Nya medier i kuba och venezuela
•Download as PPTX, PDF•
0 likes•241 views
Vilka utmaningar står massmedierna inför i Kuba och Venezuela idag, och vad händer om länderna demokratiseras?
Recommended
More Related Content
Viewers also liked
Nya medier i kuba och venezuela
- 1. Erik Jennische Civil Rights Defenders
- 2. Kuba
- 3. [Tidningarna] tjänar revolutionen, de för regimens talan oförställt, rakt på sak [...] De arbetar med ett målmedvetet illusionssystem som tydligen bedöms som nyttigt, rent av som nödvändigt.” - Artur Lundkvist i Så lever Kuba, 1965
- 4. Artikel 53. Medborgarna erkänns yttrande och pressfrihet i enlighet med målen i det socialistiska samhället. De materiella förutsättningarna för förverkligandet av dessa ges av faktumet att press, radio, television, biografer, och andra massmedier är i statlig eller social ägo och i inget fall får vara föremål för privat ägande, vilket i sin tur garanterar dess användande i det arbetande folkets och samhällets intresse.
- 6. Tristess
- 7. En internet-fri zon - Förbjudet att ha hemma - Omfattande censur - 4,5 USD per timme på café eller hotell - Få internet-caféer - Inget mobilt internet - Övervakning
- 8. Brist leder till uppfinningsrikedom - Sneaker net - El paquete - Lokala nätverk - Piratdelning
- 12. Kommer webb-tidningarna att köpa en tryckpress?
- 13. Venezuela
- 14. Artikel 57. Envar har rätt att fritt uttrycka sina tankar, idéer eller synpunkter muntligt, i skrift eller i någon annan uttrycksform, och att använda sig av tillgängliga medel för kommunikation och spridning utan att drabbas av censur.
- 15. Kamp mot medier - 2002- fiender, böter, ny lag - 2007 RCTV - 2009 Radiokanaler - 2013 Globo, Últimas Noticias, El Universal, Notitarde... - 2014, 325 kränkningar under 4 mån - RSF 2015 #137
- 17. Tristess
- 19. Vad gör dagens medier om regeringen faller?
Editor's Notes
- Min tanke är att visa vilka konsekvenser det systematiska, men annorlunda, förtrycket av pressfriheten i Kuba och Venezuela fått. Man hinner på en kvart inte mer än skrapa på ytan, men min hypotes är ändå att om det kubanska och venezolanska politiska systemen förändrades, skulle det inte leda till en ny massmedial situation.
- Min tanke är att visa vilka konsekvenser det systematiska, men annorlunda, förtrycket av pressfriheten i Kuba och Venezuela fått. Man hinner på en kvart inte mer än skrapa på ytan, men min hypotes är ändå att om det kubanska och venezolanska politiska systemen förändrades, skulle det inte leda till en ny massmedial situation.
- Redan de första åren efter revolutionen lades de kubanska tidningarna ned, stängdes eller gick samman. Efter några år fanns bara en dagstidning kvar, Granma, det kubanska kommunistpartiets tidning. Sedan dess är det den som leder opinionen som alla andra medier i landet följer. Byter Granma åsikt i ngt, så följer de andra efter. Om Granma börjar skriva om ett fenomen på ett nytt sätt, kommer andra medier göra det också. Först 1976 antogs den första konstitutionen efter revolutionen som skapade ett helt nytt regelverk för politiken och samhällslivet. Den fungerar än i dag efter några marginella modifieringar. Konstitutionen förklarar att det är kommunistpartiet som leder samhället - såväl ekonomin som politiken - och omöjliggör maktdelning. Inte heller garanterar den några mänskliga rättigheter, den skriver så här om pressfrihet:
- Statlig eller social ägo, betyder staten eller de officiella organisationer som hör till kommunistpartiet, som fackföreningen som har tidningen Trabajadores eller ungdomsförbundet med tidningen Juventud Rebelde. Detta innebär att det inte har funnits några privata tidningar, radiostationer, tevekanaler, webbsidor, förlag, biografer, teatrar, filmproducenter sedan 1960-talet. Men på grund av kommunistpartiets politiska monopol i samhället har det också inneburit att det som skrivs i de lagliga medierna aldrig tar upp mer än en vinkel på ett problem. Om regeringen presenterar en ny politik, kommer alla som intervjuas i tidningen om detta att säga att det är bra. Medierna intervjuar aldrig någon som säger att regeringen gör fel, den borde göra så här istället. Jag satt i måndags och förberedde detta och förberedde detta och funderade på hur jag skulle illustrera detta. Och tittade jag på Granmas hemsida:
- Granma består av två vikta papper och kommer fem dagar i veckan. Förr bestod inte sällan hälften av utrymmet i Granma av transkriptionen av det tal som Fidel Castro hållit i teve kvällen före. Juventud Rebelde och Trabajadores kommer ut en gång i veckan. Det är inte nödvändigtvis bara censuren och propagandan som frustrerar mediekonsumenter.
- I ett land där kommunistpartiet styrt medierna i 50 år är de förstås också mördande tråkiga. De kubanska medierna utstrålar inget annat än trisstess. De få kubaner som har tillgång till internet dyker förstås rakt ned i lusten och experimenterandet. Kuba är liksom idealsamhället för medborgarjournalistik, bloggande, sociala medier, fildelning och allmänt experimenterande Om det nu var så att kubanerna hade tillgång till internet.
- En gång besökte jag en fritidsgård i Stockholm som bestämt sig för att ha en internet-fri zon. De var förundrade över att ingen kom.
- Men allt fler har tillgång till datorer, kameror etc och experimenterar med journalistik. Här ett exempel från En Caliente Prensa Libre.
- De första oberoende journalisterna började publicera sig på internet redan 1996 sådär. Det var svårt. De träffades hemma hos någon och blev uppringda av en redaktör En och annan lyckades få tillgång till internet på hotell eller det amerikanska intressekontoret och skickade texter. Yoani Sanchez blogg 2007. Hon hanterade sin blog från Kuba, och skrev bättre än alla andra. Kort och poetiskt om vardagen. Under 2010 - 2014 tusentals kommentarer på nästan varje artikel. Twitter a ciegas Yohandry skapades i kommentarsfältet, blev en egen person, numer säkerhetspolisens konto, drev under flera år en formidabel hatkampanj mot Yoani. Nu lugnare. Yohandry har också en blog. Men det som för 10-15 år sedan var enkla webb-publikationer har nu blivit avancerade webb-tidningar. Några exempel av många. I den mån det finns en fri offentlig debatt på Kuba förs den här.
- Frågan är då. I dagsläget finns det ingen infrastruktur alls för att driva en modern tidning på Kuba. Vem skulle ha råd att investera i det? Med demokrati på Kuba nu - hypotetiskt - skulle kuba kunna bli det första landet med pressfrihet utan press.
- Venezuela är ett helt annat land. De som vill jämföra missuppfattar situationen. Venezuelas konstitution som Hugo Chavez tog initiativ till och som antogs 1999 säger följande.
- Men sedan dess har det gått utför
- Kamp mot oberoende och kritiska medier Hot och våld mot journalister Medierna används som slagträ mot kritiker Con el Mazo dando - Att svinga sin klubba Diosdado Cabello Sedan 2013 Två timmar En lång sektion där han, raljerar, skämtar och smutskastar kritiker. Korrupta, förädare, Fungerar som hot, skapar polarisering, piskar upp stämningen bland dem som stöder regeringen. Venezuela är redan Latinamerikas mest våldsamma land efter Honduras. Dubbelt så hög mordfrekvens som Colombia. Men för debatten innebär förstatligandet av det offentliga samtalet framförallt.
- Ungefär som på Kuba, avancerade professionella hemsidor, som börjar som enmansprojekt men slutar som hela redaktioner.
- De medier som har tagits över försöker att motverka förändring, på kort sikt, och på lång sikt som medel för att försvara den sittande elitens intressen om det blev maktskifte.