8 författare om unpotdownable-syndromet

1. 8 FÖRFATTARE
OM”UNPOTDOWNABLE”SYNDROMET
 Har författare den
disciplin som många av
oss bokälskare saknar?
 Läs vidare så får du veta
hur 8 namnkunniga
författare ställer sig i
frågan.

2. TACK TILL / THANKS TO:

3. UNPOTDOWNABLE IN MORE WAYS THAN ONE
Jag känner mig kluven till riktigt bra böcker. Å ena sidan älskar jag böcker som jag under
inga omständigheter kan lägga ifrån mig, men å andra sidan kan jag bli rätt så frustrerad
också eftersom dessa böcker vinner alla krig i veckan över andra saker som jag också
borde/vill göra.
För en tid sedan läste jag just en sådan bok och mitt i alltihopa började jag fundera på
om
även författare kan råka ut för "unpotdownable"-syndromet, det vill säga, kan de bli så
uppslukade av sina egna historier att de har svårt att avsluta arbetstagen eller kan de
utan
problem stänga kontoret vid en bestämd tidpunkt varje dag eller efter dagens ordmängd
har
uppnåtts?
Nyfiken som jag är bestämde jag mig för att gräva lite i frågan och på efterföljande sidor
delar 8 författare med sig av sina tankar kring den här frågan.

4. ” Generelt er en god arbejdsdag en dag, hvor der bliver skrevet 4-6 sider. Der
kan være tidspunkter, hvor der bliver skrevet mere, så bliver det som regel
meget lange dage, hvilket er ganske udmattende. Det prøver Jussi at undgå,
da det er bedst at have et jævnt skriveforløb. I disse perioder er det meget
tilfredsstillende at skrive, men selve den oplevelse af spænding og at være
opslugt af noget kommer ikke i denne process.
Men dér, hvor Jussi kan blive grebet af at læse sin egen bog, er når han er så
langt henne i skriveprocessen, at han er igang med at læse teksten igennem
som en helhed første gang. Så kan denne fornemmelse komme, og den er
mindst lige så skøn, når det er noget man selv har skrevet, der kan give sådan
en oplevelse.”
- Jussi Adler-Olsen gm Elisabeth Ahlefeldt-Laurvig

5. ” It’s a tricky question to answer, because it depends on the writing process:
In writing the first half of the book, I mostly stick to writing for 7 hours (and
making at least my minimum target word count for the day).
But during the writing of the second half, the book gets a lot of momentum,
and I will often keep on writing for 9 or 10 hours, irrespective of sod count.
- Deon Meyer

6. ”I don't keep track of word count and don't have set hours--I don't even write
every day (I know, I'm terribly undisciplined--all I need is a deadline and I'll
beat it every time, but other than that I have no fixed schedule)
I love it when I'm in "the zone" and the rest of the world disappears as I'm
consumed by my characters and their world. That doesn't happen every day
(wish it did!) so most days are simply a matter of applying my butt to chair
(ABC) and working on what I know of the story...then once I understand the
characters and they become real to me, I can reach that wonderful in the
zone place and the words will pour forth.
For me that means that starting a new book is the grunt work and I'll work as
long as my brain can handle it--sometimes a few hours, sometimes all day--
but I never feel guilty about stopping. Because each grunt work day will
eventually lay the foundation for those days when the words fly.”
- CJ Lyons

7. ” I'd say yes, I certainly do get absorbed when writing. I'm not sure if it's just the
nature of the thriller (though perhaps that adds to it) but more the fact that one
gets lost in the written world being created and it's difficult to pull out - or one
does not want to pull out. By the middle of a book I find I am in so deep I can
barely think of anything else. And it's not always pretty -- I eat junk food at my
computer, sleep irregular hours, my mind trying to keep the entire book--scenes,
characters, overall plot--in my head. I'm always relieved when I finish a book
though sad too. Which is why I start another.”
- Jonathan Santlofer

8. “I’ve never been able to follow a discipline where I stop writing at a certain time
or at a specific word count. In fact, I don’t understand how people do that! I tend
to find that the story is still going on in my mind after I’ve left my desk, and
perhaps even in my subconscious when I’m asleep. This was a particular
problem for me when I wrote the first two Cooper & Fry novels, as I still had a
‘day job’ and could only write late at night. In the morning, when I went to work, I
could hear conversations in my head and I knew the story was still happening
somewhere. It was very frustrating to have to ignore it and spend my time doing
a completely different job. Sometimes, I would go out of the office at lunchtime
and sit in the local library to write for an hour, just to get all that stuff out of my
head. I think writers never really quit working, even if they appear to be doing
something else.”
- Stephen Booth

9. ”Mitt skrivande är helt lustbaserat och ganska ostrukturerat. Jag har sällan
några avgränsade timmar att skriva på. Får passa på mellan allt annat i livet,
särskilt kopplat till familjen (heltidsläkare, 3 små barn, podcastskapare mm).
Men min styrka är att jag har extremt kort startsträcka. Jag kan sätta
kommatecken och ta upp tråden några dagar senare och köra på som om inget
har hänt. Och när jag väl skriver är jag helt uppslukad av berättelsen. Visst är
det frustrerande att då vara inne i en scen och behöva avbryta. Men desto
roligare att sen återkomma till texten. Det jag ofta gör är att skriva dagtid och
sen läsa samma text på kvällen. Texten känns då fräsch och aktuell. ”
- Christian Unge

10. ” Yes, it’s sometimes hard to balance reading/writing time and obviousy, if
you’re up against a deadline, the writing takes precedence. Also, if I’m deep
into my own story, getting involved with someone else’s can be as dangerous
as it is distracting. You may read 50 pages of a great crime novel before you
go to sleep and wake up next morning thinking that you’ve had a great idea!”
- Mark Billingham

11. “Great to hear from you. Well, in my case I only have a few hours a day to
write. My children leave for school at 7.30 and I have to visit my mother
(who is housebound) at 11.30. So I have to fit all my writing into those 4
hours. For me, though, it works well. Any longer and I might start repeating
myself, any shorter and I'd feel frustrated. I rarely write outside those hours.”
- Elly Griffiths

12. Photo credit