3. 2
Förord
Kristi vittnesbörd om Moseböckerna skrevs av Lewi Pethrus och gavs ut år 1933. Det
kan vara av intresse i dag, ca åttio år senare, att se hur Pethrus och svensk
kristenhet i stort sett såg på Moseböckerna.
Boken har tre huvudrubriker: 1) Kristi ställning till Moseböckerna, 2) En
svensk frikyrkoledares ställning till Moseböckerna, 3) Den urkristna försam-
lingens ställning till Moseböckerna.
Det är den första och tredje delen som jag vill lyfta fram, eftersom Pethrus i
dessa avsnitt framhåller Bibelns och framför allt Moseböckernas värde och
tillförlitlighet. Han för också fram ett tidlöst budskap som var och en kan
granska i bibelordet självt.
Den andra delen utelämnar jag, eftersom den är ett uttryck för den tidens
konflikter mellan olika trosriktningar och samfund där Pethrus går till starkt
angrepp mot dem som inte delar hans syn på Bibelns auktoritet eller som var
förespråkare för ersättningsteologin (dvs. att Guds löften inte längre gäller det
judiska folket och Israel utan har getts till den kristna kyrkan).
Det är också intressant att tänka på att Pethrus skrev sin bok år 1933, innan
förintelsen av det judiska folket ägt rum och innan staten Israels upprättelse.
Undertecknad har av Lydia och Lewi Pethrus släktförening fått tillåtelse att
modernisera och bearbeta språket i boken. Det har skett med stor försiktighet.
Citaten inom […] är mina egna för att snabbt kunna hitta de bibelställen som
Pethrus hänvisar till. Om Pethrus skrivit i dag skulle han ha uttryckt sig på ett
annat sätt (det ger språket i hans senare skrifter vittnesbörd om). Kanske han
också innehållsmässigt sett skulle ha modifierat sin syn på vissa områden.
Eivor Alpsten, Nässjö 2012.
4. 3
Kristi ställning till Moseböckerna
Betydelsen av tron på Moseböckerna
När jag i dag läste en artikel i en av våra dagliga tidningar fann jag där ett
uttalande som blev mig till stor uppmuntran. Där berättar en av våra främsta
litteraturkritiker att han hade hört och sammanträffat med en ung präst vars
predikan hade orsakat honom en mycket stor missräkning. Prästen hade i sin
predikan diskuterat en hel del dagsfrågor och gett sina åhörare en massa
förmaningar om vad de skulle göra och inte göra. Litteraturkritikern ansåg att
detta inte var vad man borde vänta sig av en predikant. Han ansåg att liksom
en journalist talar om vad som är aktuellt i tiden bör predikanten tala om
något aktuellt ur Bibeln. Om detta är sant måste denna min framställning bli
riktig för jag har inget annat att komma med än det som jag hämtat ur Bibeln.
Vad jag har att säga om Jesu ställning till Moseböckerna är inte något
resultat av modern forskning. Men genom sin på kunskap grundade erfarenhet
i fråga om bibelordet har dock lekmannen rätt att framställa det med samma
anspråk på tillförlitlighet som den mest lärde.
⃰
Det har stor betydelse för en kristen vad han tror om Moseböckerna, och
detta av flera skäl. Vår kristna tro har ingen så givande källa för vår kunskap
om världens uppkomst som dessa skrifter. Om vi i detta avseende inte får
lägga Moseböckernas framställning som grund för vår tro vet vi inte så mycket
om hur denna värld vi lever i har uppkommit. Men i Moseböckerna framställs
detta för oss – visserligen bara på Bibelns första blad – men där är så mycket
sagt att vi där har kärnan till den kunskap vi äger om världens uppkomst.
Detta är en gåva till oss genom Moseböckerna.
I Moseböckerna finner vi också de första konturerna av Guds frälsnings-
plan i Kristus Jesus. Då släktet hade fallit i synd lovade Gud att kvinnans säd
skulle söndertrampa ormens huvud. Därmed lovade han släktet en Frälsare.
Det är Moseböckerna som framställer för oss hur Gud tog ut en man,
Abraham, och hur av honom kom ett folk som Gud utvalde för att sedan ur
detta folk utse världens Frälsare. Det är Moseböckerna som ger oss dessa
oersättliga upplysningar.
5. 4
Vi har också i Moseböckerna några av de allra viktigaste förebilderna till vår
Frälsares liv och verk. Om vi förlorar Moseböckerna har vi förlorat något
mycket betydelsefullt i fråga om grunden för vår kristna tro. Och därför är vi
måna om att få tro på dem. Det har en oerhörd betydelse om Guds folk
bergfast och säkert kan lita på denna första del av vår Bibel. Det har en
avgörande betydelse för såväl vårt andliga liv som för den kristna
församlingens verksamhet.
Om jag kan göra klart för mig att Jesus trodde på Moseböckerna, anser jag
för min del att saken är klar. Då vet jag om jag ska tro på dem eller inte. Kan
det bevisas att Jesus trodde på de fem Moseböckerna, anser jag också att varje
kristen bör vara på det klara med denna sak. Då bör han definitivt tro på
Moseböckerna.
Jag vill nu försöka ge exempel på hur Jesus använder sig av Moseböckerna.
Den tanken stannade jag vid först för någon tid sedan. Det blev så värdefullt
för mitt eget hjärta att Jesus inte förbigår någon av Moseböckerna utan i sina
tal citerar dem gång på gång.
Vad Moseböckerna betydde för Jesus personligen
Bland alla de uttalanden av Jesus som Nya testamentet rymmer finns inte ett
ord ur vilket man skulle kunna utläsa ens en antydan om att han hyste det
minsta misstroende mot Moseböckerna. Han behandlar dem med sådan
aktning och kärlek att något högre exempel inte finns. Deras innehåll är för
honom Guds ord. Då han talade med fariseer och skriftlärda från Jerusalem om
deras sätt att förvränga lagen (Mark 7:9-13) sökte han rikta deras
uppmärksamhet på att det var Guds bud som de använde på ett så respektlöst
sätt. Han frågade dem: ”Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers
skull?” och han tillade: ”Gud har sagt” o.s.v. (Matt 15:3-4). För Jesus var
Moseböckerna Guds ord.
Då Jesus talar om Moseböckernas innehåll framställer han det som om det
var författat av Mose. Han hänvisar till Andra Mosebok och säger: ”Att de
döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken” [Luk 20:37; 2 Mos
2:2-3]. Han hänvisar till Första Mosebok angående omskärelsen och säger:
”Mose har gett er omskärelsen – fast den inte kommer bara från Mose utan
från fäderna.” Där klargör han att det är Mose som i Första Mosebok skrivit
om omskärelsen, men han påpekar det kända förhållandet att det inte var
6. 5
Mose utan Abraham som hade mottagit omskärelsens förbundstecken från
Gud (Joh 7:22). Och då han ger sina citat ur alla de fem Moseböckerna
behandlar han dem på liknande sätt.
För Jesus var Moseböckerna den gudomliga uppenbarelsen om honom
själv. Han säger: ”Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, ty det var om
mig han skrev” (Joh 5:46). Moseböckernas innehåll var för honom ett ofelbart
och oförgängligt Guds ord. Han säger: ”Tro inte att jag har kommit för att
upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för
att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda
bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som
upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar
människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som
handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket” (Matt
5:17-19). Här använder Jesus förvisso ”lagen” för att beteckna Moseböckernas
innehåll i sin helhet och inte bara de tio buden. Jesus trodde inte som många
religiösa ledare i vår tid att Moseböckerna innehöll bara ett och annat som kan
vara tillförlitligt utan han hävdade att den minsta bokstav, ja, varje prick av lagen
var ett evigt förblivande Guds ord. Hur gott är det inte för den som önskar
tro Guds ord att ha ett så otvetydigt och kraftfullt vittnesbörd av Jesu egen
mun om Moseböckernas absoluta tillförlitlighet.
En bland de mest angripna av Gamla testamentets böcker är Femte
Mosebok. Orsaken till att man särskilt tvivlat på att Mose skrivit hela denna
bok beror på att den berättar om hans död. Man har ansett det vara omöjligt
att Mose skulle kunna ha skrivit om den. Men varför skulle det kunna vara
omöjligt att Mose skrev om sin egen död? Han skrev om många saker som
han själv i sin livstid inte hade varit med om eller bevittnat. Att han kunnat
beskriva skapelsen där han ju själv inte var med framstår för mig ännu mera
fantastiskt, än att han på förhand fick reda på hur det skulle gå till vid hans
egen död. Det finns ju många människor som på förhand fått klarhet om hur
deras egen död kommer att gå till. Jesus själv beskrev ju i detalj hur hans egen
död skulle ske (Mark 10:33-34). Jesaja kunde omkring 700 år i förväg beskriva
Jesu lidande och död, så in i minsta detalj att man skulle kunna misstänka att
någon som varit åsyna vittne till Jesu lidande är författare till 53:e kapitlet i
Jesajas bok.
Den beskrivning som finns över Mose död är ganska enastående i sitt slag.
Ingen var närvarande när han dog och ingen människa begravde honom utan
det heter att Gud gjorde det. Allt detta kan Mose ha fått klarhet över på
förhand, innan han avslutade den femte av sina inspirerade skrifter.
7. 6
Ett bättre vittnesbörd om äktheten av Moseböckerna i allmänhet och
Femte Mosebok i synnerhet kan inte ges än det vi har ur Jesu egen mun. Det
gavs under Jesu frestelser i öknen. Då han efter att ha fastat i fyrtio dagar
frestades att förvandla stenar till bröd, tog han sin tillflykt till Femte Mosebok.
I dess åttonde kapitel fann han vapen mot frestaren genom att säga: ”Det står
skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun”
(Matt 4:4; 5 Mos 8:3). Inför den andra frestelsen svarade Jesus Satan med ett
citat ur Femte Mosebok: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din
Gud på prov” (Matt 4:7; 5 Mos 6:16). Och då fienden kom tillbaka tredje
gången tog han åter upp ett vapen ur Femte Mosebok genom att säga: ”Gå
din väg, Satan! Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom
skall du dyrka” (Matt 4:10; 5 Mos 6:13).
Jag läste nyligen ett uttalande av en nyteolog, vilket gick ut på att Bibeln inte
är någon auktoritet. Jesus är, sade han, auktoritet också över Skriften. Man
skyr inga medel för att få Bibelns auktoritet undanröjd. Det låter så kristligt
och riktigt då man säger att Jesus är auktoritet över Skriften, men sedan tar
man sig frihet att ställa också Jesus under debatt.
Om Jesus hade varit auktoritet över Skriften borde han väl under sin strid
med Satan ha sagt: ”Gå bort ifrån mig, Satan, ty jag är Guds Son.” Men han
gjorde inte så. Fastän han var Guds Son hänvisade han till det ord om vilket
han själv sade att det skall bestå när himmel och jord förgås. Detta ord var
den fantastiska makt som bevarade honom från fall och genom vilket han som
den fullkomlige segervinnaren kunde bli vår Frälsare. Det vittnesbörd som vår
Frälsare i ord och handling avlade angående Moseböckerna är så klart och
bestämt att något rikare och mera fullödigt i detta avseende inte kan tänkas.
Jesus hämtade sitt frälsningsbudskap ur Moseböckerna
Vi kan nu inte citera allt som Jesus återger från Moseböckerna. Det skulle föra
oss för långt, men jag vill återge några typiska exempel på hur han citerar
Moseböckerna som en avgörande auktoritet när det gäller de viktiga, andliga,
livsavgörande frågorna, liksom då det är fråga om problem som är av allmän-
mänsklig och samhällelig art.
Jesus har själv sagt att nya födelsen är själva huvudfrågan när det gäller
delaktighet i Guds rike. När Jesus behandlar detta ämne tar han sitt
undervisningsmaterial ur Moseböckerna. I Joh 3:14-15 har vi ett exempel.
8. 7
Nikodemus frågar Jesus hur han ska få evigt liv. Jesus svarar att han måste
födas på nytt. Då frågar Nikodemus hur detta kan ske när en människa är
gammal. Då hämtar Jesus ett bibelord från Fjärde Mosebok och utifrån detta
undervisar han Nikodemus. I 4 Mos 21:9 heter det: ”Och Mose gjorde en orm
av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en
orm såg på kopparormen, och då fick han leva.” Denna händelse använder
Jesus som exempel och säger till Nikodemus: ”Liksom Mose hängde upp
ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror
på honom skall ha evigt liv.” När Jesus undervisar i den viktigaste av alla
frågor har han inte något bättre att komma med än innehållet i en av
Moseböckerna. Många kritiker har kritiserat Jesus för att använda denna
händelse. Man har ansett det vara orimligt att tro att varje ormbiten människa
som såg på kopparormen skulle kunna bli vid liv. Kritikerna säger att det är
omöjligt. Men Jesus ger sitt vittnesbörd åt denna händelse. Och han ger inte
bara vittnesbörd om att den är sann utan använder den också som en
illustration på hur det går till att bli född på nytt. Att se på kopparormen, säger
han, är en förebild till tron på den på korset upphöjde Jesus. Han talar här om
sin egen korsfästelse och säger att liksom Mose upphöjde ormen så ska
Människosonen bli upphöjd på korset. När han blivit upphöjd på korset skulle
människorna i tro blicka upp till honom och på det sättet få uppleva den nya
födelsen.
I Joh 12:32 säger Jesus: ”Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra
alla till mig. Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.” Han
syftar här på samma bild om kopparormen som en illustration till sin egen
korsfästelse. Vilket mäktigt vittnesbörd är inte detta om Moseböckernas
värde!
⃰
Vid instiftelsen av nattvarden hänvisar Jesus till två tilldragelser från
Moseböckerna. Den ena gäller påskalammet som han själv förordnade skulle
ätas. Och när han tillsammans med lärjungarna åt påskalammet instiftade han
nattvarden och sade: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet
för många till syndernas förlåtelse.” Så hänvisar han till två händelser i Andra
Mosebok, först och främst slaktandet av påskalammet och sedan det tillfälle
då förbundet på Sinai instiftades där det heter att Mose tog blodet och stänkte
av det på folket och sade: ”Med detta blod bekräftas det förbund som Herren
har slutit med er” (2 Mos 24:8). Jesus talar på detta sätt om förbundet,
livsförbundet, livsgemenskapen med Gud som är det viktigaste av allt i fråga
9. 8
om gudsliv. Och vid behandlingen av detta viktiga ämne utgår han från
Moseböckerna.
Det finns ett annat bibelställe som i detta avseende är ganska märkligt. Det
är Jesu framställning om den rike mannen och Lasarus. Som vi minns, säger
Jesus att den rike mannen efter döden slog upp ögonen i plågorna och fick då
se Lasarus i Abrahams sköte. Han bad då Abraham att sända Lasarus till hans
bröder för att varna dem så att inte också de skulle komma till samma
pinorum som han. ”Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan
lyssna till dem.’ Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon
kommer till dem från de döda, omvänder de sig.’ Men Abraham sade: ’Lyssnar
de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon
står upp från de döda.’” (Luk 16:29-31). Detta är Jesu egen undervisning.
Märk väl, till vilken betydelse Jesus upphöjer Mose skrifter. Jesus säger att de
har ett så högt värde när det gäller att få människor i en rätt ställning till Gud,
att om de döda skulle uppstå och predika skulle detta inte påskynda eller
underlätta människornas frälsning, om de inte fäste avseende vid Mose
skrifter. Det är ett kraftigt vittnesbörd om vad de betyder.
Ett annat märkligt exempel på Moseböckernas betydelse är det sätt på
vilket Jesus använder deras innehåll efter sin uppståndelse. I Lukas 24 berättas
att Jesus träffade ett par bedrövade lärjungar på vägen till Emmaus. Jesus
började då tala med dem och sade: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro
på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin
härlighet?” ”Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade
för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.”
⃰
När Jesus efter sin uppståndelse ville överbevisa sina lärjungar om att han
måste lida och uppstå från de döda hade han inget bättre bevismaterial än
Moseböckernas innehåll. Man tycker att han, den ur graven nyligen
uppståndne, skulle haft kraft att övertyga dem om sin uppståndelse utan att
behöva använda dessa gamla Moseböcker. Men han gick inte förbi dem utan
”med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som
står om honom överallt i Skrifterna.”
När Jesus skulle undervisa om syndernas förlåtelse och pånyttfödelse utgick
han från Moseböckerna. Detta säger mig tydligt och klart att människor kan
bli omvända och pånyttfödda genom deras budskap. Där tog Jesus ofta sina
texter och bevis. När han kunde framlägga klara skäl för att Moseböckerna
10. 9
undervisade på samma sätt som han, ansåg han saken vara bevisad. Detta är
ett mäktigt intyg på Moseböckernas stora betydelse.
När Jesus skulle tala om det nya livets andliga näring använde han sig av
Moseböckernas berättelser. ”Jesus svarade: ’Sannerligen, jag säger er: Mose
gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från
himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen
liv.’ De bad honom då: ’Herre ge oss alltid det brödet!’ Jesus svarade: ’Jag är
livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på
mig skall aldrig någonsin törsta’” (Joh 6:32-35). Jesus syftar här på 2 Mos 16:4
där det heter: ”Då sade Herren till Mose: ’Jag skall låta det regna mat till er
från himlen’” osv. När Jesus talade om hur de kristnas andliga liv skulle
uppehållas, sade han att det skulle ske genom att de skulle motta honom på
samma sätt som Israels barn mottog mannat från himlen. Där förklarar också
Jesus en omtvistad gammaltestamentlig händelse. Det finns de som sysslat
mycket med mannat och menat att det inte är möjligt att det kom från himlen.
Man har velat förklara det på naturlig väg eller hänvisat det till folksägnens
och mytens område och menat att det aldrig i verkligheten förekommit. Men
Jesus behandlar händelsen som en historisk verklighet. Han säger att det kom
bröd från himlen vilket gav livsuppehälle åt Israel under ökenvandringen.
Detta manna var, säger han, en förebild på honom själv. Han som skulle
komma från himlen som det levande brödet och ge världen liv. Denna
livsavgörande undervisning hämtar han också ur Moseböckerna.
Jesus hämtade sin moraliska undervisning från Moseböckerna
Då Jesus ville tala om lärjungarnas dagliga vandel vände han sig till
Moseböckernas innehåll. I Johannes 5:46-47 säger han om denna sak: ”Om ni
trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni
inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”
Jesus visar här att Mose skrivit om honom. Han sade: ”Ni har hört att det är
sagt till fäderna: Du skall inte dräpa.” Detta är ett av de tio orden. Det står att
läsa i 2 Mos 20:13. I Matteus 5:33 säger han: ”Ni har också hört att det blev
sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och du skall hålla vad du har svurit inför
Herren.” Här ger han två citat från Moseböckerna, 2 Mos 20:7 och 3 Mos
19:12. I vers 38 säger han: ”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för
tand.” Där citerar han 2 Mos 21:24 och 3 Mos 24:20 samt 5 Mos 19:21. Till sin
undervisning plockar han ur Moseböckerna och sammanför det till en
11. 10
harmonisk helhet. Han använder Moseböckerna som en avgörande auktoritet.
Vid detta tillfälle gör han klart att han har en uppgift som är större än Mose
uppgift. I sin bergspredikan intar Jesus den ställningen att vad Mose sagt är
sant och riktigt, men att han har något mer att förkunna för folket. Jesus för
sina lärjungar ett steg längre än Mose. Belysande i detta avseende är vad han
säger angående det sjätte budet. ”Ni har hört”, säger han, ”att det blev sagt:
Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: Den som ser på en kvinna
med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap” (Matt 5:27-28). Han
förflyttar tyngdpunkten av människans moraliska liv från den yttre
handlingens till det inre livets värld. Genom Jesu frälsande makt görs
människans yttre handlande till en frukt av hennes inre andliga ställning. Det
är denna harmoni som är grunden för Guds frid. I detta avseende går Jesus ett
steg längre än Mose. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom
genom Jesus Kristus. När Jesus vill förklara hur det förhåller sig med hans
lärjungars inre liv och yttre livsmönster finner han ingen bättre utgångspunkt
för sin undervisning än Moseböckernas innehåll.
⃰
En så viktig fråga som äktenskapet behandlar också Jesus med utgångs-
punkt från Moseböckernas budskap. Näst frälsningen är denna fråga sannolikt
den allra viktigaste med tanke på människornas liv på jorden.
Fariseerna ville snärja Jesus och frågade honom om det var lovligt att skilja
sig från sin hustru av vilken orsak som helst. Då svarade Jesus genom att
citera skapelseberättelsen som säger: ”Gud skapade människan till sin avbild,
till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem”
(1 Mos 1:27). Och Jesus säger till fariseerna: ”Har ni inte läst att Skaparen från
början gjorde dem till man och kvinna?” Sedan citerade han 1 Mos 2:24 som säger:
”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och
de blir ett.” Så fortsätter han: ”Därför att ni är så förstockade tillät Mose er att
skiljas från era hustrur, men från början var det inte så” [Matt 19:3-8]. Lägg
märke till att Jesus här använder ordet ”i början” som är använt i
skapelseberättelsen. Jesus använde sig till och med av Moseböckernas
ordalydelse.
Dessa citat är mycket lärorika, först och främst därför att äktenskapet är så
oerhört betydelsefullt. När Jesus skall bevisa dess storhet och helighet har han
ingenting annat att komma med än Mose framställning om skapelsen. Det är
också mycket, mycket intressant att Jesus ordagrant ger citat från Mose
12. 11
framställning om hur det gått till vid skapelsen utan att han säger ett ord av
kritik över skapelseberättelsen. Tänk vad mycket kritik denna berättelse fått.
Men Jesus var inte darwinist så att han trodde på utvecklingsläran utan han
säger tydligt att Gud skapade människan, ja, ”till man och kvinna” skapade
han dem. Detta är klart besked. Den som vill tro på Jesus kan därför inte vara
darwinist.
Tänk vad detta vittnesbörd betyder i fråga om skapelseberättelsen i dess
helhet. Att Jesus har behandlat denna fråga på ett sådant sätt är ett mäktigt
stöd för tron på Moseböckerna. Den auktoritet han här dragit fram är den
mycket omdiskuterade skapelseberättelsen. Pris ske hans dyrbara namn att han
varit så omsorgsfull att ge oss dessa talande vittnesbörd.
Det finns en annan fråga som är av mycket stor betydelse i den mänskliga
samlevnaden, nämligen barnens förhållande till föräldrarna. Jesus behandlar
också denna fråga. I Matt 15:3-4 läser vi: ”Han svarade: ’Varför bryter ni själva
mot Guds bud för era reglers skull? Gud har sagt: Visa aktning för din far och din
mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.’”
⃰
Då Jesus ville undervisa i detta stora och för det mänskliga samhället så
betydelsefulla ämne vände han sig, sin vana trogen, till Moseböckerna för att
söka materialet till sin lära. Han citerar här 2 Mos 20:12 och kallar de ord han
återger för Guds ord. Han säger: ”Gud har sagt: Visa aktning för din far och din
mor.” Vad har då vi för anledning att upphäva oss som mästare av
Moseböckerna när Jesus kallar deras innehåll för Guds ord.
Då Jesus vill undervisa de sjuka om trons väg hänvisade han till
Moseböckerna. Jag tänker nu särskilt på en spetälsk man som omtalas i Luk
5:14. Han lade sina händer på honom och sade: ”Men gå och visa dig för
prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett
vittnesbörd för dem.” När Jesus ville undervisa de sjuka om trons väg, något
som intog en så stor plats i hans lärarverksamhet hänvisade han på nytt till
Moseböckerna och de offer som Mose där föreskrivit.
13. 12
Jesus hämtade sin undervisning om de yttersta tingen från
Moseböckerna
När Jesus skulle tala om en så viktig sak som de dödas uppståndelse, vilken
auktoritet hänvisade han då till? Det heter: ”Men vad det beträffar att de döda
uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud
säger till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Gud är inte
en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste” (Mark 12:26-27).
Vad Jesus ville säga med dessa ord var, att då Gud sade: ”Jag är Abrahams
Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud”, måste dessa män vara levande, ty han
är inte dödas Gud. Han sade inte: ”Jag har varit Abrahams Gud” utan ”Jag är
Abrahams Gud” etc. Alltså måste de leva. De lever fortfarande i Guds värld.
Och vad han då anförde är hämtat från 2 Mos 3:6: ”Och han fortsatte: Jag är
din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Se, hur Jesus använder
Skriften och tolkar den, hur han behandlar Moseböckerna som den avgörande
auktoriteten. Med dessa ord ville han för människorna bevisa mycket
avgörande saker, nämligen att de människor som levat och gått ur tiden inte
upphört att existera utan att de fortfarande är till och att Gud fortfarande är
deras Gud.
När han talar om sin andra tillkommelse citerar han åter Moseböckerna:
”Han [Gud] sade till Noa: ’Jag har bestämt att jag skall göra slut på alla
människor, ty de har fyllt jorden med våld. Jag skall förgöra både dem och
jorden. Bygg dig en ark’” (1 Mos 6:13). Jesus citerar detta i Luk 17:26 så här:
”Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk
åt och drack, gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i
arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla.” Här har vi ett
exempel på hur han behandlade en gammaltestamentlig berättelse. Han trodde
på berättelsen om Noa och använde den som exempel på hur det går när
släktet fördärvas av synd och sade att så skall det ske vid hans andra
tillkommelse.
Han ger ett annat exempel ur Moseböckerna då han talar om sin återkomst.
”När solen gick upp över jorden var Lot framme i Soar. Då lät Herren ett
regn falla över Sodom och Gomorra, ett regn av svavel och eld från Herren,
från himlen och han förstörde dessa städer och hela slätten och förintade dem
som bodde i städerna och det som växte på marken. Men Lots hustru som
gick efter honom såg sig tillbaka. Då förvandlades hon till en saltstod” (1 Mos
19:23-26). Om detta säger Jesus: ”Eller som det var på Lots tid: folk åt och
14. 13
drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade
Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras. Den dagen får den
som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i huset inte gå ner och
hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända tillbaka hem. Kom
ihåg Lots hustru!” (Luk 17:28-32).
Hur fantastiskt är det inte när man tänker på berättelsen om syndafloden
och Noas ark, att Jesus tar upp den och sätter sin stämpel av godkännande på
den. Hur har man inte ifrågasatt tillförlitligheten av denna händelse. Man har
gjort alla möjliga invändningar om själva floden, om arken och om alla djuren
som Noa skulle ta med sig i den, men Jesus visar inga tvivel angående en enda
detalj i denna hårt kritiserade berättelse. På samma sätt förhåller det sig med
berättelsen om Sodom och Gomorra som man diskuterat så mycket. Nu
gräver man fram dessa städer där nere vid Döda havets strand och
arkeologerna konstaterar att de måste ha blivit förstörda genom en sådan
katastrof som Bibeln beskriver. När jag var i Palestina gick jag själv över en
del av Jordan, slätten där dessa städer legat, och just där hittade vi en bit
svavel som en schweizare och jag delade oss emellan. Jag har den biten där
hemma, och det är rena svavlet. På den omstridda berättelsen om Sodom och
Gomorra sätter Jesus sitt vittnesbörds sigill. Likaså citerar Jesus berättelsen
om Lots hustru och säger: ”Kom ihåg Lots hustru.” Denna berättelse om att
Lots hustru såg sig tillbaka och blev förvandlad till en saltstod har ofta varit
utsatt för kritikernas anmärkningar och angrepp, men Jesus ger den sitt fulla
godkännande genom att utan anmärkning hänvisa till den som ett känt
historiskt faktum. Vilken tro det ger mitt hjärta på Moseböckerna när jag
stannar inför detta, och vilken förtröstan det ger mig att detta är tillförlitliga
Guds ord!
Jag läste om en liten, ganska märklig berättelse från Amerika. Det var en av
ledarna i det stora oljebolaget Standard Oil – jag vet inte om det var
Rockefeller själv, som är huvudperson i det bolaget, eller någon annan – som
upplevde detta. Han kom att fundera över 2 Mos 2:3 där det står att Mose
sattes ut i Nilfloden och att den kista han lades i var bestruken med jordbeck.
Som fackman sade han sig. Om det finns jordbeck där så måste det också
finnas olja.” Det ledde till att man skickade en expert till Egypten till den plats
där Mose satts ut. Och mycket riktigt, man fann olja och man öppnade flera
oljekällor.
15. 14
Tänk att bibeln visade sig vara sann också i detta avseende. Man brukar
säga att Bibeln är sann, när det gäller dess frälsningsbudskap, men inte i fråga
om tidshistoriska uppgifter. Men tänk att oljeexperten inte heller bedrog sig på
Bibeln utan den visade sig vara sann även i det avseendet.
Jag vågar använda denna lilla händelse som en bild och önskar säga till
läsaren: Vill du göra som den mannen gjorde och försöka pröva
Moseböckerna, så ska du finna att där finns andliga oljekällor och rika
tillgångar som millioner gått förbi fastän de hela tiden funnits där. Du ska få
uppleva att det finns frälsning i ordet liksom i det underbara Guds ord som
Moseböckernas innehåll är.
Den urkristna församlingens ställning till bibeln
Församlingen och Ordet
Man menar på vissa håll att den kristna kyrkans utformning i våra dagar är en
högre art av kristendom än den som uppenbarades i den apostoliska tidens
församlingsliv. Detta trots att den kristna församlingen av i dag i stort sett
avlägsnat sig mycket från det nytestamentliga mönstret. Man menar att den
kristna församlingen i apostlarnas dagar var utgångspunkten för vad
församlingen skulle bli och att den kristna församlingen sedan utvecklats till
vad den är i dag.
Den gamle gudsmannen professor Waldemar Rudin sade på sin tid om
denna sak:
”Man har inte sällan påstått att Andens mera utomordentliga gåvor
egentligen bara hörde till församlingens grundläggningstid, inte dess vidare
utveckling. Det skulle alltså kanske tillhöra vår högre fulländning att vi inte har
Andens högsta nådegåvor. Och skulle inte vår kyrkliga ställning, som är
mycket mer tilltrasslad än den första kristenhetens, vara i behov av dessa
gåvor? Men det hör också till förfallet att kunna förvända ont till gott och se
förfall såsom fullkomning” (Jfr Jes 5:20).
Om den kristna församlingen är en gudomlig företeelse måste den ha
framträtt så som Gud ville att den skulle vara. Människans verk är under-
kastade utvecklingens lagar och detta på grund av den mänskliga
begränsningen. Men så är det inte med Guds verk. Då vi går till våra muséer
16. 15
kan vi se prov på den mänskliga utvecklingen. Om vi exempelvis ser på de
lantbruksredskap som våra förfäder använde för två, tre hundra år sedan och
jämför dem med de redskap våra lantbrukare nu använder finner vi hur den
mänskliga utvecklingen gjort stora framsteg. Så är det på nästan alla livets
områden. Men detta framåtskridande är en följd av den mänskliga
begränsningen. Människan förstår inte att på en gång göra något så fullkomligt
det kan bli, men efter hand förbättrar hon sina företag tills de så småningom
kan nå en mycket hög nivå.
Många teologer anser att det är på samma sätt med den urkristna
församlingen. Den började ofullkomlig, menar de, och har förbättrats så att
den apostoliska församlingen med sin renhet, sina andliga gåvor och sin
underbara framgång har utvecklats till att bli en världskyrka. För min del kan
jag inte tro att Kristi församling skulle vara underkastad en sådan utveckling.
Gud måste ha vetat för snart två tusen år sedan lika bra som nu hur han
önskade framställa sin församling. Den som är övertygad om att församlingen
är ett Guds verk tror inte på denna utveckling utan är säker på att
församlingen vid sitt framträdande var vad Gud ville den skulle vara. Därför
har vi den stora förmånen att ha mönsterbilden för Guds församling i de
heliga Skrifterna. I denna förebild har Kristi församling ett av de säkraste
rättesnören. Därför bör det också vara angeläget för den kristna församlingen
att i sitt liv och sin verksamhet söka likna den urkristna församlingen så
mycket som möjligt.
⃰
Just därför att den apostoliska församlingen är mönsterbilden för den
kristna församlingen i alla tider är det av betydelse för oss att veta vilken
ställning den första kristna församlingen intog till Bibelns heliga skrifter.
Man kan säga att de första kristna identifierade Kristus med bibelordet. De
ansåg att Kristus och bibelordet var ett och detsamma vilket är mycket
märkligt. Johannes säger: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos
Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud.” Och vidare:
”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en
härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och
sanning” (Joh 1:1, 14). Johannes säger att Ordet blev människa och att detta
Guds ord uppenbarades i Kristus.
Filosofiska riktningar inom kristenheten har byggt vidlyftiga utförliga
lärosystem på detta ord, logos-begreppet, och man har gjort högtflygande
17. 16
spekulationer över vad det skulle betyda. Man har på detta sätt kommit fram
till teorier som det verkligen inte är lätt för enkla människor att förstå. Detta
är en av orsakerna till varför man inte ska tro på dem. Allt som rör evangelium
är sådant att varje enkel människa kan fatta det. I annat fall kan det inte fylla
sitt ändamål. Evangelium är ingen högklassreligion eller en religion för
filosofer, utan det är till för människor av olika slag. Dessa vidlyftiga
spekulationer dömer sig själva.
Vad Johannes menar då han kallar Kristus för Ordet är troligen mycket
enkelt. Aposteln menar sannolikt att det ord som Gud låtit nedskrivas i Gamla
testamentet och som från början till slut talar om Jesus Kristus, hans framtida
och underbara uppdrag i världen tog gestalt i Jesus Kristus. Det underbara
sanningens ord som är uppenbarat från Första Mosebok och till den siste av
profeterna, detta ord tog gestalt i den enfödde Sonen. Ordet är ju tankens
dräkt. Och Guds tankar om människornas frälsning har uppenbarats i de
heliga Skrifterna. Det är bara det första bladet i Bibeln som talar om den
synliga skapelsen. Därefter fortsätter berättelsen om att släktet hade fallit i
synd och att det behövde en Frälsare. Och då Johannes säger att Ordet blev
människa menar han att Guds frälsningstankar som är uppenbarade i Ordet
tog form i Jesus Kristus och uppenbarades i honom. Det är mycket enkelt.
Det står i Rom 10:6-8 om hur detta ord är detsamma som Jesus: ”Men den
rättfärdighet som tron ger säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall stiga upp till
himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus – eller: Vem skall stiga ner i
avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger
den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta – det vill säga trons ord, det
som vi förkunnar.” Man behöver inte fara upp till himlen och hämta ner
Kristus och man behöver inte fara ner till avgrunden för att hämta upp
honom. Vi har honom i Ordet. Lägg märke till hur dessa tankar möter
varandra: Johannes säger att Ordet har uppenbarats i Kristus och Paulus säger
att Kristus har uppenbarats i Ordet. Den heliga Skrift har fått sitt fullkomliga
uttryck i honom samtidigt som han är i de heliga Skrifterna och möter oss där.
I Upp 19:13 heter det: ”Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och
hans namn är ’Guds Ord’.” Han bär detta namn både på jorden och i himlen
där Johannes såg honom till slut. Apostlarna identifierade Jesus och Ordet
med varandra.
Så såg den apostoliska församlingen Jesus, och så uppfattade den hans
ställning till Ordet. Ordet var enligt deras uppfattning till för att framställa
18. 17
Jesus. Såsom ordet är till för att framställa tanken, meningen, så var Skriften
till för att framställa Jesus, Försonaren, världens Frälsare för den apostoliska
församlingen.
Den urkristna församlingen hämtade sin förkunnelse ur
Gamla testamentet
Om vi läser igenom Bibeln finner vi att Nya testamentet har sina rötter i det
Gamla. Om du vill göra dig besvär – ett besvär som har en underbar lön med
sig – att undersöka, så kommer du att bli förvånad över hur ofta det Nya
testamentet hänvisar till det Gamla. När evangelisterna talar säger de ofta:
”Detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas osv. Nya testamentet har alla
sina rötter i det Gamla testamentets skrifter. Om vi förkastar det Gamla
testamentet måste vi också förkasta det Nya därför att de är så förenade att de
inte kan skiljas åt.
Paulus talar om ”Kristi ord” (Kol 3:16). Som vi tidigare visat hämtade
Kristus sin undervisning ur Gamla testamentets skrifter. Kristi ord är byggda
på Gamla testamentet och genomsyrade av Moseböckernas, psalmernas och
profeternas utsagor. Alltså är Kristi ord och ordet om Kristus fullkomligt ett
med de gammaltestamentliga skrifterna.
Lukas talar i Apostlagärningarna om ”apostlarnas undervisning” (Apg 2:42).
Den hade också sin upprinnelse i Gamla testamentet. Ty om vi läser igenom
evangelierna, breven och Uppenbarelseboken finner vi att de sanningar som
framställs där är hämtade ur Gamla testamentets skrifter. Gamla testamentet
är i apostlarnas lära inslaget som trådarna i en väv. Man kan inte ta bort dem
från varandra utan att förstöra det hela.
Det Gamla testamentet var den urkristna församlingens Bibel, och när så
småningom apostlarna, drivna av den helige Ande, författade sina skrifter
framställde de Kristus sådan de sett honom framställd i Gamla testamentets
skrifter. Den apostoliska tidens församling hade sin stora styrka genom att den
hade ett mäktigt grepp om Guds ord och att den slöt sig så nära till Skriften.
Det ska också vara Guds församlings styrka i alla tider.
Den urkristna församlingen hämtade sitt evangelium ur Gamla testamentet.
19. 18
Jag vill med några stickprov visa detta utan att trötta med alla de citat som
kunde ges.
När apostlarna och de heliga under den första kristna tiden förkunnade
evangelium satte de alltid Kristi död i första rummet. När hovmannen på väg
från Jerusalem till Gasa satt i sin vagn och läste Gamla testamentets skrifter
läste han från Jesaja 53: Liksom ett får som leds till slakt, liksom ett lamm som är tyst
inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun. Genom förödmjukelsen blev hans dom
upphävd. Vem kan räkna hans efterkommande, när hans liv nu upphöjs från jorden.
Hovmannen frågade Filippus: ”Säg mig, vem talar profeten om – sig själv eller
någon annan?” [Apg 8:32-34]. Filippus tog då till orda och med skriftstället som
utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom.
⃰
Här predikade Filippus evangelium om Jesu död för hovmannen utifrån ett
avsnitt av profeten Jesajas bok. Han som var en av diakonerna från
församlingen i Jerusalem hade ju kunnat säga mycket om Jesus utan att
behöva befatta sig med Gamla testamentet, men det står att då han
förkunnade evangelium för den frälsningslängtande hovmannen gjorde han
det med utgångspunkt från ett Guds ord i Gamla testamentet. Han och hans
kristna bröder talade inte om en andra eller en tredje Jesaja som de
modernaste bibelkritikerna gör, utan för dem var också det som stod i kapitlen
40-61 i Jesaja ett äkta gudsord på vilket de byggde sitt evangelium om Kristus.
”Vårt påskalamm, Kristus, är slaktat” säger Paulus (1 Kor 5:7). Detta är ett
exempel på hur apostlatidens kristna förkunnade evangelium. Aposteln
hänvisar till påskalammet i Israels historia och säger att Jesus är vårt
påskalamm. På detta sätt förkunnade de evangelium om Jesu död.
När de talade om Jesu uppståndelse gick de till väga på samma sätt. ”Men
Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte
var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. Ty David säger om
honom: Jag har alltid haft Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte
skall vackla” (Apg 2:24-25). Här använder aposteln Davids ord ur den
sextonde psalmen och tillämpar dem på Jesu uppståndelse. Han fortsätter:
Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila i
förtröstan. Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta
förgängelsen.” Detta citat hämtar aposteln från David och tillämpar det på Jesus.
Man tycker att man inte borde använda Skriften så allegoriskt och tillämpa
den på detta sätt. Men detta som vid första påseende David tycks säga om sig
20. 19
själv tillämpar aposteln direkt på Jesus. Aposteln talar så om David och
påvisar att han var död och begraven och att hans grav fortfarande fanns
bland dem. Aposteln säger: ”Nu var han ju profet och visste att Gud med ed
hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. I förväg såg han
Kristi uppståndelse och sade: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte
inte förgängelsen” [Apg 2:30-31].
⃰
Detta är ett typiskt exempel på hur det profetiska ordet döljer sanningar
som man knappast anar då man flyktigt läser det. Men apostlarna tar bort det
historiska skalet och fram träder Kristus, han som är hela Bibelns kärna.
När det gäller Kristi himmelsfärd är det samma förhållande. På den stora
pingstdagen säger aposteln Petrus: ”Gud har upphöjt honom med sin högra
hand och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har
han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. David har inte själv stigit upp
till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida så
skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter” [Apg 2:33-35]. Med dessa
psalmistens ord talade han om Jesu himmelsfärd.
Och när han ville tala om den helige Andes verk är det på samma sätt. Det
är mycket, mycket underbart att följa apostlarna och de övriga heliga då de
citerar Skrifterna. De hade en sådan träffsäkerhet när det gällde att gripa de
rätta bibelställena. När Anden hade fallit på pingstdagen och människorna
stod i förundran var det en del som hånade, precis som de gör i våra dagar
med avseende på den helige Andes verk, andra blev förskräckta och åter andra
stod häpna. Vad skulle lärjungarna då göra? Jo, de gjorde som då det gällde
Jesu död och uppståndelse, de sökte sig till rätta i Skrifterna. De såg märkliga
företeelser som de aldrig förr hade sett eller hört talas om, de såg tungor
såsom av eld över varandras huvuden, de talade i tungor och det var stor
uppståndelse. Lärjungarna var kanske lite villrådiga då de såg och hörde allt
detta. Men Petrus letade i sitt minne och kom ihåg denna besynnerliga
profetia hos Joel som förutsade den mäktiga andeutgjutelsen. De hade
Skriften på pergamentsrullar på den tiden så det var inte så lätt som nu att slå
upp en av Bibelns böcker. Men när han fick upp en rulle där detta stod skrivet
läste han det för folket. Lukas berättar om detta på följande sätt: ”Då steg
Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: ’Judar, ja
alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. Det är inte
som ni tror att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. Nej, detta
21. 20
är vad som har sagts genom profeten Joel: Det skall ske i de sista dagarna, säger
Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera”
[Apg 2:17; Joel 2:28]. På detta sätt undervisar han de troende med Guds eget
ord. De som hånats och kände sig osäkra blev tröstade och styrkta i tron och
tog emot vägledning i fråga om de nya andliga erfarenheter de nu gjort. De
som hånade fick emot sig samma vapen som Jesus riktade mot Satan då denne
ansatte honom med sina frestelser, och de kunde inte göra något mot de
jublande andedöpta skaror som nu, förutom sin härliga nyvunna erfarenhet,
hade fått den belyst och grundad direkt på Guds ord. Vi ser här ett av de
många exempel som Nya testamentet ger på apostlarnas ställning till Skriften
och de andliga gåvorna. De ställde inte profetia, tungotal och andra andliga
gåvor över eller ens jämsides med Skriften utan bibelordet fick vara en
suverän myndighet över alla de företeelser som uppenbarade sig i den
apostoliska församlingen.
Också i fråga om församlingen som sådan tog de stöd för sin undervisning
ur Gamla testamentet. Paulus uttrycker sig på följande sätt: ”Alltså är ni inte
längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga
och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna
och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom
hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom
honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud” (Ef 2:19-22).
Han talar om församlingen och säger att dess hörnsten är Kristus Jesus själv
med citat från den 118:e psalmen.
⃰
I Apostlagärningarna har vi ett mycket intressant exempel då det gäller
församlingen. Man var villrådig om man skulle låta hedningarna delta i
församlingen utan att de lät omskära sig. Man samlades och rådgjorde om
saken. Slutet på det hela blev att Jakob tog fram Guds ord och ett citat
därifrån fick avgöra frågan. Lukas säger i Apg 15:13-19: ”När de hade slutat
tog Jakob till orda: ’Mina bröder, hör på. Simeon har berättat om hur Gud
först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Till detta
passar profeternas ord, där det står: Därefter skall jag vända tillbaka och bygga upp
Davids fallna hydda. Ur dess spillror skall jag bygga upp den och resa den igen, för att alla
de andra människorna skall söka Herren, alla folk, över vilka mitt namn har utropats. Så
säger Herren, som har gjort detta känt för länge sedan. Därför anser jag etc.’”
22. 21
Så handlade apostlarna. De kunde samtala om saker och ting och de kunde
också ha olika meningar, men Guds ord fick avgöra saken. I en så viktig fråga
som då det gällde de hednakristnas ställning till den kristna församlingen lästes
Gamla testamentets utsagor och man lät dessa vara avgörande för deras
beslut. Här hämtade Jakob sitt citat från profeten Amos.
Den urkristna församlingen hade också i sina prövningar sitt stöd i Gamla
testamentets skrifter, liksom du och jag går till Bibeln för att få tröst av dess
ord. Församlingen hade kommit i bekymmer då Judas förrått Jesus. Det var en
sorglig historia de hade att ta itu med. Guds folk har alltid haft stora
prövningar och svårigheter att bekämpa. Det hade också den lilla lärjunga-
skaran, när den på egen hand skulle börja sin verksamhet. De tröstade
varandra med att detta var något som var förutsagt i Skrifterna. Det var inte så
att djävulen hade kastat omkull Guds plan utan ”de ord i Skriften”, säger
aposteln, ”skulle uppfyllas som den heliga anden lät David säga om Judas, han
som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. Han var en av oss och hade fått
samma uppdrag som vi. Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord.
Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut.
Det blev känt för alla i Jerusalem, och sedan kallades platsen på deras språk
för Akeldamak, det vill säga Blodsåkern. I Psaltaren står det: Må hans boplats
läggas öde, ingen skall bo där, och: Må hans ämbete övergå till någon annan” (Apg
1:16-20). Han citerar här två olika psalmer, den 69:e och den 109:e. Så tröstar
han de bekymrade lärjungarna och säger att dessa svårigheter som de nu hade
stämde fullkomligt med vad som var förutsagt skulle ske, och genom
Skrifternas tröst och ledning tog de sig igenom de prövningar de råkat in i.
I Apostlagärningarnas fjärde kapitel ser vi samma sak. Där är lärjungarna
utsatta för en tillfällig nöd och förföljelse, och vad gör de? De går till Skriften
och får där tröst. De får klart för sig att förföljelsen är i överensstämmelse
med vad Gud förutsagt. De säger: ”Du som har låtit den heliga anden säga
genom vår fader David, din tjänare: Varför förhäver sig hedningarna, varför smider
folken fåfänga planer? Jordens kungar träder fram och furstarna gaddar sig samman mot
Herren och hans smorde.” Så gör de klart för sig själva att detta var ingenting
utanför Guds plan, utan det var i stället förutsagt att det skulle ske så. Så
tröstade de varandra med Herrens ord.
Den apostoliska församlingen behövde ingen annan källa för sin
förkunnelse än Gamla testamentets skrifter. Där hämtade dess medlemmar
och förkunnare sina budskap om försoningen, uppståndelsen, himmelsfärden
och den helige Andes utgjutande. Där fann de riktlinjerna för att bygga Kristi
23. 22
församling och där fann de tröst under alla livets förhållanden. Vilket härligt
exempel är inte detta för Kristi församling i vår förflackade och rotlösa tid!
Den urkristna församlingen trodde på Ordets överjordiska kraft
Den första kristna församlingen trodde orubbligt på Guds ords makt. Det är
häpnadsväckande hur helhjärtat de trodde. Vi har kommit långt ifrån det
urkristna mönstret i fråga om att tro på Guds ord. Bibeln är i vår tid ganska
impopulär också bland de kristna. Det är sorgligt att säga, men de kristna i
allmänhet tycker ofta mer om annan läsning än om Bibeln. Orsaken till detta
är att man inte tror på Bibelns kraft. Man tror att om det finns en kunnig
predikant som är begåvad och skarpsinnig kan det möjligen bli något av Ordet
men inte annars. Den apostoliska församlingen däremot trodde att Ordet i sig
självt var en underbar makt.
Den förkunnade att hela världen kommit till genom Guds ord.
”I tro förstår vi”, säger Hebreerbrevets författare, ”att världen har formats
genom ett ord från Gud” (Hebr 11:3). Den apostoliska församlingen trodde
att hela den underbara värld som vi lever i har kommit till genom Guds ord,
ja, genom ett ord av Gud. Hur mäktigt är då inte enligt de första kristnas
uppfattning Guds ord! Paulus hänvisar till att skapelsen kom till genom Guds
ord då han säger: ”Ty Gud, som sade: Ljus skall lysa ur mörkret … ” (2 Kor
4:6). Det var Guds ord som skapade ljuset och frambringade världen.
När det gäller denna världens fortsatta existens så lärde den apostoliska
församlingen att dess fortbestånd berodde på Guds ord. I Hebr 1:3 läser vi:
”Och han som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen
och som bär upp allt med kraften i sitt ord.” I sammanhanget talas det om
skapelsen. Det var den apostoliska församlingens tro angående Guds ord.
Man menade att Guds ord uppehåller hela universum. Det är en ofantlig tillit
till Guds ord som man förespråkar. När Guds folk får denna tro på Guds ord
blir det en makt i världen.
De första kristna trodde att detta ord hade makt att föda människor på nytt
och förvandla deras liv. Det heter i 1 Petr 1:23-24: ”Ni är ju födda på nytt, inte
ur en förgänglig sådd, utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående
ord, ty: Människan är som gräset och all hennes härlighet som blommorna i gräset. Gräset
vissnar och blommorna faller av. Men Herrens ord består i evighet.” Guds ord ”som
24. 23
består i evighet” har enligt de första kristnas uppfattning fortfarande sin gamla
skaparkraft, och genom att ta emot det kan de bli nya skapelser.
Det är en stor fara i vår tid att ordets predikan får allt mindre värde. Man
tror ofta mera på människors ord om Guds ord än på gudsordet självt. Man
räknar inte med dess underbara makt. Men i dag mer än någonsin behöver
världen människor som tror på ordets skapande och omskapande makt.
⃰
I den första församlingen trodde man också att Guds ord var styrkan i
andliga människors liv. ”Jag har skrivit till er, barn:”, säger Johannes, ”ni
känner Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni känner honom som är till från
början. Jag har skrivit till er som är unga: ni är starka och Guds ord förblir i er
och ni har besegrat den Onde” [1 Joh 2:14]. Aposteln Johannes, en gammal
helig man som legat vid Jesu bröst, och som i många år sedan Jesus farit till
himlen levat i en innerlig förening med honom, säger att de som var unga män
i Guds församling hade sin styrka genom att Guds ord var i dem. Guds ord
har enligt apostlarnas ord makt att bevara den enskilde. Det har också makt att
bevara församlingen.
Det finns i Apg 20 ett ord som har gripit mig mycket. Paulus stod i begrepp
att säga farväl till de äldste i Efesos och talade med dem om församlingens
framtid. Han säger: ”Jag vet att när jag lämnat er, skall farliga vargar som inte
skonar hjorden tränga in bland er … kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt
har väglett var och en av er under tårar.” Svåra tider med villfarelser och
människor som liknar vargar skulle komma in för att försöka riva sönder
församlingen. Vad hade han för medel att rekommendera dem som skydd mot
detta onda? När han talat om detta som skulle komma sade han: ”Och nu
anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans
byggstenar och ge er en arvslott bland alla dem som helgats.” Vad var vapnet?
”Gud och hans nåderika ord” var det mäktiga skyddsmedel som aposteln
anförtrodde åt församlingen. Om församlingen hade levat kvar i ordet skulle
inte vargarna ha kunnat göra den något illa.
Det är en styrka för en människa att ha Guds ord. Hon kan då möta vilken
villfarelsens eller frestelsens varg som helst och vara oemottaglig för det onda;
Guds ord är ett vaccin mot ondskans smitta. De som ger rum för villfarelser
och som drivs av vindarna kommer att följa alla möjliga nya idéströmningar,
och är sådana som inte har Guds ord i sig och som inte är grundade och
rotade i de heliga Skrifterna. Men den som är det, liknar ett träd som är
25. 24
planterat vid vatten. Det står i den första psalmen att ”de gudlösa liknar agnar
som vinden för bort” men den rättfärdige som begrundar Herrens
undervisning både dag och natt ”är som ett träd planterat nära vatten – det
bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl”.
Planterad – tänk på det. Trädet står där med sina djupa rötter. Att de kristna
församlingarna i dag i så stor utsträckning ödeläggs av otrosläror som sveper
fram över kristenheten har sin orsak i att dess medlemmar inte personligen
har trängt ner i de heliga Skrifternas innehåll. Den apostoliska församlingen
trodde helhjärtat på Ordet, den levde i Ordet och hade därför en underbar
kraft till framgång och en skyddande övernaturlig mur omkring sig i de
svårigheter och all den nöd den fick gå igenom.
Stefanos, den förste kristne martyren är i detta fall ett slående exempel. Vad
är det som är så märkligt med honom? Stefanos har lämnat efter sig en väldig
predikan. Den finns bevarad i Apostlagärningarnas 7:e kapitel. Om någon var
bibelsprängd, som man förr i världen brukade säga, så var Stefanos det. Hela
hans tal är uteslutande Guds ord. Han går igenom det mesta av Gamla
testamentet. Han hade inte haft någon stillhet till en homiletisk uppställning
av sin predikan men den överflödade av andlig och gudomlig logik och en
sanningens skärpa som gick genom märg och ben på hans åhörare. När han
stod inför Rådet var hans ansikte som en ängels ansikte.
⃰
Då han sjönk ned under stenregnet såg han himlen öppen och Jesus
stående på Guds högra sida för att välkomna honom. Guds ord är en
underbar makt i de människoliv där det kommit till sin rätt. I den församling
där det finns är det ett mäktigt värn mot villfarelse och avfällighet. Den som är
fylld med Guds ord behöver inte gå vilse eller bli avfälling. Förhållanden och
omgivning kan aldrig bli så svåra att man inte kan bli bevarad. Är vi fyllda med
Guds ord har vi i oss den makt som skyddar oss och gör oss starka mot alla
fiendens angrepp.
Det är underbart med dessa kristna som lever i Ordet. Man kan vara skild
från dem i åratal utan att höra av dem, men om man träffar dem så är de på
samma väg, friska och sunda i tron, bevarade oskadda genom alla faror i
världen. Pris ske Gud!
Den första tidens kristna trodde också på Ordet därför att det kunde ge
framgång åt Kristi sak. Det finns många bibelord som talar om detta. ”Därför
tackar vi också ständigt Gud för att ni lyssnade till Guds ord i vår predikan
26. 25
och tog emot det, inte som ett människoord utan som vad det verkligen är:
Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende” (1 Tess 2:13). Det sägs
här att det visar sin kraft. I Apg 6:7 heter det: ” Guds ord vann spridning och
antalet lärjungar i Jerusalem steg kraftigt.” Samma ord upprepas i Apg 13:49:
”Och ordet om Herren fördes ut i hela den trakten”, och i Apg 19:20: ”Så fick
ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka.” Det var det märkliga i
den apostoliska tiden att där hade Ordet framgång. Det står inte på något ställe
att Paulus hade framgång eller att Petrus eller Johannes eller någon annan av
apostlarna hade framgång, Men det var Ordet som hade framgång. Det är
något mycket underbart när Guds församling kommer i en sådan ställning att
Ordet blir den stora makt som man räknar med först och sist.
Vad som mer än något annat gjorde Gamla testamentets skrifter så levande
för de första kristna var den inneboende Anden. Före pingstdagen hade
lärjungarna svårt att fatta Skrifternas framställning om Jesus Kristus men
sedan Anden fallit över dem tycks de inte haft några svårigheter att förstå de
profetiska utsagorna även om de var framställda i de mest hemlighetsfulla
förebilder och symboler.
Då man försöker att med hjälp av den mänskliga vetenskapen komma
tillrätta med Bibelns innehåll gör man ett stort misstag. Bibeln är en bok som
kommit till genom den helige Ande, och ingen som inte är upplyst och ledd av
den helige Ande kan förstå dess innehåll.
Då vetenskapen eller den icke troende människan vänder sig till Bibeln ser
de bara den yttre bokstaven. Det är som sådan de bedömer den. Men aposteln
säger: ”Det är inte så att jag skulle förmå tänka ut något på egen hand, något
som kommer från mig. Nej, min förmåga kommer från Gud. Han har gett
mig förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan är
ande. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv” (2 Kor 3:5-6).
Samme ande som inspirerat Gamla testamentets författare föll över
lärjungarna på pingstdagen. Därför är det inte underligt att de efter denna
erfarenhet fick en sådan underbar klarhet och en sådan levande tro på det
gamla bibelordet. Samma skrifter från vilka de skriftlärda och fariseerna
hämtade sin andefattiga och maktlösa undervisning blev för den andefyllda
församlingen i kristendomens första dagar en källa till hjärteomskapande,
undergörande och samhällsomdanande kraft.
Jag känner en man som för omkring 30 år sedan var i stort andligt mörker
på grund av tvivel. Han förstod inte då att bristande överlåtelse åt Gud var
27. 26
källan till hans tvivel. Men i sin nöd sökte han Gud av ett uppriktigt hjärta och
fick då uppleva ett mäktigt Guds ingripande i sitt liv. Detta sökande förde
honom fram till en upplevelse av Guds närvaro och kraft som inte kan
motsvaras av någon annan erfarenhet än den som lärjungarna fick ta emot i
övre salen i Jerusalem eller den som de troende hedningarna blev delaktiga av
i Kornelius hus. Även om hans liv sedan dess i många avseenden varit
behäftat med många brister, liksom hans tjänst, har dock en sak varit helt och
hållet förändrad: han har sedan den tiden aldrig lidit av sina gamla ohyggliga
tvivel. Lika omöjligt som det förut var för honom att tro på Kristus, undren
och Bibelns inspiration lika omöjligt har det sedan dess varit för honom att
tvivla på dessa gudomliga verkligheter. Vilken källa till frid och glädje,
förtröstan och kraft detta är för en stackars människa kan bara den förstå som
gjort en liknande upplevelse.
Ingenting annat kan föra vår tids kristna till den orubbliga tro på Bibeln
som den första kristna församlingen hade än den urkristna erfarenheten av
Andens dop. Paulus bad om att de heliga skulle få ”visdomens och
uppenbarelsens Ande till kunskap” om Gud. Det är denna visdomens och
kunskapens Ande som ensam förmår att ge ljus över den gudomliga
uppenbarelsens djupheter.
⃰
Den mänskliga kunskapen förmår inget i detta avseende. Den har sitt
område bland mänskliga och jordiska ting, men då den kommer in i den
översinnliga världen står den famlande och blind. Bibelkritiken har också alltid
stått främmande för den levande och enkla tron på Gud. Dess stamfader heter
Mänskligt högmod och såg dagens ljus i paradisets lustgård då det första
människoparet mot Guds varningar men på ormens inrådan åt av kunskapens
träd.
Man har alltid kunnat känna igen bibelkritikens förfäder på att de velat
förena tron på Gud med det fallna människoförnuftet. De har besjälats av en
stor fruktan för det hån som från denna världens sida alltid möter den som
bekänner en levande tro på Gud. De har alltid legat i strid med den levande
tron på Gud medan de samtidigt har levat i största sämja med den religiösa
slentrianen, trögheten och ytligheten.
Bibelkritikens fader heter Mänsklig självtillit, och hans mor heter Bristande
överlåtelse åt Gud. Hans tvillingbroder är den Andliga ljumheten, och i
Kritikens ande, Värdsligt intresse, Mänsklig uppfinning, Jordisk ära,
28. 27
Fridlöshet, Glädjefattigdom och Andlig kraftlöshet har han en stor
syskonkrets som omfattar honom med stor tillgivenhet. I kyrkopolitiska frågor
är han väl hemmastadd men inför själavinnarens uppgift står han tafatt och
försagd. För det innerliga livet med Jesus är han reserverad och saknar ett
djupare intresse för det.
I en andlig väckelse där människorna får uppleva bibelordets omskapande
makt står han inte högt i kurs. Där blir han utan tvekan körd på porten. Han
blir inte insläppt bland de troende förrän väckelsen avstannat, den första
frälsningsfröjdens jubel förklingat och den första kärlekens eld brunnit ut på
församlingens altare. Men sedan detta skett händer det ibland att han åter blir
insläppt i de troendes krets där han då ofta blir orsak till stor förödelse.
