Jag tänkte berätta om två ytterligare migrationsfenomen i LA.
Det första är en parallell historia till den om centralamerikaner som försöker ta sig till USA för att jobba för minimala löner och helt utan försäkringar och arbetsavtal.
Det latinamerikanska undantaget.
Miami grundades på 1890-talet av ett hundratal personer.
Staden växte snabbt, äventyrare, entreprenörer, turister och smugglare.
Bilden är från 1919, några tiotal gator,
Staden slutade vid 7 avenyn, resten var träsk, Everglades.
South beach hade redan etablerats som turist hangout för NY-eliten.
Under decennierna som kom flyttade mer än 100 000 judar till Miami Beach, många chassider.
efter andra världskriget kom även östeuropeer. Latinamerikanerna var mycket få.
I mitten av 1950 talet hade staden 1 milj invånare.
Häromåret var jag på stadsmuseet i Miami. Det är inte särskilt stort. Historien är inte så lång, men vid ett givet tillfälle kommer denna skylt upp
Det finns en kraft i det ställningstagandet som visar på Miamis historiska närhet till Kuba.
På 30 år hade staden växt ytterligare 10 avenyer. 1959 slutade Miami vid 17 avenyn.
För det som hände efter revolutionen var en tsunami av kubanska flyktingar.
Från att ha varit en helt obetydlig del av stan före 1959, blev kubanerna en fjärdedel av befolkningen på 20 år.
De var nu fattiga. De hade förlorat alla sina ägodelar, företag, jordbruk, lämnat hus, familjer, och vänner bakom sig.
De kunde sällan engelska, hade ofta trauman med sig från först revolutionskriget och sedan förtrycket under 1960-talet.
Bilderna i museet av miami-bor som protesterade mot den kubanska invandringen är ändå ganska begränsade. Några grupper medborgare med skyltar om att man ska prata engelska i skolan.
Kubanerna var förvisso de första latinamerikanerna att anlända till Miami, men snart kom andra efter: Colombianer, dominikaner, haitier, centralamerikaner, argentinare, peruaner etc.
Idag identifierar sig en dryg tredjedel av miami-borna som Cuban-american, ytterligare en tredjedel från andra delar av Latinamerika och en tredjedel övrigt.
Det är inte svårt att leva ett helt liv i Miami utan att prata engelska.
Idag slutar Miamis Calle Ocho vid 157 avenyn
Sedan 1959 har det kommit en miljon och ett par hundra tusen kubaner till USA.
00-talet var det decennium som flest kommit till USA, och om prognosen från 2010-2013 fortsätter kommer ännu fler under tio-talet. fattigdomen och förtrycket tar inte slut, migrationen är en ventil
2010 identifierade sig 1,8 miljoner amerikaner som Cuban-american.
Det är inte märkvärdigt fler än andra grupper av latinamerikaner. Men de skiljer ut sig på minst två områden:
1, Kubanerna som lämnat Kuba har gjort det permanent. De har gått i exil. Lämnat för att inte flytta tillbaka, till skillnad från många andra latinamerikaner som åkt till USA för att jobba ihop ett kapital och sedan åka tillbaka hem.
Kubanerna harhaft välgrundad rädsla för att åka tillbaka
Den kubanska regeringen har inte accepterat återresa om man inte förnyat sitt pass inom 11 månader, och för att få uppehållstillstånd, i USA i ett år.
Det amerikanska embargot har i många år försvårat för kubanerna att resa tillbaka på besök.
2, Kubaner har privilegiet att automatiskt få uppehållstillstånd i USA sedan 1966. De får arbetstillstånd vid ankomsten och uppehållstillstånd efter ett år. Inga undantag. Alla klassas som flyktingar. Et foot, dry foot - sedan 1990-talet.
---
Men den kubanska regeringens syn på exilen har förändrats. Under 1990-talet blev exilen räddningen för att den skickade pengar till familjer på Kuba som dessa använde i statens dollarbutiker. Konflikt med embargot.
Sedan dess har förändringen fortsatt. Den kubanska utvandringen liknade allt mer den latinamerikanska
2009 - lättare att skicka pengar, lättare att besöka
2013 - utresetillstånd, och tillstånd att vara borta i två år. En del av en ny strategi. Stannar borta tills de får uppehållstillstånd och bidrag, åker sedan tillbaka för att göra av med pengarna.
Frustrationen stor hos de mer hårdföra Kubansk-amerikanska politikerna.
1, Å ena sidan vill de inte säga att alla kubaner inte är flyktingar, å andra sidan vill de inte att kubanerna ska åka tillbaka för att göra avmed pengarna.
2, Det blir allt svårare att motivera för andra grupper av latinamerikaner varför kubaner ska ha detta privilegium och inte centralamerikaner etc.
När man pratar migration reform i USA, kommer Kuba att bli en fråga.
Vad har då hänt de senaste åren?
Mellan 2004 och 2014 kom nästan 140 000 kubaner till USA via informella vägar, enligt wet foot dry foot-politiken. Knappt hälften av alla.
Flyktingsmugglare till Centralamerika, samma väg som de andra, men gränsen är inget problem.
Men man skulle då kunna tänka sig att denna kontinuerligt höga invandring lett till hög arbetslöshe, men
Sedan 25 år följer kuba-amerikanerna den nationella kurvan.
Min poäng, kubanerna har snabbt och enkelt fått laglig status i USA.
De har haft skäl att utgå från att de ska stanna
haft färdiga nätverk av landsmän i landet
De har därmed etaberat sig snabbt.