Att hitta balansen mellan agil anarkism och agil dogmatism tillhör en av de svårare utmaningarna i många agila projekt. Navigerar man för nära det anarkistiska monstret Skylla kan projektet urarta i kaos och förvirring. Om man istället håller kurs för nära den dogmatiske Karybdis riskerar man att återinföra den typ av stela process som den agila rörelsen ska vara motvikt till. Här presenterar vi våra tankar kring balansgångens förutsättningar och hypoteser kring hur man balanserar säkrare.
Talare är Anders Nilsson från Dynabyte AB
RASMUS, ANDERS "Mellan Skylla och Karybdis - den agila balansgången" Att hitta balansen mellan agil anarkism och agil dogmatism tillhör en av de svårare utmaningarna i många agila projekt. Navigerar man för nära det anarkistiska monstret Skylla kan projektet urarta i kaos och förvirring. Om man istället håller kurs för nära den dogmatiske Karybdis riskerar man att återinföra den typ av stela process som den agila rörelsen ska vara motvikt till. Här presenterar vi våra tankar kring balansgångens förutsättningar och hypoteser kring hur man balanserar säkrare.
ANDERS Vilka är Skylla och Karybdis? Mellan Italiens och Siciliens fastland ligger det smala Messinasundet som varje båt som ska mellan Tyrrenska havet och Joniska havet måste ta sig igenom. Men … på var sin sida om Messinasundet lurar två fasansfulla sjöodjur …
ANDERS … nämligen Skylla och Karybdis! Skylla är ett klippmonster och Karybdis är en malström. Hungriga ligger de och lurpassar på båtar som försöker navigera sig igenom det trånga sundet. Är besättningen för rädda för att bli uppätna av Skylla och håller avstånd till henne riskerar de att bli neddragna och uppätna av Karybdis. Vill de istället till varje pris undvika Karybdis kanske de håller för nära Skylla istället och blir slukade av någon av hennes sex hundhuvuden. Nu sitter ni säkert och undrar vad de här charmiga sjöodjuren i medelhavet har på Agila Sverige att göra ….
ANDERS -> RASMUS ANDERS … jo, det är så att vi som jobbar med agila metoder måste klara en lika svår navigering i våra projekt, nämligen den mellan agil anarkism och agil dogmatism. RASMUS Som konsulter ser vi många projekt. Vi tycker oss ofta se projekt som säger sig vara agila, men som en troende agilist knappast skulle kalla lättrörlig eller ens vara nära att klara ett Nokia-test. Vi ser också projekt som uttalar sig som agila men som snarare tagit en kaotisk och anarkistisk inriktning, med ordet ”agil” som alibi för dåligt och ohygieniskt beteende. Det ena är förstås inte mer rätt än det andra. Men vi tänkte ta er på en kort resa bland våra tankar kring vad en balansgång mellan stela modeller och kaos kan betyda.
RASMUS
ANDERS Dogmatism …. När vi hör ordet ’Anarkism’ så är det nog många som tänker på upplopp, brandbomber och krossade skyltfönster. Spontant så känns det som att man vill undvika sådant i möjligaste mån i systemutvecklingssammanhang. Men dogmatism då? Dogmatism är en tendens att blint och slaviskt följa regler för reglernas egen skull. Det kan också vara att processen får för mycket uppmärksamhet på bekostnad av faktisk utveckling och resultat. (Kort liknelse om strålkastaren?) … Här är några tecken på att vi navigerar för nära Karybdis och kanske i själva verket håller på med något stelt och dogmatiskt istället för smidigt och lättrörligt: Processen äger . Processen får prioritet över produkten och allt annat. Man låter bli att göra saker som behöver göras för att man inte lyckas hitta ett tillräckligt agilt sätt att göra det på. Exempel: Man låter bli att göra lasttester därför att det inte längre passar i processen. Vem är mest Agil? Tekniska frågor och produktfrågor avgörs inte längre med relevanta argument utan istället med hänvisning till vem som förstår processen bäst och vad är mest agil. Förstå användaren? Stör oss inte … Skeva prioriteringar, för mycket tid bränns på aspekter av processen med tveksamt värde. Exempel: Titta! Velocity med tre decimaler – redan efter första sprinten! Återkommande möten om den bästa namngivningen på en testmetod. Högre test coverage viktigare än att förstå användaren 39 timmar i veckan … För mycket fokus processen och på processtöd/verktyg istället för på samarbete och resultat. Exempel: Djuplodande studier i digitala Scrum-boards Ändlösa retrospektivmöten Inga rosa post-its? Delar av processen har blivit till tomma ritualer utan praktisk betydelse. Exempel: Projektet störs av att post-it ritualer inte kan utföras En ensam utvecklare som har dagliga stand-up möten med sig själv (och dag efter dag för upp på hinderlistan att rosa post-its saknas) Backlog för 10 år framåt. Projektet glider mot BDUF genom att vrida alla lättrörliga aspekter av processen åt ett tyngre och tyngre håll Övergången till nästa sida: Nu vill vi kasta ut en fråga till er. Något ni gärna får fundera på till vår Open Space på det här temat i eftermiddag ….
ANDERS Spelar det någon roll? Om ett projekt misslyckas så kan man i efterhand leta efter orsakerna och hitta möjligheter till förbättring genom att fundera på om det hade gått bättre om man hållit bättre avstånd till något av våra monster. Om projektet å andra sidan lyckades; är det då vid något tillfälle relevant att döma ut processen som för anarkistisk eller för dogmatisk? Varför i så fall? [Kan ett projekt misslyckas ur ett agilt perspektiv även om det lyckas ur teamets och kundes perspektiv? Vad menar med med det i så fall?] [I runtime svårt att utvärdera vad som är rätt eller fel – projekt kan lyckas även om man gör ”fel”…] [Agila metoder ger inga löften om lyckat projekt – men lyfter upp problem till ytan?] Övergång till nästa sida: ?