SlideShare a Scribd company logo

Piraterna3

‱
‱
G
guest181cc
Education
1 of 20
Download to read offline
Under sin tid pĂ„ Arbetaren fick Rasmus upp ögonen för fildelning. Musikindustrin tvingade Napster att stĂ€nga ner hösten 2001, vilket skapa- de rubriker i tidningarna i samma veva som vĂ€rldens största lĂ€kemedels- företag drev gemensam process mot Sydafrikas regering för att stoppa bru- ket av kopierad HIV-medicin. Rasmus kunde inte begripa varför ingen sĂ„g sambandet utan rapporterade som om det var tvĂ„ helt separata hĂ€ndelser. För Rasmus var det hĂ€r saker som kunde lĂ€ggas ihop, och summan visade att nĂ„got var fundamentalt fel i synen pĂ„ immateriella rĂ€ttigheter som pa- tent och upphovsrĂ€tt. Rasmus hade sjĂ€lv missat Napsterhysterin, men han började nu anvĂ€nda fildelningsprogrammet Limewire. Den hösten köpte han sin sista cd: Aphex Twins Drukqs. Britten Richard D James hade under pseudonymen Aphex Twin helhjĂ€rtat anammat det digitala musikskapandet och var en förgrunds- figur inom ambient, acid och techno under nittiotalet, lika populĂ€r bland hackare som bland klubbfolk. Han hade uttalat sig positivt om fildelning, men ironiskt nog var Drukqs ett album som hastats ut för att förekomma internetspridning av materialet efter att James glömt sin mp3-spelare pĂ„ ett flygplan, prudentligt mĂ€rkt »Aphex Twin Unreleased Tracks«. IRC-kanalerna dĂ€r Rasmus hĂ€ngde tjĂ€nade som forum, en digital ver- sion av den gamla agora dĂ€r antikens medborgare möttes och diskuterade politik och rĂ€ttskipning. Det var dit Rasmus tog sina tankar kring fildel- ning och tillsammans med vĂ€nnerna online prövade, dissekerade och sli- pade han sina argument. En av dessa kanaler hette #hack.se, en smĂ„tt mytomspunnen mötesplats som lĂ€nge tjĂ€nat som samlingspunkt för svenska hackare av olika sort. DĂ€r kunde man hitta tekniska wizkids som Gottfrid Svartholm Warg (under pseudonymen Anakata) och Fredrik Neij (kĂ€nd som Tiamo) men ocksĂ„ mer kulturteoretiskt intresserade mĂ€nniskor som Rasmus sjĂ€lv, Marcus Kaarto, Magnus Eriksson, Tobias Andersson, Marcin de Kaminski, allihop unga mĂ€nniskor som snart skulle bli förgrundsfigurer i piratrörelsen. NĂ„- gon gemensam politisk riktning fanns inte bland de blivande piraterna. Rasmus Fleischer beskriver sjĂ€lv sin politiska bakgrund som frihetlig vĂ€ns- ter, men han stod inte ut med synen att politik ska vara som religion med ideal man tror blint pĂ„. I synnerhet, ansĂ„g han, var en sĂ„dan instĂ€llning hĂ€mmande för fritt tĂ€nkande om förĂ€ndringsprocesser, teknisk utveckling och upphovsrĂ€tt. 78 | PIRATERNA I en annan IRC-kanal hĂ€ngde en blandning av aktivister och hackare som drev olika projekt tillsammans. Olika webbsidor fantiserades ihop, ibland förverkligades de till och med, och sĂ„ gjorde deltagarna internet- radio och delade med sig till varandra. Rasmus spelade inte blockflöjt eller gjorde radioreportage, utan det var frĂ€mst mp3-musik som spreds i pro- grammen. De diskuterade ocksĂ„ allt frĂ„n teknik och programmering till frĂ„gor om yttrandefrihet, upphovsrĂ€tt, personlig integritet och frihet. Kon- tinental filosofi stod högt i kurs och Deleuze, Foucault och Nietzsche var populĂ€ra namn att slĂ€nga sig med. Trots att den gryende piratrörelsens ideologiska bas var diffus sĂ„ fanns nĂ„got förenande i filosofernas tankar om den fria individens rĂ€tt att hĂ€vda sig gentemot samhĂ€llets rĂ„dande normer, och vikten av att tĂ€nka nytt, fritt, och ifrĂ„gasĂ€tta vedertagna sanningar. Bland alla diskussioner, idĂ©utbyten och smĂ„projekt som florerade i chatt- kanalen materialiserade sig en dag ett namn: PiratbyrĂ„n. Nyligen hade re- presentanter för filmbranschen och dataspelsbranschen startat Antipirat- byrĂ„n, en intresseorganisation som beskrev en dyster verklighet dĂ€r fil- delare undergrĂ€vde möjligheten för svenska och utlĂ€ndska kulturprodu- center att tjĂ€na pengar pĂ„ sitt arbete. Det var en vĂ€rldsbild som IRC-gĂ€nget kĂ€nde sig frĂ€mmande inför. Exakta kopior och snabb spridning av informa- tion var vad hela den digitala vĂ€rlden byggde pĂ„ och IRC-gĂ€nget stod mitt i ett samhĂ€lle byggt pĂ„ sampling och mixkultur. De drevs med andra ord inte av hat mot upphovsrĂ€tten, dĂ€remot var det fria utbytet av musik, film och programkod över nĂ€tet lika sjĂ€lvklart för dem som utbytet av idĂ©er. Nu hade det alltsĂ„ bildats en pseudomyndighet som kallades för Anti- piratbyrĂ„n, som beskrev en samhĂ€llsfarlig motstĂ„ndare som hotade vĂ€rl- dens upphovsrĂ€ttsinnehavare. I rimlighetens namn mĂ„ste det vĂ€l dĂ„ ocksĂ„ finnas en organisation som hette PiratbyrĂ„n? Som bonus blev den seman- tiska effekten att det sĂ„g ut som om AntipiratbyrĂ„n var en reaktion mot Pirat- byrĂ„n istĂ€llet för tvĂ€rtom. I den digitala tidsĂ„ldern behöver man bara ett namn och en webbsida, sĂ„ Ă€r man pĂ„ riktigt. IRC-vĂ€nnerna registrerade följaktligen domĂ€nen pirat- byran.org och satte upp en webbplats dĂ€r de publicerade nyheter, insĂ€n- dare och filosofiska traktat i en salig blandning, mycket kopierat frĂ„n olika kĂ€llor, annat egenproducerat. En sorts blogg helt enkelt, med mycket ak- tiva kommentartrĂ„dar. PIRATKOPIERING ÄR BRA! | 79
NĂ€sta steg var att sticka upp huvudet frĂ„n underjorden och se vad som hĂ€nde. Natten till mĂ„ndagen 22 september 2003 skickade de sĂ„ledes ut ett provokativt pressmeddelande: Piratkopiering Ă€r bra! Det menar PiratbyrĂ„n, en upphovsrĂ€ttsfientlig organisa- tion som nu startats för att verka som motvikt till AntipiratbyrĂ„n och upp- muntra fildelning. PĂ„ www.piratbyran.org besvarar PiratbyrĂ„n vanliga frĂ„gor om upphovsrĂ€tt och piratkopiering och levererar nyheter. DĂ€r finns Ă€ven gui- der i hur man piratkopierar film pĂ„ nĂ€tet, analyserande texter och intervjuer med artister och pirater. - Piratkopiering Ă€r redan nu en mĂ€ktig rörelse dĂ€r miljontals mĂ€nniskor skapar fri tillgĂ„ng till kultur. Vi försöker sprida en annan syn pĂ„ vad som pĂ„- gĂ„r Ă€n vad musikindustrins lobbyister gör, sĂ€ger Martin Fredricsson vid Pirat- byrĂ„n. - Vi menar att piratkopiering Ă€r en positiv kraft som bör uppmuntras pĂ„ alla sĂ€tt. Hur det gĂ„r för musikindustrin skiter vi i. Förutom att driva sajten, fungerar PiratbyrĂ„n som en kunskapsbank som kan delta i debatter, ordna föredrag, ge ut skrifter, hjĂ€lpa elever med skolar- beten och annat. Ett första mĂ„l Ă€r att fĂ„ igĂ„ng en debatt om upphovsrĂ€tt som politisk frĂ„ga. För mer information, besök www.piratbyran.org eller kontakta oss. www.piratbyran.org info@piratbyran.org tel: 0734-07 20 91 PiratbyrĂ„n, Box 67,114 79 Stockholm Fildelning var en het frĂ„ga sedan en tid tillbaka. Starka opinionsbildare företrĂ€dde upphovsrĂ€ttsindustrin som oroades av den laglöshet som fro- dades pĂ„ fildelningstjĂ€nster som Napster, Kazaa och Suprnova. Men för en fungerande mediedramaturgi saknades en vĂ€rdig motstĂ„ndare. Ideologiskt obemedlade, tjuvtankande medelsvenssons var inte mycket att skriva om, det behövdes ett ansikte. PiratbyrĂ„n var i det avseendet en gudagĂ„va. Under mĂ„ndagen började telefonerna ringa, och inom loppet av en vecka hade PiratbyrĂ„n uppmĂ€rksammats i ett tiotal rikstĂ€ckande medier. Fortfaran- de framstod gĂ€nget som ett svĂ„röverblickat nĂ€tverk, en platt organisation dĂ€r 80 | PIRATERNA vem som helst kunde uttala sig som sprĂ„krör. I tidningarna figurerade namn som Ayman Taki, Tobias Andersson, Martin Fredricsson, Sara Andersson och Gottfrid Svartholm Warg. Allt frĂ„n antifascister till libertarianer. Även Rasmus Fleischer stod för nĂ„gra pratminus i tidningsspalterna och tvĂ„ dagar efter att pressmeddelandet skickats ut satt han i en studio pĂ„ Sve- riges Radio, i programmet Folkradion. DirektsĂ€nd etermedia var inte den bekvĂ€maste av situationer för Ras- mus, som ehhhade sig fram genom programmet. Ibland lĂ€t det som om han inte riktigt fick luft och att det istĂ€llet för ett nytt argument skulle följa dunsen av en kollapsande kropp mot studiogolvet. Men han fick god tid pĂ„ sig att formulera sig om PiratbyrĂ„ns syn pĂ„ upphovsrĂ€tt, om webbsidans funktion och han hann till och med klĂ€mma in ett och annat hastigt »ve- veve-punkt-piratbyran-punkt-org«. DebattmotstĂ„ndaren Henrik PontĂ©n frĂ„n AntipiratbyrĂ„n dök inte upp förrĂ€n halvvĂ€gs in i programmet. Det var det första öga-mot-öga-mötet med upphovsrĂ€ttsetablissemanget och Henrik PontĂ©n tog genast komman- dot med myndig basröst och lite nedlĂ„tande ton. »Jo men vi tycker att det Ă€r positivt nĂ€r folk engagerar sig. Det vill vi upp- muntra«, inledde han, för att i nĂ€sta andetag beskylla PiratbyrĂ„n för att be- finna sig »oerhört lĂ„ngt ut till vĂ€nster« med Karl Marx som husgud. Rasmus Fleischer frĂ„nsvor sig snabbt etiketten »marxist«, pekade pĂ„ rörel- sens lösa sammansĂ€ttning, och poĂ€ngterade att PiratbyrĂ„n helt saknade lös- ning för hur framtidens kulturproduktion skulle se ut. Dock, sade Rasmus, var det dags att rasera ett förĂ„ldrat system som hĂ€mmade kulturproduktio- nen snarare Ă€n frĂ€mjade den. Henrik PontĂ©n kontrade med att upphovsrĂ€tten Ă€r en absolut förutsĂ€tt- ning för den skaparkraft som finns i samhĂ€llet idag, och han avslutade med att klappa Rasmus Fleischer pĂ„ huvudet med ett »vi kan nog enas om fem sex Ă„r nĂ€r Rasmus vill försörja sig som journalist och fĂ„ en lön« - ovetande om att Rasmus redan gjort det periodvis. Det var en diskussion som varken vanns eller förlorades, men dĂ€r parterna snabbt hittade sina roller: den unge nytĂ€nkaren med klar vision och svajig stĂ€mma mot den solide, avfĂ€rdande försvararen av immateriell egendom. I takt med att PiratbyrĂ„n framtrĂ€dde i olika medier tog aktiviteten pĂ„ sajten piratbyran.org fart pĂ„ allvar. I PiratbyrĂ„ns egen nyhetsrapportering blanda- PIRATKOPIERING ÄR BRA! | 81
des notiser om upphovsrĂ€ttsteori, patentfrĂ„gor, rĂ€ttstvister och nya kopie- ringsskydd. Ofta kryddades de med nĂ„gon sorts punkig pose, som »Vi pĂ„ PiratbyrĂ„n ger RIAA fingret«. Allt som skrevs, och Ă€ven inslaget i Folkradion, kopierades och publice- rades pĂ„ sajten. MedieframtrĂ€dandena diskuterades i kommentartrĂ„dar och pĂ„ IRC och snart öppnades dĂ€r en ny diskussionskanal: #piratbyran. org. Den nĂ€tburna diskursen fick sĂ„ ett permanent, webbaserat hem i ok- tober nĂ€r PiratbyrĂ„n lanserade ett webbforum. Det var pĂ„ nĂ€tet organisationen hade fötts, och dess möjligheter till mĂ„nga olika diskussionsformer var en del av PiratbyrĂ„ns DNA. IRC-kanaler och webbforum var utmĂ€rkta verktyg för att föra samman likasinnade frĂ„n olika delar av landet. De gav ocksĂ„ en hög grad av anonymitet, vilket gjorde att man kunde pröva sig fram i tankar och samtal utan att vara rĂ€dd att göra bort sig. Det blossade ibland upp partipolitiska debatter, sĂ€rskilt moderater kal- lades vid mindre smickrande tillmĂ„len, men sĂ„ fort det hĂ€nde grep nĂ„gon in och predikade tolerans för piraters olika Ă„sikter. Det var pĂ„ det hela ta- get ett inkluderande samkvĂ€m dĂ€r nyliberaler, kommunister och anarkis- ter gick sida vid sida. SĂ„ lĂ€nge man var kritisk till upphovsrĂ€ttens utform- ning var allt förlĂ„tet. Det gemensamma sökandet efter ett sprĂ„k och ett tankesĂ€tt dĂ€r man kunde definiera upphovsrĂ€ttsfrĂ„gor utifrĂ„n sin egen verklighet kom att bli kĂ€rnan i PiratbyrĂ„n. De har egentligen aldrig haft nĂ„gon konkret politisk agenda, som att avskaffa upphovsrĂ€tten eller att legalisera all fildelning. De Ă€r mer teoretiska Ă€n sĂ„. Mer flummiga, skulle somliga sĂ€ga. NĂ€r de bara var ett gĂ€ng IRC-kompisar kallade de sig gĂ€rna för en »upphovsrĂ€ttsfientlig organisation«. Snart formulerade de dock om sig och beskrev sig istĂ€llet pĂ„ sin webbsida som »inte en organisation, Ă„tminstone inte i första hand. Först och frĂ€mst Ă€r PiratbyrĂ„n [...] en pĂ„gĂ„ende konversations Medierna köpte under alla omstĂ€ndigheter upplĂ€gget med hull och hĂ„r, hur vagt definierad denna piratbyrĂ„ Ă€n var, och dĂ€rför var Rasmus denna oktoberkvĂ€ll inbjuden till Debatt för att diskutera fildelning med artist- managern Hasse Breitholtz, musikern Dennis LyxzĂ©n och moderatpoliti- kern Anna König. Hasse Breitholtz var en veteran i branschen och sĂ„g respektingivande ut med sin rakade skult och svarta skinnjacka. Men han slarvade lite i sina argument, blandade ihop begreppen. »Varför stanna vid att ta musik frĂ„n dem som har gjort den? Varför inte gĂ„ in pĂ„ ÅhlĂ©ns och ta mat eller mjölk eller nĂ„nting annat?« Enkelt. Det gamla blanda-ihop-materiella-och-immateriella-vĂ€rden-tricket. Rasmus duckade och skickade kvickt in en nĂ€ve över den sĂ€nkta garden. »Men Hasse och Anna, ni Ă€r jĂ€tteroliga hĂ€r. Om jag har en bil och du tar den av mig« - Rasmus gestikulerade ivrigt mot Anna König - »dĂ„ har inte jag kvar den bilen. Okej? Men om jag har en mp3-fil och du kopierar den av mig, dĂ„ har jag kvar den. AlltsĂ„ Ă€r det nĂ„t helt annat.« Rasmus slog segervisst ut med armarna. Men Anna König laddade för en motattack. »Men jag tĂ€nkte sĂ€ga det hĂ€r ocksĂ„ med att skivbolagsindustrin tjĂ€nar pengar. Men vilka Ă€r det som tjĂ€nar pengar pĂ„ pirathandel? Jo, det har vi- sat sig att det finns stora kriminella nĂ€tverk som finansierar försĂ€ljning av piratkopiering för att sen i sin tur finansiera narkotika...« - Rasmus brast ut i ett illa Ă„terhĂ„llet skratt, glad att motstĂ„ndarna lobbade sĂ„ enkla smash- bollar till honom - »... och terrorism.« »Du pratar ju om nĂ„t helt annat nu«, sade Rasmus. »Dels, EU-kommissionen tar ju upp det i sin...« »Ja, visst, jĂ€ttehemskt, Anna, jĂ€ttehemskt. Men ...« Lennart Persson, Debatts programledare, tittade pĂ„ spektaklet med road blick men bestĂ€mde sig sĂ„ för att gripa in. »Rasmus, Rasmus, nu lĂ„ter vi Anna tala fĂ€rdigt.« Anledningen till att Rasmus knappt kunde hĂ„lla sig var att han hade lĂ€st ett utspel som Anna König gjort tidigare, och han kunde hennes argu- mentation. Rasmus hade diskuterat igenom sina argument med IRC-kam- raterna och klottrat ner nĂ„gra viktiga punkter pĂ„ en lapp. Men den behövde han inte. Det var bara att lĂ„ta henne tala, och grĂ€va sin egen grav. Anna König, nu nĂ„got skakad, lĂ€mnade öppet mĂ„l. »Det finns en enorm handel idag med piratkopior, som, dĂ€r, som, dĂ€r kinesiska maffian och ryska maffian ligger bakom. Och Ă€r det bĂ€ttre i sĂ„ fall att handeln och pengarna frĂ„n piratkopior gĂ„r till att finansiera narko- tikahandel och terrorism Ă€n till skivbolagen?« Rasmus blĂ„ste upp sig för nĂ„dastöten och tog i med den slagfĂ€rdigaste stĂ€mma han kunde uppbĂ„da pĂ„ sin smĂ„sliriga Halmstaddialekt: »DĂ„ Ă€r det ju jĂ€ttebra att det finns fildelningsnĂ€tverk dĂ€r ingen ens be- höver betala och ingen maffia kan tjĂ€na nĂ„gra pengar.« PIRATKOPIERING ÄR BRA! | 8382 | PIRATERNA
Rasmus tillĂ€t sig ett belĂ„tet leende. Han log för att han kĂ€nde i kroppen att han vunnit en argumentation, men han begrep inte sjĂ€lv i den stunden konsekvenserna. Det var i det ögonblicket som Rasmus Fleischer förvand- lades till de facto-ledare för PiratbyrĂ„n, ett tajt nĂ€tverk med lösa konturer, som kom att ha tung genomslagskraft i samhĂ€llsdebatten i mĂ„nga Ă„r fram- över, bĂ„de i Sverige och utomlands. Debatten var i praktiken över, men upphovsrĂ€ttsivrarna fick Ă€nnu en smocka innan de gick hem. Dennis LyxzĂ©n, sĂ„ngare i The International Noise Conspiracy, borde som musiker ha intresse av att folk köpte hans skivor. I debatten stod han dock pĂ„ Rasmus sida. I stripigt svart hĂ„r och röd trĂ€ningsoverallsjacka avrundade han debatten: »Jag tĂ€nker sĂ„ hĂ€ra«, sade han pĂ„ lugn vĂ€sterbottniska. »Nu har folk fĂ„tt smak för det hĂ€r och insett att vi behöver faktiskt inte betala för musik. Och skivbolagen och staten kan sĂ€tta upp hur mycket hinder de vill. Folk har fĂ„tt smak för det hĂ€r och kommer att fortsĂ€tta. Och för mig som musiker sĂ„ Ă€r faktiskt det viktigaste att sĂ„ mĂ„nga som möjligt fĂ„r höra min musik.« Programmet spelades in i Göteborg, sĂ„ Rasmus Ă„kte hem till en bekant ef- ter debatten, dĂ€r han skulle sova. Det belĂ„tna leendet satt kvar hela kvĂ€llen och han kunde inte hĂ„lla sig frĂ„n att scrolla igenom IRC-historiken för att se vad som hade sagts i #piratbyran.org under programmet. Bifallet uttrycktes bitvis pĂ„ chattkanalernas egna version av sotarsprĂ„k - fullt av svengelska, förkortningar, medvetna stavningsfel och missbru- kade skiljetecken - men det var inte desto mindre klart och enhĂ€lligt. <twinky> NARKOTIKA! <Svartvit> Haha! <R-mus> MEN FY FAN NU ÄR HON UTE OCH CYKLAR <Desann> FAN VA PATETISKT! <zmytt> HAHHAHAHAHAHAH <Svartvit> Terrorism! <cresti> han log överlĂ€gset:) <fentanyl> HAHAHA <cerebri> :D <fentanyl> det dĂ€tr var det roligaste jag har hört 84 | PIRATERNA <NackA deba> haha. <Desann> nu jĂ€vlar tog det hus i helvete <fentanyl> LOL <NackA deba> maffian! <NackA deba> shit! <zmytt> quote <Desann> exakt <Svartvit> Ryska maffian! <Desann> ryska maffian <fentanyl> ja, tanka inte mp3'or, ni stödjer terrorism och narkotikahandl!!! <zmytt> ojojojjo <NackA deba> haha! <twinky> TERROR! <fentanyl> HAHA. <Desann> ja jĂ€vlar <twinky> :> <Desann> HAHAAH <twinky> rsms ruu <twinky> :> <Desann> rsms r teh roxx <zmytt> jag kissar pĂ„ mig Piratkopiering hade varit en aktuell samhĂ€llsfrĂ„ga Ă€ven en mĂ„nad tidiga- re. Men det var först nu det fanns tvĂ„ sidor i debatten, som framstod som jĂ€mbördiga. Rasmus Fleischer har sjĂ€lv sagt om PiratbyrĂ„n att »vi representerar ingen, vi Ă€r inte fildelarnas röst«. Men i sĂ„dana frĂ„gor var det i slutĂ€ndan inte han som bestĂ€mde. Det gjorde medierna, utifrĂ„n sina speciella behov. Pirater- na hade hösten 2003 fĂ„tt en alldeles egen, vĂ€lartikulerad lobbyorganisation. Det första stora slaget hade dessutom utkĂ€mpats i rikssĂ€nd tv och Pirat- byrĂ„n stod som vinnare.
»JAG SER MIG INTE SOM PIRAT. NEJ, DET GÖR JAG INTE« Jag tror jag köpte den första piratkopierade filmen för fem Ă„r sedan. Det började med att jag frĂ„gade en vĂ€n som jag visste laddade ner om han kun- de brĂ€nna filmer och cd-skivor till mig. Nu Ă€r vi nĂ€stan tio personer pĂ„ job- bet som varje mĂ„nad köper filmer och musik av honom. Jag betalar sjuttio kronor för en film och femtio för en cd-skiva. De Ă€r jĂ€ttefina, det Ă€r precis som en köpt film, med omslag i fĂ€rg och fodral och allt. Jag tĂ€nker inte pĂ„ skillnaden. KvalitĂ©n Ă€r jĂ€ttebra, det Ă€r nĂ€stan aldrig nĂ„got problem. Och om det Ă€r det fixar han snabbt en ny skiva. Jag brukar samla pĂ„ mig saker jag vill ha och skriva upp dem pĂ„ en lapp. Jag tittar ofta pĂ„ biolistan i tidningen och kryssar för de filmer jag vill se, el- ler sĂ„ tittar jag igenom reklamblad frĂ„n skivförsĂ€ljare. Ibland hör jag en lĂ„t pĂ„ radion, och dĂ„ skriver jag ner den. Det blir mycket actionfilmer, som Beck och Wallander. Dem gillar jag. Jag köper en hel del till min dotter ocksĂ„. Det blir mycket gamla svenska barnfilmer som Barnen i Bullerbyn, SaltkrĂ„kan och Pippi LĂ„ngstrump. NĂ€r jag har en bra lista sĂ„ ringer jag honom och bestĂ€ller. Det blir kanske en gĂ„ng i mĂ„naden. Han kan fixa allt. Det har inte hĂ€nt att han inte har haft vad jag frĂ„gat efter. Jag vet att det Ă€r fel, men jag köper eftersom det Ă€r sĂ„ mycket billiga- re. DĂ„ kan jag köpa mer. Jag har aldrig tid att gĂ„ pĂ„ bio heller eftersom jag mĂ„ste Ă„ka Ă€nda in till Jönköping dĂ„. Det Ă€r för jobbigt. Sedan vill man ju inte vĂ€nta till filmen kommer pĂ„ dvd heller. PIRATERNA | 87
Kanske tycker jag lite synd om artisterna, de förlorar ju pengar. Men skivbolagen har jag inte tĂ€nkt pĂ„. Egentligen sĂ„ borde man ju stödja dem man gillar. Men sĂ„ blir det inte. Sedan jag började köpa filmer av min vĂ€n har jag inte köpt en enda laglig film eller skiva. Jag Ă€r inte rĂ€dd för att Ă„ka fast. Jag tror inte att de kollar sĂ„ noga. Har ald- rig hört att nĂ„gon Ă„kt fast för det hĂ€r. Polisen har nog bĂ€ttre saker för sig? Jag ser mig inte som pirat. Nej, det gör jag inte. C A R I T A , 4 4 Å R , K O K E R S K A , F O R S E R U M VI VET VAR DU BOR H E N R I K P O N T É N V A R en av dem som blev tagna pĂ„ sĂ€ngen nĂ€r PiratbyrĂ„n bildades hösten 2003. Visst, han hade mĂ€rkt vissa tendenser. Svenska fil- delare var hala typer, det hade han lĂ€rt sig, och de skĂ€mdes inte för att dela ut hundratals megabyte upphovsrĂ€ttsskyddat material via Direct Connect eller andra fildelningsteknologier. Men hittills hade de Ă„tminstone inte stĂ€llt sig upp och förkunnat att de var stolta över att vara brottslingar. NĂ€r PiratbyrĂ„n skickade ut sitt ökĂ€nda pressmeddelande var det inte bara nĂ„got nytt för Sverige. Det var vĂ€rldsunikt. För Henrik var det extra mĂ€rkligt. Den nya, mystiska organisationen PiratbyrĂ„n tycktes till namn och uppsĂ„t vara en direkt antagonist till den organisation han sjĂ€lv varit med och bildat tvĂ„ Ă„r tidigare, dĂ€r han nu arbe- tade som ansvarig jurist: AntipiratbyrĂ„n. De hade nyligen börjat fokusera pĂ„ just fildelning, den verksamhet som PiratbyrĂ„n glatt föresprĂ„kade. I början av tjugohundratalet jobbade Henrik PontĂ©n pĂ„ MDTS (Bransch- organisationen för multimedia, dator- och tv-spel) med att jaga folk som importerade och sĂ„lde piratkopior. De informerade ocksĂ„ om rĂ€ttsfall, för att fĂ„ folk att inse riskerna med att Ă€gna sig Ă„t brottslig verksamhet, nĂ„got som Henrik minns att somliga »politiskt korrekta reportrar« tyckte var vĂ€ldigt upprörande. Piratkopiorna pĂ„ den tiden var fysiska objekt som cd-skivor och video- filmer, som sĂ„ldes antingen per postorder eller öga mot öga. Till Henrik PontĂ©ns arbetsuppgifter hörde pĂ„ den tiden att Ă„ka runt i landet och följa försĂ€ljare av piratmaterial pĂ„ marknader och festivaler. Han kunde ligga ute PIRATERNA | 89
pĂ„ vĂ€garna i veckor i strĂ€ck, och ibland kulminerade arbetet i att han sjĂ€lv gjorde ett sĂ„ kallat envarsgripande. Med andra ord höll han handgripligen fast en misstĂ€nkt tills polisen kom till platsen. Han gjorde ocksĂ„ hembesök - vid ett tillfĂ€lle tillsammans med ett tv- team frĂ„n programmet Efterlyst - nĂ€r han fick tips om att nĂ„gon sĂ„lde piratkopior frĂ„n sin lĂ€genhet. En av piraterna som Henrik var med och grep drev en omfattande importverksamhet dĂ€r han Ă„kte fram och tillba- ka till Thailand med piratkopior. Efter att ha dömts till skadestĂ„nd pĂ„ sex- ton miljoner kronor flydde han ocksĂ„ till andra sidan jorden och antas bo i Thailand Ă€n idag. Arbetet pĂ„ den tiden var mer handgripligt. Henrik agerade detektiv och gjorde sĂ„dant som han egentligen tyckte var polisens jobb, krasst konsta- terande att skyddet av upphovsrĂ€tten inte var sĂ€rskilt högt prioriterat av myndigheterna. Det var en tid dĂ„ Henrik PontĂ©n var hjĂ€lte i media, nĂ€r han haffade folk som gjorde sig en hacka pĂ„ andras kreativitet. Det var inte sĂ€r- skilt svĂ„rt att fĂ„ opinionen och Hasse Aro med sig pĂ„ sĂ„dana upptĂ„g. Sedan kom bredbandsuppkopplingarna, och med dem Napster. Napster pĂ„verkade inte Henrik PontĂ©ns arbete sĂ€rskilt mycket eftersom hans juris- diktion var film och spel, men pĂ„ Kazaa och Direct Connect började fil- mer och spel spridas. NĂ€r fildelningen tagit fart var inget riktigt detsamma lĂ€ngre, vare sig för pirater eller för antipirater. För piraterna blev det svĂ„rare att göra sig en affĂ€rsverksamhet av att sĂ€lja sĂ„dant som vem som helst nu kunde ladda ner, och för antipiraterna blev det omöjligt att jaga piraterna pĂ„ vĂ€garna - nu mĂ„ste de jagas pĂ„ nĂ€tet och framför sina bildskĂ€rmar. Fienden var inte lĂ€ngre en smĂ„kriminell pirat- handlare med dvd-skivor i bagageluckan, utan en miljonskara med sina hemdatorer som verktyg. Henrik PontĂ©ns jobb blev pĂ„ sĂ€tt och vis lĂ€ttare med fildelningen. Nu kunde han sitta vid sitt skrivbord och samla bevis mot fildelarna, som sĂ€l- lan brydde sig om att sopa igen sina digitala spĂ„r. Å andra sidan var skĂ€rm- dumpar (digitala bilder av vad sin visas pĂ„ en bildskĂ€rm vid ett givet ögon- blick) och listor pĂ„ IP-adresser (de nummer som identifierar personerna som rör sig pĂ„ internet) inte lika tydliga bevis som ögonvittnen som sett en person sĂ€lja piratskivor pĂ„ en marknad. Att de profiterande försĂ€ljarna försvann innebar ocksĂ„ att piratrollen komplicerades. NĂ€r piraterna blev vanliga svenskar som delade filer utan tanke pĂ„ att tjĂ€na pengar blev det svĂ„rare att kalla dem för skurkar, och med PiratbyrĂ„ns intrĂ€de pĂ„ scenen följde ett skifte i opinionen. AntipiratbyrĂ„n var inte ensam i Sverige om att jobba mot piratverksamhet. FrĂ„n politiskt hĂ„ll var stödet pinsamt svagt, tyckte Henrik, men Ă„ andra si- dan arbetade olika kommersiella krafter idogt med piratbekĂ€mpning. De tongivande piratjĂ€garna pĂ„ den svenska scenen Ă€r kĂ€nda under för- kortningar som fĂ„r dem att lĂ„ta som divisioner inom sĂ€kerhetspolisen el- ler den militĂ€ra underrĂ€ttelsetjĂ€nsten: APB, BSA, Ifpi och MPA. Bakom förkortningarna döljer sig AntipiratbyrĂ„n, Business Software Alliance, In- ternational Federation of the Phonographic Industry och Motion Picture Association. De lobbar mot myndigheter, de spĂ„rar fildelare, de kartlĂ€gger fildelningsflödet, de betalar ut tipspengar till angivare och ibland medver- kar de vid razzior och i polisutredningar. BSA bildades 1988 och har verksamhet i Ă„ttio olika lĂ€nder. Deras byte Ă€r inte privata fildelare, utan företag som anvĂ€nder programvara utan att köpa licenser till den. Bland medlemmarna i BSA finns Adobe, Apple, Autodesk, McAfee, Microsoft, Quark, Symantec och andra stora mjukvaruföretag. Den programvara de vill ha skyddad strĂ€cker sig frĂ„n operativsystemet Windows (Microsoft) till virusskydd (McAfee och Symantec), layoutprogram (Quark) och avancerade designverktyg (Autodesk). Det Ă€r program som mĂ„nga fö- retag Ă€r beroende av för sin verksamhet, och licenserna till dem Ă€r ofta vĂ€l- digt dyra. Det innebĂ€r att ett litet företag kan spara hundratusentals kronor om Ă„ret genom att strunta i att betala sina licenser. Enligt BSA:s siffror Ă€r 25 procent av all programvara hos företagen i Sverige piratkopierad, vilket motsvarar 2,1 miljarder kronor i vad BSA be- skriver som förlorade intĂ€kter. Intressant nog minskar piratkopiornas an- del pĂ„ den svenska marknaden, och internationellt sĂ€tt Ă€r den vĂ€ldigt lĂ„g. Sveriges 25 procent ska jĂ€mföras med ett vĂ€rldsgenomsnitt pĂ„ 39 procent och lĂ€nder som RumĂ€nien och Bulgarien, dĂ€r andelen piratkopior Ă€r 68 procent. Att piratnationen Sverige har en sĂ„ lĂ„g andel piratkopior i företagen Ă€r intressant, de exakta siffrorna mĂ„ste dock tas med en nypa salt. BSA Ă€r en organisation med speciella ekonomiska intressen - dels vill de skapa opinion, dels vill de motivera sin existens för sina uppdragsgivare - och de redovisar inte hur de kommer fram till sina siffror. VI VET VAR DU BOR | 9190 | PIRATERNA
BSA:s arbete bygger till stor del pĂ„ ett angiverisystem. PĂ„ deras webb- plats erbjuder de upp till en halv miljon kronor för tips som leder till att BSA vinner skadestĂ„nd mot en nĂ€ringsidkare som saknar erforderliga li- censer, och de hĂ€nvisar till en hotline i form av ett 020-nummer dit den som just grĂ€lat med chefen kan ringa och skvallra pĂ„ sitt företag. BSA fĂ„r in ett hundratal tips Ă„rligen, varav ungefĂ€r hĂ€lften leder till nĂ€rmare efter- forskning. ÄndĂ„ fick BSA under 2007 bara in 1,7 miljoner kronor i skade- stĂ„nd och förlikningar. För de företag som nagelfars Ă€r uppmĂ€rksamheten frĂ„n BSA ett problem, oavsett om de Ă€r skyldiga eller ej. 2002 gjorde BSA och kronofogdemyn- digheten en razzia hos Göteborgsföretaget Mindark, som skapat den vir- tuella vĂ€rlden Entropia Universe. Enligt ett tips frĂ„n en före detta anstĂ€lld anvĂ€nde Mindark piratkopierad programvara, och nĂ€r BSA knackade pĂ„ tidigt en morgon krĂ€vde de att fĂ„ se alla mjukvarulicenser för de senaste Ă„ren. Mindark kunde inte omedelbart plocka fram dem, och i slutĂ€ndan tog det dem tvĂ„ Ă„r att övertyga BSA om att de faktiskt hade licenser för all sin programvara. 2005 lade BSA ner mĂ„let mot Mindark, som i sin tur ho- tade att stĂ€mma BSA för trakasserier. 2007 rĂ„kade företaget Ekelöw Info Security ut för en granskning. NĂ€r företaget inte genast kunde visa upp sina licenser erbjöd BSA en förlik- ning, men vd:n Nils Erik Ekelöw visste att de hade rent mjöl i pĂ„sen och gick hellre igenom en kostsam process Ă€n att bli uthĂ€ngd som skurk i BSA:s pressmeddelanden. Bevisbördan Ă€r i de hĂ€r fallen omvĂ€nd, sĂ„ Ekelöw var tvungen att presentera bevis för att ingen programvara var piratkopierad. Efter inventering av alla datorer, baklĂ€xa frĂ„n BSA och Ă€nnu en grundlig genomgĂ„ng med hjĂ€lp av konsulter och jurister kostade det Ekelöw Info Security en kvarts miljon kronor att bevisa sin oskuld. Ifpi Ă€r en lobbyorganisation som gĂ„r skivbolagens Ă€renden. Den Ă€r lika glo- bal som BSA, med verksamhet i Ă„ttio lĂ€nder och femtonhundra medlem- mar. Bland de svenska finns allt frĂ„n jĂ€ttar som Sony BMG och Universal Music till mindre bolag som Sound Pollution och TĂ€by City Music AB. Ifpi engagerar sig framför allt i försvaret av upphovsrĂ€tten, och de kĂ€m- par mot nedladdningen med hjĂ€lp av opinionsbildning, assistans till myn- digheterna och genom att föra sina medlemmars talan. De skriver debatt- artiklar och pressmeddelanden för att nĂ„ ut i media, och under Almedals- 92 | PIRATERNA veckan 2008 höll de ett seminarium med den dramatiska titeln »DĂ€rför dog Bellman - om upphovsrĂ€ttens grunder« för att föra fram sitt budskap till de samlade makthavarna. Den fjĂ€rde aktören Ă€r MPA, en mycket stark amerikansk lobbyorganisa- tion med högkvarter i Los Angeles. I Sverige agerar organisationen genom ombudet Monique Wadsted pĂ„ advokatbyrĂ„n MAQS, och de har engage- rat sig starkt för att fĂ„ till stĂ„nd ett Ă„tal mot The Pirate Bay. Bland annat an- litade de under en period privatdetektiver frĂ„n företaget Gothia Protection Group för att skugga Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg. Men trots assistansen frĂ„n andra organisationer Ă€r det AntipiratbyrĂ„n som blivit den frĂ€msta symbolen för kampen mot piraterna. Dels Ă€r det kanske tack vare deras mediemĂ€ssiga namn, dels tack vare Henrik PontĂ©ns vaksamma ansikte och myndiga stĂ€mma som försvarar upphovsrĂ€tten vart Ă€n den hotas. Henrik Ă€r gammal elitfĂ€ktare med ett förflutet i juniorlandsla- get och han har nominerats till utmĂ€rkelsen ȁrets lobbyist« av tidningen ResumĂ©. Han hatar att ge upp, och han sĂ€ger sjĂ€lv att han i sitt jobb drivs av en stark tro pĂ„ att upphovsrĂ€tten Ă€r viktig för internets utveckling. Under en lĂ„ng tid pĂ„gick fildelning och annan piratverksamhet i smyg, och förbrytarna försökte smita, neka eller pĂ„ annat sĂ€tt komma undan nĂ€r de vĂ€l blivit pĂ„komna. Det var vad som hĂ€nde med bittorrent-sajten Suprnova, och det var sĂ„ Janus Friis och Niklas Zennström agerade nĂ€r snaran bör- jade dras Ă„t kring deras fildelningstjĂ€nst Kazaa. Att piraterna stĂ€llde sig upp och tog strid för sina rĂ€ttigheter var ovĂ€n- tat och överraskande för Henrik. SjĂ€lva tanken pĂ„ att de skulle ha rĂ€tt att stjĂ€la nĂ„gon annans kreationer sĂ„g han som stötande, men efter att den första chocken lagt sig vĂ€cktes motvilligt hans intresse, och han insĂ„g tvĂ„ saker. Ett: PiratbyrĂ„n kunde inte fĂ„ stĂ„ oemotsagd i media. TvĂ„: Piratby- rĂ„ns existens innebar en chans att föra upp upphovsrĂ€ttsfrĂ„gor pĂ„ den all- mĂ€nna agendan och skapa medvetenhet kring de nya problem som inter- net förde med sig. Ur professionell synvinkel tyckte Henrik inte att det var AntipiratbyrĂ„ns sak att debattera i medierna. Det var politikernas sak, som de tyvĂ€rr inte skötte sĂ€rskilt vĂ€l. Men rent personlig sĂ„g Henrik fram emot utmaningen att debattera upphovsrĂ€tt med sina nya motstĂ„ndare. Han sĂ„g inget fel i att de engagerade sig för det de trodde pĂ„, men tillĂ€t sig att konstatera att det VI VET VAR DU BOR | 93
mĂ„ste vara ett tecken pĂ„ ett vĂ€ldigt vĂ€lmĂ„ende samhĂ€lle nĂ€r det viktigaste för unga mĂ€nniskor att engagera sig för var rĂ€tten att snylta pĂ„ andra mĂ€n- niskors konstnĂ€rliga gĂ€rning. Sedan fildelningen blivit det stora hotet mot upphovsrĂ€tten hade Henrik PontĂ©n blivit en skrivbordssoldat som frĂ„n tryggheten pĂ„ kontoret pĂ„ Tors- gatan i Stockholm bevakade fildelningssystem pĂ„ nĂ€tet, spĂ„rade IP-adresser och skickade varningsbrev till pirater. Lite saknade han stridens hetta, den som tidigare gick att finna i piratjakten ute pĂ„ vĂ€garna. Men Henrik PontĂ©n kunde inte riktigt förutse den riktning som debat- ten skulle ta de nĂ€rmaste mĂ„naderna. Med PiratbyrĂ„ns entrĂ© pĂ„ scenen bubblade en stark opinion för fildelning upp till ytan. Sverige framstod plötsligt som ett land fullt av pirater, som varken skĂ€mdes för sina brott el- ler var rĂ€dda att Ă„ka fast. Henrik debatterade med Rasmus Fleischer och andra pirater i tv och ra- dio, men sĂ„ smĂ„ningom insĂ„g han att AntipiratbyrĂ„n aldrig skulle kunna vinna opinionskriget. PĂ„ den tiden dĂ„ han slog till mot pirater som sĂ„lde ko- pior och tjĂ€nade stora pengar var han den gode i media, men nĂ€r piraterna blev helt vanliga mĂ€nniskor framstod AntipiratbyrĂ„n som de onda. Även medierna började han allt mer att uppfatta som en fiende. Frustrationen vĂ€xte nĂ€r Expressen i en ledare propagerade för fri fildelning och Dagens Nyheters ledarskribent Karin Rebas, som Henrik sĂ„g det, kopierade Pirat- partiets program rakt av. För att vĂ€nda opinionen skulle det krĂ€vas att artister och filmskapare klev fram och berĂ€ttade hur fildelningen pĂ„verkade dem och deras verksam- het. Annars skulle folk, inte minst journalister, fortsĂ€tta att slentrianmĂ€ssigt ta den lille mannens parti och vĂ€nda sig mot dem som uppfattades som makten och etablissemanget, det vill sĂ€ga de intressen som Henrik PontĂ©n företrĂ€dde. Problemet var att det sĂ€llan lĂ„g i den enskilda artistens intresse att trĂ€da fram och ta kampen mot fildelande fans. Det kunde om inte annat Metallicas Lars Ulrich vittna om. Och konsekvenserna kunde bli vĂ€rre Ă€n det spott och spe Ulrich utsattes för efter sitt misslyckade försök att bli alla artisters hjĂ€lte. Enligt Henrik PontĂ©n har de artister som trĂ€tt fram ofta utsatts för hot och krĂ€nkningar. Han har sjĂ€lv hotats tusentals gĂ„nger. Snart sagt vartenda medieframtrĂ€dande han gjort har följts av mejl och sms dĂ€r okĂ€nda avsĂ€ndare pĂ„pekat att »vi vet var du bor« och »knivar Ă€r vassa«. Även hans barn och förĂ€ldrar har blivit hotade, liksom advokaten Monique Wadsted och politiker som engagerat sig i frĂ„gan. Henrik talar om ett hat frĂ„n piraterna, som han menar Ă€r unikt för Sve- rige. Men hat och hot stĂ€rkte honom i övertygelsen att han hade rĂ€tt i sak. Om meningsmotstĂ„ndarna tillgrep sĂ„ fega metoder som anonyma trakas- serier kunde de inte ha mycket till argument att komma med, resonerade han. MotstĂ„ndarna mĂ„ vara en heterogen skara bestĂ„ende av illvilliga ton- Ă„ringar, ideologiskt drivna pirater och helt vanliga svenskar, hur som helst retade de upp Henrik PontĂ©n. Det hĂ€r var en kamp han verkligen ville vin- na. Om nu opinionskriget var förlorat för stunden sĂ„ formulerade han i alla fall en egen uppdragsbeskrivning som kom att gĂ€lla de nĂ€rmaste Ă„ren: hĂ„ll stĂ€llningarna tills politikerna har hunnit sĂ€tta sig in i frĂ„gan. Och sĂ„ Ă„ter- stod ju det operativa arbetet. Torsdagen 10 mars 2005 klockan fem över nio pĂ„ morgonen gjorde Krono- fogdemyndigheten, förstĂ€rkt av konsulter frĂ„n företaget Softronic, en razzia pĂ„ AntipiratbyrĂ„ns adress i Birkastan i Stockholm. Tillslaget var dock inte riktat mot Henrik PontĂ©ns kontor utan mot företaget Bahnhof Internet i samma hus. Razzian var ett resultat av AntipiratbyrĂ„ns underrĂ€ttelsearbete. PĂ„ deras uppdrag hade en infiltratör med tĂ€cknamnet »Rouge« snokat i misstĂ€nkta aktiviteter hos Bahnhof och försett Henrik med uppgifter om att ett antal servrar hos företaget var fyllda med musik, film och datorspel som gjorts tillgĂ€ngligt för nedladdning. Efter en första undersökning ringde Henrik PontĂ©n polisen som kom och hĂ€mtade fyra servrar, dĂ€ribland ett beryktat stycke hĂ„rdvara som kal- lades för Enigma, en viktig digital knutpunkt för den sĂ„ kallade Scenen. Scenen var kĂ€llan till de flesta piratkopior som flödade i fildelningsnĂ€t- verken. Det var vanligtvis inte sĂ„ att vanliga fildelare kopierade sina egna dvd-filmer och spred dem, utan kopiorna kom i de flesta fall frĂ„n denna lilla grupp mĂ€nniskor som hade produktionen som hobby. Medlemmarna i det hemliga nĂ€tverket var till största delen extremt datorkompetenta per- soner, varav mĂ„nga hade centrala positioner pĂ„ svenska IT-företag. Det var frĂ„n dem som piratkopiorna spreds, först inom det slutna elitnĂ€tverket och dĂ€refter till miljonerna i fildelarnas skara. Vissa personer i Scenen sympatiserade med sajter som The Pirate Bay VI VET VAR DU BOR | 9594 | PIRATERNA
och pumpade gĂ€rna ut material till fildelarna. Men det var inte fildelnings- ideologi av PiratbyrĂ„ns eller Piratpartiets snitt som drev Scenen. Deras drivkraft var viljan att vara först med varje »release« av nya grejer. De var organiserade i grupper som gjort releaseverksamheten till en sport, kom- plett med ett eget system för poĂ€ngrĂ€kning. Henrik PontĂ©n hade noterat ett groende missnöje bland de aktiva i Sce- nen med hur verksamheten artade sig. Somliga ogillade att deras exklusiva material lĂ€ckte ut till det vanliga fildelarpatr asket, medan andra vĂ€nde sig mot trenden att ta betalt för material. Det hĂ€nde till och med att folk frĂ„n Scenen vĂ€nde sig till AntipiratbyrĂ„n med information om sĂ„vĂ€l vanliga fil- delare som de egna grupperna. Det var med andra ord perfekt lĂ€ge att vĂ€rva dubbelagenter, och det var precis vad AntipiratbyrĂ„n hade gjort. PĂ„ PiratbyrĂ„ns webbplats kokade kĂ€nslorna efter razzian mot Bahnhof. I en flod av foruminlĂ€gg under rubriken »Terror mot internetleverantör« talades det om justitiemord. Henrik PontĂ©ns mobiltelefonnummer pu- blicerades i diskussionen och medlemmen Dragonball uppmanade sina medpirater att »trakasera honom sĂ„ mycket ni vill. Nu Ă€r det fullt krig«. GustafG svarade med en förfrĂ„gan om nĂ„gon kunde tipsa om en »skicka gratis SMS service«. En besynnerlig omstĂ€ndighet var att AntipiratbyrĂ„n inte bara satt i sam- ma hus som Bahnhof utan ocksĂ„ anvĂ€nde Bahnhof som webbhotell för sin egen sajt, och anvĂ€ndaren oxdecafbad började dĂ€rför spekulera i om Anti- piratbyrĂ„n möjligen kunde ha sin mejl hos Bahnhof, och vad som i sĂ„ fall kunde hĂ€nda. NĂ„gon uppmanade till JO-anmĂ€lningar mot bĂ„de Antipirat- byrĂ„n och Kronofogdemyndigheten. Flera föreslog att man skulle starta ett parti för att lyfta frĂ„gor om upphovsrĂ€tt och integritet i riksdagen. Forummedlemmen crowley tycktes ha bĂ€st insikt i vad tillslaget inne- bar: »Jag vet inte om ni ser vidden av det hĂ€r. Det Ă€r inga vanliga 10-mbits siter som Ă€r nere. Siterna stog pĂ„ Bahnhofs backbone. Det fanns ingen begrĂ€ns- ning pĂ„ bandbredden utom datorernas hĂ„rdvara. En av siterna var en av Eu- ropas största och hade över 30Tb i lagringsutrymme. Den hade vart uppe sen 1996. Detta Ă€r topsites som vanliga dödliga aldrig kommer fĂ„ ett konto pĂ„.« För att tala klarsprĂ„k var det inga smĂ„pirater som AntipiratbyrĂ„n lyckats slĂ„ pĂ„ fingrarna den hĂ€r gĂ„ngen. Henrik PontĂ©n hade stuckit vĂ€rjan i hjĂ€rtat pĂ„ den organiserade piratscenen. ÄndĂ„ kom diskussionen i media mer att handla om vilka finter han egentligen anvĂ€nt sig av för att nĂ„ dit. Infiltratören Rouge, som spelade en nyckelroll i tillslaget mot Bahnhof, kom sjĂ€lv frĂ„n Scenen. Han var kompis med nĂ€tverksteknikern Martin (fin- gerat namn) som jobbade hos Bahnhof och dĂ€r drev en sĂ„ kallad »top site« - en kraftfull dator Ă€gnad Ă„t distribution av upphovsrĂ€ttsskyddat material, med enorm kapacitet i form av bandbredd och lagringsutrymme. Under flera mĂ„nader hade Rouge spelat ett dubbelspel. Samtidigt som han aktivt arbetat med driften av Enigma hade han samlat information Ă„t Antipirat- byrĂ„n, mot sexsiffrig ersĂ€ttning. Martin Ă€r förtegen om sitt engagemang i Scenen. I Bahnhofs internut- redning medgav han att han var »ansvarig för sjĂ€lva driften av hĂ„rdvaran«, tillsammans med bland andra infiltratören Rouge. Enligt Martin var det Rouge som var drivande, laddade upp och ner material, vĂ€rvade nya med- lemmar och bekostade hĂ„rdvaran. Henrik PontĂ©n vill inte kommentera Bahnhof-fallet eftersom förunder- sökningen Ă€nnu pĂ„gĂ„r, och Rouge har gĂ„tt underjorden. Det kommer med andra ord att dröja innan hela bilden av AntipiratbyrĂ„ns och Bahnhofs agerande klarlĂ€ggs. Men piraterna vĂ€ntade inte pĂ„ förklaringar. De gick till attack. Henrik PontĂ©n bombarderades med sms och hans barns mobiltelefoner ringde mitt i natten. AntipiratbyrĂ„n anmĂ€ldes till polisen, JO och Datainspektionen, nĂ„- got som fick stort utrymme i media, som beskrev Bahnhof-razzian i tyd- ligt kritiska ordalag. Sent pĂ„ kvĂ€llen 13 mars slog en grupp hackare till mot AntipiratbyrĂ„ns webbplats. De kom Ă„t all mejlkorrespondens till och frĂ„n AntipiratbyrĂ„n och slĂ€ngde ut den pĂ„ sajten www.antipiratbyran.org tillsammans med en summering av situationen: Vi har liksom ni undrat mycket om vad som egentligen hĂ€nde hos Bahnhof och eftersom vi Ă€r, förutom unga, vĂ€ldigt arga sĂ„ kĂ€nner vi oss uppmanade att dela denna informationen men sĂ„ mĂ„nga som möjligt. Allt för att ni ocksĂ„ ska kunna bli arga, och att era vĂ€nner ska bli arga och deras vĂ€nner och sĂ„ vidare tills internets gator Ă€r fulla av en arg mob som skallar AUH! AUH! AUH! och krĂ€ver PontĂ©ns blod! VI VET VAR DU BOR | 9796 | PIRATERNA
AUH var kort för Arga Unga Hackare. Ännu en akronymorganisation hade med andra ord givit sig in i leken, och de agerade parapolisiĂ€rt Ă„ pirater- nas vĂ€gnar. Precis som APB, MPA, Ifpi och BSA klev de in i ringen med sin egen vigilanterĂ€ttvisa nĂ€r de tyckte att rĂ€ttsvĂ€sendet sviktade, dock med mer uppenbart olagliga metoder. Meddelandet fortsatte med en pedagogisk genomgĂ„ng av Antipiratby- rĂ„ns mejl och avslöjandet av infiltratören Rouges namn, personnummer och hemadress. Hoten gjorde Henrik PontĂ©n bedrövad. Han konstaterade att »internets konstruktion lockar inte fram det bĂ€sta hos mĂ€nniskor«. Men hoten gjorde honom ocksĂ„ Ă€n mer förbannad. Medan förundersökningen i Bahnhof-fallet rullade igĂ„ng började för Henrik jakten pĂ„ nĂ€sta stora byte. Det handlade om att samla information, dokumentera lagbrott och till slut fĂ€lla den mest populĂ€ra webbsajten i svensk historia. I media beskrevs den i sĂ„ positiva ordalag att det kröp i skinnet pĂ„ Henrik. Nej, om piraterna trodde att hot och hackande skulle fĂ„ honom att tappa sugen tog de miste. NĂ€sta utmaning för AntipiratbyrĂ„n var att stĂ€nga The Pirate Bay. »Pirate Bay har genom att simpelt bjuda ut film och musik gratis lyckats fĂ„ en hel generation i sitt jĂ€rngrepp. De lyder minsta vink och sjĂ€lvklart innefattar detta ocksĂ„ politiska Ă„sikter. DĂ€rför Ă€r jag inte förvĂ„nad över Sverigedemokraternas framgĂ„ngar i ungdomsvalet.« B E R T K A R L S S O N , E N T R E P R E N Ö R
TIAMO MÖTER ANAKATA i N A P S T E R S K Ö L V A T T E N uppstod ett fildelningsvakuum som inte kun- de fyllas av vare sig Kazaa, Limewire eller Direct Connect. Det fanns inte lĂ€ngre nĂ„gon sjĂ€lvklar samlingspunkt dĂ€r man hittade allt och alla. Direct Connect hade sin storhetstid, men med den tekniken var man tvungen att leta sig fram bland olika knutpunkter (sĂ„ kallade hubbar) och dela med sig av massor av material för att sedan med lite tur hitta det man sökte. Fildel- ning hade blivit besvĂ€rligt. Men det var ett tillstĂ„nd som inte varade lĂ€nge. Samma Ă„r som Nap- ster sĂ€nktes, 2001, skapade programmeraren Bram Cohen ett fildelnings- protokoll som fungerade enligt en helt ny princip. Cohen var en wizkid frĂ„n Manhattan som programmerat Basic sedan fem Ă„rs Ă„lder och under gymnasiet deltagit i matematik-OS. Han hade en viktig ny tanke för fil- delningens utveckling: man borde kunna ladda ner delar av en fil frĂ„n mĂ„nga olika kĂ€llor samtidigt, medan man i gengĂ€ld laddar upp de delar man tankat hem. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt skulle man lösa problemen med överbelastade förbindelser dĂ€r alla försökte ladda hem samma populĂ€ra filer frĂ„n ett och samma stĂ€lle. Ja, man skulle inte bara lösa problemen, man skulle vĂ€nda upp och ner pĂ„ dem. De mest populĂ€ra filerna skulle gĂ„ snabbast att ladda ner, eftersom de kunde laddas hem frĂ„n flest olika kĂ€llor samtidigt. Den nya teknologin, bittorrent, tog fart under början av tjugohundrata- let, och 2003 hade den nĂ„tt en viss popularitet. I PiratbyrĂ„ns forum disku- terades den livligt, Ă€ven om inte alla var odelat positiva. Rasmus Fleischer PIRATERNA | 101
var till en början skeptisk för att bittorrent-tekniken inte gav samma möj- ligheter att leta igenom folks bibliotek och göra slumpmĂ€ssiga upptĂ€ckter, som andra fildelningsprogram gav. Med program som exempelvis Soul- seek var fildelningen mer personlig, en gemenskap dĂ€r man hittade folk med likartad musiksmak, rotade igenom deras mappar, plockade med sig det man tyckte var intressant och kanske till och med lade till anvĂ€ndaren pĂ„ sin kompislista. Men det var Ă€ndĂ„ i PiratbyrĂ„ns nya chattkanaler pĂ„ IRC som diskussioner- na började föras, hösten 2003, om att skapa den torrent-tracker som bara ett Ă„r senare skulle vara vĂ€rldens största. Det fattades aldrig nĂ„got offici- ellt beslut, skrevs inget manifest eller pressmeddelande, utan trackern var ett experiment bland andra, som nĂ„gra i kretsen gillade och drog igĂ„ng i liten skala. Gottfrid Svartholm Warg föddes 1984, och vid millennieskiftet lĂ€ste han medieprogrammet pĂ„ Mobila gymnasiet i Kista. Snart konstaterade han dock att han var fĂ€rdig med skolan. Det enda som kunde hĂ„lla hans intresse uppe var matten, dĂ€r han lĂ„g en Ă„rskurs före resten av klassen, och sĂ„ datan, Ă€ven om han tyckte att nivĂ„n var löjevĂ€ckande lĂ„g. PĂ„ datalektionerna för- drev Gottfrid tiden med att tillrĂ€ttavisa lĂ€raren och pĂ„peka brister i under- visningen. PĂ„ proven satt han och rĂ€ttade lĂ€rarens frĂ„gor med rödpenna istĂ€llet för att lösa uppgifterna. Vid den tiden hade Napsterhysterin brutit ut i Sverige, och sĂ„ Ă€ven pĂ„ Mobila gymnasiet. Fildelande elever ockuperade större delen av skolans bandbredd och de systemansvariga var till slut tvingade att sĂ€tta ett filter pĂ„ datorerna för att blockera Napster. Det stoppade de allra flesta, men det var rena vĂ€ntjĂ€nsten mot Gottfrid, pojken som pratade med datorer. Med ett par enkla hack fick han i princip hela skolans bandbredd för sig sjĂ€lv och kunde fortsĂ€tta att tanka, nu snabbare Ă€n nĂ„gonsin. Trots dessa smĂ„ ljuspunkter av specialiserad begĂ„vning och fildelning blev skolan snart till övervĂ€gande del en plĂ„ga för Gottfrid. Han var ingen sĂ€rskilt social typ och Fredrik Neij, som senare blev Gottfrids kompanjon, beskriver Gottfrid vid den hĂ€r tiden som »vĂ€ldigt nördig, men duktig«. Gottfrid Ă€r förtegen om sin bakgrund som hackare, men han var mycket intresserad av digital sĂ€kerhet, och efter ett Ă„r hoppade han av gymnasiet för att börja jobba som sĂ€kerhetskonsult pĂ„ ett litet, nystartat företag. DĂ€r 102 | PIRATERNA kunde han ha blivit kvar, men det hĂ€r var Ă„r 2000 och bara ett Ă„r senare lĂ„g företaget pĂ„ skrothögen tillsammans med alla andra sargade offer frĂ„n IT-kraschen. Gottfrid kom dock snart pĂ„ benen igen. Han fick ett nytt jobb i samma bransch och fick nu möjlighet att Ă„ka till Mexiko och förelĂ€sa om datorsĂ€ker- het. DĂ€r knöt han kontakter och snart fick han erbjudandet att komma över och jobba för ett företag mitt i den myllrande huvudstaden, Mexico City. Gottfrid installerade sig i en liten lĂ€genhet i stadsdelen CuauhtĂ©moc, i sjĂ€lva verket ett ombyggt kontor pĂ„ fyrtio kvadratmeter. DĂ€rifrĂ„n hade han nĂ€ra till jobbet och Ă€ven till turisternas Ă€lskade krogdistrikt, Zona Rosa. Men barerna lockade inte Gottfrid som drogs till ett helt annat natt- liv, i skĂ€rmens sken. Han tillbringade bĂ„de arbetsdagar och hemmakvĂ€l- lar framför datorn. PĂ„ dagarna jobbade han med intern programvaruut- veckling och konsultuppgifter i firman dĂ€r han var anstĂ€lld; kvĂ€llarna Ă€g- nade han Ă„t privata projekt och att hĂ€nga i chattkanaler och forum dĂ€r han snackade med svenska polare, bland annat i IRC-kanalen #hack.se. Hösten 2003 var piratrörelsen redan ett faktum i Sverige tack vare Pirat- byrĂ„ns bildande, och Gottfrid drogs in i diskussionerna om att omsĂ€tta teori i praktik. Det var dags att starta en torrent-tracker. Bittorrent-tekniken suddade ut grĂ€nsen mellan att tanka hem och att dela ut, vilket gjorde att man kom runt problemet med parasiter som sög ut nĂ€tverkens resurser utan att sjĂ€lva bidra med nĂ„got. Men den stĂ€llde ock- sĂ„ till problem för upphovsrĂ€ttens försvarare. Medan det var olagligt för en privatperson att lĂ„ta nĂ„gon kopiera en hel film frĂ„n hĂ„rddisken var det nĂ€mligen inte olagligt att lĂ„ta nĂ„gon kopiera en vĂ€ldigt kort sekvens ur densamma. Problemet för bittorrent-anvĂ€ndare var att hitta andra anvĂ€ndare (sĂ„ kallade peers) som hade de filer de sjĂ€lva ville komma Ă„t. DĂ€rför behövde man trackers, som höll reda pĂ„ vilka filer som fanns tillgĂ€ngliga och var. Filerna presenterades i en sökbar lista sĂ„ att fildelare kunde knappa in ex- empelvis »twin peaks season 1« i ett sökformulĂ€r för att hitta en lĂ€nk till en torrent-fil som lĂ€t dem börja ladda ner första sĂ€songen av tv-serien Twin Peaks frĂ„n olika mĂ€nniskor som hade den filen pĂ„ sina hĂ„rddiskar. Track- ern fungerade helt enkelt som en kontaktyta, en vĂ€xellĂ„da som kopplade ihop olika anvĂ€ndare och deras filbibliotek. TIAMO MÖTER ANAKATA | 103
NĂ€r Gottfrid och hans IRC-vĂ€nner diskuterade att starta en tracker fanns det redan olika alternativ tillgĂ€ngliga. Den största sökmotorn för bittorrent fanns pĂ„ sajten Suprnova.org som startats 2002 av slovenen Andrej »Sloncek« Preston. Det var den viktigaste centralen för fildelning via bittorrent, och PiratbyrĂ„killarna hade inte en tanke pĂ„ att konkurrera med den eller att försöka bli störst i vĂ€rlden. De ville helt enkelt starta en svensk tracker för att ge folk en plats dĂ€r de kunde dela mer lokalt, svenskt material. I slutĂ€ndan föll det pĂ„ Gottfrids lott att sĂ€tta upp trackern. Inte för att Mexico hade svaga upphovsrĂ€ttslagar utan helt enkelt för att piratgĂ€nget rĂ€knade med att polisen i Mexiko hade allvarligare brottslighet att ta itu med. Gottfrid kunde ocksĂ„ kĂ€nna sig anonym, spĂ„rlös, som exilsvensk ut- kastad i Mexiko Citys vidstrĂ€ckta stadsgytter, ett enormt storstadsomrĂ„de som hade dubbelt sĂ„ mĂ„nga invĂ„nare som hela Sverige. Det var utan samvetskval Gottfrid en helt vanlig arbetsdag installerade en modifierad version av den allmĂ€nt tillgĂ€ngliga programvaran PHP Tracker pĂ„ en dator som stod oanvĂ€nd i kĂ€llaren pĂ„ jobbet. Gottfrid tillhörde den första generationen som vuxit upp i en vĂ€rld dĂ€r internet och fildelning Ă€r sjĂ€lvklarheter. UpphovsrĂ€tten sĂ„g han som en beklaglig, förĂ„ldrad kvar- leva, ett gammalt skinn som mĂ„ste ömsas för att samhĂ€llet skulle kunna gĂ„ framĂ„t. Och framĂ„t gick det, i just det ögonblick dĂ„ han installerade program- varan. Det som skulle bli vĂ€rldens största bittorrent-tracker och den vik- tigaste knutpunkten för hela det globala fildelarsamhĂ€llet började pĂ„ en blygsam liten PC dĂ€r elektroniken lĂ„g exponerad, utan skyddande lĂ„da. Av datorn krĂ€vdes ingen hög prestanda, flaskhalsen var företagets bandbredd pĂ„ 256 kilobit per sekund. Trackern döptes initialt till PiratbyrĂ„ns tracker och den blev snabbt po- pulĂ€r bland svenskar med koll pĂ„ fildelningsscenen. Ryktet spreds över webb, chattkanaler och forum. I november 2003 annonserade PiratbyrĂ„n pĂ„ sin sajt om att de startat en tracker, som dĂ„ fĂ„tt namnet The Pirate Bay. NĂ€stan omedelbart mĂ€rktes ett tydligt avtryck i bandbredden hos Gottfrids arbetsgivare, sĂ„ Gottfrid tvingades att begrĂ€nsa trackerns utnyttjande till futtiga 128 kilobit för att undgĂ„ upptĂ€ckt. Situationen blev snabbt ohĂ„llbar. EfterfrĂ„gan var sĂ„ mycket större Ă€n vad uppkopplingen orkade med, sĂ„ The Pirate Bay flyttade till Sverige i början 104 | PIRATERNA av 2004. Det gjorde snart ocksĂ„ Gottfrid, som Ă„tervĂ€nde med ambitionen att lĂ€sa fĂ€rdigt gymnasiet. IstĂ€llet hĂ€nde samma sak med honom som med The Pirate Bay: han trĂ€ffade Fredrik Neij. För The Pirate Bay innebar det allt bĂ€ttre bandbredd och en rask marsch mot rollen som den största trackern i vĂ€rlden. För Gottfrid innebar det att gymnasieplanerna istĂ€llet blev ett nytt företag, och att The Pirate Bay vĂ€xte till ett enormt hobbyprojekt som skulle göra honom till affischpojke för pirater vĂ€rlden över. Fredrik Neij Ă€r sex Ă„r Ă€ldre Ă€n Gottfrid, född 1978 och uppvuxen i Jönkö- ping, den smĂ„lĂ€ndska stad som i hackarkretsar mest Ă€r kĂ€nd för det stora lan-evenemanget Dreamhack dĂ€r datoranvĂ€ndare trĂ€ffas och kopplar sam- man sina datorer. Fredrik fick sin första dator nĂ€r han var Ă„tta, en Commo- dore 64. Efter det slök han alla former av datorer han kom över. Atari, ABC 8o, Amiga, och slutligen PC. De flesta unga killar som fick en hemdator pĂ„ den tiden anvĂ€nde den för att spela spel, en aktivitet som snarast per automatik förde med sig piratko- piering. Disketter skickades fram och tillbaka över landet med posten. PĂ„ sĂ„ kallade copy partys trĂ€ffades man, stĂ€llde upp sina datorer och diskett- stationer och delade med sig av spel via kopieringsprogram som Amigans Xcopy. Piratkopieringen till hemdatorer var vitt utbredd lĂ„ngt före inter- net och den var en viktig förutsĂ€ttning för fildelningens snabba utveckling i slutet av nittiotalet. I Jönköping ordnades tillstĂ€llningar dĂ€r man piratkopierade och pro- grammerade, ofta i skolmatsalar och med stöd frĂ„n kommunen. Att ung- domar trĂ€ffades inomhus och lĂ€rde sig om datorer ansĂ„gs vara en posi- tiv aktivitet jĂ€mfört med att de drĂ€llde pĂ„ stan, och Fredrik Neij och hans kompisar tackade och tog emot. Det var ur den scenen som Dreamhack föddes, och sĂ„ smĂ„ningom vĂ€xte till vĂ€rldens största lan-party, ett evene- mang som senare mest kom att handla om att deltagarna spelar spel och piratkopierar tillsammans. Men det var aldrig spelen som lockade mest för Fredrik Neij, det var programmeringen. Eller som det hette bland hackare: att koda. Han bör- jade med Basic pĂ„ Commodore 64 och gick igenom alla Basicvarianter pĂ„ de olika datorer han Ă€gde. I samband med att han fick en Amiga 500 började Fredrik hitta vĂ€gar ut ur Jönköping via sin dator, genom att anvĂ€nda sig av BBS:er, elektroniska TIAMO MÖTER ANAKATA | 105
diskussionsforum som man nĂ„dde via telefonmodem som ringde upp BBS:en och skickade och tog emot information över det analoga telefon- nĂ€tet. Även enklare programvara kunde skickas pĂ„ det sĂ€ttet, men de lĂ„ga hastigheterna begrĂ€nsade de praktiska möjligheterna att skicka spel, film, eller ens musik den vĂ€gen. PĂ„ gymnasiet lĂ€ste Fredrik el/elektronik-linjen, helt enkelt för att det var den linje som hade mest med datorer att göra. Han hoppade inte av men han fick bara godkĂ€nt betyg i fyra kurser. Enligt honom sjĂ€lv berodde det pĂ„ att han redan kunde allt och lĂ„g tio steg före lĂ€raren, sĂ„ det var skönare att ligga hemma och sova Ă€n att gĂ„ pĂ„ lektionerna. Att det var skönt att ligga och sova var ocksĂ„ ett resultat av hans nattliga hobby. Att hĂ€nga pĂ„ BBS:er var billigare pĂ„ natten, dĂ„ telefontaxan var lĂ€gre. Men telefontaxan behövde man förstĂ„s bara bry sig om ifall man beta- lade den. PĂ„ BBS:erna frodades en undergroundkultur. För hackare var det sport att bryta sig in i offentliga datorsystem, och sĂ„ kallade phreakers lu- rade Televerket och hittade olika sĂ€tt att ringa gratis. Det hĂ€r var aktiviteter som fascinerade Fredrik Neij, precis som tusentals andra datorbegĂ„vade killar som om nĂ€tterna kĂ€nde hur vĂ€rlden bredde ut sig framför dem un- der knappandet pĂ„ deras tangentbord. Det roliga var inte det han fick göra med sin dator, utan det som var förbjudet. NĂ€sta steg efter BBS:erna var internet, som öppnade en helt ny vĂ€rld. Problemet var bara att internet till en början inte var allmĂ€ngods, sĂ„ det var ocksĂ„ en sport att komma Ă„t en internetuppkoppling pĂ„ billigast möjliga sĂ€tt. Fredrik Neijs första intrĂ€desbiljett till internet, 1993, var ett telefon- nummer i USA som tillhörde en skola. DĂ€rigenom kom han ut pĂ„ internet via sitt modem, men hans förĂ€ldrar var inte lika glada som Fredrik över att han hade hittat ut pĂ„ nĂ€tet via svindyra utlandssamtal. Fredrik började söka efter en svensk ingĂ„ng till internet och efter nĂ„gon mĂ„nad hade han funnit nĂ„got Ă€nnu bĂ€ttre, ett 020-nummer som var gratis att ringa upp och som gav tillgĂ„ng till internet. Snart satt han hukad över tangentbordet dygnet runt och utforskade det vĂ€rldsomspĂ€nnande nĂ€tverket. 1993 fanns inget av det vi idag associerar med internet. Webben hade inte slagit Ă€nnu, utan innehĂ„llet var till största delen textbaserat. De pri- vilegierade fĂ„ som hade tillgĂ„ng till internet tack vare sina skolor anvĂ€nde det mest för att spela MUD (en textbaserad variant av onlinerollspel) och 106 | PIRATERNA utbyta subversiva textfiler om hacking, phreaking, droger och bombbyg- gande. Fredrik Neij lĂ€ste textmagasin som den legendariska underground- tidskriften Phrack med stort intresse, men det som framför allt fascinerade honom var chattmöjligheterna pĂ„ IRC. Till skillnad frĂ„n BBS:erna han var van vid, med bara nĂ„gra enstaka anvĂ€ndare Ă„t gĂ„ngen, var det hundratals mĂ€nniskor frĂ„n hela vĂ€rlden i IRC-kanalerna. 1994 hittade Fredrik Neij för första gĂ„ngen till IRC-kanalen #hack.se och dĂ€r knöt han kontakter med nyckelpersoner i den svenska piratrörelsen. Fredrik var dock aldrig sĂ€rskilt intresserad av det politiska snacket som Rasmus Fleischer och andra i kanalen Ă€gnade sig Ă„t. Medan deras passion var politik, var det tekniken som fascinerade Fredrik. Efter gymnasiet flyttade Fredrik Neij runt i Sverige mellan olika IT-jobb, och 2004 landade han i Göteborg, med ett jobb pĂ„ företaget Teneco. DĂ€r hade han tillgĂ„ng till en snabb tvĂ„megabit-uppkoppling som företaget nĂ€s- tan inte anvĂ€nde alls, sĂ„ nĂ€r Gottfrids mexikolösning inte lĂ€ngre fungera- de och The Pirate Bay behövde ett nytt hem erbjöd sig Fredrik att ta hand om den saken. Fredrik tog med en egen gammal dator till jobbet och satte upp The Pirate Bay pĂ„ den. Med en Ă„tta gĂ„nger snabbare uppkoppling Ă€n tidigare sköt trafiken i höjden och Fredrik fick lov att ta med Ă€nnu en gammal da- tor hemifrĂ„n sĂ„ att han kunde dela upp webbsajten och databasen och för- bĂ€ttra prestandan. Vintern 2004 valde den stora bittorrent-sajten Suprnova att stĂ€nga sin verksamhet efter juridiska pĂ„tryckningar. Det var en motgĂ„ng för de fildelare som lĂ€rt sig uppskatta bittorrent, men mest var det deras stolthet som sĂ„rades. TĂ€mligen omedelbart migrerade de nĂ€mligen till The Pirate Bay som dĂ€rmed blev vĂ€rldens största tracker och fildelarnas nya fanbĂ€rare. Kort efter Suprnovas fall blev trafiken till The Pirate Bay sĂ„ stor att tvĂ„- megabit-uppkopplingen inte lĂ€ngre rĂ€ckte till. Som tur var hade Teneco vid det laget fĂ„tt en tiomegabit-lina frĂ„n Rix Telecom och Fredrik flyttade datorerna dit. Sajten fortsatte att vĂ€xa och snart hade han fyra datorer stĂ„- ende dĂ€r: tre stationĂ€ra samt Fredriks gamla laptop. Men till slut slog Ă€ven tiomegabit-linan i taket med full trafik och sajten blev lĂ„ngsam. Det var i det lĂ€get som en ny aktör trĂ€dde in i handlingen: Carl Lund- ström, Ă€garen av företaget Rix Telecom. Carl hade nyligen tvingats att böta TIAMO MÖTER ANAKATA | 107
hundrafemtio tusen kronor till Business Software Alliance för att ha anvÀnt upphovsrÀttsskyddad programvara utan erforderliga licenser, och den per- sonliga förtreten hade fÄtt honom att kÀnna stark sympati för piratrörelsen. Han skrev brev till PiratbyrÄn och frÄgade om han pÄ nÄgot sÀtt kunde hjÀl- pa till. NÀr The Pirate Bay Àn en gÄng behövde snabbare bredband svarade Fredrik Neij honom att Rix Telecom gÀrna fick hjÀlpa dem med det. Sagt och gjort, Carl Lundström och en tekniker besökte Fredrik Neij pÄ jobbet och öppnade sedan linan för hundra megabit. Problemet var nu att Gothnet, Göteborgs stadsnÀt, inte klarade belast- ningen, sÄ The Pirate Bay flyttades till Rix Telecoms datahall dÀr man nÄd- de hundra megabits hastighet till varje dator. I den vevan, 2004, slutade Fredrik Neij pÄ Teneco och började jobba pÄ Rix Telecom med att bygga ut deras ADSL-nÀt. För Fredrik Neij var förhÄllandet till Carl Lundström klart: Carl var hans chef. Dessutom var han till stor hjÀlp för The Pirate Bay med servrar och bandbredd. DÀremot bidrog han knappast med goodwill till pirater- nas sak. Carl Lundström var en entreprenör med en Àrvd förmögenhet vars grund lagts av företagen Wasabröd och OLW. Han hade sjÀlv experimen- terat med olika affÀrsverksamheter, dÀribland Rix Telecom, men han hade ocksÄ dragit uppmÀrksamhet till sig för att han stödde högerextrema or- ganisationer, inklusive Sverigedemokraterna. Det var inget som Fredrik Neij reflekterade över vid den hÀr tiden, men Lundström var en bekantskap som senare kom att solka The Pirate Bays rebellimage. Kopplingen skapade rubriker i media och ilskna pÄhopp frÄn olika hÄll, bland annat frÄn entre- prenören och skivbolagsbossen Bert Karlsson som i början av nittiotalet lett det högerpopulistiska partiet Ny Demokrati, som Lundström stött och sponsrat. Med Carl Lundströms hjÀlp blev The Pirate Bay ett globalt fenomen och 2005 flyttade de Ànnu en gÄng, den hÀr gÄngen till Stockholm för att fÄ en gigabit-uppkoppling. Fredrik följde efter i april 2006 för att jobba med kompisen Gottfrid i deras nystartade företag PRQ. Fredrik och Gottfrid trÀffades först pÄ internet, i chattkanalen #hack.se. Men första gÄngen de sÄg varandra i kött och blod var 2001 nÀr de Äkte ner till hackingfestivalen Hackers At Large som hölls vid Twentes universitet 108 | PIRATERNA nÀra Enschede i NederlÀnderna. Det var en utomhusfestival som mer lik- nade en rockfestival Àn ett copy party, med tÀlt, programmering och öl- drickande. Gottfrid var bara sexton Är, mot Fredriks tjugotvÄ, och han sade inte sÀr- skilt mycket. Men Gottfrid var kÀnd som en skicklig hackare under nam- net Anakata. Namnet betydde inget sÀrskilt men det var en sammansÀtt- ning av benÀmningarna pÄ de tvÄ riktningarna i den fjÀrde dimensionen, »ana« och »kata«. Fredrik Neij hade sjÀlv gÄtt igenom en rad olika hackarnamn innan han 1998 fastnade för Tiamo. För honom var det en meningslös sammansÀtt- ning, det enda kravet pÄ bokstavssamlingen var att den skulle gÄ bra att uttala. Han hade ingen aning om att namnet betyder »jag Àlskar dig« pÄ italienska. De tvÄ trÀffades sedan vid ett antal tillfÀllen, dels pÄ hackingsamman- komster, dels nÀr Gottfrid hÀlsade pÄ i Stockholm dÀr Fredrik bodde innan han flyttade till Göteborg. Vid nÄgot tillfÀlle gav Fredrik en avlagd dator till Gottfrid och Fredrik upplÀt ocksÄ utrymme till nÄgra sajter som Gott- frid hade, dÀribland »Americas dumbest soldiers« som hade stÀngts pÄ alla andra stÀllen dÀr Gottfrid placerat den. PÄ sajten visades exempelvis ame- rikanska soldater som blev skjutna i Afghanistan, och besökarna fick sÀtta betyg pÄ hur dumma de var. Fredrik och Gottfrid fann en samhörighet i att de bÄda gillade att retas med folk. Den attityden har egentligen prÀglat allt som The Pirate Bay har gjort. Me- dan Suprnova valde att stÀnga efter hoten frÄn upphovsrÀttsindustrin sÄ valde The Pirate Bay en annan vÀg. SÄ snart den blev en vÀrldskÀnd tracker utsattes den för samma pÄtryckningar och hot om rÀttsliga pÄföljder som alla andra. Men istÀllet för att huka och falla till föga gav The Pirate Bay-killarna svar pÄ tal genom att hÀnga ut sina motstÄndare offentligt och hÄna dem. Deras retsamhet visade sig snart vara ett effektivt sÀtt att bli vÀrldskÀn- disar pÄ allvar. Internationellt inflytelserika medier Àgnade dem stor upp- mÀrksamhet och lyfte fram dem som symboler för den globala piratrörel- sen. Men retsamheten var ocksÄ ett sÀkert sÀtt att skaffa sig mÀktiga fien- der.
»DET ÄR JU BARA ETTOR OCH NOLLOR« Bland mina kompisar Ă€r det ingen som har nĂ„gra moraliska invĂ€ndningar mot fildelning. Det Ă€r vĂ€ldigt utbrett med nedladdning, alla ser det som en helt vanlig del av livet. De som tycker att fildelning Ă€r ett problem brukar vara folk frĂ„n en Ă€ldre generation, trettiofem och uppĂ„t. För mig började det med datorspel och fortsatte med musik, sĂ€rskilt nĂ€r jag fick bredband och tillgĂ„ng till Napster. Sen fortsatte jag med Direct Con- nect som jag fortfarande anvĂ€nder. DĂ€r mĂ„ste man sjĂ€lv dela ut en viss mĂ€ngd material för att fĂ„ tillgĂ„ng till andras, sĂ„ det gör att man tankar ner Ă€ven sĂ„nt som man inte sjĂ€lv Ă€r intresserad av bara för att kunna dela ut till andra. Det bĂ€sta Ă€r hubbar som ligger i nĂ€romrĂ„det, som AC Elit. Det ger bĂ€ttre hastighet och dessutom har min bredbandsleverantör restriktioner för hur mycket man fĂ„r ladda ner. Men de restriktionerna gĂ€ller inte inom det egna nĂ€tet, sĂ„ lokala hubbar Ă€r undantagna. DĂ€r kan jag tanka hur mycket som helst. Nuförtiden köper jag ingen musik. Det skulle kĂ€nnas meningslöst att köpa nĂ„gra skivor och ladda ner resten. Det Ă€r lite allt eller inget: antingen köper man mycket och bygger en stor skivsamling, eller sĂ„ har man musiksamling- en pĂ„ hĂ„rddisken. DĂ€remot gĂ„r jag ofta pĂ„ spelningar med band som jag har upptĂ€ckt genom att ladda ner deras musik. Spel har jag faktiskt slutat att ladda ner. Det Ă€r helt enkelt för opraktiskt PIRATERNA | 111
att ladda ner till Xbox 360 och Playstation 3, och jag spelar inte sĂ„ mycket heller, sĂ„ jag köper det jag vill ha. Jag Ă€r inte rĂ€dd att Ă„ka fast, för jag fildelar bara normalt. Jag Ă€r ingen stor aktör. Om jag skulle tjĂ€na pengar pĂ„ det skulle jag vĂ€l vara mer i risk- zonen. Och jag har inga som helst problem med mitt samvete. Det Ă€r abso- lut inte stöld att ladda ner, för det Ă€r inget fysiskt objekt som försvinner nĂ€r jag laddar ner det. Det Ă€r ju bara ettor och nollor i en viss sekvens som ko- pieras. Film- och musikbranschens oro över fildelningen Ă€r till viss del befogad, men det handlar om deras affĂ€rsmodeller. Deras problem Ă€r inget problem för mig och för samhĂ€llet i stort. Det kommer alltid att göras musik, för det görs ju tack och lov inte bara för att tjĂ€na pengar. Och filmbranschen kan alltid luta sig pĂ„ biobesöken. Jag gĂ„r lika mycket pĂ„ bio som tidigare trots att jag laddar ner, för det Ă€r en annan grej Ă€n att sitta hemma och titta pĂ„ tv. Men de kanske mĂ„ste hitta fler sĂ€tt att tjĂ€na pengar för att finansiera de riktigt stora produktionerna. TĂ€nk George Lucas och en film som The Clone Wars. Det Ă€r en film som marknadsför ett tv-spel, som i sin tur marknads- för leksaker, som marknadsför filmerna... J O N A S , 24, P O K E R S P E L A R E , U M E Å DEN DEMOKRATISKE PIRATEN 31 M A J , 2006, K L O C K A N 14:15. Rickard gick de fĂ„ hundra metrarna frĂ„n Sollentuna station till sin fyra- rummare nĂ€r mobilen ringde. Peter Sundes röst var lugn, men aningen spĂ€nd: »Det har hĂ€nt en del saker som du bör kĂ€nna till.« Samtalet gjorde Rickard nĂ€stan rusig. Pulsen ökade. Det hĂ€r var osanno- likt, tĂ€nkte han och började smĂ„springa mot sin lĂ€genhet som de senaste fem mĂ„naderna inte varit sĂ„ mycket en lĂ€genhet som ett improviserat partihögkvarter. Papper lĂ„g överallt. SpjĂ€lsĂ€ngar stod uppstĂ€llda mot vĂ€g- gen. MĂ€nniskor som Rickard inte kĂ€nde ett halvĂ„r tidigare hade nĂ€rmast bosatt sig i hans hem. Han hade precis upplevt de fem mĂ€rkligaste mĂ„na- derna i sitt liv. Allt sedan han satte sig vid datorn pĂ„ nyĂ„rsdagen och skrev ett inlĂ€gg i ett fildelningsforum pĂ„ Direct Connect: »Ballt, Piratpartiet har fĂ„tt upp sin sajt nu efter nyĂ„r: www.piratpartiet.se.« Tilltaget var inte oplanerat, men Rickard Falkvinge hade aldrig nĂ„gonsin kunnat förestĂ€lla sig vad han satte i rörelse. Han hade petat ner nĂ„gra grus- korn och ravinen vĂ€xte till ett jordskred. LĂ€ngst fram stod han sjĂ€lv, fram- puttad i rampljuset som sjĂ€lvutnĂ€mnd talesman för en generation svenska fildelare, som partiledare för Sveriges nyaste parti. Rickard kunde ha avbrutit allting dĂ€r. Sagt att det hĂ€r var för stort. Att det hĂ€r klarar jag inte. Att jag inte Ă€r rĂ€tt person. Den kĂ€nslan fanns dĂ€r. Men han insĂ„g att han för första gĂ„ngen i sitt liv hade chansen att göra nĂ„gonting. Att fĂ„ sĂ€ga allt det han i tysthet hade byggt upp inom sig de senaste Ă„ren, dĂ„ han följde den svenska fildelningsdebatten. UnderhĂ„llningsbranschens PIRATERNA | 113
instÀllning och politikernas ignorans hade hos Rickard rört upp kÀnslor som lett fram till behovet av att göra nÄgonting, att agera, delta, pÄverka. Att frÄn anonymiteten kliva ut i rampljuset. Behovet hade nÀrmast varit tvingande. Om han inte hade gjort nÄgot hade han inte kunnat se sig sjÀlv i spegeln. Fem mÄnader hade gÄtt. Fem mÄnader av hÄrt slit och obetalt ar- bete som hade resulterat i nÄgot som kunde börja kallas för ett organiserat politiskt parti. NÀr Rickard nÄgra minuter efter Peter Sundes samtal kom upp till lÀgenheten visste han vad han mÄste göra. Samtalet hade gjort ho- nom pÄ samma gÄng exalterad och upprörd. Men han mindes att han var ultrafokuserad. Han skulle sÀtta partiet i rörelse. Varenda gren, kvist och löv av organisationen skulle mobiliseras. Det hÀr var en krigsförklaring, tÀnkte Rickard. En liten stund senare skickade »partihögkvarteret« i Sollentuna ut larm- meddelanden till hundratals mobiler. Och pÄ hemsidan möttes besökarna av texten »The Pirate Bay och PiratbyrÄn nere«. Dick var överlycklig. Han hade precis fÄtt sin första dator av sina förÀld- rar, en Vic-20. Det var datortillverkaren Commodores första riktiga hem- dator och nÄgot av det hÀftigaste en ung kille i Ruddalen utanför Kungs- sten kunde Àga i början av Ättiotalet. Dick var besatt av teknik. Han minns att nÀr han var liten sÄ kunde hans förÀldrar lÀmna honom i varuhusets elbutik, medan de gick och handlade. Han kunde stÄ ensam i timmar och trycka pÄ vÀggen av dörrklockor. Det var nÄgot lockande med knappar. Att trycka pÄ saker. Om han hade fötts nÄgot decennium tidigare hade han kanske fÄtt en liten Ängmaskin eller ett elektriskt tÄg. Men född i början av sjuttiotalet tillhörde Dick den första generationen som fick tillgÄng till den nya datatekniken. 1977 hade Apple slÀppt sin första hemdator pÄ marknaden, Apple II. FöregÄngaren hade varit en dator som man fick montera ihop sjÀlv. Men med den fÀrdigmonterade Apple II kom succén och snart slÀpptes en lÄng rad klassiska hemdatormodeller pÄ marknaden frÄn Atari, IBM och Sinclair. Vid den hÀr tiden var det dock mÄnga som ifrÄgasatte behovet av den nya datatekniken i hemmet. Vad skulle man ha den till? Ett av de vanligaste an- vÀndningsomrÄdena sades vara att lagra matrecept. Dick, och hans vÀn- ner, hade dock inget som helst problem att sysselsÀtta sig vid datorn. Den hade ju knappar. NÀr Dick vÀl hade satt sig framför datorn skulle han aldrig lÀmna den, och hans förÀldrar började snart bli bekymrade över att Dick kanske var lite överdrivet teknisk. Speciellt nÀr han inte nöjde sig med att trycka pÄ knapparna utan plockade isÀr datorn till minsta bestÄndsdel. Dick lÀrde sig varje minnesposition och hur man kopplade ur systemrutiner- na. Han jÀmförde sjÀlv den första datorgenerationen med amatörradio- entusiasterna. Datorn var inte bara ett redskap utan man var lika intres- serad av tekniken. Hans Vic-20 byttes snart mot »datorernas folkvagn«, en Commodore 64. En av de mest sÄlda datorerna genom tiderna, och bara i Sverige sÄldes över hundratusen datorer. Dick började tidigt byta filer med datoriserade vÀnner och sÀttet att byta filer pÄ disketter Àrvdes direkt frÄn blandbandkulturen pÄ skolgÄr- den. Man delade med sig. Snart började Dick gÄ pÄ kopieringsfester, sam- mankomster dÄ man bar med sig datorn och diskettlÄdan till en kompis över helgen. Sedan kopierade man allt vad man kunde, bilder, spel, text- filer och datorprogram. Men snart kom en teknik som gjorde kopieringen Ànnu enklare, BBS- nÀtverken. Dick delade filer och fann snart vÀnner över BBS-nÀtverket Fidonet. BBS:erna var en primitiv föregÄngare till internet. Men Dick förstod re- dan dÄ vad som drev nÀtverken, en kittlande frihet. En frihet som var sÄ stark att den kÀndes förbjuden. KÀnslan av att hÀr fanns information som ingen hade kontroll över, varken stat, polis eller förÀldrar. Det var en infor- mationsanarki som var oerhört lockande i ett land med tvÄ tv-kanaler. Po- pulÀrast var inte ovÀntat texter med hemlagade bombrecept och drogstuv- ningar. SÄnt kunde Dick inte lÄna pÄ biblioteket. Dick lÀngtade inte efter sin femtonÄrsdag och efter att fÄ göra sin första vurpa med mopeden. Dick hade större planer. Han ville bli rik, som Bill Gates, eller Applegrundaren Steve Jobs. Strax efter sin sextonÄrsdag, 1988, grundade Dick datorföretaget Info- teknik. Under ett sommarjobb pÄ en verkstad hade han utarbetat sin af- fÀrsplan: han skulle digitalisera vÀrlden. Dick hade irriterat sig pÄ hur in- effektivt det administrativa arbetet sköttes, hur fraktsedlar samlades i en stor pappershög pÄ ett skrivbord, för att varje vecka sorteras in i en pÀrm DEN DEMOKRATISKE PIRATEN | 115114 | PIRATERNA
av nĂ„gon anstĂ€lld som avskydde sitt jobb. Dick insĂ„g att han med hjĂ€lp av sina datorkunskaper kunde effektivisera arbetet genom att digitalise- ra det. Han försĂ„g blanketterna med en streckkod och sorterade sedan in informationen i ett datorsystem pĂ„ en brĂ„kdel av tiden. Dicks datorlösning- ar blev efterfrĂ„gade av de lokala smĂ„industrierna. Snart satt han i kundmö- ten efter skolan och skrev mjukvaran pĂ„ kvĂ€llar och helger. Hösten 1993 började Dick civilingenjörsutbildningen i teknisk fysik vid Chalmers i Göteborg. Men Dick var ingen teoretiker. Det han mindes star- kast frĂ„n utbildningen var att han festade sĂ„ hĂ„rt att han fick nĂ€sblod. Ef- ter bara nĂ„got Ă„r hoppade han av. Vid den hĂ€r tiden hade man pĂ„ allvar börjat tala om IT. Det var knappast nyheter för Dick, men det var nu han kunde bli rik. Dick skulle Ă€gna sig Ă„t det han trodde han var bĂ€st pĂ„, att vara entreprenör. Han började anstĂ€lla folk. Under nĂ„gra Ă„r arbetade Dick nittio timmar i veckan. Fyrtiotimmarsveckan var för den unga hippa IT- generationen en förlegad folkhemsrelik. Ville man bli rik sĂ„ gĂ€llde det att arbeta. IT var ett Klondyke och IT-miljonĂ€rer började bli ett begrepp, Ă€ven i Sverige. Det var mĂ„let som hĂ€grade för dem som satt och grĂ€vde fram- för flimrande skĂ€rmar nĂ€tterna igenom. Drömmen om att en kvĂ€ll kliva ner i en fuktig kĂ€llarlokal i Göteborg och nĂ€sta morgon kliva upp pĂ„ Wall Street. Dick drömde om att bli en »fuck-off-person« - om att ha sĂ„ mycket pengar att han inte behövde bry sig lĂ€ngre. Att han skulle kunna sĂ€ga »dra Ă„t helvete« till vĂ€rlden. Som mest hade Dick fem anstĂ€llda pĂ„ tvĂ„ kontor, ett i Göteborg och ett i Strömsund. Men drömmen om att bli rik blev aldrig verklighet. Dick kunde visserligen övertyga och entusiasmera. Han kunde sĂ€lja och han tyckte om det. Det var inte ovanligt att han tjatade till sig en ny order pĂ„ bussen. Hans svaghet var en annan. Han kunde sĂ€lja sina visioner, men han kunde inte ta betalt för dem. Han var en usel förhandlare. Dick lade ner drömmarna och flyttade 1998 till Stockholm för att börja arbeta pĂ„ företaget Sendit. Ett företag inhyst i en kontorslada i VĂ€rtahamnen som utvecklade teknik för mobilt internet. Sendit skulle visa sig vara precis ett sĂ„dant företag som Dick sjĂ€lv hade drömt om att starta. Sex mĂ„nader senare köpte Bill Gates det lilla svenska företaget för 1,2 miljarder kronor, 40 procent över börs- vĂ€rdet. Hundrafemtio miljoner kronor hamnade i fickan pĂ„ grundaren Hjalmar Winbladh. 116 | PIRATERNA Hösten 1999 började alla tala om ettprogram som hette Napster. Dick var en tidig anvĂ€ndare av Napster. Var det ett digitalt virus som hotade hela musikindustrin eller var det en teknisk revolution? För Dick var debatten sned frĂ„n första början. Fildelning var inget nytt. Dick hade ju sjĂ€lv fil- delat i snart tjugo Ă„r. Det var en naturlig del av datoriseringen. Skillnaden var att fildelningen nu hade spridit sig frĂ„n datorentreprenörerna till all- mĂ€nheten. Att fildelningen fĂ„tt starkt fĂ€ste i Sverige tyckte Dick sig se i just de svens- ka IT-entreprenörernas stora visioner. Bredbandsbolagets geniförklarade fleece-entreprenör, Jonas Birgersson, predikade redan 1998 om bredband med tio megabits hastighet. Det var svindlande hastigheter för en vĂ€rld som fortfarande satt och surfade med modem och Birgersson fick smek- namnet »Bredbandsjesus«. FĂ„ visste vad man skulle anvĂ€nda sĂ„ mycket bandbredd till - men det var framtiden. En rad entreprenörer med Jonas Birgersson i spetsen visste dĂ€remot. De förutsĂ„g att alla de trĂ„dar som gick in i ett hem, tv, radio, telefon och internet förr eller senare skulle samlas i en enda stor trĂ„d: bredband. FĂ„ anade att trĂ„den till huvuddel skulle kom- ma att upptas av nĂ„got helt annat. »Avskaffa upphovsrĂ€tten. PĂ„ riktigt. Piratpartiet.« Orden skulle finnas pĂ„ affischer över hela Stockholm. Hösten 2005 upptog den bilden Rickards fantasi. Året innan hade Dick Greger Augustsson blivit Rickard Falkvinge. Det var tid för förĂ€ndring, dessutom hade han tröttnat pĂ„ sina amerikanska kollegors putslustighet. Sendit sprack tillsammans med IT-bubblan. Efter att ha hoppat runt ett par Ă„r pĂ„ olika företag hade han till slut hamnat som avdelningschef pĂ„ forskningsföretaget Cypak i Gamla stan. Rickard hade fortsatt att flitigt följa piratkopieringsdebatten. Frustra- tionen hade blivit starkare. SĂ€rskilt mot justitieministern Thomas Bod- ström, som Rickard tyckte bedrev en hetsjakt pĂ„ svenska fildelare. Dess- utom var han en föresprĂ„kare av EU:s direktiv om lagring av trafikdata. För datorentusiaster som vuxit upp med de anarkistiska BBS:erna var det som att montera in en övervakningskamera i sovrummet. Politikerna för- stod inte frĂ„gan. Och Ă€nnu vĂ€rre, de förstod inte tekniken. Fildelning var ju inte ett problem, det var en förutsĂ€ttning för datortekniken och inter- net. Hur kunde man kriminalisera nĂ„got som var helt naturligt? Den enda DEN DEMOKRATISKE PIRATEN | 117

Recommended

Piraterna1
Piraterna1Piraterna1
Piraterna1guest181cc
 
Piraterna5
Piraterna5Piraterna5
Piraterna5guest181cc
 
Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job?
Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job? Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job?
Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job?
Stanford GSB Corporate Governance Research Initiative
 
Piraterna1
Piraterna1Piraterna1
Piraterna1guest181cc
 
Kultur & Kontroll
Kultur & KontrollKultur & Kontroll
Kultur & Kontroll
Mathias Klang
 
Piraterna2
Piraterna2Piraterna2
Piraterna2guest181cc
 
2008
20082008
2008
Pressonbudsmannen
 
Piraterna4
Piraterna4Piraterna4
Piraterna4guest181cc
 

Recommended

Piraterna1
Piraterna1Piraterna1
Piraterna1guest181cc
 
Piraterna5
Piraterna5Piraterna5
Piraterna5guest181cc
 
Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job?
Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job? Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job?
Succession “Losers”: What Happens to Executives Passed Over for the CEO Job?
Stanford GSB Corporate Governance Research Initiative
 
Piraterna1
Piraterna1Piraterna1
Piraterna1guest181cc
 
Kultur & Kontroll
Kultur & KontrollKultur & Kontroll
Kultur & Kontroll
Mathias Klang
 
Piraterna2
Piraterna2Piraterna2
Piraterna2guest181cc
 
2008
20082008
2008
Pressonbudsmannen
 
Piraterna4
Piraterna4Piraterna4
Piraterna4guest181cc
 
2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot
Marius Sescu
 
Everything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTEverything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPT
Expeed Software
 
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsProduct Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Pixeldarts
 
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthHow Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
ThinkNow
 
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfAI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
marketingartwork
 
Skeleton Culture Code
Skeleton Culture CodeSkeleton Culture Code
Skeleton Culture Code
Skeleton Technologies
 
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
Neil Kimberley
 
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
contently
 
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
Albert Qian
 
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsSocial Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Kurio // The Social Media Age(ncy)
 
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Search Engine Journal
 
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
SpeakerHub
 
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
Clark Boyd
 
Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next
Tessa Mero
 
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentGoogle's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Lily Ray
 
How to have difficult conversations
How to have difficult conversations How to have difficult conversations
How to have difficult conversations
Rajiv Jayarajah, MAppComm, ACC
 
Introduction to Data Science
Introduction to Data ScienceIntroduction to Data Science
Introduction to Data Science
Christy Abraham Joy
 
Time Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesTime Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best Practices
Vit Horky
 
The six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementThe six step guide to practical project management
The six step guide to practical project management
MindGenius
 
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
RachelPearson36
 

More Related Content

Featured

2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot
Marius Sescu
 
Everything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTEverything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPT
Expeed Software
 
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsProduct Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Pixeldarts
 
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthHow Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
ThinkNow
 
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfAI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
marketingartwork
 
Skeleton Culture Code
Skeleton Culture CodeSkeleton Culture Code
Skeleton Culture Code
Skeleton Technologies
 
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
Neil Kimberley
 
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
contently
 
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
Albert Qian
 
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsSocial Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Kurio // The Social Media Age(ncy)
 
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Search Engine Journal
 
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
SpeakerHub
 
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
Clark Boyd
 
Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next
Tessa Mero
 
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentGoogle's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Lily Ray
 
How to have difficult conversations
How to have difficult conversations How to have difficult conversations
How to have difficult conversations
Rajiv Jayarajah, MAppComm, ACC
 
Introduction to Data Science
Introduction to Data ScienceIntroduction to Data Science
Introduction to Data Science
Christy Abraham Joy
 
Time Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesTime Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best Practices
Vit Horky
 
The six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementThe six step guide to practical project management
The six step guide to practical project management
MindGenius
 
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
RachelPearson36
 

Featured (20)

2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot
 
Everything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTEverything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPT
 
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsProduct Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
 
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthHow Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
 
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfAI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
 
Skeleton Culture Code
Skeleton Culture CodeSkeleton Culture Code
Skeleton Culture Code
 
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
 
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
 
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
 
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsSocial Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
 
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
 
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
 
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
 
Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next
 
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentGoogle's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
 
How to have difficult conversations
How to have difficult conversations How to have difficult conversations
How to have difficult conversations
 
Introduction to Data Science
Introduction to Data ScienceIntroduction to Data Science
Introduction to Data Science
 
Time Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesTime Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best Practices
 
The six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementThe six step guide to practical project management
The six step guide to practical project management
 
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
 

Piraterna3

  • 1. Under sin tid pĂ„ Arbetaren fick Rasmus upp ögonen för fildelning. Musikindustrin tvingade Napster att stĂ€nga ner hösten 2001, vilket skapa- de rubriker i tidningarna i samma veva som vĂ€rldens största lĂ€kemedels- företag drev gemensam process mot Sydafrikas regering för att stoppa bru- ket av kopierad HIV-medicin. Rasmus kunde inte begripa varför ingen sĂ„g sambandet utan rapporterade som om det var tvĂ„ helt separata hĂ€ndelser. För Rasmus var det hĂ€r saker som kunde lĂ€ggas ihop, och summan visade att nĂ„got var fundamentalt fel i synen pĂ„ immateriella rĂ€ttigheter som pa- tent och upphovsrĂ€tt. Rasmus hade sjĂ€lv missat Napsterhysterin, men han började nu anvĂ€nda fildelningsprogrammet Limewire. Den hösten köpte han sin sista cd: Aphex Twins Drukqs. Britten Richard D James hade under pseudonymen Aphex Twin helhjĂ€rtat anammat det digitala musikskapandet och var en förgrunds- figur inom ambient, acid och techno under nittiotalet, lika populĂ€r bland hackare som bland klubbfolk. Han hade uttalat sig positivt om fildelning, men ironiskt nog var Drukqs ett album som hastats ut för att förekomma internetspridning av materialet efter att James glömt sin mp3-spelare pĂ„ ett flygplan, prudentligt mĂ€rkt »Aphex Twin Unreleased Tracks«. IRC-kanalerna dĂ€r Rasmus hĂ€ngde tjĂ€nade som forum, en digital ver- sion av den gamla agora dĂ€r antikens medborgare möttes och diskuterade politik och rĂ€ttskipning. Det var dit Rasmus tog sina tankar kring fildel- ning och tillsammans med vĂ€nnerna online prövade, dissekerade och sli- pade han sina argument. En av dessa kanaler hette #hack.se, en smĂ„tt mytomspunnen mötesplats som lĂ€nge tjĂ€nat som samlingspunkt för svenska hackare av olika sort. DĂ€r kunde man hitta tekniska wizkids som Gottfrid Svartholm Warg (under pseudonymen Anakata) och Fredrik Neij (kĂ€nd som Tiamo) men ocksĂ„ mer kulturteoretiskt intresserade mĂ€nniskor som Rasmus sjĂ€lv, Marcus Kaarto, Magnus Eriksson, Tobias Andersson, Marcin de Kaminski, allihop unga mĂ€nniskor som snart skulle bli förgrundsfigurer i piratrörelsen. NĂ„- gon gemensam politisk riktning fanns inte bland de blivande piraterna. Rasmus Fleischer beskriver sjĂ€lv sin politiska bakgrund som frihetlig vĂ€ns- ter, men han stod inte ut med synen att politik ska vara som religion med ideal man tror blint pĂ„. I synnerhet, ansĂ„g han, var en sĂ„dan instĂ€llning hĂ€mmande för fritt tĂ€nkande om förĂ€ndringsprocesser, teknisk utveckling och upphovsrĂ€tt. 78 | PIRATERNA I en annan IRC-kanal hĂ€ngde en blandning av aktivister och hackare som drev olika projekt tillsammans. Olika webbsidor fantiserades ihop, ibland förverkligades de till och med, och sĂ„ gjorde deltagarna internet- radio och delade med sig till varandra. Rasmus spelade inte blockflöjt eller gjorde radioreportage, utan det var frĂ€mst mp3-musik som spreds i pro- grammen. De diskuterade ocksĂ„ allt frĂ„n teknik och programmering till frĂ„gor om yttrandefrihet, upphovsrĂ€tt, personlig integritet och frihet. Kon- tinental filosofi stod högt i kurs och Deleuze, Foucault och Nietzsche var populĂ€ra namn att slĂ€nga sig med. Trots att den gryende piratrörelsens ideologiska bas var diffus sĂ„ fanns nĂ„got förenande i filosofernas tankar om den fria individens rĂ€tt att hĂ€vda sig gentemot samhĂ€llets rĂ„dande normer, och vikten av att tĂ€nka nytt, fritt, och ifrĂ„gasĂ€tta vedertagna sanningar. Bland alla diskussioner, idĂ©utbyten och smĂ„projekt som florerade i chatt- kanalen materialiserade sig en dag ett namn: PiratbyrĂ„n. Nyligen hade re- presentanter för filmbranschen och dataspelsbranschen startat Antipirat- byrĂ„n, en intresseorganisation som beskrev en dyster verklighet dĂ€r fil- delare undergrĂ€vde möjligheten för svenska och utlĂ€ndska kulturprodu- center att tjĂ€na pengar pĂ„ sitt arbete. Det var en vĂ€rldsbild som IRC-gĂ€nget kĂ€nde sig frĂ€mmande inför. Exakta kopior och snabb spridning av informa- tion var vad hela den digitala vĂ€rlden byggde pĂ„ och IRC-gĂ€nget stod mitt i ett samhĂ€lle byggt pĂ„ sampling och mixkultur. De drevs med andra ord inte av hat mot upphovsrĂ€tten, dĂ€remot var det fria utbytet av musik, film och programkod över nĂ€tet lika sjĂ€lvklart för dem som utbytet av idĂ©er. Nu hade det alltsĂ„ bildats en pseudomyndighet som kallades för Anti- piratbyrĂ„n, som beskrev en samhĂ€llsfarlig motstĂ„ndare som hotade vĂ€rl- dens upphovsrĂ€ttsinnehavare. I rimlighetens namn mĂ„ste det vĂ€l dĂ„ ocksĂ„ finnas en organisation som hette PiratbyrĂ„n? Som bonus blev den seman- tiska effekten att det sĂ„g ut som om AntipiratbyrĂ„n var en reaktion mot Pirat- byrĂ„n istĂ€llet för tvĂ€rtom. I den digitala tidsĂ„ldern behöver man bara ett namn och en webbsida, sĂ„ Ă€r man pĂ„ riktigt. IRC-vĂ€nnerna registrerade följaktligen domĂ€nen pirat- byran.org och satte upp en webbplats dĂ€r de publicerade nyheter, insĂ€n- dare och filosofiska traktat i en salig blandning, mycket kopierat frĂ„n olika kĂ€llor, annat egenproducerat. En sorts blogg helt enkelt, med mycket ak- tiva kommentartrĂ„dar. PIRATKOPIERING ÄR BRA! | 79
  • 2. NĂ€sta steg var att sticka upp huvudet frĂ„n underjorden och se vad som hĂ€nde. Natten till mĂ„ndagen 22 september 2003 skickade de sĂ„ledes ut ett provokativt pressmeddelande: Piratkopiering Ă€r bra! Det menar PiratbyrĂ„n, en upphovsrĂ€ttsfientlig organisa- tion som nu startats för att verka som motvikt till AntipiratbyrĂ„n och upp- muntra fildelning. PĂ„ www.piratbyran.org besvarar PiratbyrĂ„n vanliga frĂ„gor om upphovsrĂ€tt och piratkopiering och levererar nyheter. DĂ€r finns Ă€ven gui- der i hur man piratkopierar film pĂ„ nĂ€tet, analyserande texter och intervjuer med artister och pirater. - Piratkopiering Ă€r redan nu en mĂ€ktig rörelse dĂ€r miljontals mĂ€nniskor skapar fri tillgĂ„ng till kultur. Vi försöker sprida en annan syn pĂ„ vad som pĂ„- gĂ„r Ă€n vad musikindustrins lobbyister gör, sĂ€ger Martin Fredricsson vid Pirat- byrĂ„n. - Vi menar att piratkopiering Ă€r en positiv kraft som bör uppmuntras pĂ„ alla sĂ€tt. Hur det gĂ„r för musikindustrin skiter vi i. Förutom att driva sajten, fungerar PiratbyrĂ„n som en kunskapsbank som kan delta i debatter, ordna föredrag, ge ut skrifter, hjĂ€lpa elever med skolar- beten och annat. Ett första mĂ„l Ă€r att fĂ„ igĂ„ng en debatt om upphovsrĂ€tt som politisk frĂ„ga. För mer information, besök www.piratbyran.org eller kontakta oss. www.piratbyran.org info@piratbyran.org tel: 0734-07 20 91 PiratbyrĂ„n, Box 67,114 79 Stockholm Fildelning var en het frĂ„ga sedan en tid tillbaka. Starka opinionsbildare företrĂ€dde upphovsrĂ€ttsindustrin som oroades av den laglöshet som fro- dades pĂ„ fildelningstjĂ€nster som Napster, Kazaa och Suprnova. Men för en fungerande mediedramaturgi saknades en vĂ€rdig motstĂ„ndare. Ideologiskt obemedlade, tjuvtankande medelsvenssons var inte mycket att skriva om, det behövdes ett ansikte. PiratbyrĂ„n var i det avseendet en gudagĂ„va. Under mĂ„ndagen började telefonerna ringa, och inom loppet av en vecka hade PiratbyrĂ„n uppmĂ€rksammats i ett tiotal rikstĂ€ckande medier. Fortfaran- de framstod gĂ€nget som ett svĂ„röverblickat nĂ€tverk, en platt organisation dĂ€r 80 | PIRATERNA vem som helst kunde uttala sig som sprĂ„krör. I tidningarna figurerade namn som Ayman Taki, Tobias Andersson, Martin Fredricsson, Sara Andersson och Gottfrid Svartholm Warg. Allt frĂ„n antifascister till libertarianer. Även Rasmus Fleischer stod för nĂ„gra pratminus i tidningsspalterna och tvĂ„ dagar efter att pressmeddelandet skickats ut satt han i en studio pĂ„ Sve- riges Radio, i programmet Folkradion. DirektsĂ€nd etermedia var inte den bekvĂ€maste av situationer för Ras- mus, som ehhhade sig fram genom programmet. Ibland lĂ€t det som om han inte riktigt fick luft och att det istĂ€llet för ett nytt argument skulle följa dunsen av en kollapsande kropp mot studiogolvet. Men han fick god tid pĂ„ sig att formulera sig om PiratbyrĂ„ns syn pĂ„ upphovsrĂ€tt, om webbsidans funktion och han hann till och med klĂ€mma in ett och annat hastigt »ve- veve-punkt-piratbyran-punkt-org«. DebattmotstĂ„ndaren Henrik PontĂ©n frĂ„n AntipiratbyrĂ„n dök inte upp förrĂ€n halvvĂ€gs in i programmet. Det var det första öga-mot-öga-mötet med upphovsrĂ€ttsetablissemanget och Henrik PontĂ©n tog genast komman- dot med myndig basröst och lite nedlĂ„tande ton. »Jo men vi tycker att det Ă€r positivt nĂ€r folk engagerar sig. Det vill vi upp- muntra«, inledde han, för att i nĂ€sta andetag beskylla PiratbyrĂ„n för att be- finna sig »oerhört lĂ„ngt ut till vĂ€nster« med Karl Marx som husgud. Rasmus Fleischer frĂ„nsvor sig snabbt etiketten »marxist«, pekade pĂ„ rörel- sens lösa sammansĂ€ttning, och poĂ€ngterade att PiratbyrĂ„n helt saknade lös- ning för hur framtidens kulturproduktion skulle se ut. Dock, sade Rasmus, var det dags att rasera ett förĂ„ldrat system som hĂ€mmade kulturproduktio- nen snarare Ă€n frĂ€mjade den. Henrik PontĂ©n kontrade med att upphovsrĂ€tten Ă€r en absolut förutsĂ€tt- ning för den skaparkraft som finns i samhĂ€llet idag, och han avslutade med att klappa Rasmus Fleischer pĂ„ huvudet med ett »vi kan nog enas om fem sex Ă„r nĂ€r Rasmus vill försörja sig som journalist och fĂ„ en lön« - ovetande om att Rasmus redan gjort det periodvis. Det var en diskussion som varken vanns eller förlorades, men dĂ€r parterna snabbt hittade sina roller: den unge nytĂ€nkaren med klar vision och svajig stĂ€mma mot den solide, avfĂ€rdande försvararen av immateriell egendom. I takt med att PiratbyrĂ„n framtrĂ€dde i olika medier tog aktiviteten pĂ„ sajten piratbyran.org fart pĂ„ allvar. I PiratbyrĂ„ns egen nyhetsrapportering blanda- PIRATKOPIERING ÄR BRA! | 81
  • 3. des notiser om upphovsrĂ€ttsteori, patentfrĂ„gor, rĂ€ttstvister och nya kopie- ringsskydd. Ofta kryddades de med nĂ„gon sorts punkig pose, som »Vi pĂ„ PiratbyrĂ„n ger RIAA fingret«. Allt som skrevs, och Ă€ven inslaget i Folkradion, kopierades och publice- rades pĂ„ sajten. MedieframtrĂ€dandena diskuterades i kommentartrĂ„dar och pĂ„ IRC och snart öppnades dĂ€r en ny diskussionskanal: #piratbyran. org. Den nĂ€tburna diskursen fick sĂ„ ett permanent, webbaserat hem i ok- tober nĂ€r PiratbyrĂ„n lanserade ett webbforum. Det var pĂ„ nĂ€tet organisationen hade fötts, och dess möjligheter till mĂ„nga olika diskussionsformer var en del av PiratbyrĂ„ns DNA. IRC-kanaler och webbforum var utmĂ€rkta verktyg för att föra samman likasinnade frĂ„n olika delar av landet. De gav ocksĂ„ en hög grad av anonymitet, vilket gjorde att man kunde pröva sig fram i tankar och samtal utan att vara rĂ€dd att göra bort sig. Det blossade ibland upp partipolitiska debatter, sĂ€rskilt moderater kal- lades vid mindre smickrande tillmĂ„len, men sĂ„ fort det hĂ€nde grep nĂ„gon in och predikade tolerans för piraters olika Ă„sikter. Det var pĂ„ det hela ta- get ett inkluderande samkvĂ€m dĂ€r nyliberaler, kommunister och anarkis- ter gick sida vid sida. SĂ„ lĂ€nge man var kritisk till upphovsrĂ€ttens utform- ning var allt förlĂ„tet. Det gemensamma sökandet efter ett sprĂ„k och ett tankesĂ€tt dĂ€r man kunde definiera upphovsrĂ€ttsfrĂ„gor utifrĂ„n sin egen verklighet kom att bli kĂ€rnan i PiratbyrĂ„n. De har egentligen aldrig haft nĂ„gon konkret politisk agenda, som att avskaffa upphovsrĂ€tten eller att legalisera all fildelning. De Ă€r mer teoretiska Ă€n sĂ„. Mer flummiga, skulle somliga sĂ€ga. NĂ€r de bara var ett gĂ€ng IRC-kompisar kallade de sig gĂ€rna för en »upphovsrĂ€ttsfientlig organisation«. Snart formulerade de dock om sig och beskrev sig istĂ€llet pĂ„ sin webbsida som »inte en organisation, Ă„tminstone inte i första hand. Först och frĂ€mst Ă€r PiratbyrĂ„n [...] en pĂ„gĂ„ende konversations Medierna köpte under alla omstĂ€ndigheter upplĂ€gget med hull och hĂ„r, hur vagt definierad denna piratbyrĂ„ Ă€n var, och dĂ€rför var Rasmus denna oktoberkvĂ€ll inbjuden till Debatt för att diskutera fildelning med artist- managern Hasse Breitholtz, musikern Dennis LyxzĂ©n och moderatpoliti- kern Anna König. Hasse Breitholtz var en veteran i branschen och sĂ„g respektingivande ut med sin rakade skult och svarta skinnjacka. Men han slarvade lite i sina argument, blandade ihop begreppen. »Varför stanna vid att ta musik frĂ„n dem som har gjort den? Varför inte gĂ„ in pĂ„ ÅhlĂ©ns och ta mat eller mjölk eller nĂ„nting annat?« Enkelt. Det gamla blanda-ihop-materiella-och-immateriella-vĂ€rden-tricket. Rasmus duckade och skickade kvickt in en nĂ€ve över den sĂ€nkta garden. »Men Hasse och Anna, ni Ă€r jĂ€tteroliga hĂ€r. Om jag har en bil och du tar den av mig« - Rasmus gestikulerade ivrigt mot Anna König - »dĂ„ har inte jag kvar den bilen. Okej? Men om jag har en mp3-fil och du kopierar den av mig, dĂ„ har jag kvar den. AlltsĂ„ Ă€r det nĂ„t helt annat.« Rasmus slog segervisst ut med armarna. Men Anna König laddade för en motattack. »Men jag tĂ€nkte sĂ€ga det hĂ€r ocksĂ„ med att skivbolagsindustrin tjĂ€nar pengar. Men vilka Ă€r det som tjĂ€nar pengar pĂ„ pirathandel? Jo, det har vi- sat sig att det finns stora kriminella nĂ€tverk som finansierar försĂ€ljning av piratkopiering för att sen i sin tur finansiera narkotika...« - Rasmus brast ut i ett illa Ă„terhĂ„llet skratt, glad att motstĂ„ndarna lobbade sĂ„ enkla smash- bollar till honom - »... och terrorism.« »Du pratar ju om nĂ„t helt annat nu«, sade Rasmus. »Dels, EU-kommissionen tar ju upp det i sin...« »Ja, visst, jĂ€ttehemskt, Anna, jĂ€ttehemskt. Men ...« Lennart Persson, Debatts programledare, tittade pĂ„ spektaklet med road blick men bestĂ€mde sig sĂ„ för att gripa in. »Rasmus, Rasmus, nu lĂ„ter vi Anna tala fĂ€rdigt.« Anledningen till att Rasmus knappt kunde hĂ„lla sig var att han hade lĂ€st ett utspel som Anna König gjort tidigare, och han kunde hennes argu- mentation. Rasmus hade diskuterat igenom sina argument med IRC-kam- raterna och klottrat ner nĂ„gra viktiga punkter pĂ„ en lapp. Men den behövde han inte. Det var bara att lĂ„ta henne tala, och grĂ€va sin egen grav. Anna König, nu nĂ„got skakad, lĂ€mnade öppet mĂ„l. »Det finns en enorm handel idag med piratkopior, som, dĂ€r, som, dĂ€r kinesiska maffian och ryska maffian ligger bakom. Och Ă€r det bĂ€ttre i sĂ„ fall att handeln och pengarna frĂ„n piratkopior gĂ„r till att finansiera narko- tikahandel och terrorism Ă€n till skivbolagen?« Rasmus blĂ„ste upp sig för nĂ„dastöten och tog i med den slagfĂ€rdigaste stĂ€mma han kunde uppbĂ„da pĂ„ sin smĂ„sliriga Halmstaddialekt: »DĂ„ Ă€r det ju jĂ€ttebra att det finns fildelningsnĂ€tverk dĂ€r ingen ens be- höver betala och ingen maffia kan tjĂ€na nĂ„gra pengar.« PIRATKOPIERING ÄR BRA! | 8382 | PIRATERNA
  • 4. Rasmus tillĂ€t sig ett belĂ„tet leende. Han log för att han kĂ€nde i kroppen att han vunnit en argumentation, men han begrep inte sjĂ€lv i den stunden konsekvenserna. Det var i det ögonblicket som Rasmus Fleischer förvand- lades till de facto-ledare för PiratbyrĂ„n, ett tajt nĂ€tverk med lösa konturer, som kom att ha tung genomslagskraft i samhĂ€llsdebatten i mĂ„nga Ă„r fram- över, bĂ„de i Sverige och utomlands. Debatten var i praktiken över, men upphovsrĂ€ttsivrarna fick Ă€nnu en smocka innan de gick hem. Dennis LyxzĂ©n, sĂ„ngare i The International Noise Conspiracy, borde som musiker ha intresse av att folk köpte hans skivor. I debatten stod han dock pĂ„ Rasmus sida. I stripigt svart hĂ„r och röd trĂ€ningsoverallsjacka avrundade han debatten: »Jag tĂ€nker sĂ„ hĂ€ra«, sade han pĂ„ lugn vĂ€sterbottniska. »Nu har folk fĂ„tt smak för det hĂ€r och insett att vi behöver faktiskt inte betala för musik. Och skivbolagen och staten kan sĂ€tta upp hur mycket hinder de vill. Folk har fĂ„tt smak för det hĂ€r och kommer att fortsĂ€tta. Och för mig som musiker sĂ„ Ă€r faktiskt det viktigaste att sĂ„ mĂ„nga som möjligt fĂ„r höra min musik.« Programmet spelades in i Göteborg, sĂ„ Rasmus Ă„kte hem till en bekant ef- ter debatten, dĂ€r han skulle sova. Det belĂ„tna leendet satt kvar hela kvĂ€llen och han kunde inte hĂ„lla sig frĂ„n att scrolla igenom IRC-historiken för att se vad som hade sagts i #piratbyran.org under programmet. Bifallet uttrycktes bitvis pĂ„ chattkanalernas egna version av sotarsprĂ„k - fullt av svengelska, förkortningar, medvetna stavningsfel och missbru- kade skiljetecken - men det var inte desto mindre klart och enhĂ€lligt. <twinky> NARKOTIKA! <Svartvit> Haha! <R-mus> MEN FY FAN NU ÄR HON UTE OCH CYKLAR <Desann> FAN VA PATETISKT! <zmytt> HAHHAHAHAHAHAH <Svartvit> Terrorism! <cresti> han log överlĂ€gset:) <fentanyl> HAHAHA <cerebri> :D <fentanyl> det dĂ€tr var det roligaste jag har hört 84 | PIRATERNA <NackA deba> haha. <Desann> nu jĂ€vlar tog det hus i helvete <fentanyl> LOL <NackA deba> maffian! <NackA deba> shit! <zmytt> quote <Desann> exakt <Svartvit> Ryska maffian! <Desann> ryska maffian <fentanyl> ja, tanka inte mp3'or, ni stödjer terrorism och narkotikahandl!!! <zmytt> ojojojjo <NackA deba> haha! <twinky> TERROR! <fentanyl> HAHA. <Desann> ja jĂ€vlar <twinky> :> <Desann> HAHAAH <twinky> rsms ruu <twinky> :> <Desann> rsms r teh roxx <zmytt> jag kissar pĂ„ mig Piratkopiering hade varit en aktuell samhĂ€llsfrĂ„ga Ă€ven en mĂ„nad tidiga- re. Men det var först nu det fanns tvĂ„ sidor i debatten, som framstod som jĂ€mbördiga. Rasmus Fleischer har sjĂ€lv sagt om PiratbyrĂ„n att »vi representerar ingen, vi Ă€r inte fildelarnas röst«. Men i sĂ„dana frĂ„gor var det i slutĂ€ndan inte han som bestĂ€mde. Det gjorde medierna, utifrĂ„n sina speciella behov. Pirater- na hade hösten 2003 fĂ„tt en alldeles egen, vĂ€lartikulerad lobbyorganisation. Det första stora slaget hade dessutom utkĂ€mpats i rikssĂ€nd tv och Pirat- byrĂ„n stod som vinnare.
  • 5. »JAG SER MIG INTE SOM PIRAT. NEJ, DET GÖR JAG INTE« Jag tror jag köpte den första piratkopierade filmen för fem Ă„r sedan. Det började med att jag frĂ„gade en vĂ€n som jag visste laddade ner om han kun- de brĂ€nna filmer och cd-skivor till mig. Nu Ă€r vi nĂ€stan tio personer pĂ„ job- bet som varje mĂ„nad köper filmer och musik av honom. Jag betalar sjuttio kronor för en film och femtio för en cd-skiva. De Ă€r jĂ€ttefina, det Ă€r precis som en köpt film, med omslag i fĂ€rg och fodral och allt. Jag tĂ€nker inte pĂ„ skillnaden. KvalitĂ©n Ă€r jĂ€ttebra, det Ă€r nĂ€stan aldrig nĂ„got problem. Och om det Ă€r det fixar han snabbt en ny skiva. Jag brukar samla pĂ„ mig saker jag vill ha och skriva upp dem pĂ„ en lapp. Jag tittar ofta pĂ„ biolistan i tidningen och kryssar för de filmer jag vill se, el- ler sĂ„ tittar jag igenom reklamblad frĂ„n skivförsĂ€ljare. Ibland hör jag en lĂ„t pĂ„ radion, och dĂ„ skriver jag ner den. Det blir mycket actionfilmer, som Beck och Wallander. Dem gillar jag. Jag köper en hel del till min dotter ocksĂ„. Det blir mycket gamla svenska barnfilmer som Barnen i Bullerbyn, SaltkrĂ„kan och Pippi LĂ„ngstrump. NĂ€r jag har en bra lista sĂ„ ringer jag honom och bestĂ€ller. Det blir kanske en gĂ„ng i mĂ„naden. Han kan fixa allt. Det har inte hĂ€nt att han inte har haft vad jag frĂ„gat efter. Jag vet att det Ă€r fel, men jag köper eftersom det Ă€r sĂ„ mycket billiga- re. DĂ„ kan jag köpa mer. Jag har aldrig tid att gĂ„ pĂ„ bio heller eftersom jag mĂ„ste Ă„ka Ă€nda in till Jönköping dĂ„. Det Ă€r för jobbigt. Sedan vill man ju inte vĂ€nta till filmen kommer pĂ„ dvd heller. PIRATERNA | 87
  • 6. Kanske tycker jag lite synd om artisterna, de förlorar ju pengar. Men skivbolagen har jag inte tĂ€nkt pĂ„. Egentligen sĂ„ borde man ju stödja dem man gillar. Men sĂ„ blir det inte. Sedan jag började köpa filmer av min vĂ€n har jag inte köpt en enda laglig film eller skiva. Jag Ă€r inte rĂ€dd för att Ă„ka fast. Jag tror inte att de kollar sĂ„ noga. Har ald- rig hört att nĂ„gon Ă„kt fast för det hĂ€r. Polisen har nog bĂ€ttre saker för sig? Jag ser mig inte som pirat. Nej, det gör jag inte. C A R I T A , 4 4 Å R , K O K E R S K A , F O R S E R U M VI VET VAR DU BOR H E N R I K P O N T É N V A R en av dem som blev tagna pĂ„ sĂ€ngen nĂ€r PiratbyrĂ„n bildades hösten 2003. Visst, han hade mĂ€rkt vissa tendenser. Svenska fil- delare var hala typer, det hade han lĂ€rt sig, och de skĂ€mdes inte för att dela ut hundratals megabyte upphovsrĂ€ttsskyddat material via Direct Connect eller andra fildelningsteknologier. Men hittills hade de Ă„tminstone inte stĂ€llt sig upp och förkunnat att de var stolta över att vara brottslingar. NĂ€r PiratbyrĂ„n skickade ut sitt ökĂ€nda pressmeddelande var det inte bara nĂ„got nytt för Sverige. Det var vĂ€rldsunikt. För Henrik var det extra mĂ€rkligt. Den nya, mystiska organisationen PiratbyrĂ„n tycktes till namn och uppsĂ„t vara en direkt antagonist till den organisation han sjĂ€lv varit med och bildat tvĂ„ Ă„r tidigare, dĂ€r han nu arbe- tade som ansvarig jurist: AntipiratbyrĂ„n. De hade nyligen börjat fokusera pĂ„ just fildelning, den verksamhet som PiratbyrĂ„n glatt föresprĂ„kade. I början av tjugohundratalet jobbade Henrik PontĂ©n pĂ„ MDTS (Bransch- organisationen för multimedia, dator- och tv-spel) med att jaga folk som importerade och sĂ„lde piratkopior. De informerade ocksĂ„ om rĂ€ttsfall, för att fĂ„ folk att inse riskerna med att Ă€gna sig Ă„t brottslig verksamhet, nĂ„got som Henrik minns att somliga »politiskt korrekta reportrar« tyckte var vĂ€ldigt upprörande. Piratkopiorna pĂ„ den tiden var fysiska objekt som cd-skivor och video- filmer, som sĂ„ldes antingen per postorder eller öga mot öga. Till Henrik PontĂ©ns arbetsuppgifter hörde pĂ„ den tiden att Ă„ka runt i landet och följa försĂ€ljare av piratmaterial pĂ„ marknader och festivaler. Han kunde ligga ute PIRATERNA | 89
  • 7. pĂ„ vĂ€garna i veckor i strĂ€ck, och ibland kulminerade arbetet i att han sjĂ€lv gjorde ett sĂ„ kallat envarsgripande. Med andra ord höll han handgripligen fast en misstĂ€nkt tills polisen kom till platsen. Han gjorde ocksĂ„ hembesök - vid ett tillfĂ€lle tillsammans med ett tv- team frĂ„n programmet Efterlyst - nĂ€r han fick tips om att nĂ„gon sĂ„lde piratkopior frĂ„n sin lĂ€genhet. En av piraterna som Henrik var med och grep drev en omfattande importverksamhet dĂ€r han Ă„kte fram och tillba- ka till Thailand med piratkopior. Efter att ha dömts till skadestĂ„nd pĂ„ sex- ton miljoner kronor flydde han ocksĂ„ till andra sidan jorden och antas bo i Thailand Ă€n idag. Arbetet pĂ„ den tiden var mer handgripligt. Henrik agerade detektiv och gjorde sĂ„dant som han egentligen tyckte var polisens jobb, krasst konsta- terande att skyddet av upphovsrĂ€tten inte var sĂ€rskilt högt prioriterat av myndigheterna. Det var en tid dĂ„ Henrik PontĂ©n var hjĂ€lte i media, nĂ€r han haffade folk som gjorde sig en hacka pĂ„ andras kreativitet. Det var inte sĂ€r- skilt svĂ„rt att fĂ„ opinionen och Hasse Aro med sig pĂ„ sĂ„dana upptĂ„g. Sedan kom bredbandsuppkopplingarna, och med dem Napster. Napster pĂ„verkade inte Henrik PontĂ©ns arbete sĂ€rskilt mycket eftersom hans juris- diktion var film och spel, men pĂ„ Kazaa och Direct Connect började fil- mer och spel spridas. NĂ€r fildelningen tagit fart var inget riktigt detsamma lĂ€ngre, vare sig för pirater eller för antipirater. För piraterna blev det svĂ„rare att göra sig en affĂ€rsverksamhet av att sĂ€lja sĂ„dant som vem som helst nu kunde ladda ner, och för antipiraterna blev det omöjligt att jaga piraterna pĂ„ vĂ€garna - nu mĂ„ste de jagas pĂ„ nĂ€tet och framför sina bildskĂ€rmar. Fienden var inte lĂ€ngre en smĂ„kriminell pirat- handlare med dvd-skivor i bagageluckan, utan en miljonskara med sina hemdatorer som verktyg. Henrik PontĂ©ns jobb blev pĂ„ sĂ€tt och vis lĂ€ttare med fildelningen. Nu kunde han sitta vid sitt skrivbord och samla bevis mot fildelarna, som sĂ€l- lan brydde sig om att sopa igen sina digitala spĂ„r. Å andra sidan var skĂ€rm- dumpar (digitala bilder av vad sin visas pĂ„ en bildskĂ€rm vid ett givet ögon- blick) och listor pĂ„ IP-adresser (de nummer som identifierar personerna som rör sig pĂ„ internet) inte lika tydliga bevis som ögonvittnen som sett en person sĂ€lja piratskivor pĂ„ en marknad. Att de profiterande försĂ€ljarna försvann innebar ocksĂ„ att piratrollen komplicerades. NĂ€r piraterna blev vanliga svenskar som delade filer utan tanke pĂ„ att tjĂ€na pengar blev det svĂ„rare att kalla dem för skurkar, och med PiratbyrĂ„ns intrĂ€de pĂ„ scenen följde ett skifte i opinionen. AntipiratbyrĂ„n var inte ensam i Sverige om att jobba mot piratverksamhet. FrĂ„n politiskt hĂ„ll var stödet pinsamt svagt, tyckte Henrik, men Ă„ andra si- dan arbetade olika kommersiella krafter idogt med piratbekĂ€mpning. De tongivande piratjĂ€garna pĂ„ den svenska scenen Ă€r kĂ€nda under för- kortningar som fĂ„r dem att lĂ„ta som divisioner inom sĂ€kerhetspolisen el- ler den militĂ€ra underrĂ€ttelsetjĂ€nsten: APB, BSA, Ifpi och MPA. Bakom förkortningarna döljer sig AntipiratbyrĂ„n, Business Software Alliance, In- ternational Federation of the Phonographic Industry och Motion Picture Association. De lobbar mot myndigheter, de spĂ„rar fildelare, de kartlĂ€gger fildelningsflödet, de betalar ut tipspengar till angivare och ibland medver- kar de vid razzior och i polisutredningar. BSA bildades 1988 och har verksamhet i Ă„ttio olika lĂ€nder. Deras byte Ă€r inte privata fildelare, utan företag som anvĂ€nder programvara utan att köpa licenser till den. Bland medlemmarna i BSA finns Adobe, Apple, Autodesk, McAfee, Microsoft, Quark, Symantec och andra stora mjukvaruföretag. Den programvara de vill ha skyddad strĂ€cker sig frĂ„n operativsystemet Windows (Microsoft) till virusskydd (McAfee och Symantec), layoutprogram (Quark) och avancerade designverktyg (Autodesk). Det Ă€r program som mĂ„nga fö- retag Ă€r beroende av för sin verksamhet, och licenserna till dem Ă€r ofta vĂ€l- digt dyra. Det innebĂ€r att ett litet företag kan spara hundratusentals kronor om Ă„ret genom att strunta i att betala sina licenser. Enligt BSA:s siffror Ă€r 25 procent av all programvara hos företagen i Sverige piratkopierad, vilket motsvarar 2,1 miljarder kronor i vad BSA be- skriver som förlorade intĂ€kter. Intressant nog minskar piratkopiornas an- del pĂ„ den svenska marknaden, och internationellt sĂ€tt Ă€r den vĂ€ldigt lĂ„g. Sveriges 25 procent ska jĂ€mföras med ett vĂ€rldsgenomsnitt pĂ„ 39 procent och lĂ€nder som RumĂ€nien och Bulgarien, dĂ€r andelen piratkopior Ă€r 68 procent. Att piratnationen Sverige har en sĂ„ lĂ„g andel piratkopior i företagen Ă€r intressant, de exakta siffrorna mĂ„ste dock tas med en nypa salt. BSA Ă€r en organisation med speciella ekonomiska intressen - dels vill de skapa opinion, dels vill de motivera sin existens för sina uppdragsgivare - och de redovisar inte hur de kommer fram till sina siffror. VI VET VAR DU BOR | 9190 | PIRATERNA
  • 8. BSA:s arbete bygger till stor del pĂ„ ett angiverisystem. PĂ„ deras webb- plats erbjuder de upp till en halv miljon kronor för tips som leder till att BSA vinner skadestĂ„nd mot en nĂ€ringsidkare som saknar erforderliga li- censer, och de hĂ€nvisar till en hotline i form av ett 020-nummer dit den som just grĂ€lat med chefen kan ringa och skvallra pĂ„ sitt företag. BSA fĂ„r in ett hundratal tips Ă„rligen, varav ungefĂ€r hĂ€lften leder till nĂ€rmare efter- forskning. ÄndĂ„ fick BSA under 2007 bara in 1,7 miljoner kronor i skade- stĂ„nd och förlikningar. För de företag som nagelfars Ă€r uppmĂ€rksamheten frĂ„n BSA ett problem, oavsett om de Ă€r skyldiga eller ej. 2002 gjorde BSA och kronofogdemyn- digheten en razzia hos Göteborgsföretaget Mindark, som skapat den vir- tuella vĂ€rlden Entropia Universe. Enligt ett tips frĂ„n en före detta anstĂ€lld anvĂ€nde Mindark piratkopierad programvara, och nĂ€r BSA knackade pĂ„ tidigt en morgon krĂ€vde de att fĂ„ se alla mjukvarulicenser för de senaste Ă„ren. Mindark kunde inte omedelbart plocka fram dem, och i slutĂ€ndan tog det dem tvĂ„ Ă„r att övertyga BSA om att de faktiskt hade licenser för all sin programvara. 2005 lade BSA ner mĂ„let mot Mindark, som i sin tur ho- tade att stĂ€mma BSA för trakasserier. 2007 rĂ„kade företaget Ekelöw Info Security ut för en granskning. NĂ€r företaget inte genast kunde visa upp sina licenser erbjöd BSA en förlik- ning, men vd:n Nils Erik Ekelöw visste att de hade rent mjöl i pĂ„sen och gick hellre igenom en kostsam process Ă€n att bli uthĂ€ngd som skurk i BSA:s pressmeddelanden. Bevisbördan Ă€r i de hĂ€r fallen omvĂ€nd, sĂ„ Ekelöw var tvungen att presentera bevis för att ingen programvara var piratkopierad. Efter inventering av alla datorer, baklĂ€xa frĂ„n BSA och Ă€nnu en grundlig genomgĂ„ng med hjĂ€lp av konsulter och jurister kostade det Ekelöw Info Security en kvarts miljon kronor att bevisa sin oskuld. Ifpi Ă€r en lobbyorganisation som gĂ„r skivbolagens Ă€renden. Den Ă€r lika glo- bal som BSA, med verksamhet i Ă„ttio lĂ€nder och femtonhundra medlem- mar. Bland de svenska finns allt frĂ„n jĂ€ttar som Sony BMG och Universal Music till mindre bolag som Sound Pollution och TĂ€by City Music AB. Ifpi engagerar sig framför allt i försvaret av upphovsrĂ€tten, och de kĂ€m- par mot nedladdningen med hjĂ€lp av opinionsbildning, assistans till myn- digheterna och genom att föra sina medlemmars talan. De skriver debatt- artiklar och pressmeddelanden för att nĂ„ ut i media, och under Almedals- 92 | PIRATERNA veckan 2008 höll de ett seminarium med den dramatiska titeln »DĂ€rför dog Bellman - om upphovsrĂ€ttens grunder« för att föra fram sitt budskap till de samlade makthavarna. Den fjĂ€rde aktören Ă€r MPA, en mycket stark amerikansk lobbyorganisa- tion med högkvarter i Los Angeles. I Sverige agerar organisationen genom ombudet Monique Wadsted pĂ„ advokatbyrĂ„n MAQS, och de har engage- rat sig starkt för att fĂ„ till stĂ„nd ett Ă„tal mot The Pirate Bay. Bland annat an- litade de under en period privatdetektiver frĂ„n företaget Gothia Protection Group för att skugga Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg. Men trots assistansen frĂ„n andra organisationer Ă€r det AntipiratbyrĂ„n som blivit den frĂ€msta symbolen för kampen mot piraterna. Dels Ă€r det kanske tack vare deras mediemĂ€ssiga namn, dels tack vare Henrik PontĂ©ns vaksamma ansikte och myndiga stĂ€mma som försvarar upphovsrĂ€tten vart Ă€n den hotas. Henrik Ă€r gammal elitfĂ€ktare med ett förflutet i juniorlandsla- get och han har nominerats till utmĂ€rkelsen ȁrets lobbyist« av tidningen ResumĂ©. Han hatar att ge upp, och han sĂ€ger sjĂ€lv att han i sitt jobb drivs av en stark tro pĂ„ att upphovsrĂ€tten Ă€r viktig för internets utveckling. Under en lĂ„ng tid pĂ„gick fildelning och annan piratverksamhet i smyg, och förbrytarna försökte smita, neka eller pĂ„ annat sĂ€tt komma undan nĂ€r de vĂ€l blivit pĂ„komna. Det var vad som hĂ€nde med bittorrent-sajten Suprnova, och det var sĂ„ Janus Friis och Niklas Zennström agerade nĂ€r snaran bör- jade dras Ă„t kring deras fildelningstjĂ€nst Kazaa. Att piraterna stĂ€llde sig upp och tog strid för sina rĂ€ttigheter var ovĂ€n- tat och överraskande för Henrik. SjĂ€lva tanken pĂ„ att de skulle ha rĂ€tt att stjĂ€la nĂ„gon annans kreationer sĂ„g han som stötande, men efter att den första chocken lagt sig vĂ€cktes motvilligt hans intresse, och han insĂ„g tvĂ„ saker. Ett: PiratbyrĂ„n kunde inte fĂ„ stĂ„ oemotsagd i media. TvĂ„: Piratby- rĂ„ns existens innebar en chans att föra upp upphovsrĂ€ttsfrĂ„gor pĂ„ den all- mĂ€nna agendan och skapa medvetenhet kring de nya problem som inter- net förde med sig. Ur professionell synvinkel tyckte Henrik inte att det var AntipiratbyrĂ„ns sak att debattera i medierna. Det var politikernas sak, som de tyvĂ€rr inte skötte sĂ€rskilt vĂ€l. Men rent personlig sĂ„g Henrik fram emot utmaningen att debattera upphovsrĂ€tt med sina nya motstĂ„ndare. Han sĂ„g inget fel i att de engagerade sig för det de trodde pĂ„, men tillĂ€t sig att konstatera att det VI VET VAR DU BOR | 93
  • 9. mĂ„ste vara ett tecken pĂ„ ett vĂ€ldigt vĂ€lmĂ„ende samhĂ€lle nĂ€r det viktigaste för unga mĂ€nniskor att engagera sig för var rĂ€tten att snylta pĂ„ andra mĂ€n- niskors konstnĂ€rliga gĂ€rning. Sedan fildelningen blivit det stora hotet mot upphovsrĂ€tten hade Henrik PontĂ©n blivit en skrivbordssoldat som frĂ„n tryggheten pĂ„ kontoret pĂ„ Tors- gatan i Stockholm bevakade fildelningssystem pĂ„ nĂ€tet, spĂ„rade IP-adresser och skickade varningsbrev till pirater. Lite saknade han stridens hetta, den som tidigare gick att finna i piratjakten ute pĂ„ vĂ€garna. Men Henrik PontĂ©n kunde inte riktigt förutse den riktning som debat- ten skulle ta de nĂ€rmaste mĂ„naderna. Med PiratbyrĂ„ns entrĂ© pĂ„ scenen bubblade en stark opinion för fildelning upp till ytan. Sverige framstod plötsligt som ett land fullt av pirater, som varken skĂ€mdes för sina brott el- ler var rĂ€dda att Ă„ka fast. Henrik debatterade med Rasmus Fleischer och andra pirater i tv och ra- dio, men sĂ„ smĂ„ningom insĂ„g han att AntipiratbyrĂ„n aldrig skulle kunna vinna opinionskriget. PĂ„ den tiden dĂ„ han slog till mot pirater som sĂ„lde ko- pior och tjĂ€nade stora pengar var han den gode i media, men nĂ€r piraterna blev helt vanliga mĂ€nniskor framstod AntipiratbyrĂ„n som de onda. Även medierna började han allt mer att uppfatta som en fiende. Frustrationen vĂ€xte nĂ€r Expressen i en ledare propagerade för fri fildelning och Dagens Nyheters ledarskribent Karin Rebas, som Henrik sĂ„g det, kopierade Pirat- partiets program rakt av. För att vĂ€nda opinionen skulle det krĂ€vas att artister och filmskapare klev fram och berĂ€ttade hur fildelningen pĂ„verkade dem och deras verksam- het. Annars skulle folk, inte minst journalister, fortsĂ€tta att slentrianmĂ€ssigt ta den lille mannens parti och vĂ€nda sig mot dem som uppfattades som makten och etablissemanget, det vill sĂ€ga de intressen som Henrik PontĂ©n företrĂ€dde. Problemet var att det sĂ€llan lĂ„g i den enskilda artistens intresse att trĂ€da fram och ta kampen mot fildelande fans. Det kunde om inte annat Metallicas Lars Ulrich vittna om. Och konsekvenserna kunde bli vĂ€rre Ă€n det spott och spe Ulrich utsattes för efter sitt misslyckade försök att bli alla artisters hjĂ€lte. Enligt Henrik PontĂ©n har de artister som trĂ€tt fram ofta utsatts för hot och krĂ€nkningar. Han har sjĂ€lv hotats tusentals gĂ„nger. Snart sagt vartenda medieframtrĂ€dande han gjort har följts av mejl och sms dĂ€r okĂ€nda avsĂ€ndare pĂ„pekat att »vi vet var du bor« och »knivar Ă€r vassa«. Även hans barn och förĂ€ldrar har blivit hotade, liksom advokaten Monique Wadsted och politiker som engagerat sig i frĂ„gan. Henrik talar om ett hat frĂ„n piraterna, som han menar Ă€r unikt för Sve- rige. Men hat och hot stĂ€rkte honom i övertygelsen att han hade rĂ€tt i sak. Om meningsmotstĂ„ndarna tillgrep sĂ„ fega metoder som anonyma trakas- serier kunde de inte ha mycket till argument att komma med, resonerade han. MotstĂ„ndarna mĂ„ vara en heterogen skara bestĂ„ende av illvilliga ton- Ă„ringar, ideologiskt drivna pirater och helt vanliga svenskar, hur som helst retade de upp Henrik PontĂ©n. Det hĂ€r var en kamp han verkligen ville vin- na. Om nu opinionskriget var förlorat för stunden sĂ„ formulerade han i alla fall en egen uppdragsbeskrivning som kom att gĂ€lla de nĂ€rmaste Ă„ren: hĂ„ll stĂ€llningarna tills politikerna har hunnit sĂ€tta sig in i frĂ„gan. Och sĂ„ Ă„ter- stod ju det operativa arbetet. Torsdagen 10 mars 2005 klockan fem över nio pĂ„ morgonen gjorde Krono- fogdemyndigheten, förstĂ€rkt av konsulter frĂ„n företaget Softronic, en razzia pĂ„ AntipiratbyrĂ„ns adress i Birkastan i Stockholm. Tillslaget var dock inte riktat mot Henrik PontĂ©ns kontor utan mot företaget Bahnhof Internet i samma hus. Razzian var ett resultat av AntipiratbyrĂ„ns underrĂ€ttelsearbete. PĂ„ deras uppdrag hade en infiltratör med tĂ€cknamnet »Rouge« snokat i misstĂ€nkta aktiviteter hos Bahnhof och försett Henrik med uppgifter om att ett antal servrar hos företaget var fyllda med musik, film och datorspel som gjorts tillgĂ€ngligt för nedladdning. Efter en första undersökning ringde Henrik PontĂ©n polisen som kom och hĂ€mtade fyra servrar, dĂ€ribland ett beryktat stycke hĂ„rdvara som kal- lades för Enigma, en viktig digital knutpunkt för den sĂ„ kallade Scenen. Scenen var kĂ€llan till de flesta piratkopior som flödade i fildelningsnĂ€t- verken. Det var vanligtvis inte sĂ„ att vanliga fildelare kopierade sina egna dvd-filmer och spred dem, utan kopiorna kom i de flesta fall frĂ„n denna lilla grupp mĂ€nniskor som hade produktionen som hobby. Medlemmarna i det hemliga nĂ€tverket var till största delen extremt datorkompetenta per- soner, varav mĂ„nga hade centrala positioner pĂ„ svenska IT-företag. Det var frĂ„n dem som piratkopiorna spreds, först inom det slutna elitnĂ€tverket och dĂ€refter till miljonerna i fildelarnas skara. Vissa personer i Scenen sympatiserade med sajter som The Pirate Bay VI VET VAR DU BOR | 9594 | PIRATERNA
  • 10. och pumpade gĂ€rna ut material till fildelarna. Men det var inte fildelnings- ideologi av PiratbyrĂ„ns eller Piratpartiets snitt som drev Scenen. Deras drivkraft var viljan att vara först med varje »release« av nya grejer. De var organiserade i grupper som gjort releaseverksamheten till en sport, kom- plett med ett eget system för poĂ€ngrĂ€kning. Henrik PontĂ©n hade noterat ett groende missnöje bland de aktiva i Sce- nen med hur verksamheten artade sig. Somliga ogillade att deras exklusiva material lĂ€ckte ut till det vanliga fildelarpatr asket, medan andra vĂ€nde sig mot trenden att ta betalt för material. Det hĂ€nde till och med att folk frĂ„n Scenen vĂ€nde sig till AntipiratbyrĂ„n med information om sĂ„vĂ€l vanliga fil- delare som de egna grupperna. Det var med andra ord perfekt lĂ€ge att vĂ€rva dubbelagenter, och det var precis vad AntipiratbyrĂ„n hade gjort. PĂ„ PiratbyrĂ„ns webbplats kokade kĂ€nslorna efter razzian mot Bahnhof. I en flod av foruminlĂ€gg under rubriken »Terror mot internetleverantör« talades det om justitiemord. Henrik PontĂ©ns mobiltelefonnummer pu- blicerades i diskussionen och medlemmen Dragonball uppmanade sina medpirater att »trakasera honom sĂ„ mycket ni vill. Nu Ă€r det fullt krig«. GustafG svarade med en förfrĂ„gan om nĂ„gon kunde tipsa om en »skicka gratis SMS service«. En besynnerlig omstĂ€ndighet var att AntipiratbyrĂ„n inte bara satt i sam- ma hus som Bahnhof utan ocksĂ„ anvĂ€nde Bahnhof som webbhotell för sin egen sajt, och anvĂ€ndaren oxdecafbad började dĂ€rför spekulera i om Anti- piratbyrĂ„n möjligen kunde ha sin mejl hos Bahnhof, och vad som i sĂ„ fall kunde hĂ€nda. NĂ„gon uppmanade till JO-anmĂ€lningar mot bĂ„de Antipirat- byrĂ„n och Kronofogdemyndigheten. Flera föreslog att man skulle starta ett parti för att lyfta frĂ„gor om upphovsrĂ€tt och integritet i riksdagen. Forummedlemmen crowley tycktes ha bĂ€st insikt i vad tillslaget inne- bar: »Jag vet inte om ni ser vidden av det hĂ€r. Det Ă€r inga vanliga 10-mbits siter som Ă€r nere. Siterna stog pĂ„ Bahnhofs backbone. Det fanns ingen begrĂ€ns- ning pĂ„ bandbredden utom datorernas hĂ„rdvara. En av siterna var en av Eu- ropas största och hade över 30Tb i lagringsutrymme. Den hade vart uppe sen 1996. Detta Ă€r topsites som vanliga dödliga aldrig kommer fĂ„ ett konto pĂ„.« För att tala klarsprĂ„k var det inga smĂ„pirater som AntipiratbyrĂ„n lyckats slĂ„ pĂ„ fingrarna den hĂ€r gĂ„ngen. Henrik PontĂ©n hade stuckit vĂ€rjan i hjĂ€rtat pĂ„ den organiserade piratscenen. ÄndĂ„ kom diskussionen i media mer att handla om vilka finter han egentligen anvĂ€nt sig av för att nĂ„ dit. Infiltratören Rouge, som spelade en nyckelroll i tillslaget mot Bahnhof, kom sjĂ€lv frĂ„n Scenen. Han var kompis med nĂ€tverksteknikern Martin (fin- gerat namn) som jobbade hos Bahnhof och dĂ€r drev en sĂ„ kallad »top site« - en kraftfull dator Ă€gnad Ă„t distribution av upphovsrĂ€ttsskyddat material, med enorm kapacitet i form av bandbredd och lagringsutrymme. Under flera mĂ„nader hade Rouge spelat ett dubbelspel. Samtidigt som han aktivt arbetat med driften av Enigma hade han samlat information Ă„t Antipirat- byrĂ„n, mot sexsiffrig ersĂ€ttning. Martin Ă€r förtegen om sitt engagemang i Scenen. I Bahnhofs internut- redning medgav han att han var »ansvarig för sjĂ€lva driften av hĂ„rdvaran«, tillsammans med bland andra infiltratören Rouge. Enligt Martin var det Rouge som var drivande, laddade upp och ner material, vĂ€rvade nya med- lemmar och bekostade hĂ„rdvaran. Henrik PontĂ©n vill inte kommentera Bahnhof-fallet eftersom förunder- sökningen Ă€nnu pĂ„gĂ„r, och Rouge har gĂ„tt underjorden. Det kommer med andra ord att dröja innan hela bilden av AntipiratbyrĂ„ns och Bahnhofs agerande klarlĂ€ggs. Men piraterna vĂ€ntade inte pĂ„ förklaringar. De gick till attack. Henrik PontĂ©n bombarderades med sms och hans barns mobiltelefoner ringde mitt i natten. AntipiratbyrĂ„n anmĂ€ldes till polisen, JO och Datainspektionen, nĂ„- got som fick stort utrymme i media, som beskrev Bahnhof-razzian i tyd- ligt kritiska ordalag. Sent pĂ„ kvĂ€llen 13 mars slog en grupp hackare till mot AntipiratbyrĂ„ns webbplats. De kom Ă„t all mejlkorrespondens till och frĂ„n AntipiratbyrĂ„n och slĂ€ngde ut den pĂ„ sajten www.antipiratbyran.org tillsammans med en summering av situationen: Vi har liksom ni undrat mycket om vad som egentligen hĂ€nde hos Bahnhof och eftersom vi Ă€r, förutom unga, vĂ€ldigt arga sĂ„ kĂ€nner vi oss uppmanade att dela denna informationen men sĂ„ mĂ„nga som möjligt. Allt för att ni ocksĂ„ ska kunna bli arga, och att era vĂ€nner ska bli arga och deras vĂ€nner och sĂ„ vidare tills internets gator Ă€r fulla av en arg mob som skallar AUH! AUH! AUH! och krĂ€ver PontĂ©ns blod! VI VET VAR DU BOR | 9796 | PIRATERNA
  • 11. AUH var kort för Arga Unga Hackare. Ännu en akronymorganisation hade med andra ord givit sig in i leken, och de agerade parapolisiĂ€rt Ă„ pirater- nas vĂ€gnar. Precis som APB, MPA, Ifpi och BSA klev de in i ringen med sin egen vigilanterĂ€ttvisa nĂ€r de tyckte att rĂ€ttsvĂ€sendet sviktade, dock med mer uppenbart olagliga metoder. Meddelandet fortsatte med en pedagogisk genomgĂ„ng av Antipiratby- rĂ„ns mejl och avslöjandet av infiltratören Rouges namn, personnummer och hemadress. Hoten gjorde Henrik PontĂ©n bedrövad. Han konstaterade att »internets konstruktion lockar inte fram det bĂ€sta hos mĂ€nniskor«. Men hoten gjorde honom ocksĂ„ Ă€n mer förbannad. Medan förundersökningen i Bahnhof-fallet rullade igĂ„ng började för Henrik jakten pĂ„ nĂ€sta stora byte. Det handlade om att samla information, dokumentera lagbrott och till slut fĂ€lla den mest populĂ€ra webbsajten i svensk historia. I media beskrevs den i sĂ„ positiva ordalag att det kröp i skinnet pĂ„ Henrik. Nej, om piraterna trodde att hot och hackande skulle fĂ„ honom att tappa sugen tog de miste. NĂ€sta utmaning för AntipiratbyrĂ„n var att stĂ€nga The Pirate Bay. »Pirate Bay har genom att simpelt bjuda ut film och musik gratis lyckats fĂ„ en hel generation i sitt jĂ€rngrepp. De lyder minsta vink och sjĂ€lvklart innefattar detta ocksĂ„ politiska Ă„sikter. DĂ€rför Ă€r jag inte förvĂ„nad över Sverigedemokraternas framgĂ„ngar i ungdomsvalet.« B E R T K A R L S S O N , E N T R E P R E N Ö R
  • 12. TIAMO MÖTER ANAKATA i N A P S T E R S K Ö L V A T T E N uppstod ett fildelningsvakuum som inte kun- de fyllas av vare sig Kazaa, Limewire eller Direct Connect. Det fanns inte lĂ€ngre nĂ„gon sjĂ€lvklar samlingspunkt dĂ€r man hittade allt och alla. Direct Connect hade sin storhetstid, men med den tekniken var man tvungen att leta sig fram bland olika knutpunkter (sĂ„ kallade hubbar) och dela med sig av massor av material för att sedan med lite tur hitta det man sökte. Fildel- ning hade blivit besvĂ€rligt. Men det var ett tillstĂ„nd som inte varade lĂ€nge. Samma Ă„r som Nap- ster sĂ€nktes, 2001, skapade programmeraren Bram Cohen ett fildelnings- protokoll som fungerade enligt en helt ny princip. Cohen var en wizkid frĂ„n Manhattan som programmerat Basic sedan fem Ă„rs Ă„lder och under gymnasiet deltagit i matematik-OS. Han hade en viktig ny tanke för fil- delningens utveckling: man borde kunna ladda ner delar av en fil frĂ„n mĂ„nga olika kĂ€llor samtidigt, medan man i gengĂ€ld laddar upp de delar man tankat hem. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt skulle man lösa problemen med överbelastade förbindelser dĂ€r alla försökte ladda hem samma populĂ€ra filer frĂ„n ett och samma stĂ€lle. Ja, man skulle inte bara lösa problemen, man skulle vĂ€nda upp och ner pĂ„ dem. De mest populĂ€ra filerna skulle gĂ„ snabbast att ladda ner, eftersom de kunde laddas hem frĂ„n flest olika kĂ€llor samtidigt. Den nya teknologin, bittorrent, tog fart under början av tjugohundrata- let, och 2003 hade den nĂ„tt en viss popularitet. I PiratbyrĂ„ns forum disku- terades den livligt, Ă€ven om inte alla var odelat positiva. Rasmus Fleischer PIRATERNA | 101
  • 13. var till en början skeptisk för att bittorrent-tekniken inte gav samma möj- ligheter att leta igenom folks bibliotek och göra slumpmĂ€ssiga upptĂ€ckter, som andra fildelningsprogram gav. Med program som exempelvis Soul- seek var fildelningen mer personlig, en gemenskap dĂ€r man hittade folk med likartad musiksmak, rotade igenom deras mappar, plockade med sig det man tyckte var intressant och kanske till och med lade till anvĂ€ndaren pĂ„ sin kompislista. Men det var Ă€ndĂ„ i PiratbyrĂ„ns nya chattkanaler pĂ„ IRC som diskussioner- na började föras, hösten 2003, om att skapa den torrent-tracker som bara ett Ă„r senare skulle vara vĂ€rldens största. Det fattades aldrig nĂ„got offici- ellt beslut, skrevs inget manifest eller pressmeddelande, utan trackern var ett experiment bland andra, som nĂ„gra i kretsen gillade och drog igĂ„ng i liten skala. Gottfrid Svartholm Warg föddes 1984, och vid millennieskiftet lĂ€ste han medieprogrammet pĂ„ Mobila gymnasiet i Kista. Snart konstaterade han dock att han var fĂ€rdig med skolan. Det enda som kunde hĂ„lla hans intresse uppe var matten, dĂ€r han lĂ„g en Ă„rskurs före resten av klassen, och sĂ„ datan, Ă€ven om han tyckte att nivĂ„n var löjevĂ€ckande lĂ„g. PĂ„ datalektionerna för- drev Gottfrid tiden med att tillrĂ€ttavisa lĂ€raren och pĂ„peka brister i under- visningen. PĂ„ proven satt han och rĂ€ttade lĂ€rarens frĂ„gor med rödpenna istĂ€llet för att lösa uppgifterna. Vid den tiden hade Napsterhysterin brutit ut i Sverige, och sĂ„ Ă€ven pĂ„ Mobila gymnasiet. Fildelande elever ockuperade större delen av skolans bandbredd och de systemansvariga var till slut tvingade att sĂ€tta ett filter pĂ„ datorerna för att blockera Napster. Det stoppade de allra flesta, men det var rena vĂ€ntjĂ€nsten mot Gottfrid, pojken som pratade med datorer. Med ett par enkla hack fick han i princip hela skolans bandbredd för sig sjĂ€lv och kunde fortsĂ€tta att tanka, nu snabbare Ă€n nĂ„gonsin. Trots dessa smĂ„ ljuspunkter av specialiserad begĂ„vning och fildelning blev skolan snart till övervĂ€gande del en plĂ„ga för Gottfrid. Han var ingen sĂ€rskilt social typ och Fredrik Neij, som senare blev Gottfrids kompanjon, beskriver Gottfrid vid den hĂ€r tiden som »vĂ€ldigt nördig, men duktig«. Gottfrid Ă€r förtegen om sin bakgrund som hackare, men han var mycket intresserad av digital sĂ€kerhet, och efter ett Ă„r hoppade han av gymnasiet för att börja jobba som sĂ€kerhetskonsult pĂ„ ett litet, nystartat företag. DĂ€r 102 | PIRATERNA kunde han ha blivit kvar, men det hĂ€r var Ă„r 2000 och bara ett Ă„r senare lĂ„g företaget pĂ„ skrothögen tillsammans med alla andra sargade offer frĂ„n IT-kraschen. Gottfrid kom dock snart pĂ„ benen igen. Han fick ett nytt jobb i samma bransch och fick nu möjlighet att Ă„ka till Mexiko och förelĂ€sa om datorsĂ€ker- het. DĂ€r knöt han kontakter och snart fick han erbjudandet att komma över och jobba för ett företag mitt i den myllrande huvudstaden, Mexico City. Gottfrid installerade sig i en liten lĂ€genhet i stadsdelen CuauhtĂ©moc, i sjĂ€lva verket ett ombyggt kontor pĂ„ fyrtio kvadratmeter. DĂ€rifrĂ„n hade han nĂ€ra till jobbet och Ă€ven till turisternas Ă€lskade krogdistrikt, Zona Rosa. Men barerna lockade inte Gottfrid som drogs till ett helt annat natt- liv, i skĂ€rmens sken. Han tillbringade bĂ„de arbetsdagar och hemmakvĂ€l- lar framför datorn. PĂ„ dagarna jobbade han med intern programvaruut- veckling och konsultuppgifter i firman dĂ€r han var anstĂ€lld; kvĂ€llarna Ă€g- nade han Ă„t privata projekt och att hĂ€nga i chattkanaler och forum dĂ€r han snackade med svenska polare, bland annat i IRC-kanalen #hack.se. Hösten 2003 var piratrörelsen redan ett faktum i Sverige tack vare Pirat- byrĂ„ns bildande, och Gottfrid drogs in i diskussionerna om att omsĂ€tta teori i praktik. Det var dags att starta en torrent-tracker. Bittorrent-tekniken suddade ut grĂ€nsen mellan att tanka hem och att dela ut, vilket gjorde att man kom runt problemet med parasiter som sög ut nĂ€tverkens resurser utan att sjĂ€lva bidra med nĂ„got. Men den stĂ€llde ock- sĂ„ till problem för upphovsrĂ€ttens försvarare. Medan det var olagligt för en privatperson att lĂ„ta nĂ„gon kopiera en hel film frĂ„n hĂ„rddisken var det nĂ€mligen inte olagligt att lĂ„ta nĂ„gon kopiera en vĂ€ldigt kort sekvens ur densamma. Problemet för bittorrent-anvĂ€ndare var att hitta andra anvĂ€ndare (sĂ„ kallade peers) som hade de filer de sjĂ€lva ville komma Ă„t. DĂ€rför behövde man trackers, som höll reda pĂ„ vilka filer som fanns tillgĂ€ngliga och var. Filerna presenterades i en sökbar lista sĂ„ att fildelare kunde knappa in ex- empelvis »twin peaks season 1« i ett sökformulĂ€r för att hitta en lĂ€nk till en torrent-fil som lĂ€t dem börja ladda ner första sĂ€songen av tv-serien Twin Peaks frĂ„n olika mĂ€nniskor som hade den filen pĂ„ sina hĂ„rddiskar. Track- ern fungerade helt enkelt som en kontaktyta, en vĂ€xellĂ„da som kopplade ihop olika anvĂ€ndare och deras filbibliotek. TIAMO MÖTER ANAKATA | 103
  • 14. NĂ€r Gottfrid och hans IRC-vĂ€nner diskuterade att starta en tracker fanns det redan olika alternativ tillgĂ€ngliga. Den största sökmotorn för bittorrent fanns pĂ„ sajten Suprnova.org som startats 2002 av slovenen Andrej »Sloncek« Preston. Det var den viktigaste centralen för fildelning via bittorrent, och PiratbyrĂ„killarna hade inte en tanke pĂ„ att konkurrera med den eller att försöka bli störst i vĂ€rlden. De ville helt enkelt starta en svensk tracker för att ge folk en plats dĂ€r de kunde dela mer lokalt, svenskt material. I slutĂ€ndan föll det pĂ„ Gottfrids lott att sĂ€tta upp trackern. Inte för att Mexico hade svaga upphovsrĂ€ttslagar utan helt enkelt för att piratgĂ€nget rĂ€knade med att polisen i Mexiko hade allvarligare brottslighet att ta itu med. Gottfrid kunde ocksĂ„ kĂ€nna sig anonym, spĂ„rlös, som exilsvensk ut- kastad i Mexiko Citys vidstrĂ€ckta stadsgytter, ett enormt storstadsomrĂ„de som hade dubbelt sĂ„ mĂ„nga invĂ„nare som hela Sverige. Det var utan samvetskval Gottfrid en helt vanlig arbetsdag installerade en modifierad version av den allmĂ€nt tillgĂ€ngliga programvaran PHP Tracker pĂ„ en dator som stod oanvĂ€nd i kĂ€llaren pĂ„ jobbet. Gottfrid tillhörde den första generationen som vuxit upp i en vĂ€rld dĂ€r internet och fildelning Ă€r sjĂ€lvklarheter. UpphovsrĂ€tten sĂ„g han som en beklaglig, förĂ„ldrad kvar- leva, ett gammalt skinn som mĂ„ste ömsas för att samhĂ€llet skulle kunna gĂ„ framĂ„t. Och framĂ„t gick det, i just det ögonblick dĂ„ han installerade program- varan. Det som skulle bli vĂ€rldens största bittorrent-tracker och den vik- tigaste knutpunkten för hela det globala fildelarsamhĂ€llet började pĂ„ en blygsam liten PC dĂ€r elektroniken lĂ„g exponerad, utan skyddande lĂ„da. Av datorn krĂ€vdes ingen hög prestanda, flaskhalsen var företagets bandbredd pĂ„ 256 kilobit per sekund. Trackern döptes initialt till PiratbyrĂ„ns tracker och den blev snabbt po- pulĂ€r bland svenskar med koll pĂ„ fildelningsscenen. Ryktet spreds över webb, chattkanaler och forum. I november 2003 annonserade PiratbyrĂ„n pĂ„ sin sajt om att de startat en tracker, som dĂ„ fĂ„tt namnet The Pirate Bay. NĂ€stan omedelbart mĂ€rktes ett tydligt avtryck i bandbredden hos Gottfrids arbetsgivare, sĂ„ Gottfrid tvingades att begrĂ€nsa trackerns utnyttjande till futtiga 128 kilobit för att undgĂ„ upptĂ€ckt. Situationen blev snabbt ohĂ„llbar. EfterfrĂ„gan var sĂ„ mycket större Ă€n vad uppkopplingen orkade med, sĂ„ The Pirate Bay flyttade till Sverige i början 104 | PIRATERNA av 2004. Det gjorde snart ocksĂ„ Gottfrid, som Ă„tervĂ€nde med ambitionen att lĂ€sa fĂ€rdigt gymnasiet. IstĂ€llet hĂ€nde samma sak med honom som med The Pirate Bay: han trĂ€ffade Fredrik Neij. För The Pirate Bay innebar det allt bĂ€ttre bandbredd och en rask marsch mot rollen som den största trackern i vĂ€rlden. För Gottfrid innebar det att gymnasieplanerna istĂ€llet blev ett nytt företag, och att The Pirate Bay vĂ€xte till ett enormt hobbyprojekt som skulle göra honom till affischpojke för pirater vĂ€rlden över. Fredrik Neij Ă€r sex Ă„r Ă€ldre Ă€n Gottfrid, född 1978 och uppvuxen i Jönkö- ping, den smĂ„lĂ€ndska stad som i hackarkretsar mest Ă€r kĂ€nd för det stora lan-evenemanget Dreamhack dĂ€r datoranvĂ€ndare trĂ€ffas och kopplar sam- man sina datorer. Fredrik fick sin första dator nĂ€r han var Ă„tta, en Commo- dore 64. Efter det slök han alla former av datorer han kom över. Atari, ABC 8o, Amiga, och slutligen PC. De flesta unga killar som fick en hemdator pĂ„ den tiden anvĂ€nde den för att spela spel, en aktivitet som snarast per automatik förde med sig piratko- piering. Disketter skickades fram och tillbaka över landet med posten. PĂ„ sĂ„ kallade copy partys trĂ€ffades man, stĂ€llde upp sina datorer och diskett- stationer och delade med sig av spel via kopieringsprogram som Amigans Xcopy. Piratkopieringen till hemdatorer var vitt utbredd lĂ„ngt före inter- net och den var en viktig förutsĂ€ttning för fildelningens snabba utveckling i slutet av nittiotalet. I Jönköping ordnades tillstĂ€llningar dĂ€r man piratkopierade och pro- grammerade, ofta i skolmatsalar och med stöd frĂ„n kommunen. Att ung- domar trĂ€ffades inomhus och lĂ€rde sig om datorer ansĂ„gs vara en posi- tiv aktivitet jĂ€mfört med att de drĂ€llde pĂ„ stan, och Fredrik Neij och hans kompisar tackade och tog emot. Det var ur den scenen som Dreamhack föddes, och sĂ„ smĂ„ningom vĂ€xte till vĂ€rldens största lan-party, ett evene- mang som senare mest kom att handla om att deltagarna spelar spel och piratkopierar tillsammans. Men det var aldrig spelen som lockade mest för Fredrik Neij, det var programmeringen. Eller som det hette bland hackare: att koda. Han bör- jade med Basic pĂ„ Commodore 64 och gick igenom alla Basicvarianter pĂ„ de olika datorer han Ă€gde. I samband med att han fick en Amiga 500 började Fredrik hitta vĂ€gar ut ur Jönköping via sin dator, genom att anvĂ€nda sig av BBS:er, elektroniska TIAMO MÖTER ANAKATA | 105
  • 15. diskussionsforum som man nĂ„dde via telefonmodem som ringde upp BBS:en och skickade och tog emot information över det analoga telefon- nĂ€tet. Även enklare programvara kunde skickas pĂ„ det sĂ€ttet, men de lĂ„ga hastigheterna begrĂ€nsade de praktiska möjligheterna att skicka spel, film, eller ens musik den vĂ€gen. PĂ„ gymnasiet lĂ€ste Fredrik el/elektronik-linjen, helt enkelt för att det var den linje som hade mest med datorer att göra. Han hoppade inte av men han fick bara godkĂ€nt betyg i fyra kurser. Enligt honom sjĂ€lv berodde det pĂ„ att han redan kunde allt och lĂ„g tio steg före lĂ€raren, sĂ„ det var skönare att ligga hemma och sova Ă€n att gĂ„ pĂ„ lektionerna. Att det var skönt att ligga och sova var ocksĂ„ ett resultat av hans nattliga hobby. Att hĂ€nga pĂ„ BBS:er var billigare pĂ„ natten, dĂ„ telefontaxan var lĂ€gre. Men telefontaxan behövde man förstĂ„s bara bry sig om ifall man beta- lade den. PĂ„ BBS:erna frodades en undergroundkultur. För hackare var det sport att bryta sig in i offentliga datorsystem, och sĂ„ kallade phreakers lu- rade Televerket och hittade olika sĂ€tt att ringa gratis. Det hĂ€r var aktiviteter som fascinerade Fredrik Neij, precis som tusentals andra datorbegĂ„vade killar som om nĂ€tterna kĂ€nde hur vĂ€rlden bredde ut sig framför dem un- der knappandet pĂ„ deras tangentbord. Det roliga var inte det han fick göra med sin dator, utan det som var förbjudet. NĂ€sta steg efter BBS:erna var internet, som öppnade en helt ny vĂ€rld. Problemet var bara att internet till en början inte var allmĂ€ngods, sĂ„ det var ocksĂ„ en sport att komma Ă„t en internetuppkoppling pĂ„ billigast möjliga sĂ€tt. Fredrik Neijs första intrĂ€desbiljett till internet, 1993, var ett telefon- nummer i USA som tillhörde en skola. DĂ€rigenom kom han ut pĂ„ internet via sitt modem, men hans förĂ€ldrar var inte lika glada som Fredrik över att han hade hittat ut pĂ„ nĂ€tet via svindyra utlandssamtal. Fredrik började söka efter en svensk ingĂ„ng till internet och efter nĂ„gon mĂ„nad hade han funnit nĂ„got Ă€nnu bĂ€ttre, ett 020-nummer som var gratis att ringa upp och som gav tillgĂ„ng till internet. Snart satt han hukad över tangentbordet dygnet runt och utforskade det vĂ€rldsomspĂ€nnande nĂ€tverket. 1993 fanns inget av det vi idag associerar med internet. Webben hade inte slagit Ă€nnu, utan innehĂ„llet var till största delen textbaserat. De pri- vilegierade fĂ„ som hade tillgĂ„ng till internet tack vare sina skolor anvĂ€nde det mest för att spela MUD (en textbaserad variant av onlinerollspel) och 106 | PIRATERNA utbyta subversiva textfiler om hacking, phreaking, droger och bombbyg- gande. Fredrik Neij lĂ€ste textmagasin som den legendariska underground- tidskriften Phrack med stort intresse, men det som framför allt fascinerade honom var chattmöjligheterna pĂ„ IRC. Till skillnad frĂ„n BBS:erna han var van vid, med bara nĂ„gra enstaka anvĂ€ndare Ă„t gĂ„ngen, var det hundratals mĂ€nniskor frĂ„n hela vĂ€rlden i IRC-kanalerna. 1994 hittade Fredrik Neij för första gĂ„ngen till IRC-kanalen #hack.se och dĂ€r knöt han kontakter med nyckelpersoner i den svenska piratrörelsen. Fredrik var dock aldrig sĂ€rskilt intresserad av det politiska snacket som Rasmus Fleischer och andra i kanalen Ă€gnade sig Ă„t. Medan deras passion var politik, var det tekniken som fascinerade Fredrik. Efter gymnasiet flyttade Fredrik Neij runt i Sverige mellan olika IT-jobb, och 2004 landade han i Göteborg, med ett jobb pĂ„ företaget Teneco. DĂ€r hade han tillgĂ„ng till en snabb tvĂ„megabit-uppkoppling som företaget nĂ€s- tan inte anvĂ€nde alls, sĂ„ nĂ€r Gottfrids mexikolösning inte lĂ€ngre fungera- de och The Pirate Bay behövde ett nytt hem erbjöd sig Fredrik att ta hand om den saken. Fredrik tog med en egen gammal dator till jobbet och satte upp The Pirate Bay pĂ„ den. Med en Ă„tta gĂ„nger snabbare uppkoppling Ă€n tidigare sköt trafiken i höjden och Fredrik fick lov att ta med Ă€nnu en gammal da- tor hemifrĂ„n sĂ„ att han kunde dela upp webbsajten och databasen och för- bĂ€ttra prestandan. Vintern 2004 valde den stora bittorrent-sajten Suprnova att stĂ€nga sin verksamhet efter juridiska pĂ„tryckningar. Det var en motgĂ„ng för de fildelare som lĂ€rt sig uppskatta bittorrent, men mest var det deras stolthet som sĂ„rades. TĂ€mligen omedelbart migrerade de nĂ€mligen till The Pirate Bay som dĂ€rmed blev vĂ€rldens största tracker och fildelarnas nya fanbĂ€rare. Kort efter Suprnovas fall blev trafiken till The Pirate Bay sĂ„ stor att tvĂ„- megabit-uppkopplingen inte lĂ€ngre rĂ€ckte till. Som tur var hade Teneco vid det laget fĂ„tt en tiomegabit-lina frĂ„n Rix Telecom och Fredrik flyttade datorerna dit. Sajten fortsatte att vĂ€xa och snart hade han fyra datorer stĂ„- ende dĂ€r: tre stationĂ€ra samt Fredriks gamla laptop. Men till slut slog Ă€ven tiomegabit-linan i taket med full trafik och sajten blev lĂ„ngsam. Det var i det lĂ€get som en ny aktör trĂ€dde in i handlingen: Carl Lund- ström, Ă€garen av företaget Rix Telecom. Carl hade nyligen tvingats att böta TIAMO MÖTER ANAKATA | 107
  • 16. hundrafemtio tusen kronor till Business Software Alliance för att ha anvĂ€nt upphovsrĂ€ttsskyddad programvara utan erforderliga licenser, och den per- sonliga förtreten hade fĂ„tt honom att kĂ€nna stark sympati för piratrörelsen. Han skrev brev till PiratbyrĂ„n och frĂ„gade om han pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kunde hjĂ€l- pa till. NĂ€r The Pirate Bay Ă€n en gĂ„ng behövde snabbare bredband svarade Fredrik Neij honom att Rix Telecom gĂ€rna fick hjĂ€lpa dem med det. Sagt och gjort, Carl Lundström och en tekniker besökte Fredrik Neij pĂ„ jobbet och öppnade sedan linan för hundra megabit. Problemet var nu att Gothnet, Göteborgs stadsnĂ€t, inte klarade belast- ningen, sĂ„ The Pirate Bay flyttades till Rix Telecoms datahall dĂ€r man nĂ„d- de hundra megabits hastighet till varje dator. I den vevan, 2004, slutade Fredrik Neij pĂ„ Teneco och började jobba pĂ„ Rix Telecom med att bygga ut deras ADSL-nĂ€t. För Fredrik Neij var förhĂ„llandet till Carl Lundström klart: Carl var hans chef. Dessutom var han till stor hjĂ€lp för The Pirate Bay med servrar och bandbredd. DĂ€remot bidrog han knappast med goodwill till pirater- nas sak. Carl Lundström var en entreprenör med en Ă€rvd förmögenhet vars grund lagts av företagen Wasabröd och OLW. Han hade sjĂ€lv experimen- terat med olika affĂ€rsverksamheter, dĂ€ribland Rix Telecom, men han hade ocksĂ„ dragit uppmĂ€rksamhet till sig för att han stödde högerextrema or- ganisationer, inklusive Sverigedemokraterna. Det var inget som Fredrik Neij reflekterade över vid den hĂ€r tiden, men Lundström var en bekantskap som senare kom att solka The Pirate Bays rebellimage. Kopplingen skapade rubriker i media och ilskna pĂ„hopp frĂ„n olika hĂ„ll, bland annat frĂ„n entre- prenören och skivbolagsbossen Bert Karlsson som i början av nittiotalet lett det högerpopulistiska partiet Ny Demokrati, som Lundström stött och sponsrat. Med Carl Lundströms hjĂ€lp blev The Pirate Bay ett globalt fenomen och 2005 flyttade de Ă€nnu en gĂ„ng, den hĂ€r gĂ„ngen till Stockholm för att fĂ„ en gigabit-uppkoppling. Fredrik följde efter i april 2006 för att jobba med kompisen Gottfrid i deras nystartade företag PRQ. Fredrik och Gottfrid trĂ€ffades först pĂ„ internet, i chattkanalen #hack.se. Men första gĂ„ngen de sĂ„g varandra i kött och blod var 2001 nĂ€r de Ă„kte ner till hackingfestivalen Hackers At Large som hölls vid Twentes universitet 108 | PIRATERNA nĂ€ra Enschede i NederlĂ€nderna. Det var en utomhusfestival som mer lik- nade en rockfestival Ă€n ett copy party, med tĂ€lt, programmering och öl- drickande. Gottfrid var bara sexton Ă„r, mot Fredriks tjugotvĂ„, och han sade inte sĂ€r- skilt mycket. Men Gottfrid var kĂ€nd som en skicklig hackare under nam- net Anakata. Namnet betydde inget sĂ€rskilt men det var en sammansĂ€tt- ning av benĂ€mningarna pĂ„ de tvĂ„ riktningarna i den fjĂ€rde dimensionen, »ana« och »kata«. Fredrik Neij hade sjĂ€lv gĂ„tt igenom en rad olika hackarnamn innan han 1998 fastnade för Tiamo. För honom var det en meningslös sammansĂ€tt- ning, det enda kravet pĂ„ bokstavssamlingen var att den skulle gĂ„ bra att uttala. Han hade ingen aning om att namnet betyder »jag Ă€lskar dig« pĂ„ italienska. De tvĂ„ trĂ€ffades sedan vid ett antal tillfĂ€llen, dels pĂ„ hackingsamman- komster, dels nĂ€r Gottfrid hĂ€lsade pĂ„ i Stockholm dĂ€r Fredrik bodde innan han flyttade till Göteborg. Vid nĂ„got tillfĂ€lle gav Fredrik en avlagd dator till Gottfrid och Fredrik upplĂ€t ocksĂ„ utrymme till nĂ„gra sajter som Gott- frid hade, dĂ€ribland »Americas dumbest soldiers« som hade stĂ€ngts pĂ„ alla andra stĂ€llen dĂ€r Gottfrid placerat den. PĂ„ sajten visades exempelvis ame- rikanska soldater som blev skjutna i Afghanistan, och besökarna fick sĂ€tta betyg pĂ„ hur dumma de var. Fredrik och Gottfrid fann en samhörighet i att de bĂ„da gillade att retas med folk. Den attityden har egentligen prĂ€glat allt som The Pirate Bay har gjort. Me- dan Suprnova valde att stĂ€nga efter hoten frĂ„n upphovsrĂ€ttsindustrin sĂ„ valde The Pirate Bay en annan vĂ€g. SĂ„ snart den blev en vĂ€rldskĂ€nd tracker utsattes den för samma pĂ„tryckningar och hot om rĂ€ttsliga pĂ„följder som alla andra. Men istĂ€llet för att huka och falla till föga gav The Pirate Bay-killarna svar pĂ„ tal genom att hĂ€nga ut sina motstĂ„ndare offentligt och hĂ„na dem. Deras retsamhet visade sig snart vara ett effektivt sĂ€tt att bli vĂ€rldskĂ€n- disar pĂ„ allvar. Internationellt inflytelserika medier Ă€gnade dem stor upp- mĂ€rksamhet och lyfte fram dem som symboler för den globala piratrörel- sen. Men retsamheten var ocksĂ„ ett sĂ€kert sĂ€tt att skaffa sig mĂ€ktiga fien- der.
  • 17. »DET ÄR JU BARA ETTOR OCH NOLLOR« Bland mina kompisar Ă€r det ingen som har nĂ„gra moraliska invĂ€ndningar mot fildelning. Det Ă€r vĂ€ldigt utbrett med nedladdning, alla ser det som en helt vanlig del av livet. De som tycker att fildelning Ă€r ett problem brukar vara folk frĂ„n en Ă€ldre generation, trettiofem och uppĂ„t. För mig började det med datorspel och fortsatte med musik, sĂ€rskilt nĂ€r jag fick bredband och tillgĂ„ng till Napster. Sen fortsatte jag med Direct Con- nect som jag fortfarande anvĂ€nder. DĂ€r mĂ„ste man sjĂ€lv dela ut en viss mĂ€ngd material för att fĂ„ tillgĂ„ng till andras, sĂ„ det gör att man tankar ner Ă€ven sĂ„nt som man inte sjĂ€lv Ă€r intresserad av bara för att kunna dela ut till andra. Det bĂ€sta Ă€r hubbar som ligger i nĂ€romrĂ„det, som AC Elit. Det ger bĂ€ttre hastighet och dessutom har min bredbandsleverantör restriktioner för hur mycket man fĂ„r ladda ner. Men de restriktionerna gĂ€ller inte inom det egna nĂ€tet, sĂ„ lokala hubbar Ă€r undantagna. DĂ€r kan jag tanka hur mycket som helst. Nuförtiden köper jag ingen musik. Det skulle kĂ€nnas meningslöst att köpa nĂ„gra skivor och ladda ner resten. Det Ă€r lite allt eller inget: antingen köper man mycket och bygger en stor skivsamling, eller sĂ„ har man musiksamling- en pĂ„ hĂ„rddisken. DĂ€remot gĂ„r jag ofta pĂ„ spelningar med band som jag har upptĂ€ckt genom att ladda ner deras musik. Spel har jag faktiskt slutat att ladda ner. Det Ă€r helt enkelt för opraktiskt PIRATERNA | 111
  • 18. att ladda ner till Xbox 360 och Playstation 3, och jag spelar inte sĂ„ mycket heller, sĂ„ jag köper det jag vill ha. Jag Ă€r inte rĂ€dd att Ă„ka fast, för jag fildelar bara normalt. Jag Ă€r ingen stor aktör. Om jag skulle tjĂ€na pengar pĂ„ det skulle jag vĂ€l vara mer i risk- zonen. Och jag har inga som helst problem med mitt samvete. Det Ă€r abso- lut inte stöld att ladda ner, för det Ă€r inget fysiskt objekt som försvinner nĂ€r jag laddar ner det. Det Ă€r ju bara ettor och nollor i en viss sekvens som ko- pieras. Film- och musikbranschens oro över fildelningen Ă€r till viss del befogad, men det handlar om deras affĂ€rsmodeller. Deras problem Ă€r inget problem för mig och för samhĂ€llet i stort. Det kommer alltid att göras musik, för det görs ju tack och lov inte bara för att tjĂ€na pengar. Och filmbranschen kan alltid luta sig pĂ„ biobesöken. Jag gĂ„r lika mycket pĂ„ bio som tidigare trots att jag laddar ner, för det Ă€r en annan grej Ă€n att sitta hemma och titta pĂ„ tv. Men de kanske mĂ„ste hitta fler sĂ€tt att tjĂ€na pengar för att finansiera de riktigt stora produktionerna. TĂ€nk George Lucas och en film som The Clone Wars. Det Ă€r en film som marknadsför ett tv-spel, som i sin tur marknads- för leksaker, som marknadsför filmerna... J O N A S , 24, P O K E R S P E L A R E , U M E Å DEN DEMOKRATISKE PIRATEN 31 M A J , 2006, K L O C K A N 14:15. Rickard gick de fĂ„ hundra metrarna frĂ„n Sollentuna station till sin fyra- rummare nĂ€r mobilen ringde. Peter Sundes röst var lugn, men aningen spĂ€nd: »Det har hĂ€nt en del saker som du bör kĂ€nna till.« Samtalet gjorde Rickard nĂ€stan rusig. Pulsen ökade. Det hĂ€r var osanno- likt, tĂ€nkte han och började smĂ„springa mot sin lĂ€genhet som de senaste fem mĂ„naderna inte varit sĂ„ mycket en lĂ€genhet som ett improviserat partihögkvarter. Papper lĂ„g överallt. SpjĂ€lsĂ€ngar stod uppstĂ€llda mot vĂ€g- gen. MĂ€nniskor som Rickard inte kĂ€nde ett halvĂ„r tidigare hade nĂ€rmast bosatt sig i hans hem. Han hade precis upplevt de fem mĂ€rkligaste mĂ„na- derna i sitt liv. Allt sedan han satte sig vid datorn pĂ„ nyĂ„rsdagen och skrev ett inlĂ€gg i ett fildelningsforum pĂ„ Direct Connect: »Ballt, Piratpartiet har fĂ„tt upp sin sajt nu efter nyĂ„r: www.piratpartiet.se.« Tilltaget var inte oplanerat, men Rickard Falkvinge hade aldrig nĂ„gonsin kunnat förestĂ€lla sig vad han satte i rörelse. Han hade petat ner nĂ„gra grus- korn och ravinen vĂ€xte till ett jordskred. LĂ€ngst fram stod han sjĂ€lv, fram- puttad i rampljuset som sjĂ€lvutnĂ€mnd talesman för en generation svenska fildelare, som partiledare för Sveriges nyaste parti. Rickard kunde ha avbrutit allting dĂ€r. Sagt att det hĂ€r var för stort. Att det hĂ€r klarar jag inte. Att jag inte Ă€r rĂ€tt person. Den kĂ€nslan fanns dĂ€r. Men han insĂ„g att han för första gĂ„ngen i sitt liv hade chansen att göra nĂ„gonting. Att fĂ„ sĂ€ga allt det han i tysthet hade byggt upp inom sig de senaste Ă„ren, dĂ„ han följde den svenska fildelningsdebatten. UnderhĂ„llningsbranschens PIRATERNA | 113
  • 19. instĂ€llning och politikernas ignorans hade hos Rickard rört upp kĂ€nslor som lett fram till behovet av att göra nĂ„gonting, att agera, delta, pĂ„verka. Att frĂ„n anonymiteten kliva ut i rampljuset. Behovet hade nĂ€rmast varit tvingande. Om han inte hade gjort nĂ„got hade han inte kunnat se sig sjĂ€lv i spegeln. Fem mĂ„nader hade gĂ„tt. Fem mĂ„nader av hĂ„rt slit och obetalt ar- bete som hade resulterat i nĂ„got som kunde börja kallas för ett organiserat politiskt parti. NĂ€r Rickard nĂ„gra minuter efter Peter Sundes samtal kom upp till lĂ€genheten visste han vad han mĂ„ste göra. Samtalet hade gjort ho- nom pĂ„ samma gĂ„ng exalterad och upprörd. Men han mindes att han var ultrafokuserad. Han skulle sĂ€tta partiet i rörelse. Varenda gren, kvist och löv av organisationen skulle mobiliseras. Det hĂ€r var en krigsförklaring, tĂ€nkte Rickard. En liten stund senare skickade »partihögkvarteret« i Sollentuna ut larm- meddelanden till hundratals mobiler. Och pĂ„ hemsidan möttes besökarna av texten »The Pirate Bay och PiratbyrĂ„n nere«. Dick var överlycklig. Han hade precis fĂ„tt sin första dator av sina förĂ€ld- rar, en Vic-20. Det var datortillverkaren Commodores första riktiga hem- dator och nĂ„got av det hĂ€ftigaste en ung kille i Ruddalen utanför Kungs- sten kunde Ă€ga i början av Ă„ttiotalet. Dick var besatt av teknik. Han minns att nĂ€r han var liten sĂ„ kunde hans förĂ€ldrar lĂ€mna honom i varuhusets elbutik, medan de gick och handlade. Han kunde stĂ„ ensam i timmar och trycka pĂ„ vĂ€ggen av dörrklockor. Det var nĂ„got lockande med knappar. Att trycka pĂ„ saker. Om han hade fötts nĂ„got decennium tidigare hade han kanske fĂ„tt en liten Ă„ngmaskin eller ett elektriskt tĂ„g. Men född i början av sjuttiotalet tillhörde Dick den första generationen som fick tillgĂ„ng till den nya datatekniken. 1977 hade Apple slĂ€ppt sin första hemdator pĂ„ marknaden, Apple II. FöregĂ„ngaren hade varit en dator som man fick montera ihop sjĂ€lv. Men med den fĂ€rdigmonterade Apple II kom succĂ©n och snart slĂ€pptes en lĂ„ng rad klassiska hemdatormodeller pĂ„ marknaden frĂ„n Atari, IBM och Sinclair. Vid den hĂ€r tiden var det dock mĂ„nga som ifrĂ„gasatte behovet av den nya datatekniken i hemmet. Vad skulle man ha den till? Ett av de vanligaste an- vĂ€ndningsomrĂ„dena sades vara att lagra matrecept. Dick, och hans vĂ€n- ner, hade dock inget som helst problem att sysselsĂ€tta sig vid datorn. Den hade ju knappar. NĂ€r Dick vĂ€l hade satt sig framför datorn skulle han aldrig lĂ€mna den, och hans förĂ€ldrar började snart bli bekymrade över att Dick kanske var lite överdrivet teknisk. Speciellt nĂ€r han inte nöjde sig med att trycka pĂ„ knapparna utan plockade isĂ€r datorn till minsta bestĂ„ndsdel. Dick lĂ€rde sig varje minnesposition och hur man kopplade ur systemrutiner- na. Han jĂ€mförde sjĂ€lv den första datorgenerationen med amatörradio- entusiasterna. Datorn var inte bara ett redskap utan man var lika intres- serad av tekniken. Hans Vic-20 byttes snart mot »datorernas folkvagn«, en Commodore 64. En av de mest sĂ„lda datorerna genom tiderna, och bara i Sverige sĂ„ldes över hundratusen datorer. Dick började tidigt byta filer med datoriserade vĂ€nner och sĂ€ttet att byta filer pĂ„ disketter Ă€rvdes direkt frĂ„n blandbandkulturen pĂ„ skolgĂ„r- den. Man delade med sig. Snart började Dick gĂ„ pĂ„ kopieringsfester, sam- mankomster dĂ„ man bar med sig datorn och diskettlĂ„dan till en kompis över helgen. Sedan kopierade man allt vad man kunde, bilder, spel, text- filer och datorprogram. Men snart kom en teknik som gjorde kopieringen Ă€nnu enklare, BBS- nĂ€tverken. Dick delade filer och fann snart vĂ€nner över BBS-nĂ€tverket Fidonet. BBS:erna var en primitiv föregĂ„ngare till internet. Men Dick förstod re- dan dĂ„ vad som drev nĂ€tverken, en kittlande frihet. En frihet som var sĂ„ stark att den kĂ€ndes förbjuden. KĂ€nslan av att hĂ€r fanns information som ingen hade kontroll över, varken stat, polis eller förĂ€ldrar. Det var en infor- mationsanarki som var oerhört lockande i ett land med tvĂ„ tv-kanaler. Po- pulĂ€rast var inte ovĂ€ntat texter med hemlagade bombrecept och drogstuv- ningar. SĂ„nt kunde Dick inte lĂ„na pĂ„ biblioteket. Dick lĂ€ngtade inte efter sin femtonĂ„rsdag och efter att fĂ„ göra sin första vurpa med mopeden. Dick hade större planer. Han ville bli rik, som Bill Gates, eller Applegrundaren Steve Jobs. Strax efter sin sextonĂ„rsdag, 1988, grundade Dick datorföretaget Info- teknik. Under ett sommarjobb pĂ„ en verkstad hade han utarbetat sin af- fĂ€rsplan: han skulle digitalisera vĂ€rlden. Dick hade irriterat sig pĂ„ hur in- effektivt det administrativa arbetet sköttes, hur fraktsedlar samlades i en stor pappershög pĂ„ ett skrivbord, för att varje vecka sorteras in i en pĂ€rm DEN DEMOKRATISKE PIRATEN | 115114 | PIRATERNA
  • 20. av nĂ„gon anstĂ€lld som avskydde sitt jobb. Dick insĂ„g att han med hjĂ€lp av sina datorkunskaper kunde effektivisera arbetet genom att digitalise- ra det. Han försĂ„g blanketterna med en streckkod och sorterade sedan in informationen i ett datorsystem pĂ„ en brĂ„kdel av tiden. Dicks datorlösning- ar blev efterfrĂ„gade av de lokala smĂ„industrierna. Snart satt han i kundmö- ten efter skolan och skrev mjukvaran pĂ„ kvĂ€llar och helger. Hösten 1993 började Dick civilingenjörsutbildningen i teknisk fysik vid Chalmers i Göteborg. Men Dick var ingen teoretiker. Det han mindes star- kast frĂ„n utbildningen var att han festade sĂ„ hĂ„rt att han fick nĂ€sblod. Ef- ter bara nĂ„got Ă„r hoppade han av. Vid den hĂ€r tiden hade man pĂ„ allvar börjat tala om IT. Det var knappast nyheter för Dick, men det var nu han kunde bli rik. Dick skulle Ă€gna sig Ă„t det han trodde han var bĂ€st pĂ„, att vara entreprenör. Han började anstĂ€lla folk. Under nĂ„gra Ă„r arbetade Dick nittio timmar i veckan. Fyrtiotimmarsveckan var för den unga hippa IT- generationen en förlegad folkhemsrelik. Ville man bli rik sĂ„ gĂ€llde det att arbeta. IT var ett Klondyke och IT-miljonĂ€rer började bli ett begrepp, Ă€ven i Sverige. Det var mĂ„let som hĂ€grade för dem som satt och grĂ€vde fram- för flimrande skĂ€rmar nĂ€tterna igenom. Drömmen om att en kvĂ€ll kliva ner i en fuktig kĂ€llarlokal i Göteborg och nĂ€sta morgon kliva upp pĂ„ Wall Street. Dick drömde om att bli en »fuck-off-person« - om att ha sĂ„ mycket pengar att han inte behövde bry sig lĂ€ngre. Att han skulle kunna sĂ€ga »dra Ă„t helvete« till vĂ€rlden. Som mest hade Dick fem anstĂ€llda pĂ„ tvĂ„ kontor, ett i Göteborg och ett i Strömsund. Men drömmen om att bli rik blev aldrig verklighet. Dick kunde visserligen övertyga och entusiasmera. Han kunde sĂ€lja och han tyckte om det. Det var inte ovanligt att han tjatade till sig en ny order pĂ„ bussen. Hans svaghet var en annan. Han kunde sĂ€lja sina visioner, men han kunde inte ta betalt för dem. Han var en usel förhandlare. Dick lade ner drömmarna och flyttade 1998 till Stockholm för att börja arbeta pĂ„ företaget Sendit. Ett företag inhyst i en kontorslada i VĂ€rtahamnen som utvecklade teknik för mobilt internet. Sendit skulle visa sig vara precis ett sĂ„dant företag som Dick sjĂ€lv hade drömt om att starta. Sex mĂ„nader senare köpte Bill Gates det lilla svenska företaget för 1,2 miljarder kronor, 40 procent över börs- vĂ€rdet. Hundrafemtio miljoner kronor hamnade i fickan pĂ„ grundaren Hjalmar Winbladh. 116 | PIRATERNA Hösten 1999 började alla tala om ettprogram som hette Napster. Dick var en tidig anvĂ€ndare av Napster. Var det ett digitalt virus som hotade hela musikindustrin eller var det en teknisk revolution? För Dick var debatten sned frĂ„n första början. Fildelning var inget nytt. Dick hade ju sjĂ€lv fil- delat i snart tjugo Ă„r. Det var en naturlig del av datoriseringen. Skillnaden var att fildelningen nu hade spridit sig frĂ„n datorentreprenörerna till all- mĂ€nheten. Att fildelningen fĂ„tt starkt fĂ€ste i Sverige tyckte Dick sig se i just de svens- ka IT-entreprenörernas stora visioner. Bredbandsbolagets geniförklarade fleece-entreprenör, Jonas Birgersson, predikade redan 1998 om bredband med tio megabits hastighet. Det var svindlande hastigheter för en vĂ€rld som fortfarande satt och surfade med modem och Birgersson fick smek- namnet »Bredbandsjesus«. FĂ„ visste vad man skulle anvĂ€nda sĂ„ mycket bandbredd till - men det var framtiden. En rad entreprenörer med Jonas Birgersson i spetsen visste dĂ€remot. De förutsĂ„g att alla de trĂ„dar som gick in i ett hem, tv, radio, telefon och internet förr eller senare skulle samlas i en enda stor trĂ„d: bredband. FĂ„ anade att trĂ„den till huvuddel skulle kom- ma att upptas av nĂ„got helt annat. »Avskaffa upphovsrĂ€tten. PĂ„ riktigt. Piratpartiet.« Orden skulle finnas pĂ„ affischer över hela Stockholm. Hösten 2005 upptog den bilden Rickards fantasi. Året innan hade Dick Greger Augustsson blivit Rickard Falkvinge. Det var tid för förĂ€ndring, dessutom hade han tröttnat pĂ„ sina amerikanska kollegors putslustighet. Sendit sprack tillsammans med IT-bubblan. Efter att ha hoppat runt ett par Ă„r pĂ„ olika företag hade han till slut hamnat som avdelningschef pĂ„ forskningsföretaget Cypak i Gamla stan. Rickard hade fortsatt att flitigt följa piratkopieringsdebatten. Frustra- tionen hade blivit starkare. SĂ€rskilt mot justitieministern Thomas Bod- ström, som Rickard tyckte bedrev en hetsjakt pĂ„ svenska fildelare. Dess- utom var han en föresprĂ„kare av EU:s direktiv om lagring av trafikdata. För datorentusiaster som vuxit upp med de anarkistiska BBS:erna var det som att montera in en övervakningskamera i sovrummet. Politikerna för- stod inte frĂ„gan. Och Ă€nnu vĂ€rre, de förstod inte tekniken. Fildelning var ju inte ett problem, det var en förutsĂ€ttning för datortekniken och inter- net. Hur kunde man kriminalisera nĂ„got som var helt naturligt? Den enda DEN DEMOKRATISKE PIRATEN | 117