1. I N T E R P R E S S 0 1 5 7 - 0 1
7 3 8 8 0 1 5 7 0 9 0 0 6
R E T U R V E C K A 1 4
P R I S 9 0 K R
9 , 9 0 E U R 0
9 9 D K K
9 9 N O K
O P U S 5 9 f e b – m ars 2 0 1 5
INTERPRESS0157-01
JAKTEN
STOR GUIDE
DIGITALA
ORKESTRAR
magasinet OM KLASSISK MUSIK och OPERA #59
CECILIA BARTOLI
på den försvunna musikskatten
OPUS MUSIKDEBATT
HJÄRNFORSKAREN
HAR ORDET
SÅ LÅTER
PARIS NYA
KONSERTHUS
jubilar
Kaprálovás
tid är NU

2. 28 OPUS
intervju miah persson
TEXT SOFIA NYBLOM foto decca/uli weber
28 OPUS
De har blivit några stycken nu, skivorna med musik av
bortglömda barockmästare. Mot alla odds har de på pappret
smala produktionerna toppat försäljningslistorna.
Det senaste projektet måste ändå skivbolagsdirektörerna
ha tvekat en aning inför: »Rysk barockopera? ... Finns det
överhuvudtaget?«
Men Cecilia Bartolifick som hon ville, och med nya
skivan S:t Petersburg har hon än en gång visat att den bästa
musiken som skrivits inte sällan ligger och dammar i något
avlägset arkiv.
Sofia Nyblom fick en exklusiv intervju i samband med
lanseringen i Versailles.
ARKIVENS
DROTTNING

3. OPUS 29
Smilgroparna hörs i rösten,
tänker när jag möter Cecilia
Bartoli på ett hotell i Versail-
les. För det är något omedel-
bart över henne: en längtan
efter att möta sin publik och
överföra sin egen glädje på
mottagaren. Italiensk livs-
glädje omsatt i konstnärskap
på högsta nivå. Rösten vibre-
rar av en sorts elektricitet, ett
vibrato som ibland kan uppfattas som en smula
neurotiskt men som i sina bästa stunder förmedlar
närvaro och glödande musikalitet. Det är Cecilia
Bartolis senaste projekt som fört henne till Versail-
les: S:t Petersburg, där Bartoli utforskar det musi-
kaliska utbytet mellan Italien och Ryssland under
den sena barocken. Evenemanget i sig utgör ytter-
ligare ett i raden av spektakulära skivlanseringar.
Kvällen före vårt möte har Cecilia Bartoli mu-
sicerat tillsammans med ensemblen I Barocchisti
och deras ledare Diego Fasolis på en scen uppbyggd
i Spegelsalen på slottet. Under raderna av kristall-
kronor, iförd snövit klänning och tiara, låter hon
rösten spinna melismer i duett med en traversflöjt
eller en barockoboe. I extranumret marscherar hon
in till tonerna av en krigisk marsch för att brista ut
i en vredesaria – iklädd vit pälsmössa à la Russe –
och sedan marschera ut igen. Ett shownummer som
lockar fram förtjusta applåder från den specialin-
bjudna publiken.
På mottagningen efteråt trängs journalister
från hela världen och ryska sponsorer med vän-
ner och bekanta under Herkulessalens imposanta
takmålningar. Det är elegant och påkostat och duger
bra som ersättning för den planerade lanseringen
i Vinterpalatset i S:t Petersburg som lades ner när
världspolitiken ställde allt på ända.
När operastjärnan äntligen visar sig framåt tolv-
slaget är de delikata parmesanbladen med gåslever
och de millimeterbreda limecheesecakeskivorna på
upphällningen. Men ett glas champagne får Ceci-
lia Bartoli iallafall i handen innan tenoren Rolando
Villazón ger henne en kram, och hon får en klapp
på axeln av chefen på skivbolaget och slottets eve-
nemangschef.
Morgonen därpå är det onekligen en speciell käns-
la att promenera längs Slottsträdgårdens murar bort
mot Grand Trianon och hotellet strax intill. Det är

4. 30 OPUS
höstligt stillsamt, just i brytningstiden mellan sen-
sommar och höst, och platanerna har börjat tappa sina
löv. Bartoli är uppbokad på intervjuer hela dagen, men
jag har turen att träffa henne när hon är nyfrukosterad.
Det enda som rubbar hennes cirklar är luftkonditione-
ringen i det utkylda hotellrummet. Närmast paniksla-
gen tigger hon mig om att vi ska byta till det varmare
rummet bredvid för att slippa riskera en förkylning.
När vi väl landat så släpper hon loss sin entusiasm
över upptäckterna hon gjort i denna dolda musikskatt.
Rösten blir nästan barnsligt upprymd ibland – så pass
att hon inte ens hittar orden när hon på smattrande
italienska försöker beskriva hur forskarglädjen tänder
henne. Envisheten som fått henne att trotsa den slutna
ryska byråkratin och tjata på Valery Gergiev för att till
slut forcera upp dörrarna till Mariinskijteaterns arkiv
och komma åt okända pärlor från den italiensk-ryska
barocken.
– Det är … hur ska jag säga ... ja, det är en helt fan-
tastisk – otrolig! – känsla … att sitta där … och bläddra i
partiturenochinseatt…dethärärjuveler,jamästerverk
faktiskt … som ingen har hört på flera hundra år!
Vad sa Valery Gergiev då, när du berättade vad
du hittat? undrar jag nyfiket. Min egen upplevelse av
Gergiev är ju att hans intresse för tidigare epokers
musik är begränsad, djupt rotad i den senromantiska
myllan – Mussorgskij, Tjajkovskij, Stravinsky och se-
dermera Sjostakovitj och Prokofjev – som han är.
Bartoli skrattar ett stort, självironiskt skratt:
– Han blev ju förvånad, framförallt över min stora
entusiasm!
Men så kommer allvaret in i rösten.
– Det är klart att han identifierar det italienska
inslaget i rysk musikhistoria, men för honom börjar
det ju med premiären på Ödets makt (Giuseppe Verdis
opera) 1873, säger hon.
Själv drar jag mig till minnes mitt besök i S:t Peters-
burg 2003, då jag intervjuade Valery Gergievs syster,
Larissa Gergieva, som förestår Mariinskij-akademien,
teaterns plantskola för unga talanger. Gergieva ville
visa på sångtekniska likheter mellan den uttrycks-
fulla ryskan, med sina öppna vokaler och bruket av
klingande konsonanter, och den temperamentsfulla
italienskan. Men också sättet hos ryska tonsättare att
utgå från bel canto-skolans sjungande linjer – alltifrån
Michail Glinka till Tjajkovskij och Rimskij-Korsakov.
Så visst finns det en medvetenhet om arvet från väst,
även om den är delvis outtalad.
Innebörden av Bartolis upptäckt är egentligen en
bekräftelse på något som många vetat, men få brytt
cecilia bartoli
FAKTA
Namn Cecilia Bartoli
Ålder 49
Familj Pojkvännen
Oliver Widmer, opera-
sångare
Bor Zürich
Aktuell Med albu-
met och projektet S:t
Petersburg, turné med
Bellinis Norma i ny kri-
tisk utgåva, samt som
konstnärlig ledare
för Pingstfestivalen i
Salzburg (22-25 maj).
Gästar tillsammans
med I Barocchisti och
dirigenten Diego Faso-
lis Tivoli i Köpenhamn
(22/9) och Stockholms
konserthus (29/9).
Biljetter finns till redan
till försäljning via
respektive konserthus
hemsida.
sig om att inse betydelsen av: att 1700-talets ryska
monarker importerade såväl västerländsk musik som
konst och arkitektur, tills Katarina den Stora stäng-
de fönstret mot väst när behovet av att befästa den
nationella identiteten växte sig starkare vid 1800-ta-
lets början. En historia som tycks upprepa sig i dag.
Men varifrån kommer din förkärlek för udda,
okänd musik?
–Kärlekentillokändmusik,jadenkommeregentli-
gen från min kärlek till musiken överhuvudtaget, säger
Bartoli, och påpekar att hon växte upp med musiken
i blodet. Mamma och pappa var medlemmar i Rom-
operans kör, lilla Cecilia tog lektioner av sin mor och
stod själv på scenen första gången som 9-åring. Redan
när hon slog igenom vid dryga 20, så stod recitals med
mindre kända musikaliska inslag på hennes program.
Sedan många år begränsar Bartoli sina framträ-
danden till 50 om året, med tyngdpunkten på kon-
serter snarare än mer fysiskt krävande operaframträ-
danden. Något som bidragit till auran av exklusivitet
kring hennes scenpersonlighet, men också hjälpt hen-
ne behålla friskheten i rösten. Alla bel canto-operans
krav på finstämda nyanser, utmejslade pianissimon
och mezzavoce i långa, utspunna fraser ger Bartoli
prov på när jag hör henne. Men den tekniska finessen
Praktfullt skivsläpp
Cecilia Bartoli, Diego
Fasolis och orkestern I Bar-
rochisti vid lanseringen av
S:t Petersburg i Versilles.

5. OPUS 31
«Det är oerhört vacker musik. Patetisk, långsam,
melankolisk – som om de här tonsättarna
försökte hitta den ryska själen.»
tonsättare som bjöds in till Sankt Petersburg.
– Men han tackade nej! Istället tog hans kollega
Francesco Araia tillfället i akt, och blev på så sätt den
förste hovkapellmästaren hos kejsarinnan Anna Ioan-
novna, berättar Cecilia Bartoli.
Anna Ioannovna, Elisabeth (Peter den Stores oäkta
dotter) och Katarina den Stora – dessa tre kvinnor
regerade Ryssland under 1700-talet, och det var på
Annas initiativ som förbudet mot utländska musiker-
turnéer hävdes i Ryssland. Så kom det första opera-
kompaniet under violinisten Domenico dell’Olio till
Ryssland och tonsättare som Vincenzo Manfredini,
Herrmann Raupach och även Domenico Cimarosa
komponerade under Elisabeths och Katarinas över-
inseende musikdramatik på rysk mark. Och, från 1755,
till ryska libretton. Musiken, menar Bartoli har en
helt egen karaktär.
– Det är oerhört vacker musik. Patetisk, långsam,
melankolisk – som om de här tonsättarna försökte
hitta den ryska själen. Det överraskade mig mycket!
säger Bartoli uppriktigt.
Denitaliensk-ryskabarockengrenslarklassicismen
– det blir uppenbart när man lyssnar till utdragen ur
dessa speciella verk. De långa fraserna är burna av en
flytande poesi med stänk av romantikens innerlighet
hos Raupach och Araia; men också det storslaget
pompösa när Cimarosa skriver sin enda opera seria
på rysk mark.
är också slående när man lyssnar på hennes senaste
inspelningar.
Cecilia Bartoli har lyckats med något som borde
vara omöjligt: att nå stjärnstatus med en repertoar
centrerad kring udda och lite undanskymda tonsät-
tare från barock och tidig klassicism. Att bygga en
karriär som inte kretsar kring standardroller på jät-
telika scener, utan snarare fokuserar på intimiteten
i musicerandet med en uppsättning barockmusiker.
En karriär som konsekvent undviker ens antydan till
crossover.
Ändå toppar hon listorna, och har den unika möj-
ligheten att lägga tid på dyra prestigeprojekt. Projekt
som Musica Proibita, albumet som kretsar kring
musik komponerad under den epok när opera var
förbjuden av katolska kyrkan. Eller Sacrificium, där
Bartoli fördjupade sig i kastratsångarnas tragiska of-
fer på konstens altare, och Mission, ett av flera album
kring diplomaten och prästen Agosto Steffanis många
operor och sakrala verk. Alla är de exempel på projekt
som kretsar kring en berättelse.
Bit för bit, lika minutiöst som arkeologerna som si-
lar lerjord på Forum Romanum, rekonstruerar Bartoli
och hennes team skärvor av italiensk kulturhistoria
(den enorma italienska musikexporten under barock-
en skulle man kunna jämföra med dagens svenska mu-
sikunder, där svenska låtskrivare och band brer ut sig
över jordklotet). Betänker man hur situationen för da-
gens italienska kulturliv, så inser man att Bartolis ar-
bete faktiskt innehåller en sorts kulturpolitisk aspekt.
– Det började med Nicola Porporas musik och pro-
jektet kring kastraterna, berättar hon.
Den neapolitansk-födde Nicola Porpora undervi-
sade och komponerade för tidens stora kastratstjärnor,
från Farinelli till Caffarelli och Senesino:
–FyratusenpojkaromåretkastreradesiItalien–men
baranågrafåfickstorakarriärer,berättarBartoliengagerat.
Researchen kring Porpora ledde bland annat till
albumet Sacrificum, där Cecilia Bartoli gestaltar den
hisnande svåra musik som skrevs för kastraternas
kvinnligt klingande röster. Tack vare sina framgångar
blev Porpora också den första i raden av europeiska
fotoxavierparis/deccaclassics
fotoxavierparis/deccaclassics

6. 32 OPUS
enormt publikintresse.
– Det är en fantastisk tidpunkt i min karriär, kon-
staterar hon förnöjt om möjligheten att utifrån sin nya
plattform skapa något exklusivt i Salzburg och bjuda
in lysande artister.
Årets Pingstfestival kretsar kring Glucks musik.
Cecilia Bartoli rolldebuterar själv i Ifigenia på Tauris,
men hon har även bjudit in vännen Rolando Villazón
och flera av dagens största stjärnor.
Samtidigt med lanseringen i Versailles nås världen
av nyheten att Romoperan avskedar all konstnärlig
personal – en nyhet som får Bartoli att gå i taket.
När vi ses är Bartoli förtvivlad att se fundamentet
till hennes egen musikaliska skolning raseras. I
medieutspel senare i månaden låter hon förstå att det
snarare är politikerna som borde avgå. Utspel som
på hemmaplan inte ses med helt blida ögon, eftersom
hennes brett marknadsförda stjärnstatus – och kanske
också det faktum att hon är bosatt i Schweiz – renderat
henne en kommersiell aura av “diva americana”.
– I Italien, som burit fram många av världens främ-
sta tonsättare och musiker, står vi inför ett ögonblick
som är oerhört sorgligt där teatrarna stänger! Politi-
kerna ser inte längre värdet i kultur och musik!
Och vad som är värre, fortsätter Bartoli indignerat:
– Barnen får inte längre får lära sig något om musik
i skolan. Det är där vi måste börja.
«Det finns inga politiska
avsikter med den här skivan.
Ingen hade ju kunnat
förutse det som skulle hända
när vi spelade in för ett år
sedan. Men visst bjuder cd:n
in till reflektion - under den
här perioden välkomnade
ju Ryssland utländskt
inflytande!»
Jag kan inte låta bli att fråga Bartoli hur hon ser på
tajmingen av lanseringen. Samtidigt som Ryssland an-
nekterat Krim och sluter sig alltmer, och västvärlden i
protest bojkottar rysk export, lyfter hon ju fram ett ex-
empel på en epok när fönstret mot väst stod vidöppet.
– Nej, det finns inga politiska avsikter med den här
skivan. Ingen hade ju kunnat förutse det som skulle
hända när vi spelade in för ett år sedan, säger Bartoli.
Men visst bjuder cd:n in till reflektion – under den här
periodenvälkomnadejuRysslandutländsktinflytande!
Något annorlunda uttrycker sig Diego Fasolis, di-
rigenten för I Barochisti, när jag träffar honom kvällen
innan. Han bekräftar min instinktiva känsla för att
Bartoli genomgående söker underliggande politiska
stråk i allt hon gör genom att i musikaliska termer pro-
blematisera kring konstnärliga villkor och offer. Och
att hindren för S:t Petersburg-projektet krävt långa
och stundtals utsiktslösa förhandlingar innan isloss-
ningen, som skedde tack vare Gergievs inflytande.
Självklart finns därför också en feministisk agen-
da: i Petersburg-projektet visar Bartoli på kvinnliga
makthavares utveckling av kulturlivet, här i form av
tre starka tsaritsor. Kvinnligt ledarskap är överhu-
vudtaget en fråga som ligger henne nära. Själv har
hon sedan tre år tillbaka förtroendet att leda den
prestigefulla Pingstfestivalen i Salzburg. Bartoli har
bidragit till att maximera intäkterna och skapa ett
Mezzo med integritet
Cecilia Bartolis diskografi
från det senaste decen-
niet har få likheter med
vad sångerskor i motsva-
rande position gett ut
under samma period. Här
ett urval av inspelningar
med bortglömda kompo-
sitörer som hon har sett
till att lyfta fram i ljuset.
De flesta finns att lyssna
på via Spotify, Wimp,
eller liknande streaming-
tjänster.
cecilia bartoli