitet och migration. En stor del av diskussionen om
Europa och den Europeiska unionen handlar idag, på ett eller annat sätt,
om flyktingar och migranter, men även om framväxten av och framgångar
för högerextrema partier. Diskussionen om flyktingar och migranter
handlar inte bara om Europas roll i världen, utan rör stundtals förföljel-
ser av människor som förvisso är migranter, men samtidigt européer –
det allra tydligaste exemplet på detta är romerna. I tidningen kan vi med
jämna mellanrum läsa om hur människor – unga som gamla – avvisas från
Sverige – det kan röra sig om enskilda individer som flygs ut ur landet el-
ler, som i ett fall som uppmärksammades 2011, om ett trettiotal rumänska
romer som dumpats vid Öresundsbron.
Det en gång så stolta svenska bilmärket Volvo ägs numera av ett kine-
siskt bolag, Zhejiang Geely Holding, medan resterna av det andra svenska
4709912_Korr_2.indd 114709912_Korr_2.indd 11 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

12. 1 I N L E D N I N G
12
bilmärket Saab nyligen köpts upp av National Electric Vehicle Sweden, ett
internationellt konsortium bildat av japanska, svenska och kinesiska aktö-
rer. Denna utveckling pekar på hur nationella ekonomier världen över blir
alltmer invävda i globala relationer och de spänningar som uppstår mel-
lan bilmärkena Volvo och Saab som nationella symboler och (det allt mer
transnationella) ägandet av de företag som producerar bilarna.
En motsatt utveckling kan vi se inom svensk vapenexport, som i vissa
sammanhang medför att svensktillverkade vapen används i väpnade kon-
flikter som i sin tur ”producerar” flyktingar, som bland annat söker sig till
Sverige. Så är fallet till exempel med granatgeväret Carl Gustaf som an-
vänts i Irak eller export av vapen till Saudiarabien som använts för att
kväsa uppror i Bahrain, vilket i båda fallen får flyktingar att söka sig till
bland annat just Sverige. När vi skriver den här inledningen, hösten 2012,
är det i skuggan av den ”arabiska våren”, en storskalig folklig resning mot
auktoritära regimer i Nordafrika och Mellanöstern, en resning som fort-
farande pågår. Även denna resning har skapat ett stort antal flyktingar.
Dessa exempel, tillsammans med många andra, vittnar om hur europe-
iska handels- och utvecklingspolitiska intressen både direkt och indirekt
påverkar flykting- och arbetskraftsmigrationens mönster. En del migran-
ter söker sig till Europa, medan de allra flesta väljer att stanna i närområ-
det. Migrationen i dagens värld ser ofta ut på liknande sätt. Det är i många
fall närområdena – ofta i det som kallas det globala Syd – som får ta emot
de flesta av dem som är på flykt. Samtidigt förs det i Europa högljudda dis-
kussioner som ger sken av att alla migranter söker sig just ”hit”.
Sverige har under lång tid varit ett av de världsledande länderna inom
IT-sektorn. Samtidigt har allt fler arbetsuppgifter inom denna sektor an-
tingen outsourcats till andra länder (när du ringer kundtjänst kan du
hamna i exempelvis Irland, Baltikum eller Indien) eller bemannats med
IT-konsulter från bland annat Indien. Bären i din frys eller i din sylt är i
många fall plockade av säsongsmigranter som under en kort period trans-
porteras hit från Polen, Bulgarien, Thailand eller Vietnam, för att till låga
lönekostnader och med ett mycket intensivt arbetstempo försäkra oss om
att bären inte ruttnar i de norrländska skogarna (Woolfson m.fl. 2012).
Men det är inte bara migrerande IT-konsulter eller bärplockare som
påminner oss om etnicitetens och migrationens närvaro och betydelse.
En mer synlig påminnelse är den diskussion om identitet, nation och
4709912_Korr_2.indd 124709912_Korr_2.indd 12 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

13. 1 I N L E D N I N G
13
diaspora (gemenskaper kopplade till ett historiskt ursprung mellan mig-
ranter som rör sig över nationalstatliga gränser) som aktualiseras då ”de
andra” träder fram i offentlighetens ljus, som Zlatan Ibrahimovic inom
idrottens värld, Marjaneh Bakhtiari inom skönlitteraturens eller Özz Nu-
jen inom underhållningens.
Under samma tidsperiod som det populistiska partiet Ny Demokrati
kom in i riksdagen härjade den så kallade Lasermannen på Stockholms
gator (Tamas 2002). Drygt två decennier senare, när Sverigedemokra-
terna röstats in i riksdagen, är det inte i Stockholm utan i Malmö man tror
sig ha fångat en serieskytt som siktat på och beskjutit mörkhyade. I Norge,
det nordiska land där en högerpopulistisk politiker, Fremskrittsparti-
ets Siv Jensen, varit närmast att bli statsminister, genomfördes under 2011
ett av de värsta terrorbrotten i modern nordisk historia, när närmare åttio
ungdomar och regeringstjänstemän mördades, och många fler skadades,
av Anders Behring Breivik, tidigare aktiv just inom Framskrittspartiet.
I en tid då främlingsfientliga partier når parlamentariska framgångar,
tongivande europeiska regeringsledare öppet tar avstånd från det ”mång-
kulturella projektet” och det förs diskussioner om nödvändigheten av
skärpt övervakning, gränsposteringar, taggtråd och andra former av ”skydd”
mot de migranter som söker sig till Europa, så finns det i samma EU-länder
långt framskridna planer på att organisera särskilda gästarbetarsystem,
något som idag ofta kallas ”cirkulär migration” (se vidare kapitel 3, Migra-
tion). Migranter är nämligen i huvudsak oönskade i Europa om de söker
sig hit som flyktingar. Om de har speciella färdigheter som kan komma
till användning på arbetsmarknaden och/eller vill arbeta för lägre lön är
de däremot efterfrågade av både arbetsgivare och regeringar, men gärna
med så få medborgerliga rättigheter som möjligt för att de ska acceptera ar-
betsvillkoren (Hansen & Hager 2010; Neergaard 2009). I den ideologiska
korseld som riktas mot migranter anklagas ”de” för att parasitera på ”vår”
välfärd och samtidigt (ibland av samma aktörer) för att ta ”våra” jobb (jfr
Žižek 2001; Dahlstedt & Tesfahuney 2004). Samtidigt som migranter-
nas mat, musik och kultur exotifieras reses allt starkare krav på att ”de” ska
assimileras, bli mer som ”vi”.
Men de vanligaste spåren lämnar etnicitet och migration i det lilla och
närmast osynliga, till exempel i den skevt fördelade arbetslösheten (Slavnić
2010), i de dramatiska skillnaderna för barns uppväxtvillkor beroende på
4709912_Korr_2.indd 134709912_Korr_2.indd 13 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

14. 1 I N L E D N I N G
14
om de bor i Djursholm eller i Rosengård (Salonen 2012), eller varför inte
i det till synes självklara i att de flesta som köper så kallade hushållsnära
tjänster är vita svenskar medan de som utför dem i huvudsak är migranter
(Gavanas 2010). Det är i det vardagliga som etnicitet och migration levs
och upplevs, ofta utan att vi inte ens reflekterar över det – det är naturligt
för oss och passerar obemärkt förbi (Essed 1991).
Vad säger oss då de olika exempel som vi just har presenterat? För att
förstå vår samtid, den verklighet vi lever i, behöver vi förstå fenomenen et-
nicitet och migration.
Behovet av ett kritiskt perspektiv
Migrationens epok är den översatta titeln på en modern klassiker – The
Age of Migration (Castles & Miller 1993) – som behandlar just migratio-
nens samhälleliga betydelse. Vi tar den titeln som en startpunkt för denna
inledning, men breddar den till ”migrationens och etnicitetens epok”.
Med denna formulering vill vi framhålla att centrala samhällsförändringar
i samtiden – som inte sällan slarvigt beskrivs i termer av globalisering –
inte kan förstås utan att vi anlägger ett alternativt perspektiv på migration
och etnicitet.
Den här antologin är resultatet av arbete som bedrivits vid forsknings-
miljön REMESO (Institutet för forskning om migration, etnicitet och
samhälle) vid Linköpings universitet. Antologin skiljer sig därmed från
många andra flerförfattade antologier, som samlar författare från många
olika forskningsmiljöer. Vår förhoppning är att denna antologi ska vara
sammanhållen, men samtidigt visa på den spänning och bredd som i nå-
gon mening karaktäriserar forskningsfältet kring internationell migration
och etniska relationer.
Vi vill redan här passa på att betona något som kommer att genomsyra
denna antologi – det kritiska perspektivet. Det är först och främst två saker
vi vill framhålla genom att beskriva antologin som ett bidrag i utvecklan-
det av ett kritiskt perspektiv på migration och etnicitet. För det första vill
vi betona det relationella perspektivet – vi menar att migration och etnici-
tet måste förstås som processer som ger upphov till sociala relationer och
därmed maktrelationer (Barth 1969; Castles & Miller 1993). För det andra
vill vi understryka betydelsen av språk och föreställningar för frågor som
4709912_Korr_2.indd 144709912_Korr_2.indd 14 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

15. 1 I N L E D N I N G
15
rör etnicitet och migration (Anderson 1993; Malkki 1997), i den mening
att kritisk reflektion kring etablerade konventioner, sätt att tänka kring och
tala om världen, är ett centralt inslag i ett kritiskt perspektiv på etnicitet
och migration. Ett aktuellt exempel på just språkets och föreställningarnas
betydelse är hur partiet Sannfinländarna fick uppemot 20 procent av rös-
terna i det finska valet 2011 genom att bland annat framhålla att Finland
tar emot för många ”invandrare”, samtidigt som Finland är ett av de EU-
länder med lägst andel utlandsfödda av sin befolkning. Fenomenen mig-
ration och etnicitet är alltså både faktiska och föreställda – vad ett kritiskt
perspektiv försöker göra är att fånga spänningar och ambivalenser mellan
det faktiska och det föreställda.
För att förstå varför de senaste decennierna kan beskrivas som ”migra-
tionens och etnicitetens epok” så är en förståelse av Europa helt centralt.
Inte därför att begreppen migration och etnicitet skulle vara mer kopplade
till Europa än till resten av världen, utan därför att de har blivit begrepp
som på olika sätt speglar Europas förändrade roll i globaliseringens tide-
varv.
Europa har ett mörkt förflutet – kännetecknat av såväl den erövring
och plundring som genomfördes i kolonialismens regi som kuvandet av
vad som idag kallas etniska/nationella minoriteter (Said 1978; Stoler 1995;
Hansen & Jonsson 2011). Samtidigt har det inom den Europeiska unio-
nen frammanats en bild av Europa som frihetens, upplysningens och hu-
manismens plats på jorden (Balibar 2009), en bild som inte sällan återges
också i Sverige, till exempel i den svenska läroplanen, som skriver in sko-
lans värdegrund i ”den etik som förvaltats av kristen tradition och väs-
terländsk humanism” (Lgr 11: 7; se t.ex. Dahlstedt 2009 eller kapitel 2,
Etnicitet, i denna antologi). Denna historia handlar om hur människor
skapas och värderas som medborgare och som arbetskraft, vilket liksom
flera av kapitlen i antologin knyter an till frågan om politisk ekonomi, det
vill säga hur samhället är strukturerat utifrån dess ekonomiska grundva-
lar (Sassen 1998; Piore 2008/1979; Schierup m.fl. 2006). I ett numera klas-
siskt verk om Europas historia och framväxten av marknadsekonomin,
Den stora omdaningen, menar Karl Polanyi (1989/1946) att fascismens och
nazismens (antisemitism, antiziganism, rasism och främlingsfientlighet)
framväxt under 1920- och 1930-talen kan ses som en reaktion på mark-
nadsekonomins utbredning. Flera forskare har pekat på likheter mellan
4709912_Korr_2.indd 154709912_Korr_2.indd 15 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

16. 1 I N L E D N I N G
16
den utveckling som Polanyi beskrev i 1920- och 1930-talens Europa och
de senaste decenniernas europeiska utveckling, med framväxten av en rad
allt starkare högerpopulistiska partier (Dale 2010; Marquand 1997).
Mångkulturalismens död?
Mångkulturalism var sedan 1970-talet strategin framför andra när det
gällde att inkludera och möjliggöra för ”de andra” (invandrade, etniska
minoriteter med flera) att bli delaktiga och jämlika i samhällsgemenska-
pen runt om i Västeuropas stater (Schierup m.fl. 2006). Även om mång-
kulturalismen rymde en rad betydande problem och spänningar, så
innebar ändå flera av de politiska reformer som genomfördes i namn av
mångkulturalism ökade möjligheter för grupper som tidigare i bästa fall
hade erbjudits assimilering, det vill säga enkelriktad anpassning till majo-
ritetssamhällets normer, krav och förväntningar. Mångkulturalismen, som
i Europa ofta kom att representeras av Nederländerna, Storbritannien och
Sverige, kom under 1990-talet alltmer att smälta samman med begreppet
mångfald, som importerats som en liberal variant på bejakandet av skill-
nader.
Även om en nyliberal doktrin fortfarande utgör ett fundament i såväl
enskilda staters som EU:s ekonomiska politik, kan vi samtidigt skönja
framväxten av en allt starkare nykonservativ agenda, med en nationalistisk
appell och med värnande av värdegrund eller så kallade kärnvärden – core
values – högt upp på agendan (Houdt m.fl. 2011; Schierup & Ålund 2011).
Det allra mest tydliga exemplet på denna utveckling är hur mångkultura-
lism på senare tid allt mer har kommit att ses som den främsta orsaken till
de problem som sägs röra invandrade och etniska minoriteter. Med start
i oktober 2010, via Tysklands förbundskansler Merkel, Storbritanniens
premiärminister Cameron och Frankrikes president Sarkozy, så har tre av
Europas mest tongivande stater officiellt tagit avstånd från mångkultura-
lismens idé. Medan öppet rasistiska och främlingsfientliga partier växer
i styrka runt om i Europa och allt fler regeringar öppet tar avstånd från
mångkulturalism (något som även har satt sina spår inom forskningen),
förs samtidigt en livlig debatt inom forskarsamhället, där försvarare av
mångkulturalism möter radikala kritiker. I förgrunden för denna debatt
står frågan om hur människor kan leva tillsammans med respekt för såväl
4709912_Korr_2.indd 164709912_Korr_2.indd 16 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

17. 1 I N L E D N I N G
17
individuella som kollektiva rättigheter och identiteter, en fråga som be-
rörs i flera av kapitlen i antologin.
Vi nämnde redan inledningsvis att en beskrivning av samtiden som
”migrationens och etnicitetens epok” inte automatiskt innebär att feno-
men som migration och etnicitet alltid spelar en avgörande eller över-
ordnad roll. En rad forskare har visat på hur en fokusering på en viss
fråga – exempelvis etnicitet – endera medvetet eller omedvetet kan leda
till att andra frågor döljs, exempelvis kön eller klass (Miles 1989; Callini-
cos 1993; Mulinari & Neergaard 2004).1
I den samtida migrationens och
etnicitetens epok finns det en risk för att alltmer ska förklaras genom
migrationens och etnicitetens raster och att betydelsen och sammanväv-
ningen av andra maktrelationer tonas ned. I sökandet efter folkligt stöd,
marknadsandelar och legitimitet har vi sett hur partier och politiker, me-
dia och akademiker gör ”de andra” till ett ”samhällsproblem”. I USA myn-
tades inom politiken begreppet ”spela raskortet”, när politiker försöker
öka sin popularitet och sitt väljarstöd genom att lyfta fram frågor som di-
rekt eller indirekt anspelar på föreställningar om ”ras”2
(Thompson Ford
2008). Inom forskningen används ibland begreppen ”etnifiering” eller ”ra-
sifiering” för att beskriva hur bland andra politiker och journalister laddar
skilda samhällsfrågor med innebörder som riktar fokus mot eller anspelar
på migranter och etniska minoriteter, deras kultur, religion eller hudfärg
(Miles 1989; Ålund & Schierup 1991). Det är därför viktigt att inte se etni-
citet, invandrare eller migrant som oskyldiga och neutrala ord, utan att se
dem som en del av en större föreställningsvärld (om man så vill ideologi
eller diskurs) som samtidigt synliggör och osynliggör, drar våra blickar i
vissa riktningar snarare än andra.
Vårt sätt att hantera dessa svårigheter i antologin är å ena sidan att
gå fram och tillbaka mellan mer materialistiska perspektiv och mer dis-
kursorienterade perspektiv och å andra sidan att relatera migration och
1 En central inspirationskälla har i detta sammanhang bland andra varit de kända franska filosoferna
Louis Althusser (1973) och hans idéer om interpellation, hur individen tilltalas som subjekt, samt
Michel Foucault (1993) och hans idéer om diskursens ordning, hur sättet att tänka och tala om världen
ringar in vad som ses som normalt och onormalt.
2 I regel används de centrala begreppen för att framhålla socialt konstruerade fenomen, vare sig det
är fördelningar av resurser, praktiker eller föreställningar. Trots detta väljer vi att enbart använda ci-
tattecken för begreppet ”ras”, för att särskilt betona att det rör sig om sociala föreställningar och inte
biologi/genetik.
4709912_Korr_2.indd 174709912_Korr_2.indd 17 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

18. 1 I N L E D N I N G
18
etnicitet till andra närliggande maktordningar – och då först och främst
klass och kön (Collins 1998; McCall 2005). När en människa migrerar så
är det inte bara frågor om etnicitet som är av betydelse, utan även frågor
som rör till exempel den migrerandes klassposition och kön (se även kapi-
tel 6, Intersektionalitet). En annan dimension som är viktig att ha i åtanke
när det gäller att förstå migration och etnicitet är geopolitik, frågor som
rör den globala världsordningen, relationer mellan nationalstater och
överstatliga former för samverkan, till exempel inom ramen för den Euro-
peiska unionen (Tesfahuney 2001; Harvey 2009; Likić Brborić 2011). Hur
viktig är nationalstaten? Ska nationalstaten alltid stå i centrum för sam-
hällsvetenskaplig forskning? Dessa är några av de frågor som på senare
tid har varit föremål för livlig diskussion, inte minst genom användande
av begrepp som ”metodologisk nationalism” (Wimmer & Glick Schil-
ler 2002), ”diaspora” (Brubaker 2005) och ”transnationalism” (Verovec
2009). Forskning om migration och etnicitet har här spelat en betydande
roll för att ifrågasätta och analysera förgivet tagna sanningar.
IMER – ett spänningsfyllt forskningsfält
Forskningen om migration och etnicitet har under de senaste decen-
nierna genomgått en kraftig expansion. Parallellt med att frågor om mig-
ration, etniska relationer, nationalism och det mångkulturella samhällets
utmaningar och framtid har rönt allt större uppmärksamhet i den all-
männa samhällsdebatten, så har dessa frågor fått stort genomslag också
inom forskarvärlden, inom en rad olika discipliner och forskningstradi-
tioner. Under de senaste decennierna har det också vuxit fram en speci-
ell forskningsinriktning som ägnas åt att närmare studera just denna typ
av frågor, ofta under beteckningen ”Ethnic and Migration Studies” (men
som ibland betecknas ”International Migration and Ethnic Relations”,
förkortad IMER). Denna tvärvetenskapliga eller interdisciplinära forsk-
ningsinriktning började växa fram redan under 1970-talet, dels som ett
svar på den kritik som framförts av 1960-talets nya sociala rörelser, dels
som en del av en allmän strävan efter att etablera en mer interdisciplinär
forskning som vid den tiden fanns inom en rad olika forskningsområ-
den (Eyerman & Jamison 2005). Bland forskare hade det nu vuxit fram
en allt starkare insikt om att frågor som rör migration och etnicitet låter
4709912_Korr_2.indd 184709912_Korr_2.indd 18 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

19. 1 I N L E D N I N G
19
sig studeras först genom anammande av lärdomar, perspektiv och analy-
tiska redskap hämtade från en rad olika discipliner (Yang 2000; Bommes
& Morawska 2005). Steg för steg har forskningsinriktningen blivit allt-
mer etablerad inom forskarsamhället och på sätt och vis tagit formen av
en ”disciplin” i sig, med en egen vetenskaplig tradition, med sina egna auk-
toriteter och referenspunkter. IMER är idag en tämligen institutionalise-
rad del av forskarsamhället runt om i världen, med sina egna institutioner,
forskarutbildningar, sammanslutningar och vetenskapliga tidskrifter – så
även i Sverige (Hammar 2006).
Forskningsinriktningen IMER är vidsträckt och täcker in forskning
som bedrivs inom en rad olika discipliner inom både humaniora och
samhälls- och beteendevetenskap. Rent ämnesmässigt kan man säga att
merparten av den forskning som bedrivs inom IMER ägnar sig åt att stu-
dera internationell migration och etniska relationer som samhällsfeno-
men, det vill säga som komplexa sociala fenomen som måste belysas och
förstås utifrån sin specifika historiska och samhälleliga kontext. Några av
de centrala forskningsfrågor som därmed hamnar i förgrunden är villkor
för och konsekvenser av internationell migration, nationsbyggande, igår
och idag, samt relationer mellan majoritet och minoritet, när det gäller
både invandrade minoriteter och ursprungsbefolkningar. Forskning om
internationell migration handlar i hög grad om att belysa det komplex av
ekonomiska, politiska, sociala och kulturella omständigheter i både forna
hemländer och eventuellt ”nya” hemländer som möjliggör eller försvårar
migration – allt från fattigdom, arbetsbrist, krig, miljökatastrofer och för-
följelse i forna hemländer till förhoppningar om en ny framtid, men också
restriktiv invandringslagstiftning, i möjliga ”nya” hemländer (Kivisto &
Faist 2010; Munch m.fl. 2011). Ett stort antal forskare har ägnat sig åt att
studera uppkomsten och förändringen av nationell identitet i en kontext
av just globalisering och internationell migration (Morley & Robins 1995;
Billig 1995; Johansson m.fl. 2001; Puskás 2009). I migrationens och etni-
citetens epok finns det å ena sidan en idé om världen som en ”global by”,
präglad av rörlighet och dynamik (Meyrowitz 1985; Urry 2007), men å
andra sidan, i relation till denna idé, reses runt om i världen allt fler murar
mot omvärlden. Vissa migranter anses attraktiva, andra inte (Tesfahuney
2001; Fekete 2005; Lucassen 2005).
4709912_Korr_2.indd 194709912_Korr_2.indd 19 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

20. 1 I N L E D N I N G
20
Generellt kan man säga att det inom forskningsinriktningen IMER un-
der de senaste decennierna har ägt rum något av en perspektivförskjutning
i studiet av migration och etnicitet. Det fanns tidigare en viss tendens till
att betrakta etnicitet som något inneboende och givet på förhand och en
tendens till att förlägga fokus på migranterna eller de etniska minoriteterna
i termer av avvikelser och brist, till exempel med fokus på ”deras” svårighe-
ter att integrera sig i det ”nya” hemlandet, ”deras” förmodade brist på språk,
brist på kunskaper om hur samhället fungerar, bristande kulturella kompe-
tens etc. (se t.ex. kritiken i CCCS 1982; Grillo 1985). En av dem som tidigt
riktade kritik mot denna typ av forskning var Robert Miles (1982, 1989).
Han menade att den inriktning inom sociologin som han betecknade race
relations sociology i regel anammade kategorier som ”ras” och etnicitet på ett
allt för okritiskt sätt. Som han såg det kom detta allt för ofta att innebära att
forskningen tillhandahöll den typ av kunskap om ”de andra” som efterfrå-
gades och sågs som användbara av politiker och myndigheter. I relation till
denna forskning efterlyste bland andra Miles en forskning som var mer kri-
tiskt orienterad, i den mening att den närmade sig frågor om migration och
etnicitet utifrån ett tydligare maktperspektiv.
I linje med denna kritik har alltmer av fokus inom forskningen om
migration och etnicitet på senare tid förlagts till relationer mellan majo-
ritet och minoritet, majoritetssamhälle och migrerade eller etniska mi-
noriteter, relationer som ofta bygger på ojämlikhet, där den ena parten är
överordnad den andra och är i den privilegierade positionen att definiera
de villkor som den andra parten har att följa (Mulinari & Neergaard 2004;
Mohanty 2006). Etnicitet har i detta sammanhang alltmer kommit att be-
traktas som ett samhällsfenomen, det vill säga ett fenomen som måste för-
stås utifrån en specifik kontext. I förgrunden för forskningen om etnicitet
och migration hamnar därmed frågor om gränsdragning, normalisering,
rangordning, beslutsfattande och tolkningskonflikter, där det är samhället
snarare än migranterna eller de etniska minoriteterna som är forskningens
utgångspunkt och primära studieobjekt (Ålund & Schierup 1991; Back
1996; Dyer 1997).
Etnicitet handlar här om skillnadsskapande mellan ”vi” och ”de”
(Barth 1969), och hur detta skillnadsskapande går till, från lokal till natio-
nell och global nivå. I detta skapande av gränser mobiliseras olika karak-
teristika i syfte att markera åtskillnad mellan dem som anses höra till och
4709912_Korr_2.indd 204709912_Korr_2.indd 20 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

21. 1 I N L E D N I N G
21
dem som inte anses höra till (Said 1978; Hall 1992b; Eriksen 1993). Frågan
är då på vilket sätt etnicitet uppkommer och vilka konsekvenser etnici-
tet får inom olika sektorer i samhället – på arbetsmarknaden, på bostads-
marknaden, i utbildningsväsendet, i rättsväsendet, i politiken, i mediernas
värld, i vardagslivet etc. Denna problematik kan studeras på olika sätt be-
roende på de skilda perspektiv, metodologier och analytiska redskap som
olika discipliner erbjuder.
Etnicitet och föreställningar om ”ras” har inom denna forskning ofta
kommit att studeras med hjälp av begrepp som etnifiering, rasifiering och
rasism. Medan etnifiering (Ålund & Schierup 1991) och rasifiering (Miles
1989) avser processer som gör utseende och kultur till centrala faktorer för
åtskillnad, rangordning och fördelning av såväl symboliska som materiella
resurser, så används rasism som en benämning för olika former av makt-
utövning baserade på etnicitet och föreställningar om ”ras” (Fredrickson
1993; Miles & Brown 2003).
Vi är i denna antologi intresserade av fenomenen etnicitet och migra-
tion och hur de kommer till uttryck genom etnifiering, rasifiering och ra-
sism, såväl teoretiskt som i praktiken inom skilda samhällsområden. Ett
område som får betydande utrymme är arbetsmarknaden och arbetslivet.
En utgångspunkt är här att såväl maktordningar (intersektionalitet) som
skilda samhällsarenor är relaterade till varandra och sammanvävda, men
att arbetsmarknad och arbetsliv är en av de mest centrala arenorna i sam-
hället, såväl symboliskt som materiellt. I migrationens och etnicitetens
epok är ”de andras” närvaro ständigt föremål för livlig offentlig debatt –
de tar jobben, de är arbetslösa eller de är villiga att utföra arbete ingen an-
nan är villig att utföra (Žižek 2001; Schierup m.fl. 2006; Neergaard 2009).
Givet att forskningsinriktningen IMER är interdisciplinär till sin
karaktär och rymmer forskning som bedrivs inom en rad olika discipli-
ner, kan man säga att snart sagt alla vetenskapliga metoder som förekom-
mer inom humaniora och samhälls- och beteendevetenskap förekommer
inom forskning om internationell migration och etniska relationer. Inom
forskningsinriktningen används allt från mer utpräglat kvantitativa (van-
ligt förekommande inom discipliner som nationalekonomi, ekonomisk
historia, statsvetenskap och sociologi, men även inom kulturgeografi
och kriminologi) till mer utpräglat kvalitativa metoder (vanligt förekom-
mande inom discipliner som etnologi och antropologi, men även inom
4709912_Korr_2.indd 214709912_Korr_2.indd 21 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

22. 1 I N L E D N I N G
22
sociologi, statsvetenskap och kulturgeografi). Bland de vetenskapliga me-
toder som förekommer kan bland annat nämnas kvantitativa metoder som
register-, survey- och attitydundersökningar samt olika slags kvantitativa
innehållsanalyser. Bland de kvalitativa metoder som används kan vi räkna
observationer, individuella djupintervjuer och gruppintervjuer, policyana-
lyser, olika slags kvalitativa innehållsanalyser och – på senare tid alltmer
vanligt förekommande – diskursanalyser. Inom forskningen kombineras
oftaolikatyperavmetoder,exempelvisobservationerocholikatyperavin-
tervjuer; i något mindre utsträckning kombineras kvantitativa med kvalita-
tiva metoder.
Forskningsinriktningen IMER är dock inte homogen. Inom IMER
finns det snarare en bred spännvidd mellan å ena sidan dem som arbetar
utifrån en mer disciplinär orientering (som framhåller värdet av mångve-
tenskaplighet, det vill säga betydelsen av att olika discipliner samarbetar
med varandra, sida vid sida), och å andra sidan dem som arbetar utifrån
en mer renodlat interdisciplinär ansats (som framhåller värdet av att ut-
veckla perspektiv och metoder som överskrider gränserna för enskilda
discipliner).
Bokens struktur
Migrationens och etnicitetens epok är på flera sätt en epok kännetecknad
av paradoxer och motsättningar. I den här antologin vill vi ta med dig som
läsare på en resa in i begreppens värld för att introducera en rad begrepp
som kan användas för att fördjupa förståelsen av en mängd fenomen och
företeelser som på olika sätt kan länkas till frågor om migration och etni-
citet.
Att ge sig i kast med att organisera en antologi som behandlar dessa
teman är ett spännande projekt, som ger möjlighet till många givande
vetenskapliga diskussioner om vad som kan och bör studeras i migratio-
nens och etnicitetens epok. Projektet är samtidigt utmanande just i det
avseendet att forskningsfältet som sådant är flerparadigmatiskt, har del-
vis flytande innebörder och rymmer en mängd omstridda begrepp, vil-
ket också kommer att framgå i de olika kapitlen i antologin. Vi har valt att
strukturera antologin utifrån vad vi ser som centrala begrepp i förståelsen
av migrationens och etnicitetens epok, väl medvetna om att andra fors-
4709912_Korr_2.indd 224709912_Korr_2.indd 22 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

23. 1 I N L E D N I N G
23
kare möjligen skulle göra andra val, begrepp som på olika sätt represente-
rar den forskning om migration och etnicitet som bedrivs vid REMESO.
Författarna är samtliga väl förtrogna med forskningsfältet och arbetar
själva med de begrepp som de behandlar. Därtill är författarnas discipli-
nära hemvist närmast en karta över IMER-forskningen, vilket vi ser som
en stor styrka. Författarna har erfarenhet från discipliner som arbetsveten-
skap, ekonomisk historia, etnicitet, företagsekonomi, genusvetenskap, lit-
teraturvetenskap, nationalekonomi, pedagogik, socialantropologi, socialt
arbete, sociologi och statsvetenskap.
Vi har redan understrukit att antologin ska ses som en kritisk interven-
tioninomfältetIMER.Enviktigfrågaidettasammanhangärforskningens
och skrivandets etik. Forskningsinriktningen IMER genomsyras – såväl
vetenskapligt som politiskt – av spänningar, konflikter och dialog. Även
om den här antologin är tänkt att fungera som en introduktion, där am-
bitionen är att spegla såväl bredd som djup inom fältet IMER, så är det
självklart att vi som forskare gör vissa val. I antologin väljer vi att beskriva
forskning inom IMER som intimt förbunden med samhälliga relationer
och makt, vilket samtidigt innebär ett etiskt ställningstagande kring hur
vi skriver.
De olika kapitlen är skrivna utifrån en gemensam struktur, samtidigt
som kapitelförfattarna har haft möjlighet att utgå från sin egen forskning
och stilistik, skilda teoretiska, metodologiska och empiriska val, samt
att sätta sin egen prägel på det enskilda kapitlet. När vi arbetat fram bo-
ken har det varit en tydlig målsättning att de olika kapitlen ska innehålla
teoretiska resonemang, men de ska presenteras på ett sätt som gör dem
tillgängliga för den som är intresserad av forskningsfältet internationell
migration och etniska relationer. Det innebär att varje kapitel innehåller
ett inledande avsnitt, där begreppets bakgrund och sammanhang presen-
teras och relateras till relevanta teoretiska perspektiv inom samhällsve-
tenskap och humaniora. I varje kapitel finns även ett kortare avsnitt som
visar på några av de forskningsområden där de olika begreppen använts.
De två huvudsakliga avsnitten i kapitlen är dels en begreppsutredning,
som redogör för de forskare som använder sig av begreppet och vad de
försöker fånga med begreppet, samt styrkor och svagheter i begreppet,
dels någon eller några exemplifieringar av hur begreppet kan användas i
en analys av olika företeelser och fenomen som rör tematiken migration
4709912_Korr_2.indd 234709912_Korr_2.indd 23 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

24. 1 I N L E D N I N G
24
och etnicitet, med utgångspunkt i egen eller andras forskning. I slutet av
varje kapitel finns en avslutande reflektion, en summering. Till respektive
kapitel finns dessutom tips på litteratur som speglar innehållet i kapitlet
och som kan användas av dem som ytterligare vill fördjupa sin kunskap
om de olika begreppen.
I antologins andra kapitel, Etnicitet, redogör Tünde Puskás och
Aleksandra Ålund för begreppet etnicitet och dess kopplingar till begrep-
pen nation och nationalism. De visar på hur användningen av begreppen
etnicitet och nation varierar i forskningssammanhang och betonar både
den relationella och konstruktionistiska aspekten av begreppen – det vill
säga att etnicitet och nation är något som görs och som binder människor
samman i en känsla av gemenskap och samhörighet. Olika tolkningar och
tillämpningar av begreppen illustreras med empiriska exempel hämtade
från den svenska skolans värld.
Om etnicitet utgör ett av huvudbegreppen inom forskningsfältet
IMER så är migration ett annat huvudbegrepp. I kapitel 3, Migration, be-
skriver Martin Qvist, Brigitte Suter och Sara Ahlstedt migration i me-
ningen geografisk rörlighet över territoriella gränser som ett politiskt och
socialt fenomen. Efter en inledande begreppsgenomgång presenterar de
med hjälp av empiriska exempel hämtade från Sverige och övriga Europa
hur nya former av migrationskontroll kommer till uttryck genom sam-
manvävningen mellan å ena sidan migration och integration och å andra
sidan migration och utveckling.
I det fjärde kapitlet är det begreppet diaspora som står i centrum, ett
begrepp som å ena sidan kombinerar frågan om gemenskap (etnicitet)
och å andra sidan rörlighet mellan stater (migration). Diaspora är ett be-
grepp som hjälper oss att närmare förstå de relationer och gemenskaper
som uppstår i en situation där människor rör sig och känner sig hemma-
hörande på flera ställen samtidigt. Khalid Khayati och Magnus Dahlstedt
introducerar skilda teoretiska perspektiv på diaspora och illustrerar dessa
perspektiv med exempel hämtade från den kurdiska diasporiska gemen-
skapen, med utgångspunkt i situationen i Sverige och dess förankring i an-
dra stater.
Samtliga föregående kapitel aktualiserar – direkt och indirekt – frågor
om människors rättigheter och skyldigheter, vilket är något av kärnan i
begreppet medborgarskap. I det femte kapitlet, Medborgarskap, belyser
4709912_Korr_2.indd 244709912_Korr_2.indd 24 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

25. 1 I N L E D N I N G
25
Magnus Dahlstedt, Mikael Rundqvist och Viktor Vesterberg olika förstå-
elser av medborgarskap och den historiska utvecklingen av medborgerliga
rättigheter och skyldigheter. Kapitlet visar på hur medborgarskap kan ses
som en förhandling grupper emellan, en relation mellan stat och individ
och en konstruktion av ”goda medborgare”. Utifrån exempel från dagens
mångetniska Sverige diskuteras skillnader mellan formella och reella as-
pekter av medborgerliga rättigheter.
I kapitel 6 redogör Åsa-Karin Engstrand och Jennie K Larsson för be-
greppet intersektionalitet, som växt fram inom den ”svarta feminismen”
(en teoretisk inriktning inom feminism som argumenterar för att klassför-
tryck, könsförtryck och rasism är sammanvävt), och som på senare tid bli-
vit ett centralt begrepp när det gäller att synliggöra hur individer bär på
överlappande identiteter och är positionerade i förhållande till varandra
i en rad olika maktrelationer. Med utgångspunkt i ett antal empiriska stu-
dier visar de på hur frågor om etnicitet och migration kan förstås i relation
till andra maktordningar, till exempel hur migrerade hotellarbetare posi-
tioneras i termer inte bara av nationalitet, etnicitet och ”ras”, utan även av
genus och klass, i ett komplext samspel.
Det sjunde kapitlet ägnas åt begreppet rasism. Med avstamp i den afro-
amerikanska romanen Quicksand från 1929 resonerar Alireza Behtoui och
Stefan Jonsson kring fyra olika förståelser av vad rasism handlar om: ra-
sism som idé, ideologi eller lära; rasism som institutionellt eller struktu-
rellt fenomen; rasism som en process av rasifiering; och slutligen rasism
som en process som innebär att människokroppen, ofta i intimt samspel
med klass och kön, laddas med meningsbärande fysiska och psykiska att-
ribut. ”De andra”, rasismens måltavla eller objekt, framställs ofta som ett
hot, en blandning av raser, kulturer och identiteter, som påstås lösa upp
samhällsordningen.
Föreställningar om ”de andra” som hot är ett viktigt inslag i det som
ofta kommit att kallas högerpopulism. I det åttonde kapitlet redogör Erik
Berggren och Anders Neergaard för olika förståelser av begreppen popu-
lism, högerpopulism och högerextremism. Kapitlet sätter fokus på spän-
ningen mellan den forskning som försöker förstå populism i relation till
demokrati och politik, och den forskning som ser radikala extremhöger-
partier som uttryck för ett slags populistisk politik. Exemplen Dansk Fol-
keparti och Sverigedemokraterna får illustrera hur skilda perspektiv kan
4709912_Korr_2.indd 254709912_Korr_2.indd 25 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

26. 1 I N L E D N I N G
26
användas för att ge en ökad förståelse för organiserad främlingsfientlighet,
dess uttryck, dynamik och konsekvenser.
Det nionde kapitlet kretsar kring begreppet social exkludering, ett be-
grepp som på senare tid använts för att beskriva en alltmer akut situation
av utsatthet, diskriminering, utsortering, social oro och kriminalisering i
Europas socialt polariserade, segregerade och etniskt delade städer. Rasi-
fierade migranter utgör en betydande del av de ”socialt exkluderade”. Carl-
Ulrik Schierup, Karin Krifors och Zoran Slavnić redogör för spridningen
av begreppet och några av de olika perspektiv som fått gehör i forsknings-
sammanhang. Begreppet åskådliggörs därefter genom nedslag i vad de
väljer att kalla ”migrantprekariatets” (termen prekariat kommer från fran-
skans prekär, besvärlig situation) tillvaro i dagens Sverige.
Social exkludering kan ses som både ett inslag i och en konsekvens
av ekonomins informalisering, ett begrepp som står i fokus i bokens ti-
onde och avslutande kapitel. Begreppet fångar en dramatisk förändring
i hur ekonomi och produktion organiseras. Branka Likić-Brborić, Zoran
Slavnić och Charles Woolfson går igenom debatten om informell eko-
nomi och presenterar därefter två fallstudier – den ekonomiska krisens
Lettland och migranters situation inom byggnadsbranschens Sverige –
som illustrerar sambanden mellan migration och ekonomins informalise-
ring, inte minst när det gäller konsekvenser i termer av anställningsvillkor.
4709912_Korr_2.indd 264709912_Korr_2.indd 26 08/11/12 5:09 PM08/11/12 5:09 PM

27. 168
7 Rasism – särskiljandets och
rangordningens praktik
Alireza Bethoui & Stefan Jonsson
Inledning
Det finns en afroamerikansk roman som ger oss rasismens problem i ett
nötskal. Nella Larsens Quicksand, som kom ut 1929, berättar om en ung
kvinna av blandad härkomst. Hennes far är en svart man från Karibien,
modern en dansk invandrare som kommit till Chicago kring det förra
sekelskiftet. Båda föräldrarna dör tidigt och Helga Crane, som hjältin-
nan heter, skickas av sina släktingar till ett college för svarta i sydstaterna.
Efter utbildningen flyttar hon till Harlem för att bygga sig en framtid i
1920-talets vitala svarta kultur. Helga Crane kämpar med det dilemma som
är karaktäristiskt för många med dubbel eller ”bikulturell” härstamning:
hon tycker sig inte tillhöra någon av de två kulturer som hon av födseln är
del av. Hennes svarta vänner i Harlem är alltför fixerade vid rasfrågan, kän-
ner hon. Ändå kan hon inte komma in i det vita samhället i USA, eftersom
hennes mörka hud obönhörligen stämplar henne som ”neger”.
För att undslippa dilemmat tar Helga Crane båten till Danmark i hopp
om att hitta ett hem bland sina danska släktingar. Hon mottas väl och blir
en populär gäst på den köpenhamnska societetens alla tillställningar. Ändå
börjar hon snart uppleva att folk stirrar. Vilken ställning har hon egentligen
i sitt nya hemland? undrar hon. Hon är dotter till en infödd danska men
inser att hon aldrig kommer att assimileras i det danska samhället. Dans-
karna vill att hon ska vara annorlunda, ha henne som något exotiskt att
smycka sin homogena kultur med. Ska hon bli sårad? Men alla beundrar ju
henne och uppvaktar henne. ”Du är så vacker; en så underbart mörk hud!”
säger en dansk och Helga Crane blir smickrad. ”Du är så vacker; en så un-
derbart mörk hud!” säger en annan dansk och hon ler. ”Du är så vacker; en
så underbart mörk hud!” säger en tredje dansk och hon beslutar att ta även
4709912_Korr_1.indd 1684709912_Korr_1.indd 168 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

28. 7 R A S I S M
169
det som en komplimang. Men efter att ha hört samma sak från tio personer
har Helga Crane fått nog. Danskarna har uppenbarligen en stereotyp bild
av henne. Hon är deras prydnadsfågel och sällskapsdjur. Då säger den elfte
dansken: ”Du är så vacker; en så underbart mörk hud!” Nu kan Helga inte
hålla tillbaka sin vrede. Sårad skriker hon tillbaka: ”Du är rasist!”
Den elfte dansken blir förstås upprörd. Han gjorde en oskyldig kom-
mentar, ja gav henne en komplimang, medan hon slår tillbaka och fördö-
mer honom som rasist. Den elfte dansken vet inte att han får betala för
den samlade effekten av vad alla andra danskar har sagt till Helga. Inte är
väl han rasist och inte är väl hans komplimang rasistisk? Men exotismen
är ofta rasismens välmenande och leende fasad. De exotiserande blickar
som Helga möter blir i detta fall ett kollektivt fenomen som kan beskrivas
som rasistiskt. Helga Crane drabbas inte av någon egentlig rasistisk fient-
lighet, men samhället hon möter är ändå djupt rasistiskt. Hon känner sig
utestängd, hon är utestängd och hon beslutar att återvända till USA.
Indelningen av människor
Ett rasistiskt samhälle utan rasister? Numera betecknar vi ett sådant feno-
men som ”institutionell” rasism, eller för att välja en mer vedertagen term,
”strukturell diskriminering”. Begreppet ”institutionell rasism” lanserades
på 1960-talet av Black Power-rörelsen i USA (Murji 2007). Det används
för att framhäva att rasismen inte främst handlar om hur enskilda individer
agerar, utan om hur samhället fungerar som system och institution. Vi kan
tänka oss ett samhälle där det inte nödvändigtvis finns en enda rasist, men
som ändå genomsyras av administrativa rutiner och sociala vanor som är
diskriminerande mot personer som betraktas som andra eller annorlunda.
Vi skulle också kunna uttrycka det som att dessa vanor och rutiner ”rasi-
fierar” människor som Helga, tillskriver henne en särskild plats i samhället
och tillmäter henne särskilda egenskaper på grundval av hennes härkomst
och utseende. Diskrimineringen är med andra ord inte betingad av vad den
ena eller andra människan gör eller tänker, utan av hur samhället fungerar
som struktur. Därav också den alternativa beteckningen ”strukturell diskri-
minering”, som är vanligare i Sverige (SOU 2005: 56).
Exemplet från Nella Larsens roman ger oss fyra delvis olika idéer om
vad rasism handlar om (Jonsson 2005: 257–273, 403–417). Den första har
4709912_Korr_1.indd 1694709912_Korr_1.indd 169 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

29. 7 R A S I S M
170
att göra med att danskarna och andra vita västerlänningar tenderar att
klumpa samman afrikaner och tillskriva dem särskilda karaktärsegenska-
per, inte sällan sådana som står i motsats till danskarnas egna eller är ned-
sättande. Låt oss kalla detta rasism i doktrinär mening. Så sett är rasismen
en lära, en tankebyggnad eller en teori som innebär att individer beskrivs,
indelas och behandlas olika på grund av att de har olika kulturell, eller
som det hette förr i tiden, rasmässig härkomst.
Den andra idén innebär att det danska samhället som helhet är förank-
rat i en viss kultur, den danska, vilken förutsätter en uttalad eller outtalad
norm som föreskriver hur en dansk människa beter sig och är beskaffad.
Gentemot andra, som avviker från normen och som därför i danskarnas
ögon ter sig onormala, kommer detta samhälle att utgöra en sluten gemen-
skap som stöter bort utomstående. Låt oss kalla detta institutionell rasism,
eller strukturell diskriminering på grundval av ras, kultur och härkomst.
Den tredje idén klargör hur den strukturella diskrimineringen funge-
rar och vad den får för resultat. Den fungerar på så vis att personer som
inte svarar mot den gällande normen utesluts. De särbehandlas negativt,
drar till sig blickar, ibland också misstankar och fördomar, får sämre jobb
och stängs ute i bostadsköerna. För att rättfärdiga denna bortstötning till-
skrivs de avvikande en särart, en kulturell identitet, en rasmässig kvalitet,
enligt vilken dessa individer inte låter sig inordnas i den egna gemenska-
pen. Detta är rasifieringens process. Den går från det blotta konstateran-
det av en skillnad eller normavvikelse – i Helga Cranes fall en frånvaro av
de rätta tecknen på danskhet – till ett konstaterande av närvaron av grund-
läggande kulturella, etniska och rasmässiga egenskaper som får förklara
inte bara varför en person eller grupp av personer står utanför, utan också
varför det är naturligt eller oundvikligt att de står utanför – eller för att ut-
trycka det krasst, varför de i majoritetens ögon förtjänar att stå utanför.
Den fjärde idén, slutligen, handlar om hur rasismen laddar männis-
kokroppen med meningsbärande fysiska och psykiska attribut. De egen-
skaper som tillskrivs en person som påstås vara av annan ”ras” förses till
exempel gärna med sexuella övertoner, så att personen i fråga framstår
som sexuellt lockande eller hotfull. Fallet med Helga Crane är tydligt,
eftersom hon får representera en erotisk lust och utlevelse som den vita
danska kvinnan förväntas förtränga. För danskarna kommer hon därför
också att märka ut den egna gemenskapens gräns i en psykosocial terräng.
4709912_Korr_1.indd 1704709912_Korr_1.indd 170 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

30. 7 R A S I S M
171
Hennes närvaro innebär ett hot, eller för somliga ett löfte, om ett överskri-
dande av den egna normen: en blandning av raser, kulturer och identiteter
som påstås lösa upp samhällets ordning.
Eftersom rasismen påverkar hur människor tillskrivs olika könsroller
och sexuella egenskaper bör den förstås i samband med andra sätt att in-
stifta sociala skillnader, till exempel genom att koda vissa beteenden som
maskulina eller feminina. Rasindelningen – och den allmänna uppdel-
ningen av människor i påstått beständiga kulturer och etniska grupper –
är en av tre huvudprocesser som bestämt och bestämmer hur samhället
är organiserat och hur människan förstår sin plats i det sociala landskapet.
De bägge andra processerna gäller klass och genus – som även de präglar
och präglas av en alltid pågående social skiktning som leder till att som-
liga blir överordnade, andra underordnade. I själva verket är de tre kate-
gorierna och processerna alltid inflätade i varandra (se vidare kapitel 6,
Intersektionalitet). Rätt förstådda ger de nycklar till samhällets utform-
ning och den rådande fördelningen av makt, värden och resurser.
Rasifieringen alstrar alltså över- och underordning. I snart sagt varje
socialt och ekonomiskt sammanhang fälls mänskligheten ut i två huvud-
grupper: å ena sidan de som har auktoritet och makt därför att de svarar
mot normen som till exempel svensk, europé eller människa; å andra si-
dan de som av historiska, sociala och ekonomiska skäl befinner sig i un-
derläge och blir bedömda efter normen och sorteras in i olika rasmässiga
och etniska fack. Därmed inte sagt att det en gång för alla är givet var grän-
serna löper; rasifieringen konstruerar raser beroende på omständighe-
terna och genom historien varierar kriterierna och beteckningarna, vilket
vi strax ska se.
En social, politisk och kulturell praktik
Albert Memmi fångar saken i en skarp definition. ”Rasism”, skriver han,
innebär att
… vissa verkliga eller inbillade skillnader blir föremål för en gene-
raliserande och definitiv värdering, som i syfte att legitimera aggres-
sion eller privilegier länder förövaren till nytta och offret till skada
(Memmi 1982: 140).
4709912_Korr_1.indd 1714709912_Korr_1.indd 171 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

31. 7 R A S I S M
172
Det är en god definition därför att den säger oss att rasismen inte alls för-
utsätter (tron på) existensen av beständiga, biologiskt grundade rasin-
delningar mellan olika människogrupper. Tvärtom är det så att rasismen,
genom att ta fasta på vilken skillnad som helst – utseende, brytning, namn,
härkomst, yrke, beteende, boendeort eller försörjningssätt – konstruerar
en grupp, en ”ras”, som sedan styr indelningen av människor och fördel-
ningen av resurserna dem emellan. Rasismen har alltså inte sin grund i att
det finns väsentliga skillnader mellan människogrupper. Givetvis finns så-
dana skillnader, men skillnaderna som sådana kan inte motivera att det
ska råda ojämlikhet mellan grupperna i fråga. Snarare är rasismen en so-
cial, kulturell och politisk praktik, som på grundval av godtyckliga kri-
terier instiftar förment orubbliga distinktioner individer och grupper
emellan, vilka i sin tur styr fördelningen av resurser och rättigheter.
Det följer av vad som sagts ovan att den moderna världen är präglad
av rasism. Detta gäller inte bara så till vida att historiens mörkaste kapi-
tel handlar om folkmord och brott mot mänskligheten, som genomförts
och rättfärdigats med rasistiska argument: den nära nog fullständiga ut-
rotningen av Amerikas ursprungsbefolkningar från 1500 till idag, den
transatlantiska slavhandeln, de europeiska staternas koloniala erövringar
och rasförtryck fram till tidigt 1960-tal, samt antisemitismen och Förin-
telsen. Som vi redan antytt gäller det även så till vida att den nuvarande
världsordningen med dess kulturella hierarkier och sätt att indela männis-
kor och samhällen under de senaste femhundra åren uppstått och formats
i samband med rasismen. Därför kan vi knappast förstå vår egen histo-
ria utan att ta med rasismen i beräkningen. Vi kan konstatera att våra livs-
chanser ser olika ut beroende på bland annat bakgrund och hudfärg. Så
sett är vår historia ett arv som alltjämt formar nuet; men den är också en i
samtiden levande kraft som bidrar till att göra oss till dem vi är, oavsett om
vi önskar det och är medvetna om det eller inte.
Från västerländsk synpunkt tedde sig rasindelningar och rasism länge
okontroversiella. För hundra år sedan fanns inte många som tvivlade på
att det gick att dela in mänskligheten i olika raser eller rasvarianter som
kunde identifieras med hjälp kroppskännetecken, vilka i sin tur vitt-
nade om olika själsförmögenheter. Låt oss börja med att fråga hur denna
lära – rasismen som doktrin – uppstod och utvecklades historiskt och hur
det kom sig att den länge gällde som etablerad vetenskap. Låt oss sedan
4709912_Korr_1.indd 1724709912_Korr_1.indd 172 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

32. 7 R A S I S M
173
antyda hur rasismen ter sig ut i dagens värld och hur den ska analyseras.
Det märkliga är ju att rasismen finns kvar, trots att den sedan länge sorte-
rats ut från vetenskapen och numera är etiskt oacceptabel.
Rasismens och rastänkandets historia
Det råder enighet om att rasismen har sina rötter i vad man brukar kalla
den moderna perioden, det vill säga den epok som sträcker sig ungefär
från 1500-talet till nutiden (Fredrickson 1993; Hannaford 1996; Chukwudi
Eze 1997). Denna period präglas för det första av att hela världen knyts
samman till ett kapitalistiskt ekonomiskt system dominerat av västvärl-
den, för det andra av den moderna statens framväxt och för det tredje av
utvecklingen av en på empirisk observation grundad vetenskap som ut-
manade religionens verklighetsförklaring. Rastänkandet och rasismen
betingades av samtliga tre faktorer. Att världen låstes under västerländsk
dominans innebar att världen utanför Europa koloniserades av europeiska
stater, och att de koloniserade befolkningarna utsattes för ett förtryck som
kom att rättfärdigas av idéer om naturliga, rasmässiga olikheter mellan
människor av olika utseende och härkomst. Framväxten av den moderna
staten innebar å sin sida att det uppstod förvaltningsapparater som kunde
sköta militär, skolor, beskattning, kontroll och administration av såväl in-
hemska som koloniserade befolkningar. Den moderna vetenskapen upp-
stod hand i hand med dessa förändringar och utarbetade de principer och
system enligt vilka befolkningarna delades in, beskrevs och behandlades –
ofta enligt rasmässiga och kulturella kategorier. Även tidigare hade män-
niskor från det ena samhället betraktat främlingar från andra länder med
misstänksamhet och rent av förföljt och diskriminerat dem, tagit dem
som slavar eller kallat dem barbarer och monster. Men inget tyder på att
människor dåförtiden ansåg att främlingar var mindervärda eller för evigt
betingade av sitt ursprung. Som främlingar behandlades de oftast sämre
och de sakande rättigheter som tillkom infödda medborgare (se kapitel 5,
Medborgarskap). Så var till exempel fallet i antikens Grekland och Rom.
Men dessa samhällen utvecklade inte några kunskapssystem för att dela
in människor efter utseende, kultur eller ras (se Kristeva 1991; Snowden
1970).
4709912_Korr_1.indd 1734709912_Korr_1.indd 173 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

33. 7 R A S I S M
174
Rasdoktriner – från kristendom till biologi
Först från 1400- och 1500-talet och framåt börjar makthavare och auk-
toriteter att systematiskt dela in människor i påstått orubbliga raser. Två
skeenden är särskilt betydande. Det första handlar om hur kyrkliga och
världsliga auktoriteter i Spanien börjar tillämpa principen om ”blodets
renhet” (limpieza de sangre) för att förhindra att samhället skulle assimi-
lera judar och muslimer. Principen sade att den som var född jude alltid
förblev jude, oavsett om han eller hon lät omvända sig till kristendomen.
Att vara jude var att ha orent blod och låg status. Samma princip tillämpa-
des på muslimska ”morer”, som inte heller de någonsin kunde nå upp till
sann spansk identitet. Spanjorerna instiftade sitt imperium som ett slags
proto-rasistisk blodsgemenskap.
Det andra skeendet äger rum samtidigt och gäller den inhemska span-
ska debatten om huruvida ”varelserna” som påträffats i den nyupptäckta
världsdelen i väst, sedermera Amerika, var människor eller ej. Två tolk-
ningar stod emot varandra. Den ena hävdade att indianerna var kanni-
baler, monster och odjur som kunde underkuvas och mördas och i bästa
fall arbeta som slavar. Den andra – företrädd av Bartolomé de las Casas –
menade att de var människor precis som spanjorerna, besatt förnuft och
civilisation och kunde omvändas till kristna undersåtar. De hade heller
inget ”orent” blod, utan var som obesudlade barn som behövde kristen,
spansk fostran. Att denna fostran innebar slavliknande arbetsvillkor i gru-
vor och storgods är en annan sak. En annan sak är också att spanska impe-
riet accepterade att afrikaner såldes och behandlades som slavar i den nya
världen; deras status var således lägre än ursprungsbefolkningens, vilket
rättfärdigades ömsom av att de förslavats i Afrika som låg utanför spansk
jurisdiktion, ömsom av Bibelns yttrande om att afrikanerna härstam-
made från Noas son Ham, som var förbannad av Gud. I förhållande till
den indianska ursprungsbefolkningen och de afrikanska slavarna kunde
renblodiga spanjorer i Amerika betrakta sig själva som en högre kast, en
aristokrati till vilken de vann tillträde genom sin blotta hudfärg. Här kom
vitheten för första gången att stå för en såväl klassmässig som rasmäs-
sig överhöghet som förklarades av blodet. Symptomatiskt nog uppstod
denna föreställning om vit makt genom spanjorernas strävan att dominera
över judar, muslimer, afrikaner och indianer.
4709912_Korr_1.indd 1744709912_Korr_1.indd 174 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

34. 7 R A S I S M
175
Efter hand förlorade rastänkandet sin förankring i religiösa argument
och inrättade sig i stället på naturvetenskapens grund. På 1700-talet bör-
jade naturvetare inventera naturen och upprätta kataloger över den syn-
liga världens alla aspekter. En av de första ansatserna i denna riktning
gjordes av den svenske forskaren Carl von Linné, som i sitt verk Systema
naturae (Naturens system) (1735) delade in människorna på samma sätt
som djuren och växterna, i arter och varieteter (Broberg 1975). Männis-
koarten rymde enligt Linné varietererna europé, asiat, afrikan och indian,
samt ytterligare några monstruösa inslag. Enligt Linné präglades europén
av sitt skarpsinne och styrdes av lag, afrikanen av sin lättja och styrdes av
nycker. Kort senare, år 1776, lade Johann Friedrich Blumenbach i sitt verk
De generis humani varietata nativa (Om mänsklighetens naturliga variete-
ter) grunden till en rasindelning i fem kategorier som alltjämt anförs ib-
land: ”kaukaiser, mongoler, etiopier, amerikaner och malajer”. Till dessa
klassifikationsförsök kom sedan den så kallade ”antropometrin”, konsten
att mäta människan, och fysionomin, som hävdade att olikheter i utse-
ende, till exempel skallens form, hudens färg eller könsorganens storlek,
vittnade om olikheter i förstånd, medvetande och psyke. Sådan var ramen
för det rastänkande som låg fast murad i västerländsk vetenskap vid mit-
ten av 1800-talet. Men för att rastänkandet skulle förvandlas till rasism
krävdes ytterligare två ingredienser: framstegstro och byråkrati. Fram-
stegstron var delvis vetenskapligt grundad på Charles Darwins upptäckt
att livets former utvecklats från lägre till högre former, delvis politiskt be-
tingad av den framväxande ekonomiska liberalismens föreställning om
ekonomisk tillväxt. Framstegsparadigmet innebar att det vetenskapligt
sett föreföll rimligt att svagare raser skulle röjas undan av starkare, och att
de starkare hade rätt att breda ut sig på de svagares bekostnad. Byråkra-
tin å sin sida var en produkt av den moderna statsapparaten och tillhanda-
höll de nödvändiga verktygen för rasdoktrinernas verkställande. Tänkare
i filosofen Michel Foucaults tradition menar att den moderna statens ad-
ministration möjliggjorde en så kallad biopolitik, det vill säga en politisk
reglering och styrning av människokropparnas indelning, utseende, pla-
cering, livslängd och funktioner (Foucault 2010). De antaganden och me-
toder som styrt forskarens kunskapsinhämtning övertogs med andra ord
av myndigheter för kontroll av befolkningen, så att de grupper som stod
i vägen för utvecklingen kunde avskiljas och ibland rent av förintas. Man
4709912_Korr_1.indd 1754709912_Korr_1.indd 175 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

35. 7 R A S I S M
176
rättfärdigade metoderna genom att åberopa ett vetande som tog tre sat-
ser för givna: (a) mänskliga individer kan av biologiska skäl indelas i olika
grupper; (b) dessa grupper är av biologiska skäl inte jämlika ifråga om för-
nuft, smak och moral; (c) underlägsna grupper kommer av biologiska skäl
att förintas när överlägsna grupper behöver deras livsrum.
Det är således inte av en tillfällighet filosofen Hannah Arendt be-
handlar rasismens och byråkratins – eller biopolitikens – födelse i samma
kapitel i sitt verk The Origins of Totalitarianism (1951). Mellan rasism, kun-
skapsproduktion och samhällsadministration finns nämligen ett starkt
samband. Allt sedan slutet av 1800-talet åberopar främlingsoviljan undan-
tagslöst det ena eller andra kunskapssystemet. Från den tiden daterar sig
också myndigheternas systematiska stöd åt samma slags kunskaper, ty
förutan dem skulle byråkraterna inte kunna räkna, klassificera och kon-
trollera befolkningen. Gällande sätt att klassificera och disciplinera in-
vånarna kan när som helst tas i bruk av dem som vill införa en strängare
åtskillnad mellan olika grupper.
Här skulle det föra alltför långt att gå djupare in i rasismens idéhistoria,
som är oupplösligt förbundet med det europeiska upplysningstänkandets
rationalism och förnuftstro. Sammanfattningsvis kan vi trots otaliga varia-
tioner urskilja ett par huvudaxlar längs vilka rasismen i olika former sorte-
rat personer och grupper. Den första har tjänat till att förvandla religiösa
skillnader till tidlösa biologiska enheter. Med dess hjälp har det kristna Eu-
ropa avskiljt sig från och bekämpat i första hand judar och muslimer: detta
är antisemitismens och islamofobins axel; som i ett senare skede också
ledde till cementeringen av ”ariern”, ”juden” och ”muslimen” som för-
ment eviga människotyper. Den antisemitiska rasismen fick sin värsta kul-
men med nazismen och Auschwitz, och har i tjugohundratalets början sitt
främsta uttryck i det antimuslimska ”kriget mot terrorn”. Den andra är den
ibland kallade hudfärgsrasismen, som förespråkat en vit överhöghet och
ställt vita mot svarta som motpoler i utvecklingen. Den har sitt ursprung
i slavsystemet på den nya världens – Amerikas – plantager; fick sin största
omfattning i den transatlantiska slavhandeln från 1600- till 1800-talet och
den europeiska koloniseringen av Afrika i slutet av 1800-talet, och nådde
sina värsta uttryck i segregeringen i USA:s sydstater under 1900-talet och
Sydafrikas apartheidsystem som bestod ända till 1991.
4709912_Korr_1.indd 1764709912_Korr_1.indd 176 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

36. 7 R A S I S M
177
Rasismen som diskriminering och ideologi
Vi tänker oss gärna att det var rastänkandet som ledde till en politik där
vissa individer kunde avskiljas och sedan exploateras eller förintas. Men
här måste vi återigen vända på perspektivet. För lika ofta eller oftare var
det tvärtom behovet av att exploatera och förinta vissa individer och grup-
per som ledde till att rastänkandet uppstod och förvandlades till ett verk-
tyg för en rasistisk politik och till en rasistisk världsåskådning.
Rasismens historia ska därför inte bara ses som ett knippe idéer och
doktriner som kan studeras idéhistoriskt, utan den handlar lika mycket
om hur olika diskrimineringssystem utarbetas och förändras, med tillhö-
rande institutioner, regler, lagar och mekanismer som fördelat rättighe-
ter och skyldigheter åt människor på grundval av ras, kultur och etnicitet.
Centrala faktorer i sammanhanget har varit behovet av att skaffa billig ar-
betskraft, reglera invandring och migration samt bestämma vilka som kan
komma ifråga för medborgarskap med tillhörande privilegier (se vidare
kapitel 2, Migration, respektive kapitel 5, Medborgarskap).
Men inte ens då skulle vi få en fullständig bild, för till bilden av ra-
sismen som vetenskaplig doktrin och som diskrimineringsapparat eller
sorteringsmaskin måste vi tillfoga bilden av rasismen som ideologi eller
identitetskapande idé, med stor betydelse för sammansvetsningen av et-
niska, nationella och kulturella gemenskaper. Bakom rasismen och ras-
tänkandet finns med andra ord vad Benedict Anderson (1993) kallat en
”föreställd gemenskap”, som genom att beteckna andra som onormala,
orena och onda befäster bilden av den egna gemenskapen som normal,
ren och god. Det innebär att rasismens historia också skulle kunna skrivas
som ”rasisternas historia” – som en historia om de samhälleliga gemen-
skaper som funnit det viktigt att praktisera rasism och dela in dem som
inte tillhör den egna gemenskapen i raser, kulturer och etniska grupper. I
det perspektivet har rasdiskrimineringen sett olika ut – och har haft olika
måltavlor eller objekt – beroende på om de som upprätthållit den, rasis-
mens subjekt, utgjort en religiös gemenskap, en utvald klass, en imperie-
makt eller en nation, och förstås också beroende på vilken religion, klass,
nation eller imperiell makt det varit fråga om.
Håller vi oss till det svenska exemplet står det klart att det under de se-
naste århundradena förekommit en rad rasistiska diskrimineringssystem,
4709912_Korr_1.indd 1774709912_Korr_1.indd 177 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

37. 7 R A S I S M
178
som vi strax ska ge exempel på, med vilkas hjälp den svenska staten el-
ler enskilda intressegrupper avvisat grupper som inte betraktats som delar
av nationen eller ansetts hota dess inre sammanhållning och värden. Så-
väl hudfärgsrasismen som antisemitismen och islamofobin har en fram-
trädande plats i landet och har påverkat diskussionen om svensk kultur,
invandring och samhällsförändringar i allmänhet. Likaså präglas Sveri-
ges historia av långvarig rasistisk diskriminering mot sådana som pekades
ut som ”zigenare” och ”tattare”, det vill säga romer och resande. (Hazell
2011; SOU 2010: 55) Viktig för den svenska nationalstatens sammanhåll-
ning var länge också att samerna stöttes ut och definierades som ett mer
primitivt naturfolk. Under kortare eller längre tid har också andra minori-
tets- och invandrargrupper utsatts för svenska statens och civilsamhällets
rasistiska förtryck och diskriminering, vilket blockerat deras tillgång till
medborgerliga rättigheter i paritet med andra och även inneburit förned-
ring, fysiska kränkningar och våld (de los Reyes & Kamali 2005). När det
gäller det vetenskapliga rastänkandet, som länge gav legitimitet åt koloni-
sering, folkutrotning, övergrepp och etniskt förtryck, hade Sverige länge
en särställning i och med bildandet 1921 av Statens institut för rasbiologi
i Uppsala. Här utvecklades metoder för att mäta och studera den svenska
”folkstammen”, samt föreslå åtgärder för dess förädlande. Sådana åtgärder
handlade främst om att hindra individer med påstått lågvärdigt genetiskt
material – till exempel ”zigenare”, ”afrikaner” och ”judar”, men även ”alko-
holister”, ”sinnesslöa” och ”kriminella” – från att fortplanta sig eller para
sig med individer med ”bättre” anlag. I Sverige fanns alltså fram till 1958,
då institutet uppgick i Uppsala universitets forskning i genetik, en statlig
institution som inte bara tillämpade en biologiskt rasistisk samhällsförstå-
else och människosyn, utan också arbetade aktivt för att fördjupa, främja
och förmedla den (Broberg 1995).
Efter andra världskriget och med nazismens folkmord i färskt minne
enades Förenta nationerna om att ingen får diskrimineras på rasistisk grund
ochattingenforskningstöderatt olikaraseräröverlägsnaellerunderlägsna.
I deklarationen om mänskliga rättigheter från 1948 slog FN också fast varje
människas frihet och jämlikhet, samt ett antal rättigheter som tillkommer
var och en ”utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg,
kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt
ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt” (FN 1948).
4709912_Korr_1.indd 1784709912_Korr_1.indd 178 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

38. 7 R A S I S M
179
Nyrasismen
Officiellt har alltså rasismen avskaffats genom lagar och konventioner från
1950-talet och framåt. Likafullt finns rasismen kvar – människor kränks,
diskrimineras och missgynnas på grund av sitt ursprung, sitt utseende och
sin etnicitet. I dagens Sverige och Europa leder inte minst hudfärgsrasis-
men, antisemitismen och islamofobin till att stora befolkningsgrupper de
facto saknar samma rättigheter som andra, trots att de enligt lagen är be-
rättigade till dem. Denna diskriminering sker inte längre med hänvisning
till att de tillhör andra, underlägsna raser. Överordningens och underord-
ningens kategorier har bytt förtecken. I Europa dras gränsen nu för tiden
snarare mellan ”infödda” och ”invandrare”, och anmärkningsvärt nog är
en mörkhyad person med sitt ursprung utanför västvärlden ofta lika fast-
låst i invandrarkategorin som förr en människa som i Blumenbachs sys-
tem klassades som ”afrikan”, ”mongol”, ”amerikan” eller ”malaj”, medan
däremot en invandrare av den ras som Blumenbach kallade ”kaukasisk”
har lättare att förvandlas till svensk. Numera hävdas det inte heller att den
ena eller andra etniska gruppen eller rasen är mer eller mindre värd än en
annan. Däremot hävdas det ofta att etniska grupper och kulturer är olika
och inte utan vidare kan blandas med mindre än att det leder till sociala
konflikter.
Många forskare har därför kommit att tala om en ny sorts rasism – den
har kallats kulturrasism, nyrasism, differentialistisk rasism (i motsats till
hierarkisk) och etnotism eller rent av mångkulturell rasism (se Balibar &
Wallerstein 2002; Taguieff 1987: 230-240; Motturi 2007). Den känneteck-
nas av att den inte åberopar biologin och inte i sig värdesätter olika folk-
grupper olika, men den leder ändå till samma konsekvenser som äldre
tiders rasism: vissa grupper exkluderas och exploateras. Denna nyrasism
tar för givet att varje kultur är ett eget universum, och att varje individ hör
hemma i någon, men aldrig några, av kulturerna. Om diskrimineringen ti-
digare åberopade skillnader mellan raserna, försvaras den idag med hän-
visning till kulturbarriärer. Vad som i går hette rashierarkier kallas i dag
kulturskillnader. Eftersom kulturgränserna för många västerlänningar sam-
manfaller med nationens eller den europeiska gemenskapens gränser, är
det den utomeuropeiska invandringen som utgör problemet, vilket bety-
der att alla de frågor som tidigare påstods gälla ”rasen”, numera sorterar
under rubriken ”invandring.
4709912_Korr_1.indd 1794709912_Korr_1.indd 179 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

39. 7 R A S I S M
180
I dagens rasism har alltså kulturen, som Paul Gilroy (1987) skriver,
förvandlats till ett slags pseudobiologisk gemenskap. Till grund för detta
ligger inte längre som förr vantolkningen av biologin, utan snarare van-
tolkningen av kulturantropologin. Tack vare den kan ”kultur” pekas ut
som en stabil och oföränderlig enhet, vilket betyder att dess bärare, de
som lever i kulturen, hyser en stabil och oföränderlig vilja att bevara och
försvara sin gemenskap mot främmande inslag. Främlingsoviljan betrak-
tas alltså som en ofrånkomlig del av människans natur. För att förhindra
att den löses ut i våld och konflikter bör man undvika att ”blanda” kultu-
rer. Rasismen av i dag har ofta samma drag av etnisk separatism och pu-
rism som gårdagens biologiska paradigm.
Rasismens historiska funktion
Somliga forskare menar att rasismens historiska uttryck grovt taget fyllt
två funktioner: dels att hålla samman och stärka den egna gruppen ge-
nom att knyta den till en särskild kollektiv identitet, dels att möjliggöra
en exploatering av andra grupper genom att tillskriva dem en avvikande
och ”sämre” identitet. Enligt Filosofen Anthony Appiah (1989) måste vi
skilja mellan inre och yttre rasistiska doktriner. Den yttre, låt oss säga utåt-
vända doktrinen, vänder sig utåt och pekar ut andra grupper som under-
lägsna raser. Den gör gällande att varje ras har en särskild identitet. Varje
identitet står för vissa moraliska kvaliteter som kan bedömas enligt en all-
mängiltig värdeskala. Eftersom individens rasmässiga identitet etiketterar
vederbörande som mer eller mindre moraliskt högtstående, förnuftig och
mänsklig, förtjänar han eller hon att behandlas därefter.
Den inre eller inåtvända rasdoktrinen däremot förnekar att det finns
några normer som gäller för alla kulturer. Varje rasidentitet har sin unika
status, sin egen inneboende kvalitet som inte kan jämföras med andra ra-
sers egenskaper. I praktiken innebär den inåtvända rasismen att medlem-
marna av den utvalda gruppen handlar som om den vore överlägsen andra.
Dessa rasismens bägge urtyper återfinns också hos samhällsvetaren Pierre-
André Taguieff (1987: 163–170). Han menar att den utåtvända rasismen
uppstår genom en process han kallar hétéroracisation: man vänder sig utåt
och rasifierar ”de andra” som underlägsna raser. Mot detta ställer Taguieff
4709912_Korr_1.indd 1804709912_Korr_1.indd 180 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

40. 7 R A S I S M
181
en autoracisation: man vänder sig inåt och upphöjer sin egen gemenskap
till en utvald ras.
Den utåtvända rasisten ser sig kort sagt som Människa med stort M.
Han går fri från de tecken på underlägsenhet och svaghet som bränts in i
huden på andra människors kroppar. Han förkroppsligar normen, regeln
och idealet. De andra förkroppsligar abnormiteten, undantaget och avar-
ten. Hans grupp är därför den enda som kan tala i de allmänmänskliga vär-
denas namn. I kraft av dessa förment neutrala värden tar han sig rätten att
beskriva de andra, indela dem i raser och tillskriva dessa raser ett minder-
värde för att sedan exploatera dem. Det är detta slags rasism som har rätt-
färdigat kolonialism och slaveri.
Den inåtvände rasisten betraktar sig först och främst som arier, svensk,
serb eller dylikt. Han vårdar och vördar sitt kännemärke, sin rasmässiga
identitet, sin ariskhet. För honom existerar inga neutrala eller objektiva
värden. Hans ras är i sig det objektiva och allt överskuggande värde som
vägleder alla hans handlingar. Han erkänner ingen hierarki av samexiste-
rande raser, utan bara den absoluta skillnaden mellan den ”utvalda” rasen
och ”de andra”. Detta leder till ett permanent krig som inte kan upphöra
förrän hans ras har förintat alla som inte hör dit. Den inåtvända rasismen
är en folkmordsideologi.
Dessa bägge typer förblir givetvis abstraktioner som i praktiken blan-
das och åberopas av vitt skilda grupper och gemenskaper. Fördelen är att
de klargör hur rasismen har sin rot i oförmågan att hantera skillnader mel-
lan den egna gruppen och ”de andra”.
Att förklara rasismen
Historien visar alltså att den hierarkiska uppdelningen av mänskligheten
i överordnade och underordnade, god och onda, civiliserade och barba-
rer har en lång historia. Den ”vetenskapliga” rasismen som delar in män-
niskor i raser enligt påstådda biologiska skillnader och ställer den vita
rasen högst i hierarkin har å sin sida djupa rötter i det moderna Västerlan-
dets rationella vetenskap och moralfilosofiska tankevärld. I kombination
med den koloniala maktutövningen har detta lagt grunden för öppna eller
dolda rasistiska föreställningar och handlingar som alltjämt förekommer i
vår egen samtid.
4709912_Korr_1.indd 1814709912_Korr_1.indd 181 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

41. 7 R A S I S M
182
Återstår att förklara hur och varför rasismen fortsätter att verka i an-
dra former även i dagens samhälle. Den biologiska föreställningen om att
människor kan delas in i olika raser är numera grundligt vederlagd av så-
väl biologer som andra forskare (Gould 1996). Dessutom har alla grym-
heter som under andra världskriget genomfördes i den ”vetenskapliga”
rasismens namn gjort rasismen moralisk oacceptabel. Ändå delas männis-
kor alltjämt in i grupper som rangordnas i hierarkier. I dagens Sverige och
Europa pekas migranter och deras barn ut som icke önskvärda av höger-
extrema partier och grupper. De attackeras och mördas på våra gator. När
de söker bostad får de ofta veta att majoritetsbefolkningen inte önskar ha
dem som grannar, därför att ”de” inte är som ”vi”, därför att de har en ”an-
nan kultur”, eller därför att de är svarta eller muslimer (Molina 1997). När
de arbetar får de ofta lägre lön än genomsnittet. I den mjuka versionen av
nutidsrasismen har dessa individer inte samma värde som majoritetsbe-
folkningen. Deras utbildning och färdigheter bedöms inte vara likvärdig
med andras och därför finner de sig hänvisade till mindre eftertraktade,
hårda och smutsiga arbeten eller till arbetslöshet (Behtoui 2006).
Den mänskliga naturen och psykologin
En förklaring som ibland ges till rasismens fortlevnad är den som hänvisar
till den mänskliga naturen. Enligt denna förklaring är det ”naturligt” att vi
värnar om våra egna gentemot de andra. Ta till exempel argument från hö-
gerextrema partier, som menar att de försvarar sina landsmäns rättigheter i
förhållande till utlänningar och invandrare (se kapitel 8, Högerpopulism).
Svagheten med detta argument är att definitionen av ”landsmännen”, den
egna gemenskapen, är oklar. Finns det något naturligt samband – biolo-
giskt eller av annan art – mellan de individer som definieras som ”våra
egna”? Vilka tillhör i så fall denna grupp? Är det de som är födda i landet?
Eller finns andra kriterier som skiljer ”våra egna” från alla ”de andra” som
också bor och arbetar i landet? Ska barn till invandrare som är födda och
uppvuxna här betraktas som ”de andra” eller som delar av ”oss”?
Svenska folket är en gemenskap som består av individer med en mängd
olika egenskaper vad gäller kön, religion, klass och mycket annat. De som
utvandrade till USA i slutet av 1800-talet såg sig som smålänningar eller
4709912_Korr_1.indd 1824709912_Korr_1.indd 182 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM

42. 7 R A S I S M
183
skåningar snarare än svenskar. Kvinnor och arbetare var inte från bör-
jan fullvärdiga medlemmar av denna gemenskap. Inflyttade hamnarbe-
tare från Dalarna som bodde och jobbade i södra Stockholm i slutet av
1800-talet betraktades dåförtiden som ”de andra”: de utmålades som en
smutsig, obildad och ociviliserad folkmassa (Sheiban 2002). Svenska fol-
ket är med andra ord en gemenskap som genomgått stora förändringar
under de senaste århundradena och som alltjämt förändras. Därför är
uppdelningen av landets befolkning mellan å ena sidan ”våra egna” och å
andra sidan ”de andra” ett resultat av ett politiskt projekt, och minst av allt
en följd av den mänskliga naturen. Hur vi definierar ”våra egna” är avgö-
rande för att hur vi beter oss gentemot ”de andra”.
En närbesläktad förklaring i sammanhanget är xenofobi eller hetero-
fobi. Xenos och heteros är grekiska ord för ”främling” respektive ”annan”
eller ”annorlunda”, medan fobi betyder rädsla eller skräck. Xenofobi eller
heterofobi – ”främlingsrädslan” samt ”rädslan för det annorlunda” – är en-
ligt denna förklaring något som förekommer hos alla människor. Denna
förklaring är ofta vanlig i teorier om högerpopulism (se kapitel 8, Höger-
populism). Att till exempel vita européer är fientligt inställda till invand-
rade människor från andra länder skulle enligt denna förklaring bottna i
rädslan för människor, kulturer och beteendemönster som de tidigare inte
haft kontakt med. Men empiriska studier visar att det inte är alla främ-
lingar som betraktas som hot eller hatobjekt (Karakayali 2009). Uppfatt-
ningen om individer som har invandrat till Sverige från exempelvis USA
eller Japan är en helt annan än uppfattningen om dem som kommit från
Turkiet eller Thailand.
Det avgörande är med andra ord inte rädslan för främlingar, utan att
”främlingarna” rangordnas och att de beroende på vilken rang de tillskrivs
möts av mer eller mindre förakt eller avståndstagande. Varför är vita eu-
ropéer sällan rädda för människor i Turkiet eller Thailand när de semes-
trar i dessa länder? Varför blir de rädda när de träffar dem i sitt hemland?
Snarare än att betrakta rädslan för främmande som en naturlig mänsk-
lig egenskap, bör vi fundera på varför människor från olika delar av värl-
den sorteras in på olika nivåer i en hierarki beroende på deras härkomst.
I denna klassificering kommer folk från fattigare delar av världen gärna att
betraktas och avvisas som farliga, ociviliserade och grova.
4709912_Korr_1.indd 1834709912_Korr_1.indd 183 17/10/12 5:58 PM17/10/12 5:58 PM