1. 20
Francesko W Kovács
överlevde nio år i Stalins
fångläger Gulag. Han
överlevde rent fysiskt men
har blivit starkt präglad
av sina upplevelser. Fran-
cesko berövades sin ung-
dom, genomlevde nio år
av straffarbete, tortyr,
misshandel och förned-
ring utan kontakt med
omvärlden och sin familj.
Han överlevde för att be-
rätta.
Francesko Wittorio Kovács
väcker ingen större uppmärk-
samhet när han vandrar ga-
tan fram i folkvimlet. En äld-
re, vänlig man som bär sina
år med heder.
Francesko skiljer sig dock
från folk i allmänhet. Han är
en sann överlevare och har
haft en lång vandring genom
livet. Francesko W Kovács
har nämligen överlevt nio år i
Stalins fångläger Gulag. Han
har överlevt rent fysiskt men
har självfallet mentalt blivit
starkt präglad av sina upple-
velser. Han överlevde för att
berätta.
Jag träffade honom första
gången sensommaren 2012
vid en litteraturfestival i Sig-
tuna. Francesko och jag de-
lade bord utanför Sigtuna
Bokhandel belägen på en re-
lativt trång gränd med anor
från medeltiden men som li-
kaledes gör anspråk på be-
nämningen Stora Gatan. Jag
blev nyfiken på vad denne
man med levande blick och en
räv bakom örat hade att be-
rätta.
Själv är jag född tolv år efter
krigsslutet. Det innebär att
andra världskriget återspeg-
lar sig som en fotosamling av
svartvita bilder som hör till
en förgången tid. Auschwitz ,
Birkenau, Gulag och andra
namn hamnade i samma
mapp som Narva, Poltava och
slaget vid Lützen.
Svartvita bilder berättar.
Men de berättar inte allt.
Francesko W Kovacs kliver
rakt ut ur fotoalbumet, han är
färgstark och han skakar om
lyssnaren. Han utgör, genom
sin fysiska närvaro, den felan-
de länken mellan det förflut-
na och nuet.
Francesko vände upp och
ner på min världsbild när han
fick mig att förstå vad han
faktiskt gått igenom. Eller
snarare, jag försökte och an-
stränger mig fortfarande för
att förstå. Rent intellektuellt
kan jag begripa vad han sä-
ger, jag kan ta in informatio-
nen. Men man måste ha varit
där själv för att verkligen
kunna hävda att man förstår.
Francesko var där, i Sibirien,
levande begravd i ett av Sta-
lins otaliga fångläger som har
den gemensamma beteck-
ningen Gulag.
När vi träffades igen, en so-
lig sensommarmorgon på kon-
ditori Fågelsångens uteserve-
ring i Uppsala, kändes kon-
trasten overklig. Runt om-
kring oss flöt livet på, det
stillsamma bakgrundssorlet
från Uppsalatrafiken för-
stärkte upplevelsen av har-
moni och civiliserad trygghet
när Francesko fortsatte sin
berättelse.
Han föddes 1929 i en nord-
italiensk stad som på den ti-
den hette Abazzia. Idag till-
hör staden Kroatien och kal-
las Opatija. Föräldrarna kom
ursprungligen från Ungern
men emigrerade till Italien
för att få arbete. Paret Kovács
drev ett skrädderi men fadern
dog när Francesko bara var
två år och modern lämnade
honom och hans bror Tibor
till hennes syster i Ungern.
Där tillbringade han större
delen av sin uppväxt.
Blev partisan
Europa var oroligt och sar-
gat under den här tiden och
Ungern blev under Andra
världskriget ockuperat av
Tyskland. Francesko var en
engagerad ung man som väg-
rade underkasta sig. Han och
brodern Tibor försökte fly till
Österrike men blev arrestera-
de och satta i fångläger.
Under en nattlig flygattack
lyckades de fly och Francesko
anslöt sig till partisanrörelsen
som stred mot ryssarna.
Så småningom kom freden
med hopp om en ny framtid
och Francesko hade hunnit
fylla 16 år. Men fyra månader
efter krigsslutet, den 22 au-
gusti 1945, knackade det på
dörren till Franceskos hem.
Utanför stod en grupp ryska
soldater. De förde bort Fran-
cesko och anklagade honom
för att ha ägnat sig åt antisov-
jetisk verksamhet genom sitt
engagemang i partisanrörel-
sen. Sen gick allt mycket
snabbt. Han fördes först till
Budapest. Där väntade nio
dagar av tortyr, förhör, sken-
avrättningar, svält och ned-
brytning.
Francesko transporterades
vidare till Timosvar i Rumä-
nien. Där ställdes han inför
militärdomstol och bara 16 år
gammal dömdes han till 10
års fängelse för spionage, sa-
botage och antisovjetisk verk-
samhet. Han fick också veta
att omvärlden inte skulle
känna till vara han befann sig
eller om han levde över huvud
taget. Endast hans låga ålder
räddade honom från döds-
straff.
Sedan följde nio år av fång-
enskap i olika läger, år som
han beskriver i sin självbio-
grafiska bok I Stalins våld,
fånge 794 berättar.
Det som fascinerar mig mest
hos Francesko är det faktum
att han faktiskt genomlevt
allt detta och hur han bar sig
åt för att klara det.
Francesko berättar att det
handlade om att hitta över-
levnadsstrategier.
– Förstår du vad det innebär
att leva under sådana förhål-
landen, frågar Francesko och
lutar sig framåt över bordet
och tar en klunk av sin kaffe
latte.
– Ja, jag förstår, svarar jag i
brist på bättre vetande.
Francesko replikerar ome-
delbart och skärper rösten.
– Nej. Det förstår du inte.
Ingen människa som inte har
varit där kan förstå vad det
innebär att bli utsatt för en
behandling där du blir ifrån-
tagen allt som du tar för givet
som människa i ett civiliserat
samhälle, dina mänskliga rät-
tigheter och din identitet som
människa.
Stod lågt i rang
Francesko lärde sig undvika
de mest brutala medfångar-
na. Som politisk fånge tillhör-
de han en grupp som stod lågt
i rang och allmänt kallades
”fascister”. Och det på grund
av att han kämpat för mänsk-
liga fri- och rättigheter och
det massiva förtryck Sovjet-
unionen symboliserade.
Francesko sökte sig till de
medfångar som hade en hög
bildningsnivå. Det var intel-
lektuella och skolade männi-
skor som lärde honom ryska,
det enda tillåtna språket i
Gulag. Han lärde sig även
andra språk genom att prata
med folk från andra länder
som hamnat i samma situa-
tion som han själv. Han be-
härskar i varierande grad fem
olika språk idag.
– Varje nytt språk gör dig
till en ny människa, hävdar
Francesko och menar att
språkkunskaper är ovärderli-
ga brobyggare mellan männi-
skor och samhällen.
Hans modersmål är unger-
ska, fyra års gymnasiestudier
gav också goda kunskaper i
tyska språket.
I Gulag lärde han sig till-
räckligt mycket italienska för
att efter frigivningen kunna
ta sig till Italien istället för
att återigen hamna i Ungern
som fortfarande var i ryssar-
nas händer.
Svenska språket lärde han
sig relativt fort efter ankom-
sten till vårt land och senare
har han via media skaffat sig
elementära grundkunskaper i
engelska och franska.
Jag frågar efter specifika
tillfällen och händelser som
gjort djupast intryck på ho-
nom.
– Det var ett liv i djupaste
förnedring, svarar Francesko.
Den mat vi fick var tillräck-
ligt för att hålla oss vid liv och
utföra det arbete Sovjetstaten
behövde, men inte mer.
Till exempel bestod den
knapphändiga dagsransonen
av mat i huvudsak av salt fisk
och fem dl havre- eller korn-
gröt toppad med en fingerborg
olja samt 3-5 hg gammalt
bröd och en halv liter sur sop-
pa kokad på frysta rotfrukter.
Soppan kallades Balanda och
smakade avskyvärt.
– Vi blev dessutom tvungna
att underkasta oss regelbund-
na avlusningsåtgärder. Då
skulle hela kroppen skrubbas
och rakas, från skallen, arm-
hålorna och ner till könshå-
ren. Allt för att hålla ohyra
borta.
Det dagliga arbetet var
fruktansvärt tungt och bestod
huvudsakligen av att avverka
skog, oftast med bara händer-
na som verktyg trots att tem-
peraturen vintertid sjönk ner-
åt 35-40 minusgrader.
– Fattar du vad det innebär
Francesko Wittorio Kovács – överlevare
NUMMER 47 • 2012 •
I nio år var Francesko Kovács fånge i Gulag, Stalins fångläger i Sibirien. Efter diktatorns död fick
han amnesti och fick resaförst till Italien och sedan till Sverige.