1. Fågelskådning har växt till en mindre folkrörelse i Sverige och lockar numera allt fler kvinnor.
Di Weekend ställer in skärpan på raritetsjägarna och ornitologins Indiana Jones – samt följer
med det snabbväxande nätverket Rapphönorna ut i markerna.
PETER LUNDEGÅRDH (TEXT) & JACK MIKRUT (FOTO)
peter.lundegardh@di.se, 08-573 651 78
Skådarnas tid är nu
1 6 | R E P O R T A G E

2. SVERIGES
VANLIGASTE
FÅGLAR
På det här uppslaget
finns Sveriges tre vanli-
gaste fåglar – känner du
igen dem? Se svaret
nederst på sidan.
»Det är lite tidigt på säsongen, men det
ligger en knölsvärta utanför Trondheim.
Om den blåser över till Sverige kan den
dra många skådare.”
HANS BISTER är en luttrad skådare. När jag når
honom på telefon veckan före påsk befinner han
sig i Spanien och har genskjutit rovfågelsträcket.
Han är inte alltför hoppfull om att vi ska få upp­
leva ett så kallat ”drag” – att följa entusiaster som
kastarsigivägeftersällsyntafåglarochsomsätter
en ära i att ”kryssa” nya arter.
När larmet går är det nämligen som när poli­
sens insatsstyrka rycker ut.
”Inom en timme kan 100 bilar vara på väg
genomSverige,ochdetärnoglågträknat.Jagtror
att vi mobiliserar fortare än armén”, säger Hans
Bister.
Han har ett förflutet i tidningsbranschen och
sitter nu i redaktionen för Roadrunner, ett maga­
sinsomzoomarinpådemsomtarfågelskådandet
på blodigt allvar.
”Läsekretsen är smal”, erkänner han.
Fler kvinnor, bättre stämning
Antalet medlemmar i Sveriges ornitologiska
förening, SOF, stod länge och stampade på runt
10 000. Vid sekelskiftet hände dock något. Vik­
tigast var sannolikt starten av ’Vinterfåglar runt
knuten’, en nationell kampanj för att få svenska
folket att räkna fåglar runt sina fågelbord.
”Plötsligtnåddeviutäventillfolkmedettslum­
rande intresse. Sedan dess har antalet medlem­
mar vuxit till 17 000. Andelen kvinnor ökar mar­
kant. 41 procent av alla nya medlemmar är kvin­
nor.På1970­taletvardensiffran1procent”,säger
ANDERS WIRDHEIM,informationsansvarigpåSOF.
Kvinnorna syns på flera sätt även i fält. Om det
tidigare mest var män i militärgrönt från över­
skottslagret är det i dag betydligt mer high tech
och färgglatt. Framför allt är det mycket bättre
stämning.
Jag vet, för jag har själv tillbringat åtskilliga
daggvåta svinottor vid det lilla vindskyddet
längst ut på udden vid Ottenby. Stämningen
bland skådarna då, på 1980­talet, var minst
sagt surmulen. I dag blåser andra vindar.
Vårkänslorna dämpas en aning av den
lågatemperaturendengråmulnamorgon
då vi följer med Rapphönorna. Det är ett
nationellt nätverk för kvinnliga fågel­
skådare som breder ut sig över landet.
InitiativtagareärGIGI SAHLSTRAND,och
vi befinner oss på hennes hemmaplan
vid Svartsjö slott på Färingsö väster
om Stockholm. Hon är inne på
fjärde året som professionell
fågelskådare och guide, med både exkursioner
i Stockholmstrakten och skräddarsydda skådar­
resor i och utanför Sverige, bland annat på Island,
OmanochkommandevinterTrinidadochTobago.
”Nördstämpeln är borta. Nu ses fågelskådning
som en kul och spännande sysselsättning”, kon­
staterar hon.
Bakgrunden till att antalet fågelskådare ökar
går bland annat att hitta i att allt fler pensionärer
har det gott ställt och är friska.
”De har tid över och är pigga. Med fågelskåd­
ning finns det ett mål och mening med en prome­
nad, utöver att få frisk luft och motion. Även foto­
graferna är en målgrupp som växer. De vill lära
sig mer om fåglarna de fotar.”
”En festklädd Anders Borg”
Hon är en av ytterst få kvinnor i Norden, kanske
den enda, med fågelguidning som huvudsyssla.
”Jag kan knappt tro att det är sant själv. Jag var
lite rädd för att det skulle döda min hobby, men
detärsåstorvariationiskådandetochaldrignågra
rutiner. Jag fattar inte att folk kan gå där ute
i naturen och inte vara intresserade av fåglar.”
Gigi Sahlstrand har blivit något av ett affisch­
namn. Hon har skrivit en fågelbok, hörs i radio
och syns i tv­inslag. Det är lätt att förstå varför när
manserhenneinaction.Honärettfullblodsproffs
#16 • FREDAG 6 MAJ 20161 8 | R E P O R T A G E
Eva Lindqvist gillar framför allt
lugnet i fågelskådningen – men har
heller ingenting emot om det är lite
guldkant på skådarresan.
Gigi Sahlstrand är proffsguide och
initiativtagare till Rapphönorna, ett
nationellt nätverk av kvinnliga få­
gelskådare, en skara som växer
kraftigt.
Hur många olika arter har varit
inom synhåll i dag? Fågelskådarna
bockar av.
Rapphönorna vid en skådar­
morgon på Färingsö väster om
Stockholm.
ochexpertpåartbestämningfördummies:
Den svartvita viggen med sin karakte­
ristiska tofs beskriver hon som ”en fest­
klädd ANDERS BORG”. Gulsparvens sång –
den räknar till sju – blir med Gigis ord
enklareattkommaihåg:”Ett,två,tre,
fyra, fem, sex… guuuuuuul”. Siluet­
ten av en gråhäger påminner i flyk­
ten om McDonald’s logga. Salskra­
kehannen kallar hon ”en maräng­
sviss, gräddvit med chokladsås på”.
En stående ”frusen gråhäger ser ut som BOB
DYLAN”ochdenlillakungsfågelnkanman”nästan
postaettdussinaviettbrevmedettendafrimärke
som porto”.
Bockar av 40 arter
MediRapphönornadenhärmorgo­
nen i början av april finns EVA
LINDQVIST, som beskriver sig som
något av en lyxskådare, ”gärna
bubbel i stället för kaffe”. Hon
har varit med på några guid­
ningartillsammansmedGigi
Sahlstrand och gillar sär­
skilt den avslappnade
stämningen.
”Man kan inte
stressa runt när man tittar på fåglar. Det gäller att
hitta ett lugn och samtidigt koncentrera sig. Det
ärjuingensomgårruntochstirrarnedisinmobil­
telefon här direkt.”
Vissa i gruppen är nybörjare som gått studie­
cirkel under vintern, andra sådana som hållit på
några år och beväpnat sig med tubkikare.
ELISABETH KEMPE från Bromma:
”Jag började med att titta på sjöfågel, det var
enklast eftersom de låg stilla. Jag gillar fågelskåd­
ning för att det är roligt sätt att uppleva Sverige.
Jagfickmintubkikarei50­årspresent”,sägerhon
medanenenkelbeckasinpåsinfladdrigaflyktoch
med sina stjärtfjädrar framkallar det karakteris­
tiska lätet ”bä­bä­bä” medan den dalar till mar­
ken i bakgrunden.
En liten solstrimma trycker ett värmande
pekfinger på sånglärkornas play­
knapp, för de börjar omedelbart
att drilla.
Tätt packade i ett
fågeltornbockarvi
snabbt av brun
kärrhök och bläs­
gås. Efter avslutad
exkursion kan vi räkna ihop 40 arter, bland annat
den uppkäftigt färgglada steglitsen och en maje­
stätiskt seglande havsörn.
Vid fågelbordet som Gigi Sahlstrand satt upp
intill slottsparkeringen får vi ett sista praktiskt
tipspåhurmankanurskiljaentalgoxhanne:hans
”svarta slips på bröstet är bredare än honans”.
350 miljoner fåglar i Sverige
Uppskattningsvis en halv miljon svenskar matar
fåglar vintertid. Om var och en lägger en hundra­
lapp, vilket sannolikt är i underkant, handlar det
om 50 miljoner kronor. Fågelskådare bidrar till
samhällsekonominpåflersätt.Ienundersökning
från HUI Research 2014 framgår att 128 000 per­
soner kom för att titta på trandansen vid Horn­
borgasjönvilketgenereradecirka44miljonerkro­
nor till bygden.
Ringmärkning har pågått i Sverige sedan 1911.
Landets 21 fågelstationer märker cirka 300 000
fåglar om året. Grovt räknat finns det 70 miljoner
fågelpar, eller 140 miljoner individer i Sverige
under en säsong. Om de i snitt får tre ungar var
handlar det om 350 miljoner fåglar.
”90 procent av dem är flyttfåglar och en hög
Lövsångare:13,2miljonerhäckandepar.Bofink:8,4miljoner.Rödhake:3,8miljoner.
#16 • FREDAG 6 MAJ 2016 | 1 9

3. H
anärohotadettaiSverigepådensåkall­
lade världslistan. Han har sett 9 235 av
de drygt 10 600 arter som finns på pla­
neten. Läkaren CLAES-GÖRAN CEDER-
LUND har bara ett par britter före sig på listan över
de som har sett flest fågelarter i världen.
”Ingenavosskommeratthinnaellerklaraavatt
se alla med nuvarande takt. De sista 500 arterna är
nästan omöjliga, dels för att de inte setts på länge,
dels för att de finns i områden som är för farliga att
besöka,somSödraSudanellerNorraAfghanistan.”
Jag får tag på honom dagen efter att han och
hustrun ANGELA återvänt hem från en fyra veckor
lång resa till Peru (den sjunde trippen dit).
I februari och mars var de en månad
i Brasilien. Det brukar bli fyra eller
fem resor om året.
”Förmigärdetingentävling,jag
noterar bara vilka jag sett. I år har
det hittills blivit 70 nya arter och
ytterligare 50 blir det säkert när vi
åker till Amazonas en månad i höst.”
Han och hustrun Angela har skådat i 125 län­
der, varav en resa till nordöstra Sibirien för tio år
sedan smäller riktigt högt.
”Den ryska ishavskusten är fantastisk. Det är
enheltannansakattsedeartersomsträckerförbi
här hemma på sina riktiga häckningsplatser.”
Skådarresorna har sina baksidor: han lägger
minst 200 000 kronor om året på resor och har
även en del kryss på kroppen i form av ärr.
”Jag har varit med om bilolyckor, helikopter­
krasch, frakturer och drabbats av malaria två
gånger. Jag är i hyfsad form, men det börjar bli
segtpåöver4 500metershöjdnumera.Manmär­
ker att man inte är sjutton år längre.”
»70 NYA ARTER
– BARA I ÅR«
S
omligabyterlivsstilförattmaximerasin
fågelskådarhobby. Som ELSY-BRITT
SCHILDT. Så fort de egna barnen lämnat
boet flyttade hon från Lund till Öland.
Att ta med sig pick och pack till en liten by all­
deles intill Ottenby för fem år sedan var en själv­
klarhet.
”Det är ju ornitologins Mecka.
Här kan jag skåda så mycket det
bara går”, säger hon.
Somcancerläkareserhonfågel­
skådningen som ett utmärkt red­
skap att ladda batterierna för att
kunna möta nya livsöden.
”Att ställa sig på udden eller gå ut på
Alvaret är ett privilegium. Men jag har fått betala
ettpris.Detfinnsintesåmycketannatattgörahär.”
Hon muttrar att våren hittills bjudit på få rari­
teter, men konstaterar samtidigt att det varit bra
för arbetsmoralen.
Detstårinteuttryckligenihennesanställnings­
kontrakt, men på en post­it­lapp på baksidan
nämns att hon aldrig ska behöva jobba veckorna
21 och 41 – de stora flyttsträcksperioderna.
”Då lever jag närmast fältliv, har alltid rygg­
säckengpackad,bilentankadochmobilenladdad.”
Bland kvinnliga skådare slåss hon om tätposi­
tionen med sina 422 arter. Irriterande nog blev
hon av med ett kryss för en alpkaja i höstas efter
ett beslut i raritetskommittén.
”Man måste verkligen se och höra fågeln själv
och kunna bestämma den för att få räkna krysset.
Det här är ingen glidarhobby – det krävs hårt
arbete. När det kommer ett drag får jag alltid tun­
nelseende, högt blodtryck och pulsen går upp.
Man måste dra på en gång.
»DET ÄR INGEN
GLIDARHOBBY«
LEDER FLOCKEN. Guiden Gigi Sahlstrand i spetsen för Rapphönorna, utrustade med kikare, papper, penna och fika på exkursion på Ekerö.
dare. Utflykter med kikare runt halsen kom hon
i gång med för tre år sedan och har hittills sett 160
arter. Härfågel står just nu högst på önskelistan.
Hon bekräftar det ökande intresset för fågel­
skådning.
”Jag märker det bland kolleger och andra i nä­
ringslivetsommanstöterpåijobbet.Detärmånga
som är nyfikna. Och det är ett intresse man kan
fortsättamednärmanbörjarjobbalitemindre.Det
finns ju många resor man kan åka på som lockar.”
AnnelieDahlqvistsjöngtidigareikörochfågel­
skådningen har precis samma effekt.
”Man tänker inte på någonting annat när man
är ute. Det rensar skallen och man hämtar energi.
Man träffar många människor som man kanske
aldrig skulle stöta på annars. Det spelar ingen roll
om man är vd eller vaktmästare, jobbar som för­
skolelärare eller är it­tekniker – man har samma
intresse. Dessutom ger fågelskådningen alla pro­
menader en större dimension. Man kan ju skåda
var man än är.”
Stina Andersson tillhör den nya generationen
fågelskådare. Med sina 27 år platsar hon i det
yngre gardet av skickliga skådare som också fyllt
påarsenalenmedcertifikatsomringmärkare.Hon
görregelbundetinsatservidOttenbyfågelstation.
Minervaugglan en önskedröm
Redan som liten blev hon utsläpad av föräldrarna
och engagerade sig senare i fältbiologerna – en
inkörsport för många blivande ornitologer.
”Det är en sak att se fåglar i fält, en helt annan
sak när man håller dem i handen. Det är något
speciellt när man får ögonkontakt vid ringmärk­
ningen.”
”Jag minns fortfarande när jag första gången
höll en dvärgbeckasin i handen i labbet. Det är
häftigt att en så liten fågel kan avverka så många
mil utan att landa.”
Hon har även varit med vid ringmärkning av
ugglor, fått sin beskärda del av skarpa klor i hän­
derna och burit hjälm i skogen när de besökt slag­
ugglors bon.
”Jag är extremt förtjust i ugglor. Att få se en
minervauggla sitta på någon stenmur i ett fint
soligt landskap vore en önskedröm. Jag målar
| 2 1
FOTO:MAGNUSCORELL
LEDER FLOCKEN. Guiden Gigi Sahlstrand i spetsen för Rapphönorna, utrustade med kikare, papper, penna och fika på exkursion på Ekerö.
andel av dem dör i samband med flytten under
vintern. Nu på våren räknar man med att det
irundatalär100miljonerfåglarsomkommertill-
baka från sina vinterkvarter”, säger Anders
Wirdheim.
En del har flugit långt. Overkligt långt.
I juli 2003 ringmärktes en silvertärna utanför
Hälsinglandskust.Ibörjanavdecembersamma
år hittades den svårt medtagen och döende
på en strand på Stewart Island – strax
söder om Nya Zeelands sydö.
Gps-sändare har kunnat visa hur sill-
trutar som häckat i Björns skärgård
i Uppland flugit till nordöstra hörnet av
Victoriasjön i Afrika. Data visar att de kor-
sade Röda havet och Arabiska halvön på
mellan 5 000 och 6 000 meters höjd i 100
kilometer i timmen.
”Detöverstigernästanvårfattningsförmågaatt
de klarar de kalla och syrefattiga förhållandena
på den höjden.”
Att många fåglar tar höjd under flyttningen
beror sannolikt på att de behöver kyla ned sig.
”De utvecklar så mycket värme under flykten.
Att de orkar flyga länge beror på att de har luft-
säckar på lungorna som så att säga gör att de får
syre både på in- och utandning”, säger Anders
Wirdheim.
Myrspoven kan avverka 1 000 mil från Alaska
till Nya Zeeland på sex till nio dygn, nonstop. En
flygning utan några som helst förfriskningar.
Bränslet är lagrat fett. Maratontricket är att de
ställer om sin ämnesomsättning så att fett i fett-
vävnaden snabbt bryts ned och transporteras via
blodettillflygmusklerna.Omfåglariställetskulle
laddabatteriernamedkolhydratenglykogenkrävs
en mängd, eller vikt, som skulle göra det omöjligt
för dem att lyfta.
Höjdrekordet innehar en gam som kolliderade
med ett flygplan på 11 000 meters höjd, troligen
på grund av en tropisk storm i området som
tvingade upp fågeln på de höjderna.
Livslånga äktenskap
Somliga arter har högsta växeln i redan från bör-
jan. Flera dubbelbeckasiner har kunnat skådas på
sin flygning från trakterna av Ånnsjön i Jämtland
via Nigeria till Kongo. Resan till Nigeria tog tre
dygn med en snittfart på 90 kilometer i timmen.
”Demåstehittaluftlagermedmycketmedvind”,
säger Anders Wirdheim.
Han fascineras för egen del även av fåglarnas
sociala liv.
”Detfinnsmångasvenskastudiersomvisarhur
kråkfåglar har livslånga äktenskap, medan små-
fåglarna visar upp en närmast upprörande pro-
miskuitet. Hanarna försöker få flera honor, med-
an honorna hoppar över skaklarna så fort tillfälle
ges. Varje individ försöker få så goda möjligheter
som möjligt för att få en stor och bra avkomma.”
Fågelresor lockar många
I en högst ovetenskapliga genomgång som Di
Weekend har gjort framskymtar att det finns
många läkare och revisorer bland landets fågel-
skådare. ANNELIE DAHLQVIST, vd för revisorernas
branschorganisation FAR, är en av dem.
Hon bor i Ängelholm, har övernattningslägen-
het i Stockholm och började som trädgårdsskå-
OVANLIGA
SKÅDNINGAR
I SVERIGE
Skrikstrandpipare
(bilden)
Amerikansk sjöorre
Purpurhäger

4. också och det har blivit väldigt mycket ugglor.”
Stina Andersson ser gärna nya arter, men säger
sighaettsuntförhållandetillskådningenochåker
inte från Stockholm till Malmö utan tvekan.
”Men det är klart, om jag hade haft en egen bil
hade det kanske varit en annan sak…”
”Min eländige granne”
Fågelskådning har blivit aningen enklare med ny
teknik. Den första appen om fåglar kom redan
2004 i Sydafrika. I Sverige började de dyka upp
först för tre år sedan. En hyfsat ny heter Kvittero­
mat. Den fungerar som Shazam och kan berätta
vilken fågelart som sjunger (i stället för artisten
bakom en låt). För skådarproffsen är Bird Alarm
ett måste. Uppdateringarna där innehåller minst
sagt noggranna positionsangivelser, inklusive
karta och kan se ut så här:
”Tajgablåstjärt
1 ex honfärgad
Ses stationär
Jag obsar – säkert bestämd
Norrsidan av ön, precis öster om fyren i buskarna
längs med stigen. Ej sedd på tio minuter.”
En del medlemmar använder galghumor, som
i den här observationen av en röd glada som setts
i Tungelsta:
”Sågs av min eländige granne O. Carlheden.
Sträckte mot NO över Lillgårdsvägen 40. Själv är
jag ute och primärskådar på annan ort och slapp
således få tomtkryss.”
Club 300, föreningen som förr krävde att man
sett 300 arter för att beviljas inträde, fungerar nu­
mera som en dynamo för entusiasterna.
Bland dem som nått 300 arter är nästa hägran­
de mål 400.
”Och i gänget som passerat 400 och är på väg
mot 450 är det en riktig kamp. Det är knappt de
vågar lämna landet av rädsla att eventuellt missa
om det kommer in en raritet”, säger Hans Bister.
En svensk ornitolog som gjort sig internatio­
nellt känd är PER ALSTRÖM, professor på Sveriges
lantbruksuniversitet och Uppsala universitet och
tills nyligen gästprofessor i Kina. Han är ett slags
blandning av en nutida Linné och Indiana Jones
(kikaren – i stället för piska – alltid inom arm­
längds avstånd).
Hanharbeskrivitsjunyafågelarter.Densenaste,
Himalayatrasten, upptäcktes under tufft fältarbete
på4 000metershöjdutmedHimalayassluttningar
på gränsen mellan nordöstra Indien och Kina.
”Jag har en andraplats när det gäller nya fågel­
arter beskrivna i Asien under de senaste 50 åren,
och är bland de tio personer som beskrivit flest
nya arter i världen under samma tidsperiod”, sä­
ger Per Alström som till och med har en sångare
uppkallad efter sig, Alström’s Warbler.
"Fantastiskt när poletten trillar ned"
Exakt hur många arter som han zoomat in
i kikaren har han ingen aning om.
”Jag har aldrig räknat efter, men några tusen är
det säkert. För mig handlar det om naturroman­
tik. Det är inte bara fåglar, känslan av att vara ute
i och få se vackra miljöer och uppleva andra kul­
turer.Jagharsettväldigtmyckettigerochförnåg­
ra år sedan min första snöleopard.”
Han började titta på fåglar som sexåring vid
Askimsviken söder om Göteborg och är numera
expert på det som i skådarkretsar kallas ”LBJ”
(little brown jobs) – hopplöst oansenliga arter.
”Jag har ett sjukligt intresse för de fåglar som
ärsvåraattsärskilja.Detärfantastisktkulnärpol­
letten trillar ned och man förstår att den svarta
pricken på örontäckarna är det som skiljer en art
frånenannan.Fåglarkanselikadanautmenvara
genetiskt väldigt olika.”
Numera ger dna­tester svar på många frågor,
men Per Alström har också ägnat sig åt musei­
ornitologi,detvillsägarestruntivärldenochrotat
bland arkiverade exemplar för att lösa vissa gåtor.
Och däremellan krängt på sig ryggsäcken med
uppemot 15 kilo utrustning, kamera, handkikare,
tubkikare,inspelningsapparaterochfångstutrust­
ning för vandring i höghöjdsterräng eller kamp
genom täta bambusnår för att få korn på extremt
tillbakadragna sångare.
”Arter dör ut av och till och så mycket som en
åttondel av alla världens fågelarter anses vara
utrotningshotade. Men än så länge ökar antalet
genom att nya arter upptäcks i och med att under­
arter klassificeras om som egna arter.”
Dessanyaarterharettspecielltsmeknamnbland
raritetsjägarna:”ettsoffkryss”,detvillsägaettgra­
tis tillskott på Club 300­medlemmarnas listor.
Jakten på stensvalan
Di Weekends förhoppning om att få uppleva pul­
sen kring ett äkta drag grusas. Rariteterna låter
vänta på sig. Men det finns värre tillstånd för en
ornitolog,somnärensällsyntartsiktatsmenman
missar att se den. En så kallad dipp. Det drabbar
alla som jagar kryss, men blir också bra historier.
En av de mest snöpliga dipparna kan Hans
Bister skryta med. Han åkte från Stockholm till
Öland i jakt på en stensvala. Den hade varit syn­
lig i några dagar och var ett morgontrött exem­
plar som började flyga först vid tiotiden på morg­
narna.
Norr om Kalmar fick Hans Bister en rapport
i mobiltelefonen om att den var uppe på vingar­
na.
”Jag fick ett nytt larm när jag befann mig mitt
på Ölandsbron. Den var tagen av en sparvhök och
var på väg att bli uppäten. Det var bara att vända
och åka hem till Stockholm
igen.”
PETERLUNDEGÅRDH
peter.lundegardh@di.se
ALLT FLER
ÄR HOTADE
ºDet finns i dag
10 637 fågelarter
i världen med 20 490
underarter, enligt den
internationella ornito-
logisammanslut-
ningen IOC.
ºAntal arter som
häckar i Sverige:
cirka 250.
ºAntal arter som ses
varje år i Sverige:
cirka 350.
ºAntal arter sedda
i Sverige: 510.
ºFörsta svenska
skådare som kom upp
i 400 arter i Sverige
var Mikael Nord, Var-
berg, med en mong-
olpip- lärka på
Gotland 1998.
ºI toppen på Sveri-
gelistan ligger för
närvarande Bertil
Svensson i Södra
Sandby. Han nådde
drömgränsen 450
med en bruntrast
för några år sedan
och har sedan dess
klättrat vidare till 461.
ºAntalet hotade
svenska fågelarter har
sedan 2010 ökat från
38 stycken till 52 arter
i fjol, enligt Artdata-
bankens rödlistade
arter i Sverige 2015.
KÄLLA: ARTDATABANKEN
OCH CLUB 300
KÄNDA
FÅGEL-
SKÅDARE
Jonathan Franzen
(författare)
Damon Albarn
(artist)
Paul McCartney
(artist)
Wes Craven
(regissör)
Jeremy Clarkson
(tv-personlighet)
Jarvis Cocker
(artist)
Mick Jagger
(artist)
Agatha Christie
(författare)
Albert Einstein
(vetenskapsman)
Ian Fleming
(författare)
Jimmy Carter
(politiker)
Jalle Lorensson
(Wilmer X)
KÄLLA: NATUREINDEVON.CO.UK
»För mig handlar det om naturromantik. Det är inte
bara fåglar, känslan av att vara ute i och få se vackra
miljöer och uppleva andra kulturer.«
Per Alström, ornitolog
HISNANDE RESA.
Fågelskådaren
Per Alström
i Sichuan,
i Kina, i juni
2015.
FOTO:ZHAOCHAO
#16 • FREDAG 6 MAJ 20162 2 | R E P O R T A G E