Johanna Björklund, AgrD/phD är forskare på Måltidsekologprogrammet på Örebro universitet. Hon var en av framtidsspanarna som pratade om sin vision på Naturskyddsföreningens rikskonferens 2011. Istället för presentationen har hon delat med sig av den text hon stödde sig på under presentationen.

1. Mat för en hållbar planet – vad äter vi år 2030?
År 2030 behöver vi äta så att att alla människor på jorden får tillräckligt med näringsrik och
hälsosam mat och samtidigt äta så att vi gör det möjligt för generationer av människor framåt.
Detta behöver vi göra i en värld som står inför globala miljöhot av en komplexitet vi aldrig
skådat förr, orsakade till stor del av maten vi äter. Vårt livsmedelssystem har en avgörande
inverkan på nio av de tio ekologiska gränser som vi inte får överskrida för att kunna leva
tryggt på jorden. Ekologiska gränser som identifierats av en stor forskargrupp. Maten vi äter
bidrar till alla tre som vi redan överskridit (till klimatförändringarna, till att vi stört kvävets
kretslopp genom att binda in alldeles för mycket kväve från atmosfären för att tillverka
handelsgödsel, och till den ohämmade utrotningen av arter, nedhuggning av skogar för bete
och åker, kemikalier och storskalig odling i monokulturer).
Vi behöver öka den hållbara matproduktionen i en framtid med minskad tillgång på ändliga
resurser, ( idag bråkar man inte längre om huruvida oljan kommer att ”peaka” (d.v.s.
efterfrågan överskrida produktionen) utan när den kommer att göra det, nästa år kanske eller
om två, tre eller fem. Högre priser, hårdnade konflikter om resurser; olja fosfor och metaller,
är något som vi måste förvänta oss. Och med ett livsmedelssystem som är helt dopat med olja
och så beroende av fosfor kommer det att vara mer än kännbart.
Det här måste vi göra i en värld med en växande befolkning, som aldrig varit så orättvis som
den är nu. Det kan tyckas som näst intill omöjligt uppdrag.
Men, tydliga visioner, tillsamman med små konkreta steg är kraftfulla redskap för att klara av
det nästan otänkbara. Mat äter vi varje dag och genom att idag välja annorlunda varje dag,
med kunskap om vart vi behöver gå för att få den värld vi vill leva i kan vi nå dit... Så får jag
lov att bjudna in er till en måltid år 2030 så ska jag beskriva hur jag tänker att den skulle
kunna se ut, utifrån mina kunskaper och erfarenheter. Tänk er att ni är i 2030:
Det allra första som är annorlunda är att ni kommer att äta upp all mat som ligger på er tallrik,
kanske är en del av den tillagad från rester – Idag slänger vi mat som lätt skulle föda alla som
svälter om de bara skulle få den. En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs eller
förstörs visar en alldeles ny rapport från FAO. Bara i den rika delen av välden (Europa och
Nordamerika) slänger nästan lika mycket mat som man producerar i hela Afrika söder om
Sahara. Hos oss handlar det om att affärer och vi konsumenter slänger ätbar mat, i den fattiga
delen av världen behövs bättre skördetekniker, lagringsmöjligheter och bättre vägar och
transporter för att maten ska nå konsumenterna innan den är förstörd.
Men den måltid jag bjuder er till ser år 2030 också helt annorlunda ut. Maten har produceras i
er närmaste omgivning och följer årstiderna. Just nu är tallriken en fröjd för ögat, just nu när
vi klarat av årets värsta ”nödmånader” (de månader då vi måste använda alla vår kreativitet
och uppfinningsrikedom för att laga kulinariska rätter av c-vitaminrik vitkål, morötter, potatis,
palsternacka och andra rotfukter, som vi är rätt trötta på nu, men som är de som är möjliga att
lagra så här länge). Nu är tallriken fylld med det vi längtat efter så länge, det vilda som spirar
som vi bara kan plocka, så näringsrikt och så fräscht. Sallad av almblommor, vårärt, viol och
tusensköna, paj av krischkål, pesto av nässlor. De allra första grönsakerna som hunnit komma
upp kallväxthus eller drivbänkar; asiatisk sallad, rädisor salladslök. Vi samlar mer vilt nu år
2030, det är ju det allra lättvindigaste, ingen produktionskostnad alls, inga resurser förutom
1

2. våra egna händer och fötter, och ingen negativ miljöpåverkan. Att äta larver, insekter och
andra småkryp, viltkött och ogräs är inte främmande för någon.
Närodlat och efter säsong blir det på tallriken när måltiden produceras med bara förnybara
resurser, som sol vind och vatten och ekosystemtjänster. Det är nödvändigt år 2030 för att
bromsa utsläppen av växthusgaser. I vår del av världen med unga jordar, där tillgången till
vatten är god och där vi fortfarande har ett klimat med vintrar som minskar trycket av
skadegörare och där vi har så mycket ekologisk kunskap, var det faktiskt inte alls så svårt som
vi trodde att ställa om.
Närodlat och efter säsong blir det också när näringsämnena måste cirkulera effektivt mellan
växter, människor och djur – kretslopp är ledord nu!!!
Livsmedelssystemet har skalats ner eftersom långa transporter av mat och gödsel var för dyrt,
gav allt för mycket läckage och krävde för mycket energi. Städernas tillväxttakt har bromsas
för att göra detta möjligt. Kontakten mellan bönder och konsumenter är stark nu och nästan
alla gårdar har djur för att få ett kretslopp av mat, foder och gödsel. Och när djur- och
människogödsel recirkuleras effektivt så har påfrestningen på sjöar, hav och klimat har
minskat radikalt.
Närodlat och efter säsong blir det eftersom vi inte längre kan importera hälften av det vi äter
som vi gjorde år 2011. Importera från platser i världen där man inte har tillräckligt med vatten
för den vattenkrävande aktivitet som matproduktion är och inte bördiga jordar nog att odla
annat än det man behöver själva nu. Klimatförändringar och oljebrist har gjort att de behöver
sitt vatten själv och de behöver ha makten över sin mat produktion. Vi har dessutom fått ännu
fler att föda i Sverige eftersom vi tar emot, och tar hand om, en jämn ström av
klimatflyktingar nu, människor som inte kan bo kvar i sina ursprungsländer. Många av dem
bidrar med nya exoptiska recept och stor kunskap i resurshushållande odling som det ju ofta
redan har stor erfarenhet av och har händer som är välkomna att hjälpa till i matproduktionen.
Mycket mer av det som ligger på er tallrik har odlats i er allra närmaste omgivning i städernas
parker, villaträdgårdar, på husväggar och balkonger. Alla färska grönsaker som människor i
städerna äter produceras där nu år 2030, bland annat i växthus så att den överskottsvärme och
överskottskoldioxid som städerna ger kan tas till vara och användas.
Ägg till stadsbefolkningarna produceras i städerna, lite hushållsgrisar och kycklingar finns där
också. Redan 2011 producerades faktiskt en tredje del av all mat som stadsbefolkningar
världen över åt i städerna och Havannabor odlade själva 90 % av alla sina färska grönsaker. I
städerna är det enkelt att odla ekologiskt, kretslopp blir korta och man har tillgång till mycket
biomassa; till exempel gräsklipp, kompost, kvistar och löv att gödsla med. Praktiskt taget inga
transporter behövs och maten blir pinfärsk och näringsrik. Och så kan man rycka lite ogräs
som avkoppling på väg hem från jobbet.
Maten på er tallrik kommer till största delen från perenna grödor; nötter, bär och frukt, men vi
har också lyckats förädla fram perent spannmål nu; perent vete, havre eller råg. Det
traditionella jordbrukslandskapet ser ut som en trädgård nu, det är diversa system med en
blandning av träd, buskar och örter. Det är nödvändigt år 2030 därför att denna form av odling
ger högre produktion än monokulturer när vi producerar mat med förnybara resurser. Vi
kunder inte fortsätta med det extensiva konstgödslade jordbruket vi hade 2011 nu när
tillgången till mark är knapp och vi är många fler som ska födas.
2

3. Samodling av grödor ger också många fler av alla de andra funktioner som jordbruket måste
ge oss nu, det gynnar den biologiska mångfalden och markens bördighet, det gör det lättare att
hushålla med vatten och det binder in koldioxid och mycket mer. Snillrika ekologiska
designer, med endast en mycket liten andel av marken plöjd med plog. Vi täckodlar och
direktsådd och använder grisarnas bökande som markluckrare. Ja djuren förresten, de gör
mycket mer nu än bara står i ladugården och producerar kött, de samlar sitt eget foder, och
sprider sin gödsel, de markbereder, är dragdjur, äter upp ogräs och skadegörare. Vi odlar med
mångfald som redskap och låta naturen göra jobbet.
På er tallrik är köttet bara en krydda. Vi har minskat köttkonsumtionen dramatiskt, kanske till
hälften eller mindre, eftersom den år 2011 hade en så stor negativ miljöpåverkan och så stor
betydelse för den globala uppvärmningen.
Nu år 2030 konkurrera inte djuren med människor om föda, det har gjort att marken räcker
även nu när vi ska föda fler och producera hållbart. På över hälften av världens åkrar odlades
ju foder till djur år 2011, helt vansinnigt när man tänker tillbaka.
Det nötkött, lamm- och getkött, den mjölk vi dricker och ost vi äter kommer från djur som
föds upp på gräs – det de är gjorda för att äta. De betar gräsmarker som inte lämpar sig att
odla och bidrar samtidigt till att samla in koldioxid som tas upp av gräset, och binds in i
markens mull under lång tid.
Det kött som ligger på er tallrik kommer från ert närområde så att ni får också njuta av de
artrika marker som deras betande skapar. Här i Sverige är det ju så att naturbetesmarker och
ängar är de artrikaste (så är det inte över allt, speciellt inte om man hugger ner regnskog för
att få betesmark). Korna har nu blivit klimathjältar istället för de stora klimatbovar som de
kraftfoder uppfödda som vi åt 2011 var. Binder, via sitt betande, in motsvarande växthusgaser
som de släpper ut. Och vi får vi nyttigare mjölk och kött också (med nyttigare
fettsammansättning) när djuren föds upp på hö, ensilage och bete.
Djurhållning driver inte längre på skogskövlingen i världen när efterfrågan på billigt foder
och kött från höginkomstländer minskat och global certifiering för hållbar produktion
tillämpas över allt.
Allt annat kött från våra husdjur, kött (och ägg) från grisar, höns och kyckling, kommer från
djur som föds upp på matrester från förädlingsindustri, restauranger och hushåll. Eftersom
dessa djurs bidrag till klimatförändringarna till 70-80 % kom från produktionen av fodret som
de åt 2011, är ju en uppfödning just på rester genial ur klimatsynpunkt. Utsläppen har
reducerats till en bråkdel när det bara är upphettning och bearbetning av resterna som behövs.
Kan ju bli lite konkurrens eftersom vi själva är så duktiga på att äta upp alla rester nu….
Och det fina med allt detta är att istället för att bidra med stora utsläpp från de foder som de
äter bidrar djuren nu till att minska utsläppen av växthusgasen metan som kommer från just
hushållsrester som läggs på deponi. Djurens gödseln blir biogas och rötresterna hamnar på
åkern igen. Vi har lyckat skapa korta kretslopp med snabba och kännbara återkopplingar – en
hushållsgris vid en skola eller i ett bostadsområde, om man lägger något giftigt i ”grishinken”
får man det i sitt eget kött eller i sitt eget frukostägg.
3

4. Vi har bytt köttet mot svenska bönor och ärter, och tänk så mycket olika sorter det finns som
vi kan odla här. Tänk att vi år 2011 trodde att vi behövde soja, kikärtor och linser (som inte vi
kan odla här) för att få tillräckligt med protein om vi inte åt kött, att vi trodde att maten skulle
bli tråkig och torftig och att vi inte kunde vara självförsörjande. Så många olika grönsaker
som det finns att köpa i affärerna som är producerade lokalt, det var nästan ofattbart 2011. Så
mycket av det vi glömt att vi kunde odla, som vi odlade i början av 1900-talet och så mycket
nya grönsaker som vi fått hit med de nya svenskarna.
Växförädling och djuravel är, tvärtemot i slutet av 2000-talet småskalig och regional eftersom
mångfald och lokal anpassning har varit nyckeln till att vi har en hög och jämn produktion i
ett mer oförutsägbart klimat.. Hundratals olika sorter av spannmålen, bönorna, ärterna och
äpplena odlas och bönderna och deras odlingar är levande genbanker. Ingen kan äga sorter
eller gener eftersom stor en variation och god tillgång till billigt utsäde är en av
grundförutsättningarna för en trygg lokal produktion av mat över hela världen.
Men det härligaste av allt kanske i alla fall är vi nu år 2030 har vi förändrat vår syn på
naturen, vi ser oss som en del av den, och njutningen av den mat vi äter är så mycket större
eftersom vi bidrar istället för att förstöra och njutningen av det kött vi äter är så mycket mer
när djuren haft utrymme och möjlighet att ha ett gott och roligt djurliv.
Nu år 2030 kan man kan ägna så mycket tid man vill åt maten, måltiden har igen blivit en
viktig del av våra liv och vårt samhälle igen. Barnen använder måltiden i skolan för att lära
sig om livet och naturen, maten ger oss kontakt med våra omgivningar och de människor som
har producerat den och de allra flesta odlar eller samlar någon del av sin mat alldeles själv.
Maten har identitet, och alla får njuta av den. Men om jag vill ägna mitt liv åt annat än odla
och laga så kan jag köpa färdigt och vara helt trygg med att ingen har exploaterats, varken
människor, husdjur eller vild natur. Ingen sådan mat får längre säljas.
För att nå målet att ge alla tillräckligt med mat på en hållbar planet 2030 och framåt krävs
inspirerande och innovativa visioner, det krävs mod och uthållighet, glädje och lust, små och
stora steg i vardagen och vi behöver samarbeta. Det här var min vision, vilken är din?
4