Hjälp! Jag gjorde illa Linn

Publicerat med tillstånd
Hjälp! Jag gjorde illa Linn
Text Jo Salmson
Bild Veronica Isaksson
Bonnier Carlsen 2012

hjälp! jag gjorde illa linn
© Text: Jo Salmson 2012
© Bild: Veronica Isaksson 2012
Formgivare: Sandra Bergström
Redaktör: Stina Zethraeus
Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö
Typsnitt: Bembo
Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm
Tryckt av Livonia Print i Lettland, 2012
isbn 978-91-638-7052-1
Hjälp !
gjorde illa
Jag
Linn
www.bonniercarlsen.se Jo Salmson
Veronica Isaksson
Text Jo Salmson

6
Jag och Linn
är nästan aldrig osams.
7
Men idag är ingen vanlig dag.
Redan när jag vaknar är jag
på dåligt humör.
Text Jo Salmson

8
När vi ska äta backar Linn
rakt in i min tallrik.
Köttbullarna rullar ut över golvet.
Tallriken går i två delar.
9
Fröken grälar på mig.
Linn säger ingenting.
Text Jo Salmson

10
Jag får torka med en stor mopp.
Det finns inga extra tallrikar.
Jag måste låna en av klassen bredvid.
11
När jag äntligen kan börja äta
är maten kall.
Det ligger bara fyra köttbullar
kvar på fatet. Publicerat med tillstånd
Text Jo Salmson

12
Jag är arg på Linn hela eftermiddagen.
Ändå måste jag följa med henne
efter skolan.
Det har min mamma bestämt med
hennes mamma.
Jag går lite bakom Linn
och Eden.
Helst vill jag vara ensam,
men det går ju inte!
Text Jo Salmson

15
På tisdagar är hon lärare för några
som vill flytta till Spanien.
Ibland får jag vara hos mormor,
ibland är jag hos Linn.
14
Min mamma arbetar extra.
Hon pratar spanska lika
bra som svenska.
Text Jo Salmson

16
Linn vill att vi ska leka med hennes
monster. Det vill inte jag!
Jag vill spela på hennes dator.
Men Linn står alldeles för nära. Jag
kommer inte ens runt första banan!
Linn vill inte att jag ska vara arg längre.
Jag märker det, men jag vet liksom
inte hur jag ska sluta.
17
Text Jo Salmson

18
När Linn kommer med glass
blir jag alldeles knottrig.
Om hon inte stört hade jag
säkert klarat fram till bana tre.
Jag skjuter stolen bakåt. Fort.
Nu är det hennes tur att tappa
en tallrik, tänker jag.
19
Fast egentligen tänker jag inte.
Det är bara något som far
igenom mig.
Om jag hade tänkt hade jag låtit bli.
Text Jo Salmson

20
Linn tappar båda skålarna.
Sedan skriker hon.
Stolens hjul har kört
över hennes fot.
Nu sitter de minsta
tårna fast!
Jag blir stel som en pinne och bara tittar. Publicerat med tillstånd
21
Text Jo Salmson

Linns mamma kommer springande.
Hon knuffar av mig från stolen.
Sedan välter hon den och lirkar
ut Linns fot.
Det rinner blod från tårna.
Massor av blod.
22
23
– Håll här, säger Linns mamma.
Hon visar var jag ska trycka.
Så hämtar hon bandage.
Text Jo Salmson

– Nu får du gå hem, säger
Linns mamma. Vi måste åka
till sjukhuset.
Jag har gått hem själv förut.
Mamma har gett mig nyckel, så att
jag kan komma in om hon är lite sen.
24
25
Jag nickar åt Linns mamma,
men jag säger ingenting.
Jag har en stor klump i magen.
Text Jo Salmson

Linns mamma tror att det var
en olyckshändelse.
Har Linn förstått att det var mitt fel? Publicerat med tillstånd
26
Jag menade inte att göra
Linn illa!
Fast det är inte sant …
Jag var ju arg när jag
rullade bak stolen.
Just då ville jag knuffa
henne.
27
Text Jo Salmson

Linn har slutat att skrika.
Nu gråter hon bara.
28
I hallen försöker jag ringa till
mamma, men hon svarar inte.
Linns mamma låser dörren. Så
bär hon Linn nedför trappan.
Jag går långsamt.
När jag kommer till porten
har den redan slagit igen.
Text Jo Salmson

30
Där utanför är det mörkt.
Det är is på stenplattorna.
31
Jag har aldrig gått hem ensam i
mörker förut.
Text Jo Salmson

32
Det är inte långt. Tvärs över gården,
och sedan en kort bit längs gångstigen
vid lekplatsen.
33
Sedan svänger man runt hörnet
på vårt hus.
I den andra porten bor vi.
Text Jo Salmson

34
Första biten är inte farlig.
Gatlyktorna är hela. Det är
nästan lika ljust som på dagen.
Det sitter folk och äter i
många av köken.
Om jag skriker kommer
några att undra vad som
händer. Då tittar de säkert ut!
Text Jo Salmson

36
Bakom lekparken ligger skogen.
Det rör sig i buskarna!
Jag vågar nästan inte andas.
Sedan hör jag ett ljud som jag
känner igen.
Det är en fågel som flaxar
med vingarna.
37
Jag tror inte på spöken. Men nu
tänker jag att jag inte är alldeles säker.
Det kan ju finnas spöken fast man
inte tror på dem.
Text Jo Salmson

Jag går med korta, snabba
steg längs gångvägen.
Allra mörkast är det precis
vid huset, nära väggen.
39
Mamma svarar inte denna
gången heller.
Det hade varit skönt att
prata med henne. Nu måste
Publicerat med tillstånd jag gå förbi hörnet ändå.
Text Jo Salmson

40
Lampan i den första porten är trasig.
Framme vid vår port finns det
som en pöl av ljus.
Jag är snart hemma, tänker jag.
41
Det är då jag hör det.
– Det luktar blod, säger någon
med knarrig röst. Publicerat med tillstånd
Text Jo Salmson

Jag tvärstannar.
Jag vet att jag har blod
på händerna.
Linns blod.
42
Det finns en stor
fläck mitt fram på
tröjan också.
Det är så äckligt
att jag inte velat
tänka på det.
Linns mamma hade för bråttom.
Jag hann inte ens tvätta händerna.
43
Spöken kan säkert känna lukten av blod !
De har ju inget eget …
Kanske är de på jakt efter färskt blod,
så att de kan bli levande igen ?
Text Jo Salmson

– Jag ser ingenting, säger rösten.
Den kommer från planteringen.
Där ligger någonting.
En stor mörk skugga ! Skuggan
rör sig.
– Jag tror att jag har brutit
armen, säger rösten.
Då tänker jag att det inte kan
vara något spöke.
Sen tänker jag att det
kanske är ett skelett !
Fast egentligen har jag
redan slutat vara rädd.
Text Jo Salmson

Det är en tant som ligger där.
Den gamla, som bor i porten
bredvid vår.
Jag vet inte vad hon heter
men jag har sett henne
ganska ofta.
47
Text Jo Salmson
Hon blöder från ett sår i pannan.
– Jag halkade på isen, säger hon.

48
Jag vet att man ska ringa 112 om det
händer en olycka.
Först är det läskigt.
Tänk om de tror att jag busringer?
49
Mannen lyssnar och frågar.
Jag kan svara på allt.
Jag kommer till och med ihåg
numret på porten. Publicerat med tillstånd
Text Jo Salmson

50
Det tar ett tag.
Jag sitter på trappan
bredvid tanten.
–Vilken tur att du kom förbi,
säger hon.
Och det är det. För hela tiden
medan vi väntar är gatan tyst
och tom.
Text Jo Salmson

Precis när ambulansen kör upp
mot huset kommer mamma.
Först tror hon att det är jag
som gjort mig illa.
– Du blöder! säger hon.
Text Jo Salmson

54
Medan ambulansmännen
tar hand om tanten talar
jag om vad som har hänt.
Fast jag säger inte att jag
backade stolen med mening.
För när jag ska berätta det
börjar jag att gråta.
– Inte ska du gråta som har
varit så duktig, säger tanten.
Text Jo Salmson

56
Ambulansen tutar inte när den
åker sin väg.
Det är bra, för då vet man att
den inte har så bråttom.
Text Jo Salmson

58
Medan mamma värmer maten
tvättar jag mina händer och
byter tröja.
59
Mamma tänder adventsljusen
fast det inte är dags ännu.
– Vi behöver ha det lite
mysigt, säger hon.
Text Jo Salmson

Innan jag går och lägger mig
kommer det ett sms.
Det är från Linn. fyra stygn.
nu är jag hemma. ses i
morgon ? Står det.
Och så har hon kopierat in en
glad gubbe.
61
blooood ! svarar jag.
Och så skickar jag med
en liten ledsen vampyr.
Text Jo Salmson

Hjälp! Jag gjorde illa Linn

Recommended

Recommended

More Related Content

What's hot

What's hot (20)

More from Tulay01

More from Tulay01 (20)

Hjälp! Jag gjorde illa Linn