1. Geoturismens Öland – en upplevelse utöver det vanliga
Jan Mikaelsson, geolog vid Linnéuniversitetet i Kalmar och verksam inom projektet
”Öland – Kalkstenens Landskap” – utveckling av geoturism
Under senare år har den traditionella sol- och badturismen breddats mot viljan att uppleva. Att vara
ute och aktiv har blivit ett attraktivt komplement till vilstolen. Massor av möjligheter till olika typer av
upplevelser erbjuds vart än vi kommer både inom och utom Sveriges gränser. Upplevelserna kan vara
mer eller mindre strapatsrika och äventyrliga men också varsamma och stillsamma.
Vi blir också alltmer medvetna och nyfikna. I en tid då miljö och hälsa engagerar många söker vi svar
– svar på varför landskapet förändrar sig, varför sommarstugans barndomsväxter försvunnit, varför
badviken fyllts med vass osv. Det nära och påtagliga engagerar! Och kunskapen om att uteliv är
friskvård har fått människor att söka sig mot naturen. Det är helt enkelt inne att vara ute!
Våra barn blir också alltmer intresserade av sakernas ting! Skolan fördjupar sig i natur- och
miljöfrågor som aldrig tidigare. Sammantaget betyder det att familjen under sin lediga tid har något
gemensamt – viljan att veta mera och uppleva något spännande.
FOTO 1
Och nu kommer vår natur på allvar in i bilden. Naturen är fantastisk! Den inbjuder oss till upplevelser
genom vår möjlighet att få vara och vistas där. Allemansrätten ger oss möjlighet att gratis sitta på en
stubbe och lyssna eller försiktigt lyfta på en sten i stenmuren för att ta del av allt spännande och
intressant som händer där. För visst händer det spännande saker runt omkring oss hela tiden. Livet i
en stubbe eller under en sten är lika dramatiskt som livet i en regnskog eller på en savann. Det gäller
bara att upptäcka, ha fantasi och förstå en gnutta.
Naturturismen är ingenting nytt. På många platser, både på Öland, i övriga Sverige och runt om i
världen, erbjuder föreningar, organisationer och entreprenörer upplevelser bland blommor, fåglar,
insekter osv. Ofta förpackas upplevelsen i ett spännande paket – skymning, natt, tidig morgon osv för
att bland annat på detta sätt, kittla fantasin och förstärka upplevelsen.
Under de olika kalkstensprojekten som bedrivits genom EU på Öland under 2000-talet har många
upptäckt hur spännande stenar och stenarnas historia är. När projekten inbjudit till t ex Öppna
Bergtäkter eller Stenvandring på Stranden har ett förvånande stort antal människor, i alla åldrar,
kommit. Nyfikenheten och viljan att veta mera har varit stor! Det tycks som om just stenar och
ämnet geologi är något av en uppskattad och spännande ”doldis” i landskapet. För visst är det ju så –
stenar fascinerar. När vi reser utomlands har vi ofta stenar som souvenirer och minnet från en
ölandssemester är ofta ett fossil av en bläckfisk! Varför det är så, är svårt att förklara men naturligtvis
spelar färgen och formen en roll. Ofta får jag som geolog höra ”den är så len, den är så rund osv”. När
någon dessutom kan förklara stenens ursprung, ålder och bildningssätt fängslas lyssnaren! Har denna
döda tingest, stenen, en så spännande historia! Aha-kommentarerna är många när deltagaren
tränger in i denna stenhårda värld!

2. FOTO 2
Och visst är vår lokala kalkstens historia extra spännande! Tänk bara - kalkslammet som stelnade till
berg när vår kontinent låg på södra halvklotet! Och bildningstiden som tros vara ca 1 mm kalksten på
1000 år, och innehållet – fossilen, japp, nog är det något att visa upp och berätta om!
Under ett av projekten utförde Anna Erici, Långlöt och Lotta Karlsson, Källa en förstudie med syftet
att reda ut om Öland skulle kunna bli en s k GeoPark. GeoParker finns lite överallt i världen, närmast
oss i Norge. Syftet med dessa är att visa upp platsens, eller snarare, regionens geologi. Man kan i viss
mån likna GeoParkerna med Världsarven – de ska vara någonting alldeles speciellt. Ofta har de
etablerade GeoParkerna ett tema t ex GeoParken ”Magma” i Norge där urbergets dramatiska
historia visas upp.
GeoParken ska också vara pedagogisk, dvs den ska vara lättillgänglig, inte bara fysiskt, utan
”lättförstålig ” för alla de människor, gamla som unga, som besöker den. För GeoParkerna vänder sig
inte bara till specialister utan till alla som vill stifta bekantskap med landskapets spännande historia. I
GeoParken ska det därför finnas information, skyltar, tematiska vandringsleder osv som på ett enkelt
sätt presenterar allt besökaren kan uppleva. Man ska kunna lära sig och ta med sig sin kunskap hem!
För visst är det roligt att förstå varför sommarstugan ligger just där den ligger – svaret har vi säkert
fått i GeoParken!
FOTO 3
Man kan inte bara kalla sig GeoPark. Om man vill ingå i det globala nätverket måste man ansöka om
medlemskap i detta hos UNESCO. Ansökan ska innehålla mängder av geologiska och ekonomiska
uppgifter och åtaganden. Men – det finns en ”light-version”, nämligen en nationell sammanslutning
av områden som kan anses särskilt intressanta i ett inhemskt perspektiv. Sådana finns förvisso och
intresset för att skapa ett sådant nätverk är stort i Skåne, på Gotland, vid Höga Kusten, i Dalarna –
och på Öland!
Varför behöver det då skapas nätverk och sammanslutningar? Jo, geoturismen anses vara den
snabbast växande tematurismen. Den har, i ett Europeiskt perspektiv sett, gått om både fiske- och
fågelturismen i popularitet. Som geoturist åker man helt enkelt runt till olika platser, både nationellt
och internationellt, och upplever platsers geologi. Jag har hört att det finns ”kryss-listor” (jfr
ornitologernas artlistor) där man noterar sina observationer av berg- och jordarter, fossil, mineral,
lagerföljder osv. Visst är Öland intressant för en geoturist! Det märker vi inte minst på höstarna när
fossiljägare gör livet surt för ortoceratiter, trilobiter, kristalläpplen och andra förstenade varelser.
Öland, med sin unga innehållsrika berggrund är en reseanledning för många men med fler platser
och regioner runt om i Sverige blir reseanledningen än större! Ensam är alltså inte lika stark som den
svenska geologiska mångfalden.
Foto 4
Vad har då Öland att erbjuda i detta sammanhang? Jo, vi har en mängd platser med spännande
innehåll men vi har också det storskaliga sambandet i landskapet.
Låt oss reda ut detta påstående!

3. Vi har vår lokala kalksten som ytlig bergart. För oss som trampar den öländska flisan är det inget
märkvärdigt med detta men det är ju så att bara på andra sidan Kalmarsund saknas bergarten. Och
tittar vi i ett vidare, nationellt perspektiv, är kalkstenen en ganska ovanlig bergart. Den finns i en del
av Skåne, på Gotland, små områden i Östergötland och Västergötland, på Närkeslätten, runt Siljan
och i fjällkedjan. Ytmässigt blir kalkstensområdena totalt inte särkilt stora och utgör en helt
underordnad del av vår svenska berggrund. Och då blir ju Öland spännande eftersom området skiljer
sig från stora delar av övriga landet!
Ovanpå kalkstenen ligger inlandsisens jordarter, främst moränen. Innehållet i denna ”butmark”
består till stor del av den underliggande bergarten. Detta betyder att de öländska jordarna präglas av
ett högt kalkinnehåll. Och det är inte vanligt i Sverige.
Kalkinnehållet i jordarna gynnar viss speciell vegetation, den som vi upplever så speciell på vår ö.
Kalkkrassing och andra kalkföredragande arter kan vi alltså inte hitta i de vanligare urbergsmiljöerna.
Vegetationen skapar förutsättningar för djur! Och med den speciella floran kommer den speciella
faunan. Jag tänker då inte på rådjuren i Böda-skogen utan t ex på alla de insektsarter som på något
sätt är knutna till de rara växtsamhällena ute på t ex alvarsytorna.
Vi kan såhär långt konstatera att det finns ett spännande och intressant samband mellan berget –
jorden – vegetationen och djurlivet.
Samtidigt som den efteristida utvecklingen speglas i det torra landskapet uppe på öns centrala delar
genomgår strandmiljöerna ständiga förändringar. Ibland står Östersjöns vattenyta högt och skapar
spår i form av strandvallar högt över den nutida strandlinjen och ibland står vattenytan under den
vattenyta vi ser idag.
När människan angör Öland för ca 10 000 år sedan möter hon ett jungfruligt och mycket speciellt
landskap. Hon bosätter sig på platser med tillgång till dricksvatten, på höjder med utsikt och
transportmöjligheter. Hon vill begrava sina döda på platser med utsikt över land och hav.
Strandvallarna som ramar våra kuster blir lämpliga platser. När människan efter några tusen år på ön
börjar odla jorden kan hon bruka strandvallarnas sandiga jordarter. Vi kan nu alltså lägga till
kulturhistorien på toppen i det spännande sambandet mellan berg, jord, vegetation och djur.
Detta är något att visa och berätta om! Det finns inte många platser i Sverige där denna
landskapspedagogik framgår så tydligt som på Öland. Och återigen – människor fängslas och
förtjusas av att förstå – att få en förklaring och en referens till egna plaster. Om Öland någon gång
kommer att bli en GeoPark skulle temat kunna vara ”Det naturliga Sambandets Ö”.
Öland kan också bjuda på en lång rad spännande platser där geologin spelar huvudrollen. Vi har alla
våra djupa bergbrott där betraktaren på ett fantasifullt sätt kan få insikter i en spännande
naturhistoria. Att dra länken mellan våra moderna bottenmiljöer i Kalmarsund med havsbottnarna
på södra halvklotet för många miljoner år sedan är fängslande. Den grå kalkstenen motsvarar de
svarta, döda sedimenten i flera av fastlandets Kalmarsundsvikar. Att förstå att miljöer och samspel i
naturen inte bara är en modern företeelse utan är företeelse som fortgått under miljarder är väcker
mångas förvåning.
FOTO 5

4. Och vi har alla ytliga bergbrott spridda över ön. När Linné besökte Öland 1741 rapporterade han till
Rikets Ständer att allmoge hellre ”bände flisan” än att syssla med djurhållning, odling, biskötsel, jakt
och fiske. Dessa grunda fläkningar, ofta inte mer än någon meter djupa, utgör ett signum för det
öländska kulturlandskapet och är viktiga tittgluggar in i en spännande och svunnen tid. Spåren efter
människans bruk av den viktiga stenresursen syns lite varstans i det öländska landskapet. Skurverk,
såväl djur- som vinddrivna, gamla hamnanläggningar, järndubbar och kranar är lika viktiga detaljer
som björkarna i en småländsk hage.
Kalkstenen uppvisar också spännande landformer. Klintarna utmed Ölands västkust med möjligheter
att studera olika bottensediment, bergarter och miljöer är viktiga i vår förståelse för Ölands riktigt
gamla historia. Och i klintmiljön finner vi ovanliga detaljer – raukar, ”halvraukar, grottbildningar,
sprickor med framträngande grundvatten, gamla ras och bortsprängda block. Mångfalden är stor.
Men det är inte bara kalkstensberget som är intressant. Även istidens och efteristidens landformer
och historia är spännande på Öland. I själva verket är dessa bildningar lite av ”doldisar” i landskapet.
Tänk t ex på ”ordarna” som sticker ut i Östersjön på nordöstra Ölands kust! Vilken spännande historia
dessa kan berätta för dem som vill lyssna och veta. De är i själva verket en speciell geologisk landform
som benämns ”drumlin”. En drumlin är en valryggsformad , elliptisk moränansamling kring ett
underliggande och uppstickande hinder , i detta fallet en rygg av kalksten, som inlandsisen skapat.
Eftersom isen rörde sig över nordöland från nordväst mot sydost förde den med sig moränmaterial
från Småland i denna riktning. Moränen ”fastnade” på kalkstensberget och byggde upp ryggarna. När
man vandrar på dem ser vi i stenmurar och spridda block, att materialet består av urbergsmaterial,
alltså ett för Öland ”främmande” material. Urbergsblock är vanliga företeelser i det nordöländska
landskapet. Titta på Mens Alvar vid Byrum eller i stenmurarna! Stenmurarna på södra Öland ser helt
annorlunda ut. Här har inlandsisen haft en mer sydlig riktning och blockmaterialet som bröts loss från
den underliggande berggrunden består huvudsakligen av den lokala kalkstenen.
Foto 6
Men det finns annat att uppleva i det geologiska landskapet. Östersjöns olika vattennivåer präglar i
viss mån hela Öland. Landskapsbild på sydöstra Öland är helt uppbyggd kring de stora strandvallarna
som Östersjöns vågor svallad upp för många tusen år sedan. Strandvallarna särar landskapet i
alvarsområden och strandängar och strandvallen hyser våra namnkända radbyar. Sambandet mellan
geologin och människans nyttjande av denna är påtaglig. Neptuni Åkrar på nordligaste Öland är ett
annat pedagogiskt exempel på stenåldershavets, Littorinahavets, påverkan på ön. Klapperstensvallar
och strandmärken finner vi överallt på ön eftersom nästan hela Öland legat under vatten i den stund
inlandsisen släppte sitt grepp om ön. Till och med moränjordarna uppe på alvarytorna är kraftigt
”tvättade”, svallade”, av dessa omformande processer. Och mellan och i anslutning till de olika
strandvallarna finns våtmarker med spännande lagerföljder. Kalkgyttjan, en nästan vit, organisk
jordart återfinner vi vid torvborrningar i t ex Vedborm Träsk, i Mossberga och Hörninge mossar och
på många andra platser. Att borra i våtmarker är publikt och intressant. Det enkla torvborret
penetrerar bokstavligt tiden och utvecklingen. Man räknar med en organisk produktion dvs
sedimentbildning på ca 1-2 mm per år i de öländska mossarna och kärren. Det betyder att en 50 cm
lång borrpropp vittnar om miljön när Gustav Vasa lät duktiga stenhuggare hugga monumentsten i
Dälje på Horns Udde och en borrpropp på 1 m situationen då Öland kristnades och Källa gamla kyrka
byggdes!

5. Under ett stort guideprojekt i småländska Lenhovda inbjöds människor till olika typer av guidningar.
Det var guidningar i naturreservat, i ängsmarker, i skogen och på mossen. Under mossevandringen
ingick ett borrningsmoment då guiden visade landskapets utveckling ”på djupet”. Ryktet började gå
bland turister och allmoge i trakten att just denna guidetur var något utöver det vanliga. Under
senare delen av guidesäsongen kom intresserade bara till denna aktivitet. De övriga blev besökslösa.
Det är något att tänka på, dvs det finns ingen anledning att uppfinna hjulet igen. Erfarenheter från
när och fjärran måste ligga till grund för planering av olika publika aktiviteter.
På norra Öland, i Bödaskogarna utbreder sig ett av Europas största sammanhängande
flygsandsområden. Vid t ex Hagskog, Böda och Byrum men också på många andra platser på norra
Öland kan vi se en rad olika dyntyper, så spännande och intressanta att de inbjuder till kvalificerade
studier av kustlandskapets och kulturlandskapets förändringar genom tiderna.
Och vi får inte glömma Ölands många naturliga källflöden. Många av våtmarkerna försörjer sig på
vatten genom ett långsamt utflödande grundvatten från jord och berg. Källorna har haft stor
betydelse, inte minst i folktron, och en kväll med skrönor kring det framläckande vattnet för oss
varsamt bakåt i tiden då magiska krafter var en del av människans liv. Tänk en kväll vid Källa gamla
Kyrka där den gamla källan kan berätta om när Öland kristnades och oroligheter mellan kristna och
ännu inte kristnade människor präglade livet i trakten. Kyrkornas och kyrkoplatsernas historia är
fängslande!
På södra Öland med sitt Stora Alvar finns en mängd geologiska sevärdheter. Alvarets yta uppvisar
detaljer som kan vara svåra att upptäcka utan guide; slukhål, svinryggar, doliner, domer osv.
Bruksmiljön i Degerhamn med skifferverk och kalkugnar för besökaren tillbaks till bruksamhällets tid.
Den Geologiska Trädgården på samma plats parar geologi och konst på ett fantasifullt sätt.
I Böda och på mellersta Öland återfinns öns rullstensåsar. Med slutna ögon kan man på dessa platser
höra hur de väldiga isälvarna rullade stenarna i tunnlar inne i inlandsisen. Öppnar vi ögonen ser vi det
arktiska landskapet breda ut sig i färgerna grått och brunt. Den lilla gula pricken en bit bort är den
första invandrande blomman – ölandssolvändan.
Så nog har vi mycket att visa upp! Den geologiska mångfalden är stor på en liten koncentrerad yta.
Det är också enkelt att skapa geologiska teman för olika typer av aktiviteter; Ölands kalksten, De
öländska fossilen, Ölands istida historia, Öland under efteristiden osv. En geologisk tungviktare är
naturligtvis ”Resan i tiden”. Under en sådan kan geoturisten färdas från vulkanlandskapet i
Nybrotrakten till det yngsta kalkstenslandskapet på nordöstra Öland – en resa som omsluter mer än
1 miljard år!
Men vem ska då stå för informationen och presentationen, dvs vem ska guida den vilsne
”upplevaren” i tidens och landformernas mysterium? Projekt ”Öland – Kalkstenens landskap”, har
genom bidrag från EU fått möjlighet att under vintern som gick utbilda ett 25-tal entusiastiska geo-
entreprenörer! Syftet med utbildningen var att ge deltagarna faktiska kunskaper om Ölands geologi
men också kunskaper om hur man leder grupper i naturen med geologin som tema. För det är ju så –
det spelar mindre roll vad guiden kan om denne inte presenterar sin kunskap på ett tillgängligt och
smakfullt sätt. Att guida är en konst! Å andra sidan, det spelar inte så stor roll om guiden är social och
trevlig, deltagaren förväntar sig kunskap. De guider som utbildats har förhoppningsvis förmågan att
på ett mersmakande sätt presentera vårt innehållsrika landskap.

6. Guiden behöver inte jobba som egen, fristående guideentreprenör. Tänk vilket förnämligt avstamp
det vore om guiden kan samarbeta med någon turistanläggning på ön. På de stora campingplatserna
söker besökarna hela tiden efter familjeaktiviteter som inte innebär för stora kostnader och för stort
engagemang. Om bara någon procent av Böda Sands gäster anslöt till en guidning utmed stranden
skulle guiden mycket enkelt få ”full” grupp. Guiden kan också samarbeta med någon
konferensanläggning på ön. För det är naturligtvis en härlig upplevelse och välkommet avbrott, efter
en tung konferensdag, att vandra i t ex Slottsskogen utanför Borgholm och lyssna på fåglar, studera
klinten och njuta av alla blomster i den prunkande lunden.
FOTO 7
Människor kommer när de blir inbjudna! Den årliga begivenheten ”Stenens Dag 2010” i Gillberga
stenbrott och på stenindustrin i Sandvik besöktes av ca 700 vetgiriga fastboende och turister. Detta
ger en föraning om av vad som skulle kunna ligga till grund för driftiga entreprenörer.
Projektet har dessutom tagit fram en ”provisorisk” upplevelsekarta över Ölands besöksvärda geo-
platser. Den är ingalunda komplett och kommer därför successivt att revideras allteftersom lämpliga
platser dokumenteras med information och skyltar. Besöksplatserna kommer att tas fram i
samverkan med markägare, myndigheter och andra friluftsutövare. Parallellt med detta arbete är
ambitionen att också framställa en skrift, en guidebok, för den som vill besöka de öländska geo-
platserna på egen hand.
Och som flaggskepp kommer Gillberga norra bergtäkt att utvecklas. Ambitionen är inte att skapa ett
nytt ”Dalhalla” där tonvikten ligger på konserter och framträdanden utan istället på att presentera
kalkstenens natur- och kulturhistoria. Visst ska möjligheten finnas för uppträdanden men då sådana
som ramar in den unika miljön på ett stämningsfullt vis. Fyrhjulingar, klätterväggar och linbanor får
finna andra platser.
Foto 8
Öland ligger väl i framkant i dessa tankebanor. Projektens arbete har rönt stort intresse inte bara
lokalt och regionalt utan också nationellt och internationellt. Förhoppningen är naturligtvis att skapa
ett mervärde för ölandsbesökaren samtidigt som uttrycket ”förlängd säsong” kan få en konkret
innebörd. För visst kan man uppleva Ölands geologi alla årstider!

7. FOTOTEXTER
Foto 1
Att få upptäcka och uppleva skapar intresse, ofta ett intresse som varar livet ut. Ada, 2,5 år upptäcker
under förtjusning bläckfiskfossil i kalkstenen. Kan djur bli sten och varför är de så långa?
Foto 2
Tänk att en vandring utmed en öländsk strand med temat sten kan få människor att ställa upp trots
regn och blåst. Geoguiden Ann-Charlotte Garhammar beskriver målande hur raukarna vid Byrum
bildats genom sprickbildning och varierande nivåer i Östersjön.
Foto 3
Genom att informera med välskrivna skyltar kan besökaren på egen hand ta del av den spännande
öländska geologin. Skylten vid skurverket i Jordhamn informerar på ett enkelt sätt hur
stenbearbetningen skedde långt innan den moderna stenindustrin växte fram i början av 1900-talet.
Foto 4
I den nyproducerade vägledningen ”Vandringsleden i Persnäs socken på norra Öland” får vandraren
uppleva ett unikt stycke Öland långt bortom campingplatser och gågator. Leden går delvis genom
nordöstra Ölands unika drumlinlandskap och kalkstenens landskap utmed Kalmarsundskusten.
Foto 5
Att guida i bergbrott är något alldeles speciellt! Varje millimeter representerar 1000 år på havsbotten
vid Samoaöarna. Gillberga bergbrott med sina 16 meter höga sidor representerar alltså 16 miljoner
år under jordens historia.
Foto 6
De öländska ordarna blommar av blåeld under sommaren. Den blåvioletta färgen ger en extra
dimension till den spännande geologin.
Foto 7
Projektledare Lars Lundberg diskuterar stenens historia med en intresserad besökare under ”Stenens
Dag 2010”. I bakgrunden syns den 16 meter långa ”vepan” som presenterar den geologiska
utvecklingen på Öland.
Foto 8
Ölandsguiden Anna Erici ger en besökare under Trollskogens Dag 2010 en lättsam lektion i varför
vissa sandstenar är randiga. Svaret är att den lilla sandmasken grävt gångar i den mjuka sanden för
nästan 600 miljoner år sedan!