1. Kapitel 24
Jonas orkar inte resa sig upp, det är is kallt och han har snö i ansiktet. Hans ben är svaga och han är
rädd, men Jonas ser ett ljus. Han tror att detta är slutet han blundar han vågar inte titta, han bara
ligger där i snön och somnar in. Jonas vaknar upp i en varm säng med filtar och han hör prat i
köket. Han reser sig upp men är fortfarande svag, han faller tillbaka på sängen men han gör ett
försök till och går till köket. När han kommer till köket så ser han en kvinna med ljust hår och en
man med mörkbrunt hår. ” hej där, har du sovit bra? ” säger mannen. Kvinnan kollar på Jonas ” hur
mår du?” frågar hon. Jonas förstår ingenting, han trodde att han var död. Jonas är förvirrad han vet
inte vad som händer han var ju på väg att dö. Plötsligt hör Jonas ett högt snarkande ljud i
vardagsrummet. Han går dit och tittar ” oj ursäkta oss vi har inte presenterat oss för dig, mitt namn
är Frida ” säger kvinnan ” och mitt namn är Lars” säger mannen ”och det är morfar som ligger i
soffan där” säger Frida samtidigt som hon pekar på den gamla mannen som låg i soffan och
snarkade.
Frida och Lars visar Jonas resten av huset. Det är ett stort ståtligt hus som är rent och väl städat och
Jonas trivs verkligen i detta huset. Frida och Lars är jätte snälla mot Jonas och dom behandlar
honom som om de vore deras egna son. Jonas tycker att det är skönt att det inte finns några andra
barn där förutom Gabriel. Då kom Jonas på ”var är Gabriel?” frågar Jonas nervöst. ” åh just det ja
din lillebror han sover på övervåningen” säger Frida. Jonas rusar upp och ser Gabriel i ett rum med
en stor fin säng, han har ett eget rum och han sover som en prins. Jonas kollar på Gabriel och ler
”nu är allt bra Gabriel” säger Jonas tyst för sig själv. Frida kommer upp och frågar ” är du hungrig”.
Jonas nickar och dom går till köket. ”vad heter du” frågar Frida ”jag heter Jonas och min lillebror
heter Gabriel” säger han. ”så fint” säger Frida. Hon sätter sig ner mittemot Jonas och kollar på
honom samtidigt som Jonas vräker i sig maten som Frida tog fram till honom”. varför låg du där
ute?” frågar hon. Jonas vet inte hur han ska utrycka sig, han vet inte hur han ska förklara. Jonas
samhälle är så annorlunda än deras, Jonas känner att han måste säga någonting, han kollar på henne
”jag vet inte” säger han. ” okej, gå och lägg dig nu så att du blir riktigt utvilad, och tänk inte på att
du måste återvända för du får stanna här så länge du vill”
Nästa dag vaknar Jonas och känner sig mer hemma än han någonsin gjort i Enahanda. Han reser sig
upp och kollar ut genom fönstret, han ser droppar på fönstret han kollar på det och försöker minnas,
” regn” säger han det är regnade utomhus. Jonas klär på sig och går ut till köket. Han kan inte hitta
varken Frida eller Lars. Han går upp till Gabriels rum, han ser Gabriel sova så djupt och han börjar
fundera på varför Gabriel sover bra här. Han hade skrikit hela natten när han var på barnhemmet i
enahanda då kommer han på att Jonas själv sover bättre här än i Enahanda. Jonas vet inte varför
men han känner att detta är mer hemma än vad det var i Enahanda. Jonas känner att detta är hans
nya hem och han gillar Frida och Lars jättemycket. Han råkade till och med kalla Frida för mamma
en gång, han bad genast om ursäkt men Frida hade bara skrattat och sagt att han inte behöver be om
ursäkt och att han får kalla henne för mamma om han vill. Jonas tycker att Frida är hans mamma
och Gabriels mamma med. Frida går till Gabriels säng varje gång han skriker och hon tröstar
honom och matar honom och hon leker med honom.
Jonas börjar få tillbaka sina minnen, han minns värme men han känner inte de han bara minns den.
han minns kyla och han minns mer och mer för varje dag. Jonas vill inte lämna detta stället Frida
kommer in i rummet där Jonas är hon tittade på Jonas ” vad tänker du på ?” frågar hon ”jag vill inte
återvända till dit jag kom ifrån” säger Jonas ”jag och Lars tänkte faktiskt fråga dig om du och
Gabriel ville bli adopterade av oss, vi har alltid velat ha barn” Jonas lyser upp i hela ansiktet ”jag
vill inget annat hellre än att stanna här” utbrast Jonas. Frida kramar honom och säger ”välkommen
hem min son".

2. Det är en väldigt bra fortsättning på slutet, en bra historia.
Det du måste tänka på är att sätta kommatecken (,) på lite fler ställen, och kanske inte hoppa från
den ena saken till den andra. Sen är det lite felstavningar på vissa ställen, Enahanda med stort E tex.