2. I stadsdelen Södermalm, i vardagligt tal Söder, i Stockholms
innerstad har det funnits bebyggelse sedan slutet av 1200-
talet. Några av de mer välkända gatorna och torgen på
Södermalm är Götgatan (omtalad vid namn 1644),
Hornsgatan och Mariatorget. En omfattande reglering av
gatunätet påbörjades 1642 genom stadsingenjören Anders
Torstenson som en del av en större stadsplanering i
Stockholm under 1600-talet under Clas Larsson Fleming.
Ytterligare en reglering ägde rum i slutet av 1800-talet med
Lindhagenplanen.
Södermalm
3. "Karta Öfver S:ta Catharina
församling år 1674"
Rekonstruktion efter Holms
tomtbok.
13. Carl Michael Bellman, född 4 februari 1740
(g.s.) i Stockholm, död 11 februari 1795 i
Stockholm, var en svensk skald. Hans mest
kända verk är diktcyklerna Fredmans
epistlar och Fredmans sånger.
Bellman brukar betraktas som en av
Sveriges nationalskalder, och har kallats
"Nordens Anakreon", syftande på
backanaliska aspekter av hans verk. Hans
diktning har varit mycket viktig för senare
svensk litteratur, och hans betydelse för
denna har jämförts med William
Shakespeares för den engelskspråkiga.
25. Redan under medeltiden fanns viss bebyggelse på Södermalm. En
bro över Söderström omtalas för första gången 1280 och i ett brev
från 1288 meddelar Strängnäsbiskopen Anund att Stockholm tillhör
Strängnäs stift och han redogör i brevet också för en nyuppförd
förstad ”in fundo dicto suthraemalm” (”på marken kallad
Södermalm”). Sommaren 1347 fick kung Magnus Eriksson påvens
tillstånd att bygga den första kyrkan på Södermalm – Maria
Magdalena kapell. Under 1400- och 1500-talet betraktades
Södermalm som ett uppmarschområde för fiender. Hus på malmen
samt de höga bergen kunde utnyttjas för belägring av och anfall mot
Stadsholmen. 1457 brändes bebyggelsen på malmarna inför ett
väntat anfall. 1461 beslutades om totalförbud mot byggnader på
Södermalm.
26. 1562 gavs slottsfogden i uppdrag att planera enklare
bostadsbebyggelse på malmen och år 1573 erkänns de
boende på Södermalm ha samma rättigheter som övriga
stockholmare. På 1590-talet tog bebyggelsen på
Södermalm fart. Lilla tullen, som infördes 1622, innebar
att bebyggelsen, som var koncentrerad till norra
Södermalm, omgavs av ett tullstaket med tre
tullstationer – Västertull (vid nuvarande Zinkensdamm),
Grindstull (vid korsningen Östgötagatan och Bondegatan)
och Danvikstull (strax öster om Katarina kyrka).
27. När amiralen Clas Fleming år 1634 blivit stadens första
överståthållare började regleringen på malmarna förverkligas,
under överinseende av Axel Oxenstierna. 1636 uppdrogs åt
generalkvartermästaren Olof Örnehufvud att utarbeta en ”dessein
på gatorna, så på malmarna som här i staden, tagandes dem så
breda, som han någonsin kan”. Arbetena inleddes på Norrmalm. På
Söder satte man i gång att reglera stadsplanen först under år 1641.
En trolig anledning till att man avvaktade med just Södermalm var
att man ville invänta färdigställandet av den första
slussanläggningen mellan Mälaren och Saltsjön, Drottning
Kristinas sluss. Den byggdes under ledning av holländare och togs i
bruk 1642.
28. Götgatan
I samband med stadsplaneregleringen på 1640-talet börjar
de nya gatunamnen dyka upp. Tidigare hade endast
förekommit enstaka sådana, som Repslagargatan (omtalad
1430) och Bastugatan (omtalad 1602). De två
stråkgatornas namn talade om vart gatan leder –
Götgatan betydde givetvis ”gatan som leder till Götaland”.
Namnet Götgatan (”Götegathon”) är första gången belagt
1644. Samtidigt förekom också namnet Grindsgatan
(”Grindz gathon”) – gatan ledde ju även till Grind, som var
Södermalms södra utpost.
29. Hornsgatan och Mariatorget
Hornsgatan var gatan som ledde till Horn (namnet på Södermalms
västra udde) och var före regleringen en krokig gata, som från
Malmtorget slingrade sig förbi Maria kyrka. Gatan torde till stor del
varit rätad och färdig redan 1642. Namnet Hornsgatan är första
gången belagt just 1642 (”Horns gathen”). Från början gick
Hornsgatan endast fram till nuvarande Ansgariegatan, där ett berg
låg i vägen. Man fick fortsätta norrut i en krok, där gatan övergick i
Hornsvägen, vars krökning mot norr betecknades med det länge
kvarlevande namnet Hornskroken. Berget vid Ansgariegatan
började man spränga bort 1891 och gatan förlängdes på detta sätt år
1901 rakt fram ända till Hornstull.
30. Torkel Knutssonsgatan
År 1885 till 1889 byggdes Södra Uppfartsvägen. Den var
en ny väg genom Skinnarviksberget från Hornsgatan ner
till Riddarfjärden. Den var i första hand tänkt som en
uppfart från hamnen vid Söder Mälarstrand, men blev
också en lindrigare väg upp från Slussen för alla
draghästar. Backarna uppför Hornsgatspuckelns krön var
branta och plågsamma för hästarna. Södra Uppfartsvägen
var den första bekväma uppfarten till Södermalm. Gatan
heter idag Torkel Knutssonsgatan, men i många år
använde äldre Söderbor fortfarande det gamla namnet.
31. Bellmansgatan
1 / Pryssgränd
3 (Tofflan 4)
byggt 1888,
sett från
Mariahissens
gångbrygga
2017.
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Bellmansgatan_February_2017_01.jpg
37. Humlegården är en park på Östermalm i Stockholm. Parken gränsar
till Karlavägen i norr, Sturegatan i öster, Humlegårdsgatan i söder
och Engelbrektsgatan i väster. Sedan 1878 ligger här Kungliga
biblioteket, som är Sveriges nationalbibliotek.
Området var under medeltiden troligen inägomark till gården Ekeby som
donerades av Magnus Ladulås till Klara kloster år 1288. Humlegården anlades
sedan som en kunglig trädgård 1619 på uppdrag av Gustav II Adolf[2]. Här
odlades det frukt, kryddor och senare humle. Sveriges drottning Ulrika
Eleonora lät bygga en paviljong, Rotundan, där hon vistades med sina barn.
Den öppnades för allmänheten 1764 och var en av de platser där Stenborgs
Sällskap uppträdde;[3] 1773 öppnade Humlegårdsteatern i den gamla
paviljongen. Efter några års förfall köptes parken av kung Adolf Fredrik på
offentlig auktion i slutet av 1700-talet. Han såg till att upprusta och restaurera
den igen. Humlegården har använts för teater, djurpark, tivoli och värdshus.
Allmän park har den varit sedan 1869.
38. Linnémonumentet, Fritjof Kjellberg, rest 1885
Carl Wilhelm Scheele, John Börjeson, rest 1892
Farfadern, Per Hasselberg, rest 1896 vid Kungliga biblioteket
Anders Fryxell, Walter Runeberg, rest 1910
Peter Wieselgren, Gustaf Malmquist, rest 1910
Fredrika Bremer, Sigrid Fridman, rest 1927
Tuffsen, Egon Möller Nielsen, rest 1949
Isobartema, Martin Holmgren, rest 1970
”Spel med former”, Christine Lohe, rest 1975
Cordillera de Los Andes, Francisco Gazitúa, rest 2000
Hjalmar Söderberg, Peter Linde, rest 2010
Skulpturer