Uppsats hemundervisning

Juridiska institutionen
Vårterminen 2013

Examensarbete i barnrätt
30 högskolepoäng

Hemundervisning
En översyn av skollagen och dess förenlighet med
Europakonventionen och barnkonventionen
Författare: Kristin Arve
Handledare: Professor Anna Singer

Sammanfattning
Denna uppsats har till syfte att granska och analysera möjligheten att beviljas rätt att
fullgöra skolplikten genom hemundervisning i 24 kap. 23 § SkolL. Analysen görs i
ljuset av Europakonventionen och barnkonventionen.
I och med den nya skollagen från 2010 skärptes regleringen av hemundervisning
genom att ett nytt krav på ”synnerliga skäl” infördes. Det är inte längre möjligt att
hemundervisa av religiösa eller filosofiska anledningar, vilket enligt förarbetena
motiveras av att en sådan möjlighet inte behövs då skolundervisning enligt gällande
skolförfattningar ska vara allsidig och saklig och därmed utformad så att alla kan delta.
Uppsatsen åskådliggör hur regleringen avseende hemundervisning skapar
intressekonflikter

och

ställer

olika

fri-

och

rättigheter

mot

varandra.

Europakonventionen har tolkats som ett stöd för en rätt till hemundervisning i
lagstiftningsarbetet till tidigare gällande skolförfattningar. Senare praxis från
Europadomstolen tyder dock på att den svenska regleringen av hemundervisning kan
anses ligga inom ramen för Sveriges ”margin of appreciation” och inte kan anses vara
en oproportionerlig rättighetsinskränkning. Rätten till utbildning i barnkonventionen
kan tolkas på flera sätt och dessa tolkningar ger olika förhållningssätt till
hemundervisning. För att utreda vilken tolkning som ska ges betydelse i förhållande till
24 kap. 23 § SkolL görs i uppsatsen bland annat en avvägning mellan skyddsvärdet i
rätten att avstå från statligt anordnad utbildning och det i rätten att skyddas mot
diskriminering på grund av sina föräldrars uttryckta åsikter eller tro. Vidare diskuteras
intressekonflikten mellan statlig kontroll och individuell frihet som regleringen av
hemundervisning skapar och förhållandet mellan barns och föräldrars rättigheter,
särskilt vad gäller rätten till samvets- och religionsfrihet.
Den rättspolitiska argumentationen i uppsatsen resulterar i slutsatsen att skollagens
restriktiva reglering av hemundervisning kan anses gynna barns rätt till en likvärdig
utbildning. Förarbetenas tolkning av synnerliga skäl befaras dock leda till kränkningar
av barns rätt till religionsfrihet enligt barnkonventionen eftersom barn vars rätt kränks i
skolmiljön saknar möjligheter att utbildas i hemmet istället. Kammarrättsfallet mellan
syskonen Namdar och stadsdelsnämnden Majorna-Linné, som analyseras inom ramen
för uppsatsen, är ett belysande exempel på en sådan situation.

3

Abstract
The purpose of this thesis is to examine and analyse the possibilities of being granted
the right to fulfil the compulsory school attendance through home education in chapter
24 § 23 of the Swedish Education Act. The analysis is done in the light of the European
Convention on Human Rights and the Convention on the Rights of the Child.
The new Education Act from 2010 brought with it a more restrictive regulation of
home schooling through a new requirement for extraordinary reasons. It is no longer
possible to home school by religious or philosophical reasons. The motive behind the
regulation is that home schooling is no longer needed since school education has to be
comprehensive and objective and therefore made for everyone.
The European Convention has, in the preparatory work of former education acts,
been interpreted as a support for home schooling. More recent cases from the European
Court of Human Rights indicate that the Swedish regulation of home schooling falls
within Sweden’s “margin of appreciation” and does not deprive a right in a
disproportionate manner. The thesis illustrates how different interpretations of the right
to education in the Child Convention give different approaches to home schooling. To
examine which interpretation that should be given significance in relation to chapter 24
§ 23 in the Education Act, the protection value of the right to waive state provided
education and that of the right to protection against discrimination on the basis of the
opinions or beliefs of the child’s parents are weighed against each other. Further, the
regulation’s relation to the conflict of interest between state control and individual
freedom is discussed as well as the relationship between the child’s and the parent’s
rights, especially considering the right to freedom of conscience and religion.
The legal-political argumentation in the thesis results in the conclusion that the
restrictive regulation of home schooling in the Education Act can be considered as
promoting the child’s right to an equivalent education. However, the interpretation of
”extraordinary reasons” made in the preparatory work may result in violations of the
child’s right to freedom of conscience and religion since the children whose right is
violated in school do not have the opportunity to become home schooled as an
alternative. The administrative court of appeal case between the Namdar siblings and
the District Committee Majorna-Linné, which is analysed as part of the thesis, is an
illustrative example of such a situation.

4

Prolog
Högsta förvaltningsdomstolens beslut i målet mellan syskonen Namdar och Göteborgs
kommun meddelades den 1 juli 2013.1 Eftersom beslutet kom när uppsatsen redan var
skriven var det inte möjligt att inkludera avgörandet i uppsatsen. I denna prolog ska
dock kort redogöras för domstolens bedömning. För en grundlig redogörelse av
förhållandena i målet, se avsnitt 3.2.1. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att
det nya rekvisitet i 24 kap. 23 § SkolL innebär en ”avsevärd skärpning av reglerna” och
kom till slutsatsen att förutsättningar för att medge rätt att fullgöra skolplikten genom
hemundervisning inte förelåg. Att syskonens religiösa övertygelser ställer särskilda krav
på skolan och att barnen behöver att särskilt skydd mot kränkningar ansågs inte utgöra
sådana synnerliga skäl som krävs enligt 24 kap. 23 § SkolL. Beslutet motiverades av att
skolutbildningen visserligen måste anpassas efter syskonens speciella förutsättningar
men att en grundläggande princip i skollagen är att en situation som den föreliggande
ska skötas inom ramen för den allmänna skolan. Högsta förvaltningsdomstolen
påpekade att det faktum att syskonen har medgivits rätt till hemundervisning tidigare
inte har någon betydelse eftersom ett sådant medgivande endast ges för ett år i taget och
lagregleringen har ändrats sedan de tidigare medgivandena. I beslutet hänvisade
domstolen vidare till sin egen praxis i RÅ 1990 ref. 111 och RÅ 1990 ref. 60 och
betonade därvid att ett medgivande till hemundervisning måste ske genom en
individuell avvägning som bl.a. är beroende av elevens ålder. Målet avskrevs mot
bakgrund av att tiden som ansökan avsåg hade löpt ut.
Kristin Arve, Uppsala, juli 2013

Tack
Stort tack till min praktikplats Barnombudsmannen för inspirationen, till min
handledare professor Anna Singer för de goda råden, till min familj för allt stöd och för
markfästet, till mina vänner för att ni har funnits där i vått och torrt, och till Pierre för
uppmuntran och självförtroende.

Kristin Arve, Uppsala, juni 2013
1

Mål nr 6107-12, Högsta förvaltningsdomstolens beslut meddelat den 1 juli 2013.

5

Innehållsförteckning
Sammanfattning ..................................................................................................... 3
Abstract .................................................................................................................. 4
Prolog ..................................................................................................................... 5
Tack ........................................................................................................................ 5
Innehållsförteckning ............................................................................................... 7
Förkortningar .......................................................................................................... 9
1 Inledning............................................................................................................ 11
1.1 Bakgrund..................................................................................................... 11
1.2 Syfte och frågeställningar ........................................................................... 12
1.3 Avgränsningar ............................................................................................ 13
1.4 Metod och material ..................................................................................... 13
1.5 Terminologi ................................................................................................ 14
1.6 Disposition .................................................................................................. 15
2 Skollagen ........................................................................................................... 16
2.1 Allmänt ....................................................................................................... 16
2.1.1 Några utgångspunkter ......................................................................... 16
2.1.2 Skolplikt, rätt till utbildning och deltagande i utbildning ................... 16
2.1.3 Utbildningens syfte och utformning ................................................... 17
2.1.4 Vårdnadshavarens, huvudmannens och statens ansvar ....................... 18
2.1.5 Icke-konfessionell undervisning ......................................................... 19
2.2 Fullgörande av skolplikten på annat sätt .................................................... 20
2.2.1 Reglering ............................................................................................. 21
2.2.2 Historik ............................................................................................... 22
2.2.3 Motiv till lagändringen och mottagande ............................................. 25
2.3 Sammanfattning .......................................................................................... 27
2.4 Reflektioner angående den förändrade inställningen till hemundervisning 28
3 Praxis ................................................................................................................. 31
3.1 Allmänt ....................................................................................................... 31
3.2 Syskonen Namdar mot Stadsdelsnämnden Majorna Linné ........................ 31
3.2.1 Rättsfallsreferat ................................................................................... 31
3.2.2 Rättsfallsanalys ................................................................................... 33
4 Europakonventionen och barnkonventionen ..................................................... 36
7

4.1 Hemundervisning i ljuset av Europakonventionen ..................................... 36
4.1.1 Allmänna utgångspunkter ................................................................... 36
4.1.2 Art. P1-2 i Europakonventionen ......................................................... 37
4.1.3 Art. 9 i Europakonventionen ............................................................... 45
4.2 Hemundervisning i ljuset av barnkonventionen ......................................... 46
4.2.1 Allmänna utgångspunkter ................................................................... 46
4.2.2 Art. 28 och 29 i barnkonventionen ..................................................... 47
4.2.3 Art. 14 i barnkonventionen och förhållandet mellan barn, föräldrar och
stat i barnkonventionen ....................................................................................... 50
5 Den svenska regleringen och internationella åtaganden ................................... 55
5.1 Analys utifrån Europakonventionen och barnkonventionen ...................... 55
5.1.1 Europakonventionen ........................................................................... 55
5.1.2 Barnkonventionen ............................................................................... 58
5.2 Statens roll, föräldrarnas ansvar och barnets rätt ........................................ 61
5.2.1 Individens rätt mot staten .................................................................... 61
5.2.2 Föräldrarnas rätt och barnets rätt ........................................................ 63
6 Avslutning ......................................................................................................... 67
6.1 Rättspolitiska intressen ............................................................................... 67
6.2 Den svenska regleringens lämplighet ......................................................... 67
6.3 Övergripande slutsatser .............................................................................. 70
Källförteckning..................................................................................................... 73
Offentligt tryck ................................................................................................. 73
Praxis ................................................................................................................ 74
Europadomstolen ......................................................................................... 74
Europakommissionen ................................................................................... 74
Svenska domstolar ....................................................................................... 75
Litteratur ........................................................................................................... 75
Internationella dokument .................................................................................. 77
Övrigt ................................................................................................................ 78
Internet ......................................................................................................... 78

8

Förkortningar
Art. P1-2

Artikel 2 i Europeiska konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna tilläggsprotokoll 1

Barnrättskommittén

Förenta Nationernas barnrättskommitté

Barnkonventionen

Förenta Nationernas konvention om barnets
rättigheter

Ds

Departementsserien

Europadomstolen

Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna

Europakonventionen

Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna

Europakommissionen

Europarådets kommission för de mänskliga
rättigheterna

FN

Förenta Nationerna

FN:s särskilda rapportör

FN:s särskilda rapportör för rätten till
utbildning

Läroplanen för grundskolan

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och
fritidshemmet (Lgr11)

Prop.

Proposition

RF

Regeringsformen (1974:152)

RÅ

Regeringsrättens årsbok

SkolL

Skollagen (2010:800)

SOU

Statens offentliga utredningar
9

1 Inledning
1.1 Bakgrund
Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt, vilken som utgångspunkt fullgörs i en
offentlig eller fristående skola. Under vissa förutsättningar har det dock varit möjligt att
fullgöra skolplikten i hemmet genom s.k. hemundervisning. De krav som har ställts för
medgivande till rätt till hemundervisning i tidigare lagreglering har varit att
hemundervisningen framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars
står barnet till buds och att behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses.2 År 2010
trädde den nya skollagen i kraft och med den en förändrad reglering av
hemundervisning. Den nya regleringen om fullgörande av skolplikten i hemmet
återfinns i 24 kap. 23 § skollagen (2010:800, härefter förkortad SkolL) och är mer
restriktiv än den har varit i äldre lagstiftning. Förutom de förutsättningar för ett
medgivande till hemundervisning som har överflyttats från den tidigare gällande lagen
infördes ett krav på att synnerliga skäl måste föreligga. Enligt förarbetena till den nya
lagen ska det inte längre vara möjligt för föräldrar att av religiösa eller filosofiska skäl
utbilda sina barn i hemmet.3 Önskan hos en förälder att hemundervisa sitt barn kan
bottna i allt från att barnet är utsatt för kränkande behandling i skolan, har skolfobi, är
artister på turné eller att föräldrarnas professionella liv gör att familjen måste resa runt
mycket, till att ha sin grund i just religiösa eller filosofiska övertygelser. 4 Föräldrarna
kan också tvivla på skolans kapacitet att ge barnen en tillfredsställande utbildning, vara
oroliga över skolans miljö eller vilja skydda sitt barn mot statlig indoktrinering.
De nya reglerna mötte motstånd redan under lagstiftningsarbetet, vilket illustreras
av att det inkom 60 spontana remissyttranden från privatpersoner angående
hemundervisning på Skollagsberedningens förslag i departementspromemorian Den nya
skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet.5 Bestämmelsen om fullgörande av
skolplikt i hemmet har efter sitt ikraftträdande utlöst stor debatt i media, inte minst i och
med en uppmärksammad dom där kammarrätten i Göteborg gav fyra judisk-ortodoxa

2

Se 10 kap. 4 § 1 st. Skollag (1985:1100).
Prop. 2009/10:165, s. 523.
4
Jällhage, Över 100 barn undervisas av föräldrarna, Dagens Nyheter 2008-06-16 (2013-06-10),
http://www.dn.se/nyheter/sverige/over-100-barn-undervisas-av-foraldrarna/ .
5
Dvs. Ds 2009:25, Prop. 2009/10:165, s. 1069.
3

11

syskon rätt att få hemundervisning.6 Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat
prövningstillstånd i målet.7
Debatten har fått stora proportioner inte bara för att lagen har stor betydelse för de
familjer som den berör utan också för att den aktualiserar en mängd mänskliga fri- och
rättigheter. Hemundervisning aktualiserar både föräldrars och barns rättigheter,
tydliggör problematiken som uppstår då dessa rättigheter hamnar i konflikt med
varandra och sätter fingret på ideologiska frågor om vilken roll staten ska ha i
förhållande till barnet och dess föräldrar. Det är därför av intresse att reda ut vad lagen
innebär och vilken ledning som kan hämtas i internationell rätt.

1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att granska och analysera bestämmelsen om annat sätt att
fullgöra skolplikten i 24 kap. 23 § SkolL, särskilt i ljuset av Europeiska konventionen
om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen) och FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).
Fokus kommer att ligga på de gränsdragningsproblem som rekvisitet ”synnerliga skäl”
skapar. För att uppfylla syftet kommer såväl svensk rätt som internationell rätt att
beskrivas och utredas.
Bland annat kommer följande frågeställningar att ligga till grund för uppsatsen:
-

Hur är den svenska skollagstiftningen uppbyggd? Redogörelse för de
bestämmelser som har betydelse för analysen av 24 kap. 23 § SkolL.

-

Vilka förändringar innebär den nya regleringen av hemundervisning? Vad var
bakgrunden till den nya regleringen? Vad blir konsekvenserna av denna?

-

Analys av kammarrättens dom i målet syskonen Namdar mot Stadsdelsnämnden
Majorna-Linné. Vad innebär domen och vilka konsekvenser kan den komma att
få?

-

Vilken inställning till hemundervisning går att utläsa från Europakonventionen
och barnkonventionen?

6

Mål nr. 76-12, Kammarrätten i Göteborg, dom meddelad den 16 oktober 2012.
Högsta förvaltningsdomstolen, Prövningstillstånd mål nr 6107-12, (2013-05-17),
http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Provningstillstand/Ovriga-mal/.
7

12

-

Tillgodoser skollagens bestämmelse de rättigheter barn är tillförsäkrade i
barnkonventionen? Och överensstämmer regleringen med Europakonventionen
samt dess tilläggsprotokoll? Analys av 24 kap. 23 § SkolL i ett
rättighetsperspektiv, framförallt utifrån intressekonflikterna mellan individ och
stat samt mellan barn och föräldrar.

-

Är regleringen lämplig i ett rättspolitiskt perspektiv?

1.3 Avgränsningar
Eftersom det endast är elever i grundskolan som berörs av regleringen av
hemundervisning är det denna grupp av barn som står i fokus. Uppsatsen behandlar inte
skollagens reglering av grundsärskolan, specialskolan och sameskolan.
I denna uppsats ligger fokus på hemundervisning av religiösa eller filosofiska
anledningar då dessa fall skapar intressanta motsättningar mellan olika intressen och
rättigheter. Av denna anledning är det rätten till utbildning och till skydd för tanke-,
samvets- och religionsfrihet som kommer att vara i centrum för analysen medan
exempelvis rätten till respekt för privatliv och familjeliv inte kommer att behandlas,
trots att den kan anses ha relevans i sammanhanget.
Rätten till utbildning stadgas i flera internationella instrument. Förevarande uppsats
kommer

enbart

att

behandla

Europakonventionen

och

barnkonventionen.

Barnkonventionen har valts då det är den enda konventionen som slår fast barnets
rättigheter medan Europakonventionen har relevans som den enda konvention som har
inkorporerats i svensk lag. Europakonventionen är också den rättighetsreglering som har
diskuterats i lagstiftningsarbetet vad gäller bestämmelsen om hemundervisning.
För att undvika att uppsatsen blir för omfattande har en avgränsning också gjorts så
att grundlagen och lag (1998:1593) om trossamfund inte kommer att behandlas, trots att
de i delar har relevans för ämnesområdet.

1.4 Metod och material
I uppsatsen har till stora delar en rättsdogmatisk metod använts.8 Den del av uppsatsen
som utreder skollagen har därför utnyttjat rättskällorna lagtext, förarbeten, praxis och
doktrin, som har givits vikt i nämnda ordningsföljd. Avsnitten som behandlar
Europakonventionen och barnkonventionen utgår, enligt internationella principer för
konventionstolkning, från praxis och doktrin och inte från förarbeten, då dessa s.k.
8

Se Peczenik, Aarnio & Bergholtz, Juridisk argumentation – En lärobok i allmän rättslära, s. 131 f.

13

travaux préparatoires har liten betydelse.9 De deskriptiva delarna och de analytiska
delarna är delvis sammanvävda men analysen sker framförallt i kapitel 5 och 6 och
grundar sig där på de slutsatser som har nåtts vid utrönandet av gällande rätt i de
tidigare kapitlen. I det avslutande kapitlet sker dessutom en kortare rättspolitisk
diskussion.
Till följd av uppsatsens frågeställningar är många rättskällor skrivna på engelska.
För att undvika feltolkningar har jag ibland inkluderat den engelska texten eller ordet i
uppsatsen. Vad gäller materialet om Europakonventionen är det den översättning av
konventionen som har inkorporerats i svensk lag som har använts och för översättning
av övriga texter har vägledning ofta hämtats från den översättning av ord som återfinns i
Danelius10.
Den praxis som används för att klargöra 1985 års lag är enbart från Regeringsrätten
(nu Högsta förvaltningsdomstolen) medan för den nya skollagen tas upp praxis från
kammarrätterna, eftersom det ännu inte kommit något avgörande från Högsta
förvaltningsdomstolen. Eftersom kammarrättsavgöranden inte kan tillmätas så stor
betydelse,11 behandlas dessa avgöranden endast i syfte att analysera hur domstolen har
tolkat lagen och dess förarbeten och inte som prejudikat i argumentationen för en viss
tolkning av lagstiftningen.

1.5 Terminologi
Begreppet barn används i samma bemärkelse som i barnkonventionen. Enligt art. 1 är
barn varje människa under 18 år, en gräns som i Sverige stämmer överens med
myndighetsåldern. Skillnaden mellan vårdnadshavare och förälder har inte någon
betydelse för behandlingen av uppsatsens ämne varför vikt inte har lagts vid begreppens
olika innebörd.
För begreppet hemundervisning används i uppsatsen samma definition som
användes för ”enskild undervisning” i Kommittén angående skolor med enskild
huvudman, den s.k. SEH-kommitténs, delbetänkande 1980, nämligen ”en undervisning
som anordnas av föräldrarna i hemmet eller i annan lämplig lokal i hemmets närhet för
de egna barnen”.12

9

Art. 31 och 32 i Wienkonventionen om traktaträtten och Samuelsson & Melander, Tolkning och tillämpning, s. 45.
Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis – En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna.
11
Jfr. Samuelsson & Melander, Tolkning och tillämpning, s. 39.
12
Ds U 1980:3, s. 156.
10

14

1.6 Disposition
Uppsatsen är uppdelad i sex kapitel och inleds med ett avsnitt i vilket grundbultarna i
skollagen beskrivs för att sedan övergå till att ge en detaljerad bakgrund till
bestämmelserna om hemundervisning. Kapitel 3 innehåller en rättsfallsanalys av
kammarrättens dom i målet syskonen Namdar mot stadsdelsnämnden Majorna-Linné.
Syftet med detta kapitel är att visa ett exempel på hur regleringen har tillämpats i
praktiken och fyller också en funktion då fallet ger upphov till reflektion över lagens
ändamålsenlighet. Därefter utreds hur rättighetsregleringen i Europakonventionen och
barnkonventionen ställer sig till hemundervisning. Slutsatserna i kapitel 2 och kapitel 4
kommer sedan att utgöra grunden för den jämförelse som sker i kapitel 5. Detta kapitel
är av enbart analytisk karaktär då den svenska regleringen granskas i ljuset av
Europakonventionens och barnkonventionens bestämmelser. Analysen innefattar också
två avsnitt där den svenska regleringen analyseras i ljuset av barnkonventionen och
Europakonventionen i koppling till motsättningen mellan statens kontroll och individens
frihet och i koppling till förhållandet mellan barns rättigheter och föräldrars rättigheter.
Avslutningsvis ges några rättpolitiska kommentarer baserade på författarens
ställningstaganden.

15

2 Skollagen
2.1 Allmänt
Inledningsvis ska redogöras för några grundläggande bestämmelser i regleringen
rörande utbildning i Sverige. En sådan bakgrund är nödvändig att ha för att förstå
framförallt de överväganden som ligger bakom regleringen av hemundervisning men
också skollagens förhållande till Sveriges internationella förpliktelser.
2.1.1 Några utgångspunkter
Den mest betydelsefulla svenska lagen som reglerar barns utbildning är skollagen
(2010:800). Skolans verksamhet styrs dessutom av läroplanerna, av vilka den som är av
högst relevans i denna uppsats är Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och
fritidshemmet, Lgr11.
Alla barn ska, enligt 1 kap. 8 § SkolL, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet;
en princip som lyfts fram av lagstiftaren som en av hörnstenarna i det svenska
skolsystemet.13 1 kap. 9 § i samma lag stadgar att utbildningen inom skolväsendet ska
vara likvärdig inom varje skolform oavsett i vilken del av landet den anordnas.
Begreppet ”likvärdig” betyder inte att utbildningen måste vara likadan utan att
kvaliteten ska nå de föreskrivna målen i hela landet.14
I 1 kap. 10 § SkolL stadgas att barnets bästa ska vara utgångspunkt i all utbildning
enligt lagen. Vidare stadgas att barnets inställning så långt som möjligt ska klarläggas
och att barnet fritt ska få uttrycka sina åsikter i frågor som gäller honom eller henne.
Dessa åsikter ska ges betydelse i relation till barnets ålder och mognad. Paragrafen har
sin utgångspunkt i barnkonventionens art. 3 och art. 12 och har kommit till i avsikt att
visa att all verksamhet inom skolväsendet ska genomsyras av barnkonventionens
bestämmelser. Bestämmelsen gäller all verksamhet enligt skollagen.15 I förarbetena
anfördes att reglerna får särskilt stor betydelse vid beslut gällande deltagande i
utbildning med konfessionella inslag.16
2.1.2 Skolplikt, rätt till utbildning och deltagande i utbildning
Skolplikten är en av svensk skollagstiftnings grundbultar och innebär att barns
grundutbildning är obligatorisk, det vill säga eleven måste närvara. Skolplikten gäller
13

Prop. 2009/10:165, s. 228.
Prop. 2009/10:165, s. 229.
15
Prop. 2009/10:165, s. 231.
16
Prop. 2009/10:165, s. 638 f.
14

16

barn som är bosatta i Sverige, men barn som varaktigt vistas utomlands eller vars
förhållanden är sådana att det är uppenbart att de inte kan gå i skolan omfattas inte.
Skolplikten kompletteras av en rätt till utbildning som betyder att alla barn har rätt att få
utbildning, även utan sina vårdnadshavares medgivande.17 Dessa stadganden återfinns i
7 kap. SkolL.
Ett fullgörande av skolplikten genom hemundervisning är möjligt eftersom
skolplikten inte, vilket ligger nära till hands att tro, är en skyldighet att gå ett visst antal
år i skolan. Syftet med skolplikt är istället att barnet inhämtar ett visst mått av
kunskaper i sin vidaste mening.18
I 7 kap. SkolL regleras också elevens deltagande i utbildning. Enligt 7 kap. 17 §
SkolL ska eleven delta i utbildningen om han eller hon inte har giltigt skäl att utebli. I 7
kap. 19 § anges att eleven kan befrias från skyldigheten att delta på begäran av elevens
vårdnadshavare och om det finns synnerliga skäl. Villkoren för befrielse skärptes i och
med den nya skollagen och gör att befrielse endast kan aktualiseras i särpräglade
undantagsfall gällande enstaka inslag i undervisningen idag.19 Bakgrunden till
begränsningen var att regeringen ansåg att skollagstiftningen är utformad så att alla
elever ska kunna delta oberoende av religiös eller filosofisk uppfattning hos eleven och
elevens vårdnadshavare. Istället för befrielse från undervisningen förespråkade
regeringen en dialog mellan hem och skola för att öka förståelsen för undervisningens
olika inslag. Även organisatoriska och pedagogiska lösningar framfördes som bättre
lösningar i fall då eleven eller elevens vårdnadshavare inte vill att eleven deltar i delar
av undervisningen. Som exempel kan nämnas att klassen delas upp utifrån kön vid
simundervisning.20
2.1.3 Utbildningens syfte och utformning
I 1 kap. 4 § SkolL regleras syftet med utbildning inom skolväsendet. Utbildningen
syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskap och värden. Vidare stadgas bland
annat att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället är byggt på.
Motivet bakom denna reglering är att framhålla Sveriges internationella förpliktelser
gällande de mänskliga rättigheterna. I propositionen till skollagen betonas att den

17

Clevesköld, Jernelöv, Orrsten, & Okada, Nya skollagen – en lagkommentar, s. 295.
Prop. 1985/86:10, s. 50.
19
Prop. 2009/10:165, s. 341.
20
Prop. 2009/10:165, s. 340 f.
18

17

svenska skollagstiftningen och skolväsendets verksamhet ska stämma överens med
Sveriges förpliktelser.21
Bestämmelsen stadgar vidare att utbildningen ska ta hänsyn till elevers olika behov
och att utbildningen syftar till att i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga
personliga utveckling till ”aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer
och medborgare”. Paragrafen har ett symbolvärde och avser framförallt att tjäna som
tolkningsgrund för lagens övriga bestämmelser.22 En utveckling och komplettering av
syftena med utbildning finns i de olika skolformskapitlen i skollagen och i läroplanerna.
Sålunda stadgas i 10 kap. 2 § SkolL att grundskoleutbildningen ska främja allsidiga
kontakter, social gemenskap och ge eleven en god grund för att aktivt delta i
samhällslivet.
1 kap. 5 § SkolL reglerar utformningen av utbildningen. Den ska ske i
överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska
värderingarna. Dessutom ska utbildningen vila på vetenskaplig grund och beprövad
erfarenhet. Ett exempel är att skapelseberättelsen inte kan läras ut som en teori likvärdig
evolutionsteorin. I läroplanen för grundskolan specificeras de värden som skolan ska
gestalta och förmedla samt att det ska ske i överensstämmelse med den etik som
förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism.23 I detta avseende torde med
”kristen tradition” avses en kulturell tradition eftersom en religiös sådan skulle strida
mot stadgandet att skolans undervisning ska vara icke-konfessionell, se vidare i avsnitt
2.1.5.
Dessutom föreskriver läroplanen att skolan ska vara öppen för olika åsikter och
uppmuntra att de framförs. Vidare ska undervisningen vara saklig och allsidig. ”Alla
föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om
att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen”,
lyder läroplanen.24
2.1.4 Vårdnadshavarens, huvudmannens och statens ansvar
Förutom det redan nämnda stadgandet i 1 kap. 4 § 3 st. SkolL om att utbildningens
främjande av barnets utveckling ska ske i samarbete med hemmen, innehåller skollagen
en mängd bestämmelser om vem som bär ansvaret för barnets utbildning. Barnets
vårdnadshavare, skolan och skolans huvudman har ett delat ansvar för barnets skolgång.
21

Prop. 2009/10:165, s. 221.
Prop. 2009/10:165, s. 220.
23
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (SKOLFS 2010:37), Skolverket, s. 7.
24
22

18

Statens ansvar är att fastställa skolans mål och riktning på nationell nivå för att
garantera att utbildningen är likvärdig och håller en bra standard i olika delar av
landet.25 Detta sker genom lag och genom läroplanerna.
En kommun eller en enskild kan vara huvudman för grundskola enligt 2 kap. 2 och
5 §§ SkolL och är skyldig att tillgodose elevernas rätt till utbildning och att se till att de
fullgör sin skolgång, se 2 kap. 8 § och 7 kap. 22 § SkolL. I 7 kap. 21 § SkolL stadgas att
hemkommunen ska se till att skolpliktiga barn som inte går i dess grundskola får
föreskriven utbildning på något annat sätt, till exempel genom hemundervisning. Om en
skolpliktig elev utan giltigt skäl uteblir från undervisningen ska rektorn informera
barnets vårdnadshavare om detta redan samma dag, se 7 kap. 17 § SkolL. Enligt 7 kap.
22 § SkolL ska en fristående skolas huvudman snarast lämna uppgift till hemkommunen
om en elev utan giltig orsak har varit frånvarande i betydande utsträckning.
Även vårdnadshavarna ska se till att barnet fullgör sin skolplikt, se 7 kap. 20 §
SkolL. Enligt 7 kap. 23 § SkolL kan barnets hemkommun rikta ett föreläggande mot en
vårdnadshavare som inte har uppfyllt sina skyldigheter, vilket ytterst kan förenas med
vite. Skollagens föreskrifter om vårdnadshavarnas ansvar ska ses mot bakgrund av
bestämmelserna om vårdnad i 6 kap. föräldrabalken (1949:381, härefter FB).26 6 kap. 2
§ 2 st. FB stadgar att vårdnadshavaren ska tillse att barnet får en tillfredsställande
utbildning. Bestämmanderätten i barns personliga angelägenheter utövas, enligt 6 kap.
11 § FB, av barnets vårdnadshavare. Vårdnadshavaren ska i takt med barnets stigande
ålder och mognad ta större hänsyn till barnets önskemål och synpunkter.
Vårdnadshavares bestämmanderätt gäller också barnets skolgång och hur den ska
fullgöras. Kopplad till bestämmanderätten är ansvarsskyldigheten för barnets fostran,
trygghet och vård som följer av 6 kap. 1 och 2 §§ FB. Föräldrabalken reglerar
vårdnadshavares skyldighet gentemot barnet medan skollagen reglerar förhållandet
gentemot samhället.27
2.1.5 Icke-konfessionell undervisning
Skollagen gör skillnad på ”undervisning” och ”utbildning”. Begreppen definieras i 1
kap. 3 § SkolL vari anges att undervisning är ”sådana målstyrda processer som under
ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande
och utvecklande av kunskaper och värden”. Utbildning, å sin sida, definieras som ”den
25

SOU 2002:121, s. 89.
Prop. 1985/86:10, s. 91.
27
Prop. 1985/86:10, s. 91.
26

19

verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål”. Utbildning är således
ett vidare begrepp än undervisning och omfattar, utöver undervisning, annan
verksamhet på exempelvis skolgården och i matsalen vilken i regel äger rum under
skoldagen och anordnas av huvudmannen.28
Distinktionen mellan undervisning och utbildning är viktig för bestämmelserna om
icke-konfessionell undervisning i 1 kap. 6 och 7 §§ SkolL. Icke-konfessionell
undervisning betyder att det inte får förekomma religiösa inslag som till exempel bön,
välsignelse, predikan eller någon annan typ av förkunnelse i undervisningen.29 All
undervisning ska vara icke-konfessionell, oavsett vem som är huvudman för
skolverksamheten. Däremot kan den delen av utbildningen som inte är undervisning ha
religiösa inslag i fristående skolor, dvs. skolor vars huvudmän är enskilda, se 2 kap. 5 §
SkolL. En förutsättning är dock att deltagande i aktiviteter med konfessionella inslag
ska vara frivilligt. För en skolenhet med offentlig huvudman gäller att hela utbildningen
ska vara icke-konfessionell. Huvudmannen tilldelas genom bestämmelsen ett ansvar för
att se till att eleven inte blir ensidigt påverkad i trosfrågor. 30 Någon motsvarande
paragraf har inte funnits i skollagen tidigare men ansvaret framgick av läroplanen.31 I
dagens läroplan för grundskolan upprepas att undervisningen ska vara ickekonfessionell, samt att undervisningen i religionskunskap ska omfatta fler religioner än
bara kristendomen.32 Bakgrunden till kravet på att fristående skolors undervisning ska
vara icke-konfessionell är en önskan att tillgodose kraven som följer av art. 2 i första
tilläggsprotokollet till Europakonventionen (härefter art. P1-2) på att obligatorisk
undervisning ska vara objektiv, kritisk och pluralistisk.33

2.2 Fullgörande av skolplikten på annat sätt
Med denna bakgrund av den grundläggande regleringen i skollagen kan vi nu gå vidare
till den specifika regleringen som styr hemundervisning. I detta avsnitt redogörs för
denna reglering, vilken roll hemundervisning har haft förr och vilka motiv som låg
bakom lagändringen. Jag avser med detta avsnitt klargöra vilka möjligheter skollagen
ger till hemundervisning i Sverige idag.

28

Prop. 2009/10:165, s. 218.
Skolverket, Mer om… Skol- och förskoleverksamhet i kyrkan eller annan religiös lokal, s. 3.
30
Prop. 2009/10:165, s. 636.
31
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 (SKOLFS 1994:1), s. 3 och
jfr. skollag (1985:1100).
32
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (SKOLFS 2010:37), Skolverket, s. 7 och s. 186.
33
Prop. 2009/10:165, s. 226 och Kjeldsen, Busk Madsen and Pedersen v. Denmark, Europadomstolen den 7
december 1976, p. 53 där denna tolkning av art. P1-2 slås fast.
29

20

2.2.1 Reglering
Generellt sett fullgörs skolplikten i en kommunal eller fristående grundskola, men enligt
7 kap. 4 § SkolL kan den också fullgöras på andra sätt. I 24 kap. samma lag regleras
särskilda utbildningsformer genom vilka barn kan fullgöra skolplikten. Kapitlets 23-25
§§ reglerar ett ”annat sätt att fullgöra skolplikten” än som i övrigt är stadgat i skollagen.
Bestämmelserna förknippas med s.k. hemundervisning.34 24 kap. 23 § SkolL lyder som
följer:
Ett skolpliktigt barn får medges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna
lag. Medgivande ska lämnas om
1.

verksamheten framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står
barnet till buds enligt föreskrifter i denna lag,

2.

behovet av insyn i verksamheten kan tillgodoses, och

3.

det finns synnerliga skäl.

Rekvisitet att verksamheten ska framstå som ett fullgott alternativ till annan utbildning i
skollagen syftar till att säkerställa att barn som hemundervisas också får sin rätt till
likvärdig utbildning uppfylld.35 Den tredje förutsättningen för medgivande, dvs. att
synnerliga skäl ska föreligga, tillkom genom den nya skollagen. Enligt förarbetena till
lagen kan synnerliga skäl föreligga ”då en elev flyttat hit från något grannland men
väljer att gå kvar i grannlandets skola under återstoden av en termin eller att en elev
deltar i en filminspelning eller dylikt”.36 Även längre resor kan enligt förarbetena utgöra
synnerliga skäl.37 Genom det nya rekvisitet har möjligheterna till undantag från att
fullgöra skolplikten genom skolgång kraftigt reducerats och bestämmelsen ska tillämpas
med stor restriktivitet. Bedömningen av om synnerliga skäl finns ska ha sin
utgångspunkt i elevens intressen, inte i vårdnadshavarens.38
Medgivande till annat sätt att fullgöra skolplikten får ges för ett år i taget enligt 24
kap. 24 § SkolL. Verksamheten ska prövas under medgivandets giltighetstid och om
förutsättningarna inte längre är uppfyllda kan medgivandet återkallas. Återkallelsen
gäller omedelbart om inte annat beslutas, se 24 kap. 24 § 2 st. SkolL. Frågan om
medgivande och återkallande av medgivande ska prövas av barnets hemkommun. Har
barnet en sådan funktionsnedsättning som kan utgöra grund att fullgöra skolplikten i
34

Prop. 2009/10:165, s. 523.
Prop. 2009/10:165, s. 524.
36
Prop. 2009/10:165, s. 524 och Ds 2009:25, s. 585.
37
Prop. 2009/10:165, s. 524 och Ds 2009:25, s. 585.
38
Prop. 2009/10:165, s. 524.
35

21

specialskolan enligt 7 kap. 6 § SkolL ska Specialpedagogiska skolmyndigheten pröva
frågan, se 24 kap. 25 § SkolL. Barnets hemkommun eller Specialpedagogiska
skolmyndigheten är således involverad genom att lämna medgivande och att utöva
tillsyn, men undervisningen har inte någon huvudman i skollagens mening. Enligt 28
kap. 5 § respektive 7 § SkolL får besluten överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
2.2.2 Historik
Historiskt sett har hemundervisning haft en stor betydelse för utbildningen i Sverige. År
1723 stadfästes den första förordningen om barnundervisning, förordningen om
undervisningsplikt. Genom denna blev föräldrar skyldiga att sörja för barnets
undervisning. Fram till och med 1842 års stadga (Kongliga Maj:ts nådiga stadga
(1842:19) angående folkundervisningen i riket) hade uppfostran och undervisning för
barn som inte var inskrivna vid allmänna läroverk eller liknande, varit en angelägenhet
för hemmen och för de folkskolor som volontärt hade inrättats av församlingar eller
enskilda. Den nya stadgan gjorde församlingarna och socknarna skyldiga att hålla
folkskolor.39
Möjligheten till undervisning i hemmet fanns inte desto mindre kvar i 1842 års
stadga. Det enda som krävdes var en anmälan från föräldrarna och att barnet skulle
genomföra ett prov som kontroll av att undervisningen motsvarade den som skolan
erbjöd.40 I 1882 års stadga (Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga (1882:8) angående
folkundervisningen i riket) höjdes kraven på hemundervisning så att det nu inte var
tillräckligt med en anmälan från föräldrarna utan även krävdes ett tillstånd från
skolrådet. 1897 års stadga (Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga (1897:108) angående
folkundervisningen i riket) stramade upp bestämmelsen ytterligare genom ett krav på att
”föräldrar eller målsmän [måste] anses vara i stånd att taga sorgfällig vård om barnens
undervisning” för att hemundervisning skulle tillåtas.41
Fram till 1958 års folkskolestadga (1958:399) kvarstod paragraferna om
hemundervisning oförändrade.42 I 1958 års stadga bytte ”undervisning i hemmen” namn
till ”enskild undervisning”, den fick beredas i hemmet ”eller annorstädes” och den
måste väsentligen motsvara den som ges i en vanlig skola. I propositionen anfördes att
föräldrars rätt att välja enskild undervisning överensstämde med Sveriges godkännande
39

Lundgren, Skolans huvudmannaskap och styrning, Lärarnas Historia, (2013-06-10),
http://www.lararnashistoria.se/sites/default/files/media/Huvudmannaskapet%20-%20Ulf%20P%20Lundgren.pdf, s.
1.
40
Ds U 1980:3, s. 144 f.
41
Ds U 1980:3, s. 145 f.
42
Ds U 1980:3, s. 146.

22

av Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll.43 Europakonventionen användes
således som ett stöd för att behålla möjligheten till enskild undervisning.
Möjligheten till hemundervisning blev ifrågasatt av Kommittén angående skolor
med enskild huvudman, den s.k. SEH-kommittén, i departementspromemorian 1978:6.
Anledningen var att samhällsutvecklingen och de standardkrav som ställs på utbildning
bedömdes ha uppnått en nivå som inte var möjlig för föräldrar att motsvara. Emellertid
ansågs frågan om hemundervisning vara av principiell art. Kommittén menade att
Sveriges godkännande av FN:s allmänna förklaring och Europakonventionens första
tilläggsprotokoll och den däri föreskrivna rättigheten för föräldrar ansågs ”binda
handlingsfriheten” i frågan. Med hänsyn till föräldrarätten och på principiella grunder
bedömdes det därför inte vara möjligt att ta bort bestämmelsen utan den fick vara kvar
för undantagsfall.44
I 1985 års skollag (1985:1100) reglerades förutsättningarna för hemundervisning i
10 kap. 4 §. Regleringen innebar att speciella omständigheter kunde föranleda ett
beviljande av hemundervisning i enstaka fall. Som exempel nämndes i propositionen
fall då barn är bosatta i en avlägsen glesbygd och då barnet måste vara borta från skolan
en längre tid på grund av till exempel en filminspelning. Av särskilt intresse är att
bestämmelsen även avsåg fall då vårdnadshavare ville att barnet fick utbildning i en
annan form än de lagstadgade, vilket i förarbetena sägs ha varit en vanlig anledning till
att hemundervisa åren innan lagen antogs 1985.45
Ett av rekvisiten i 10 kap. 4 § 1985 års skollag var att hemundervisningen skulle
framstå som ett fullgott alternativ till de lagreglerade utbildningsformerna. I
propositionen till 1985 års lag anförde departementschefen att bedömningen av detta
rekvisit måste göras utifrån det barn som fallet gäller. Exempelvis kan en lägre nivå på
utbildningen tillåtas för en period i fall där barn har grav skolfobi eftersom barnet vid
fortsatt skolgång inte skulle tillägna sig undervisningen i skolan.46 Då ingen
exceptionell yttre omständighet föreligger för att medge hemundervisning bör det
emellertid ställas ungefär samma krav på denna undervisning som på en fristående
skolas dito.47 För ett barn som utan problem skulle kunna gå i grundskolan skulle det
nämligen innebära en urholkning av skolplikten och av rätten till utbildning att

43

Prop. 1958:93, s. 23.
Ds U 1978:6, s. 129 f. och Ds U 1980:3, s. 154.
45
Prop. 1985/86:10, s. 50 f. och s. 127.
46
Prop. 1985/86:10, s. 51.
47
Prop. 1985/86:10, s. 51.
44

23

acceptera en utbildning i hemmet med väsentligt lägre standard än grundskolans.48 I
propositionen till 1985 års lag anfördes vidare att vårdnadshavare torde ha mycket svårt
att nå upp till den nivå på utbildning som barnet skulle få i en grundskola och att
skolgång dessutom bibringar barnet utveckling i exempelvis social kompetens.
Hemundervisning ansågs däremot inte vara en otillräcklig undervisningsform generellt
sett utan godtagbar på framförallt lågstadienivå beroende av omständigheterna i det
individuella fallet och omständigheter utanför själva undervisningen.49
Av praxis framgår att bestämmelsen i 1985 års skollag ofta aktualiserades när
föräldrar ville ge sina barn hemundervisning av filosofiska eller religiösa anledningar.50
Ett exempel är RÅ 1990 ref. 111 genom vilket föräldrarna gavs rätt att undervisa sitt
barn hemma i årskurs 1. Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen)
lade vikt vid att föräldrarna ägnade stor omsorg åt att ge barnet social träning. Eftersom
1985 års lag endast krävde att undervisningen var ett fullgott alternativ till skolgång och
att behovet av insyn kunde tillgodoses, hade det ingen betydelse att hemundervisningen
motiverades av föräldrarnas kristna tro.51 I RÅ 1989 ref. 73 medgavs ett barn i årskurs
3, vars föräldrar inte angett någon annan anledning till hemundervisningen än att det var
deras vilja, att fullgöra skolplikten i hemmet. Regeringsrättens fann att undervisningen
var ett fullgott alternativ till skolundervisning, att insyn i verksamheten möjliggjorts och
att det vid tiden för domen endast återstod en kort tid av läsåret. 52 Ett annat fall som
visar den praxis som gällde 1985 års lag är RÅ 1990 ref. 60, rörande fortsatt
medgivande till hemundervisning av religiösa skäl.53 Regeringsrätten kom i detta fall till
slutsatsen att den hemundervisning som föräldrarna erbjöd inte kunde anses utgöra ett
fullgott alternativ till undervisning i skolan avseende årskurs 7. Som skäl angavs att de
högre årskurserna ställer högre krav på föräldrarnas kunskaper och förmåga att lära ut
dessa till sitt barn samt på den sociala träning barnet erbjuds.54 Dessa fall indikerar att
rättspraxisen under 1985 års skollag var tolerant mot hemundervisning i lägre årskurser
och mer återhållsam i högre sådana.
Ett steg i riktningen mot dagens bestämmelse i 24 kap. 23 § SkolL togs genom att
den tidigare gällande bestämmelsen om befrielse från undervisning i religionskunskap
48

Prop. 1985/86:10, s. 126.
Prop. 1985/86:10, s. 127.
50
Clevesköld, Jernelöv, Orrsten, & Okada, Nya skollagen – en lagkommentar, s. 605.
51
RÅ 1990 ref. 111.
52
RÅ 1989 ref. 73.
53
Fallet granskades senare av Europakommissionen i beslutet B.N. and S.N. v. Sweden som behandlas i avsnitt 4.1.2 i
uppsatsen.
54
RÅ 1990 ref. 60.
49

24

upphävdes 1997. Lagändringen initierades av att de nya läroplanerna slagit fast att
undervisning ska vara icke-konfessionell. Regeringen menade att alla föräldrar ska
kunna sända sina barn till skolan utan att vara oroade över att de blir ensidigt påverkade
till gagn för en åskådning.55 Resonemanget gick vidare ut på att en av skolans viktigaste
uppgifter är att bibringa eleverna förståelse för andra värderingar än deras egna och öka
tolerans i det mångkulturella samhället. Denna uppgift skulle, enligt regeringen, bli
svårare att fullgöra om elever med andra religioner än den kristna skulle bli befriade
från religionsundervisningen.56
Resonemanget då möjligheten att befrias från religionskunskapsundervisningen på
grund av en speciell åsikt hos eleven eller i elevens hemmiljö borttogs liknar det som
fördes drygt tio år senare när förutsättningarna för att beviljas hemundervisning
skärptes. Det går ut på att skolan ska vara den plats där det mångkulturella Sverige möts
och där kulturella, etniska och religiösa motsättningar kan minskas. Eftersom skolans
undervisning är icke-konfessionell har ingen elev anledning att inte delta.
Sammanfattningsvis har det, trots att lagens formulering har sett olika ut genom
historien, alltid funnits en möjlighet att bli undervisad i hemmet. Värt att notera är också
att lagregleringen vid ett par tillfällen har motiverats delvis av Sveriges förpliktelser
enligt Europakonventionen.
2.2.3 Motiv till lagändringen och mottagande
Förslaget på den nya regleringen av hemundervisning väckte stor debatt och
skollagsberedningen fick både medhåll och motstånd från remissinstanserna. Bland
reaktionerna märks bland annat den från Barnombudsmannen som tillstyrkte förslaget
med motiveringen att alla barns rätt till en likvärdig utbildning stärks genom den nya
bestämmelsen.57 Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige (Rohus) avstyrkte
förslaget med motiveringen att förslaget strider mot Sveriges åtaganden i internationella
konventioner, försvagar Sveriges ställning som demokrati och inte tar hänsyn till
internationell forskning som visar att barn som hemundervisas uppnår goda resultat
både socialt och akademiskt.58
Lagrådet yttrade sig över den nya formuleringen och anförde att rekvisitet
”synnerliga skäl” inte stämmer överens med den typen av fall som räknas upp i
förarbetena. De allmänt beskrivna situationerna då eleven är borta från skolan under en
55

Prop. 1995/96:200, s. 69.
Prop. 1995/96:200, s. 70.
57
Barnombudsmannen, Yttrande från Barnombudsmannen över Ds 2009:25, s. 25.
58
Rohus, Yttrande – remissvar från Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige (Rohus) över Ds 2009:25, s. 4.
56

25

längre tid på grund av resor eller filminspelning är inte det som normalt avses med
”synnerliga skäl”. Lagrådet föreslog sålunda att författningskommentaren skulle justeras
för att svara mot ”synnerliga skäl” alternativt att ett annat uttryckssätt skulle väljas i
lagtexten.59
Regeringen motiverade den skärpta bestämmelsen i 2010 års lag på följande sätt:
Av gällande skolförfattningar framgår tydligt att undervisningen i skolan ska vara allsidig och
saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller
filosofisk uppfattning som eleven och elevens vårdnadshavare har. Mot denna bakgrund är det
regeringens uppfattning att det idag inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som
ger utrymme för hemundervisning på grund av religiös eller filosofisk uppfattning hos
familjen.60

Regeringen övergick sedan till att beskriva den nya bestämmelsens överensstämmelse
med art. P1-2 i Europakonventionen som stadgar följande:
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta
på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att
tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med
föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

I koppling till art. P1-2 framhölls att rätten att inrätta och driva privata skolor som följer
av artikeln inte är ovillkorlig. Staten kan begära en viss standard på utbildningen och på
lärarnas

kvalifikationer.

Med

hänvisning

till

Europadomstolens

praxis

och

Europakommissionens beslut B.N. and S.N. v. Sweden anförde regeringen att staten inte
behöver respektera föräldrarnas övertygelse om den står i strid med barnets rätt till
undervisning. Av dessa anledningar ansågs lagändringen inte strida mot Sveriges
förpliktelser på grund av Europakonventionen.61
För de familjer som lagstiftningen berör är hemundervisning en stor fråga som
påverkar deras livssituation. Många svenska familjer som tidigare har hemundervisat
har sedan nya skollagen trädde i kraft flyttat från Sverige, framförallt till Åland där de
tillåts hemundervisa. Andra fortsätter att undervisa sina barn hemma och har genom
vitesförelägganden blivit skyldiga att betala höga belopp eftersom de inte uppfyller sin
skyldighet att tillse att barnen fullgör skolplikten.62 Frågans politiska sprängkraft
59

Lagrådets yttrande, utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-02-24, s. 64.
Prop. 2009/10:165, s. 523.
61
Prop. 2009/10:165, s. 523 f.
62
Svensson, Brottslig skola, Magasinet Neo, Nr. 4, 2011 (2013-05-28), http://magasinetneo.se/artiklar/brottsligskola/, Poirier Martinsson, Svenskarna som flyr till Åland, Svenska Dagbladet 2012-03-26 (2013-05-28)
60

26

synliggörs av att en tysk familj i januari 2010 fick asyl i USA på grund av att det faktum
att familjen i Tyskland inte tillåtits hemundervisa sina barn av religiösa anledningar
ansågs utgöra religiös förföljelse.63

2.3 Sammanfattning
Sammanfattningsvis styrs skolpolitiken i Sverige av att alla barn ska ha lika tillgång till
en likvärdig utbildning, att barnets bästa ska tillgodoses och att barnets åsikter ska
beaktas. Utbildningen ska förmedla respekt för de mänskliga rättigheterna och de
friheter som det svenska samhället bygger på samt ska i samarbete med hemmen främja
barns personliga utveckling. Den ska utformas i enlighet med de mänskliga fri- och
rättigheterna och vila på vetenskaplig grund. Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt
vilken som huvudregel fullgörs i skolan. Ett undantag från denna huvudregel är
hemundervisning, som i och med den nya skollagen har getts en mer restriktiv reglering.
Enligt förarbetena är det inte längre möjligt att hemundervisa på grund av religiösa eller
filosofiska övertygelser vilket har varit fallet tidigare. Den tidigare gällande
lagregleringen har vid ett par tillfällen motiverats av att den ventil från skolundervisning
som hemundervisning utgör måste finnas kvar med hänsyn till Europakonventionen,
medan lagstiftaren i propositionen till den nya skollagen har ansett att en strikt reglering
är i överensstämmelse med konventionen. Den nya regleringen av hemundervisning
möjliggjordes av att det nu är reglerat att skolundervisningen ska vara allsidig, saklig
och icke-konfessionell. Staten, skolans huvudman och barnets vårdnadshavare delar
ansvaret för att en elev fullgör sin skolplikt. Om föräldrar inte beviljas hemundervisning
men ändå håller sitt barn hemma från skolan kan det leda till vitesförelägganden.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/svenskarna-som-flyr-till-aland_6951837.svd, Lantz, Nya skollagen fick dem att
emigrera, Dagens Juridik 2011-10-19 (2013-04-16) http://www.dagensjuridik.se/2011/10/nya-skollagen-fick-dematt-emigrera, Enochson, Skånberg & Nordström, Hemundervisning har blivit kriminellt, Göteborgs-Posten 2012-0512 (2013-04-16) http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.940881-hemundervisning-har-blivit-kriminellt och Niklas
Arevik, Sandbergs kör sin egen skola, Lärarnas tidning 2013-02-21 (2013-05-28)
http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/02/21/sandbergs-kor-sin-egen-skola.
63
Svensson, Brottslig skola, Magasinet Neo, Nr. 4, 2011 (2013-05-28), http://magasinetneo.se/artiklar/brottsligskola/ och Elseth, Home-school ban in Sweden forces families to mull leaving, The Washington Times, 2010-07-18
(2013-05-28) http://www.washingtontimes.com/news/2010/jul/18/home-school-ban-in-sweden-forces-families-tomull-/?page=all.

27

2.4 Reflektioner angående den förändrade inställningen till
hemundervisning
I detta avsnitt ska några reflektioner göras angående hur det kan komma sig att
inställningen till hemundervisning i den svenska regleringen har förändrats så markant
på bara ett tjugotal år.
Vid en jämförelse av förarbetena till 1985 års skollag och de till dagens skollag är det
slående vilken förändring som har skett. På 25 år har inställningen hos lagstiftaren gått
från att tillåta hemundervisning på grund av ”en personlig inställning hos
vårdnadshavarna”,64 till att det ”inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen
som ger utrymme för hemundervisning på grund av religiös eller filosofisk uppfattning
hos familjen”.65 Vad är det som har hänt inom skollagstiftningen och skolpolitiken på
dessa 25 år? En stor förändring är att undervisningen i grundskolan har blivit ickekonfessionell. Betydelsen av detta för attityden mot hemundervisning kan dock
diskuteras eftersom det i 1985 års lag fanns bestämmelser om befrielse från
kristendomsundervisningen. Tydligt är emellertid att regleringen i 24 kap. 23 § SkolL
ligger i linje med en generell utveckling av skollagen genom vilken lagstiftaren strävar
efter att barn ska fullgöra skolplikten genom skolgång och att skolans undervisning ska
vara utformad på ett sätt som gör att alla kan delta oavsett familjens religiösa eller
filosofiska övertygelser. Exempel på denna utveckling utgör bestämmelsen att befrielse
från deltagande i obligatoriska inslag i undervisningen kan ges endast om det finns
synnerliga skäl, att skolundervisningen ska vara saklig och allsidig samt, som nämnts,
att undervisningen ska vara icke-konfessionell och det faktum att möjligheten till
befrielse från undervisningen i religionskunskap har upphävts.
En annan stor förändring som kan ha inverkan på lagstiftarens attityd är att Sverige i
högre grad har utvecklats till ett mångkulturellt land. Sveriges befolkning var länge
religiöst, språkligt och etniskt mycket homogen. Bara de senaste 60 åren har Sverige
utvecklats till ett mångkulturellt land som idag har mer än två miljoner invånare av
utländskt ursprung eller vars föräldrar har utländskt ursprung. Detta har också lett till att
Sverige har blivit ett multi-konfessionellt samhälle.66 Lagstiftaren har ett intresse av att

64

Prop. 1985/86:10, s. 126.
Prop. 2009/10:165, s. 523.
66
Jänterä-Jareborg, The Legal Scope for Religious Identity in Family Matters: The Paradoxes of the Swedish
Approach, s. 80.
65

28

de olika religiösa minoriteterna integreras i samhället, och skolan är ett verktyg för att
åstadkomma detta.
I skollagens bestämmelse om syftet med utbildning inom skolväsendet står det klart
att skolan inte bara ska förmedla kunskap till eleven utan även har en fostrande uppgift.
Detta ska ske i samarbete med hemmen, och i tidigare förarbeten har det stått klart att
denna uppgift i första hand ska vila på vårdnadshavarna och att skolan ska fungera som
ett komplement och ett stöd.67 I proposition 1990/91:18 anförde departementschefen:
För att skolans bidrag till barnets fostran skall kunna bli framgångsrika, ja, för att de över huvud
taget skall vara acceptabla ur samhällelig synvinkel, måste de avse sådana värderingar som är
väsentliga och om vilka det råder överväldigande enighet inom vår samhällsgemenskap. 68

Med pronomenet ”vår” avsåg departementschefen av allt att döma den svenska
samhällsgemenskapen.69 Den värdegrunden som stadgas i dagens läroplan bygger bl.a.
på grundläggande demokratiska värderingar, på värden som jämställdhet mellan kvinnor
och män och på den etik som har förvaltats av kristen tradition och västerländsk
humanism.70 Sverige befolkning består idag till viss del av människor som har en annan
kulturell och religiös bakgrund än den svenska och kristna. Många värderingar ser
givetvis likadana ut i olika kulturer, men det finns också skillnader.71 Frågan om
huruvida den svenska skolan ska rätta sig efter någon typ av miniminivå av värderingar
för att inte inkräkta på vårdnadshavares fostran eller huruvida den ska spegla de
värderingar som stämmer överens med svensk tradition, samhällsliv och kultur är
intressant i debatten om hemundervisning.72 En förutsättning för den restriktiva synen
på hemundervisning är nämligen att alla barn, oberoende av filosofiska och religiösa
uppfattningar, ska kunna delta i skolundervisningen. Den svenska skollagstiftningen kan
kritiseras för att inte tillåta ventiler som hemundervisning samtidigt som
skolundervisningen enligt lag ska förmedla en viss typ av värderingar. Som svar kan
hävdas att odemokratiska värderingar, eller värderingar som för de allra flesta i vårt
samhälle framstår som oetiska,73 inte är värda respekt varken i skolundervisningen eller
genom att ges fritt spelrum i hemundervisning.

67

Prop. 1990/91:18, s. 29.
Prop. 1990/91:18, s. 29.
69
Tersmeden & Werner, Skollagstiftningens grunder: Kommentar till skollagen – motiv och praxis, s. 23.
70
71
Tersmeden & Werner, Skollagstiftningens grunder: Kommentar till skollagen – motiv och praxis, s. 24.
72
Jfr. Tersmeden & Werner, Skollagstiftningens grunder: Kommentar till skollagen – motiv och praxis, s. 24.
73
Jfr. Tersmeden & Werner, Skollagstiftningens grunder: Kommentar till skollagen – motiv och praxis, s. 24.
68

29

Slutligen innebär de internationella och regionala överenskommelserna en stor
förändring på regleringsområdet för utbildning. Barnkonventionen har antagits av FN
och ratificerats av Sverige och Europakonventionen har inkorporerats i svensk lag.
Betydelsen av dessa dokument för den svenska regleringen av hemundervisning
kommer att utvecklas i kapitel 5.

30

3 Praxis
3.1 Allmänt
Detta kapitel behandlar praxis avseende 24 kap. 23 § SkolL i syfte att visa ett par
exempel på hur lagen har tillämpats i praktiken. Huvuddelen av kapitlet ägnas åt endast
ett kammarrättsavgörande på grund av att detta har blivit mycket uppmärksammat och
skapar intressanta frågeställningar. Avsikten är inte att det ska vara möjligt att dra några
slutsatser om rättstillämpningen som helhet utifrån på detta kapitel.
Sedan den nya skollagen trädde ikraft har fullgörande av skolplikten genom
hemundervisning prövats i kammarrätten vid två tillfällen. I det ena fallet gick
kammarrätten på förvaltningsrättens linje och bedömde att föräldrarnas pedagogiska
synsätt och det faktum att barnet hade mått dåligt då hon under en period deltagit i
skolundervisning inte utgjorde synnerliga skäl enligt 24 kap. 23 § SkolL. Med
hänvisning

till

förarbetena

tillämpades

bestämmelsen

restriktivt

och

Europakonventionen ansågs inte utgöra skäl för en annan bedömning.74 Det andra fallet
är en dom från Kammarrätten i Göteborg,75 som kommer att redogöras för och
analyseras nedan.

3.2 Syskonen Namdar mot Stadsdelsnämnden Majorna Linné
3.2.1 Rättsfallsreferat
Det uppmärksammade fallet är en tvist mellan syskonen Namdar och Stadsdelsnämnden
Majorna-Linné i Göteborg och gäller medgivande att fullgöra skolplikt i hemmet enligt
24 kap. 23 § SkolL. Föräldrarna i målet, Alexander och Leah Namdar, hade
hemundervisat sina barn med medgivande från stadsdelsnämnden fram till att den nya
skollagen började gälla. Stadsdelsnämnden beslutade inför vårterminen år 2011 att
medgivande inte skulle ges då synnerliga skäl inte ansågs föreligga. 76 Förvaltningsrätten
avslog överklagandet av samma anledning. Det faktum att barnen är praktiserande judar
kunde enligt förvaltningsrätten inte anses utgöra synnerliga skäl på det sätt som
lagstiftaren har motiverat bestämmelsen i propositionen.77

74

Mål nr. 34-12, Kammarrätten i Jönköping, dom meddelad den 13 januari 2012, s. 2 och Mål nr. 6964-11,
Förvaltningsrätten i Linköping, dom meddelad den 7 december 2011, s. 4 f.
75
Mål nr. 76-12, Kammarrätten i Göteborg, dom meddelad den 16 oktober 2012.
76
Mål nr. 7728-11, Förvaltningsrätten i Göteborg, dom meddelad den 12 december 2011, s. 7
77
Mål nr. 7728-11, Förvaltningsrätten i Göteborg, dom meddelad den 12 december 2011, s. 8.

31

Kammarrätten ändrade förvaltningsrättens dom och förklarade att syskonen Namdar
haft rätt att fullgöra skolplikten i hemmet för läsåret 2011/12. Syskonen Namdar, genom
sina föräldrar som ställföreträdare, anförde i sina yrkanden i förvaltningsrätten och i
kammarrätten att de är ortodoxa judar och lever under mycket strikta regler gällande
kost, klädsel, böner och andra seder. De blir undervisade i hemmet, av sin mamma som
är lärare och sin pappa som är utbildad pedagog, med hjälp av en judisk onlineskola.
Utbildningen är ett fullgott alternativ till skolans utbildning och behovet av insyn
tillgodoses. Det skulle innebära stora svårigheter för den kommunala skolan att erbjuda
barnen koshermat, att låta dem be 30 gånger per dag, att bevilja ledighet vid judiska
högtider och låta syskonen avstå från gymnastiken. Att utbildas utanför hemmet skulle
dessutom innebära en säkerhetsrisk på grund av barnens särpräglade klädsel och
utseende och i en skolmiljö riskerar barnen att utsättas för mobbning. Föräldrarna
menade också att stadsdelsnämnden inte har tillräckliga kunskaper om den judiskaortodoxa tron och inte har vidtagit åtgärder för att tillse att det finns en böneplats på
skolan, koshermat eller för att säkerställa säkerheten. Dessa omständigheter utgjorde,
enligt föräldrarna Namdar, synnerliga skäl enligt 24 kap. 23 § SkolL. Föräldrarna
anförde vidare att barnen kommer att tvingas flytta utomlands om hemundervisning inte
medges samt att Sveriges agerande strider mot Europakonventionen.78
Stadsdelsnämnden, å sin sida, bestred yrkandet och anförde att skärpningen av
förutsättningarna för hemundervisning innebär att medgivande inte ska ges av
filosofiska och religiösa skäl. Nämnden anförde vidare att den kommer att ta ansvar för
att barnen kommer att få specialkost, bönetid i skolan och ledigt vid judiska högtider.79
Kammarrätten noterade först att det är ostridigt att syskonen Namdars utbildning
har varit ett fullgott alternativ till normal skolgång och att behovet av insyn har
tillgodosetts. Därmed har syskonens grundläggande rätt till utbildning respekterats.80
Kammarrätten konstaterade vidare att stadsdelsnämnden troligen ”inte utan svårighet
kan organisera skolgången för syskonen med respekt för de behov som följer av deras
religion”.81 Nämnden hade inte presenterat någon plan för hur genomförandet skulle ske
i praktiken. Kammarrätten fäste vikt vid att syskonen Namdar riskerar att utsättas för
kränkande behandling i skolan på grund av sitt mycket speciella utseende och sin
78

Mål nr. 7728-11, Förvaltningsrätten i Göteborg, dom meddelad den 12 december 2011, s. 2 f. och Mål nr. 76-12,
Kammarrätten i Göteborg, dom meddelad den 16 oktober 2012, s. 2 ff.
79
Mål nr. 7728-11, Förvaltningsrätten i Göteborg, dom meddelad den 12 december 2011, s. 3 f. och Mål nr. 76-12,
Kammarrätten i Göteborg, dom meddelad den 16 oktober 2012, s. 4.
80
Mål nr. 76-12, Kammarrätten i Göteborg, dom meddelad den 16 oktober 2012, s. 5.
81
Mål nr. 76-12, Kammarrätten i Göteborg, dom meddelad den 16 oktober 2012, s. 5 f.

32

klädsel. Domstolen anförde härvid att det kan ifrågasättas hur rimligt det är att låta
barnen utsättas för rädsla och risker, bl.a. med beaktande av att en konkret
handlingsplan inte hade redovisats.82 Slutligen beaktades att syskonen innan nya
skollagens ikraftträdande undervisats i hemmet under flera år med medgivande från
stadsdelsnämnden. Tillsammans innebar omständigheterna i målet, enligt kammarrätten,
att synnerliga skäl för ett medgivande enligt 24 kap. 23 § SkolL förelåg.83
3.2.2 Rättsfallsanalys
Kammarrättens dom överensstämmer inte med uttalandena i förarbetena till den nya
skollagen. I förarbetena framgår klart att hemundervisning inte ska medges med
hänvisning till familjens religiösa eller filosofiska övertygelser. Kammarrätten lägger i
det förevarande fallet vikt vid att stadsdelsnämnden inte lagt fram någon åtgärdsplan
och vid att barnen löper en påtaglig risk för att utsättas för kränkande behandling i
skolan. Dessa omständigheter behöver inte i sig ha någon koppling till familjens
religiösa eller filosofiska övertygelser. Risk för kränkande behandling, vare sig med
eller utan koppling till familjens övertygelser, nämns dock inte i propositionen som en
omständighet som kan utgöra synnerliga skäl för hemundervisning. I fallet med
syskonen Namdar är det dessutom min mening att omständigheterna som låg till grund
för kammarrättens slutsats att det förelåg synnerliga skäl har sin grund i barnens
religiösa övertygelser. Stadsdelsnämnden svårigheter med att organisera skolgången
utifrån syskonens behov bottnade i att deras religion skulle respekteras i skolmiljön och
risken att barnen skulle utsättas för kränkande behandling bedömdes som hög på grund
av det avvikande utseende som barnens religion medför. Följaktligen kan de
omständigheter som kammarrätten fäste vikt vid anses ha koppling till familjens
religion och ska enligt propositionen inte utgöra synnerliga skäl.
Skolan ska vara utformad på ett sätt som gör att alla elever kan delta, oberoende av
elevens eller elevens vårdnadshavares uppfattningar,84 och lagstiftarens inställning
synes vara att skolan inte kan kränka en elevs religionsfrihet eftersom utbildningen är
icke-konfessionell. Skolan har således ett ansvar för att tillmötesgå de krav en elevs
religion ställer på skolans lokaler, den ledighet som beviljas och skolmaten. På grund av
att skolan har detta ansvar borde domstolen rimligtvis inte ha fäst vikt vid att

82

84
Prop. 2009/10:165, s. 523 och Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (SKOLFS
2010:37), Skolverket, s. 8.
83

33

stadsdelsnämnden inte hade presenterat en plan utan förutsatt att en sådan skulle
redovisas i ett senare läge.
Att resonera i motsatt riktning är också möjligt. Det går inte att bortse från att
syskonen Namdar sätter skolan och stadsdelsnämnden i en extrem situation och att
risken för kränkande behandling är överhängande. I detta perspektiv kan man diskutera
huruvida det finns en gräns för de åtgärder en skola ska behöva vidta för att en elev ska
kunna gå i skolan. Om barnet inte kan utöva sin religion på ett fullvärdigt sätt kränks
barnets religionsfrihet som den är stadgad i barnkonventionen. Hemundervisning kan i
det fallet vara ett bättre alternativ under förutsättning att hemundervisningen är ett
fullgott alternativ till skolundervisningen så att barnet får sin rätt till utbildning
tillgodosedd. Eftersom kammarrätten valde detta förhållningssätt är det domstolens
mening att så länge rätten till utbildning inte kränks genom hemundervisningen så kan
denna utbildningsform vara ett sätt att skydda barnets religionsfrihet på. För att
förhindra att barns religionsfrihet kränks ger kammarrätten således lagen en extensiv
tolkning som det enligt förarbetena inte finns en möjlighet till.
Kammarrättens resonemang skulle kunna tolkas som en bedömning av vad som är
barnens bästa, enligt 1 kap. 10 § SkolL och barnkonventionen. Barnens tidigare
hemundervisning gör att det är en utbildningsform de känner sig trygga i och det kan
anses vara deras bästa att fortsätta utbildas på detta sätt. Vidare kan det anses vara till
barnens bästa att undvika risken för kränkande behandling i skolan. Det är dock
vanskligt att bedöma barnens bästa i denna situation eftersom det likafullt är möjligt att
anse att skolundervisning är barnens bästa, i synnerhet om stadsdelsnämnden vidtar de
åtgärder som krävs för att tillgodose barnens behov. Barnens bästa kan då anses vara att
de får gå i skolan tillsammans med andra barn och utbildas av andra vuxna än sina
föräldrar. Det skulle ge barnen träning i social kompetens och en plats där barnen får
möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om sin omvärld utan inflytande av sina
föräldrar.
Barnkonventionen och 1 kap. 10 § SkolL:s stadgande att barns vilja ska klarläggas
och att barnet ska få uttrycka denna är också av intresse i detta sammanhang. Det
framgår inte av domen om barnen har hörts, men eftersom de är klagande och
föräldrarna är ställföreträdare förutsätts hemundervisning förmodligen vara deras
önskan. I kommande domar skulle det vara värdefullt att barnets vilja klarlades, bland
annat i syfte att utreda huruvida det är barnets religionsfrihet som står på spel eller
barnets föräldrars.
34

Domen kan, om den slås fast av Högsta förvaltningsdomstolen, leda till att
hemundervisning beviljas av religiösa skäl då skolan inte kan garantera att de behov
som följer av barns religion kan tillgodoses och då barns säkerhet inte kan garanteras.
I detta avsnitt har barnkonventionen nämnts vid ett par tillfällen. De rättigheter som
har tagits upp kommer att utredas närmare i det följande kapitlet.

35

4 Europakonventionen och barnkonventionen
4.1 Hemundervisning i ljuset av Europakonventionen
Efter denna framställning om svensk rätt övergår nu uppsatsen till ett internationellt
perspektiv. Kapitlets syfte är att utröna vilken ställning hemundervisning har i
Europakonventionen och barnkonventionen för att en analys av den svenska regleringen
i ljuset av de slutsatser som nås i detta kapitel ska kunna göras längre fram i uppsatsen.
4.1.1 Allmänna utgångspunkter
Sverige ratificerade den i Europarådet upprättade Europakonventionen i samband med
dess ikraftträdande 1953 men den inkorporerades inte i svensk lag förrän genom lag
(1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna som trädde i kraft 1995.85 Lagen stadgar
att Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll ska gälla som svensk lag. Eftersom
Sverige är en dualistisk stat,86 var det först i och med inkorporeringen som
konventionen kunde börja tillämpas direkt vid svenska domstolar och myndigheter.87
Samtidigt som lagen trädde i kraft infördes en ny bestämmelse, nuvarande RF 2:19, om
att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund
av Europakonventionen, den s.k. lex superior-principen88. Bestämmelsen riktar sig
främst till lagstiftaren som ansvarar för att yngre reglering inte står i strid med
konventionen.

Även

domstolar

och

myndigheter

kan

dock

med

stöd

av

grundlagsbestämmelsen använda reglerna om lagprövning i RF 11:14 och 12:10 för att
låta bli att tillämpa en föreskrift som strider mot Europakonventionen.89
Europadomstolens roll är att avgöra huruvida motiven bakom en åtgärd som innebär
en inskränkning av en rättighet är relevanta och tillräckliga (relevant and sufficient)
samt huruvida en inskränkning av en rättighet är proportionerlig i förhållande till målet
som eftersträvas,90 den s.k. proportionalitetsprincipen.91 Vid denna bedömning
85

rättigheterna, s. 17 och 37 ff.
86
Stat i vars rättsystem en transformering av internationella avtal måste ske för att de ska bli gällande i staten, jfr.
Nationalencyklopedin, Dualism, (2013-06-10), http://www.ne.se/lang/dualism/156703.
87
Prop. 1993/94:117, s. 32 f.
88
Cameron, Normkonflikter och EKMR, s. 852.
89
Holmberg, Stjernquist, Isberg, Eliason & Regner, Grundlagarna – Regeringsformen, Successionsordningen,
Riksdagsordningen, s. 167.
90
Observer and Guardian v. the United Kingdom, Europadomstolen den 26 november 1991 (13585/88), p. 59.
91
rättigheterna, s. 53.

36

undersöker domstolen bl.a. beskaffenheten av de vidtagna åtgärderna, ifall staten hade
kunnat vidta andra, eller mindre drastiska, åtgärder och huruvida det finns några
säkerhetsåtgärder som kan kompensera för de inskränkningar som en åtgärd kan
förorsaka.92 Konventionsstaterna har dock givits en viss diskretionär prövningsrätt,93 vid
lagstiftningsåtgärder, administrativa beslut och domstolsbeslut som har koppling till en
konventionsrättighet. Detta nationella manöverutrymme kallas för ”the margin of
appreciation”.94 Förklaringen till att staterna givits ett sådant tolkningsutrymme är att
kunskapen om hur nationella uppfattningar, traditioner och intressen har betydelse för
ett visst fall är större i de nationella domstolarna än i Europadomstolen. De nationella
domstolarna anses därför bättre lämpade att göra bedömningen i målet. Det innebär att
Europadomstolen ofta är återhållsam mot att ingripa i det som i nationella avgöranden
har ansetts vara nödvändiga rättighetsinskränkningar.95 Utrymmet för den diskretionära
prövningsrätten varierar beroende på sakligheten och betydelsen av att göra en
rättighetsinskränkning, graden av konsensus mellan de aktuella nationella lagarna i de
olika konventionsstaterna och den grundläggande arten av rättigheten som kränks.96
4.1.2 Art. P1-2 i Europakonventionen
Stadgandet i art. P1-2 i Europakonventionen ska upprepas även i detta avsnitt:
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta
på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att
tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med
föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Rätten till undervisning har i Europakonventionen inte uttryckligen begränsats till att
gälla barn,97 men det är barn som oftast förekommer i praxis kopplad till artikeln. Även
om artikeln har en negativ formulering har den ansetts innefatta en rätt att ha tillgång till

92

Cameron, An Introduction to the European Convention on Human Rights, s. 112 f.
94
Cameron, An Introduction to the European Convention on Human Rights, s. 113.
95
96
Cameron, An Introduction to the European Convention on Human Rights, s. 114, som hänvisar till Sunday Times v.
The United Kingdom, Europadomstolen den 26 april 1979 (6538/74) p. 59, Dudgeon v. The United Kingdom,
Europadomstolen den 22 oktober 1981 (7525/76), p. 52 och Norris v. Ireland, Europadomstolen den 26 oktober 1988
(10581/83), p. 43-46.
97
Van Bueren, Child Rights in Europe – Convergence and Divergence in Judicial Protection, s. 151.
93

37

den offentligt organiserade undervisning som erbjuds vid en viss tidpunkt (”a right of
access to educational institutions existing at a given time”).98
Artikelns begrepp ”utbildning” (education) och ”undervisning” (teaching)
definierades av Europadomstolen i målet Campbell and Cosans v. the United Kingdom
på följande sätt:
(...) The education of children is the whole process whereby, in any society, adults endeavour to
transmit their beliefs, culture and other values to the young, whereas teaching or instruction
refers in particular to the transmission of knowledge and to intellectual development. 99

Andra meningen i art. P1-2 stadgar enbart föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn
sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas
övertygelser. Ett barn kan sålunda aldrig få sina rättigheter kränkta enligt denna
mening.100 Barnets tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet skyddas istället av art.
9 i Europakonventionen. Denna rättighet blir dock i realiteten ofta en del av föräldrarnas
rättighet i art. P1-2,101 vilket jag återkommer till nedan.
Europadomstolen har uttalat att respekten för föräldrars rätt i artikelns andra mening
innefattar en positiv förpliktelse för medlemsstaterna.102 I förarbetena till art. P1-2
ersatte ”respektera” det tidigare förslaget på utformning som var ”ta hänsyn till” (have
regard to) eftersom man ansåg att artikeln då skulle bli mer effektfull.103 Artikeln bör
därmed tolkas på så sätt att staten måste arbeta för att tillmötesgå de önskemål som en
förälder baserar på sin filosofiska eller religiösa övertygelse.104 Vidare har
Europadomstolen pekat på att denna skyldighet är omfattande eftersom artikeln rymmer
all den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning, och
inte bara innehållet i utbildningen.105 Exempelvis medgivande till hemundervisning
ryms därför inom artikelns tillämpningsområde.
I målet Campbell and Cosans v. the United Kingdom klargjorde Europadomstolen
vilka typer av filosofiska övertygelser som skyddas av artikeln. Domstolen ansåg att
ordet ”övertygelse” (conviction) inte är kopplat till de idéer och åsikter som skyddas av
98

rättigheterna, s. 578 och Case “Relating to certain aspects of the laws on the use of languages in education in
Belgium” v. Belgium (merits), Europadomstolen den 23 juli 1968, p. 4.
99
Campbell and Cosans v. the United Kingdom, Europadomstolen den 25 februari 1982, p. 33.
100
Eriksson v. Sweden, Europadomstolen den 22 juni 1989, p. 93.
101
Verheyde, Article 28 – The Right to Education, s. 6.
102
103
Preparatory work on Article 2 of the Protocol to the Convention, CDH (67) 2, s. 163 och Campbell and Cosans v.
the United Kingdom, Europadomstolen den 25 februari 1982, p. 37.
104
Ovey & White, Jacobs and White: The European Convention on Human Rights, s. 377.
105
Valsamis v. Greece, Europadomstolen den 18 december 1996, p. 27.

38

yttrandefriheten i artikel 10.106 Istället befinner sig ”övertygelse”, enligt domstolen,
närmare begreppet ”tro” (belief) som förekommer i art. 9 och innefattar uppfattningar
som uppnår en viss nivå av stringens, allvar, sammanhang och betydelse (”cogency,
seriousness, cohesion and importance”).107 Europadomstolen fortsatte sitt resonemang
genom att slå fast att filosofiska övertygelser betecknar sådana övertygelser som är
värda respekt i ett demokratiskt samhälle (jfr. art. 9), förenliga med mänsklig värdighet
och inte förhindrar barnets grundläggande rätt till utbildning.108 En förälders åsikt om
att t.ex. det offentliga skolväsendet inte har tillfredsställande disciplin är, med denna
tolkning av artikeln, inte en sådan åsikt som staten måste respektera. Skulle det, som i
fallet Campbell and Cosans v. the United Kingdom, istället röra sig om att
vårdnadshavaren motsatte sig den skolaga som förekom i en skola skulle det innebära
ett brott mot art. P1-2 att inte respektera denna övertygelse, om vi för exemplets skull
bortser från att skolaga inte är tillåtet i Sverige. Ledning för förståelsen av begreppet
”religiös övertygelse” kan hämtas från Europadomstolens domar Valsamis v. Greece
och Kokkinakis v. Greece där domstolen tolkade art. P1-2 i ljuset av art. 9 och lade vikt
vid att Jehovas Vittnen är en känd religion (”known religion”).109
Art. P1-2 erkänner såväl statens roll vad gäller utbildning som vårdnadshavarens
rättigheter. Europadomstolen har i fallet Kjeldsen, Busk Madsen and Pedersen v.
Denmark uttryckt att syftet med föräldrarätten i bestämmelsen är att skydda barn mot
statlig indoktrinering i religiösa och filosofiska frågor. Statligt organiserad undervisning
måste, för att respektera föräldrarnas rättighet, ges på ett objektivt, kritiskt och
pluralistiskt sätt (”an objective, critical and pluralistic manner”).110 Europadomstolen
har också uttalat att ett annat syfte med andra meningen i art. P1-2 är att värna pluralism
i undervisningen. Domstolen har framhållit att det är främst genom statligt organiserad
undervisning som detta syfte ska realiseras.111 Trots detta uttalande har art. P1-2 ansetts
inkludera en rätt att inrätta fristående skolor, med förbehållet att utbildningen vid
fristående skolor ska regleras statligt för att garantera undervisningens kvalitet.112 I
fallet Kjeldsen, Busk Madsen and Pedersen v. Denmark hänvisade Europadomstolen

106

108
109
Valsamis v. Greece, Europadomstolen den 18 december 1996, p. 26 och Kokkinakis v. Greece, Europadomstolen
den 25 maj 1993, p. 32.
110
Kjeldsen, Busk Madsen and Pedersen v. Denmark, Europadomstolen den 7 december 1976, p. 53.
111
112
The Ingrid Jordebo Foundation of Christian Schools and Ingrid Jordebo v. Sweden, Europakommissionen den 6
mars 1987.
107

39

dessutom till möjligheten för föräldrar att låta sina barn gå i en privatskola eller
undervisa barnen hemma som en viktig utväg då föräldrarna på grund av sina religiösa
eller filosofiska övertygelser inte vill att barnen ska få sin utbildning i skolan.113
Fortsättningsvis yttrade Europadomstolen i målet Kjeldsen, Busk Madsen and
Pedersen v. Denmark att andra meningen i art. P1-2, dvs. föräldrarätten, ska läsas
tillsammans med den inledande meningen, rätten till utbildning.114 Domstolen menade
att artikeln domineras av dess första mening medan dess andra mening är ett bihang (an
adjunct) till den första.115 Följden av detta blir att föräldrarnas övertygelse inte kan
respekteras om den står i konflikt med barnets grundläggande rätt till utbildning.116 Så
länge barnets rätt till utbildning tillgodoses har däremot staten ingen möjlighet att gå
emellan barnet och en privat utbildningsform, förutom genom lagstiftning.117 Enligt
domstolens uttalanden i Kjeldsen, Busk Madsen and Pedersen v. Denmark måste
konventionen ses som en helhet vilket gör att de två meningarna i art. P1-2 ska läsas i
ljuset av varandra och i ljuset av framför allt art. 8, 9 och 10 (rätt till skydd för privatoch

familjeliv,

tanke-,

samvets-

och

religionsfrihet

samt

yttrandefrihet)

i

Europakonventionen.118
I det s.k. belgiska språkmålet,119 slog Europadomstolen fast att rätten till utbildning
till sin natur kräver statlig reglering. Domstolen anförde att denna reglering kan
förändras med tiden och variera mellan olika platser beroende på samhällets och
individers behov och resurser, men den får givetvis inte kränka rätten till utbildning
eller någon annan rätt i konventionen.120 Kommissionen har dessutom, i fallet Family H
v. the United Kingdom, slagit fast att art. P1-2 innefattar följande:
(...) A right for the state to establish compulsory schooling, be it in state schools or private
tuition of satisfactory standard, and that verification and enforcement of educational standards
is an integral part of that right. Therefore (...) to require the (...) parents to cooperate in the
assessment of their children’s educational standards by an educational authority in order to
ensure a certain level of literacy and numeracy, whilst, nevertheless, allowing them to educate

113

115
116
117
Harris, O’Boyle, Bates, & Buckley, Law of the European Convention on Human Rights, s. 699.
118
119
120
Case “Relating to certain aspects of the laws on the use of languages in education in Belgium” v. Belgium
(merits), Europadomstolen den 23 juli 1968, B5
114

40

their children at home, cannot be said to constitute a lack of respect for the (...) rights under Art.
2 of Protocol No 1.121

Art. P1-2 innefattar således en rätt för staten att reglera vilken typ av utbildningsformer
som får existera, en rätt att reglera förhållandena under vilka utbildningen sker för att
garantera en minimistandard samt en rätt att föreskriva skolplikt. Innebörden av fallet
Family H v. the United Kingdom är således att om lagen tillåter hemundervisning har
staten en rätt och en skyldighet att se till och kontrollera att den uppfyller en viss
kvalitet.
Den praxis från Europadomstolen som har refererats till hitintills ger
sammanfattningsvis föräldrarätten i art. P1-2 en vid tolkning. Syftet med föräldrarätten
är att skydda barnet mot statlig indoktrinering och att värna pluralism, intressen som bör
ges stor vikt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen har dessutom framhållit betydelsen
av fristående skolor och hemundervisning som alternativ till det statligt organiserade
skolsystemet. Den tolkning av Europakonventionen som har visats i det föregående kan
anses ge stöd för en liberal reglering av hemundervisning. Senare praxis från
Europadomstolen och -kommissionen visar dock att det finns utrymme för
konventionsstaterna att tolka konventionen på ett annat sätt. En behandling av denna
praxis följer här.
Hemundervisning har varit en fråga för Europadomstolen och -kommissionen i tre
olika mål. Det första är Leuffen v. Germany och gällde tillstånd till hemundervisning.
Sökanden var en mor som menade att Gud gett henne det exklusiva ansvaret och rätten att
undervisa sitt barn och hon var orolig över den akademiska och moraliska tillbakagången i
skolor. Då modern vägrat skicka sitt barn till skolan hade tyska myndigheter tilldelat barnet en
handledare (tutor) för att tillse att barnet närvarade vid skolundervisningen och för att ge ett
medicinskt och psykologiskt utlåtande om barnet. Modern hävdade att dessa beslut hade kränkt
hennes rätt enligt art. P1-2.122

Europakommissionen hänvisade till praxis från det belgiska språkmålet angående
staters rätt att reglera rätten till utbildning och att denna reglering kan variera över tid
och rum så länge den inte kränker barnets rätt. Vidare hänvisades till fallet Kjeldsen,
Busk Madsen and Pedersen v. Denmark som slår fast att det framförallt är genom statlig
undervisning som staten kan tillse att pluralism uppnås i utbildning och från fallet
Family H v. the United Kingdom som slår fast att en stat kan föreskriva skolplikt.
121
122

Family H. v. The United Kingdom, Europakommissionen den 6 mars 1984, s. 108.
Leuffen v. Germany, Europakommissionen den 9 juli 1992.

41

Kommissionen påpekade att rätten för föräldrar att tillförsäkra sitt barn utbildning i
överensstämmelse med sina religiösa och filosofiska övertygelser inte kan tillgodoses
om den står i strid med barnets grundläggande rätt till utbildning. I detta fall hade tyska
myndigheter kommit till slutsatsen att modern inte var kapabel att tillgodose sitt barns
rätt till utbildning och att hemundervisning därför skulle vara skadligt för barnet. Den
av myndigheterna utsedda handledaren hade sett till att barnet blev inskrivet i en katolsk
skola, eftersom barnets mor var praktiserande katolik. Kommissionen fann på dessa
grunder att rätten i art. P1-2 inte hade kränkts och avvisade klagan.123 Fallet innebär
sammanfattningsvis att rätten för föräldrar att undervisa sina barn i hemmet är beroende
av att föräldrarna är kapabla att utbilda barnet. Det slår också än en gång fast att art. P12 inte hindrar stater att föreskriva skolplikt, men begränsar inte fullgörandet av
skolplikten till det statliga skolväsendet.
Även fallet B.N. and S.N. v. Sweden (tidigare nämnda RÅ 1990 ref. 60) gällde
hemundervisning.
Klaganden hävdade att Sverige hade kränkt deras rätt i art. P1-2 att tillförsäkra sina barn en
utbildning som överensstämmer med deras religiösa och filosofiska övertygelser. De klagande
var vårdnadshavare till åtta barn som undervisades hemma. Vårdnadshavarna menade att
skolans undervisning skulle fördärva barnens kristna tro. Två av barnen hade inte fått
medgivande till fortsatt hemundervisning då de skulle börja årskurs 7 eftersom de högre
årskurserna ansågs vara så specialiserade och kräva en sådan social träning att
hemundervisningen inte var ett fullgott alternativ till skolundervisningen.

Kommissionen erinrade om att ett krav på att social träning måste ske genom skolgång
inte är högre ställt än vad som är allmän praxis i konventionsstaterna. Vidare ansågs
Sverige ha handlat inom sin “margin of appreciation” när föräldrarnas möjligheter att ge
barnet en fullgod utbildning bedömts och genom beslutet att föräldrarnas kvalifikationer
att lära ut kunskaper på högstadienivå inte var tillräckliga. Kommissionen anförde att de
två barnens rätt till utbildning måste ha företräde framför föräldrarnas rätt till respekt för
sina religiösa och filosofiska övertygelser i det här fallet och beslutade att det inte hade
skett någon överträdelse av rättigheterna i art. P1-2.124
Det tredje beslutet är fallet Konrad v. Germany i vilket Europadomstolen bekräftade
Kommissionens tolkning av art. P1-2 och avvisade klagan.

123
124

Leuffen v. Germany, Europakommissionen den 9 juli 1992, p. 1.
B.N. and S.N. v. Sweden, Europakommissionen den 30 juni 1993.

42

Föräldrarna i detta fall ansåg att det var en skyldighet för dem att utbilda sina barn i
överensstämmelse med bibeln och kristna värderingar, att deras barns deltagande i skolans
lågstadieutbildning skulle strida mot deras personliga övertygelser vad gäller läroplan och
utbildningsmetoder samt att obligatorisk närvaro i skolan skulle skada barnens religiösa
utbildning eftersom utbildningen i den tyska skolan var religiöst neutral.125 Ansökan om
hemundervisning avslogs då skolplikt förelåg och något utrymme för hemundervisning av
religiösa eller filosofiska skäl inte existerade i den tyska lagen.126

Klaganden i målet var barnen och det kunde därför inte påstås att föräldrarna genom
hemundervisning ville påtvinga barnen deras religiösa övertygelser. Trots detta
tillämpade Europadomstolen den princip som domstolen hade slagit fast i tidigare
praxis, att föräldrars övertygelser inte kan stå i vägen för barns rätt till utbildning.
Principen ansågs tillämplig eftersom domstolen menade att barnen var oförmögna att
förstå konsekvenserna av sina föräldrars beslut om hemundervisning. På grund av sin
unga ålder skulle det vara mycket svårt för barnen att ta ett självständigt beslut i frågan,
resonerade domstolen.127 I detta fall gick domstolen längre än resonemanget i Leuffen v.
Germany om det enskilda barnets rätt till utbildning. För att avfärda det faktum att
hemundervisning är tillåtet i de flesta europeiska länder fäste domstolen vikt vid
Tysklands ”margin of appreciation”. Tyskland ansågs ha handlat inom ramen för denna
genom en skollagstiftning som föreskrev skolplikt och en mycket restriktiv hållning
gentemot hemundervisning då myndigheterna och domstolarna hade ansett att såväl
barnets kunskapsinhämtning som dess integration i och erfarenheter av samhället blir
lidande vid hemundervisning. Tysklands författningsdomstol bedömdes också ha dömt i
enlighet med sin praxis då den betonat samhällsintresset i att inte låta parallella
samhällen grundade på andra övertygelser växa fram samt vikten av integration av
minoriteter för demokratin.128 Europadomstolen framhöll också att inget hindrar
föräldrar att utbilda sina barn efter skolan och på helger och att de tyska reglerna därför
inte gör att föräldrarnas rätt begränsas på ett oproportionerligt sätt. Europadomstolen
hänvisade härvid till sitt eget uttalande i fallet Kjeldsen, Busk Madsen and Pedersen v.
Denmark och påpekade att obligatorisk skolnärvaro på lågstadiet inte fråntar klagandens
föräldrar följande rätt:

125

Konrad v. Germany, Europadomstolen den 11 september 2006, p. 1.
Konrad v. Germany, Europadomstolen den 11 september 2006, p. A.
127
128
126

43

Uppsats hemundervisning

Recommended

Recommended

More Related Content

Featured

Featured (20)

Uppsats hemundervisning