Successfully reported this slideshow.
We use your LinkedIn profile and activity data to personalize ads and to show you more relevant ads. You can change your ad preferences anytime.

Bilder och tankar

246 views

Published on

Skapa bilder. Läsa bilder. En lärobok i bild.

Published in: Art & Photos
  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

Bilder och tankar

  1. 1. Omslag Bo Trankell. Ett porträtt av Dag Almerheim. Idun Lovéns Konstskola 1976
  2. 2. Till mina barn och barnbarn! Detta är en liten sammanställning av vad jag har kommit fram till i mina egna studier som nyfiken konstnärsdrömmare och sedermera utövande bildpedagog. Jag har under en veckas tid försökt minnas viktiga och tydliga stunder när jag lyckades få en insikt eller vann vägvinnande tankar i mina konstnärliga strävanden. De har nu fått form som utmynnat i några nyckellektioner som ska läsas med filosofens granskande blick och bildmakarens lust av att ge kontur och nyans till upplevelsegestaltningens magiska språkvärld. Bilder ska ses som händelser och försök att bringa livgivande form åt livets lustfyllda och smärtfyllda ögonblick. Ibland krävs grova förenklingar och snäva urval, ibland tyngd och djup svärta för att gestalta hela registret av stämningar och känslolägen. Att öva upp sin förmåga att se och värdera bilder kan ge många stunder av glädje och kan i bästa fall vara en vägledning i konsten att odla sin egen smak och hitta skäl till att välja en egen medveten stil. Att eventuellt ge verktyg och nycklar till att kunna skilja på bilder med djupgående och långlivade innehållsliga och estetiska värden från flyktiga och dagsbruksaktuella illustrationer är kanske en av de mer ambitiösa målsättningarna jag har med denna pedagogiska produktion. Själv betraktar jag mig som en reflekterande och expressiv konstnär och har som mål att hitta tecken för mångfald och enskildheter, snarare än samvetsgrant få med varje flingas unika kristallmönster och låta den eftergiften möjligen skava i ögonvrån i brist på ett helt objektivt avbildande. Årsta, januari 2018
  3. 3. Lektion 1. Grundläggande för allt bildarbete Teckning och bildmakeri. Lektion 2. Avbildning och Kroki Teckning och lite målning. Lektion 3. Modernism Lektion 4. Komposition och kreativitet Lektion 5. Bildanalys Övningar. Motorikens och verktygens betydelse
  4. 4. Lektion 1. Grundläggande för allt bildarbete. Teckning och bildmakeri. Reflektioner om metfiske och hur bildmakaren må tänka om hen vill återge fiskafänget med en bild eller teckning. Du har betat kroken med en mask och lyckats kasta ut flötet med rev och den agnade kroken i strandkanten av den lilla tjärnen som oftast brukar vara en bra fiskesjö. Du anar fiskar i vattnet och fisket har startat… Trots att du ivrigt lyfter upp metspöet då och då för att kolla att mask och krok sitter som det ska så är den mesta av tiden fylld av drömmar och väntan med små rörelser i hand och ögon. Du är uppmärksam på de minsta rörelserna kring flötet och ser ringarna av vågor vidga sig från flötets mitt i vidare cirklar för att tona bort i strandkanten och över djupare vatten. Ja, så sitter du och hoppas på napp och har nästan redan tagit ut din stolthet och fiskelycka samtidigt som du ser dig drömskt springa hemåt för att visa fångsten. Vi stannar upp en stund och betraktar stunden på en metanivå och liksom ser den genom ett nytt och reflekterat filter. Hur ser det här egentligen ut? Hur gör man om man vill teckna och berätta denna händelse? Det är flera frågor och tankar som dyker upp när man lämnar nuet och börjar tänka efter hur det är… En första tanke som liksom bryter upp hela bilden är ju att fiskespöet måste släppas om du ska börja rita. Stunden måste alltså beskrivas i dåtid! Kommer det ha någon betydelse för hur bilden blir? Du måste helt enkelt minnas hur du håller och hur rörelsen ser ut från en plats som du inte är på just nu! Hur är det egentligen? Är minnet i färg eller svartvitt? Teckning ser vi ju ofta som en bild med enbart gråtoner och linjer. Teckning är ju en bild som skapas av pennan som genom handens rörelser skapar spår på ett underlag, oftast ett vitt ark papper. Vi tänker inte så mycket på det - men just det, är ju det, som är själva metoden. Pennan och pappret. Vilken penna? Vilket papper? Vilken storlek vilken form? Jag utmanar dig genom att ge dig ett runt grått papper, med grov struktur/gräng och som penna får du använda en liten kniv!
  5. 5. Överraskad? Ja det är du nog. Men tankeexperimentet vill bara få dej att öppna ögonen för att inse de begränsningar och möjligheter som själva tekniken ger. Det är många val som måste göras när en vill återge ”verkligheten” i en bild. Vad gör du med de fantasifulla drömmarna du hade vid fisket? Får de vara med? Hur skildrar en vatten och våta, lite kalla händer. Vilken penna ska du använda? Hur ser underlaget ut som du ritar på? Står du? Sitter du? Kommer det att spela någon roll om du är hungrig eller att du hoppar över andra läxor som du borde göra? Flera filosofiska frågor ställer sig i kö och vill egentligen besvaras. Ett tydligt första val som måste göras, - är just detta. Du måste begränsa dig. Det går ju inte att få med allt! Händelsen är mycket komplex och du kan göra många försök. Livet är långt. Låt din berättelse bara ha några karaktärer. Färger ska vi inte använda denna gång. Hur är det med vinden och luften? Får de vara med? Låt oss försöka hitta några detaljer som vi absolut vill ha med i bilden. Mitt råd är att formulera minst tre viktiga upplevelser som ska vara med i slutbilden. Detta är bra för att få åtminstone ett kriterium på hur bra bilden blev och hur bra du lyckats med just detta. En kan ju inte alltid räkna med att få omgivningens reaktioner och bli kvalitativt bedömd av andra. Som bildkonstnär kan det vara mycket viktigt att veta och formulera vad man har gjort och vad men har velat åstadkomma. Detta ger rosiga kinder och ett gott självförtroende. Innan vi går vidare måste jag ta upp tre olika aspekter på seendet och för den delen, varseblivning över huvud taget. Vi ser med Ögat. Vi samlar erfarenheter med minnen och bearbetar dem i Hjärnan. Vi har ofta en framåtrörelse och vill något. Drömmer om att få. Modern forskning säger att vi kan känna en mängd signaler i kroppen och reagerar olika på dess egenskaper och förändringar. Lukt kan kännas med njurar. Vår kroppsvikt upplevs och regleras av en underbensvåg. I vårt fall ska vi göra oss uppmärksamma på de tre olika sätt som vi kan generera bilder. 1 Ögats bild på näthinnan. 2 Hjärnans bearbetade bild. Ett minne. En kunskap. En erfarenhet. Vad vi vet. 3 Drömbilden. Vad vill vi se? Önskebilden.
  6. 6. Vi reder ut dessa genom att titta på ett fotografi från fiskestunden! Vad ser vi? Vi skannar in bilden genom att titta på den systematisk, utan att egentligen tolka och eller förstå mer än bildens grafiska yta och se vad de spår och tecken representerar i den så kallade verkligheten. Just när det gäller fotografiet är det ju spår av ljus i olika våglängder som skapat reaktioner genom ett fotokänsligt skikt som påminner om de kemiska händelser som äger rum i ögats näthinna. Vi är känsliga för rött grönt och blått. Dessutom är vi känsliga för intensiteten i ljuset, Stavar och tappar. Dessa receptorer sitter tätt med ”hög upplösning”, så att när vi ser en linje skapas i själva verket en kedja av punkter som vi binder ihop till en kontinuerlig och följbar upplevelse likt en rev på ett metspö! Bra, va? Ögat ser inte linjen… bara en kedja av punkter. Det är hjärnan som bearbetar dessa så att vi förstår att den binder ihop kroken med metspöets topp till ett fångstredskap som följer mina rörelser och att fisken följer med upp vid nappet. Faktum är ju att vi ser, anar och drömmer om just detta vid fisket. Det är den förväntan som gör att vi sitter där och metar. Drömmen om storfisken! Hur fångar vi detta med en penna? Pennan ger ju ifrån sig en kontinuerlig linje. Mörk eller svart. Den har svårt att skapa ytor. Den är bra på att skilja på och dra upp gränser mellan ytor. Den är till skillnad från ytan… en delare, medan ytan är bra på att skapa helheter. Detta är i själva verket den stora skillnaden mellan teckning och måleri. Teckningen är summan av streck och små punkter, medan målningen är summan av ett fritt lagt pussel med ytor som skapar bilden i en mer eller mindre pusselbitstät mosaik.
  7. 7. Denna insikt är viktig att ha för att bedöma möjligheterna och ställa realistiska krav på teknikens möjligheter att återge de fokusområden som en satt för sitt arbete. Om du har en penna i handen söker gärna ögat upp tunna former som går att rita med en linje. I stället för att låta ögat hitta formen mellan t ex näckrosbladen, söker det gärna sig till fiskespöet och reven. Men det kan vara synnerligen svårt att återge revens tunna egenskaper med både penna eller pensel. Ett skarpt skrapverktyg är kanske lämpligare… om mina teckningsspår nu går att radera eller skrapa bort. Ofta är ju detta ganska svårt. Här uppträder alltså en mycket svår utmaning på en gång. Det är näst intill omöjligt att återge reven på det sätt som ögat faktiskt ser den! Följer vi revens utbredning kommer vi faktiskt att se att den dessutom byter ton vid olika platser. Precis vid flötet förfaller den vara ljus mot mörkt vatten. Vid fästet på metspöet och en bit ner ser den plötsligt mörk ut! Ljuset och den varierade reala kontexten (fysiska sammanhanget) spelar roll här. Är din penna så vass så att den över huvud taget kan ge så tunna spår… hur varieras svärtan? Verkligen utmaningar för tecknaren! Kanske t o m omöjligt. Är det då viktigt att kunna återge reven i min bild? Det är nu som det är skönt att återgå till dina tre fokusområden. Vad är det du skall ha med i bilden? Ja, vad är det egentligen? Hur mycket måste jag skapa i bilden för att betraktaren skall få möjlighet att se och uppleva det jag vill? Kan man vara säker på att lyckas? Hur stor publik vill du ha? Vad kan den? Måste den ha upplevt något liknande själv eller kan min bild ge intrycket av att förmedla en upplevelse som inte betraktaren har? Stora och många frågor hopar sig igen. Vilka ska du svara på? Därför, tillbaka till ditt egna motiv. Vad vill du förmedla? Vilka är fokusområdena? Nu måste vi lämna metaperspektivet en stund och återgå till själva metupplevelsen. Vad hände? Hur kändes det? Vilka förväntningar och drömmar finns där? Vilka sinnen blev mest stimulerade? Doft av fisk, jord, mask och vatten? Var det den pirrande känslan av att kanske få napp? Få upp en fisk. Var det stillheten och harmonin i stunden. Naturljuden av vindbrus och stilla skvalp? Låt oss anta att du fick en fisk. Att du var glad. Att du kände lycka och egentligen mest minns när du kom hem med fångsten. Det som är mest påtagligt är alltså själva fisken som inte ens syns på fotografiet. Den är inte med i metaspekulationerna, mer än som mål och förväntan. Kan man återge det som inte syns helt uppenbart. Själva väntan och pirret i magen? Ska du överge tekniken? Göra en film, Skriva en roman. Eller kanske skapa en näckrosbalett med svanhalsar och vajande vass. Kanske ljuga lite? Nä… skärpning! Tillbaka till teckningen. Hm… ljuga? Kanske inte så dum idé. En återberättelse måste ju på något sätt värderas och vissa delar förstärkas. Du får lägga till! Du får göra
  8. 8. justeringar. Ja, du får egentligen göra vad du vill. Det är dags att gå tillbaka än en gång till fokusområdena. Vad vill du ha sagt? Bilderna som du gör på vägen till slutbilden är bra på sitt sätt och är erfarenheter som också är äkta! Får du gå så långt att du gör fler bilder i en serie? Svar: Jaaa! Alla sätt är bra utom de tråkiga!!! Lycka, V Fångst, V Fiske, V Vatten, V Sammanfattning. Välj några fokusområden som din bild ska förmedla. Acceptera din tekniks begränsningar och utnyttja den utan krav på realistisk avbildning. Det du vet om motivet kan begränsa dig i återgivningen. Vrid och vänd! Glöm inte dina drömmar! Var glad! Om bilden blir ett eller flera fragment som ger en glimt av din lust, ska du vara helt nöjd!
  9. 9. Nästa lektion. Hur gör jag för att det likväl ska bli likt min synupplevelse??? Val av teknik och format är ytterst viktigt när det gäller bildens möjligheter att gestalta vår språkliga ide´. Blyertspenna och vitt ritpapper är en mycket svår teknik… En bok som gav mig mycket goda insikter var Björn Melins, Måla och se.
  10. 10. Lektion 2. Avbildning och Kroki Teckning och lite målning. Jag påstår ofta att vi styrs av våra drömbilder och inre mentala bilder, formade av minnen, kunskap och livserfarenheter. Av de tre olika sätt som vi skapar visuella uttryck på, så är kanske drömbilden och den inre erfarenhetsbilden för de flesta av oss, de som är mest dominanta. Varför ska vi då ägna oss åt seendebilden? Alltså det lilla optiska avtrycket som ligger an på vår näthinna likt ett fotografiskt spår. Räcker det inte med att just använda en kamera för att registrera semesterminnet eller barnens dopstund? Ja det är egentligen en svår frågeställning och mitt svar och mitt bidrag är varken unikt eller epokgörande men det är ett medvetet ställningstagande. Att återge synbilden behöver varken vara konstnärligt värdefull eller bildspråkligt effektiv. Den kan t o m vara mycket begränsad i sina kommunikativa möjligheter. I det mycket enkla fallet med att någon/något skymmer sikten så kommer ju det som ligger utom synfältet att helt utebli i bilden och så småningom också kanske falla helt i glömska. Varför ska vi då ändå ägna oss ut att återge synintryck, impressioner och fotografisk realitet över huvud taget? Som grund till all utveckling ligger en mycket medveten och systematisk observation och dokumentation av undersökningsobjektet. Vår kunskapsutveckling kantas av pionjärer som gjort mycket noggranna observationer rent okulärt och med en tydlig avbildning och teckning som resultat av iakttagelsen. Leonardo da Vinci och Galileo Galilei, är två mycket viktiga exempel på detta.
  11. 11. Den senare utvecklade t o m ögat genom en noggrant konstruerad tubkikare. Som barn var just kikaren ett av mina allra största fascinationsobjekt. Jag älskar fortfarande linser och kikare av olika slag. Min första dikt löd i sin början så här (skriven i 13 års åldern) När jag var liten såg jag allt i en kikare vars linser min mor alltid brukade putsa. Jag minns än idag när vi ritade av celler från en rödlök genom studier i ett mikroskop. Årskurs 7. Jag vill nog hävda att det är alldeles för lite av observationsövningar i vår skolvärld. Observationen behöver nödvändigtvis inte resultera i avritning utan kan även redovisas verbalt. Försök att beskriva så långt du kan, hur lågan på ett ljus brinner. Beskriv även själva utslocknandet. Försök att filma det med mobilen och beskriv det du ser. Även doften kan beskrivas. Var är den som varmast? Vilka färger ser du? Just i den här övningen blir det paradoxalt nog så att vi inte kan titta på lågan så länge. Vi bländas och måste liksom ibland se med ögonvrån! Det är inte ovanligt att detta gäller för många olika observationer. Tänk även på att vi tenderar att upphöja det vi fokuserar på som särskilt viktigt och låter det omedvetet skymma sikten från andra viktiga saker. Detta gäller naturligtvis mig själv också. Jag har ständigt jobbat med självrannsakan och försökt att vidga mitt seende och bli medveten om med vilka linser jag ser världen! Liknande övningar kan ge en oerhörd vinst, både som kommunikationsövning och ökning i koncentrationsförmåga. Alltså! Verksamhet som inrymmer mycket noggranna iakttagelser är mycket lärorika och nödvändiga. I bildsammanhang är det främst två fokusområden som kan ge utökade möjligheter till konstnärlig utveckling. Dels, övning i att gestalta rum, tre dimensionalitet och dels övning i att teckna människan. Dessa övningar ska också innefatta att ta hänsyn till tid och rörelse. Livet handlar ju om Oss i TID och RUM. Man kan göra det tankeexperimentet att försöka berätta något utan dessa dimensioner. Hur ser en sådan berättelse ut? Utan tid och rum. Jag vill påstå att det är näst intill omöjligt att återge något utan få med dessa aspekter av livet. Försök!
  12. 12. I ett tidigt försök att göra ett självportträtt så tog jag ett smörpapper som var genomskinligt nog för att släppa igenom fotografiets olika grafiska toner. Pennan följde ansiktets konturer och ögonen kom helt rätt på plats. I den något öppna munnen kunde jag t o m få fram tänderna som hade en liten glipa längs fram. Jag drog även några streck utmed hals och axlar. När jag tog bort pappret och såg linjerna över den strävgråa och prassliga ytan blev jag ganska besviken. Blev det inte mer likt. Jag tyckte t o m att bilden kändes märkvärdigt livlös och platt. När jag åter la tillbaka pappret över fotografiet blev jag lite gladare men samtidigt konfunderad över situationen. Det stämde ju inte. Hur kunde det gå så fel? Hade jag slarvat? Nä, visserligen hade jag på något ställe tryckt så hårt att pappret buktade sig där och det gick att ana lite skuggbildning längs konturen. Tänderna liknade mest tangenterna på ett piano. Jag ville absolut lyckas så jag måste göra ett nytt försök. Den här gången förde jag över min konturteckning på ett vitt ritpapper genom att trycka hårt längs linjerna. Allt skulle komma på rätt plats i alla fall. Jag har en del minnesluckor nu och minns inte hur väl jag lyckades. En svag röst av min pappa kan jag dock förnimma och han var inte så imponerad. Hur gör en då för att få det likt? Ett lyckat självporträtt är ju ett slags bevis på talang. En magisk kraft som kan ge avtryck hos åskådaren och beundrande kommentarer kan komma genom luften och lyfta den lille konstnären. Jag var fast besluten att lyckas. Jag ville bli en bra tecknare. Jag skickade in en ansökan till Åke Skiölds tecknarskola. En brevkurs som lovade goda resultat. Det fanns nästan alltid en talong på baksidan av Fantomen eller Kalle Anka… Jag köpte redispennor och ATO stift. Mjuka och hårda blyertspennor. I slöjden gjorde jag ett ritbord. Nu så.
  13. 13. Att minnas är en osäker promenad som kantas av luckor, önskebilder och förföriska efterbilder som skapas åter och åter varje gång en företar sig promenaden. Jag inser alla möjliga misstag som kan infinna sig och formulerar mig med ett ganska stort mått av försiktighet och reserverad realism. Det hände ibland att jag ritade av figurer i serietidningar. Mike Nomad, Dennis och Kalle Anka. Ett tydligt minne har jag av ytterligare en besvikelse och en skarp känsla av förvåning. När jag tittade efter så noga jag kunde på Mike Nomads tuffa leende och fina tandrad såg jag att tänderna inte var ritade. Det fanns inga spår mellan tänderna och munnen var i övrigt mycket sparsamt återgiven. Hur är detta möjligt.? Slarvar serietecknaren eller finns det någon form av magi som skapar min bild? Fortfarande förbryllad men med en tydlig bild av ett ha gläntat in till den hemliga konsten att kunna teckna och återge ett ansikte. Själv hade jag ju en tydlig glipa och ett svart gap mellan framtänderna som jag gjorde allt för att minimera. Jag hade hört att man kunde klämma ihop dem med fingrarna och att det skulle ge resultat om en var ihärdig och gjorde detta varje dag. Än kunde jag inte teckna min tandrad med ett streck. Dessa mycket noga gjorda iakttagelser fick mig i alla fall att inse att det fanns att glapp mellan verklighet och bild. Man kunde ljuga och förenkla och ändå få det likt. Numera inser jag ju att det jag hade kommit underfund med var att det fanns åtminstone två bilder av verkligheten, dels en ögats seendebild och dels en kunskapsbild av densamma. Det är ofta denna tudelning som skapar förvirring och tveksamhet vid avbildning. Det är svårt att frigöra sig från vad en vet. Två detaljer som blev till en tydlig insikt är att en måste vara mycket försiktig med linjen och konturen. Den finns inte i egentlig mening i den för ögat synliga världen. Allt är ytor som står mot varandra och uppenbarar sig för oss i olika kontraster. Vi lägger själva in mycket i bildupplevelsen och är medskapare med vår erfarenhet. Tecknaren behöver bara göra så mycket och skapa de tecken som är nödvändiga för att framkalla min inre bild av ansiktet. Jag hade nu svaren och förstod nu varför det blivit så dåliga bilder av mina första försök till självporträtt.
  14. 14. I konstsammanhang är det mycket vanligt att ett av de stora inslagen i utbildningen är modellteckning eller kroki. Det finns mycket handböcker i denna konst och det är väl dokumenterat på nätet. Att ha grundläggande kunskaper om människokroppen är ju ganska självklart och nödvändigt för att kunna gestalta henne. Anatomiska studier och grundläggande kunskaper om skelett kan också ge stöd åt gestaltningsförmågan. Jag har själv under mitt år på Idun Lovéns konstskola ägnat ett helt läsår mellan 9 och 12 varje dag åt denna övning. Jag har dessutom i min lärargärning undervisat i denna konst. Självklart utvecklas i och med denna erfarenhet en slags idé om hur en den studien skall bedrivas. Jag ser främst att det är två olika aktiviteter som görs och att de har två olika syften. Det ena är just träning i observation. Den andra är träning i att gestalta en upplevelse. I den finns även träning i självkännedom och träning i inkänning med sin omvärld (Rum och Människa). Den första är vad jag kallar modellteckning/målning. Modellen står ofta i längre ställningar och erbjuder till noggranna observationer och registrering av kroppens faktiska utseende. Det finns även tid till omsorgsfullt måleri med olja eller akryl i detta moment. Med längre ställningar avser jag tider på 5 upp till 45 minuter. Ibland efter en paus kan ställningen åter intas och studien fortsätta. Den andra som jag kallar Kroki, är max 5 minuter. Ofta kortare ner till sekundnivå. Modellen får även i denna studieform röra på sig eller fixera en fryst rörelse som
  15. 15. t ex hur kroppen formas efter att nyss fångat en stor och tung medicinboll. Syftet med krokin är att träna sig i att ”uppleva” modellen i hela sin kropp. Öva sig i inlevelse och empati. Gå in i en roll och känna som modellen. Bildarbetet som sker här är helt inriktat på att försöka hitta sätt att uttrycka just denna inlevelse. Detta kräver ett stort mått av trygghet och tillgång till verktyg som det går att arbeta snabbt med och som också är dynamiska och formbara. Det är mycket svårt att i dessa situationer åstadkomma artistsiska och schvungfulla linjer eller penseldrag. Visst, en kan chansa och vips, ibland står en där med ”hole in one”! Oftast är det dock en mycket energikrävande och uttröttande övning där du är ganska matt efter att ha gjort kanske uppåt 20-30 studier under 45 minuter. Jag kan lova att alla som underkastar sig denna övning kommer att utveckla sin konstnärlighet och det kommer bli helt uppenbart för studenten vilka bilder som har den där förmedlade upplevelsen som for genom kroppen under de sekunder som bildarbetet ägde rum. Befriande skönt! Många studier är mer eller mindre misslyckade, men det ger erfarenhet och lägger sig som spår när du sedan tecknar och målar utan modell. Krokin går även att tillämpa på djur eller vardagliga föremål. Jag har haft övningar där jag ställer upp ett stilleben i 2 minuter för att sedan raskt kasta om föremålen. Inlevelseförmågan kan ju vara lite svår i dessa fall så det rekommenderas att välja föremål som kan användas av handen eller assessorer som en har anknytning till. Estetisk dragningskraft underlättar också inlevelsen. Exempel på tekniker som lämpar sig för kroki. Kolkrita. Tapetklister och rivna tidningssidor. Ståltråd. Tandstickor. Mjöl på svart botten(bricka). Man kan färga
  16. 16. mjölet med olika kryddor eller pigment så det finns åtminstone tre nyanser. Uppfinningsrikedomen finner inga gränser här… det viktiga är att det går arbeta snabbt och formbart. Med mobilen kan du spara lyckade uttryck! Även om det är mycket roligt med dessa experimentella tekniker så används det för det mesta en hyfsat mjuk penna, 4b eller kolkrita. Har en övat upp sin förmåga att gestalta sina upplevelser i krokiövningar har en sedan med sig detta oavsett vad man avbildar eller gestaltar. Minnet av de lyckade stunderna etsar sig fast och den trygghet och det självförtroende som då utvecklades finns ofta kvar och kan plockas fram igen. Avbildningsövningar har naturligtvis även andra sätt och metoder. Det är viktigt att känna till lite om perspektivteckning eftersom det representerar ögats bild av vår värld. Detta är inte något naturligt och måste övas upp. Ett barn tecknar inte omedelbart perspektiv utan är mer expressivt och redogörande av vad det vet. Om barnet skall rita en miljö t ex, är det inte ovanligt att se den här teckningstypen: Utgångspunkten varierar och vi ser sällan något som är skymt. I detta fall finns det dock lite framför och bakom. Barnets kropp fortsätter under lakanet. Paret tycks passera en bänk eller dylikt. Fågelperspektivet som blandas med gatuperspektivet (jmf sängen och det till synes liggande trädet) är en typisk och logisk beskrivning av
  17. 17. det barnet vet och vad det minns. En livfull och bra beskrivning även om den är fel rent synperspektiviskt. Jag rekommenderar nätets alla tutorials om detta ämne om en vill fördjupa sig i både två- och trepunktsperspektiv. Vad som kan vara en god övning är att lära sig att avbilda några grundvolymer och grundformer i olika vinklar. Teckna och måla klot, kartonger koner mm. Att teckna av frukt kan vara roligt. Om jag har ritat en låda kan dess linjer vara ett gott stöd för hur t ex bilens linjer går om den finns i lådan. Något som är helt avgörande för en trovärdig återgivning av ett synintryck är ljus och skugga. Dessa är mer eller mindre närvarande och framträder alltid om du kan se ett föremål. Det går också med hjälp av stödlinjer och perspektiv att reda ut hur skuggorna faller. Ett tips kan här vara att man förenar två mål med ett grafiskt spår. Om man samtidigt vill få fram skuggningen i apelsinen och lite av dess ytstruktur kan en försöka imitera dess karaktär med pennan eller penseln. Kom ihåg att vara försiktig med att använda jämna konturer som förstör volymen och ger ett platt utseende. Djupverkan i bild får även vi om vi låter det som finns bakom att skymta fram. Det som är nära är tydligt och mättat i varma färger, medan de fjärran träden tycks svaga oskarpa och blåaktiga.
  18. 18. Stilleben. Målning 2008.
  19. 19. Sten Dunér Inge Schiöler Carl Kylberg
  20. 20. Det finns mycket att också säga om färger och måleri. I den mycket noggranna observationen kan ett fokus ligga i att försöka se vilken färg skuggan har. Svart och brunt är bara illustrativa skuggfärger och stämmer aldrig överens med det egentliga synintrycket. Hur får man fram en mörkare gul färg? Nä…inte blanda i svart, Prova alltid med färgens komplementfärg! I detta fall LILA! Jag rekommenderar följande böcker om färg. Goethes färglära, Pehr Sällström KG Nilsons färglära Färg och färgupplevelse, Johannes Itten Vad färg är? av Ulf Klarén Stilleben av Paul Cézanne.
  21. 21. Lektion 3. Den moderna konstens betydelse. Med modern konst menar vi konst som framträder mellan ca 1850 – 1950. Det är en period på nästan 100 år. Den mest uppmärksammade tiden koncentreras till tiden strax före sekelskiftet och ett par decennier in på 1900-talet. Själva beteckningen är inte viktig och kan säkert benämnas på annat sätt i andra sammanhang och i framtida beskrivningar. För mej betyder den, den tid då konstnärer befriade sig från sina uppdragsgivare och började skapa bilder med syftet att undersöka verkligheten. De lämnade sina ofta mörka bildverkstäder och gick ut i naturen, stadslandskap och industrier och upptäckte att inget motiv var för litet för konstnärens öga. Vardagliga och profana motiv av arbete och människor och maskiner i rörelse blev viktigt och maktens avbildade män fick nu allvarlig konkurens med andra alldagliga bilder i den nu ökade användningen av visuella uttryck i tidningar och böcker. I denna bild av Gustave Courbet, Stenbrytarna från 1849 är huvudmotivet själva arbetet och sammanhanget. Att i bild skildra människor och inte visa deras ansikten upplevdes säkert mycket provocerande vid denna tid. Min tanke med att berätta om modern konst har inga konsthistoriska ambitioner utan jag använder bara den för att belysa några grundläggande undersökningsområden som bildarbete kan ha och låter konstbilderna illustrera dessa fält.
  22. 22. Nyckelordet för den moderna konstens utveckling är frihet och frigörelse. Utan uppdragsgivares egennyttiga och egoistiska motiv ägnar sig konstnären nu åt självformulerade och hämningslösa undersökningar, precis som ett barn som sakta lämnar snuttefilten som genom lek och kroppslig kontakt får mer och mer kunskap om den värld som det precis är kommen till. Detta liknar vilken vetenskaplig process som helst och de konstnärer som deltog i denna omfattande rörelse har i mångt och mycket format den moderna människans bild av både sig själv och omvärlden. Detta gäller åtminstone i den kulturvärld som vi benämner den västliga. Låt oss nu gå steg för steg igenom de olika faser som den moderna konsten genomfor. Utvecklingen är naturligtvis inte så här enkel och sekventiellt kronologisk, men i en framställning som den här är tanken bara att göra det tydligt vad som skiljer de olika sätten åt. Livet är en helhet och när vi klassificerar verkligheten så här är det inte för att polemisera eller värdera dessa utan för att tydligare helt enkelt se just denna helhet. Det är orienteringsmärken i en komplex och svårförståelig verklighet. Jag ser följaktligen dessa så kallade ismer och konstriktningar som delar i den framväxande modell av vår mångskiftande och häpnadsväckande spännande verklighet som nu har blivit en naturlig del av vår världsbild. Impressionism. Kubism. Expressionism. Surrealism. Futurism. Dadaism och Fauvism. Utöver dessa är begrepp som, Realism/Romantik, Akademisk/Naiv, Naturorgansisk/Suprematistisk konst användbara som riktmärken för en beskrivning av de olika konstriktningar som etablerades under den moderna konstens årtionden. För att belysa hela tiden fram till idag så vill jag bara nämna begrepp som popkonst, konkretism, perfomance, happenings, postmodernism, konceptkonst, installationer och virtuella verkligheter, som relief till de begrepp och ismer jag tycker kännetecknar ”det moderna”. De har alla bidragit på olika sätt som både metod och sociologiska iscensättningar till ökade kunskaper om människan, genom sin ofta inneboende interaktivitet där även åskådaren spelat stor roll.
  23. 23. Impressionism. Intrycket och framför allt synintrycket är det viktigaste. Konstnären lämnar definitivt den mörka ateljén och beger sig ut i naturen och har som undersökningsfält att klarlägga hur ”Ögat ser världen”. Det är vid denna tid som skuggorna i målningar lämnar det bruna och svarta illustrativt och oreflekterade återgivningssättet. Huvudfokus för konstnärerna är ljus och skugga. Det upptäcktes att färgernas vågrörelser ”blandades” på väg till betraktarens öga. Egentligen är det en s.k. additativ färgblandning. Den fungerar på samma sätt som en bildskärms sätt att skicka ljus till åskådaren genom olika grader av intensitet av färgerna rött grönt och blått. RGB. Konstnärerna renodlade ibland detta genom att måla tätt applicerade prickar för att på det sättet få rena och skiftande färgupplevelser. Pointillismen utvecklades som en gren av impressionismen. Det är ju helt naturligt att det växer fram en helt spektrum av konstnärer som går från en ytterlighet till en annan. Inte helt ovanligt försvarades den egna hållning både som högre och bättre än de mer vagt formulerade konstnärerna. Vi ser sådana ”bråk” än idag och är ganska ytliga och ger sällan mer djup till vår världsbild. De är snarare en del i ett sociologiskt spel där man försvarar den egna insatsen för att legitimera sitt ställningstagande. Jämför antagonismen mellan Android och iPhone. Pc och Mac. Detta spels egentliga orsaker finns beskrivet av den franske sociologen Pierre Bourdieu i olika skrifter. Vad som också kännetecknar de olika konstriktningarna är att de likt vetenskaperna försöker hitta en slags minsta byggsten för bilden. Upptäckten och sökande av atomen och elementarpartiklar var ju fysikernas fokus och det leder till att konstnärerna också borde hitta dem i sina forskningar. Pointillismens prickar är ju ett hyfsat svar på detta.
  24. 24. Om konstnärens uppgift nu är att samvetsgrant ge oss en sann bild av verkligheten, är det då tillräckligt att måla den impressionistisk? Ja, vad kan vi ana för begränsningar? En uppenbar brist är ju att det är svårt att skildra bakom och skymda delar i bilden. Det kan ju hända att vi vet mer än det går att avbilda från en punkt och med en horisont (ögonhöjd). Det är med denna insikt kubisterna nu börja forma sin speciella aspekt och idé om verklighetsåtergivning. Ska man ge en korrekt bild av verkligheten och skildra det en VET kanske en måste komplettera med flera vyer för att på det sättet även skildra det som inte syns från ett håll. Vidare vad består världen av för olika byggstenar? Om en förenklar och renodlar vår omvärld kan den sägas bestå av en kombination av de grundformer och grundvolymer som matematiken redan beskrivit. Pablo Picasso gör detta och då kan en gråtande kvinna bli så här: Tanken med en den målningen är ju inte ren avbildning. Betraktaren måste engagera sig likt en avkodning och liksom ”läsa” bilden med hoppande ögonrörelser. Det blir en intellektuell handling och lite mer krävande än att bara titta på den. Det är väl nu som det hos en del formas tankar som: man ser inte vad det föreställer? Vem som helst kan ju måla på det viset! En del fördomar grundas nu och många lever kvar än idag. Kubisternas kreativa och lekfulla bildarbete smittar ändå av sig i många sammanhang och jag tror inte man nog kan betona vilken frigörande och även demokratiserande funktion detta
  25. 25. medförde. Alla kan! Lite likt det som nu sker med mobilen. ALLA är fotografer. ALLA kan lägga på spännande filter och göra kollage som ökar språkligheten i bilden. Kollaget, som motsvarar ögats ”seriebildstagning” under perceptionen är nämligen kubisternas utvecklade sätt att skapa bilder och skulle senare även inspirera DADA-isterna i sina dråpliga bilder. Innan vi kommer till Dadaisternas anarkistiska konst så utvecklas nu, ur behovet att skildra den mångskiftande verkligen, nya sätt att måla för att det inte räcker med att bara återge det men ser och vet. För hur är det egentligen? Vad händer när du sitter och betraktar världen? Blir du helt opåverkad av vad du ser? Är det inte så att du känner både lycka och oro beroende på det scenario som utspelas. Att även spegla sina känslor inför motivet kommer att bli expressionismens bidrag i verklighetsforskningen. Hur gör en då det? Känslor liknas ju vid vågrörelser och havets brusande skumrörelser. Linjen
  26. 26. och starka färger blir de viktigaste byggstenarna i bilden. Inget kan som linjer och färger uttrycka små subtila tillstånd som huttrande frossbrytningar till översvallande ångest och oro! En av världens mest kända målningar och mest reproducerade bild är Edvard Munchs Skriet! Flera tolkningar finns av denna bild och eftersom alla bilder är mer eller mindre någon form av självporträtt eller projicerade omedvetna föreställningar så är ju inte denna ett undantag. En mer prosaiska analys ger svaret att han påverkats av ett stort vulkanutbrott (Krakatoas utbrott) i Indonesien och att himlen blev ovanligt färgad och uttrycksfull. Ur hans dagbok: ”Plötsligt blev himlen blodröd. Moln som blod och eldtungor hängde över den blåsvarta fjorden och staden, och jag stod ensam och skakade av skräck. Jag kände ett oändligt skrik skära genom naturen.” För att försätta sig i olika sinnesstämningar kan man utmana livet i gränslöst leverne och även droga sig för att uppleva starka känslor och sinnesstämningar. En specialgren av expressionismen är en extremform av användandet av starka färger och vildsint måleri, nämligen Fauvismen. ”Vilddjuren”. Möjligen bidrar de till att ta med den mänskliga extasen som ett komplementärt stildrag till en verklighetstrogen människogestaltning. Till gränslöst skapande och lekfullhet anslöt sig den spanske målaren Joan Miro´ och ett besök på hans museum i Barcelona rekommenderas! Konstnärerna fortsätter sitt trägna forskningsarbete och börjar rikta blicken inåt. Som konstnär är en ju en del av verkligheten och då kan en ju inte utelämna henne. Mest påtagligt för var och en är ju att vi faktiskt påverkas av händelser och upplevelser i livet som sedan återspeglas i drömmen, både som erotisk glädje och panisk skräck. Detta är ju viktigt och måste ju också komma med i bilden. På verkligheten finns alltså ytterligare en verklighet, Surrealismen. Måla sina drömmar om än i vaket tillstånd det är var de försöker göra. Savador Dali Gustav Klimt
  27. 27. Vid denna tid utvecklas även filmkonsten och många konstnärer söker sig till denna för drömmen så lämpliga uttrycksform. Drömfabriken i Hollywood. Många filmer är ju just drömmar med både åter- och framåtblickar. Och det är just det Futurister tar fasta på. Framtiden och att världen måste återges så att rörelsen syns! Jorden snurrar oavbrutet. Om en konstaterar att livet är i ständig rörelse följer ju snart frågan: Vart är vi på väg? Futurismen ställde frågor som dessa och här kan en ju bara gissa eller försöka påverka svaret själv! När det gäller livets största fråga så handlar den ju om LIVET självt och DÖDEN. Hur ska det gå för jorden och universum? Världskriget hade ju inte undgått någon och alla var på något sätt drabbade av dess hemska verkningar. Här utvecklades två riktningar. En italiensk och en rysk. Båda glorifierade våldet! Den ryska, såg freden som mål, medan den italienska fäste sig vid kriget och ville behärska världen med en fascistisk världsbild. Den starke ska segra över den svage. I den här mycket kortfattade beskrivningen utesluts naturligtvis många nyanser och subkulturer av dessa riktningar och ser vi detta i ett konsthistoriskt perspektiv så flyter gränserna ofta ihop och det är ett nätverk av händelser i tid och rum som sker och styr utvecklingen. Så föregicks mycket impressionistiska och expressiva undersökningar av havet och stormar av William Turner redan under 1800-talets första hälft. Hieronymus Bosch (1450 -1515) skapade monstruösa figurer i drömska och surrealistiskt återgivna landskap.
  28. 28. Hur kan då konstnären gå vidare om en vill undersöka verkligheten. Är inte allt gjort nu… går det att gå längre än att en hyllar kriget som det största konstnärliga uttrycket? Ja möjligen kan en ställa sig helt utanför hela det etablerade samhällsprojektet och helt enkelt strunta i allt. Skrota alla regler. Hylla myllan. Baka bröd på världens alla ordböcker. Hitta på nya ord. Lek och lev. Det är svårt att kategorisera Dadaismen men lite av detta gör de i sina utspel och avantgardistiska konsthandlingar. Hugo Balls gränslösa och ologiska beteende känns trots allt både sant och inspirerande. Går vi så ytterligare ett steg i vad människan kan företa sig hamnar vi kanske i att hon ställer sig i Guds ställe. Vi uppfinner en ny verklighet. Den ryske konstnären Kazimir Malevitj, försökte sig på detta i sina konstnärliga projekt som brukar kallas suprematism. Här ”Svart kvadrat på vit botten”. Parallellt med alla dessa konstriktningar var det många som ställde sig i politiska rörelsers led och målade kampbilder och politiska slagaffischer. Ofta hamnade dessa konstnärer i en lite förenklad och heroiserande fotografisk realism. Lite förklenande uttryckt -”Diskbänksrealism”. Andra sökte sig till religion och andligt utövande och hamnade i Abstrakt teosofi och moraliskt förpliktigande bilder . Andra målade i ikonografiska och tillbedjande, magiska uttryck. Hilma af Klint Piet Mondrian
  29. 29. Slutligen om konstnären stod utanför allt detta och målade bara för sin egen lusts skull utan utbildning och utan egentligen andra mål än att det möjligen blev en terapeutisk livsform, så radas världens alla amatörer upp som konstnärer. Naivister, autodiktakter och livsnjutare, levnadskonstnärer och ibland rena hötorgsmålare. Jag avslutar med denna bild på en älg av naivisten Nils Nilsson Skum. Och som kontrast till den, min lärare på konstfacksskolan, Kalle Björks skulptur, ”Älgen i våra hjärtan”, Solna tunnelbanestation.
  30. 30. Lektion 4. Komposition och kreativitet. Det går att komponera många olika aktiviteter och föremål. Det kan gälla mat, musik, inredning, en resa mm. Kompositionen föregås ofta av förväntningar och lustfylld planering. Ett mycket fundamentalt inslag i allt komponerande är att det sker i en begränsad tid eller i ett avgränsat rum. Ibland är denna avgränsning ett svårt och konstnärsorienterat dilemma. Ibland är det helt givet och insatsen är fullt fokuserad på att t ex utnyttja den begränsade lilla etta som är ditt första egna hem. Komposition är lite som att städa. Iordningställandet har flera olika målsättningar. Det ska se fint ut. Man ska hitta sina saker. Man vill bjuda in och samtidigt säga något om sig själv. Motsatsen till god ordning är KAOS. Det flyktiga och ogripbara. Bullret, Vi förstår att komposition handlar om att ställa i ordning en begränsad yta för ett speciellt syfte. Det kan vara en praktisk funktion. Det kan vara av estetiska skäl. Mode och tidsströmningar. Det kan vara för att uttrycka social status eller politisk och religiös tillhörighet. Vi pratar om form och innehåll. Två aspekter på alla mänskliga produktioner. Vi kan tänka oss en axel mellan dessa poler. Form - Glas Innehåll - Mjölk I vilket glas dricker vi mjölk? Ibland är det formen som är viktigast, ibland är det innehållet. Många gånger försöker konstnären att komma till en balans mellan dessa poler. Formen skall liksom uttrycka ett förväntat innehåll. Eller, innehållet kräver en viss form. Ibland bryter den kreative medvetet mot båda poler och är vildsint och/eller innovativ. Det kan också bero på okunskap eller bara provokationslusta. Ett experiment. För en bildmakare är ju det första konstnärliga valet en fråga om ytans storlek och form. Material underlag mm. Bildens syfte och språkliga innehåll blir ofta viktigt för valet. Du styrs mer eller mindre, beroende på den omgivning (kontext) verket är tänkt att få.
  31. 31. Komposition handlar om våra livsvillkor och grundläggande livsbetingelser. Några av de allra viktigaste redskap och begrepp som är verksamma vid arbetet med komponering är: Kontrast - likhet/olikhet. Synas och upplevas väl. Balans. Goda proportioner. Ofta hämtade från naturen och människan. Symmetri/asymmetri. Liv/död - Stillhet eller rörelse. Riktningar. Tid. Upprepning/variation. Takter, rim och struktur. Tid och rum. Tyngd/lätthet. Gravitation. Djup/yta. Rumsligheten. Platt och slätt mot relief och djupstruktur. Exempel på kontraster: Organsikt/oorganiskt. Konstgjort eller från naturen. Drömskt och/ eller vaket. Romantik och/eller realism. Fantasi /regelbrott ställs mot bundet/konventionellt. Stort/litet. Tjockt/smalt. Kort/långt. Mjukt/hårt. Rymligt/trångt. Inkludera/exkludera. Svävande/fastsatt. Möjligt/omöjligt. Färgkontraster. Komplementfärger Egenkontraster Svart/vitt. Smutsigt/rent. Grumligt/klart. Stabilt/darrigt. Fast/flyktigt. Vertikalt/horisontalt. Liggande/stående. Diagonal/rak
  32. 32. Komposition är också förenat med kreativitet. Det går att hitta på nya kontraster. Variera mönster. Skapa fantasifulla möten i tid och rum. Använda slumpen som en kontrast till det förutsägbara. Från liggande till stående. Vara långsam eller snabb. Vågrätt mot lodrätt. Mycket av människans lust och livsarbete handlar om att se mönster och tydliga strukturer ur det som till synes är helt slumpartat, Vi vill ha ordning. Vi vill se gestalter i dunklet och i skuggor. Vi vill veta vad det okända ljudet betyder. Vi vill se ansikten och djur i molnformationer. Vi vill reda ut universums utbredning och i slutänden veta vad livet går ut på. Kreativitet är barnets grundläggande och nedärvda förmåga och kraft som helt enkelt behövs för att förstå och orientera sig i världen som hen är skapad till. Man kan inte nog uppmuntra och skapa kreativa miljöer för barn (och gamla för den delen också). Ett sätt att stimulera till komposition är att lägga pussel som kan ha flera olika lösningar. Detta övar upp förmågan till värderingar och egna omdömen. T ex Tangram. Jag är också medveten om att en också måste skapa situationer med klart definierade lösningar. Känslan av att lyckas med enkla gåtor och problem är också mycket viktigt. Det gäller att hitta en balans mellan dessa ytterligheter.
  33. 33. Människan har en unik förmåga att se gestalter i olika former och mönster. Här finns det några s k gestaltlagar som beskriver denna förmåga och som skapar betydelse. 1. Närhetslagen. 2 Likhetslagen. 3 Kontinuitetslagen. A. Exempel på närhetslagen kan vara en rektangel som ligger nära en cirkel. Det blir en figur/person eller bokstaven i. Gestalterna framträder beroende på erfarenheter och kulturella särdag och färdigheter. Är det flera former kan det bli oklart och otydligt. Sammanhanget och förtydligande kommentarer kan styra gestaltbildningen. B. En mexikan steker ägg! (barndomsgåta). C. Likhetslagen gör det möjligt att se en kö eller ett par i mängden! Något som aktiverar till nya och oväntade händelser är rollspel i olika former. Att leka med dockor, seriefigurer, plastdjur mm skapar både innehåll och form på ett intuitivt och lekfullt sätt. En viktig detalj är att ha några bestämda regler för var/hur spelet ska gå till. Det är ju i dessa gränser och ramar som kreativiteten växer. Ingen tycker det är kul att leka kurragömma om man får gömma sig vart man vill. Det blir för svårt att hitta och uppmuntrar inte till att hitta kreativa gömställen. Ett sätt att komma på olika bildlösningar är att fingera olika iscensättningar och skapa roller som får agera efter olika händelser. Hur ser denna enkla figur ut om den blir utsatt för ett nålstick? Får chansen att sväva fritt? Är starkast i världen? Orolig. Prova i fantasin!
  34. 34. Några exempel på kompositionsbegrepp – balans och proportioner. Symmetri. Bildhalvorna är lika! En fjäril. Människokroppen. Ett specialfall - är Gyllene snittet. Ungefärligt denna talserie: Tyngd/ lätthet.
  35. 35. Uppgifter som stimulerar till komposition och kreativitet. Välj ut ett kontrastpar, t ex kort och lång. Rita något som är långt! Försök sedan att rita något som är längre! Vänd på uppgiften och rita något som är kort. Håll dig inom en bildruta i varje försök. Gör sedan ett kollage med alla ritförsöken … jo, en kan bli överraskad av resultatet. Tips! Placera en skatt i bilden! Skräm dem med ett hot! Använd inte för många kontrastpar i en bild. Det är svårare och blir inte lika tydligt i övningarna om det blir för mycket att hålla reda på. Verkligheten är ju oftast mycket innehållsrik och även motsägelsefull. Konstnärens uppgift är att både förenkla och ge form åt verklighetens små nyanser och beskriva nya fenomen och beskriva det dolda. I språkets form måste man begränsa sig och fokusera på några saker i taget. Jämför med Karl Ove Knausgårds romanprojekt – Min kamp. Eller Marcel Prousts, På spaning av den tid som flytt! Tunga kulturgärningar, men kanske då också mycket svårtillgängliga! Arbeta med slumpen. Försök att hitta på slumpartade sätt att skapa en bild. Du kan låta rivna papperslappar med olika färg eller struktur singla ned över en bestämd yta. Detta är mycket viktigt. Rita eller avgränsa på annat sätt denna yta! Det som skiljer mellan god/medveten komposition från lite flyktigt/oengagerat bildpyssel är just konstnärens fokus på hela ytan. Se efter hur lapparna faller och skapar ytor mellan sig. Mellanrummen, de ordlösa formerna som ofta är mycket viktiga för bildens uttryck och karaktär är lika viktiga som de bilddelar som en med ansträngning först fokuserar på. Fota av med mobilen. Gör många försök! Använd ovanliga sätt att rita och olika verktyg. Sax, penslar kritor mm . Rita med vänsterhand. En fot. Använd mjöl och spagetti! Vatten och tidningar! Lek på utan krav på resultat. Glöm inte att städa efter dej! Dokumentera med avritning eller foto. Meditera över resultaten… vilken tycker du bäst om? Tvinga dem in i olika klasser och gruppera efter något eller några kontrastpar. Det kan vara innehållsorienterat som t ex vilken bild är rikast, snålast… lyckligast? Det finns ingen gräns för detta men aktiviteterna övar upp din hjärna till att uppleva och gestalta och värdera bilder med varierande form och innehåll! Helt enkelt ---- du komponerar!!!!
  36. 36. Lektion 5. Bildanalys. Bildanalys …att läsa bilder! Att läsa bilder är en omfattande och komplex process som kräver samma grad av koncentration och färdigheter som liknar den ”vanliga läsprocessen”. De flesta av oss tränar mycket lite på detta och saknar även kunskaper om symboler mm och bildminnen från tidigare bildläsningar. Detta i kombination med att vi spontant ofta nöjer oss med att ”drabbas” av bilder gör bildläsning till en mödosam process där många av oss stupar i trötthet och förvirring över att kanske också undra om man läser rätt. Den här texten vill röja undan något av de hinder som finns, för att på det sättet kunna fördjupa sin bildupplevelse och dessutom ge ett språk till en mer nyanserad förmåga att kommunicera med den med sin omgivning. Texten vill även stimulera till eget bildskapande. Klicka eller scanna! Se en film som belyser samma innehåll! Klicka eller scanna! Läs en spännande text om film!
  37. 37. Den teoretiska analysen En analys av ett språk kan ha minst tre olika fokus, enligt kommunikationsmodellen.2 1 Sändaranalys 2 Medieanalys 3 Mottagaranalys Det kan vara klokt att särskilja dessa för att undvika förvirring. De tre olika analyssätten kan aldrig helt separeras från varandra då upplevelsen och intrycken av ett språk är en komplex helhet. Den analys som presenteras här, har bilden (mediet) i centrum och söker svar på frågor som --- Hur är bilden skapad för att beröra, drabba och övertyga oss? Dessutom svarar den ingående på hur gör man för att synas med sin bild. Det första steget i en bildanalys kan vara att avgöra vilken bildkategori som bilden tillhör. Konst, Propaganda, Kunskapsbild, Nyhets och/eller Dokumentärbild. I vårt fall har vi valt ut en reklambild. En reklambilds syfte är tydligt och lätt att känna igen. Den är dessutom lätt att hitta i tidningar och tidskrifter. För att det ska vara ännu tydligare väljer vi ut en helsidesreklambild ur den tidning vi hittar bilden. Alltså inga små radannonser där jag uppmanas att köpa leverpastej till extrapris…nej en rejäl helsida ger en tydlig yta att börja analysen med. Vi ska ställa tre frågor till bilden! Fråga 1. Vad har bildmakaren gjort för att synas? Det första vi ska försöka klarlägga är hur reklammakarna har gjort för att synas med bilden. A: Det allra mest grundläggande för att skapa bilder som syns är att de innehåller ljus. Alla bilder innehåller någon form av kontrast, annars skulle den överhuvudtaget inte synas. Ljus är alltså det mest grundläggande kravet. Ljus är i viss mening detsamma som FÄRG och i vårt fall räknar vi även svart och vitt till detta begrepp. Om man vill synas med mycket tydliga kontraster och använda de största kontrasterna kan man ju välja att ha helt vita och helt svarta partier i bilden….vill man jobba med de största färgkontrasterna kan man välja
  38. 38. komplementfärgerna som ger den maximala kontrasten. Gul - Lila. Röd - Grön. Blå - Orange. I cirkusmanegen väljer man ju att lägga en spotlight på clownen --- allt för att synas. Detsamma kan även göras i en bild, med en klar ljussättning på en del eller delar i bilden. B: Om man nu utöver ljuset vill skapa ytterligare ett sätt att synas, kan man med hjälp av rörelse få tittarna att stanna upp och lägga märke till bilden. Eftersom vi är reflexmässigt inställda på att uppleva rörelse, så kan man lätt utnyttja detta för att fånga ögonen dit. Ett sätt att uttrycka rörelse i en bild är helt enkelt att avbilda en rörelse…t ex en människa som springer, eller en människa som kastar med huvudet så att håret lägger sig i luften. Vi kan förstärka rörelsen med bl. a , fartstreck och kontraster mellan tydligt och suddigt. Ett annat sätt att utnyttja rörelse i bilden är att genom medveten komposition få ögonen att vandra över bilden, så kallad blickavsökning. Om man på ett tomt ark papper ritar en rund svart plump, kommer ögonen automatiskt att dras dit. Ritar man sedan ytterligare en plump en bit därifrån, kommer ögonen att växla fram och tillbaka mellan plumparna. Om jag är tillräckligt engagerad i bilden kommer detta att fortgå tills jag tycker att bilden får en meningsfull tolkning, eller att jag helt enkelt själv hittar på ett innehåll. Det finns två enkla lagar som gör att jag vill hoppa med blicken över bildens yta, Den första är den så kallade LIKHETSLAGEN4 , som i fallet med plumparna. Likheten kan omfatta antingen form eller färg. Den andra är NÄRHETSLAGEN4 . Ytor som ligger i närheten av varandra, tenderas att uppfattas som en helhet. Efter en stunds blickande fram och tillbaka kan t ex en stor svart prick placerad strax ovanför en färgad stapel upplevas som ett I. Pricken över i:et! Dessa små ögonrörelser över bilden kan tyckas små och oansenliga, men är i själva verket mycket viktiga för inlevelsen och upplevelsen av bilden. Du kan jämföra rörelsens betydelse vid en smekning och en stillaliggande hand på ryggen. Efter en stund kommer den stilla handen i sin enformighet att utmatta signalerna till hjärnan så att vi inte längre känner att en hand vilar där. Rörelsen är säkert grunden till alla upplevelser och det finns ingen bild som inte på något sätt framkallar små blickförändringar över ytan. Frågan är bara hur mycket av medveten komposition som kan urskiljas för att se om den har hjälpt till att förstärka ögonens vandring över bilden.
  39. 39. C: Utöver ljus och rörelse kan man i bilden leta efter försök att återge ljud och smak och lukt för att se om det har använts för att skapa uppmärksamhet. I film är det inte så svårt att återge ljud, men hur är det i en stillbild? På samma sätt som rörelse kan markeras med fartstreck och andra markeringar, kan man i stillbilden t ex rita en stjärna eller skriva ut ordet PANG med ett explosivt typsnitt. På samma sätt kan man försöka återge lukt och smak med markeringar och andra bildelement. Tänk på! Mmmm….Marabou! Sammanfattning av fråga ett. I bilden gör man allt för att stimulera våra sinnen. Framförallt ögat, med bländande ljus och färger och avslöjande rörelser. Men även till andra sinnen för att framkalla förnimmelser av bl. a ljud och dofter. Det gäller att synas!
  40. 40. Fråga 2. Hur övertygar bilden? I fråga 1, handlade det om våra sinnen. Nu vänder sig bildmakaren till vår hjärna. Vad ska läsas och tolkas i bilden. Här ska vi leta efter delar av bilden som entydigt antingen är sanna eller falska. A. All TEXT, ska ju läsas och översättas av hjärnan till en betydelse. Ofta är texten en ren utsaga som kan vara sann eller falsk. Ibland kan den ju naturligtvis även vara ett utrop eller en känsla. I det sammanhanget är det en text som faller inom ramen för fråga ett eller som vi ska se senare under tredje frågerubriken, Drömmar och behov. B. Det är inte bara text som skall läsas. Det finns även bilder som används tydligt i argumentering och som måste läsas och tolkas av tittaren. Några exempel är: Diagram, Kartor och Schematiska bilder. Ett kurvdiagram måste vi ha lärt oss tolka för att det ska säga oss något. På samma sätt förhåller det sig med en mängd andra bilder som tex. röntgenbilder, satellitbilder, ultraljudsbilder mm. Alla så kallade Instrumentella bilder. C. En tredje bildtyp som direkt riktar sig till läsning är serien. Det krävs minst två bilder till en serie och i ett förekommande fall kan man tala om jämförande bilder. Bild A --- Bild B. T ex, före och efter användandet av en speciell hudsalva mot finnar. Bildserien är särskilt tydlig och stimulerar hjärnan att jämföra bilderna och den information som tolkas är den uppenbara förändring som sker mellan dem. I filmsammanhang är det så kallade klippet ett fenomen som skapar betydelse i kraft av sin kontrast och förändring Med två bilder I EN SERIE går det att aktivera hjärnan till språngvisa kast mellan dem så att det sker en ny betydelsebildning. Dialektism. Min lärare på konstfack Gert Z Nordström utvecklade t o m en hel pedagogik med detta som utgångspunkt. Sammanfattning av fråga två. I bilden använder man sig av text och bilder, med trovärdiga metoder som t ex diagram och bilder med vetenskaplig karaktär, t ex medicinska bilder och bilder, framställda med hjälp av modern teknik, så kallade instrumentella bilder. Bildserien används också för att tydliggöra skeenden och förtydliga mätbara förändringar.
  41. 41. Fråga 3. Vilka behov och drömmar handlar bilden om? Vår tredje och sista fråga handlar om känslor och upplevelser som är grundläggande för oss som människor. Tidigare har vi pratat om att rikta oss till sinnena och hjärnan. För att en reklambild ska beröra oss mer på djupet, måste även hjärtat och magen och kanske även andra delar av kroppen påverkas. I annat fall kanske vi trots allt passerar bilden utan att uppleva och bli påverkade av den. Att hjärtat kan känna, vet alla som känt en stark förälskelse eller en stor sorg. Att magen fladdrar oroligt när man är nervös har ju alla erfarit någon gång. Att kissa på sig i ren förskräckelse har säkert drabbat de flesta av oss. Hur gör man då i bild för att locka fram så starka upplevelser? Drömmar som vi drömmer är ju ofta tydliga och ibland både skrämmande och härliga. Bildspråket kan en del gånger vara som en film, tydlig och enkel med fotografisk skärpa men med överraskande möten och perspektiv. Inte ovanligt kan man t ex flyga i drömmen. Drömmen kan på så sätt vara en ren avbildad drömbild, verklig men på samma gång helt orealistisk och omöjlig jämfört med den vardagliga fysiska verkligheten. Med collage eller moderna digitala bildprogram kan bildmakaren enkelt skapa fantastiska bilder med drömliknande hisnande perspektiv. Vi talar då om avbildad dröm.Ett annat sätt som drömmen talar till oss är via bl. a SYMBOLER, METAFORER och METONYMIER1. Detta omfångsrika bildspråk skiftar från kultur till kultur men enligt CG Jung finns det även ett för alla människor gemensamt symbol och drömspråk. Hur det förhåller sig med det är en fråga för vetenskap och tro. Vad vi kan konstatera är att det i drömmen förekommer bildelement som till synes betyder något annat än den rena bokstavstrogna betydelsen. Att drömma om ett stort svart hål, eller ett öga som förföljer mej, eller den skenande vita hästen, är säkert bilder som många kan känna igen, i ännu ej glömda drömmar. Att leta efter vilka behov bilden på olika sätt handlar om, är inte lika svårt. Människor har för att överleva ett antal tydigt urskiljbara behov. Vi kan lista dem enligt det som kallas en behovspyramid 3 . Enligt den måste vi först tillgodose våra Kroppsliga behov (Föda 1). Därefter skapa trygghet (Försvar 2), följt av gemenskap och tillgivenhet (Kärlek och Fortplantning 3). Till sist måste vi ha ett mått uppskattning och en dröm av självförverkligande 4. Utöver detta pratar man även om vårt behov av att fostra 5 och ta hand om! Någon eller några av dessa hittar man alltid mer eller mindre tydligt i en reklambild. Det är genom att vara tydlig med att förmedla dessa som reklammakaren kan nå även till Hjärtat och Magen och kanske även andra kroppsdelar. Vi kan t ex inte undvika att lägga märke till den tydliga exponeringen av kärlek och romantik eller rentav ohöljda pornografiska skildringar i samband med reklam. I samma tydlighet kan vi känna saliven rinna till vid anblicken av en väl tillagad hamburgare som doftar av grillolja och vars dressing och sallad får oss att känna frihetens eufori i exotiska färger i samklang med varumärkets grafiska utformning.
  42. 42. Sammanfattning. Så är bilden skapad för att beröra, drabba och övertyga oss! 1. I bilden gör man allt för att stimulera våra sinnen. Framförallt ögat, med bländande ljus och färger och avslöjande rörelser. Men även till andra sinnen för att framkalla förnimmelser av bl. a ljud och dofter. 2. I bilden använder man sig av text och bildelement, med trovärdiga metoder som t ex diagram och bilder med vetenskaplig karaktär, t ex medicinska bilder. Dessutom kan bilder framställda med hjälp av moderna tekniker, så kallade instrumentella bilder, användas för att övertyga. Bildserien används också för att tydliggöra skeenden och förtydliga mätbara förändringar. 3. För att göra en bra reklambild, måste vi använda färg och rörelse för att synas. Genom att övertyga oss med argument med text och trovärdiga utsagor, ger vi en känsla av att ha underlag för beslut. Genom att sedan rikta sig till några av våra grundläggande behov i drömlik eller symbolisk form, gör vi publiken värnlös i den massiva drabbningen och lämnar betraktarna med en inplanterad köpimpuls, som vid nästa möte med varan fullbordas i och med köpet av varan och den därmed sammanhängande drömmen.
  43. 43. Den praktiska analysen (Den bildspråkliga praktiken) Med hjälp av den teoretiska modellen med de tre frågorna: 1 Vad har bildmakaren gjort för att synas? 2 Hur övertygar bilden? 3 Vilka behov och drömmar handlar bilden om? …får vi stegvis hjälp med att avläsa bilden. Svaren på dessa blir en mångskiftande insikt, där summan av dem blir en upplevelse, ofta skild från den första spontana drabbningen. Man kan återkomma till frågorna och med den nyvunna insikten kan svaren nu bli annorlunda mot den nya bakgrundskunskapen. Bilder med rikt innehåll och god form, kan det ta lång tid att läsa. Mödan lönar sig ändå för det mesta, då nya skikt av betydelser uppenbarar sig. Vid en utvidgad analys får vi ofta även rik kunskap om sändaren och även om oss själva. Betoningen i denna analys har dock legat på bilden i sig. Ett annat sätt att komma bilden nära är att möta den med eget bildskapande, så kallad bildspråklig praktik. Här ges nu ett metodiskt förslag på hur den kan vara upplagd. Samtidigt lanseras de i bildanalytiska teorin välbekanta termerna, Denotation och Konnotation. Gör en tabell enligt nedan! Identifiera bildelement och lista dem i den denotativa kolumnen T ex! Denotation(saklig beskrivning) Konnotation(associativ beskrivning) Träd, grönt Syre, liv Vägar, Livsnerver, transporter Lungor Lite skadade…. symbol(andning)
  44. 44. I den bildspråkliga praktiken går det ut på att ändra och omforma och/eller utesluta något bildelement. Gör en ny bild med en förändring av en av de identifierade bildelementen. I en jämförelse med originalbilden kommer den förändrade bilden att uppvisa nya uttryck och förmodligen ett annat innehåll. I jämförelsen kommer man att slås av vad bildelementet har förlorat eller bytt i betydelse och på det sättet kommer en fördjupad bildupplevelse till stånd. Graden av upplevelse hänger naturligtvis samman med den bildspråkliga hanteringen och skickligheten i förändringen. Utan att ha allför goda kunskaper kan många relativt enkla förändringar eller polariseringar ge häpnadsväckande tankar och upplevelser. Att byta ut äpplet mot en banan, för att sedan se vad som händer med bilden kan snabbt ge kunskap om äpplets ursprungliga roll var symbolisk eller enkelt föreställande. Genom att byta en neutral bakgrund och placera en aktuell nyhetsbild i dess ställe, skapas ofta dråpliga effekter och nya infall till analysen. Att på detta sätt svara den analyserade bilden med eget bildskapande är både roligt och kunskapsberikande. Avslutning Den här föreslagna metoden för analys av en reklambild: teoretisk…. tre frågor. praktisk…...bildskapande praktik med förändringar av enskilda bildelement ska ses som en av många möjliga analyser…. avsikten är inte att uttömma själva metoden, utan snarare ge några enkla verktyg som man lätt kan bära med sig och använda i vardagliga situationer, för en fördjupad bildupplevelse.
  45. 45. 1 Symbol, bild eller tecken som utöver innebörden att vara sig själv, betecknar betydelse som är gemensamt för en kultur eller grupp. Metafor, uttryck som användes som bildlig beteckning för något på grund av mer eller mindre påtagliga likheter mellan detta och det som i egentlig mening betecknas med det använda ordet, bilden. Poetisk bild, liknelse. Metonymi, retorisk figur varigenom ett ting, en företeelse, ett begrepp icke betecknas med dess eget namn eller bild, utan med ett annat ord som på något sätt står i sammanhang därmed och därför leder tankarna åt samma håll (t. ex. då orsak sättes i stället för verkan, ägaren för det ägda, ämnet för det tillverkade, författaren för hans verk, delen för det hela osv.). 2 Kommunikationsmodell (kommunikationsvetenskap) 3 Maslow´s behovspyramid (psykologi) Socialpsykologen Abraham Maslow´s så kallade behovspyramid beskriver och rangordnar människans olika behov i tre grupper: • fysiska (steg 1-2) • sociala (steg 3-4) och • psykologiska behov (steg 5-6). De nedersta måste vara uppfyllda för att man ska kunna förverkliga de övre. 1. Kroppsliga behov Dessa helt grundläggande behov är att äta, dricka, ha sex och sova. 2. Trygghetsbehovet Här handlar det om vårt behov av säkerhet och stabilitet. 3. Gemenskapsbehov På den här nivån kan vi fokusera på kamratskap och kärlek. 4. Behov av uppskattning Här handlar det om respekt från andra – och om självrespekt. 5. Behov av självförverkligande Först på denna nivå har vi överskott att utnyttja hela potentialen för att tillfredsställa behovet av att förverkliga oss själva …. 6. Kunskap och förståelse … och söka kunskap och förståelse för att finna mening i livet. 4 Närhetslagen Vi organiserar i : Gestalter Vi har en tendens att organisera omvärlden i mönster eller helheter sk gestalter. Egenskaper som närhet, likhet, kontinuitet och slutenhet gör att vi omedvetet strävar efter att uppfatta vissa saker som gestalter. Detta underlättar vår varseblivning och ger det vi ser meningsfullhet och funktion.
  46. 46. En helt annan metod till bildanalys eller bättre uttryck, bildtolkning är den hermeneutiska modellen. Den föredras ofta av konstvetenskapen och har egentligen sina rötter i den bibliska och teologiska tolkningsläran. Alltså en slags texttolkning. Den utgår från att det analyserade och tolkade är heligt och kan inte delas utan att vitala delar i betydelsens kärna försvinner eller förvanskas. Om en råkar rucka eller plocka ut ett kugghjul ur det gamla mekaniska verket visar det fel eller rentutav stannar. Man kan inte ta ett hjärta ur kroppen och samtidigt tro att livet skall pulsera. Det finns ett mycket angenämt drag i denna analys. En djup vördnad för det hela och levande. En nästan upphöjd dyrkan av konstverkets utbredning och att den gömmer gåtor och tolkningar som bara kan uppenbaras genom olika frågor, likt oraklet i Delfi. Det är viktigt att försöka med egna horisontförflyttningar att få en bild av helheten. Vi kan färdas i en spiral runt verket och belysa det med denna nya utgångspunkt eftersom svaret på frågorna kommer att variera även om samma fråga ställs. En kan tänka sig att den egna vyn ger en spalt- eller facettbild och skapar bara ett fragment av helheten. Genom förflyttningar kan så en hel bild läggas ihop som ett pussel och hela elefanten kan skönjas. Det kan finnas en risk för att hamna i dogmatism och enfaldighet eftersom en av utgångspunkterna är eller är ofta, att det bara finns en enda innersta och viktig betydelse i verket. En betydelse oberoende av tolkaren. En guds röst. Vad som gäller för denna tolkningsmetod är den samma som för alla analysarbeten, att tonvikten kan ligga på sändaren, mottagaren eller själva mediet. Med hänsyn till metodens ursprung finns här dock en tydlig förskjutning åt sändarhållet, då det egentligen är guds ord som ska förtydligas och göras sanna. Det finns en moralisk och etisk konsekvens i resultatet. När det gäller tolkningar av skulpturer är det naturligt att röra sig runt, huka och kanske t o m återkomma i olika väder och ljusförhållanden för att bilda sig en riktig uppfattning av möjliga uttryck. Kroppsligheten inbjuder till taktila och berörande sätt att närma sig bilden. Att ta med sig dessa aspekter även vid bildläsning kan helt utan tvivel vara mycket berikande och betydelsebringande. Stor inlevelse ger även stor utlevelse!
  47. 47. Övningar. Motorikens och verktygens betydelse. Att hålla i ett verktyg är en förlängning av hjärnan och kan vara ett drömhandtag till att öppna dörrar till nya världar! Verktyg kan tyvärr också verka som en begränsning för hjärnan. Om du håller en hammare i handen tenderar du att försöka hitta spik. Du vill helt enkelt ha användning för dina verktyg. Samla så många du kan! Det är viktigt hur du håller och ställer kroppen när du använder ett verktyg. Huvudregeln är att försöka använda så få muskler som möjligt. Det är lättare att öva upp kontrollen på stora muskler och ett par rörelser om det krävs precision och upprepning. Hur rör du dig när du t ex kastar pil? Jag har aldrig varit en tålmodig samlare. Möjligen har mina förråd eller väskor inte lämpat sig för samling. Några saker har jag dock försökt att samla på. I mina sista år före tonåren och några år framåt samlade jag på nycklar. Jag hade även vid ungefär samma tidpunkt en stor längtan att samla på mig olika sorters verktyg. Jag köpte några och hade dem i en låda. Även min närmaste bror Åke var delägare i denna samling. Nu förstår jag den självklara kraften i detta samlande … det var ju just hjälpmedel för att stilla min nyfikenhet och även kunna öppna låsta och dolda tillgångar. Jag bar förr (när jag var inne i hus ) på en påtaglig skräck för att bli inlåst och lämnad ensam. Jag ville känna trygghet i en hotfull värld. Som barn var jag mycket mörkrädd och även ganska reserverad för andra människor. Ibland även avvaktande för fysisk närhet och livrädd i situationer där jag blev alltför synlig och sårbar. Mycket av detta är sedan många år bortfriserat och jag har i min lärarroll njutit av att framträda och leverera hemligheter och nycklar till mina elever. Kunskap är ju just att ha nycklar och verktyg för att realisera drömmar och visioner och dessutom redskap för att hitta hem när man lekt skattjakt i en okänd terräng. Under stenar, gömt i mossa, bakom, uppe i träd såg jag mina ”osynliga” vänner och så länge jag minns har jag alltid känt en vakande och vägledande kraft strax till höger bakom mig. I skogen och naturen kunde inga lås och dörrar hindra min lek och mitt växande liv. Att öva sin kropp och utveckla sin motorik är oerhört viktigt livet igenom. Det är inte bara i barndomen vi ska bejaka kroppen och kroppens egen lust att röra på sig.
  48. 48. Kroppen är ett TEMPEL som inneslutit både en bit av havet och jorden som den kommer ifrån. Dess grundelement är stoff från hela universum och spår från skapelsens start ligger kanske i varje cell och är naturligtvis något att vårda. Att fortsätta och utvecklas och ge form åt våra sinnliga upplevelser är bara en logisk fortsättning av den expansion som är livet! I min film om jonglering som jag har tillägnat mina mormödrar vill jag betona vikten av att stimulera hela kroppen. Framför allt båda händerna. Den ofta för högerhänta individer så sovande eller rent av döende vänsterhanden, ägnas särskilt intresse och du uppmuntras att använda båda i t ex trädklättring, knivmodellering och vikandet av en papperssvala! Pennan och penseln. Det finns minst två sorters pennor. Dels de som har en torr kärna av något material (kol/blyerts) som någorlunda lätt färgar av sig i friktion mot ett underlag. Dels finns de som har en inre kärna av en behållare för flytande färg… pigment(färgpulver) med något lösningsmedel. Bläck, tusch eller andra blandningar som mer eller mindre lätt flödar ur pennstiftet beroende på tryck och rörelse över underlagets yta. Pennans spets ger mycket av karaktären och varierar från olika runda till skarpt tvärskurna och vinklade i olika grader. En del torkar snabbt och andra behåller en viss smetighet tills en fixering görs. Suddgummit är också naturligtvis användbart för både radering och toningar En tidig penna var en förkolnad träbit. Penslar finns en hel uppsjö olika modeller, Gemensamt för dem alla att de i spetsen har mjuka hår av olika spänst, beroende på material. Det kan vara naturliga hår eller päls från djur, Svin, ekorre, mård mm. Det kan också vara syntestiska fibrer som uppträder som hår med
  49. 49. olika spänst och olika längd. Även här kan torktiden variera beroende på vilken färg som används. Oljefärgens långsamma torkning ger möjlighet till att driva färgblandning i ganska tonade övergångar. Akrylen eller vattenfärgernas snabba torktid ger andra möjligheter. Målar du med ganska torr pensel kan du med schumring får spår som ser lite prickiga ut. En del färger låter sig övermålas snabbt medan andra snabbt tappar sin klarhet och lyskraft vid övermålning. Det finns pennor och penslar för varje temperament. En tredje appliceringsteknik är att blåsa ut färg ur munnen eller via ett munstycke kopplat till en kompressor. Det går att simulera denna spruteffekt genom att stöppla ut färgen med en natursvamp, bred pensel eller annat material som kan ”hålla” färgen innan den trycks mot underlaget. Potatis, trasor, fibrer av olika slag. Dessa tekniker lämpar sig bra när man vill trycka ut färg genom schabloner eller upprepa former i andra trycktekniker. I konstnärliga sammanhang är mycket provat och tillämpas även på dagis och förskolor. Fingermålning. Kroppsmålning. Tappa eller kasta på färg med olika intensitet. Att använda speciella slevar och målarspadar är ganska vanligt. De kan även användas för att skrapa fram tunna linjer eller skapa tjocka pastosa lager!
  50. 50. Det finns två huvudspår när det gäller bildskapandet. Dels enfärgade gråtoner(lavering) och dels mångfärgade med olika pigment som täcker en stor del av vår upplevelsemöjliga färgskala. Utöver dessa två kan vi skilja på bilder som skapas med linjer och konturer. Teckningar. Vi kan också särskilja bilder som saknar dessa element och är en sammanställning av ytor och bär spår av sitt verktyg. Dessa kan vi kalla målningar. Att vara en duktig tecknare kräver stor övning i att hantera pennan eftersom linjen är ett direkt spår av en handens, armens, axelns rörelse. I en målning kan vi undan för undan skapa och förändra våra ytor så att de stämmer med vår intention. Beroende på färgens egenskaper är detta givetvis olika svårt. I akvarell är det inte så lätt att ändra, medan i oljemåleri finns många möjligheter till förändring. En motorisk färdighet är i alla fall en nödvändighet för att kunna styra sitt uttryck. Oftast uppskattar vi att spåren av penselföringen syns eller att man förstår att pennan aldrig lyfts mellan linjens start och slut. De spåren är som avtrycken en dansare gör på golvet och upplevs genom hela sin kontinuitet från början till slut. Dessa spår är det som kan skapa närvaro av konstnären och ger ett intryck av att hen är ett vittnesmål i det som förmedlas. Det känns äkta helt enkelt. Om detta används till överdrift kan det kännas posefullt och inrepeterat. Vi talar om att konstnären fastnar i sitt manér. En skicklig skådespelare kan föra sig på ett sådant sätt att även om det är repeterat många gånger, så känns det omedelbart och äkta. Ett spontant uttryck format i stunden och ett svar på det som händer! Det är viktigt att prova många olika verktyg. En kommer inte gilla alla. Det finns de som passar mer eller mindre till ditt naturliga temperament och känns då lätt och otvunget att
  51. 51. använda. Risken för att hamna i ett manér ökar dock. Prova med att göra hårda och mjuka linjer, ytor. Olika krumelurer. Upprepa tills de sitter med precision. Gör mönster och rutsystem. Teckna parallella linjer i snabb takt! Tryck olika hårt med pennan och penseln. Prova på olika underlag. Teckna med båda händer. Kanske även fötterna. Prova i vart fall att teckna med stel handled och låt axeln gör jobbet. Det kan vara i det närmaste omöjligt att teckna en ellips med vanlig pennfattning. Experimentera livligt med olika fattningar. Att kunna variera dessa spår ökar möjligheten till att gestalta din upplevelse väsentligt. En dansare som bara stolpaktigt kan utföra en enkel foxtrot fram och tillbaka kan inte förmedla så himla mycket. Men även den kan förbinda par för livet!!! Fortsätt linjegymnastiken med språkliga och föreställande mål. Försök att teckna en boll med enbart raka linjer! Rita en häst utan att lyfta pennan eller penseln. Försök att skapa mjuka övertoningar på så många sätt du kan komma på. Även om du nu övar med olika verktyg och blir kontrollerad och vass i din hand- och armmotorik så är det till syvende och sist hela kroppen som ska bära rörelsen i sig. Utan inlevelse med hela känsloregistret blir den snitsiga rörelsen ytlig och begränsad i förmågan att gestalta en upplevelse. Empati och inlevelseförmåga är själva grunden för att ge ifrån sig en äkta utlevelse med smittande sympati. I penseln finns pennan men i pennan finns inte penseln!!! Det fick jag höra av konstnären Bo Trankell när jag gick på Konstskolan Idun Lovén 76/77.
  52. 52. Dags att summera. En något vemodig känsla far i mig när jag nu ser tillbaka på dessa sidor. Känslan förenas också av att den bild som läggs ihop från sida till sida blir en ganska gubbig historia trots allt. Många exempel kommer från den västliga världen och stämmer bra överrens med anglosachsiska traditioner som tittar med ängslig blick på indisk färgrikedom och afrikansk ursprungskraft. Kvinnliga konstnärer syns allt för lite. Av de amerikanska indianernas sympatiska naturkonst finns ingenting. Det märkliga är att jag på något vis lyckats snitsla mig förbi sidor hos mig själv som jag trodde var ganska utmärkande. Vad är det egentligen som har skapat mig och mina djupt manifesta drag? Till de högsta språkformerna tycker jag egentligen att dansen är. Det syns mycket lite nu. Jo jag inser att en kroppslighet finns i min historia. Kunskapsluckorna i medveten dans är påtagliga och det är nog kanske bara ett svärmeri. Kanske är det så också med min vurm för nordamerikansk indiankultur. Jag har försökt att sälja ”Indianbullentinen” i centrala staden och på gärdet. Ett tag var jag medlem i Svensk- Indianska förbundet och läste – Lyssna vite man! Mitt intresse för bild har varit professionellt i min roll som lärare. Från mitten av 90-talet och fram till nu har jag mest suttit vid en datorskärm och knappat in kod i min ivriga lust att utveckla mig som programmerare. Jag har snidat i trä och byggt på hus. Det är fortfarande märkligt svårt att göra ett bra självporträtt. Jag har tråcklat lite med poesi och filosofi. Trots ett flertal tunga böcker i bokhyllan är det mesta läst utan djupare förståelse. Att jag nästan håller på att missa den största pjäsen i hemmet, pianot är väl typiskt. Med stor glädje har jag klinkat och lekt kompositör vid tangenterna. För det mesta missar jag några nedslag och anslaget är osäkert eller muskulärt bullrande. Jag har varit och är mycket nyfiken i alla fall. Framför allt nyfiken på att undersöka händerna och hantverk och utveckla färdigheter. Att knåda och riva deg. Jag har spelat bordshockey mot Sveriges nestor, Göran Agdur och känt på hur det är ett möta en virtuost skicklig spakmästare. Jag utvecklade några väl inövade finter, bl a den sk skyffeln. Några mål fick jag till min stora glädje in.
  53. 53. Det är väl lekfullheten som går som en röd tråd genom livet så här långt. Som barn anade jag de vuxnas bekymmersfulla liv. Jag kunde inte förstå att livet skulle innehålla besvärliga relationsdramer. Jag lovade mig själv att min mamma inte skulle behöva ha några bekymmer med mig i alla fall. Jag var 7 år. Jag tror jag lyckades hyfsat bra. Jag har oftast kunna välja min egen väg och upplevt en mycket stor frihet. Ett outsagt religiöst tryck har det nog funnits men det har inte i någon större mening påverkat mina livsval. Om jag nu ska ge något råd eller formulera en livsklurighet får det nog bli det att: Lev ditt liv väl. Gör dina val. Lev för andra men välj för din egen skull. Lär dig många språk. Bild. Musik. Teater. Poesi. Möt verkligheten med hela din kropp – Dansa!
  54. 54. Självportätt

×