The narrative of Bel and the Dragon is incorporated as chapter 14 of the extended Book of Daniel. The original Septuagint text in Greek survives in a single manuscript, Codex Chisianus, while the standard text is due to Theodotion, the 2nd-century AD revisor. This chapter, along with chapter 13, is considered deuterocanonical: it was unknown to early Rabbinic Judaism, and while it is considered non-canonical by most Protestants, it is canonical to Eastern Orthodox Christians, and is found in the Apocrypha section of 80 Protestant Bibles.

2. KAPITEL 1
1 Och kung Astyages samlades till sina fäder, och Cyrus
av Persien tog emot sitt kungadöme.
2 Och Daniel samtalade med kungen och blev hedrad
framför alla sina vänner.
3 Nu hade Babylonerna en avgud som hette Bel, och
varje dag förbrukades på honom tolv stora mått fint mjöl
och fyrtio får och sex kärl vin.
4 Och kungen tillbad det och gick dagligen för att tillbe
det, men Daniel tillbad sin egen Gud. Och kungen sade
till honom: Varför tillber du inte Bel?
5 Han svarade och sade: Jag må inte tillbe avgudar
gjorda med händer, utan den levande Guden, som har
skapat himmelen och jorden och har makt över allt kött.
6 Då sade kungen till honom: Tror du inte att Bel är en
levande Gud? Ser du inte hur mycket han äter och
dricker varje dag?
7 Då log Daniel och sade: "Kung, låt dig inte vilseledas;
ty detta är bara lera inuti och koppar utanpå, och han har
aldrig ätit eller druckit något."
8 Då blev kungen vred och kallade på sina präster och
sade till dem: Om ni inte säger mig vem han är som äter
dessa utgifter, så skolen I dö.
9 Men om ni kan intyga mig att Bel äter dem, då skall
Daniel dö, ty han har talat hädelse mot Bel. Och Daniel
sade till kungen: "Låt det ske enligt ditt ord."
10 Och prästerna i Bel var sexttio, förutom sina hustrur
och barn. Och kungen gick med Daniel in i Bels tempel.
11 Då sade Bels präster: »Se, vi gå ut, men du, konung,
sätt på köttet och gör i ordning vinet, och stäng dörren
och försegla det med ditt eget signet.
12 Och i morgon, när du kommer in, om du inte finner
att Bel har ätit upp allt, då kommer vi att lida döden,
eller Daniel, som talar falskt mot oss.
13 Och de såg föga på det, ty under bordet hade de gjort
en hemlig ingång, varigenom de ständigt gick in och
förtärde dessa saker.
14 Så när de hade gått ut, ställde kungen fram maten
framför Bel. Nu hade Daniel befallt sina tjänare att föra
aska och dem som de strödde ut i hela templet inför
kungen ensam. Sedan gick de ut och stängde dörren och
förseglade den med kungens signet, och gick så därifrån.
15 Och om natten kommo prästerna med sina hustrur
och barn, som de brukade göra, och åt och drack
alltsammans.
16 På morgonen när kungen stod upp, och Daniel med
honom.
17 Då sade kungen: Daniel, är sigillen hela? Och han
sade: Ja, o kung, de äro friska.
18 Och så snart han hade öppnat dörren, såg kungen på
bordet och ropade med hög röst: "Stor är du, o Bel, och
hos dig är inget svek alls."
19 Då skrattade Daniel och höll konungen på att han inte
skulle gå in och sade: »Se, här är trottoaren, och märk
väl vems fotspår dessa är.
20 Och kungen sade: "Jag ser mäns, kvinnors och barns
fotspår." Och då blev kungen arg,
21 Och de tog prästerna med deras hustrur och barn, och
de visade honom dörrarna där de kom in, och förtärde
sådant som stod på bordet.
22Därför dödade kungen dem och överlämnade Bel i
Daniels makt, som förstörde honom och hans tempel.
23 Och på samma plats fanns en stor drake, som de av
Babylon tillbad.
24 Och kungen sade till Daniel: "Vill du också säga att
denna är av koppar?" se, han lever, han äter och dricker;
du kan inte säga att han inte är någon levande gud;
därför tillbe honom.
25 Då sade Daniel till kungen: Jag vill tillbe Herren, min
Gud, ty han är den levande Guden.
26 Men ge mig tillstånd, o kung, så skall jag döda denna
drake utan svärd eller stav. Kungen sade: Jag ger dig lov.
27 Då tog Daniel beck, fett och hår och såg dem
tillsammans och gjorde klumpar av det; detta lade han i
drakens mun, och så brast draken i sönder; och Daniel
sade: "Se, dessa är gudarna I dyrkan.
28 När de från Babel hörde det, blev de mycket
förargade och sammansvärjde sig mot kungen och sade:
»Kungen har blivit en jude, och han har förintat Bel, han
har dödat draken och dödat prästerna.
29 Då kommo de till kungen och sade: "Befri oss Daniel,
annars förgöra vi dig och ditt hus."
30När nu kungen såg att de pressade honom hårt och var
tvungen, överlämnade han Daniel åt dem.
31 som kastade honom i lejonhålan, där han var sex
dagar.
32 Och i hålan fanns sju lejon, och de hade varje dag
gett dem två kadaver och två får, som sedan inte gavs åt
dem, för att de skulle kunna äta upp Daniel.
33 Nu fanns det i judendomen en profet, som hette
Habbacuc, som hade gjort kruk och hade brutit bröd i en
skål och gick ut på fältet för att föra det till
skördemännen.
34 Men Herrens ängel sade till Habbacuc: "Gå och bär
maten som du äter till Babel till Daniel, som är i
lejonhålan."
35 Och Habbacuc sade: "Herre, jag har aldrig sett
Babylon; inte heller vet jag var hålan är.
36 Då tog Herrens ängel honom vid kronan och bar
honom i håret på hans huvud, och genom hans andes
häftighet satte han honom i Babel över hålan.
37 Och Habbacuc ropade och sade: O Daniel, Daniel,
intag middagen som Gud har sänt dig.
38 Och Daniel sade: "Du har kommit ihåg mig, o Gud,
och du har inte övergivit dem som söka dig och älska
dig."
39 Då stod Daniel upp och åt; och Herrens ängel satte
genast Habbacuc på sin plats igen.
40 På den sjunde dagen gick kungen för att beklaga
Daniel; och när han kom till hålan, såg han in, och se,
Daniel satt.
41 Då ropade kungen med hög röst och sade: »Stor
konst, Herre, Daniels Gud, och det finns ingen annan
utom dig.
42 Och han drog ut honom och kastade dem som var
orsaken till hans fördärv i hålan, och de förtärdes i ett
ögonblick framför hans ansikte.