1. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Film är konstarten som bygger på rörelse.
Begreppen tid och rum kan på ett nästan magiskt sätt iscensättas.
De överrumplar oss i våra vardagsföreställningar!
I filmen Pina, en hyllning till dansaren Pina Bausch, gestaltas med visuell livsglädje och
kinetiska sorguttryck en fantastisk och medryckande föreställning, där kroppen blir till det
tempel som förmodligen hyser alla våra kommunikativa förmågor.
2. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Olika sätt att se på begreppet Film!
Att se på film är för de allra flesta en ganska självklar aktivitet. Utan att ana något annat tror
man sig ha förmågan att kunna tillgodogöra sig filmens hela innehåll.
Många anser t o m att man på ett slags mirakulöst sätt får i sig filmen utan ansträngning,
enbart genom att titta eller ”glo!” på den. De menar att det till (skillnad från läsning) sker
en överföring av innehåll till tittaren, helt utan mental motprestation. En slags förförelse som
åskådaren oskuldsfullt låter sig delta i eller överrumplas av! Läs Åke Pålshammar!
Det sker ofta i soffmiljö eller i biografsalonger. Numera sker det även i snurrfåtöljer framför
datorskärmar. Platsen spelar stor roll för upplevelsen av filmen!
Film som språkligt uttryck är mycket mer mångskiftande och komplext än man vid en första
anblick kanske tänker på. Läs Christer Johansson.
Ordet film, betyder hinna, skikt, en yta på vilken det en gång avsattes ett spår av ljus. Ett spår
som vi med silverföreningar kan spara och återskapa i nya kopior. Möjligen härstammar ordet
från latinets pelma, som betyder spår eller fotspår.
Filmen är alltså ett avtryck från ljus som en gång i förfluten tid reflekterades in genom en
optisk lins. Vi förknippar på ett självklart sätt filmen med bilder som RÖR sig. Movere,
movie betyder ju just rörelse. Kinetik är läran om rörelse. Ifrån den kan vi härleda ord som
Cinema, Kino, Kinematograf mm. Titta på detta visuella sätt som film kan analyseras på!
Ordet biograf (levande bild) kommer från namnet på en av de allra första filmprojektorerna.
”Elektro-Motor-Biografen”
Det är just de apparaterna som står för rörelsen i filmen. En motor som driver filmremsan
genom en optisk projektion. I rent teknisk mening finns inte rörliga bilder, utan filmen är
STILLBILDER som visas med en svartruta emellan med 24 bilder per sekund. På den tiden
hinner inte ögat uppfatta stillbilden, utan ögat genom dess ”naturliga tröghet”, binder samman
de projicerade bilderna till en ILLUSION av rörelse! Digital video fungerar något annorlunda.
Bilderna uppdateras stegvis över vissa delar av bildens yta. Någon direkt ”rörelse” av själva
bilden finns inte.
Film behöver inte bygga på den fotografiska bilden. Det är
ju vanligt att producera tecknad, eller som man ofta säger
animerad film. Animera betyder att levandegöra eller
besjäla något. I animerad film visas alltså teckningar,
målningar i snabb takt så att illusion av rörelse uppstår. I
modern film sker ofta en kombination av fotografiskt
filmat material och datorgenererade bilder så att det t o m
blir svårt att avgöra om den är animerad eller fotografiskt
filmad. Exempel: Sagan om ringen, Titanic och Inception.
Zoetrop. Enkel anordning för att spela upp en
sekvens med bilder som ger intryck av rörelse
3. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Syftet med den här filmen är att höja och fördjupa blicken för att se vad film är, för att på det
sättet skapa kunskaper till åskådare att möta filmer med nya glasögon så att filmupplevelserna
kompletteras med en filmläsningskompetens, vilket möjliggör reflektion och insikt till, att
upplevelserna i själva verket är en språkupplevelse och därmed även en uppmaning! - Du ska
själv ta ansvar för den kritiska blick vi alla bör ha till allt som "sägs" till oss!
Olika utgångspunkter för studiet av film (källa: se Film och andra rörliga bilder. )
När vi vill studera en kommunikationssituation kan man alltid medvetet välja en tydlig
utgångspunkt. Alltså från vilket håll vill jag se de språkliga aktiviteterna! I det här fallet kan
man försöka se vad sändaren av filmen vill eller har för avsikter. Eller så väljer vi åskådarens
subjektiva vy. Vi kan som tredje vy välja att se på filmen som språk och ge struktur åt de
former på vilken den språkliga handlingen vilar. Den plats som vi väljer kommer ju också
bestämma vad vi ser och hur vi ser. Ibland kan motsägelsefulla och paradoxala svar komma
av de olika vyerna, då är det viktigt att inse att det är själva plattformen för mina studier som
till viss del formar resultaten.
Den första vyn (sändarperspektivet)kan ge oss möjligheter att se film som till exempel:
trolleri-magi, reklam, nyhetsförmedling, underhållning och undervisning. I filmens barndom
kring 1900-talets början var den fostrande och propagandistiska filmen, mycket vanligt
förekommande. Vidare kan man ju i genre-indelning avläsa något av filmens ambition.
Thriller, romantisk komedi, dokumentär mm.
Det förekommer en debatt huruvida filmer/bilder kan vara bevismaterial i juridisk mening. Se
Göran de Rées text om Skotten på vasaplatsen.
I den andra vyn talar
man om receptionen,
mottagarupplevelsen av
filmen. Åskådaren kan
välja att utnyttja filmen
för egna syften. Kanske
som ren terapi. Inom
det psykoanalytiska
fältet används många
filmer för att både
exemplifiera termer i
den egna vetenskapen
samt att belysa djupare
betydelser i filmen. Det
är ju inte ovanligt att
använda film som
I hemmiljö blir filmen ofta något helt annorlunda, men i publikhavet i en biosalong drabbas vi
ofta starkare. De små ögonrörelserna som flyttas ryckvis över bildens yta anses bl. a bidra till
det! Det är samma fysiska fenomen som vid vanlig läsning, då ögonen hoppar över ord- och
radbilderna i en bok. Hemmabiosystem och stora bildskärmar kan absolut säkert bidra till
större engagemang.
4. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
sexuellt substitut. Pornografi är kanske i själva verket en av de allra vanligaste filmtyperna.
Film kan även användas som minne och arkiv över händelser i ett historiskt perspektiv.
Slutligen kanske filmen oftast kommer till användning som ett rent tidsfördriv. I vilket
sammanhang filmen visas får en mycket stor betydelse för hur filmen upplevs och används.
Det kan vara en mycket stor skillnad på att se en film på premiären i en fullsatt biosalong,
jämfört med ett lagom engagerat tittande i soffan, med ett antal smörgåsar uppstaplade på
soffbordet!
Inte ovanligt används film idag ofta som spegel och/eller
exhibitionistisk pose på YouTube dessa selfiefilmer uppfyller säkert
något av tidsandans behov av bekräftelse och skapandet av en mer
eller mindre fiktiv image.
Så visar till exempel den exklusiva gruppen av kongoleser (Le
Sape) upp sig med sina nya klädinköp med danser och catwalks i
bl.a Paris och London.
Film kan alltså användas för en hel del ändamål. Den har gått från
att vara industri till att vara var människas verktyg för olika syften.
Se Unga Klaras projekt öppen scen!
I den tredje vyn vill i första hand visa vad film är som rent språklig handling. Den vill reda ut
några av de betydelsebärande delar som språket består av. Genom att beskriva filmspråkets
olika berättarplan och ha dem levande som aktiva kompetenser, förändrar vi den vanliga
sofftittningen till en aktiv upplevelse där åskådaren är lika mycket medskapare till innehållet
som läsaren är vid romanläsning!
Varför undervisar vi inte i detta starka och kraftfulla språk mer än vad vi gör?
Varför är det bara några få, som har tagit till sig de kunskaper som behövs för att få oss
arresterade och förförda av de rörliga bildernas magiska kraft att nästan på ett hypnotiskt sätt
ge oss allehanda upplevelser och fiktiva minnesbilder?
- Vem tjänar på detta?
Som ytterligare en utgångspunkt för filmstudier är idén att film har en stor potential att berika
tänkandet som ett utforskande verktyg. Detta kan ge tankar och nya aspekter på den tid vi
lever i. Gillez Deleuze framför dessa filmteoretiska modeller Cinema 1 och Cinema 2 från
början av 1980-talet. I boken ”I gränslandet , Nya perspektiv på film och modernism,(Brodén
och Noheden) får vi följa flera artiklar om denna infallsvinkel. Mycket spännande!
Att se på film i ett genusperspektiv ger oss ofta bekräftelse på den tid vi lever i. I det sk
bechdel-testet undersöks om den har minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer, som pratar
med varandra om annat än män. Få filmer klarar testet!
5. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Film berättas vanligen på flera olika plan!
Filmen har ju ofta ett innehåll som vi direkt kan översätta till ORD! Narrativa planet.
Narratologi är läran om berättandets konst. I takt med att definitionen av vad en berättelse är,
utvecklas och förändras även omfattningen av den här vetenskapen. Traditionellt avses i första
hand den med ord återgivna berättelsen, alltså den tillsynes uppenbara historia som berättas
med dialog och serier av händelser.
En annan nivå, är den del av filmen som berättas med de s.k.
berättarkomponenterna. Det kan röra sig om bildvinklar,
kamerarörelser olika filmklipp mm. Subjektiva bilder.
Filmspråkets eget plan.
En tredje nivå är den fotografiska stillbildens eller bildkompositionens nivå.
Hit hör hela det omfattande bildspråksarbete som ligger bakom varje tagning!
Bildspråksplanet. Metaforer, symboler och metonymier. Scenografi. Se film!
Du kan också se den här interaktiva produktionen om bildanalys!(kräver flashplugin).
Ljussättningen är en berättarkomponent som i sig själv kan vara bärande av så mycket
innehåll, att den förtjänar en egen uppmärksamhet. Skuggornas roll, färg och placering i
blickfältet kan få en avgörande betydelse. Fotografens och ljussättarens berättarplan.
Painting with light!
Ljud och musik är ju språkformer i sig, men får ju i filmen, i sin
multilingvistiska kontext, ett fördjupat och tydligt innehåll. Vi
kan skilja på diegetiskt och icke-diegetiskt ljud. Logiskt
respektive ologiskt ljud i förhållande till berättelsen. Subjektiva
ljudupplevelser brukar betecknas som meta-diegetiska ljud.
Audiella berättarplanet. Läs Peter Bryngelsson!
Om när Lammen tystnar Läs!
Det sceniskt gestaltande planet. Skådespelarnas uttryck och
sceneriet (filmkaraktärernas rörelse i rummet) inklusive röstlägen
och kroppsspråk. Koreografi. Smink och Kostymering.
Läs Peter Brook!
6. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Fler berättarplan i film
Utöver de olika berättarplanen har ju alla språk dessutom en ytlig språkdräkt och en
djupstruktur som vi kan se med olika analysmetoder. Dessa nivåer betecknas i den semiotiska
språkvetenskapen som språkets denotativa respektive språkets konnotativa nivå.
Den konnotativa betydelsen är förenklat den association som en kulturellt avgränsad grupp
delar inför anblicken av ett bildelement. Denotationen är den rent sakliga och beskrivande
betydelsenivån. Läs en semiotisk filmanalys!
Film står ofta i ett aktivt samband med till exempel: en roman, en tidigare film eller en
historisk händelse. Om åskådaren är bekant med dessa kontexter påverkas givetvis
upplevelsen av denna kännedom. Stefan Jarls Mods-triologi förekommer i olika kontexter
som påverkar upplevelserna av filmerna. Dels all uppmärksamhet i TV och tidningar kring
filmen och dels de tre filmerna som står i tydliga relationer till varandra. Publiken hade med
sig en hel del kunskaper och förväntningar innan man såg filmen. I filmanalytiska
sammanhang uppmärksammas dessa s.k. intertextualiteter som viktiga distinktioner vid
närläsningen av filmer. Exempel på en intertextuell filmanalys!
Tid och rum i film
Film har den uppenbara dimensionen att den exponeras över
tid, det för med sig sådana skikt som dramaturgisk och retorisk
nivå. Den amerikanska dramaturgin är känd från många
hollywoodfilmer och kan härledas från den anrika
melodramen. Såporna utvecklas i dessa mönster. En fast
struktur som med olika tricks leder åskådaren mot det
förlösande slutet. Retoriken är ju en talekonst som beskriver
hur man trollbinder sin publik med trovärdighet och med olika
metoder leder den till en övertygelse i en bestämd riktning. Se
om filmen JFK.
Vi kan jämföra begreppet tid med rörelse. Film är i den
meningen även synonymt med rörelse och i de allra flesta fall
med en i förväg bestämd sekventiell ordning framåt, kallad
cinematisk tid. M a o det finns bara en riktning i filmen, en
början som sakta driver sig själv mot sitt slut. Även om vi går runt i tid kommer den att röra
sig fram i tid på ett för åskådaren givet sätt, att man efter filmens slut kan konstatera att det
7. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
gått några timmar av dennes realliv! En del hävdar att vi i och med förmågan att spela in ljud
och tid har förändrat vår allmänna syn på tid. Exempel på retorisk reklamfilmsanalys.
Elevexempel på filmanalys från Nacka Gymnasium. Se!
Några vanliga begrepp som beskriver tidsanvändningen i film är fabeltid och sujett.
Fabeltiden betecknar den tid som åskådaren skall uppleva på berättelseplanet. Sujetten är på
vilket filmberättarsätt som denna tid gestaltas. I många filmer är det mycket påtagligt att tid
måste klippas bort, annars skulle de ju bli alldeles orimligt långa.
I alla återberättelser av händelser måste vi utelämna vissa delar och ”ta bort” tid, förenkla
rummet och ge en förtätad och komprimerad bild av det som skall gestaltas. Om en film skall
gestalta en vecka i en människas liv, måste vi ju välja "höjdpunkter" som beskriver det mest
typiska eller det mest visuella. Händelser som språket har svårt att gestalta uteblir ofta ur
berättelsen, men kan vara mycket väsentliga för den skildrade personen ifråga! Till exempel:
Inre röster, Förflugna idéer. Intima stunder som censureras av integritetsskäl eller tidsandan.
Filmer kan bestå av ett antal episoder, antingen gestaltade i kronologisk eller hoppande
tidsordning. Vi kan kalla det senare för "icke-kronologisk episodisk" film. Se Pulp Fiction!
En del filmer leker med både rums- och tidsgestaltning på ett sådant sätt att det påminner om
kognitiva processer i vårt vanliga liv. På det sättet är det mycket vanligt att filmen är en dröm
eller att vi ser att någon drömmer. Filmen kan också likna det tankemässiga hoppandet som vi
normalt upplever när vi försöker återkalla något i minnet! En dålig historieberättare har inte
övat upp det dramaturgiska sättet att återge händelser, utan berättar ofta lite hoppande och
flackande precis så som vårt vardagliga tänkande fungerar. I de fallen kommer ingen knorr
och då avstår den otränade ofta att berätta. Synd tycker jag! Läs Thore Soneson!
När det gäller filmens förhållande till rummet, så har den filmspråkliga konventionen
utvecklat flera olika sätt att ge åskådaren inblick i flera rum samtidigt. Ibland är det så
påtagligt att vi ser två eller flera bilder med tydliga avgränsningar placerade på samma
dukyta. Vi kan kalla det multipiktoral bild, eller helt enkelt en serie! Ofta klipps det mellan
olika bildrum direkt efter varandra för att visa att de finns parallellt i tiden. En del filmer låter
oss dessutom se samma händelse från flera olika synvinklar. Ett sådant filmberättande kan
påminna om den moderna konstens frihet att i samma bild återge en person från flera håll i
samma bild. I Lars von Triers film Dogville får tittaren själv delvis skapa rummet, då själva
handlingen utspelar sig på en planritning i skala 1:1.
I Roy Anderssons senare filmer får det gestaltade rummet och den komplexa bilden en central
funktion!
Många menar att det ligger i filmen
och den fotografiska bildens natur*
att den har ett självklart anspråk på
att gestalta "sanningen", att filmen
har en unik möjlighet att förmedla
fakta! Film kan naturligtvis ha detta
som syfte, men det ligger inte i det
Eddie Adams världsberömda fotografi av en summarisk avrättning under Vietnamkriget.
8. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
filmspråkligas inneboende väsen att så är fallet. I själva verket är kanske film helt oväntat ett
mycket olämpligt eller kanske rentav omöjligt sätt att förmedla fakta på. Många menar att
filmen i första hand är ett känslomässigt språk, ungefär som det närbesläktade musikaliska
språket.
En vanlig tanke är att jämföra filmen med stillbilden. Stillbildupplevelsen ger mer tid till
betraktaren att själv reflektera och fundera i egen takt över sina synintryck. Betraktaren har
kontroll över sin egen tid och kan i lugn och ro med eftertanke hinna med att konstruera ett
flertal betydelser. Filmens nervösa flöde ger åskådaren minimal tid till att tänka och denne
dras i första hand med i det rytmiska och musikaliskt klippta bildflödet. På grund av den breda
publikens bristande filmläsarkompetens kan kanske det känslomässiga perspektivet på film
fortfarande råda, men som i alla språkliga uttryck är det ju främst själva läskompetensen och
läsarens förkunskaper som möjliggör graden av egen betydelseproduktion. Graden av
inlevelseförmåga bestäms av hur åskådaren accepterar själva ramen för berättelsen. En
jordnära person kan t.ex. ha svårt för science fiction som form! Man måste svälja spelet!
I den här filmen vill jag absolut hävda att filmens kvalitéer främst beror på vad åskådaren
själv bidrar med i form av egna förkunskaper, referenser och filmläsningsvana. Det vill säga
om åskådaren är en god filmläsare kan filmen förmedla allt från, mycket nyanserade
verklighetsbeskrivningar till djupa insikter om vårt själsliga djup med språkliga uttryck för
alla skikt i det mänskliga psyket!
* J. Derrida, V. Flusser och R. Barthes se även: J-L. Schefer, The Enigmatic Body
9. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Tekniken bidrar till Filmens utveckling som språk
Filmspråket har utvecklats i takt med hur filmkamerorna har utvecklats. Från början var den
en mycket stor apparat som inte lät sig flyttas hur som helst. Nu kan den vara liten som en
tumnagel som lätt låter sig bäras och röras sig fritt. Filmspråket har också utvecklats i takt
med optiska innovationer, från vidvinkelobjektiv, teleobjektiv, fisheye och extrema macro-
objektiv för närbildstagning.
Utveckling av artificiellt ljus, lampor, olika ljuskänslighet
på film och filter framför linsen har naturligtvis även det
gjort det möjligt att filma på olika sätt.
Förmågan att spela in ljud har i mycket stor utsträckning
gjort det möjligt utveckla både dialogen och logiska
ljudeffekter i film. Ljud är faktiskt värt ett helt eget avsnitt
för att beskriva dess språkliga nivåer. Mycket ny forskning
sker inom det audiella fältet och ljuddesigners får en alltmer
framträdande roll i filmskapandet.
Olika tekniker för att röra kameran, från åkningar på räls till
datorstyrda hävarmar har ju gjort det möjligt att skapa
hisnade perspektiv, som gett åskådaren illusion av berg-o-dalbane-upplevelser. Filmningar
från flygplan har ju också bidraget till drömliknande svävningar i blickfältet. Digitala kameror
med högupplösta format som 4K kan göra det möjligt att simulera kameraåkningar och
dessutom underlätta komposition och val av bildutsnitt.
Kreativa filmspråksgrepp utvecklas
Trots den fantastiska tekniska utvecklingen av utrustning kring bild och ljudupptagning har
kanske andra mer kreativa filmberättargrepp stått för den mest betydelsebärande delen av
filmspråkets utveckling. Här avser jag kanske främst det kreativa sättet att klippa ihop
filmtagningar till spännande växlingar. Bildövergångar som skapar möten av oväntade
sinnesintryck, som i sin kontrast bildar kognitiva spår och mentala strukturer som vidare,
genom konvention och upprepning bildar igenkännbara mönster som går att avläsa som
intellektuella och känslomässiga betydelser. Filmspråket utvecklas alltså genom praxis och
åskådarens upprepade exponering av film. Processen liknar den som barnets språkutveckling
genomgår, genom att lyssna och själv prata. Skillnaden är bara den, att de flesta filmåskådare
inte själva får "prata". D.v.s., de får aldrig själva svara eller härma med att göra egen film.
Detta leder till att den djupare förståelsen av språkets natur uteblir och kvar står bara den
förmågan att intuitivt uppleva språket. Det leder till att de allra flesta stannar på den
känslomässiga nivån och låter sig därför nöjas med att förföras eller förfäras!
10. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Läs utdrag ur Soneson/Linde ” speed ”
Filmspråket utvecklas också med interaktiva inslag. Filmen lämnar det sekventiella
berättandet. Många filmer lanseras med olika varor och spel. I spelen utvecklas historien och
man kan själv tilldelas en roll och medverka aktivt i den fortsatta berättelsen. Detta kräver
naturligtvis ännu mer engagemang och många avstår från detta i brist på lust eller så saknas
den inlevelseförmåga och identifikationsbenägenhet som måste till för att delta i ett sådant
fördjupat läsande.
Ett modernt försök har gått ut på att visa filmer på nätet som börjar med att användaren
skriver sin födelseort i ett textfält, därefter sker via olika datalösningar en serie bilder som
tillsammans med musik återger en ”video” där bilder från Google Earth från tittarens
barndomsmiljö visas som illustration till vissa delar i filmen. Bilderna manipuleras dessutom
så att vissa främmande bildelement mixas in i fotografierna för ökad personlig igenkänning.
Filmer brottas allt som oftast med att verka autentiska, trovärdiga och realistiska. Ett
avgörande steg i den riktningen kan just vara att låta åskådaren själv delta och få en aktiv roll
genom interaktivitet. Möjligen kommer den framtida berättelsen att utvecklas med ökad
delaktighet med nätverkande aktörer. Många filmproducenter deltar numera även i
spelutvecklingsindustrin.
Om vi håller oss tillbaka lite och stannar vid den klassiska filmberättelsekonsten så har många
filmare på olika sätt försökt att lösa realismen i berättelsen genom olika förhållningssätt och
givna produktionsramar.
Dziga Vertov gjorde redan 1929 filmen Mannen med kameran som blev ett slags signum för
kameran som det seende ögat och kom att påverka flera olika riktningar inom
dokumentärfilmsgenren.
I Kanada utvecklades ”Direct Cinema”, i Italien ”Neorealismen”, i Frankrike, ”Den nya
vågen” och i Danmark utvecklades ” Dogmafilmen ”. Tanken med dessa rörelser var ofta att
använda film som politiskt och socialt reportage. Regissörerna vill skapa debatt kring olika
orättvisor och skingra fördomar hos en bred publik. Filmskaparna gjorde förutsättningarna för
filmandet kända hos publiken genom att sprida de manifest som styrde produktionen. Detta
skulle ge publiken den förkunskap som krävdes för att få den förhöjda verklighetskänslan.
En annan riktning inom filmkonsten är att den i första hand
vilar på den traditionella stillbildskonstens utveckling.
Drömliknande scener och fantastiska flöden av bilder som i en
aldrig sinande ström nästan gömmer åskådaren i ett
bildkommunikativt töcken. Salvador Dali, Surrealism. Se bild!
Inom detta fält finns även de mer traditionella målarna som i
filmen ser en fantastisk möjlighet att gestalta rörelse och
framtidsvisioner och uttrycksfulla känslostämningar.
11. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Futurism och Expressionism. Många musikvideos utvecklar bildberättandet åt det mer
poetiska och symboliska hållet, där rörelsen, den visuella dansen virvlar som spiraler och
försätter tittaren i nästan transcendentala tillstånd. Musikvideoindustrin har kanske mer än
något annat fält bidragit med en mycket experimentell hållning och utvecklat flera nya
konventioner för den rörliga bildens språk.
Filmen som språklig handling
Att bilder och filmer aldrig i sig kan vara något
annat än en språklig handling visas i den
vardagliga situationen där en person ska välja en
bild på sig själv ur en serie bilder som fotografen
tagit. Idag när digitalbilden möjliggör en
omedelbar titt, blir exemplet än mer tydligt. En del
kan erinra sig hur det var på -60 talet. Man gick till
fotografen och tog en serie bilder. Man fick hem
dem på prov och valde i lugn och ro den som var
”bäst”. Detta är ju i sig en direkt språklig handling.
En del valde att ställa hela serien av bilder i en
speciellt monterad plastram som genom vikning
mellan bilderna gav stadga åt helheten på byrån.
Serien var i alla fall mer ”sann” än bara en bild!
Andy Warhol gjorde som filmexperiment porträtt
av personer med en stillastående kamera, där
personen ifråga fick ”agera” eller ”icke agera” under en längre tid. Fotografen var inte
närvarande. Att förhålla sig till ett sådant porträtt kräver att åskådaren också ger ”TID” till att
uppleva filmen så länge som den varar. Detta experiment visar ju att sanningen egentligen inte
går att beskriva, utan sanningen skapas alltid över ”TID”, genom ett aktivt deltagande av
läsaren, åskådaren. ”Videocracy” och ”Capitalisms: A Love Story” är filmer med mycket
tydliga ambitioner! Erik Gandini och Michael Moore kan sägas representera två olika sätt att
använda film som språklig handling. Gandini´s ”skenbart manipulerade” dokumentär och
Moore´s mer dolda och traditionellt dokumentära uttryck.
Eftersom språket/språken(dans, poesi, bild, film och musik) även är verktyg i ett forskande
arbete kan naturligtvis film användas som ett slags filter genom vilket vi både betraktar och
undersöker verkligheten. Detta utvecklas bl. a i essäfilmen. Se Chris Marker. Stefan Jarl
betraktar själv sin film Godheten som en essäfilm och den är dessutom tillägnad Chris Marker
som dog samma år som filmen Godheten producerades. Patrik Eriksson har skrivit en uppsats
om bl a denna filmtyp. I denna aspekt av film som undersökningsmetod sjunker själva
berättandet i bakgrunden till förmån för ett subjektiv uttalande och/eller möjligen också ett
objektivt undersökande.
12. Ett utkast till en film om film. Anslaget. Av Dag Almerheim 2010
Läs gärna denna blogg om sanningen i film! Frida Nilsson.
Denna tidskrift från Filmcentrum är bra, med en mångskiftande syn på filmanalys…Sidan 12
och framåt.
I det gigantiska projektet The Story of film, tar Mark Cousin med oss på en mycket
omfattande exposé över hela världens filmhistoria och ger med filmexempel tittaren en
markant ökad filmläsningskompetens!
Sanningen har alltid varit en mödosam process att vi nna. Endast genom att medvetet
och aktivt delta i sin egen reala värld kan man tala om att få insikter om den värld som
ligger utanför en själv. Ofta kan språkliga aktiviteter i bästa fall uppfattas som en kartbild som
stöd för läsarens egen orientering, men ger alltid en förtätad spegelbild som i bästa fall
återkastar det som åskådaren själv har förutsättningar för och kunskaper till att avläsa. Saknas
dessa kunskaper blir bilden ofta bara en illusion, ett bländverk eller kanske bara en
skrattspegel.
Vägen till medveten filmläsning går genom att se på film och reflektera över alla de val som
filmmakarna har gjort för att bära fram innehållet till publiken. Det finns många olika slags
filmanalyser och jag ska fortsättningsvis redovisa några som kan vara en bra start!
Språkliga handlingar är också temat på denna webbsida. Måste läsas i Chrome, Firefox eller
minst Explorer 11!
Kreativitet och att tänka nytt är kanske också helt nödvändiga förutsättningar för att på allvar
öka sin förmåga att läsa med upplevelse och rik inre gestaltning!!!
Till slut..... Afrika med 54 olika länder är 68 gånger större än Sverige!
Så här får vi ofta höra att hjärnan är uppdelad. Att i
vänster halva sitter logik, analys, resonemang,
matematik, språk, kontroll, ordning. I höger halva finns
kreativiteten, passion, skratt, sinnen, känslor, färger.
Det är inte sant. Hmm…