Mer poesi i utbildningssystemets alla nivåer

1. Drama om matematik i två akter.
Akt 1. Dosering om matematik.
(Om vi nu måste räkna dagarna, räkna bara din sista dag. Till det, räcker det monotära
talsystemet, bara ettor.)
Matematik är en mänsklig kroppsnära pyramidal konstruktion som både öppnar och stänger
min förmåga att få kunskap om världen och dela den.
Om vi hade 12 som bas i vårt vardagliga språk skulle det
vara mycket lättare att dela restaurangnotan. 10 = 2x5
medan 12 = 2x3x4. Alltså, det finns helt enkelt fler sätt att
dela 12! Swish så enkelt.
Denna tolvfingertarmsgrundade matematik ska få tankarna att glida över i en mer lättsmält
form och se konstruktionen (matematikvetenskapen) som först och främst ett retoriskt och
odiskutabelt hierarkiskt kameralt maktmedel.
Behovet av skalenliga bilder och kartor tros härröra ur Nilens översvämningar. Det fanns helt
enkelt ett behov av att reglera och återställa de raserade rågångarna och gränserna mellan
de odlingsbara ytorna när vattnet drog sig tillbaka till sin normalt mer framkomliga fåra.
Det byggdes till och med s.k. Nilometrar som mätte graden av hur mycket det hade svämmat
över. Olika nivåer motsvarade olika förutsättningar, måttliga nivåer betydde goda tider, höga
nivåer innebar översvämningar och låga nivåer medförde torka och hungersnöd. Nilens
vattennivåer påverkade även brukarnas skattenivåer.
Äganderätten kunde bara hävdas om den var dokumenterad. Tecken och skrivkonst blev
nödvändiga. Att rita betyder att dra upp gränser. Vi har det i vret och write.
För att bevaka sin besittning var det väsentligt att tecknens läsning gällde även tredje man
och att det fanns institutioner med auktoritärt tolkningsföreträde. Måttstockarna och
ritningarna kunde på så sätt bli slagträn i en eventuell tvist vid återställandet av de fruktbara
stränderna.
Ingen kunde vid denna tid komma på tanken att dessa stockar, bokstavar och tecken en gång
i framtiden, via pappersutvecklingen, skulle övergå till magiska fetischer med förmåga till
både ansvar och konstgjord personifierad legitimitet.
Vi ser detta idag i bl. a Aktiebolagsstiftning och tankar kring Artificiell Intelligens.

2. I skoldebatten är det oftast främst matematikundervisning som skall utvecklas och mätas.
Provresultaten ses paradigmatiskt som självklara och tydliga index på hur väl ett
utbildningsväsende fungerar.
Följer vi modernt språkbruk ser vi hur det matematiska begreppet algoritm har smugit sig in,
både som ett malware, virus och/eller som ett smart delningsinstrument för att förfina våra
vägval. Algoritmens slutgiltiga urval och sökresultat blir för många tidens sanning och
objektiva ledstjärna.
I konsekvensens namn talar
vi om självstyrande bilar. Inte
instruktionsstyrda bilar. Det
är någonstans här som det
nu blir helt uppenbart att
matematiken blir helt
integrerad i en
humanistklädd retorisk
skenvärldsbild.
En bil, lika lite som ett
Aktiebolagshus, kan
naturligtvis INTE ta ett riktigt
humanistiskt ansvar med
juridiska konsekvenser. Eller?

3. Akt 2. Alternativ till matematik.
Vi fortsätter att hylla matematiken som ett universalspråk för att uttrycka och forma
verkligheten.
Jag håller med om att matematiken är både spännande och lustfylld. Många av våra
skolproblem är sprungna ur matematiken och på det sättet finns det alltid en lösning på
gåtan. Vi kan känna oss trygga i den förvissningen och tillåter oss att njuta extra mycket
under lösningsprocesserna i de labyrintiska utflykterna som gör oss nästan transcendentalt
yra och ångestbefriade. Vi blir existensmedvetna i den överraskande lösningen som vi trots
en kort tid av kittlande oro, visste fanns där om hörnet.
Även den mest kända matematiska gåtan, Fermats stora sats, fann 1995 till slut sin lösning
av Andrew Wiles efter 350 år av mer eller mindre lyckade matematiska försök.
Det gäller att lägga den matematiska luppen över ett väl valt och viktigt fält.
Kartprojektionen till trots så kan vi med en enkel modellmatematik inse att Afrika är nästan
70 gånger större än Sverige och har drygt 50-talet stater!
Jordens yta är 510 100 000 km² och Sveriges är 531 796 km2. I runda tal är jorden alltså 1000
gånger större! Kina är 9 597 000 km².
Perspektiv.
När vi nu lägger det matematiska filtret på studiet av universum, har vi framför oss en gåta
som vi inte vet om den går att lösa. En sak är i alla fall helt klarlagd. Det finns inte några
matematiska modeller eller ad hoc-teorier som kan stödja oss och ge bilder av hur stunden
före Big Bang såg ut. Vi vet ju inte ens om att det fanns något före… här slutar matematikens
jurisdiktion. Julian Babour´s teori om ”Janus point”, får vi se som ett utslag av en enkel dual
tankereflex mer än en matematisk modell.

4. Det är nu en bekännelse till vardagsintuitionen är på sin plats och för den delen skall
uppenbara empiriska erfarenheter också understödjas. Om vi accepterar våra olika språks
möjligheter och begränsningar blir det lättare att stå ut med uttåget ur paradiset och låta vår
dödsångest få utlopp i extatisk dans, expressiva dikter. Abstrakt måleri. Realistisk jazz.
Befria de dragna strecken från att föreställa en gräns. Låt dem i stället gestalta den
överträdbara kanten på våra fria levnadsytor! Fler penslar i pedagogiken.
Vad som ryms inom grundläggande färdigheter måste vi betona mer på poetiska kunskaper.
Bildkonstnärliga förmågor. Vidgad syn om vad som är grundläggande vetenskapliga verktyg.
Tag bort katederna från klassrummen. Genom den större golvytans nya möjligheter till dans
kan vi på ett genomgripande och spirituellt sätt uppleva oändlighetens hisnande existens
och känna oss som moln i kjol och byxor.
Henri Matisse, Dans
I vardagsrealismens och intuitionens friska vinddrag inser vi att det inte finns någon
tidsmaskin. Vi kommer att bli äldre. Även om universum skulle vända i sin riktning kommer vi
endast minnas vår ungdom – inte bli den!

5. Därför!
Räkna BARA den sista dagen och låt den vara en dag av avsked och sorg. Låt alla de andra
oräkneliga dagarna fyllas med empati, stora öron och kamp för en kärleksfullare global värld.
Källor: (de viktigaste)
Egyptologi. Nilen. Euklides. Stephen Hawking. Vladimir Majakovskij. Paul Klee.
Henri Bergson. Elon Musk. Google.