1. EUROPAPARLAMENTET
2004 2009
Plenarhandling
15.2.2006 B6-0111/2006 }
B6-0115/2006 }
B6-0126/2006 }
B6-0129/2006 }
B6-0130/2006 }
B6-0134/2006 } RC1
GEMENSAMT FÖRSLAG TILL
RESOLUTION
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen från
– Charles Tannock och Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen
– Pasqualina Napoletano, Jan Marinus Wiersma, Hannes Swoboda och
Panagiotis Beglitis, för PSE-gruppen
– Frédérique Ries och Thierry Cornillet, för ALDE-gruppen
– Marie Anne Isler Béguin och Cem Özdemir, för Verts/ALE-gruppen
– Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen
– Michał Tomasz Kamiński och Konrad Szymański, för UEN-gruppen
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
– PPE-DE (B6-0111/2006)
– GUE/NGL (B6-0115/2006)
– ALDE (B6-0126/2006)
– PPE-DE (B6-0129/2006)
– UEN (B6-0130/2006)
– Verts/ALE (B6-0134/2006)
om Azerbajdzjan
RC602710SV.doc PE 369.572v01-00}
PE 369.576v01-00}
PE 369.587v01-00}
PE 369.590v01-00}
PE 369.591v01-00}
PE 369.595v01-00} RC1
SV SV

2. Europaparlamentets resolution om Azerbajdzjan
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
− med beaktande av sina resolutioner av den 9 juni 2005 och 27 oktober 2005 om
Azerbajdzjan1,
− med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om den europeiska
grannskapspolitiken2,
− med beaktande av sina tidigare resolutioner om södra Kaukasus och särskilt den resolution
som antogs den 11 mars 19993 och den rekommendation som antogs den 26 februari 20044,
− med beaktande av rådets beslut som antogs den 14 juni 2004 om att låta både Armenien och
Azerbajdzjan ingå i EU:s grannskapspolitik, i synnerhet i syfte att främja goda
grannkontakter, särskilt genom respekt för minoriteter,
− med beaktande av Azerbajdzjans och Armeniens skyldigheter gentemot Europarådet,
framför allt genom Europeiska kulturkonventionen, den omarbetade Europeiska
konventionen om skydd av det arkeologiska arvet och ramkonventionen om skydd för
nationella minoriteter som de har ratificerat och åtagit sig att följa,
− med beaktande av Unescos Haagkonvention från 1954 om skyddet för kulturarvet i samband
med väpnade konflikter och dess protokoll från 1954, som undertecknats av både Armenien
och Azerbajdzjan och som gäller i ockuperade områden,
− med beaktande av Unescos deklaration från 2003 om avsiktlig förstörelse av kulturarv,
genom vilken det internationella samfundet erkänner vikten av att skydda kulturarvet och
upprepar sitt åtagande att bekämpa alla former av avsiktlig förstörelse av detta så att
kulturarvet kan föras vidare till kommande generationer,
− med beaktande av ICOMOS rapport5 och delrapporten om tros- och religionsfriheten från
FN:s kommission för mänskliga rättigheter6,
− med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Armenien har påstått att azerbajdzjanska trupper i november 1998 och i december 2002
genomförde kampanjer för att förstöra den armeniska kyrkogården i Djulfa i regionen
Nakhichevan. Den senaste förstörelsen ägde rum i december 2005, vilket är relativt
1
Antagna texter, P6_TA(2005)0243 och P6_TA(2005)0411.
2
Antagna texter, P6_TA(2006)0028.
3
EGT C 175 E, 21.6.1999, s. 251.
4
EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 193.
5
ICOMOS världsrapport om hotade minnesmärken och platser 2002 – ”Heritage@Risk”.
6
FN:s generalförsamlings 58 session – dokument 1/58/296, 19.8.2003.
RC602710SV.doc PE 369.572v01-00}
PE 369.576v01-00}
PE 369.587v01-00}
PE 369.590v01-00}
PE 369.591v01-00}
PE 369.595v01-00} RC1
SV

3. väldokumenterat genom armeniska myndigheters videoupptagning.
B. Dessa handlingar utlöste åtskilliga reaktioner från det internationella samfundets sida.
Azerbajdzjan har inte besvarat de frågor som Abdelfattah Amor, FN:s före detta särskilda
rapportör, har ställt om händelserna i november 1998 och december 2002.
C. Allvarliga anklagelser har framförts om de azerbajdzjanska myndigheternas inblandning i
förstörelsen av dessa monument.
D. Det är viktigt att betona hur unik denna arkeologiska plats är och att det fortfarande fanns
6 000 khatchkars, alltså kors huggna i sten, vilka är typiska för armenisk religiös konst och
vittnar om regionens etniska och kulturella mångfald.
E. Att förstöra eller vanhelga monument eller föremål som betraktas som del av det kulturella,
religiösa eller nationella arvet strider mot Europeiska unionens principer.
F. Denna förstörelse inträffar mot bakgrund av den ”frusna” konflikten mellan Armenien och
Azerbajdzjan beträffande området Nagorno-Karabach.
G. Konflikten om Nagorno-Karabach har redan direkt eller indirekt lett till att armeniska
trupper har förstört flera ovärderliga föremål som ingår i det azerbajdzjanska kulturella,
religiösa eller historiska arvet i de ockuperade områdena, i Nagorno-Karabach och på
armeniskt territorium.
H. Förhandlingarna om Nagorno-Karabach skulle snart kunna få en positiv lösning och man
skulle kunna åstadkomma ett avtal om principerna för en lösning av konflikten trots att inga
genombrott skett vid mötet den 10 och 11 februari 2006 i Rambouillet mellan presidenterna
från Armenien och Azerbajdzjan.
I. Den europeiska grannskapspolitikens syfte är att upprätta ett privilegierat partnerskap med
Azerbajdzjan och Armenien på grundval av gemensamma värderingar, inbegripet respekt för
minoriteter och deras kulturarv.
1. Europaparlamentet fördömer starkt förstörelsen av kyrkogården i Djulfa, liksom all
förstörelse av historiskt viktiga platser på armeniskt eller azerbajdzjanskt territorium och
fördömer allt sådant, som går ut på att förstöra ett folks kulturarv.
2. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra det klart för Armenien och
Azerbajdzjan att de måste göra allt för att få slut på den etniska rensning som utövats med
konsekvenser av det slag som beskrivits ovan, och finna vägar att göra det lättare för
flyktingar och tvångsfördrivna personer att återvända.
3. Europaparlamentet kräver att Azerbajdzjan och Armenien skall fullgöra sina internationella
skyldigheter – framför allt på kulturens område – och i synnerhet de skyldigheter som härrör
från ländernas anslutning till Europarådet och från att de tagits med i den europeiska
grannskapspolitiken.
RC602710SV.doc PE 369.572v01-00}
PE 369.576v01-00}
PE 369.587v01-00}
PE 369.590v01-00}
PE 369.591v01-00}
PE 369.595v01-00} RC1
SV

4. 4. Europaparlamentet betonar att respekten för minoriteters rättigheter, bland dem rätten till det
historiska, religiösa och kulturella arvet är ett villkor för att den europeiska
grannskapspolitiken faktiskt skall kunna utveckla sig effektivt. Denna politik måste leda till
att det upprättas ett gott grannelagsförhållande mellan alla berörda länder.
5. Europaparlamentet kräver att Azerbajdzjan tillåter att det utsänds uppdrag för att klartlägga
och skydda det arkeologiska arvet på landets territorium, framför allt det armeniska arvet,
till exempel i form av experter som arbetar för ICOMOS, samt likaså tillåta en delegation
från parlamentet att besöka den arkeologiska platsen i Djulfa.
6. Europaparlamentet uppmanar Armenien och Azerbajdzjan att fullgöra sina internationella
skyldigheter, framför allt beträffande kulturen och skyddet av kulturarvet, i och med att
länderna påtagit sig dessa skyldigheter inom ramen för internationella organ såsom Unesco
och Europarådet, samt uppmanar länderna att göra sitt yttersta för att skydda det
arkeologiska, historiska och kulturella arvet på sina respektive territorier för att förhindra att
andra hotade platser förstörs.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i de handlingsplaner som det för
närvarande diskuteras om inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken ta med en
föreskrift om skydd för de ovärderliga arkeologiska eller historiska minnesmärken som finns
inom dessa territorier.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ställa upp som villkor för
genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken att Azerbajdzjan och Armenien
respekterar allmänt vedertagna principer, framför allt sina skyldigheter för mänskliga
rättigheter och minoriteters rättigheter, i egenskap av att vara medlemmar av Europarådet,
och uppmanar kommissionen och rådet att i dessa handlingsplaner ta med särskilda
bestämmelser om skyddet för minoriteternas kulturarv.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet,
kommissionen, medlemsstaternas nationella parlament och regeringar, Armeniens regering
och president, Azerbajdzjans regering och president, liksom också till OSSE:s
parlamentariska församling, Europarådets parlamentariska församling, Unescos
generaldirektör och FN:s generalsekreterare.
RC602710SV.doc PE 369.572v01-00}
PE 369.576v01-00}
PE 369.587v01-00}
PE 369.590v01-00}
PE 369.591v01-00}
PE 369.595v01-00} RC1
SV