1. En vetenskaplig utvärdering av
frivårdens rattfylleriprogram i
Stockholm
Verksamhetsåren 1997 – 2005
Anders Andrén och Hans Bergman
Augusti 2009

2. 2
Förord
Frivårdens Rattfylleriprogram ingick i det s.k. KAPUBRA-projektet, som ett delprojekt nummer 5. Två
forskarkollegor påbörjade en utvärdering av programmet utan att var för sig avsluta uppgiften, varefter
u.t. ombads av professor Hans Bergman att övertaga uppdraget. Min huvuduppgift var då egentligen att
slutföra utvärderingen av KAPUBRA-projektets delprojekt 4. Den nya uppgiften tycktes okomplicerad
och jag accepterade. Det visade sig sedan att projektet dock var mycket mer komplicerat och
tidskrävande än vad jag anat, av skäl som framgår i den tekniska beskrivningen av projektet nedan,
vilket till slut tvingade mig att lägga utvärderingen av KAPUBRA-projektet åt sidan för att avrapportera
Rattfylleriprojektet inom rimlig tid då det var bråttom, eftersom projektet blev nedläggningshotat och det
borde finnas ett beslutsunderlag inför detta. Det går emellertid inte att forcera ett analysarbete av det här
slaget av rent administrativa skäl, med mindre än att kvalitet och beslutsunderlag blir sämre.
Föreliggande materialet var således klart i augusti 2008 med befint-liga analyser och tillställes då Hans
Bergman för synpunkter. Sedan dess har vi bollat material, formuleringar och ytterligare analysuppslag
mellan oss fram tills i juni 2009 med vissa avbrott för sjukdom.
Utvärderingar tar tid och det är bara att beklaga att rapporten inte kom ut innan man beslöt sig för att avsluta
Rattfylleriprogrammet i Stockholm. Emellertid kan rapporten kanske tjäna som inspiration för kommande
satsningar och utvärderingar inom svensk kriminalvård, när det gäller dokumentation av pionjärprojekt
för rehabilitering av rattfyllerister eller andra målgrupper. Detta särskilt som utvärderingar vilka inte
baserar sig på randomiserade eller på annat sätt kontrollerade forsk-ningsuppläggningar är svåra att
bedöma. Kanske kan vi bidraga med en modell för hur man kan bedöma s.k. ”naturligt förekommande
experiment”.
Rattfyllerister inte är en homogen grupp. De skall heller inte behandlas som en sådan. Varje bete-ende
eller symtom (som rattfylleri) kan ha en stor mängd olika orsaker. Därför bör man införa individuella
personbedömningar där inte bara tidigare brottslighet och straff vägs in utan också den anklagades
psykosociala omständigheter, personlighet och grad av motivation för att förändra sitt liv. Vi tror att
Rattfylleriprojektet i Stockholm var rätt satsning för rattfylleridömda klienter utan en massiv kriminell
problematik, en någorlunda intakt social situation innefattande bostad och syssel-sättning samt ”post-
kontemplativt” motiverade att bearbeta den egna alkoholproblematiken.
Stockholm den 14 augusti 2009
Anders Andrén

3. 3
Innehåll
Figurer

4. 4
Sammanfattning

5. 5
Till frivårdens rattfylleriprogram I Stockholm åren 1997 – 2005 anmäldes 874 klienter varav 715 (82 %)
fullföljde programmet medan 158 (18 %) ej påbörjade det eller avbröt sitt deltagande av olika skäl.
Uppgifter om återfall i rattfylleri saknas för 4 % (N = 36) klienter. Av de resterande 838 (96 %)
klienterna göra detta har vi därför använt olika matchade urval från tre naturliga jämförelsegrupper
(rattfylleriprogrammet, specialfängelse med påverkansprogram för rattfyllerister samt fängelsestraff utan
särskild inriktning mot rattfylleriproblematik). Även dessa jämförelser talar till rattfylleriprojektets
fördel.återfäll 94 (11 %) klienter under en treårsperiod efter kursåret. Detta kan jämföras med
recidivfrekvenserna under motsvarande tidsrymd för intensivövervakning/fotboja (9 %), programmet
Rattfällan (13 %), kontraktsvård (14 %), skyddstillsyn (16 %), fängelse/kort tid (16 %), fängelse/mellan
lång tid (58 %) samt fängelse/lång tid (50 %). Denna jämförelse kan emellertid inte användas som
underlag för en utvärdering av Rattfylleriprogrammet, eftersom grupperna inte är jämställda. För att

6. 6
Bakgrund
Varje år begås ett mycket stort antal trafiknykterhetsbrott i Sverige. Blott en mindre del av dessa
upptäcks emellertid. Flera tusen personer skadas eller dör varje år vid trafikolyckor där alkohol finns
med i bilden. Rattfylleri kan vara ett tecken på begynnande eller svåra alkoholproblem, ofta i
kombination med en problemfylld psykosocial situation som man kan behöva hjälp med att lösa. De nya
alkoholliberala stämningarna och Sveriges alkoholpolitiska harmonisering med EU har enligt tillgänglig
statistik och vår egen forskning lett till ökad alkoholkonsumtion, fler rattfylleribrott och en större andel
singelolyckor med dödlig utgång där alkohol finns med i bilden. Samtidigt är vår kunskap om svenska
rattfyllerister och hur vi bäst skall minska rattfylleriet helt otillräcklig. Enbart i begränsad grad kan vi lita
till resultaten från utländska studier eftersom lagstiftning, alkoholvanor och attityder till alkohol och
bilkörning skiljer sig väsentligt, oftast i liberal riktning, från vad som gäller i Sverige. Dessutom har
merparten utländska studier gjorts på små och selekterade material med tvärsnittsansats. I aktuell
rattfylleriforskning är bl.a. kopplingen mellan alkoholproblem, rattfylleribrott, annan kriminalitet och
resultatet av olika påföljder vid rattfylleri för olika grupper dåligt belysta. Kunskapsbaserade åtgärder för
denna grupp kan därför ge stora samhällsvinster i form av minskad brottslighet, särskilt rattfylleri och
förbättrad folkhälsa (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7).
Tidigare internationell forskning
Medan litteraturen vad avser kontrollerade behandlingsstudier för alkohol- och drogmissbrukare är
omfattande gäller detta inte behandling av rattfyllerister. Det finns visserligen många sådana rapporter,
men merparten av dessa utgör inte kontrollerade studier. Kontrollerade studier har en experimentell
uppläggning som tillåter säkra slutsatser om orsak-verkansamband. Vi hittar idag endast 13
kontrollerade studier av olika rådgivnings- utbildnings- eller behandlingsprogram för rattfyllerister där
man använt experimentella eller kvasiexperimentella metoder, i den samlade forskningslitteraturen.
Därutöver finns inte något att rapportera vad avser kontrollerade studier. Under 1990-talet har de här
typerna av kontrollerade behandlingsinsatser varit försummade. Jämför man kontrollerade och icke-
kontrollerade studier framkommer en systematisk skillnad så att icke-kontrollerade undersökningar
oftare visar på positiva behandlingsresultat medan kontrollerade studier sällan gör detta. De olika
program för rattfyllerister som utvärderats kan delas in i pedago-giska program (utbildning),
rådgivnings- samt behandlingsprogram.
Pedagogiska program
Inom ramen för ASAP-projektet (Alcohol Safety Action Project) som startade 1970 genomfördes åren
1972 – 1980 ett antal effektorienterade studier av såväl pedagogiska program som behand-lingsinsatser
för rattfyllerister (8). Två studier var experimentellt upplagda utvärderingar av peda-gogiska
påverkansprogram. Det första av dessa genomfördes i Phoenix, Arizona 1971, där man jämförde
recidivfrekvensen för deltagare i tre olika utbildningsprogram med återfallsfrekvensen i en
kontrollgrupp. Deltagarna möttes 4 - 8 gånger under två timmar per möte och syftet var att man skulle
lära sig metoder och fatta beslut för att förhindra återfall i rattonykterhet. Målsättningen med dessa
program var att öka kunskapsnivån och påverka deltagarnas attityder i restriktiv riktning beträffande
alkohol och bilkörning samt att få deltagarna att skilja mellan alkoholförtäring och bilkörning - inte att få
dem att sluta dricka alkohol. Vid uppföljningen hade deltagarna i de pedagogiska påverkansprogrammen
en signifikant lägre återfallsfrekvens än de som ingick i kontrollgruppen. Senare evalueringar har
emellertid inte kunnat bekräfta dessa resultat och programmen avbröts. I New York utvärderades också
inom ramen för ASAP-projektet ett peda-gogiskt/didaktiskt rådgivningsprogram år 1971. Klienterna
fördelades slumpmässigt på två grupper där den ena gruppen erbjöds deltagande i programmet medan
den andra inte fick en sådan inbjudan. Vid uppföljningen visade det sig att de som deltagit i programmet
i huvudsak hade samma återfallsfrekvens som kontrollgruppen men dessutom en högre

7. 7
olycksfallsfrekvens. Vidare analys visade emellertid att den senare skillnaden berodde på en högre
exponeringsgrad eftersom kontrollgruppens medlemmar i högre utsträckning blivit av med sina körkort .
Med början år 1975 samlade man inom ASAP-projektet in data från 11 städer i en experimentell
undersökning kallad STR-undersökningen (Short-Time Rehabilitation Study). Klienter som diag-
nosticerades som måttlighetskonsumenter av alkohol (moderate drinkers) fördelades slumpmässigt på
flera olika experiment- och kontrollgrupper. Data analyserades sedan av en utomstående ut-värderare på
såväl individ- som gruppnivå. En analys av fyra delprojekt vilka omfattade utbild-ningsgrupper och en
kontrollgrupp visade i huvudsak inga skillnader i återfall i rattfylleri mellan experimentgrupperna och
kontrollgruppen under en 14 – 18 månaders lång uppföljningsperiod. För de sista fyra
uppföljningsmånaderna visade experimentgrupperna emellertid en lägre återfalls-frekvens än
kontrollgruppen. Inom ASAP-projektet påbörjade man också under 1975 en storskalig experimentell
evalueringsstudie av olika behandlingsmodeller för såväl förstagångs- som åter-fallsrattfyllerister i
Sacramento, Kalifornien. Undersökningen kallades CDUI-projektet (Compre-hensive DUI Project). Alla
CDUI-klienter fördelades slumpmässigt på olika behandlings- och kon-trollgrupper. Under 1980 förelåg
den första rapporten om ”förstagångsklienterna”. I den delen av undersökningen hade mer än 3 000
rattfyllerister fördelats slumpmässigt till (1) ett fyrasessioners utbildningsprogram, (2) en självstudiekurs
i hemmet eller (3) en kontrollgrupp. Som utfallsmått användes (A) registrering av återfall i
rattonykterhet och (B) registrering av vårdslös bilkörning. Inga skillnader återfanns mellan de olika
grupperna vid uppföljning för något av de båda utfallsmåtten. Det amerikanska Phoenixprogrammet
under 1970-talet har utgjort inspirationskälla för många andra behandlingsprogram för rattfyllerister.
Rådgivningsprogram
Det finns få experimentella effektstudier avseende rådgivning redovisade för gruppen rattfylle-rister.
Chick et al (1985) studerade emellertid effekterna av “rådgivning” i Skottland (9). Man del-ade
slumpmässigt in 170 patienter med alkoholproblem i två grupper. Experimentgruppen erhöll en timmes
rådgivning och kontrollgruppen erhöll endast rutinmässig medicinsk behandling. Vid en uppföljande
intervju ett år senare visade det sig att båda grupperna minskat sin alkoholkonsumtion.
Experimentgruppen visade emellertid en större förbättring i det avseendet än kontrollgruppen med
signifikant minskade GGT-värden som följd. I en finsk studie av Antti-Poika (1988) erhölls likartade
resultat efter rådgivning (10).
Behandlingsprogram
Inom ramen för ASAP-projektet utvärderades en modell för korttidsbehandling som genomfördes i
Phoenix, Arizona år 1975. Man jämförde två typer av terapeutiska interventioner i ett randomiserat
experiment. Det ena programmet ”power motivation” baserades på forskning som indikerar att det finns
ett samband mellan ”problemdrickande” och känslor av hjälplöshet eller otillräcklighet hos män och
omfattade fyra sessioner fördelade på 32 timmar. Det andra programmet omfattade en 15 timmar lång
”terapeutisk workshop” fördelade på sex sessioner med inriktning på problemidenti-fiering och
information. Kontrollgruppen fick en ”minimal påverkan” i form av en broschyr med “hemuppgifter”
som man ombads besvara och skicka in till projektledningen. Under tidsperioden april till december
1973 identifierades 1 242 rattfyllerister som ”måttlighetskonsumenter” av alko-hol vilka sedan
fördelades slumpmässigt till något av programmen. Inga skillnader kunde konstateras mellan de tre
interventionstyperna i dryckesvanor eller social anpassning vid uppfölj-ningen jämfört med tiden före
programstart. En tendens till förbättring förelåg emellertid oavsett interventionstyp (8).
Reis (1980) jämförde två försöksbetingelser och en kontrollgrupp i ett randomiserat experiment. De två
försöksbetingelserna utgjordes av ett självstudieprogram och ett “klassrumsprogram” med samma
innehåll som självstudieprogrammet. Kontrollgruppen utsattes inte för någon åtgärd. Båda programmen

8. 8
hade vid uppföljning positiva effekter och man kunde notera minskade återfall i rattfylleri såväl efter ett,
två som sex år efter avslutad programverksamhet för deltagarna i båda programmen (11).
Neff och Landrum (1983) redogör för en annan typ av intervention. Man studerade effekterna av att
personer som dömts för rattfylleri fick besvara ett frågeformulär, i en randomiserad design, om
personens livssituation kallat “Life Activities Inventory” (LAI) i samband med att man deltog i olika
typer av rehabiliteringsprogram i Mississippi. Deltagarna fick besvara LAI-formuläret vid tre tidpunkter
- i början av programmet, efter 6 månader samt efter ett år. Resultatet visade att del-tagande i LAI-
projektet hade en gynnsam effekt på återfall i rattfylleri för “low-risk drinkers” un-der förutsättning att
dessa hade minst nio års skolutbildning bakom sig (12).
Projekt MATCH har visserligen inte utgått från behandlingsarbete med rattfyllerister, men har tjänat
som inspirationskälla för andra behandlingsprojekt, däribland det svenska KAPUBRA-pro-jektet, landets
mest omfattande rattfylleriforskningsprojekt (se sid 15) och skall därför redovisas här. Tankegången
bakom MATCH-projektet var att inga enskilda behandlingsalternativ kan vara effektiva för alla personer
som har alkoholproblem. En mer framgångsrik strategi är i stället att man fördelar klienter på
”alternativa” behandlingsformer utifrån klienternas specifika behov och förutsättningar enligt den s.k.
”matchningshypotesen”. Två oberoende men parallella motsvarande studier genomfördes därför, i vilken
en grupp frivilligt utvalda klienter som dels rekryterades från öppenvården och dels från en grupp vilken
fått eftervård efter tidigare behandling (eftervårds-klienter) studerades. Patienterna fördelades slumpvis
till en 12-stegs, en kognitiv-beteende-orienterad samt en motivationsorienterad behandlingsmodell.
Klienterna följdes sedan i tre-mån-adersintervall under ett år efter att ha fullföljt en 12 veckor lång
behandlingsperiod. Det huvudin-strument man utgick från (Form 90) omfattar ett flertal olika
testmetoder som genererar baslinje- och uppföljningsdata avseende viktiga aspekter av klientens
funktionsnivå, t.ex. droganvändning, medicinsk och psykologisk behandling samt arbete, studier och
bostad (13). Behandlingen utvär-derades vad avser förändringar i dryckesmönster, funktionsnivå och
livskvalitet samt utnyttjade behandlingsresurser. De två primära utfallsmåtten var antalet dagar klienten
varit abstinent från al-kohol samt antalet konsumerade ”drinkar” per dag (14).
Man fann att klienterna reducerade såväl sin dryckesfrekvens som mängden konsumerad alkohol. Den
genomsnittliga konsumtionsfrekvensen föll från 25 dagar i månaden till 6. Omkring 20 % av
öppenvårdsklienterna och 35 % av eftervårdsklienterna var helnyktra under uppföljningsåret. Emellertid
återföll 40 % av eftervårds- och 46 % av öppenvårdsklienterna i alkoholkonsumtion under minst tre
dagar i följd vid någon period under uppföljningsåret. En tredjedel av öppenvårds-klienterna drack
kontrollerat under uppföljningsåret medan en femtedel var helt abstinenta (14). Av de tio faktorer som i
tidigare forskning visat sig kunna interagera med behandlingsutfall av det här slaget visade sig endast en
(psykisk sjukdom) vara av signifikant betydelse. Efter 12 månaders uppföljning fanns ingen skillnad
mellan de tre behandlingsgrupperna (16). Project MATCH´s re-sultat har emellertid tolkats till fördel för
matchningshypotesen (17, 18, 19, 20). Detta borde enligt vissa kritiker dock inte vara möjligt. Peele
(1997) skriver:
”There were no significant differences in drinking days overall or in any month
or any other main effects among the treatment groups”.
Kritiken riktar bl.a. in sig på att resultatet kan vara en effekt av: 1) att klienterna var selekterade och
behandlingsalternativen utomordentligt väl kvalitetssäkrade, 2) den uppmärksamhet klienterna utsattes
för genom sitt deltagande med upprepade mätningar i ett flertal testinstrument samt 3) frånvaron av en
randomiserad icke-behandlad kontrollgrupp. Matchningshypotesen har genom project MATCH av
ovanstående skäl inte kunnat bekräftas (15).

9. 9
Jämförelse av olika behandlingsformer
Holden et.al. (1981, 1983) har redovisat en experimentell studie där man jämfört effekterna på recidiv i
trafikonykterhet för sex typer av påföljder: (a) traditionella sanktioner i form av villkorlig dom, (b)
övervakning, (c) rehabilitering för “non-problem drinkers” - deltagande i “Tennessee DUI Driving
School”, (d) rehabilitering för “problem drinkers” - deltagande i “Tennessee DUI Driving School” samt
en månads självförtroendeträning, (e) rehabilitering enligt alternativ c eller d samt därutöver
övervakning. En tvåårig uppföljning visade inte på några skillnader mellan påföljderna i återfall i
trafikonykterhet (21, 22).
Landrum et al (1982) studerade dömda rattfyllerister i Mississippi vilka klassificerades som pro-
blemkonsumenter av alkohol eller icke-problemkonsumenter (23). Dessa fördelades slumpmässigt till tre
olika försöksbetingelser – övervakning (omfattande 12 stycken 30-minuters sessioner må-nadsvis),
rehabilitering (omfattande fyra 2,5-timmars undervisningssessioner veckovis) eller över-vakning och
rehabilitering. En fjärde grupp erhöll ingen behandling eller övervakning alls och fungerade som
kontrollgrupp. Ett frågeformulär (The Current Status) administrerades till 100 slumpvis utvalda klienter i
varje subgrupp vid tre tillfällen (före programdeltagande och sex månader respektive ett år efter
programmets avslut). En efterföljande analys visade inte att behandling var mer effektiv än icke-
behandling i termer av återfall i rattonykterhet eller nya rattfylleridomar under en ettårig
uppföljningsperiod. En behandlingsmodul, behandling i kombination med övervakning, visade sig ge ett
litet signifikant men positivt resultat för de klienter som klassificerats som icke-problemkonsumenter av
alkohol.
Sammanfattning av internationella studier
Medan litteraturen om kontrollerade behandlingsstudier för alkohol- och drogmissbrukare är om-
fattande gäller detta inte behandling av rattfyllerister. Det finns visserligen många studier av be-handling
av rattfyllerister, men merparten av dessa utgör inte kontrollerade studier. Kontrollerade studier å andra
sidan innebär experimentell uppläggning med säkra slutsatser om orsak-verkan-samband. Vi hittar idag
endast 13 kontrollerade studier av olika rådgivnings- utbildnings eller be-handlingsprogram för
rattfyllerister i den samlade internationella litteraturen. Under 1990-talet har den här typen av
kontrollerade behandlingsinsatser varit försummade. Jämför man kontrollerade och icke-kontrollerade
studier framkommer en systematisk skillnad så att icke-kontrollerade studier oftare visar på positiva
behandlingsresultat medan kontrollerade studier sällan gör detta.
Det faktum att rehabiliteringsprogram i kontrollerade försök på det hela taget synes ha haft en ganska
blygsam effekt på återfall i rattfylleri torde bl.a. bero på att man inte tagit tillräcklig hänsyn till
klienternas mycket skiftande behov och förutsättningar vid val av påföljd eller rehabiliterings-åtgärd.
Man har således inte åstadkommit en optimal "matchning" mellan åtgärd och klient. En förutsättning för
en sådan matchning är både ett för ändamålet väl avpassat personbedöm-ningssystem för insamling av
relevanta uppgifter om klienterna och matchningsregler, dvs. kun-skap om samspelet mellan
klientegenskaper och programtyp ifråga om behandlingsresultat. Denna kunskap är fortfarande mycket
ofullständig.

10. 10
Svenska behandlingsprogram för rattfyllerister
”Halmstadstudien”
Thorstensson (1990) genomförde en utvärdering av Rattfylleriprogrammet vid Frivården i Halm-stad.
Projektet omfattade alla till projektet dömda klienter (83) mellan september 1986 och sep-
tember/oktober 1990 (24).
De klienter som valdes ut för deltagande skulle uppfylla elva kriterier för deltagande:
1. Rattfylleri skulle vara huvudbrott
2. Alkoholmissbruk skulle vara erkänt
3. Klienterna var motiverade att ändra sina alkoholvanor
4. Klienterna skulle vara ”någorlunda” socialt förankrade
5. De måste kunna tala svenska
6. De måste klara av deltagande i gruppträffar
7. De fick inte ha annan omfattande kriminalitet i samma mål
8. Ej tillhöra kriminalvårdens ”svängdörrsklienter”
9. Ej ha annat dominerande missbruk utöver alkohol
10. Ej vara psykiskt sjuka ”i omfattande grad”
11. Ej ha så stora problem att det inte kunde hanteras i öppenvård
Klienter som kunde bli aktuella för deltagande fick genomgå en personundersökning, där man ock-så
gav en noggrann information om programmet. Den ettåriga behandlingsmodellen startade sedan direkt
efter dom. Den dömde stod då under övervakning där kriminalvårdens tvångsmedel var tillämpliga.
Programmet omfattade gruppträffar med information och faktaförmedling genom föredrag och
regelbundna läkarsamtal. Det grundläggande elementet i behandlingen utgjordes dock av den
gruppdynamik som utvecklades, där försvarsmekanismer ”bröts ned genom gruppens tryck och
påverkan” i gemensamma gruppsamtal. Parallellt med gruppträffarna genomfördes individu-ella samtal
med klienterna en gång i veckan, med syfte att påverka klienternas attityd och förhåll-ningssätt till
alkohol. Dessa individuella samtal kunde förenas med såväl oanmälda som för-handsmeddelade
hembesök.
Klienterna omfattade sju kvinnor (8 %) och 76 (92 %) män. I genomsnitt var kvinnorna 45,8 år och
männen 41,9 år gamla. Totalt hade 67 % (47) kört alkoholpåverkade tidigare. Av de resterande
klienterna kunde åtta (11 %) inte besvara frågan (”vet ej”). Totalt var 33 (40 %) dömda för ratt-fylleri
tidigare. Av de klienter som påbörjade Rattfylleriprogrammet, återföll 12 (15 %) i rattfylleri sedan de
påbörjat programmet.
Efter avslutad kurs fick klienterna bedöma kursinnehållet i tre avseenden (läkarsamtal, enskilda samtal
samt gruppsamtal). För att göra svarsbilden jämförbar med svarsbilden från klienter som del-tagit i
Rattfylleriprogrammet i Stockholm 1997 – 2005, kategoriserades svaren så att ”Mycket bra” och ”Bra”
lades samman i kategorin ”Bra”. Mellansvaret ”Lämnar mig oberörd” kallas i Figur 1 för ”Mittemellan”
och svarsalternativen ”Mycket dåligt” och ”Dåligt” bildar svarskategorin ”Dåligt”. För jämförbarhetens
skulle anges också det interna svarsbortfallet. I sin helhet bedömde 64 % (N = 53) att programmet varit
”Bra” eller ”Mycket bra”. Tre procent (N = 2) menade att programmet lämnat dem oberörda
(”mittemellan”) och tre klienter (4 %) ansåg att programmet varit ”Dåligt” eller ”Mycket dåligt”. Efter
kursen bedömde 81 % (N = 67) att de för-ändrat sina alkoholvanor till det bättre, medan 4 % (N = 3) inte
hade förändrat sina alkoholvanor alls. Svarsbortfallet på frågan var 16 % (N = 13).

11. 11
När det gäller förändringar i sociala avseenden gjorde personalen bedömningar av klienternas än-drade
situation efter avslutat program i fem faktorer (alkoholproblematik, arbete och sysselsätt-nings-
/bostadssituation, familjeförhållanden samt ekonomi). De mest markanta förändringarna av-såg
alkoholproblematik och ekonomi (Figur 2).
Figur 1: Klientskattningar av Rattfylleriprogrammet i Halmstad
No table of figures entries found.
Läkarsamtal
Enskilda samtal
Gruppsamtal
Totalt
0
25
50
75
100 5
11
53
31
2
2
69
27
5
7
70
18
4
2
64
30
Ej svar
Bra
Mittimellan
Dåligt
Tyvärr var inte programmets uppläggning och val av utvärderingsfaktorer jämförbara med Ratt-
fylleriprogrammet i Stockholm förutom klienternas globala skattning av programmet.
Figur 2: Bedömning av förändring hos 83 klienter
Alkohol
Arbete
Bostad
Familj
Ekonomi
0
25
50
75
100 8
14
77
0
10
36
54
0
7
67
25
0
11
51
39
0
6
23
71
0
Ej svar
Förbättrad situation
Oförändrad situation
Försämrad situation
”Rattfällan”
Törnros (1992) utvärderade en kurs inom kriminalvården för 611 förstagångsdömda rattfyllerister i
fängelse, kallad ”Rattfällan”. Han konstaterade att förstagångsdömda klienter hade en lägre andel återfall
i rattfylleri under en tvåårig uppföljningstid jämfört med en matchad kontrollgrupp om 611 rattfyllerister
som fått konventionellt fängelsestraff (25). För tidigare dömda erhölls endast en svag tendens i samma
riktning. I en blandad könsgrupp återföll 9 % av kursdeltagarna inom två år. För en matchad
kontrollgrupp som avtjänat konventionellt fängelsestraff är motsvarande procenttal 12 %. Törnros
(1993) följde sedan upp samma grupp ytterligare under en tvåårs period. Denna studie visade att
tendensen höll i sig. Återfallen för deltagare i Rattfällan (N = 611) var signifikant lägre jämfört med den
matchade kontrollgruppens klienter (N = 611) även efter tre och fyra år (26). Se Figur 3.

12. 12
Figur 3: Återfallsfrekvensen för ”Rattfällan” under fyra år efter fängelsevistelse
1 år 2 år 3 år 4 år
0
10
20
30
Fängelsedömda
Rattf ällan
(Efter Törnros 1993)
Efter tre år sedan straff, hade 13 % återfallit i trafiknykterhetsbrott och efter fyra år hade 15 % åter-fallit.
Motsvarande siffror för den till konventionellt fängelsedömda kontrollgruppen var 17 % och 22 %.
”Stockholmsprojektet”
Först startade det så kallade ”Stockholmsprojektet” (27), ett samarbete mellan Körkortsenheten vid
Magnus Huss klinik, Kriminalvårdens frivård och föreningen Skyddsvärnet i Stockholm avseende
Rattfylleriprogrammet för tidsperioden 1990 – 1993. Under perioden aktualiserades 340 personer i
programmet (303 män och 34 kvinnor). Den genomsnittliga åldern var 40 år för män och 42 år för
kvinnor. För samtliga klienter dokumenterades promille vid upptäckt, tidigare rattfylleridomar,
programdeltagande och orsak till avbrutet programdeltagande. Det övergripande syftet med
Rattfylleriprogrammet i Stockholm har varit att:
• Under 12 månader ge kunskap och insikt om alkohol och dess olika verkningar till personer
misstänkta eller dömda för rattfylleri
• Med hjälp av gruppsamtal öka deltagarnas motivation att helt avstå från alkohol eller ett ändrat,
bättre förhållande till alkohol för att motverka återfall i rattfylleri
• Deltagarna skulle vara alkoholfria under hela programmet och i samarbete med först Magnus
Husskliniken vid Karolinska sjukhuset och senare S:t Eriks Sjukhus fortlöpande dokumentera att
alkoholfriheten efterlevdes i enlighet med de avtal deltagarna accepterade
Under en period genomfördes också en fördjupad medicinsk, psykologisk och social utredning
omfattande 100 klienter. Här användes biokemiska alkoholmarkörer, ADDIS-testet (Alkohol-Drog-
DIagnos), Alkoholvaneinventoriet (AVI), personlighetsinventoriet KSP (Karolinska Scales of
Personality) samt testning av allmänintellektuell nivå och andra relevanta kognitiva funktioner. Den
genomsnittliga promillenivån vid upptäckt var 2,02 för männen och 2,18 för kvinnorna. Antal tidigare
registrerade rattfylleridomar var i genomsnitt 1,5 för männen och 0,5 för kvinnorna.

13. 13
Resultat för 89 klienter avseende biokemiska alkoholmarkörer föreligger och visade patologiska värden
för 43 % av männen och 50 % av kvinnorna. ADDIS-resultat redovisas inte. Data från AVI-skalan
föreligger hos 100 klienter och visade att männen i genomsnitt drack 707 gram alkohol per
konsumtionsvecka (ca tre flaskor starksprit) jämfört med kvinnorna som drack 357 gram/kon-
sumtionsvecka (1,5 flaska starksprit). Av de 301 klienter som påbörjade programmet fullföljde 58 % av
de manliga och 63 % av de kvinnliga deltagarna. Körkortsinnehav vid upptäckt och det faktum att man
vid frågetillfället ännu inte fått sin dom var de starkaste positiva prognosfaktorerna för fullföljt program.
Negativa prognosfaktorer för programdeltagande var låg ålder, hög alkohol-konsumtion, tidigare
behandling för alkoholproblem samt konsumtion av lugnande medel eller sömnmedel. Bland manliga
deltagare återföll 1,5 % och bland kvinnliga deltagare 3,2 % (N = 1) under en icke-definierad
uppföljningsperiod. I en tidigare underhandsrapport anger man emellertid att av 57 uppföljda klienter
inom en tvåårsperiod återföll 7 %.
Törnros uppföljning av ”Stockholmsprojektet”
Törnros (1998) genomförde därefter en utvärdering av Rattfylleriprogrammet i Stockholm för tiden 1991
till 1996 för en delmängd av deltagande klienter, omfattande tre delstudier - en jämförande registerstudie
och två enkätundersökningar (28). I registerundersökningen jämfördes Rattfylleri-programmets klienter
och fängelsedömda personer som också hade rattfylleriförseelser i domen. Samtliga 239 deltagare som
påbörjade programmet mellan januari 1991 och juni 1993 planerades att ingå i studien. Av dessa avbröt
28 klienter (12 %) programmet av olika skäl. För att få ett matchningsunderlag krävdes att personen
ifråga förekom i kriminalvårdsregistret. Detta gjorde att ytterligare 17 (7 %) deltagare i
Rattfylleriprogrammet föll bort. I två fall gick det inte att finna matchande tvillingar bland de
fängelsedömda klienterna, varför ytterligare två klienter föll bort. Det slutliga urvalet kom därför att
omfatta 190 programdeltagare och 190 fängelsedömda klienter. Det vanligaste måttet på
”programeffektivitet” är återfall i rattfylleri. Törnros undersökte därför återfallsfrekvensen under en
tvåårsperiod efter avslutat programdeltagande resp. efter avtjänat fängelsestraff. Det fanns inga
signifikanta skillnader mellan grupperna. Bland klienter som deltagit i Rattfylleriprogrammet återföll 22
av 190 klienter (12 %) och i den fängelsedömda kontrollgruppen återföll 31 av 190 klienter (16 %).
Könsfördelningen är inte redovisad.
I den första enkätstudien deltog 234 klienter som besvarat ett antal frågor om sina alkoholvanor vid
programstart. En sammanfattning av tyngden i klienternas alkoholproblem gjordes dock inte, på samma
sätt som t.ex. ADDIS-metoden tillåter. Av de 234 klienterna fullföljde 169 programmet (72 %) och 149
(64 %) av dessa besvarade samma frågor igen efter ett år. Svarsmönstret för klienter som besvarat
frågorna vid båda tillfällena undergick en signifikant förändring i fråga om attityden till alkohol och
bilkörning och kunskap om alkohol. I stor utsträckning hade klienterna tillägnat sig den syn på alkohol,
alkoholism och bilkörning som förmedlades genom programmet.
I den andra enkätstudien deltog 141 (83 %) klienter av de 169 som fullföljt programmet i en kurs-
utvärdering. En fråga om programinnehållet är gemensam med den här aktuella utvärderingen (se
nedan). Merparten av klienterna (91 %) tyckte att programinnehållet var ”bra” eller ”mycket bra”. Sju
procent (N =11) ansåg att det var ”hyfsat”. Två deltagare (1 %) ansåg innehållet vara ”dåligt” eller
”mycket dåligt”.
”KAPUBRA-projektet”
Inom ramen för det s.k. KAPUBRA-projektet (2, 3, 4, 7) utvärderas tre behandlingsprogram för
rattfyllerister (Rattfällan, Minnesotamodellen och Dynamisk Kognitiv Beteendeterapi) i en rando-
miserad studie vars fältfas löpt under åren 1996 – 1998. Frivårdens Rattfylleriprogram i Stockholm
ingick sedan 1997 som ett delprojekt (nr 5) i KAPUBRA-projektet, men avbröts vid årsskiftet
2000/2001. Personalen fortsatte dock att dokumentera klienterna i programmet också under tids-

14. 14
perioden 1997 – 2005 i vissa avseenden, vilka tillsammans med registermaterial avseende recidiv i
rattfylleri gör det möjligt att utvärdera programmets effekter i form av uppfyllda förväntningar på
programmet samt återfall. År 2003 återupptogs därför KAPUBRA-projektet i samarbete med Frivården
Hornstull med syfte att ytterligare utvärdera programmet.
Preliminära resultat från KAPUBRA-projektet omfattande de tre påverkansprogrmmen (Rattfällan,
Minnesotamodellen och Dynamisk Kognitiv Beteendeterapi) tagna tillsammans visar att för 621 (63 %)
manliga klienter som matchats mot Rattfylleriprogrammets klienter och som fullföljt något av
programmen återföll 9 % första 27 % andra och 6 % under det tredje året efter avslutad
straffverkställighet. Resultatet redovisas i detalj längre fram i föreliggande rapport. Parallellt med vård
på de två specialfängelserna för rattfyllerister (Rostorp och Östragård) och frivårdsprojekten i Halmstad
och Stockholm har rattfyllerister givetvis också dömts till andra påföljder som fängelsestraff,
kontraktsvård vid Frivården, Elektronisk intensivövervakning (Fotboja), Alkolås samt Samhällstjänst.
Statens offentliga utredningar (SOU) 2006
I SOU 2006:12 (28B) återfinns en viktig sammanfattning över återfallsstatistiken för olika på-
följdskategorier vid rattfylleribrott, vilken sammanfattas i figur 4. Man har här delat upp fängelse-straff i
kort (FÄ-K), medel (FÄ-M) och lång påföljd (FÄ-L). Dessa påföljdsformer jämförs med Skyddstillsyn
(SKYDD), Kontraktsvård (KONTRAKT), Skyddstillsyn i kombination med fäng-elsestraff (SKYDD +
FÄ) samt Intensivövervakning (IÖV) – d.v.s. ”Fotboja”.
Genomgången visar att återfallsfrekvenserna inom en treårsperiod var lägst för Intensivövervak-ning,
Kontraktsvård, Skyddstillsyn samt korta fängelsestraff i nu nämnd ordning. Medellånga och långa
fängelsestraff verkar att vara kontraproduktiva ur ett återfallsperspektiv oavsett om de kombinerats med
skyddstillsyn.
Figur 4: Återfallsfrekvens inom en treårsperiod efter påföljd 1994 – 1999.
FÄ-K
FÄ-M
FÄ-L
SKYDD
KONTRAKT
SKYDD + FÄ
IÖV
0
20
40
60
80
100
Påf öljd
Sammanställningen måste dock tolkas med försiktighet eftersom klienturval och matchning mellan de
olika påföljdsgrupperna inte är redovisade.
Sammanfattning av svenska projekt och erfarenheter
De svenska erfarenheterna av behandlingsprogram för rattfyllerister är begränsade eftersom det en-dast
finns ett randomiserat behandlingsprojekt i Sverige (”KAPUBRA-projektet”). Kunskapsläget när det
gäller olika programs behandlingseffektivitet begränsas även av det faktum att projekten använt olika
undersökningsmetoder, olika begreppsapparat, urval och uppföljningstider. Använder man trots dessa
begränsningar återfallsfrekvensen som ett grovt mått på de undersökta programm-ens effektivitet
framkommer att programverksamhet (påvekansprogram), frivårdsprogram, inten-sivövervakning,

15. 15
kontraktsvård, skyddstillsyn samt korta fängelsestraff är effektivare som påföljds-former, i här nämnd
ordning, jämfört med medellånga eller långa fängelsestraff.
Utvärdering av Rattfylleriprogrammet i Stockholm.
Det övergripande syftet med Frivårdens Rattfylleriprogram i Stockholm har nämnts ovan. Det har
beskrivits mer detaljerat av Sefbom 1999 (30). Programmet bestod från början av en kursdel och en
fortsättningsdel. Kursdelen omfattade fem veckor med två kurstillfällen per vecka (två timmar vardera).
Den bestod av undervisning baserad på kriminalvårdens kursmaterial ”Alkohol och andra droger”.
Fortsättningsdelen utgjordes av gruppsamtal kring givna ämnen en gång i veckan om två timmar/gång
fram till dess att 72 timmar var fullgjorda. Efter 1993 förändrades programupplägg-ningen och de
undervisande avsnitten fördelades över året samtidigt som programmet delades in i ett antal ämnesblock
som omfattade både kunskapsförmedling och gemensamma diskussioner. Man började också med
kontinuerlig intagning. Verksamheten som tidigare drivits i projektform fick efter 1994 status som ett
mer permanent program. Året därpå infördes ett nytt moment med sommarföreläsningar. Från 1996
utökades sedan antalet kurstimmar till 84 (30). Rattfylleripro-grammet löpte sedan med samma
uppläggning fram till 2007 då verksamheten avvecklades till förmån för det amerikanska
korttidsprogrammet ”Prime For Life” (PRI). Prime For Life är ett forskningsbaserat, alkohol- och
drogförebyggande utbildningsprogram för vuxna. I sin kortaste version är programmet omkring sex
timmar långt, i sin längsta 20 timmar. Syftet är att deltagarna ska få kunskaper om hur man kan undvika
att utveckla olika typer av alkohol- och drogproblem. Programmet är tänkt att användas för klienter som
är i riskzonen att utveckla problem eller som redan har problem (31).
I jämförelsen av olika kriminalvårdspåföljder kommer vi i det följande att tala om ”program” även om
en påföljd innefattar fängelsestraff utan särskild inriktning mot en aktiv rehabilitering av kli-enterna.
Precis som den programverksamhet som vuxit sig allt starkare inom kriminalvården under senare år där
seriösa försök har gjorts att rehabilitera klienter, utgör konventionellt fängelsestraff (där klienterna i
bästa fall deltar i legotillverkning) också ett ”program”. Ett program definieras här som ”ett försök till
genomtänkt och konsekvent påverkan av en klient i ett bestämt syfte”. Vi har således olika
kriminalvårdsprogram med helt skilda innehåll, men med likartade syften.
Syfte
Huvudsyftet var att beskriva deltagarna i det reviderade Rattfylleriprogrammet (RFP) gällande åren
1997- 2005 och att värdera utfallet av programmet i termer av klienternas subjektivt upplevda vinster,
programeffekter och uppfyllda förväntningar på detta liksom även återfall i rattfylleri. Ett annat syfte var
att jämföra återfallsfrekvensen (programeffektiviteten) hos Rattfylleriprogrammet med programmen vid
specialfängelser för rattfyllerister (SFR) liksom även med återfallsfrekvensen vid kriminalvårdsanstalter
utan särskild inriktning mot rattfylleriproblematik (KVU). Även återfall i andra trafikbrott samt övrig
kriminalitet används som mått på program-effektiviteten liksom även den relativa risken (RR) för RFP-
klienternas återfall i olika typer av kriminalitet. Utvärderingen av Rattfylleriprogrammet är unikt bl.a.
genom att vi kan följa nio årskullar över tid i olika avseenden.
Metod och material
Utvärderingen bygger på enkätdata som samlats in av personalen på RFP omfattande ett antal frågor om
motivation för att deltaga (bilaga 1), klienternas egna programvärderingar (bilaga 2), klienternas
upplevda ”vinster” av programmet (bilaga 2) och självskattade programeffekter (bilaga 2) samt en
standardiserad intervju ”ADDIS” som ger en DSM_III-baserad alkoholdiagnos (bilaga 3). Därut-över
har registeruppgifter inhämtats från Lagföringsregistret vid Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) avseende

16. 16
brottslighet femårsperioden före och efter programdeltagandet för 845 (97 %) av rattfylleriprogrammets
klienter (RFP) avseende rattfylleribrott, andra trafikbrott samt övrig kriminalitet (se tabellbilaga).
Samma registeruppgifter inhämtades även för 980 (100 %) klienter på specialfängelserna Rostorp och
Östragård som deltagit i KAPUBRA-projektet åren 1997 – 1998 (SFR-klienter) samt för ett befintligt
urval om 1 573 (4 %) rattfylleridömda klienter som avtjänat sina straff på kriminalvårdsanstalt utan
särskild inriktning på rattfylleriproblematik under åren 1997 – 2003 (KVU-klienter).
Det år en klient avtjänat straff för rattfylleri kallas här för ”referensår”. Utifrån detta har vi defini-erat
händelser (t.ex. registrerade rattfylleribrott) för vart och ett av åren i två- eller treårsperioder före och
efter referensåret. På så sätt har uppföljningsdata kunnat föras samman i en enhetlig form för hela
undersökningsperioden oavsett vilket kalenderår en klient avtjänade sitt straff och/eller deltog i
programverksamhet.
Anmälda och deltagande klienter
Totalt anmäldes 873 klienter till Rattfylleriprogrammet åren 1997 – 2005. Av dessa påbörjade 815 (93
%) programmet medan 715 (82 %) klienter sedan deltog och fullföljde programmet (Deltag-argruppen).
Av de 158 klienter som ingår i Bortfallsgruppen, besvarade 95 (61 %) ADDIS och anses genom detta ha
påbörjat programmet utan att sedan fullfölja det. Dessa klienter besvarade däremot övriga
frågeinstrument i mycket begränsad utsträckning. De resterande 62 (39 %) klient-erna i Bortfallsgruppen
anmäldes till programmet utan att etablera kontakt.
Representativitet
Bortfallsgruppens storlek handlar om undersökningens representativitet. Besvaras ingående instru-ment
av alltför få klienter ur en definierad mängd klienter blir inte undersökningen representativ för den grupp
som skall beskrivas, d.v.s. ett bortfall större än 12 %. I den här undersökningen har vi en bortfallsgrupp
om 18 % för hela undersökningsperioden 1997 – 2005. För en period omfattande år 1998 – 2005 då man
systematiskt undersökte klienterna med andra instrument utöver ADDIS har vi en bortfallsgrupp om 17
%. Bortfallet omfattar merbelastade klienter. Exv. hade de 158 klienterna i bortfallsgruppen i genomsnitt
1,42 promille i blodet (SD = 4.48) vid upptäckt (PVU) medan 680 klienter som fullföljt programmet
hade 0.65 promille (SD = 1.43). Även belastningsnivå avseende tidigare rattfylleribrott skiljer grupperna
åt. Klienter i Bortfallsgruppen hade i genomsnitt begått 2,38 (SD = 5.36) rattfylleribrott fram till och
med anmälningsåret och klienter som fullföljde Ratt-fylleriprogrammet hade i genomsnitt gjort sig
skyldiga till 1.20 (SD = 1.71) rattfylleribrott. Vi har således bara en täckningsgrad om 82 % för alla
anmälda klienter där deltagare och icke-deltagare skiljer sig åt. Den här rapporten kan alltså inte anses
representativ för alla som anmälts till kursen. Däremot täcker undersökningen samtliga klienter (100 %)
som fullföljt programmet och är repre-sentativ för dessa. För den gruppen återfinns emellertid problemet
med internt svarsbortfall.
Från Brottsförebyggande Rådets lagföringsregister inhämtades uppgifter om brottslighet femårs-
perioden före och femårsperioden efter deltagande i RFP för 845 (96 %) av samtliga 874 anmälda
klienter (Tabell 1). Registerdata täcker också 96 % (N = 687) av de 715 klienter som fullföljde pro-
grammet 1997 – 2005 och 99 % (N = 157) av de 158 RFP-klienter som ingår i Bortfallsgruppen.
Motsvarande uppgifter har också inhämtats för 1 573 slumpmässigt representativa rattfyllerister som
avtjänat fängelsestraff för rattfylleribrott på kriminalvårdsanstalt utan särskild inriktning mot
rattfylleriproblematik (KVU) under samma tidsperiod samt för 980 klienter som avtjänat straff på
Specialfängelse för rattfyllerister (SFR) åren 1997 – 1998. Uppgifter om kriminalitet är repre-sentativa
för respektive grupp.

17. 17
Enkätsvar och svarsbortfall
Med ”externt bortfall” menar vi uteblivna svar från ”möjliga” klienter som påbörjat programmet men
sedan avslutat sitt deltagande och därför inte har kunnat besvara en del instrument. Internt svarsbortfall
utgörs av uteblivna svar på enskilda frågor i skilda instrument. För att kunna beräkna det interna
svarsbortfallet per fråga har vi utgått från skillnaden mellan den andel klienter som fullföljt kursen ett
visst referensår (som teoretiskt sett skulle ha kunnat besvara en viss fråga) samt den högsta andelen
befintliga respondenter på ett visst instrument.
De olika instrument som använts har som nämnts olika svarsfrekvens på enskilda frågor. Enkäterna
(bilaga 1 och 2) besvarades således av mellan 497 (69 %) och 508 (70 %) klienter av totalt 724 ”möjliga
klienter” som påbörjat programmet (oavsett om de sedan fullföljde det eller inte) åren 1998 – 2005.
Av 509 (70 %) klienter, av de 724 ”möjliga” respondenterna, som skulle kunna ha besvarat en eller flera
enkätfrågor ingår 495 (97 %) i Deltagargruppen och 14 (3 %) tillhör Bortfallsgruppen. Vi vet således
inget om hur de 100 avhoppade klienter som dock påbörjat programmet upplevt sitt partiella deltagande
(Tabell 1A).
För att undersöka konsekvenserna av de interna svarsbortfallen har vi tentativt omtolkat dessa till de
mest negativa eller kritiska svarsalternativen på de olika frågorna. På så sätt kan man få en referensram
mot vilken svarsbortfallen kan tolkas.
Frågekonstruktionerna på befintliga instrument har ibland vållat problem. Inlämnade svarsblan-ketter där
någon eller några frågor bevarats medan andra lämnats tomma har tolkats som giltiga svarsblanketter
och där har icke-markerade frågor tolkats som ”Nej-svar” på frågorna.
Använda instrument (förutom ADDIS) har besvarats av mellan 498 (57 %) och 510 (58%) av
873”möjliga” klienter som åtminstonde påbörjat programmet. Det externa bortfallet är således 43 %
beroende på vilket instrument det är fråga om. Svaren på frågorna är därmed inte representativa för
samtliga klienter som kommit i kontakt med programmet. ADDIS-data (Bilaga 3) insamlades för 786
(90 %) av samtliga 873 klienter som påbörjade programmet åren 1997 – 2005, med tillhörande uppgifter
om ålder, kön och promille vid upptäckt. Därutöverr har vi en deltagare med ADDIS-data där dock
ålders- och könsuppgifter saknas. Av de 773 klienter som besvarade ADDIS fullföljde 715 (92 %)
programmet medan 96 (12 %) ingår i Bortfallsgruppen. ADDIS besvarades av 675 (94 %) av de 715
klienter som fullföljde programmet och svaren kan betraktas som representativa för klienter dessa.
Eftersom enkätmaterialet har en komplicerad struktur genom olika stora svarsbortfall på olika frå-gor
genomfördes inga statistiska prövningar (signifikanstest) i redovisningen av enkätmaterialet. När det
gäller enkätsvaren är årskull 1997 huvudsakligen exkluderad eftersom dessa (förutom ADDIS) inte var
färdiga förrän i slutet av 1997, varför denna årsgrupp inte kunnat besvara frå-gorna, förutom två klienter
i denna årskull.
Det kan tyckas onödigt att redovisa ett material med stora svarsbortfall, men vi har valt att göra detta
eftersom så stor möda lagts ned på datainsamlingen. Det beskrivande avsnittet får tjäna som en
illustration till vad stora bortfall åstadkommer och visar också hur mycket information man hade kunnat
inhämta om datainsamlingen skett ännu mer planlagt och systematiskt. Svaren på de öppna frågorna har
ett värde i sig eftersom många klienter lämnat illustrativa kommentarer kring upp-levelsen av
programmet och dess betydelse.

18. 18
Selektion och matchning av klienter
Rattfylleriprogrammets klienter var påförda personnummer i 97 % (N = 844) av samtliga anmälda fall i
Frivårdens interna register. Utöver dessa finns 29 klienter som endast gått att identifiera genom interna
ID-koder, men ej genom personnummer. Från BRÅ inhämtades registeruppgifter för 845 (97 %) av
samtliga anmälda klienter. Detta för att vi skulle få en intern jämförelsegrupp av klienter som inte
deltagit i programmet. Från inhämtade uppgifter har sedan olika urval gjorts. För att kunna jämföra
klienter som fullföljt rattfylleriprogrammet med de som inte fullföljt detta i en tvåårig uppföljning
gjordes först ett icke-matchat urval om alla 559 män från årskull 1997 till 2003. Dessa utgör 75 % av
alla 747 män som anmälts till programmet. Årskullarna 2004 och 2005 exklu-derades för att ge oss
tillgång till en tvåårig uppföljningsperiod.
Utvärdering av behandling för s.k. ”naturliga jämförelsegrupperna” (där klienterna inte randomi-serats
till en viss behandling) kräver att grupperna görs lika så långt möjligt, i för behandlingsut-fallet särskilt
viktiga förhållanden och för att man skall kunna vara säker på att skillnader i återfall mellan grupperna
inte beror på andra faktorer än själva programdeltagandet. Det har emellertid inte varit möjligt att
genomföra en sådan ”matchning” på individnivå. I stället har vi, för att kunna jämföra utfallet i olika
kriminalvårdsprogram, gjort grupperna något mer lika varandra genom en grov matchning på gruppnivå
med utgångspunkt från fem relevanta klientkarakteristika: 1) kön (män), 2) ålder (19 – 74 år), 3)
straffverkställighetsår för rattfylleri (1997 – 2003), 4) fullföljd kurs/ behandling/påföljd gällande endast
en påföljdsform under referensåret. Det senare kriteriet valdes därför att många klienter hade erfarenhet
av två av de tre påföljdsformerna – ibland under ett och samma referensår. Det skulle ha varit svårare att
fastställa en viss programeffekt om sådana klienter inte exkluderats
Datakvalitet
Medan ADDIS-data var personbaserade genom påförda personnummer och särskild ID-kod var övriga
enkäter endast åsatta intern ID-kod. Olikartade format på dessa ID-koder komplicerade identifieringen
av kompletta dataset. Sammanlagt har man använt tre olika kodformat under åren; 1) löpnummer för
visst år – t.ex. 99-22 för klient 22 år 1999 eller formatet 2) 99,22 eller 3) formatet 29 feb för en klient
som anmäldes den 29 februari visst år. Därutöver förekom att några personer var åsatta samma interna
ID-kod. En ytterligare komplikation var att man använde Excel som databashanterare. Exceldata där
nummerserien för interna id-koder börjat på ”00” (d.v.s. året 2000), kom att trunkeras vid överföringen
till bearbetningsbara data i det använda statistikpaketet (SPSS) till ”missing”. Alla dessa komplikationer
kom att kräva omfattande och tidsödande manuella veri-fikationer för korrekt fastställande av
individuella klienters identitet med syftet att säkerställa data-kvaliteten.
Klienter med lika eller oklar ID-kod kunde särskiljas genom jämförelser av svarsmönster för såväl fasta
som öppna svarsalternativ på enkäterna. N = 29 (4 %) RFP-klienter har dock inte kunnat å-sättas
personnummer och har därför kommit att utgå från uppföljningsdelen av undersökningen.
För att kunna göra en jämförande effektstudie av RFP-programmet gjordes ett urval av klienter med
registeruppgifter från var och en av RFP-, SFR- och KVU-grupperna som uppfyllde de urvalskri-terier vi
redovisat ovan (gruppmatchning). Eftersom SFR-klienterna endast var intagna kalend-eråren 1997 –
1998 begränsas en jämförelse med denna grupp, KVU-klienter och RFP-klienterna till dessa kalenderår.
I gengäld kunde vi använda en treårig uppföljningsperiod här. När det gäller en jämförelse med enbart
KVU-klienter är har det dock varit möjligt att använda kalenderåren 1997 – 2003 i en tvåårig jämförelse.
Inga rattfylleribrott var emellertid registrerade för 175 (11 %) KVU- 78 (9 %) RFP- och 28 (3 %) SFR-
klienter för treårsperioden innan och för själva referensåret. Eftersom det inte är rimligt att klienter
dömts till straff för rattfylleribrott eller har deltagit i rattfylleriprogrammet utan att sådana brott
registrerats, torde ett registerfel föreligga. Det innebär en osäkerhet om 21 % i det matchade treårsurvalet

19. 19
för sammanlagt 281 klienter av 1 354 och om 13 % (N = 253) av 1 919 klienter i två-årsurvalet som inte
hade registrerade rattfylleribrott. Eftersom vanligtvis klienter avtjänar straff för rattfylleribrott samma år
som brottet begås, har materialet därför imputerats, så att ett rattfylleri-brott påförts det referensår då en
klient avtjänade straff för rattfylleri. Eftersom registrerad brotts-lighet saknas hos 13 % respektive 21 %
av klienterna före straffverkställigheten i databasen, kan samma osäkerhetsmarginal även finnas för
uppföljningsåren.
Man anger också i rattfylleriprogrammets interna statistik att 22 (14 %) klienter av de som ingår i
bortfallsgruppen avbröt sitt deltagande för att avtjäna fängelsestraff eller gå till annan behandling. De
klienterna är emellertid inte registrerade för annan påföljd i Lagföringsregistret. Därutöver är 12 RFP-
klienter (1 %) registrerade för andra tidigare påföljder något eller några år före deltagandet i
Rattfylleriprogrammet. För att få så ”rena” grupper som möjligt i två- och treårsårsuppföljningarna
exkluderades därför dessa 33 klienter. Detta begränsar antalet RFP-klienter till 840 (96 %) av samtliga
anmälda klienter. Efter gruppmatchningen på kön, ålder, fullföljd kurs/behandling/påföljd samt en enda
påföljd under respektive referensår reducerades antalet RFP-klienter ytterligare till 99 (57 %) av
samtliga 175 RFP-klienter som fullföljt programmet 1997 – 1998, i en treårsuppföljning och 351 (73 %)
av 483 fullföljande RFP-klienterna tiden 1997 – 2003, i en tvåårsuppföljning.
Statistisk bearbetning
Statistikprogrammet SPSS 15.0 (Statistical Package for the Social Sciences) användes för fre-kvens- och
korstabulering. Svaren på Rattfylleriprogrammets klientenkäter har dock inte under-kastats någon
statistisk analys på grund av det stora svarsbortfallet som nämnts ovan. Dock pröva-des om enkätsvaren
visade något samband med återfall i rattfylleri med hjälp av produktmoment-korrelationsberäkningar.
Vi har haft tillgång till tre naturliga jämförelsegrupper med olika möjlighet till uppföljningsrid. Eftersom
vi ansåg det viktigt att kunna jämföra rattfylleriprogrammets klienter med likställda grupper från såväl
kriminalvårdens programverksamhet som mer konventionell anstaltsbehandling har vi genomfört sju
separata analyser (Analys A - G). Dessa baserar sig som nämnts på två olika urval och två olika
tidsperspektiv vilket kan te sig förvirrande för läsaren. I redovisningsdelen av rapporten behåller vi
därför bokstavsindelningen av de olika analyser som genomförts. Dessa är:
Analys A: För att först pröva skillnaden i rattfylleriåterfall mellan klienter som genomgått ratt-
fylleriprogrammet och de som inte gjort detta, genomfördes först en tvåvägs variansanalys (ANOVA)
med faktor 1 (deltagande vs bortfall) x faktor 2 (tidigare brottsbelastning i form av rattfylleriförseelser
sammanförda i tre kategorier: 0 = inga tidigare, 1 = ett tidigare och 2 = två eller fler tidigare
rattfylleribrott) samt antalet rattfylleribrott under tvåårsperioden efter referensåret som beroende
variabel, vilken logaritmtransformerades p.g.a. den sneda fördelningen. Även ett t-test för korrelerade
mätningar genomfördes för att pröva skillnaden i rattfyllerifrekvensen före och efter referensåret. Med
hänsyn till de sneda fördelningarna prövades denna skillnad även med det icke-paramtriska McNemars
Test.
Analys B: Sambanden mellan enkätsvaren, mängden tidigare rattfylleribrott och återfall i rattfylleri inom
Frivårdsgruppen prövades med hjälp av produktmomentkorrelationsberäkningar.
Annalys C: För att sedan pröva vilket program som haft bäst effekt ifråga om återfall i rattfylleri
genomfördes tvåvägs ANOVOR med faktor 1 (Program, dvs. SFR vs RFP och KVU) x faktor 2 (tidigare
brottsbelastning i tre kategorier enligt ovan) samt antalet rattfylleribrott efter referensåret som
logaritmerad beroende variabel enligt ovan. Eftersom SFR-gruppen endast var intagen kalend-eråren
1997 – 1998 gjordes separata analyser med ANOVA först för samtliga grupper (RFP-, SFR-, och KVU-
klienterna) i en treårsuppföljning och sedan enbart för RFP- och KVU-klienterna i en tvåårsuppföljning
(klienter intagna 1997 – 2003). Huvudeffekterna av program, tidigare brottsbe-lastning och samspelet

20. 20
mellan program och tidigare brottsbelastning prövades sålunda. För de tre-årsuppföljda klienterna
redovisas en Post Hoc-analys för parvisa skillnader mellan program oavsett belastningsnivå samt parvisa
skillnader för belastningsnivå oavsett program. För de tvåårsupp-följda klienterna signifikanstestades
skillnaden i antal registrerade rattfylleribrott tvåårsperioden före jämfört med tvåårsperioden efter
referensåret med t-test för korrelerade mätningar. Därefter prövades skillnaden i rattfylleriförekomst före
och efter referensåret med Cochrans Q-test för samt-liga grupper i treårsuppföljningen och med
McNemars Test för RFP- och KVU-klienterna i två-årsuppföljningen.
Analys D: Eftersom annan kriminalitet torde ha betydelse för risken att återfalla i rattfylleribrott
undersöktes först skillnaderna i rattfylleribrottsfrekvensen före och efter referensåret med hjälp av chi-
tvåtest för klienter med och utan annan tilläggsbrottslighet än rattfylleri och därefter skillnaden i
rattfyllerifrekvens hos båda grupperna före och efter behandling med samma typ av ANOVA som
beskrivits ovan.
Annalys E: Förändringar i den ”kriminella mönsterbilden” hos kriminellt belastade och icke belastade
klienter i varje behandlingsgrupp undersöktes med McNemartestet. Förändringarna avsåg skillnaderna i
brottsförekomst mellan tvåårsperioderna före och efter referensåret.
Analys F: Eftersom rattfyllerister ofta är ”normbrytare” även i fråga om annan brottslighet än rattfylleri,
undersökte vi sedan effekterna av de tre olika kriminalvårdsprogrammen (RFP, SFR och KVU) även på
återfall i andra trafikbrott liksom även återfall i annan brottslig verksamhet. Således utfördes ANOVOR
och t-test för dessa brottstyper på samma sätt som för rattfylleribrotten enligt ovan. För båda
brottstyperna summerades antalet brott före referensåret och kategoriserades i tre grupper (0 = inga brott,
1 = ett brott, 2 = två eller flera brott). Denna kategoriserade variabel ingår i ANOVORNA som faktor 2
och programtyp som faktor 1. Den summerade brottsligheten per kate-gori efter referensåret
logaritmtransformerades och utgör den beroende variabeln. På grund av snedhet i svarsfördelningarna
genomfördes även prövningar med hjälp av Cochrans Q-test för tre-årsuppföljningarna och McNemars
test för tvåårsuppföljningarna.
Analys G. Den relativa risken (RR) för återfall i rattfylleri hos RFP- jämfört med SFR- och KVU-
klienterna beräknades sedan med hjälp av programmet MedCalc (26). Den Relativa Risken (RR) utgörs
av en kvot mellan två gruppers resultat, här i betydelsen av RF-klienternas risk för återfall i förhållande
till SFR- och KVU-klienterna (31). Kvoten mellan (a) andelen RF-klienter som återfallit i förhållande till
(b) andelen återfallande klienter i någon av jämförelsegrupperna, kalkyl-erades således. Om RR är 1,0
(som i graferna markerats med RR) betyder det att grupperna har likartad recidivfrekvens. Kvoter över
1,0 betyder att RF-gruppen har högre risk för återfall och kvoter under 1,0 att RF-klienterna har lägre
återfallsrisk än jämförelsegrupperna.
Resultaten av de statistiska bearbetningarna redovisas dels i form av sammanfattande grafer i den
löpande texten och dels i form av detaljerade tabeller i tabellbilagan. Så gott som alla grafer har sina
motsvarande tabellunderlag. Förstår man inte en graf kan man titta på motsvarande tabellunderlag eller
tvärt om. En enda tabellreferens kan emellertid omfatta flera olika enskilda tabeller eftersom det är så
SPSS-programmet redovisar ett resultat. Där SPSS eget tabellformat varit för utrymmes-krävande har vi
valt att komprimera informationen i egna tabellformat. I tabellbilagan har vi för-sökt hålla samman
analyser/tabeller som berör samma sak genom att en kombination av numerisk och alfanumerisk
numrering. Tabell 1A – 1G ex.vis berör således samma delaspekt eller tema i framställningen.
Eftersom rapporten kommer att möta en publik utanför en snävt akademisk församling har vi från-gått
den sedvanliga redovisningen av olika statistiska resultat och signifikansvärden i den löpande texten.
Skälet till detta är att mängden av sådana uppgifter skulle ha gjort texten mycket mer svår-tillgänglig än
vad den redan är. De statistiska uppgifterna redovisas i stället i den ovan nämnda fri-stende
tabellbilagan. När vi emellertid i texten skriver att en skillnad är ”signifikant” sker detta med hänvisning

21. 21
till de statistiska resultaten i tabellbilagan. Om ett resultat är ”signifikant” betyder det att ett resultat kan
bero på slumpen som mest i fem procent– eller - att vi åtminstonde kan vara säkra på att resultatet inte
beror på slumpen i 95 procent av fallen.
Resultat
Resultaten redovisas i två avsnitt: A) Beskrivning av klientgruppen och B) Uppföljning och pro-
grameffektivitet. I den beskrivande delen redovisas RFP-klienterna i vissa baskarakteristika samt deras
enkätsvar gällande alkoholvanor, motivation till deltagande och värdering av programmet. Uppföljnings-
och utvärderingsdelen avser först återfall i rattfylleri för Rattfylleriprogrammets klienter. Det stora
flertalet av dessa fullföljde programmet, medan andra aldrig började eller avbröt sitt deltagande. Dessa
båda grupper jämförs i en uppföljande tvåårsstudie. Därefter jämförs ett gruppmatchat urval RFP-
klienter med de bägge jämförelsegrupperna SFR och KVU i en uppfölj-ande treårsstudie med avseende
inte bara på återfall i rattfylleri utan även andra trafikbrott samt övrig brottslighet. Motsvarande analyser
avseende jämförelser mellan RFP- och KVU-gruppen i en uppföljande tvåårsstudie redovisas också. Den
sammanlagda brottsbelastningen efter program-deltagande jämfördes också med situationen före
behandling för olika grupper. Uppföljningsdelen avslutas med en jämförande riskbedömning för återfall
i rattfylleri. Slutligen presenteras den relativa risken för återfall i olika brottstyper hos RFP-klienterna i
jämförelse med de bägge andra grupperna.
Beskrivning av deltagarna i Rattfylleriprogrammet
Totalt anmäldes 873 klienter till Rattfylleriprogrammet under åren 1977 – 2005 (Tabell 1). Av dessa
fullföljde 715 (82 %) klienter programmet medan 158 (18 %) inte påbörjade det eller avbröt sitt
deltagande av olika skäl (Tabell 1). Fullföljt programdeltagande har varierat mellan 74 % och 89 % per
årskull (Tabell 2).
Figur 5. Programdeltagande per år
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Totalt
0
25
50
75
100
74
26
86
14
89
11
82
18
84
16
78
22
80
20
82
18
83
17
82
18
Ej deltagit / av brutit
Deltagit
De vanligaste anledningarna till bortfall från programmet var att anmälda klienter uteblivit (33 %), att klienter
återfallit i missbruk (25 %), gått till annan kriminalvårdsomsorg,r återfallit i rattfylleri (12 %) eller att klienter
påbörjat annan behandling (11 %). Tabell 3 visar skillnaden i bortfall mellan de som kom i kontakt med
programmet och de som inte gjorde det. Klienter som aldrig påbörjade programmet återföll i missbruk
eller i rattfylleri före programdeltagande, gick till ”annan behand-ling” eller avled före påbörjat
programdeltagande i större utsträckning än klienter som påbörjade programmet. De vanligaste orsakerna
till bortfall bland klienter som påbörjade programmet för att sedan avbryta sitt deltagande var att de
uteblev från påbörjat deltagande, återföll i missbruk eller återföll i rattfylleri. Det finns inget tydligt
mönster i orsakerna till bortfall mellan båda grupperna.

22. 22
Kön och ålder
Könsfördelningen är ungefär densamma över tid (Tabell 3C). Det finns dock en osäkerhetsmargi-nal om
4 %, där könstillhörigheten är okänd. Andelen kvinnor har varierat mellan 5 % och 10 % under åren
(Figur 6).
Fig 6: Könsfördelning över tid
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Totalt
0
25
50
75
100
Män
Kv innor
Okänt kön
I den grupp som fullföljde programmet (Tabell 4A) av könsidentifierade klienter var kvinnorna
signifikant äldre än männen (50 respektive 46 år). Åldersskillnaden mellan män och kvinnor i Bort-
fallsgruppen var däremot inte statistiskt signifikant (Tabell 4B). Kvinnorna var dock även här äldre (47
år) än männen (44 år).
Promille vid upptäckt
Uppgifter om promille vid upptäckt (PVU) föreligger för 777 (89 %) RFP-klienter som igenomsnitt hade
1,87 (SD =.52) promille i blodet (variationsvidd: 0.56 – 4.17) när de omhändertogs för ratt-fylleri av
polisen. Kvinnorna hade en genomsnittligt något högre PVU jämfört med männen. Skill-naden är
statistiskt signifikant (Tabell 5A). Samma tendens återfinns såväl i Deltagargruppen (Tabell 5B) som i
Bortfallsgruppen (Tabell 5C) med den skillnaden att differensen mellan män och kvinnor i
Deltagargruppen är signifikant, vilket inte är fallet i Bortfallsgruppen.
PVU låg på ungefär samma genomsnittliga nivå över tid. PVU-värdena pendlar mellan 1,8 och 1,9 för
männen och 1,8 och 2,3 promille för kvinnorna. (Tabell 5D).
Det finns en liten icke signifikant tendens i PVU och deltagande i eller bortfall från Rattfylleripro-
grammet, som går i icke-förväntad riktning (Tabell 5E). N = 679 klienter som fullföljde programm-et
hade i genomsnitt 1,88 (SD = 0.52) och 96 klienter i Bortfallsgruppen 1,79 promille (SD = 0.50) vid
upptäckt.
Alkoholdiagnos
Sammanlagt 773 (89 %) klienter besvarade ADDIS (Tabell 6A). Genom ADDIS kan man fastställa en
alkoholdiagnos enligt DSM IV (Tabell 6B). Andelen klienter utan ett alkoholmissbruk var störst i
Deltagargruppen (4 %). I Bortfallsgruppen fanns ingen klient utan något alkoholmissbruk eller be-
roende. En jämförelse av proportionerna för alkoholmissbruk och alkoholberoende mellan deltaga-re /
icke-deltagare blir emellertid svårt att göra på grund av olika stora interna och externa svars-bortfall
(Figur 7).

23. 23
Det går emellertid bra att jämföra män och kvinnor i Deltagargruppen (Tabell 7) eftersom det interna
svarsbortfallet är litet för den gruppen (5 %). En större andel kvinnor än män saknade alkoholpro-blem i
Deltagargruppen och en större andel män än kvinnor var alkoholberoende (Figur 8). Motsvar-ande jämförels för
Bortfallsgruppen är inte meningsfull att göra.
Figur 7: Alkoholbedömning enligt ADDIS
Deltagare Ej Deltagare
0
25
50
75
100
Inget Alkoholmissbruk
Alkoholmissbruk
Alkoholberoende
Internt sv arsbortf all
Extern sv arsbortf all
Figur 8. ADDIS-bedömning för män och kvinnor
DT-M
DT_KV
DT-OK
BF-M
BF-KV
BF_OK
0
25
50
75
100
Inget alkoholmissbruk
Alkoholmissbruk
Alkoholberoende
Intern sv arsbortf all
Extern sv arsbortf all
Det förelåg slutligen endast ett mycket lågt samband mellan PVU och alkoholbelastning utifrån ADDIS-
poäng (rxy = 0.15**
, N = 773, p = 0.01).
Motivation till deltagande i RF-programmet
I början av programmet tillfrågades klienterna om varför de ville deltaga i programmet under rubriken
”Förväntningar” genom sju frågor, där man genom kryssmarkering skall ange ett ”ja-svar” medan ett
tydligt ”Nej-alternativ” saknas. Enkäten infördes i slutet av 1997 varför det bara finns två svar från
denna årsgrupp (Bilaga 1). Redovisningen utgår därför från 648 ”möjliga respondenter”, som påbörjat
och fullföljt programmet åren 1998 – 2005 (Tabell 8). De sju påståenden klienterna hade att ta ställning
till var*)
:
1. Anser att jag har alkoholproblem
2. Vill ha ökad kunskap om alkohol
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – -
*) De här frågorna/påståendena är av den karaktären att svarsbilden måste tolkas med försiktighet eftersom man kan förvänta sig
en hög andel ”förväntanssvar”. Frågekonstruktionen ger respondenten en möjlighet att framställa sig i ”god dager”utifrån
antaganden om vad frågeställaren vill höra.
DT-M = Deltagande män, DT-KV = Deltagande kvinnor, DT-OK = Deltagare, okänt kön
BF-M = Bortfallsgruppen: män,BF-KV = Bortfallsgruppen: kvinnor, BF-OK = Bortfallsgruppen: okänt kön

24. 24
3. Vill bli alkoholfri
4. Vill kunna dricka ”socialt”
5. Vill utvecklas personligen
6. Ville/vill få annan påföljd än fängelse
7. Vill att den sociala situationen skall förbättras
Figur 9 redovisar den relativa andelen svar från 509 (70 %) klienter av de 648 klienter som fullföljt
programmet 1998 – 2005 (Tabell 8).
Högst andel markeringar fick påståendet ”Anser att jag har alkoholproblem” följt av ”Vill få annan
påföljd än fängelse” och ”Vill ha ökad kunskap om alkohol”*)
. Det föreligger emellertid ett så stort
svarsbortfall (21 %) per påstående att resultatet vare sig är representativt för alla klienter efter 1997 som
fullföljt programmet, eller är tolkbart.
Figur 9: Motivation för deltagande
Alkoholproblem
Kunskap
Alkoholf ri
Dricka
Utv ecklas
Påf öljd
Situation
0
25
50
75
100
24
20
57
24
24
53
24
39
38
24
40
36
24
36
41
24
25
51
24
39
37
Markerad
Ej Markerad
Exttern bortf all
På en öppen fråga om man haft andra motiv för att söka till programmet har 16 klienter givit följande
svar:
• Att det skall bli som jag tänkt
• Att få allt att fungera
• Att leva bra, nyktert
• Bli fri från spritens och ölens konsekvenser typ slagsmål och rattfylla
• Bryta de alkoholvanor jag försatt mig i
• Erhålla kunskap, utbilda mig
• Få gamla kompisar tillbaka
• Få ordning på mitt sociala liv och att må bra med mig själv
• Hoppas att ha mod och styrka med den hjälp jag får
• Hoppas på en förbättring med relationerna i familjen
• Bli icke-beroende
• Kunna gå på en fest utan att känna tvång att dricka
• Kunna visa att jag kan hålla mig från alkoholen en längre period och leva drägligt liv.
• Få ett nytt socialt kontaktnät
• Få en påbyggnad på AA
• Åtefå körkortet

25. 25
Klientvärderingar
Man har sedan undersökt klienternas bedömningar av både kursens innehåll, form som självskatt-ade
effekter av programmet (Bilaga 2) i ett antal frågor.
Värderingar av programmets innehåll
N = 496 (69 %) klienter av 648 klienter som fullföljde kursen värderade programmets inslag från och
med 1998. Återigen har man använt kryssmarkeringar som svarsalternativ på en sjugradig skala (0 – 6
poäng). För att öka jämförbarheten med utvärderingen av Rattfylleriprogrammet i Halmstad (24)
översattes svarskategorierna till samma kategorier man använt där (Dåligt, Mittimellan, Bra). Se tabell
10. För att finjustera bedömningarna summerades svaren i en global skala och redovisas som procent av
möjliga poängtal. I Figur 11 redovisas svarsbilden samt det interna svarsbortfallet för de klienter som
besvarat frågorna. De frågor som ingår i avsnittet är:
1. Vad anser Du om innehållet i programmet i sin helhet?
2. Vad anser Du om avsnittet Alkohol och trafik?
3. Vad anser Du om innehållet i avsnittet om familjen?
4. Vad anser Du om innehållet i det medicinska avsnittet?
5. Vad anser Du om lektionerna Era Egna Steg?
De klienter som besvarat frågorna har som regel varit positiva till samtliga moment och oftast svarat
med bedömningarna ”mittemellan” eller ”bra” (Tabell 9).
Figur 10: Klientskattning av programmets kursmoment
Helheten AlkoTraf Familjen Medicin Egna Steg
0
25
50
75
100 23,3
65,7
10,8
0,2
23,8
59,9
15,7
0,6
23,9
52,6
22,8
0,6
38,9
45,4
15,0
0,8
23,9
62,5
13,1
0,5
Dålig
Mittimellan
Bra
Ej sv ar
Mest uppskattade moment var programmets totala uppläggning och innehåll (”Helheten”), ”Era eg-na
steg”, avsnittet om ”Alkohol och trafik” samt avsnittet om ”Familjen” i här nämnd ordning. Lägst
uppskattningar fick det ”Medicinska avsnittet”. Här finns emellertid också det största interna
svarsbortfallet vilket gör det svårt att jämföra bedömningarna av det avsnittet mot övriga bedöm-ningar.
Emellertid kan det interna svarsbortfallet också spegla klienternas attityd till programmet. Har man varit
kritisk mot uppläggning eller genomförande kanske man heller inte varit motiverad att besvara frågorna.
Tolkas svarsbortfallen som kritik förändras dock inte bilden av klienternas be-dömning av programmets
inslag nämnvärt. Klientbedömningarna av programmet i sin helhet liknar den programvärdering
Rattfylleriprogrammet i Halmstad fick av sina klienter. Där bedömde klient-erna att programmet var
”bra” i 60 % av fallen jämfört med 66 % för Rattfylleriprogrammet i Stockholm.

26. 26
Värdering av programmets struktur och utformning
Ett sammanfattningsindex (procent) baserat på svaren från 464 könsidentifierade klienter och 34 klienter
med okänd könstillhörighet konstruerades (Tabell 10), varierande mellan 0 och 1 där ett högre poängtal
representerar högre tillfredsställelse med programmet i sin helhet (Figur 11). Klientindex visar att
bedömningarna av programmet varit övergenomsnittliga och likartade över tid. När det gäller
könsidentifiierade klienter (där vi haft tillgång till personnummer) har kvinnliga deltagare värderat
programmet högre efter år 2000 jämfört med manliga deltagare. Kvinnliga del-tagares bedömningar
ligger därefter högre jämfört med manliga deltagares bedömningar. De positiva omdömena om
programmet i sin helhet sjönk dock år 2004 för att sedan återgå till mer positiva omdömen år 2005.
Bedömningarna av programmet i den icke-könsspecificerade gruppen
Figur 11: Klientskattningar av Rattfylleriprogrammet över tid
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
0,0
0,2
0,4
0,6
0,8
1,0
Okänt kön (n = 34)
Kv innor (n = 56)
Män (n = 408)
(som torde omfattar såväl män som kvinnor) ligger åren 1998 – 2000 högre än för identifierade män och
kvinnor och därefter mellan de identifierade könsgrupperna. Den sänkta nivån på klient-skattningarna år
2004 har ingen motsvarighet i någon programförändring förutom att personalen under det året blev
medvetna om att Rattfylleriprogrammet kanske skulle kunna komma att läggas ner. Hur den föraningen
hos personalen kom att påverka programmet och dess innehåll har dock inte undersökts. Övriga
svängningar i klienternas bedömningar har inga motsvarigheter i genom-gripande programförändringar
då programmet var färdigt till form och struktur efter 1997.
Programform
I fyra frågor har man undersökt andra aspekter av kursdeltagarnas upplevelser som inte är relaterade till
de olika kursmomenten. Man har ställt frågor avseende programlängd, stämningen i gruppen, gruppens
betydelse samt gruppledarnas insats (Bilaga 2). Frågorna har kunnat besvaras av 648 klienter som
fullföljde kursen från och med 1998.
Programlängd.
På frågan ”Vad tycker Du om att programmet varade i ett år?” svarade 497 klienter (69 %) av de 648
möjliga respondenter Av dessa ansåg 11 (2 %) att kurstiden var för kort, 441 (68 %) att den var ”bra”
och 45 (7 %) att den var för lång.

27. 27
Figur 12: Programlängd
Män Kv innor Okänt kön Samtliga
0
25
50
75
100
För Kort
Bra
För lång
Ej sv ar
Det interna svarsbortfallet var 24 % (N = 157). En större andel kvinnor (73 %) än män (66 %) tyckte
kurstidens längd var ”bra” samtidigt som en större andel kvinnliga (12 %) än manliga (7 %) del-tagare
tyckte att kurstiden varit för lång (Tabell 11). Omtolkas svarsbortfallet till att betyda ”För kort” eller
”För långt” kommer ändå svarsalternativet ”Bra” att dominera. Vi kan därför dra slut-satsen att
merparten av klienterna var nöjda med den ettåriga programtiden.
Stämningen i gruppen
På frågan ”Hur har stämningen varit i din grupp?” (Tabell 12) svarade 490 (76 %) av 648 möjliga
respondenter. En klient ansåg att stämningen var ”Låst”, 11 (2 %) svarade ”mer låst än öppen stämning”,
36 (6 %) att stämningen varit ”mer öppen än låst”, 158 (2 4 %) att stämningen varit ”ganska öppen” och
284 (44 %) att den varit ”öppen”. Det interna svarsbortfallet på frågan är 24 % (N = 158)
Figur 13: Stämningen i gruppen
Män Kv innor Okänt kön Samtliga
0
25
50
75
100
Låst
Mer låst än öppen
Mer öppen än låst
Ganska öppen
Öppen
Ej sv ar
En större andel kvinnor (80 %) upplevde stämningen som ”ganska öppen” eller ”öppen” jämfört med
manliga kursdeltagare (66 %). Det interna svarsbortfallet utgör 24 % av samtliga möjliga svar på frågan.
Omtolkas svarsbortfallet till att betyda ”Låst” får vi en svarsfördelning där svars-alternativen ”Låst” och
”Mera låst än öppen” utgör 30 % och svarsalternativen ”Mer öppen än låst” till ”Öppen” utgör 70 %.
Omtolkas svarsbortfallet till att betyda ”Öppen” får vi en svarsfördelning där alternativen ”Låst” och
”Mera låst än öppen” motsvarar 2 % och svaralternativen ”Mer öppen än låst” till ”Öppen” tillsammans
motsvarar 98 % av svaren. Hur man än räknar får man en svars-fördelning där bedömningen att
stämningen i gruppen upplevts som ”Öppen” dominerar i någon grad snarare än ”Låst”.

28. 28
Gruppens betydelse
På frågan ”Tycker Du att Du lärt dig något av övriga gruppdeltagare?” (Tabell 13).svarade 492 kli-enter
(76 %) av 648 möjliga. Tretton klienter (2 %) ansåg att de lärt sig ”Litet” eller ”Ganska litet”, 120 (19
%) att de lärt sig eller ”en del” (”mittimellan”) och 149 (23 %) att de ”lärt sig ”en del” och 210 (32 %)
att de lärt sig ”mycket” av övriga gruppdeltagare (Figur 15)
En större andel kvinnliga deltagare (70 %) ansåg sig ha lärt sig ”en del” eller ”mycket” av övriga
gruppdeltagare jämfört med manliga deltagare (52 %). Det interna svarsbortfallet är emellertid större
bland manliga deltagare (28 %) än bland kvinnliga (17 %), så vi kan inte veta om så många fler
kvinnliga klienter verkligen tyckte att de lärt sig mer av övriga deltagare än manliga klienter.
Det totala svarsbortfallet är 24 %. Om det omtolkas till svarsalternativet ”Litet” skulle gruppens
betydelse ha varit ”Liten” eller ”Ganska liten” i 26 %, ”Mittimellan” i 19 % eller betytt ”En del” eller
”Mycket” i 55 %. Det interna svarsbortfallet påverkar således inte den befintliga svarstenden-sen
Figur 14: Gruppens betydelse
Män Kv innor Okänt kön Samtliga
0
25
50
75
100
Litet
Ganska litet
Mittemellan
En del
My cket
Ej sv ar
En merpart av klienterna upplevde att de lärt sig något av övriga kursdeltagare.
Gruppledarnas insats
Frågan ”Gruppledarnas insats” besvarades av 453 klienter (70 %). N = 15 (2 %) markerade alter-nativet
”Dåligt” eller ”Mindre bra”, 138 (21 %) ”Mittemellan” och 300 (46 %) ”Bra”, ”Ganska bra” eller
”Mycket bra (Tabell 14).
En något större andel kvinnor (51 %) än män (45 %) tyckte att gruppledarnas insatser var ”bra”,
”Ganska bra” eller ”Mycket bra”. Det interna svarsbortfallet är 30 % och om vi omtolkar svarsbort-fallet
till alternativet ”Dålig” skulle vi få en svarsfördelning om 35 % för svarsalternativen ”Dålig” och
”Mindre bra”. Det kan jämföras med de 46 % som avgivit svar från ”Bra” till ”Mycket bra”. Hur man än
räknar dominerar neutrala och positiva omdömen över de mer negativa eller kritiska omdömena.
På uppmaningen ”Nämn något som var bra” (med gruppledarnas insatser) svarade 292 klienter i ett stort
antal svarskategorier. Fyra svarsteman (A-D) återkommer dock:
A. Undervisning och gruppledarskap av en nykter alkoholist
• Att en av ledarna har haft alkoholproblem
• Att få lyssna på en som varit i matchen

29. 29
Figur 15: Gruppledarnas insats
Män Kv innor Okänt kön Samtliga
0
25
50
75
100
Dålig
Mindre bra
Mittemellan
Bra
Gannska bra
My cket bra
Ej sv ar
• Egna exempel och berättelser ur livet
• Fakta från insatt person
B. Gruppledarnas attityd och förhållningssätt
• Christers erfarenhet, Agnetas rättframhet
• Deras samarbete, blandad kunskap hos ledarna.
• Att det varvas med allvar och litet skoj, vilket gör att man lyssnar
• Deras sätt att föra fram budskap om sjukdomen alkoholism
• Deras sätt att "dra" sanningar ur folk.
• Dom tar sig tid för var och en
• Avvägd distans med engagemang
• Dom har respekterat gruppdeltagarna
• Man behöver inte skämmas utan får hjälp
• Deras engagemang
• Ledarna är öppna ärliga och raka
• Rakt på sak
• Trevliga och kunniga
C. Förmåga att skapa en öppen atmosfär
• En öppen grupp där samtliga bjöd på sig själva
• Dom får det att bli en öppen stämning
• Deras sätt att vara mot oss
• Det informella sättet
• Öppenhet "Mänsklighet"
• Tydligheten och ödmjukheten.
• Ej fördömande, bra på att lyssna
D. Kunskap
• Kunnighet
• Hård disciplin, bra pålästa
• Hög kvalitet.
• Kunnighet och högt i tak

30. 30
Att en av lärarna var ”nykter alkoholist” har uppenbarligen varit av stor betydelse för många klienter.
Det har medfört att många har ”öppnat sig” attitydmässigt och mentalt för att kunna ta emot information
och kunskap från lärarna/gruppledarna. Gruppledarnas icke-moraliserande förhåll-ningssätt har också
medfört att man lyckats skapa en vänlig och öppen atmosfär, vilket i kombina-tion med kunnighet och
faktakunskap gjort intryck på deltagarna. Negativ kritik av gruppledarnas insatser är mindre frekvent
men där finns enstaka utsagor som:
• Generaliseringar
• Onödigt svammel
• Att ledarna tog för givet att man är alkoholist när man kör onykter
• Tron att den som har problem med alkohol kan sluta på en dag
• En del sommarföreläsningar
• För stora grupper
• För lång tidsperiod med föreläsning på sommaren
• För mycket AA
Mest värdefullt
På den öppna frågan ”Vad har varit mest värdefullt för Dig i programmet?” gav 433 (67 %) klienter sina
kommentarer. Vid en innehållsanalys av svaren erhölls 32 grova kategorier Ad Hoc. Klient-ernas
kommentarer omfattar emellertid ibland flera olika teman, viket gör dem svåra att klassifi-cera entydigt.
Utsagan från en klient som berört flera temakategorier har därför delats upp på sina respektive
svarsdimensioner eller temakategorier. Under varje temarubrik återges exempel på svar. Redovisningen
är inte att betrakta som en kvantitativ redovisning utan snarare en kvalitativ redo-visning av hur
frivårdsklienter kunnat uppleva Rattfylleriprogrammet. De 433 (67 %) kommen-tarerna av 648
”möjliga” kommentarer är inte heller representativa för alla klienter som fullföljt programmet.
Procentangivelserna för de olika teman som berörs (A – L) avser andelen avgivna kommentarer per tema
och kan tolkas som en relativ ”tyngd” för respektive temarubrik hos de kli-enter som avgivit svar.
A. Dela erfarenheter med andra kursdeltagare i samma situation och med personal, att öppet
kunna prata om problem (20 %)
• Att vara tillsammans med andra med samma problem
• Att få se mig själv utifrån
• Att det varit en öppen grupp
• Att alla öppet och ärligt pratat om sig själva
• Träffa andra i samma situation
• Komma i kontakt med olycksbröder. Det har tagit bort mycket av ångesten efter brottet.
• Lärt känna medlemmarna i gruppen och lyssnat på deras livsöden
• Diskussionerna om alkohol
• Att få tala öppet om alkohol
• Kunnat ventilera känslor rörande alkohol
• Övriga deltagares erfarenhet
• Utbytet av erfarenheterna
• Man träffar andra med samma problem
• Kunnat ventilera känslor rörande alkohol
• Diskussioner vi haft inom gruppen
• Feedback av andra i samma situation
• Dialogerna med övriga gruppmedlemar
• Erfarenheter från verkliga livet

31. 31
• Att lyssna på övriga i gruppen
• Diskussionerna i gruppen. Kommit till insikt om alkoholens inverkan
• Att man inte är ensam
• Att man har haft tid att tänka och diskutera i gruppen
• Jag har lärt mig att se mig själv utifrån
• Att få inblick i en massa problem om alkohol
B. Ökad insikt och kunskap om alkohol och droger, inriktningen mot alkoholproblem och
dryckesmönster (14 %)
• Att få kunskap
• Att kunna tänka över situationen och mitt förhållande till alkohol
• Möjlighet att få insikt
• Fått insikt om mig själv och mitt alkoholmissbruk
• Fått mig att tänka efter
• Ökad insikt om mina egna problem
• Förstått hur pass illa ute jag verkligen var
• Har insett att man inte kan dricka så mycket
• Har kommit till insikt om jag kanske hade mera problem än jag trodde
• Kommit till insikt om att jag har alkoholproblem. Måste ändra mina vanor drastiskt.
• Kommit till insikt om alkohol och bilkörning
• Har fattat att bilkörning och alkohol inte hör ihop
• Fått insikt om riskerna med att köra bil berusad och om alkoholens olika konsekvenser
• Jag har lärt mig att det är farligt at köra bil om man har druckit
• Insikten gör att man förändras med tanke på moral och etik
• Insikt om mina egna problem
• Att jag lärde mig mycket
• Jag har fått andra värderingar om alkoholkonsumtion
• Att har fått insikt om alkohol
• Att man får distans från alkohol
• Mycket ny lärdom om alkohol
• Ändrad syn på alkohol
C. Gruppen, gruppgemenskapen, gruppens sammansättning, stödet från gruppen, atmosfären
i gruppen (12 %)
• Gruppsammanhållningen och de medicinska lektionerna
• Gruppens styrka
• Att vi har hållit ihop som en familj
• Gemenskapen, öppenheten i gruppen. Mycket trevliga gruppledare
• Kontakten med andra människor
• Samhörigheten med gruppen
• Kamratstödet
• Stöd från kamraterna i gruppen och från Annika och Christer
• Dialogen
• All kärlek och stöd
• Gruppdynamiken
• Att känna trygghet
• Empatin och förståelsen

32. 32
D. Generellt positiva kommentarer utan särskild referens (8 %)
• Aha upplevelserna
• Att man fick gå här
• Att gå hit.
• Att få varit med och ha fått så mycket lärdom
• Att få tillfälle att tänka om
• Att straffet förvandlades till något positivt
• Att prata om allt
• Att dom arbetar med Dig
• Det mesta
• Det var precis vad jag behövde
• Fått en inblick i en värld som jag inte kände till
• Gemenskapen och undervisningen
• Gemensamma diskussioner och att dela erfarenheter
• Givande
• Hela programmet
• Kurskamaraterna, ledarna
• Sättet att se på alkoholism
• Öppenheten
• Ett vänligt bemötande
• Jag har plockat lite av varje
E. Ökad självkännedom, ökad självinsikt, tvånget till eftertanke, ändrat beteende, attityd eller
förhållningssätt (9 %)
• Att under en längre tid påverkas av information och tankar som gjort att jag fått mycket större
insikt. lärt känna mig själv. Trevliga möten och bra ledare
• Att man själv är problemet
• Fått stanna upp ett tag i mitt liv och tänka
• Chansen till att få stanna upp och se på sig själv
• Att få tid att tänka efter tillsammans med proffs
• Att få vetskap och insikt om problemet.
• Jag har arbetat med mig själv så jag har fått insikter som jag inte hade innan
• Större medvetande runt mitt sociala liv. Prioriterar bättre och känner mig piggare och mer
levande.
F. Tvånget att vara nykter under programtiden på ett år, nykterheten, att vara nykter, jobba
med det egna beroendet (6 %)
• Att kunna dokumentera nykterhet i ett år
• Att komma från spriten. Helat äktenskapet
• Att jag lärt mig att avstå från alkohol
• Att jag har slutat att dricka
• Att vara alkoholfri
• Uppehåll med alkoholen
• Att vara nykter
• Att hålla mig nykter

33. 33
• Varit nykter ett år!
• Varit nykter så länge nu
• Ett nyktert å
• Att vara nykter i ett år
• Att vara helnykter ett år. Det var en utmaning att gå på fest.
• Att få ett avbrott i gamla vanor och vara alkoholfri
G. Egen utveckling, att tvingas till reflektion, egen insikt, förändrad attityd till alkohol och
rattfylleri (4 %)
• Kunnat lämna mycket skam och skuld bakom mig
• Lärt mig lyssna på andra
• Jag har fått andra värderingar till alkohol
• Fått stanna upp ett tag i mitt liv och tänka
• Lärt mig lyssna på andra
• Att jag mår bättre
• Att få lära känna sig själv
• Att har blivit medveten om mina problem
• Lärt känna mina alkoholproblem
• Betydligt ökad självkännedom
• Komma till insikt med vem man är och fått se att man inte är ensam
• Att hinna växa, tänka, få stöd, träffa kloka personer
• Att få jobba med sitt eget beroende
• Ökad självsäkerhet
• Att jag kommit till insikt om att alkohol och bilkörning är vansinne
H. Den längre programtiden (4 %)
• Att få bearbeta problemet under lång tid
• Tiden som ger möjlighet att leta sig fram till insikt
• Att det är ett helt år och att man får tänka efter själv
• Längden av programmet samt. öppna diskussioner
• Att hinna växa, tänka, få stöd, träffa kloka personer
• Ett helt år av bearbetning
• Tiden
• Total avhållsamhet under lång tid. Att lyssna på andra
• Focus på alkoholproblem under lång tid
• Programmets längd
I. Det medicinska avsnittet (3 %)
• Det medicinska avsnittet
• Läran om droger. En insikt om alkohol och droger
• Information om de medicinska aspekterna och andras syn på olika saker
• Jag har fått kunskap om hur alkohol påverkar kroppen och psyket
• Alkoholens påverkan.
• Att lära sig vad spriten gör med kroppen
• Information angående skadeverkningar
• Att få veta hur länge alkoholen är kvar i kroppen
• Att bli klar över vilken sjukdom det här är

34. 34
• Att få veta hur länge alkoholen är kvar i kroppen
J. Personalens kompetens, proffesionalism, kunskap, vänlighet, tålamod och stöd, sättet att
sköta programmet, ledarskapet (2 %)
• Christer och Lena var väldigt sakliga och duktiga
• Annicka och Christers sätt att sköta programmet
• Fantastiska lärare
• Samspelet mellan Pekka och Anicka
K. Stöd och information från "nykter alkoholist" i personalen (2 %)
• Christers och andras egna berättelser
• Att Christer har varit här
• Christers personliga vittnesmål
L. Momentet "Era egna steg" (2 %)
• ”Era Egna Steg” och diskussionerna i samband med detta moment
• Stegarna och gruppgemenskapen
• Stegarna och att jämföra andras erfarenheter med egna
Resterande teman berörs av någon procent eller mindre av alla avgivna kommentarer och visar att man
uppskattat AA:s program och filosofin bakom programmet, att själva programdeltagande givit struktur åt
tillvaron under programåret, att man uppskattat avsnitten om ”Familjen”, ”Alkohol och trafik” samt
”Sommarföreläsningarna”. Vidare berör enskilda utsagor att man kunnat byta livsstil och bryta gamla
vanor, de positiva sociala, relationsmässiga eller emotionella konsekvenserna av programdeltagandet, att
man mår bättre, att man uppskattat den ”feed-back” man fått från andra i gruppen, att negativa
förväntningar inte blivit uppfyllda, att man sluppit fängelsestraff, att man tyckt om gruppstorleken och
sammansättningen av gruppen samt programmets uppläggning och struktur.
Merparten av de positiva utsagorna om rattfylleriprogrammet utgörs dock av de 12 huvudteman som
redovisats ovan. Klienter som avgivit kommentarer om vad som varit mest positivt med RFP har i
fallande skala varit eniga om att programmet varit värdefullt för att man fått dela erfarenheter med andra
kursdeltagare i samma situation, att man fått ökad insikt och kunskap om alkohol och droger, att man
uppskattat gruppgemenskapen, gruppens sammansättning, stödet från gruppen, och atmosfären i
gruppen, att man fått en ökad självkännedom och självinsikt, att man tvingats vara nykter under ett år, att
man genom programmet tvingas till reflektion och egen insikt, den längre programtiden som gjort det
möjligt att vara abstinent från alkohol och hinna kunna reflektera och komma till självinsikt, bearbeta det
som hänt och bearbeta nuvarande relationer. Några positiva kommentarer berörde också personalen, stöd
och samtal med en ”nykter alkoholist”, det medicinska avsnittet och ”Era egna steg”.
Saknat något i programmet
På den öppna frågan ”Saknade Du något i programmet?” svarade 430 klienter (66%) ”Nej” eller
lämnade svarsrutan tom. Andra klienter kommenterade programmets innehåll, uppläggning och struktur,
stämningen, relationerna i gruppen samt behovet av stöd.
A. Programmets innehåll
• Information om risker i samband med trafik

35. 35
• Större fokusering på trafik
• Information från Vägverket
• Mer upplysning om körkortet
• Information om vägen tillbaka till ett nytt körkort
• Mera information om alkolås
• Mer om tabletter och alkohol
• Fler seminarier om biverkningar
• Mer om alkohol och trafik
• Mera filmer om alkoholen och familjen
• Vad alkohol kan ställa till med
• Mer diskussioner om egna och andras erfarenheter
• Medicinska biten kunde ha varit större
• Mer fakta, statistik
• Mer av Christers ”roliga” historier
• Information och förståelse för depression kontra alkoholism
• Mer om relationsproblematik
B. Programmets uppläggning och struktur
• Gärna fler föreläsningar av typ sommarföreläsningar
• Mer och djupare grupparbete med diskussioner
• Tidigare kontakt med AA / NA
• Fler AA-möten
• Mer diskussioner i gruppen
• Lite mer debatter
• Litet mera fritt prat
• Grupparbeten
• Flera videofilmer
• Besök av alkoholläkare
• Studiebesök
• Mer tjejer i gruppen
• Kanske att jag skulle ha varit i en yngre grupp
C. Stämning, relationer och stöd
• Hade förväntat mig lite mera stöd
• Att man pratar mer om hur man mår under den här tiden
• Saknade personliga samtal
• Känslohantering (personligt engagemang)
• Personanalys
• Kvinnorna försvann, men det blev ju bra ändå…
Självskattade effekter
Två frågor berörde omedelbara effekter av deltagandet i RFP (Bilaga 2): Förändrade sociala relationer
och egen personlig utveckling. En annan typ av programeffekt har man sökt komma åt med fyra frågor
som berör olika aspekter av klientens förhållningssätt till alkohol. De frågorna har an-knytning till de
frågor klienterna fick besvara avseende sina motiv till att vilja deltaga i Rattfylle-riprogrammet (Bilaga 1
och 2).

36. 36
Förändrade sociala relationer.
På frågan ”Har Dina relationer förändrats till viktiga personer i Ditt liv?” (Tabell 15), där klienter-na
ombetts att kryssmarkera sina bedömningar på en linje med ändpunkterna ”Litet” och ”Mycket”*)
svarade 487 (75 %). N = 25 (4 %) markerade ingen förändring i relationer till andra viktiga personer,
104 (16 %) en liten förändring, 127 (20 %) en något större förändring och 231 (36 %) markerade en stor
förändring. Man har dock inte frågat om eventuellt ändrade relationer varit positiva eller negativa. Detta
framgår dock i de fall klienterna lämnat kommentarer till frågan. En större andel kvinnor än män har
markerat någon grad av förändring i nära relationer till viktiga andra.
Det interna svarsbortfallet på frågan är 25 %. Omtolkas det till svarsalternativet ”Inte alls” får man en
svarsfördelning där alternativen ”Inte alls” och ”Något litet” motsvarar 45% medan ”En del” och
”Mycket” utgör 52 %, vilket ändrar dominansen för de två positiva svarsalternativen med tre procent.
Oavsett hur man tolkar det interna svarsbortfallet finns en måttlig övervikt för åsikten att klienternas
relationer till viktiga personer ändrats under eller i slutet av kursåret.
Figur 16: Förändrade sociala relationer
Män Kv innor Okänt kön Samtliga
0
25
50
75
100
Inte alls
Något litet
En del
My cket
Ej sv ar
De flesta av de 115 (17 %) öppna kommentarer (av 648 möjliga) till frågan, berör teman som bättre
relationer till familjen, föräldrar, fru, sambo, barn, syskon, gamla vänner, arbetskamrater eller till sig
själv. Fyra (3 %) av avgivna kommentarer handlar om ingen eller en försämring av relationen till andra:
• Alla som känner mig tycker att jag har förändrats till det bättre
• Alla mina nära och kära har kommit tillbaka
• Bättre relation med mina barn
• Bättre kommunikation med frugan vid vissa tillfällen
• Bättre relation till min familj
• Efter många år har jag fått kontakt med min son
• Fått mer kontakt med familj och vänner
• Har fått tillbaka min familj
• Mina vänner tycker att det är trevligare att umgås nu
• Inte än, bara gjort upp gammalt, t.ex. med föräldrarna.
• Min man kan inte förlåta mig
• Vi hade en kris efter kursen
• Mycket sämre i många avsenden
• Orkar ha bättre kontakt med föräldrar och sambo. Orkar ta konflikter bättre.
• Alkohol har aldrig haft negativ inverkan på mina relationen

37. 37
• Bättre pga min ökande närvaro
• Insett att sådana behövs i ens liv och kräver ett visst engagemang från mig själv
• Bättre komunikation med ”frugan” vid vissa tillfällen.
• Lungnare med familjen.
• Kan tala med min före detta!
• Till mig själv
• Mina barn kan numera lita på mig
• Ja, man har blivit mera uppskattad genom att vara ärlig med sina problem
• Lyssnar mer, vet i dag vilka som är mina riktiga vänner
• Jag har börjat ta kontakt med andra mäniskor
• Lättare att få kontakt med mina barn
• Min flickvän och jag förstår varandra bättre nu. Min mamma och pappa är inte längre oroade för
mig
• Frugan och sonen älskar mig mer
• Tagit kontakt med gamla vänner.
• Mina vänner tycker att dett är trevligare att umgås nu
• Har kommit närmare de personer som verkligen betyder något för mig. Har tagit avstånd från
resten
• Träffar min familj oftare
• Jag har samma relationer som tidigare
• Bättre stämning i familjen
• Folk som vet om problemet märker ju hur man mår bättre. Pratar mer och umgås mer
• De sociala relationerna har ökat markant plus en ökad tillit
• Tidigare mycket goda relationer har bekräftats med eftertryck
• Mina bröder har sagt att jag är helt annan person och min chef är väldigt nöjd med mig
• Ja, men svårbedömt - jag är ju kriminell
• Ja, men knappt märkbart.Eventuellt har jag märkt att vissa vänner står mig närmare än andra
• Efter många år har jag fått kontakt med min son
• Har inte upplevt någon skillnad till det bättre
• Blivit starkare och inte så beroende av frun. Fått bättre relation till barnen
• Upplever att jag kommit närmare släktningar och arbetskamarater
• Med sambo (= lungnare,tryggare,möjligen tråkigare) med sonen (= pratat mycket,han känner sig
tryggare)
• Jag kan vara glad med mina barn utan alkohol
• Mina närmaste är jätteglada och litar mer på mig nu
• Jag umgås mer med nära och kära nu och inte alkolister och nästan kriminella människor
• Min fru litar nu mera på mig.Min dotter är inte orolig för mig längre. Alla i min närhet som
påverkades av mitt alkoholproblem mår idag bättre
Personlig utveckling
Frågan ”Hur skulle Du skatta din personliga utveckling under året?” (Tabell 16) där klienterna ombetts
att kryssmarkera sina bedömningar på en linje med ändpunkterna ”Litet” och ”Mycket”*)
besvarades av
479 klienter (74 %). N = 12 klienter (2 %) markerade ”ingen personlig utveckling”, 33 (5 %) en ”liten”
utveckling, 131 (20 %) en något bättre utveckling och 303 (47 %) en stark personlig utveckling. Det
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – -
*)
Återigen delades svarslinjen upp i fyra lika delar, som fick styra tolkningen av svaren. I förhållande till frågan är
svarsalternativen felformulerade (Litet/Mycket) så vi omformulerade svarsalternativen till ”Ingen/Något litet/En
del/Mycket” (se Bilaga 2).