SlideShare a Scribd company logo

Som en kamel med tva pucklar

•
•
Thomas Haansbæk
Thomas Haansbæk
1 of 98
Download to read offline
...som en kamel med två pucklar Om homosexuella invandrare i Sverige av Thomas Haansbæk www.fhi.sestatens folkhälsoinstitut nr 2002:4 Forskningen om homosexualitet samt homo- och bisexuellas situa- tion befinner sig i Sverige fortfarande i sin linda. Under senare år har visserligen en del studier på området initierats av Folkhälso- institutet, men homosexuella invandrare och deras situation i Sverige är fortfarande ett helt outforskat område. Tidigare undersökningar om infödda, svenska homo-/bisexuella människors levnadsvillkor vittnar alla om de svårigheter och problem många upplever på grund av tabun, fördomsfullhet och okunskap som man tycker sig se i sin omgivning, i synnerhet innan man känner sig trygg i sin identitet som homosexuell. Hur upplever man då sin situation som såväl invandrare som homosexuell? En av de intervjuade i denna studie uttrycker det ungefär så här: Svensken som är homosexuell känner sig kanske som en dromedar med en puckel. För oss är det som att vara en kamel med två pucklar eller flera. Statens folkhälsoinstitut hoppas att denna kartläggning av homo- sexuella invandrares situation skall bidra med kunskaper och vara till nytta i arbetet för människor inom Socialtjänsten, Integrations- förvaltningen, frivilligorganisationer och intresseföreningar för såväl invandrare som homo- och bisexuella samt andra institu- tioner och organisationer som har dessa minoritetsgrupper som målgrupper. ISBN 91-7257-134-9 ISSN 1104-358X Statens folkhälsoinstitut Distributionstjänst 120 88 Stockholm Fax 08-449 88 11 E-post: fhi@strd.se Internet: www.fhi.se
...som en kamel med två pucklar Om homosexuella invandrare i Sverige av Thomas Haansbæk www.fhi.sestatens folkhälsoinstitut handledning: sven-axel månsson institutionen för socialt arbete, göteborgs universitet
© statens folkhälsoinstitut 2002:4 isbn: 91-7257-134-9 issn: 1104-358X redaktör: heinz spira översättning från danska: cecilia agemark omslagsfotografi: nils-johan norenlind, eva wernlid/tiofoto design: pangea design tryck: kristianstads boktryckeri AB, kristianstad 2002
Innehållsförteckning Förord ________________________________________________________________6 Inledning______________________________________________________________7 DEL I: SYFTE OCH GENOMFÖRANDE __________________________________9 Bakgrund _____________________________________________________________9 Tidigare undersökningar _______________________________________________10 Målgruppen __________________________________________________________11 Undersökningen ______________________________________________________11 Intervjuguiden ________________________________________________________13 Ämnesområden ______________________________________________________13 Kunskapsinsamlingen __________________________________________________15 Kvinnliga respondenter ________________________________________________16 Intervjupersonerna ____________________________________________________19 Framställningsformen __________________________________________________22 DEL II: ATT VARA HOMOSEXUELL OCH INVANDRARE I SVERIGE ________23 Kapitel I: Barndom, ungdom och tidigt vuxenliv ____________________________24 Synen på sexualiteten __________________________________________________24 Synen på sexualitet i hemmet ____________________________________________26 Självbild _____________________________________________________________27 Att vara barn och den enda invandraren __________________________________28 Sexuellt uppvaknande __________________________________________________29 Religion ___________________________________________________________31 Komma ut-processen __________________________________________________32 Det avgörande steget__________________________________________________35 Sammanfattning ______________________________________________________37
Kapitel II: Familjen _____________________________________________________38 Familjens reaktion ____________________________________________________42 Konsekvenser av att vara öppen ________________________________________44 Släktingarna i ursprungslandet __________________________________________45 Relationen till familjen__________________________________________________46 Sammanfattning ______________________________________________________48 Kapitel III: Sociala nätverk ______________________________________________48 Kontakten med invandrare ______________________________________________49 Kontaktsvårigheter ___________________________________________________51 Öppenhet inför landsmän ______________________________________________52 Kontakt med invandrarmiljörer __________________________________________54 Kontakt med svenskar __________________________________________________55 Öppenhet gentemot svenskar __________________________________________56 Homosexuella och/eller heterosexuella i det sociala nätverket __________________53 Kontakten med homosexuella miljöer ____________________________________57 Politiskt engagemang __________________________________________________60 Sammanfattning ______________________________________________________60 Kapitel IV: Sexualitet och samliv __________________________________________61 Fasta förhållanden _____________________________________________________62 Önskan om parförhållanden____________________________________________62 Önskan om en partner från sin egen kultur ________________________________63 Homosexuella parförhållanden__________________________________________64 Heterosexuella parförhållanden ________________________________________65 Carmens historia ______________________________________________________66 Sammanfattning ______________________________________________________67 4 som en kamel med två pucklar
Kapitel V: Diskriminering, kränkning och våld ______________________________68 Kränkningar __________________________________________________________68 Direkta kränkningar __________________________________________________69 Indirekta kränkningar ________________________________________________70 Diskriminering _______________________________________________________71 Diskriminering i den homosexuella miljön__________________________________72 Diskriminering i arbetslivet ____________________________________________72 Hot och våld __________________________________________________________73 Rädsla för hot och våld ________________________________________________74 Sammanfattning ______________________________________________________75 Kapitel VI: Fysisk och psykisk hälsa _______________________________________76 Psykiska svårigheter ____________________________________________________77 Sammanfattning ______________________________________________________80 SAMMANFATTNING__________________________________________________81 LITTERATUR ________________________________________________________85 BILAGA _____________________________________________________________87 Beskrivning av intervjupersonerna ________________________________________87 INTERVJUGUIDE _____________________________________________________93 som en kamel med två pucklar 5
Förord Statens folkhälsoinstitut har sedan start, 1992, regeringens uppdrag att följa utveck- lingen av homosexuellas situation i samhället och skall nu i sin nya form följa upp den nationella folkhälsoutvecklingen, som också är mycket viktig för homo- och bisexu- ellas hälsa. Den beteendevetenskapliga forskningen om homosexualitet och homo- och bisex- uellas situation befinner sig i Sverige fortfarande i sin linda. Under senare år har vis- serligen en del studier på området initierats av Folkhälsoinstitutet, men homosexuella invandrare och deras situation i Sverige är fortfarande ett helt outforskat område. Enligt tidigare undersökningar om invandrare är det framför allt invandrare från icke-europeiska länder som upplever problem i det svenska samhället. Denna studie redogör därför hur 21 homosexuella kvinnor och män, företrädesvis från utomeuro- peiska länder, upplever sin situation i Sverige. Tidigare undersökningar om infödda, svenska homo-/bisexuella människors levnadsvillkor vittnar alla om de svårigheter och problem många upplever på grund av tabun, fördomsfullhet och okunskap som man tycker sig se i sin omgivning, i synnerhet innan man känner sig trygg i sin identi- tet som homosexuell. Hur upplever man då sin situation som såväl invandrare som homosexuell? En informant uttrycker det ungefär så här: svensken som är homosexu- ell känner sig kanske som en dromedar, med en puckel. För oss är det som att vara en kamel, med två pucklar eller flera. Då homosexuella, och inte minst homosexuella invandrare, tillhör så kallade dolda populationer som det inte går att göra ett statistiskt representativt urval av, är det inte möjligt att dra några generella slutsatser om homosexuella invandrares situa- tion och levnadsvillkor i Sverige anno 2001. Förhoppningsvis ger studien dock en vär- defull inblick i gemensamma erfarenheter, upplevelser och problem bland homosexu- ella invandrare, såsom de beskrivs av 21 kvinnor och män. Studien är, på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut, utförd vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, av socionom Thomas Haansbæk under hand- ledning av professor Sven-Axel Månsson. Vår förhoppning är att denna kartläggning av homosexuella invandrares situation skall vara till nytta i arbetet för människor inom socialtjänsten, integrationsför- valtningen, frivilligorganisationer och intresseföreningar för såväl invandrare som homo- och bisexuella samt andra institutioner och organisationer som har dessa minoritetsgrupper som målgrupper. gunnar ågren, generaldirektör heinz spira, avdelningsdirektör
Inledning Denna rapport handlar om homosexuella invandrarkvinnor och invandrarmän i Sverige. Folkhälsoinstitutet har tagit initiativ till undersökningen, och syftet med arbetet har varit att försöka finna svar på frågan: Hur är det att vara homosexuell och invandrare i det svenska samhället? Svaret på den frågan förutsätter antagandet att homosexuella invandrare är utsatta för speciella påfrestningar. Det är påfrestningar som har ett samband med inställ- ningar till homosexualitet och till invandrare, dels i det svenska samhället, dels i invandrarnas respektive ursprungsländer. Det är sällan man fokuserar på homosexuella invandrares livssituation och lev- nadsvillkor. För att denna fråga överhuvudtaget skall uppmärksammas krävs att homosexuella invandrare vågar träda fram, och att ”majoritetsbefolkningen” är beredd att se dem. Det är svårt att tänka sig en befolkningsgrupp som är mindre intresserad av att träda fram än homosexuella invandrare. Denna rapport försöker delvis besvara varför det förhåller sig på detta sätt. Studien bygger på intervjuer med 21 homosexuella invandrare, som beskriver hur de upplever sin situation. Världen ser nödvändigtvis inte ut på det sätt som de inter- vjuade personerna beskriver den, så undersökningen är alltså inte nödvändigtvis representativ för alla homosexuella invandrare i Sverige. Däremot visar rapporten hur 21 homosexuella invandrare upplever sin situation. Rapportens andra del beskriver i sex kapitel homosexuella invandrares livsvillkor utifrån en rad olika perspektiv.
8 som en kamel med två pucklar
Del I: Syfte och genomförande Bakgrund Folkhälsoinstitutet tog våren 2000 kontakt med Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete. Professor Sven-Axel Månsson blev ombedd att utföra en undersök- ning av homosexuella invandrarkvinnors och invandrarmäns levnadsvillkor i Sverige. Det praktiska genomförandet av studien överläts till mig, socialrådgivare Thomas Haansbæk, under professor Månssons handledning. Först gjordes en pilotundersökning. Den genomfördes i juni, juli och augusti 2000. Utgångspunkten för pilotundersökningen var att göra ett hittills okänt fält tillgäng- ligt för forskning. Det fanns flera syften med att göra en pilotundersökning innan det större arbetet med den egentliga undersökningen kommit igång. Det var viktigt att hitta de rätta metoderna för att få kontakt med gruppen. Frågemall och intervjuteknik skulle utvecklas och utprovas. Och min, i detta sammanhang, lite speciella bakgrund som dansk, homosexuell ”invandrarman” i Sverige var nog också en anledning till att Folkhälsoinstitutet önskade en pilotundersökning. Det skulle bli förhållandevis lätt att se om språkbarriären var för stor i förhållande till målgruppen för att tillfredsstäl- lande genomföra en studie som denna. Pilotundersökningen kom att bestå av två delar: en redogörelse för pilotundersök- ningens metoder och genomförande och en beskrivning av sex homosexuella invan- drarkvinnor och invandrarmän med olika etnisk bakgrund och deras levnadsvillkor och livskvalitet inom några utvalda områden. Pilotundersökningen var klar i slutet av augusti 2000. Statens folkhälsoinstitut granskade den, vilket resulterade i att jag fick i uppdrag att arbeta vidare enligt den utprovade strukturen. Samtidigt framförde FHI önskemål angående den mer omfat- tande undersökningen: det skulle vara lika många män som kvinnor representerade i studien. Det skulle vara en geografisk spridning av intervjupersonernas bostadsorter i Sverige och det skulle primärt ingå invandrare från fyra olika regioner och världsde- lar: Sydamerika, Afrika, Mellanöstern och Östeuropa. Det var utifrån dessa riktlin- jer, samt pilotundersökningens godkända struktur, som jag lade upp den fortsatta undersökningen.
10 som en kamel med två pucklar Tidigare undersökningar Livsvillkoren för homosexuella med invandrarbakgrund är ett förhållandevis orört område inom forskningen. Det finns undersökningar om homosexuellas livskvalitet och levnadsvillkor och undersökningar som beskriver invandrares situation i Sverige. Men ingen svensk undersökning kombinerar de två områdena. Faktum är, att jag inte har funnit någon studie som är jämförbar med denna undersökning. Jag har därför som stöd bara haft studier som antingen belyser homosexuellas eller invandrares vill- kor. Två svenska studier framstår som särskilt värdefulla: A Sociologen Per Arne Håkansson var 1984 ansvarig för en omfattande empirisk undersökning av homosexuellas situation i samhället.1 B Sven-Axel Månsson genomförde samma år en kvalitativ intervjuundersökning som handlade om invandrares möte med den svenska sex- och samlivskulturen.2 Jag vill också nämna en intressant studie från 1998. Den tar upp sexuellt samliv, sam- livsformer och attityder bland latinamerikanska män i Stockholm som har sex med män.3 Den viktigaste nordiska undersökningen av levnadsvillkoren och livskvaliteten för homosexuella kvinnor och män är en norsk studie från 1999. Undersökningen är gjord av socialantropolog Hans Wiggo Kristiansen, sociolog Kristinn Hegna och sociolog Bera Ulstein Moseng.4 Deras undersökning består av tre delar: 1 En översikt över tidigare skandinavisk forskning inom området homosexuellas levnadsvillkor och livskvalitet. 2 En undersökning av inställningen bland befolkningen till homosexuella. 3 En empirisk undersökning av homosexuellas levnadsvillkor och livskvalitet. Undersökningen kommer i denna rapport att omtalas som NOVA. På viktiga områden har NOVA-undersökningen varit en inspirationskälla för denna under- sökning.5 Den magra tillgången på jämförelsematerial från andra undersökningar utesluter möjligheten att diskutera och jämföra de resultat som kommer fram i denna under- sökning. Jag skall därför begränsa mig till att presentera insamlad empiri, samt beskriva de förhållanden som jag menar är av betydelse för homosexuella invandrare som helhet. 1. Håkansson, 1984 2. Månsson, 1984 3. Sexo completo / LAFA, 1998 4. NOVA, 1999 5. Undersökningen är utförd vid Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA)
som en kamel med två pucklar 11 Målgruppen Det är långt ifrån alla invandrare som upplever problem som de själva anser beror på deras etniska tillhörighet. Det är framför allt invandrare från icke-europeiska länder som uppger att de stöter på problem i det svenska samhället.6 Uppbrottet från en kul- turell och samhällelig struktur och övergången till en annan spelar en viktig roll i för- hållande till hur man lever och mår. Ett kriterium för att få ingå i studien har varit att de intervjuade skulle vara första generationens invandrare. Det är sannolikt dessa som uppfattar sin situation i Sverige som svårast. I denna undersökning medverkar således bara invandrare som inte är födda i Sverige. Homosexuella invandrare utgör givetvis inte någon homogen grupp, utan kan snarare delas upp i ett antal heterogena undergrupper. Målgruppen är sannolikt en av de befolkningsgrupper i det svenska samhället där man med hjälp av närstudier kan se flest olikheter. Varje individ som medverkar i studien är representativ endast för sig själv och berättar sin helt personliga historia. Historierna varierar beroende på bland annat etnisk bakgrund, uppväxtförhållanden, kön, ålder, social status och vistelsetid i Sverige. För att få fram det gemensamma har målet varit att beskriva de olikheter som intervjupersonerna representerar. Undersökningen Det primära dataunderlaget i studien är framtaget vid en intervjuundersökning. 21 kvinnor och män från 11 olika länder har medverkat. Intervjuerna har varit tillrätta- lagda som semistrukturerade livshistorieintervjuer, så kallade kvalitativa fördjup- ningsintervjuer (Kvale, 1997). En rad metodiska problemställningar är knutna till användningen av livshistorie- intervjuer (NOVA, 1999, s. 141). Alla de intervjuade personerna kan karakteriseras som vuxna, och det de berättar om sin barndom och ungdomstid är därför sett ur den vuxnes perspektiv. Livshistorierna är på sitt sätt filtrerade berättelser. Berättelserna är försök att finna förankringspunkter för nuvarande identitet i sitt eget förflutna. Av en mängd möjliga minnen, är det primärt de som har relevans för individens kon- struktion av personlig identitet och relationer till andra i nutiden som man faktiskt kommer ihåg (Fentress & Wickham, 1992). I intervjusituationen – till skillnad mot det gängse samtalet – är det intervjuaren som tar initiativet. Det är han som bestämmer vad han och den intervjuade ska tala om. Intervjuarens frågor kan variera i utformning från att vara öppna till att vara mer eller mindre formaliserade och strukturerade (Månsson, 1984, s. 20). I ”Mellem Mænd – 20 livshistorier om lyst til andre mænd” skriver Henning Bech om livshistorieintervjun: ”Livshistorier är inte bara referat av hur en människa har upplevt sitt liv. De är berättelser lite på samma sätt som romaner och noveller är det. Det är inte nödvändigtvis helt sant det som berättas. Livshistorier skiljer sig dock från romaner och noveller på det sättet att de utger sig för att berätta sanningen – både om 6. Lange, 1995, 1996
hur det verkligen var och hur det upplevdes. Men man kan minnas fel. Man kan också undvika att berätta något som man inte vill att andra ska veta – eller berätta något helt annat” (Bech, 1989, s. 269). Med andra ord, livshistorieintervjun är en metod man som forskare måste gran- ska mycket kritiskt. Man skall vara på sin vakt mot de fallgropar som finns inbyggda i metoden. När man berättar en historia är det nästan alltid med ett bestämt syfte. Vi har en tendens att säga till människor det vi tror att de helst vill höra. Samtidigt läggs det ofta stor vikt vid den dramatiska delen av en berättelse. Bech skriver: ”I princip kan man alltså föreställa sig att det som utger sig för att vara en sann livshistoria, sna- rare är en lögnaktig berättelse – till exempel därför att berättaren har velat dölja san- ningen, eller för att han tror att andra är intresserade av att höra något specifikt, eller kanske för att han tror att det som faktiskt har inträffat är för tråkigt och hellre vill berätta en trevlig historia” (Bech, 1989, s. 269). Intervjuerna visar livet så som det upplevts av den som levt det. Det är ”et liv gen- iscenesat i erindringen”, och jag har bara kunnat dokumentera vad intervjupersoner- na har tillåtit mig att dokumentera (Kvale, 1997). Det finns också alltid risk för feltolkningar. Både från intervjuarens och från den intervjuades sida. Om man ställer en öppen fråga till intervjupersonen om hur det är att vara homosexuell och invandrare i Sverige, så svarar han kanske på frågan utifrån hur han tror att det är att vara homosexuell och invandrare i Sverige, inte hur han fak- tiskt har det som homosexuell och invandrare. Om intervjuaren däremot frågar mer direkt hur han har det, finns det risk för att det är intervjuaren i slutändan som tolkar svaret utifrån sin förståelse av problemställningen. Det intervjupersonerna berättar om hur det är att vara homosexuell i deras ursprungsländer, eller hur det är att vara homosexuell och invandrare i Sverige, är alltså inte nödvändigtvis som det verkligen förhåller sig. Jag tror inte att det ingår avsiktliga osanningar i citaten, men jag tror dock att per- sonerna av och till har valt att berätta en ”bra historia” framför att helt enkelt återge vad som verkligen skett. (Hughes & Månsson, 1988). Intervjupersonerna har vid några tillfällen varit särskilt ivriga att förse mig med det de tror att jag helst vill ha. Särskilt vid de tillfällen då jag har rest långt för att möta intervjupersonen. Det har verkat som om intervjupersonen har gjort sig extra omak för att ge mig så mycket som möjligt, så att min resa inte skulle vara bortkastad. Det upplevde jag i synnerhet på min intervjuresa till Norrland. Ändå tror jag att livshisto- rierna är sanna i den meningen, att de ger uttryck för intervjupersonernas inställning och erfarenhet, möjligen en aning kryddat. I analysarbetet finns det en grundläggande princip: att som forskare försöka und- vika tolkningar som inte direkt kan dokumenteras i det empiriska materialet. Teoretiska påståenden skall vara motiverade och växa fram ur det studerade fenome- net (Patton, 1984; Månsson & Hilte, 1990). Samtidigt som personerna i hög grad får lov att framstå som de individer de är, har jag sökt efter mönster och speciella kännetecken i personernas upplevelser. Syftet med studien har bland annat varit att sätta fokus på viktiga och grundläggande pro- blemställningar kring hur det är att vara homosexuell och invandrare. Därför kom- 12 som en kamel med två pucklar
som en kamel med två pucklar 13 mer de individuella historierna emellanåt att leda till konklusioner där jag samman- fattar deltagarnas upplevelser i mer generella termer. I slutändan är det alltså inte till exempel Dinas eller Mehmeds historier jag återger, utan en specifik befolkningsgrupps villkor och situation. Jag försöker med andra ord inbilla läsaren att det går att betrakta homosexuella invandrare i Sverige som en enhetlig grupp. Det gör det naturligtvis endast sällan. När jag i framställningen använder den generella beteckningen ”homosexuella invandrare” refererar jag pri- märt till min intervjugrupp, men tror samtidigt att andra kan uppleva situationen på liknande sätt. Intervjuguiden Alla intervjuer i undersökningen är genomförda med en frågeguide. Intervjuguiden fungerade som en minneslista, samtidigt som den var ett stöd för att strukturera inter- vjun. Intervjuguiden skapade på så sätt en ram runt intervjusituationen. Genom att genomföra en pilotundersökning före själva studien fick jag möjlighet att pröva inter- vjuguiden. Jag höll mig till samma intervjuguide i samtliga intervjuer men har löpan- de preciserat den. I startfasen av undersökningsperioden hade jag kontakt med en resursgrupp bestående av fem personer med speciell kunskap inom det område jag skulle studera. Resurspersonerna hjälpte till att utarbeta intervjuguiden och kom med värdefulla kommentarer till den. De främsta inspirationskällorna till intervjuguiden har dock varit de två publikationerna ”Levelkår og livskvalitet blant lesbiske kvinner og homo- file menn”(NOVA, 1999) och ”Kärlek och kulturkonflikt – Invandrarmäns möte med svensk sex- och samlevnadskultur”(Månsson, 1984). Intervjuguiden är bifogad som bilaga till rapporten. Ämnesområden Undersökningens intervjuguide är uppdelad i åtta ämnesområden: Intervjupersonens bakgrund i ursprungslandet Jag bad intervjupersonen beskriva familjens sociala och ekonomiska situation i ursprungslandet. Syftet var att få kännedom om intervjupersonens uppväxt, levnads- villkor och liv i ursprungslandet. Orsaken till emigrationen från ursprungslandet kom också fram här. Aktuell livssituation i Sverige Frågorna i denna del av intervjuguiden siktade på att få fram några empiriska detaljer om bostad, utbildning, arbete och ekonomi. Den homosexuella identiteten Avsikten med frågorna i denna del av intervjuguiden var att få en bild av hur intervju- personens sexuella identitet skapades och utvecklades. Jag ville få vetskap om vilket
14 som en kamel med två pucklar arv i förhållande till sexualiteten intervjupersonen hade med sig från ursprungslan- det. Jag frågade om var personen hade fått sin kunskap och insikt om sexualiteten. Jag bad intervjupersonen att berätta om sina första homosexuella minnen. Pratade man om homosexualitet i hemmet? Fanns det en öppenhet respektive en slutenhet i förhållande till ämnet? Vem/vad hade intervjupersonen fått stöd av? Familj och socialt nätverk Detta temaområde var ett av de absolut centrala i intervjuerna. Syftet var att få en inblick i hur intervjupersonen levde med sin homosexualitet i förhållande till familj, vänner och bekanta. Jag ville få en bild av de positiva och negativa sidorna av att vara ”öppet” homosexuell, respektive ”inte öppet” homosexuell. För att belysa detta ställ- de jag frågorna: I vilken utsträckning är du öppet homosexuell i förhållande till familj, vänner och bekanta? Om inte, vilka orsaker ligger bakom? Har det inneburit problem att vara öppet homosexuell i förhållande till familjen? Hur har kontakten med familjen varit sedan du ”kom ut”? Varför är du inte öppet homosexuell? Ett annat centralt område jag ville veta mer om var intervjupersonens sociala nät- verk. Syftet var att få belyst om personen primärt hade kontakt med andra invandra- re eller andra svenskar, om personen primärt hade en heterosexuell eller homosexuell bekantskapskrets eller om den var blandad. Jag ville se om intervjupersonen ”isolera- de” sig med andra homosexuella invandrare, eller om personer med olika nationalite- ter och olika sexuell läggning ingick i det sociala nätverket. Kontakten med den homosexuella miljön och invandrarmiljöer Under denna rubrik ville jag veta något om intervjupersonens kontakt och engage- mang i den homosexuella miljön, organisationer och nöjesutbudet. Jag ställde också frågor om personens kontakt med invandrarmiljöer. Syftet var att få en bild av vad det innebar att ha en tät, respektive ingen, kontakt med andra med samma sexuella läggning och samma etniska bakgrund. Samliv och sexualitet Olika teman berördes här: respondenternas erfarenhet av att hitta en fast partner i Sverige. Personens erfarenhet av att leva tillsammans med en fast partner. Önskningar om parförhållanden, familj och barn. Erfarenheter av tillfälliga sexuella kontakter. Erfarenheter av samliv med personer av motsatt kön. Diskriminering och kränkningar Jag ville här få en uppfattning om personen hade erfarenheter av diskriminering som homosexuell, som invandrare eller av båda orsakerna. Hade personen varit utsatt för kränkningar, hot om våld eller direkt våld? Fysisk och psykisk hälsa Frågorna här var inriktade på att få vetskap om hur intervjupersonen själv värderade sin egen fysiska och psykiska hälsa. Jag ville försöka belysa orsakerna till eventuella fysiska och psykiska problem.
som en kamel med två pucklar 15 Kunskapsinsamlingen Genom att studera homosexuella invandrares levnadsvillkor och livskvalitet beträder jag, som redan nämnts, ett nästan helt orört område rent forskningsmässigt. Eftersom jag inte har haft någon tidigare studie av just denna typ att utgå ifrån, har jag varit tvungen att börja från grunden. Den första förutsättningen för att få kontakt med intervjupersonen och bli accepterad som forskare måste vara att man har en grund- läggande kunskap inom området. En viktig kontakt i mitt arbete har varit organisationen Gay Invandrare Mot Aids (GIMA).7 Jag har talat med nuvarande och tidigare medarbetare. På så sätt har jag fått tillgång till värdefulla upplysningar om vilka enskilda personer, projekt och orga- nisationer som har kunskap på området. Det visade sig att den kunskap som fanns, fanns hos ett starkt begränsat antal enskilda personer. Främst för att de yrkesmässigt hade arbetat inom området eller för att de själva var homosexuella och invandrare. Kontakten med GIMA ledde till andra kontakter, som i sin tur ledde till nya kon- takter. På så sätt blev det en så kallad snöbollseffekt av det hela. Snöbollseffekten, det att en kontakt leder till en ny kontakt, har varit ett utmärkt redskap för att få kontak- ter och för att hämta in kunskap. Förtroendet för mig som person och medvetenhet om betydelsen av studien har gjort att såväl organisationer som privatpersoner har ställt upp och delat med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Information har vällt in över mig och emellanåt har det varit svårt att hålla huvu- det kallt. Så ska det vara. Under datainsamlingsperioden skall det få råda kaos. Ett viktigt redskap för att hålla kaoset i styr har varit ”research-dagboken”. Här finns alla kontakter, namn, adresser, mottagen information och annat antecknat. Dagboken utgör en form av kunskapsbank. 8 Rekrytering av personer Det existerar givetvis inte några databaser eller andra register över homosexuella invandrare i Sverige. Därför har det inte varit lätt att få kontakt med intervjupersoner. Som redan nämnts, är det svårt att föreställa sig en befolkningsgrupp som är mindre benägen att öppet träda fram än gruppen homosexuella invandrare. En stor del av mina resurser har gått åt till att utveckla metoder för att rekrytera personer till inter- vjuerna. Det har krävts mycket fantasifullhet och en massa ”gå på”-anda under de tre månader det tog att hitta alla respondenter. Jag har haft kontakt med ungefär dubbelt så många som sedan faktiskt intervjuades. Antalet intervjupersoner blev naturligtvis bestämt utifrån ett forskningsmässigt perspektiv. Fördelarna med ett stort intervjumaterial är att man får insikt i ett omfat- tande och brett erfarenhetsunderlag. Det är å andra sidan viktigt att man i analysar- betet i en explorativ studie kan behålla närheten till materialet. Varje intervjuperson måste förbli en levande person med en egen unik profil (Månsson, 1984, s. 26). 7. GIMA är ett kommunalt projekt inom Socialdistriktsnämnden Gunnared i Göteborg. GIMA är sannolikt den organisation i Västsverige som mest målmedvetet arbetar direkt med homosexuella invandrare. 8. Speciellt intresserade kan kontakta författaren för utlämning av dagboksanteckningarna.
16 som en kamel med två pucklar I urvalet av intervjuade var målet att uppnå största möjliga spridning med hänsyn till centrala variabler som kön, ålder, ursprungsland och antal år i Sverige (Nova, 1999, s. 110). Eftersom ett av syftena med denna undersökning har varit att visa skillnader i livsvillkor, är de intervjuade valda just därför att de skiljer ut sig. Det optimala var om jag fann så många intresserade, att jag kunde tillåta mig att vara selektiv. Jag ville helst få tag på alla intervjupersoner innan jag började med den första intervjun. På så sätt kunde jag lättare sätta samman gruppen av respondenter så som jag önskade. Men jag blev tvungen att sätta igång med intervjuerna innan jag hade fått ihop hela gruppen. De första intervjuerna var en del av pilotundersökningen. Under pilotundersök- ningens första månad hade jag, trots intensivt sökande, bara fått kontakt med två homosexuella invandrarmän som var intresserade av att delta. Det visade sig lyckligtvis att det efter hand blev lättare att få tag i intervjupersoner. Under pilotundersökningen lyckades jag etablera ett stort kontaktnät. Kontaktnätet gjorde det betydligt lättare att rekrytera ytterligare personer till den egentliga under- sökningen. I starten av den egentliga undersökningen var jag i den privilegierade situationen att jag kunde vara relativt selektiv vad gällde manliga intervjupersoner. Jag kunde valt att intervjua 15 män och bara 5– 6 kvinnor, men det hade inte varit lika intressant. Kvinnliga respondenter Det har varit svårt att få tag i kvinnliga deltagare till studien. Efter att ha intervjuat alla de manliga deltagarna i studien hade jag ännu inte fått kontakt med det nödvän- diga antalet kvinnliga deltagare. De organisationer och privatpersoner jag hade använt mig av för att finna män till undersökningen saknade kännedom om homosex- uella invandrarkvinnor. Jag var därför i hög grad tvungen att använda mig av mina privata kontakter och nätverk för att få tag på kvinnliga deltagare till intervjuerna. Jag företog också direkt uppsökande arbete. Det största gensvaret fick jag då jag gick med i ett debattforum på Internet som vände sig till lesbiska.9 Jag skrev ett öppet brev, där jag berättade om mina problem med att få tag i kvinnliga deltagare till intervjuerna. Jag påpekade att det vore synd om homosexuella invandrarmän blev överrepresenterade i undersökningen. Det fick den önskade effekten. Kvinnorna i debattforumet uppmanade varandra att delta i undersökningen. Jag fick på så sätt kontakt med flera intervjupersoner. De metoder jag använt för att få tag i personer till intervjuerna har varit: • Privata nätverk och vänner • Direkt uppsökande verksamhet på platser där homosexuella kvinnor och män träffas • Telefonkontakt med och informationsbrev till organisationer, projekt och föreningar • Gratisannonsering på webbsidor och i tidningar 9. Lesbiska Listan. Anmälan till nätverket kan ske via rfsl:s hemsida www.rfsl.se
som en kamel med två pucklar 17 • Flygblad • Anslag på anslagstavlor i utbildningslokaler • Deltagande i debatter på Internet Knappt hälften av intervjupersonerna har jag fått kontakt med genom någon som kände någon annan. I några fall genom flera led. Jag har berättat för folk om under- sökningen och bett dem hjälpa till med att försöka få tag i eventuella intervjuperso- ner. Jag har inte känt någon av intervjupersonerna före intervjun. Intervjusituationen Med min erfarenhet från pilotundersökningen visste jag vilka intervjusituationer som fungerade och vilka som inte fungerade. Det har jag räknat med så gott det gick vid planeringen av tid, plats, längd och uppläggning. Likväl har inte alla intervjuer för- löpt lika schematiskt. I synnerhet inte de allra första intervjuerna. Med tiden utveck- lade jag en förmåga att strukturera och styra intervjun. Intervjuerna varade mellan en timme och tre timmar. De flesta tog ganska exakt två timmar. Ingen av intervjuerna gjordes spontant. Jag hade avtalat om tid och plats med intervjupersonen några veckor i förväg. Alla intervjuer var individuella. Vid fyra av intervjuerna var dock andra personer närvarande förutom den intervjuade och jag. Vid ett tillfälle medverkade en tolk. Vid ett annat önskade intervjupersonen att en vän skulle närvara. Vid två tillfällen tilläts intervjupersonen att ha med sin partner under intervjun. Sex intervjuer gjordes på Göteborgs universitet. Fem intervjuer gjordes hemma hos intervjupersonen. Det var en stor fördel. Tack var den trygga hemmiljön blev det en avslappnad atmosfär. De flesta intervjuer utanför Göteborgsområdet ägde rum i kon- torslokaler som jag fick låna av den lokala RFSL-avdelningen.10 Två intervjuer genomfördes på kaféer, efter önskemål från intervjupersonerna. Detta var nog den minst optimala ramen för en intervju. Det var mycket oväsen och vi blev störda flera gånger av andra gäster. Jag har inte dolt att jag själv är homosexuell och ”invandrare” för de personer jag har varit i kontakt med i samband med undersökningen. Jag har tvärtom varit noga med att i synnerhet intervjupersonerna skulle få veta det. Det har jag valt att göra där- för att andra forskare i liknande situationer har positiva erfarenheter av öppenhet inför intervjupersonerna.11 Jag tror att denna personliga presentation har gjort det lättare för mig att skapa tillit hos de homosexuella invandrare jag har talat med. Genom att presentera mig själv har jag velat att intervjupersonen skulle få en känsla av att vi delar grundläggan- de erfarenheter, trots sociala och kulturella skillnader. Möjligtvis har det minskat avståndet mellan ”forskaren” och ”intervjuoffret”. Betydelsen av ”insiderperspekti- vet” diskuteras bland annat av Henriksson (1995). 10. RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) har 31 lokalavdelningar, geografiskt fördelade över hela Sverige. 11. Lundahl, 1998; Sexo completo / LAFA (Hans W. Kristiansen), 1998, Lützen; 1988
18 som en kamel med två pucklar Jag har upplevt intervjusituationerna som en stund för eftertanke och reflektion. Både för intervjupersonen och mig. Halvvägs genom intervjun uppstod det ofta ett ”magiskt” ögonblick när inlevelsen hos intervjuaren och den intervjuade, i förhållan- de till vad som sades, föreföll speciellt stor. Det inträffade flera gångar att intervjuper- sonen här blev känslomässigt påverkad av att dyka ned bland ”det förflutnas spö- ken”. Att en person i en intervju berättar om sitt liv för en främmande person kan lätt förväxlas med en psykoterapeutisk situation (Lützen, 1988, s. 256). Det är dock vik- tigt att påpeka att ingen av deltagarna har medverkat i intervjuerna på grund av att de hade problem som de ville diskutera och analysera. Och jag har inte heller ”lekt” tera- peut, eller uppmuntrat dem att fördjupa sig i ”spökena”. Icke desto mindre har delta- garna varit förvånansvärt öppenhjärtiga och förtroendefulla. Ofta blev jag överras- kad över att jag var så betrodd, trots att vi inte kände varandra sedan tidigare. Språkbarriärer I 19 intervjuer har personen som blivit intervjuad talat svenska och jag har talat halvt svenska, halvt danska. En intervju har – som tidigare nämnts – ägt rum på engelska och en intervju är genomförd med hjälp av en tolk som översatte från spanska till eng- elska. Det är nödvändigt att vara flexibel med hänsyn till språk när man har med mål- gruppen invandrare att göra. Några talar bra svenska efter att ha bott i landet i åtskil- liga år. Andra talar svenska med kraftig brytning. Åtskilliga talar bara sitt ursprungs- lands språk. Det kommer i en viss utsträckning alltid att finnas språkbarriärer i en studie av denna art. De intervjuer som ägt rum utan tolk har förlöpt utan alltför stora språkli- ga barriärer, trots min danska bakgrund. Jag har inte fått det intrycket att personerna har haft svårt att förstå mig och det har inte heller från min sida varit några problem med att förstå. Användning av tolk Det är inte det optimala att använda tolk i en livshistorieintervju, men i en studie som denna kan det inte undvikas. I pilotundersökningen hade jag inte möjlighet att använ- da en utbildad tolk, utan använde mig av en bekant. Denna person talade varken svenska eller danska, så tolkningen utfördes från spanska till engelska. Detta är naturligtvis inte det bästa. Som intervjuare förlorade jag kontrollen över intervjusitu- ationen. Intervjupersonen var mycket talför och tolken hade svårt att komma till tals. En del av kommunikationen kom att försiggå mellan intervjupersonen och tolken. Detta kunde ha undvikits om jag använt en utbildad tolk och genom bättre kommu- nikation mellan tolk och intervjuare. De personer som har deltagit i huvudundersökningen har alla talat och förstått svenska. Därmed kan man med rätta påstå att jag inte har fått kontakt med den grupp homosexuella invandrare som sannolikt är sämst integrerad. För att nå denna grupp skulle det ha varit nödvändigt att använda tolk i själva rekryteringsarbetet. Detta har jag inte prioriterat.
som en kamel med två pucklar 19 Intervjupersonerna Som nämnts har jag bara till en viss del kunnat vara selektiv i urvalet av intervjuper- soner. Det samlade urvalet har inte blivit fullt så varierat som tanken var. I ett antal variabler så finns det dock en rimlig variation i sammansättningen av gruppen. De enskilda personerna har valts ut utifrån sina olikheter. Utöver en lika fördelning mellan kvinnor och män, har jag lagt speciell vikt vid att få en god spridning i förhållande till dessa fyra variabler: ursprungsland, ålder, antal år i Sverige, bostadsort i Sverige Tabell I: intervjupersonernas ursprungsländer. Afrika Afrikas Horn: 1 kvinna. Eritrea: 1 man. Mellanöstern Iran: 3 kvinnor. Irak: 1 man. Kurdistan: 1 kvinna. 1 man. Syrien: 1 man. Östeuropa Ryssland: 2 kvinnor. Asien Vietnam: 1 man. Bangladesh: 1 man. Sydamerika Chile: 2 kvinnor. 2 män. Colombia: 1 kvinna. Kuba: 1 kvinna. 1 man. Peru: 1 man. I stort sett har målet nåtts att få en stor spridning vad gäller nationaliteter. Dock visar tabell I att det är en överrepresentation av personer från Sydamerika och Mellanöstern. Det är främst två orsaker till det: dels finns det två organisationer som vänder sig till homosexuella invandrare från just Sydamerika och Mellanöstern.12 Genom att ta kontakt med dessa organisationer, fick jag en förhållandevis bra till- gång till tidigare och nuvarande medlemmar. Dels utgör latinamerikaner och perso- ner från Mellanöstern de tredje och andra största invandrargrupperna i Sverige.13 Tabell II: ålderssammansättning. Åldersgrupp Kvinnor Män Alla 17– 24år 4 2 6 25– 34år 4 5 9 35– 44år 2 3 5 45– 54år 1 – 1 12. Homo- och bisexuella latinamerikaner (GLIS) och Persisktalande homo- och bisexuella (HOMAN). 13. Statens Invandrarverk, 1999.
20 som en kamel med två pucklar Också beträffande ålder finns en tillfredsställande spridning i urvalet av intervjuper- soner. Den yngsta är 17 år och den äldsta 47 år. Genomsnittsåldern är 30,4år. Tabell III: intervjupersonernas uppehållstid i Sverige vid tidpunkten för intervjun. År i Sverige Kvinnor Män Alla 0– 3 – 2 2 4– 7 2 2 4 8– 11 3 2 5 12– 15 4 2 6 16– 2 2 4 Som man kan se i tabell III är det en bra spridning vad gäller antalet bosatta år i Sverige. Det gäller i synnerhet för de manliga deltagarna. Den av intervjupersonerna som har bott längst tid i Sverige kom hit 1978. Den som har bott kortast tid i landet kom hit 1998. Genomsnittligt antal år i Sverige för intervjupersonerna är 10,7 år. Det var svårare att uppnå en god geografisk spridning. Det kan skyllas dels på att det var förhållandevis lite pengar avsatta till resor i undersökningens budget, dels på att jag prioriterade en god köns- och åldersmässig spridning framför en geografisk. Den geografiska fördelningen blev således: 9 personer var vid intervjun bosatta i Göteborg 5 personer var bosatta i Stockholm 3 personer var bosatta i Malmö 3 personer var bosatta i Umeå med omnejd Bara en person bodde utanför en storstadsregion. Man kan därför med rätta påstå att denna undersökning belyser livssituationen för homosexuella invandrare bosatta i storstäder i Sverige. Utöver nämnda variabler har jag också försökt att få en viss variation i förhållan- de till utbildning, arbete och allmän livssituation. Intervjupersonerna har befunnit sig i mycket olika livssituationer. Det är klart att det är stora skillnader i integration, språkkunskaper, familjeförhållanden, arbete, utbildning, ekonomi med mera mellan den intervjuperson som har vistats i landet i 22 år och den som har varit här i 2 år. På samma sätt kan det innebära stora skillna- der i livssituationen om man är 47 eller 17 år. Några av deltagarna befinner sig i väntan på uppehållstillstånd. Andra har haft uppehållstillstånd i många år. Några har gått igenom rädslan för att bli tillbakasänd till ursprungslandet, andra befinner sig precis mitt i vad de beskriver som en mar- dröm. Nedan finns en samlad förteckning över intervjupersonerna. Alla personnamn är fiktiva. Utöver att hitta på nya namn till intervjupersonerna har jag, för att tillgodose anonymiteten hos de kvinnor och män som har deltagit i undersökningen, dolt en del andra personliga upplysningar.
Kvinnliga deltagare i undersökningen: Namn Ålder Ursprungsland Ant. år i Sv. Arbete 1. Dina 37 Kurdistan 12 tolk 2. Evita 19 Chile 13 arbetslös 3. Huli 31 Afrikas Horn 10 kurator 4. Tatjana 26 Ryssland 8 studerande 5. Maria 47 Colombia 22 arbetsledare 6. Fadja 23 Iran 7 studerande 7. Natalia 30 Ryssland 7 fabriksarbetare 8. Jila 22 Iran 11 studerande 9. Maja 17 Kuba 5 arbetslös 10. Carmen 41 Chile 20 politiker 11. Mina 26 Iran 13 studerande Manliga deltagare i undersökningen: Namn Ålder Ursprungsland Ant. år i Sv. Arbete 12. Saddam 38 Syrien 13 projektledare 13. Fidel 34 Kuba 2 arbetslös 14. Mehmed 30 Irak 10 kaféanställd 15. Rico 38 Chile 12 arbetslös 16. Fernando 41 Chile 22 ekonomiassistent 17. Mao 28 Kina 20 arbetslös 18. Blanco 21 Peru 4 studerande 19. Hagos 24 Eritrea 7 receptionist 20. Rahim 34 Bangladesh 6 hemtjänsten 21. Arman 32 Kurdistan 2 arbetslös Intervjupersonerna har haft olika motiv för att medverka i studien. Några har med- verkat för att de gärna ville bidra med sin egen personliga historia. För andra har det varit viktigt att vara med för att sätta fokus på sakfrågan. Motivet för att ställa upp för en intervju har för några varit politiskt. För några av de kvinnliga deltagarna har den främsta motivationen varit att de inte ville att undersökningen skulle få en överre- presentation av män. Andra har sannolikt medverkat för att de sympatiserade med mig som person och gärna ville göra mig en tjänst. Flera av intervjupersonerna har själva tagit kontakt med mig och bett att få vara med i undersökningen. Vid andra tillfällen har jag fått övertyga och övertala personen att medverka. I själva intervjusituationen har det inte märkts några skillnader i enga- gemang hos dessa två grupper. När intervjupersonerna väl hade blivit uppvärmda – efter 10 –15 minuter – medverkade alla med stort intresse och entusiasm. Som bilaga till rapporten finns en kort beskrivning av var och en av de 21 intervju- personerna. som en kamel med två pucklar 21
22 som en kamel med två pucklar Framställningsformen Alla intervjuer är inspelade på band och senare utskrivna. Det har gjorts en viss redi- gering vid överföringen av intervjuerna från band till skrift. Materialet har också bli- vit redigerat, koncentrerat och beskuret. Detta för att framställningen skall vara så läsvänlig och lättförståelig som möjligt. Jag har valt att använda direkta citat från intervjuerna. Citaten har i synnerhet använts föra att konkretisera och exemplifiera de aspekter av levnadsvillkor och livs- kvalitet som jag har valt att ta med i framställningen. Vid enstaka tillfällen låter jag citaten tala för sig själva. Generellt får intervjuerna en central placering i framställningen. Jag försöker tolka så lite som möjligt. Det som intervjupersonerna berättar är personliga versioner av deras upplevelser. Det är individuella åsikter och synpunkter. Dock är det sanno- likt att de livsvillkor som beskrivs i rapporten gäller för många fler än blott för de per- soner som deltar i denna undersökning. Språket i citaten kan emellanåt verka onyanserat och sterilt. Det kan skyllas på att man har en tendens att inte tala ur hjärtat, utan mer med hjärnan, när man inte uttrycker sig på sitt eget språk. Svaren hade säkert varit längre och ibland mer nyanse- rade och uttömmande om intervjupersonerna hade haft möjlighet att uttrycka sig på sitt eget språk. För några kanske det inte gjorde så stor skillnad, men för dem som bara har bott en kort tid i Sverige har en bristfällig svenska säkert betytt en förenkling av berättelsen.
Del II: Att vara homosexuell och invandrare i Sverige Vilka möjligheter homosexuella har i samhället, i hur hög grad de blir accepterade och behandlade som likvärdiga – ja, hur man fungerar och trivs – beror på en lång rad individuella olikheter. Två personer kan aldrig uppleva sin situation lika, för deras förhistoria skiljer sig alltid åt på olika områden. Eller uttryckt på ett annat sätt: två kvinnor kan ha det gemensamt att de båda är 28år, lesbiska och födda i Iran. Men trots det är den ena väl integrerad, medan den andra är dåligt integrerad. Nio temaområden är särskilt viktiga att belysa:14 1) självuppfattning i ungdom och tidigt vuxenliv 2) social kontakt och familjeband 3) samliv och sexualitet 4) diskriminering i arbetslivet 5) erfarenheter av kränkningar, hot och våld 6) hälsa 7) bruk av berusningsmedel 8) öppenhet om sin sexuella identitet15 9) synlighet som homosexuell i det offentliga rummet I en studie som också inkluderar invandrare är det ytterligare fyra teman som är intressanta: 1) mötet med det svenska samhället 2) integrationen i samhället 3) kontakten med den etablerade homosexuella delkulturen 4) det kulturella arvet från ursprungslandet Undersökningens intervjuguide innehåller frågor om alla dessa teman, men togs inte upp konsekvent i alla intervjuer. På grund av det förhållandevis omfattande intervju- 14. NOVA, 1999 15. Uttrycket ”att komma ut” kommer från det engelska ”coming out of the closet”, det vill säga ”komma ut ur garderoben”. Homosexuella började använda uttrycket på 60- och 70-talen för att beskriva känslan av att komma ut ur samhällets skamvrå. Man visade sin sanna sexuella orientering.
24 som en kamel med två pucklar materialet är det nog ändå i sin helhet bara få blinda fläckar. Det som inte blev belyst i en intervju, blev belyst i en annan. Denna framställning fokuserar på hur intervjupersonerna upplever hur de har det här och nu. Men för att kunna förstå det, måste man också veta något om personer- nas tidigare liv och vad de har gått igenom. Delar av framställningen beskriver därför inte direkt intervjupersonernas liv i Sverige år 2000–2001. Framställningen är indelad i sex kapitel: I: Barndom, ungdom och tidigt vuxenliv II: Familj III: Socialt nätverk IV: Sexualitet och samliv V: Diskriminering, kränkning och våld VI: Fysisk och psykisk hälsa I slutet av varje kapitel finns en sammanfattning, där jag försöker binda ihop trådarna. Kapitel I: Barndom, ungdom och tidigt vuxenliv För de flesta människor finns det upplevelser i den sena barndomen (10–12år) och ungdomen (12–18 år) som kan vare svåra att gå igenom (Nilsson, Schönnesson & Brattberg, 1994). Heterosexuella såväl som homosexuella upplever förändringar i kroppen och sinnet som kan verka skrämmande. Fram emot det tidiga vuxenlivet (18–24 år) börjar förändringarna att bli manifesta, och som heterosexuell börjar man nu ofta passa in i det samhället finner acceptabelt. Detta gäller inte för homosexuella. Många homosexuella möter ofta liten, eller ingen, acceptans eller förståelse från omgivningen. Medan heterosexuella kanske har 4–6 år då sexualiteten är förvirrande och obegriplig, fortsätter problemen för många homosexuella resten av livet. Detsamma drabbar många invandrare. Visst kan man som invandrare bli så välinte- grerad, att man på många områden fungerar som en infödd, men man kommer nog alltid att veta och märka att man inte är som majoriteten. Detta är några av orsakerna till att en homosexuell invandrare generellt sett har en svårare livssituation än en hete- rosexuell infödd svensk. Synen på sexualiteten För att förstå homosexuella invandrares situation i Sverige måste man känna till hur det var att leva i ursprungslandet, vilket kulturellt och socialt arv personen har med sig från ursprungslandet. Hur arvet som intervjupersonerna bär med sig ser ut vad gäller synen på homosexualitet. Självklart är det stora variationer från person till per- son, allt efter vilken samhällsstruktur man kommer från, vilket familjemönster man vuxit upp i och vilken etnisk/kulturell bakgrund man har.
som en kamel med två pucklar 25 Sexualitet är fortfarande i de flesta samhällen automatiskt sammankopplat med familj och barn – att reproducera. Som en intervjuperson säger: ”Jag har alltid fått höra att sex är något som försiggår mellan en man och en kvinna när man är gift. Där hör det hemma.” Sex har man för att föra släktet vidare. Det finns inte plats för ”homosex”, då det inte blir någon ”produkt” av den aktiviteten. ”Homosex” är ona- turligt för att det är onyttigt. I många samhällen kräver lagen att man gifter sig innan man har sexuellt umgänge. När man har knutit juridiska band i ett äktenskap kan man börja skapa sig en familj (Månsson, 1984, s. 59–63). I inget av länderna som deltagarna i denna undersökning kommer från kan två personer av samma kön registrera sig som ett par och gifta sig. Då sex utanför äkten- skapet, som nämnts, inte är accepterat, är det från samhällets sida ännu ett argument för att sexuella relationer mellan två personer av samma kön är fel och syndigt. I många länder är det officiella budskapet från samhällets sida att det inte finns homosexuella i landet överhuvudtaget. När ett lands diktatoriske ledare säger åt ”fol- ket” att homosexualitet inte existerar, då blir det ofta en sanning för folk (Murray, 1998). En kvinna från Afrika berättar att folk säkert vet att homosexualitet finns, men att man i alla fall förnekar att det förekommer. Det kan betyda att homosexuella faktiskt får lov att leva ”i fred” för omgivningen, helt enkelt för att de blir ignorerade. Om inte personen själv träder fram och säger ”jag är homosexuell” så blir man betraktad som heterosexuell och kan därför leva precis som man vill. Natalia, 30, Ryssland: Jag tror faktiskt att man var utsatt för riktig hjärntvätt i gamla Sovjetunionen. Hjärntvätten bestod i att man sade till folk till exempel att homosexualitet var onormalt. Fast man inte var barn längre trodde man i Sovjet på det som blev sagt. Då jag var 16 år började alla förändringar i Sovjet och då förstod jag att det inte var så som vi trott. Homosexualitet var tidigare något kriminellt i Sovjetunionen. Under hela min uppväxt hörde jag inte talas om andra homosexuella. Rahim, 34, Bangladesh: Det går absolut inte att tala om homosexualitet i Bangladesh. Först och främst på grund av religionen. Samhället tolererar det inte. En man kan inte vara med en man, eller en kvinna med en kvinna. Det uppfattas som onaturligt. Lagen säger att man kan bli fängs- lad för att man är homosexuell. Den homosexuelle mister all social respekt. Han mister kontakten med familjen. En kvinna från Kurdistan berättar: ”Om man talade eller skämtade om saker som har med sex att göra, var det alltid utifrån männens perspektiv. Allt som hade med sex att göra var skambelagt.” Flera av intervjupersonerna är uppvuxna i samhällen där sexualiteten osynliggörs och där homosexualitet ofta är starkt skambelagt. De av intervjupersonerna som i sina ursprungsländer varit öppna om sin sexualitet har upplevt fördömande och bris-
26 som en kamel med två pucklar tande acceptans. Vid ankomsten till Sverige har de sina ursprungsländers negativa syn på homosexualitet med sig. I Sverige möter de en annan syn på sexualiteten som oftast är mer liberal. Trots det kan det för några ta många år att lägga ursprungslan- dets ofta negativa syn på sexualiteten bakom sig. Dina jämför det arabiska samhällets syn på sexualitet med det svenska och berät- tar bland annat: Dina, 37, Kurdistan: I Iran har man ingen sexualundervisning i skolorna. När man ska ha det första samlaget, försiggår det ju alltid i äktenskapet och då har alltid någon farmor eller mormor berättat för en vad som kommer att hända. Jag upplever att man i min kultur är väldigt fokuserad på själva sexualakten. Det är helt oviktigt hur vi har det tillsammans som två kvinnor. Det handlar om vad vi gör i sängen. För svenskarna handlar det säkert också om det som händer i sängen, men också om hur förhållandet fungerar, hur man har det tillsammans. De första åren jag var i Sverige, var jag verkligen begeistrad över att man kunde leva tillsammans i ett fritt förhållande. Om förhållandet inte fungerade, kunde man ta sina saker och gå. Det är en mycket stor frihet att veta att man kan gå ifrån sin partner. Evita har bott i Sverige sedan hon var fem år gammal, men har ändå sin kulturs för- dömande syn på homosexualitet med sig. Hennes föräldrar har nämligen gått in för att hålla fast vid de chilenska traditionerna, däribland attityder till sexualitet. Hon berättar att det gjorde att hon var lite rädd i början, då hon kom i kontakt med sina känslor för flickor. ”Man har ju uppfostrats och levt med att det är synd.” Synen på sexualitet i hemmet Som medborgare och förälder i ett samhälle som fördömer homosexualitet är det nära nog oundvikligt att föra denna hållning vidare till sina barn. Naturligtvis blir sexualitet, och i synnerhet homosexualitet, då osynliggjord och förtigen i hemmet. Alla 21 deltagarna i undersökningen svarar definitivt nej på frågan om man talade om homosexualitet i hemmet. Tatjana, 26, Ryssland: Vi har faktisk aldrig talat om sex i familjen. Jag har frågat min mamma lite, men hon har aldrig givit mig klara svar. Om vi talade om det, handlade det om att jag skulle se till så jag inte blev gravid om jag var ihop med en kille. Vid den tidpunkten var jag 15 år och då visste jag inte ens hur man blir gravid. Homosexualitet talade vi överhuvudtaget inte om. Det ämnet fanns inte alls i familjen. Mina försöker förklara varför det inte talades om sexualitet i hemmet: Mina, 26, Iran: Min pappas släkt är mycket fundamentalistiskt religiös. Min pappas släkt skulle ha sett
som en kamel med två pucklar 27 det som ett stort problem om jag som kvinna var ihop med en man utan att vi var gifta. Därför skulle de absolut inte kunna acceptera eller förstå om jag berättade för dem att jag är lesbisk. Det är otänkbart. Självbild Flera av de intervjuade berättar att de redan mycket tidigt kände sig annorlunda och utanför. Att de inte kände och tänkte som andra pojkar och flickor. En man från Vietnam som kom till Sverige då han var 8år säger att han mycket tidigt kände att han inte var som andra: ”Jag kände mig speciell, men inte för att jag var invandrare. Jag minns att jag var enormt förälskad i en pojke i min klass, men i den åldern handlar det ju inte om sex eller kärlek. Man känner bara att man har lust att vara tillsammans med den personen.” I synnerhet i lekar där könsrollsmönstren visade sig tydligt – flickorna lekte mamma-pappa-barn och pojkarna sprang, spelade fotboll eller klättrade i träden – upplevde flera av intervjupersonerna att de inte passade in. En man tolkar själv sin lust att leka med flickor som ett tecken på att det inte fanns någon känslomässig drag- ningskraft. Med flickor kunde han därför lättare leka fritt. En kvinna minns hur hon helst ville vara pappa när hon som barn lekte mamma-pappa-barn med sina lekkam- rater. Blanco, 21, Peru: Jag har alltid känt mig annorlunda ända sen jag var liten. Det är ju inte så att man vet att man är homosexuell när man är liten, men man känner sig ändå annorlunda. Jag lekte inte med andra pojkar, utan bara med flickor. Mina bästa vänner var alltid flickor. Vi lekte med dockor i stället för med boll. Maja, 17, Kuba: Jag har alltid varit annorlunda. Jag tror det är en medfödd skada. Jag var inte som andra barn. Jag klättrade i träden och hoppade runt på taken. Jag var nästan som en pojke. Och jag var aldrig förälskad i någon av pojkarna. Jag tyckte bäst om att vara med dem, men jag blev inte förälskad. I motsats till majoriteten berättar Fadja, 23 år, uppvuxen i Iran, att hon alltid lekte med flickor. Så snart hon flyttade till en ny skola valde hon snabbt en flicka, som hon kallade sin prinsessa eller sin drottning. Hon berättar att de flickor hon valde alltid var feminina och prinsessaktiga. Hon ville vara kungen. Mina känner också till det där att känna sig annorlunda. Som liten flicka kände hon att hon var pojke. Hon förklarar här varför: Mina, 26, Iran: Jag vet inte om det var något sexuellt, men då jag var 7–8 år kände jag att jag var en pojke! Kanske var det för att man som kvinna inte hade några möjligheter i Iran. Därför
28 som en kamel med två pucklar hade jag inte lust att vara kvinna. Jag föreställde mig att jag var en man. Därför var det ju också naturligt att jag intresserade mig för kvinnor. Det förvirrade mig totalt. När Dina tänker tillbaka på sina tidiga barndomsår minns hon att hon inte kände sig som andra flickor: Dina, 37, Kurdistan: Det började med att jag inte var intresserad av pojkar… det fanns inte något som jag var nyfiken på. De fanns bara där och jag har alltid kommit bra överens med dem. Vi var alltid tillsammans, men när förhållandena blev något mer än bara kamratskap, då blev jag rädd. Hagos, 24 år, är uppvuxen i Eritrea. Han beskriver sitt förhållande till de pojkar och flickor han lekte med som förvirrande. Han kände sig osäker och ensam när pojkarna talade om flickor. ”Jag kunde inte hänga med och säga fräcka saker om flickorna. Jag hade inte samma känslor som de. Jag tänkte bara att det var något fel på mig, för jag visste inget om homosexualitet. Jag visste helt enkelt inte att man kunde vara homo- sexuell. Jag kände mig utanför.” Att vara barn och den enda invandraren Flera av de intervjuade har vuxit upp både i sitt ursprungsland och i Sverige. Det är stor skillnad på att flytta från ursprungslandet med sina föräldrar som 8-åring jäm- fört med att komma till Sverige ensam och som vuxen. Tendenser i denna undersök- ning visar att ju yngre man är vid invandringen, desto större är chansen för att man med tiden ska bli välintegrerad i det svenska samhället. Helt enkelt för att man under uppväxten i många avseenden tillägnar sig ett svenskt synsätt och svenska värdering- ar. Man blir försvenskad. En av de svåraste sakerna med att komma till ett främmande land som barn är att man måste inordna sig i ett nytt skolsystem. Det kan vara en stor omvälvning att som barn bli ”kastad” in i en svensk skola. Plötsligt är man i en klass där de andra eleverna känner varandra. Man blir sedd som han med de sneda ögonen, eller hon som man inte kan tala med, för att hon inte talar svenska. Jila, 22, Iran: Jag tror att jag var mycket osäker på mig själv och när man har en dålig självkänsla är man ett lätt offer. Det bodde inte så många invandrare i Umeå vid den tiden och mina klasskam- rater hade aldrig träffat en invandrare förut. Så de hade nog bestämda föreställningar om hur invandrare var. Och lärarna hade heller inte tidigare haft kontakt med invandrare. Det var nog därför de också uppförde sig så illa mot mig. Jag var faktiskt ganska duktig i skolan, men jag fick aldrig bra betyg. De sade alltid: Bra Jila, du talar så bra svenska. Jag ville bara bli behandlad som alla andra, men de behandlade mig som en som var mindre begåvad. Ja, faktiskt som en lägre stående människa, en som inte riktigt kunde klara sig. Men det kunde jag. Jag tycker att det var en stor press på mig att passa in. Jag köpte kläder som alla andra hade, men det hjälpte inte. Jag kände mig mycket ensam. I synnerhet för att jag aldrig tala- de med någon om det.Jag berättade aldrig hemma att jag hade det svårt i skolan.
som en kamel med två pucklar 29 Mao, 28, Vietnam: Jag var den enda invandraren i klassen. Vi bodde i ett mycket litet samhälle. Det gick fak- tiskt bra i grundskolan. Jag vet inte vad som hände, men då jag började i 7:e klass började jag känna mig utanför. Jag hamnade alltid utanför gruppen. Faktisk ville jag inte vara med i någon grupp, men jag kände mig ändå utanför. Sexuellt uppvaknande En reaktion bestående av en blandning av förvirring, lättnad och rädsla är inte ovan- lig när man upptäcker att man dras till en person av samma kön (Nilsson, Schönnes- son & Brattberg, 1994). Sannolikt förstår man inte redan på detta tidiga stadium att man är homosexuell och man har ännu inte någon medvetenhet om en homosexuell identitet. Känslan av lättnad kan uppstå för att man förstår att det fanns en orsak till att man kände sig annorlunda under sin barndom. Man är ju annorlunda. Rädslan infin- ner sig, för man inser att man inte kommer att leva ”ett normalt liv”. Samtidigt in- finner sig rädslan för bland annat familjens och samhällets reaktion. Jila berättar om alla ambivalenta känslor hon fick då hon förstod att hon var homosexuell: Jila, 22, Iran: Jag tycker faktiskt att det var rätt sent som jag började tänka att jag kanske var homosex- uell. Jag var 19 år. Det var ett förfärligt år. Jag hade en svår identitetskris. Jag kände mig hemskt rotlös. Många saker som jag inte hade bearbetat vällde plötsligt fram. Jag hade aldrig direkt tänkt på mig själv som heterosexuell, men heller inte som homosexuell. Min syster berättade för mig att hon var bisexuell. Det tänkte jag självklart mycket på. Vid ett tillfälle träffade jag en flicka som var lesbisk. En dag var det en som frågade oss om vi var ett par. Då slog det mig plötsligt att jag faktisk var förälskad i henne. Det var nog då jag förstod att jag var lesbisk. Innan hade jag aldrig tänkt på det. Det hände så mycket annat i mitt liv. I: Hade du inte tänkt på det innan? Jila: Nej, faktisk inte. I Iran finns det ju inte ens ett ord för kvinnor som är lesbiska. Och det är fullständigt tabu. Man blir ju faktiskt avrättad om man är homosexuell. Men nu senare har jag förstått att jag faktiskt var förälskad i några av flickorna jag gick i skolan med. På den tiden trodde jag ju bara att vi var vänner. Homosexualitet existerade inte i min föreställningsvärld. Det var både mycket befriande och förfärligt. Jag minns att jag gick runt på gatan och tänkte och sa till mig själv: Nej, för fan, jag är ju lesbisk! Men jag var också glad. Det var mycket blandade känslor. Hagos hade flyttat från Eritrea till Sverige då han började förstå att han var homosex- uell. För honom var det förenat med stor ångest.
30 som en kamel med två pucklar Hagos, 24, Eritrea: Då jag började förstå att jag var homosexuell, började jag samtidigt att bli deprimerad. Jag blev så deprimerad att jag tänkte att jag inte ville leva på det viset. Jag tänkte att jag aldrig skulle kunna bli accepterad av samhället och speciellt inte av familjen. Så därför gick jag på flera samtal hos en psykolog. Men sen började jag bli rädd för att han skulle skriva mitt namn i en journal och att han skulle skriva ner allt som jag berättade. Så jag slutade faktiskt att gå till honom efter några gånger. Samhället är generellt heterosexuellt inriktat. Det är heterosexualitet som är normali- teten. Så är det i Sverige, och så är det i ännu högre grad i de länder som intervjuper- sonerna kommer från. Det är fortfarande förenat med stora svårigheter att vara homosexuell, svårigheter som inte existerar för en ”normal” heterosexuell kvinna eller man. Natalia kom till Sverige från Ryssland då hon var 20år. Hon var gift med en man och berättar att hon inte hade skänkt det en tanke att hon kunde vara homosexuell. För henne började de första tankarna komma då hon var omkring 25 år. Här berättar hon vad hon kände: Natalia, 30 år, Ryssland: Då jag förstod att jag var homosexuell, ville jag inte vara det. För det är mycket lättare att vara heterosexuell och ha en familj som alla andra har. Då jag första gången tänkte att jag kanske var homosexuell hade jag ju redan en bra familj, hus och bil. Jag var rädd för att förlora allt. Jag ville inte mista familjen. Familjen gav mig så mycket trygghet. Jag har nästan ingen kontakt med min ryska familj, så det var min nya familj. Det är inte ovanligt att man har såväl heterosexuella som homosexuella erfarenheter i början av det sexuella uppvaknandet (Håkansson, 1984). Flera av intervjupersoner- na, i synnerhet kvinnorna, har haft heterosexuella förhållanden tidigare. Mina, 26, Iran: Då jag var tonåring kände jag att jag var en »normal« heterosexuell. Jag hade också en pojkvän. Men senare började jag tänka att jag kanske var lesbisk. Jag var intresserad av kvinnor, men det kändes fortfarande inte som om jag inte alls var intresserad av män. Då jag var 19 år hade jag ett förhållande med en iransk kvinna. Det varade i några år och det var också ett sexuellt förhållande. Det var ett märkligt förhållande. Vi var bara som två vänner som bodde tillsammans, men vi hade en sexuell relation. Men det berät- tade vi aldrig för någon. Vi bodde ihop i tre år. Det var helt klart ett förhållande, men samtidigt träffade vi var för sig också män. Vi var tillsammans här och nu, men vi tänkte också att vi var för sig någon gång skulle hitta »den rätte«. Flera av intervjupersonerna förstod att de var homosexuella redan då de fortfarande
som en kamel med två pucklar 31 bodde kvar i ursprungslandet. De hade dock inte möjlighet att, eller vågade inte, inle- da någon sexuell relation innan de kom till Sverige. Arman flydde från Kurdistan till Sverige då han var 30 år. Arman, 32, Kurdistan: Då jag var 20–21 år började jag förstå att jag föredrog män framför kvinnor. Jag hade känslor för män, inte för kvinnor. Men jag kunde inte berätta eller visa det för någon. Jag hade aldrig sex med män. Det går inte att ha sex med en man eller att berätta det för någon. Man blir dödad, eller i varje fall utstött ur samhället. Jag var inte ihop med någon kille under hela min tid i Kurdistan. Jag förträngde mina känslor. Mehmed har upplevt hur hans ursprungslands kulturella normer har försvårat hans identifieringsprocess. Mehmed, 30, Irak: Innan jag kom till Sverige var jag inte säker på att jag var homosexuell. I den kultur jag kommer ifrån, Irak, den arabiska och muslimska världen, förväntas det av en att man ska gifta sig och få barn. Du vet, den sortens saker. Jag upplevde också en otrolig press från mina landsmän här i Sverige… Det var ett stort steg för mig att acceptera att jag är homosexuell. Religion I stort sett i alla de länder som intervjupersonerna kommer ifrån spelar religionen en stor och viktig roll. Det har betydelse för tillgången till sexualitet generellt, men speci- fikt i förhållande till homosexualitet. Både den katolska kyrkan och det muslimska samfundet har en stark anti-homosexuell hållning (Murray, 1998). Flera av deltagarna har vuxit upp i familjer som var troende och de uppfostrades till att bli troende. Att religionen spelar en stor roll framgår i flera av intervjuerna. Maria berättar om sina tankar då hon som 16-åring blev förälskad för första gången och det samtidigt stod klart för henne att hon var lesbisk: Maria, 47, Colombia: Det var mycket svårt. Jag är ju uppfostrad till att veta att religionen spelar en stor roll. Vi är katoliker. Om man var homosexuell, då skulle Gud straffa en. Det tänkte jag ju på hela tiden: Vad skulle Gud göra med mig? Det var en kamp mellan att vara som jag nu var och tanken att, nej, jag kan inte vara sådan. Det är inte normalt. Jag måste vara sjuk. Det måste vara något fel på mig. Det var överhuvudtaget inte kul att upptäcka och veta att jag var annorlunda än alla andra. Det var svårt. Jag hade ju ingen att tala med det om, för alla sade bara att det var en synd. Jag fick stryk. Ja, mamma och pappa slog mig. De trodde det var den bästa metoden att uppfostra ett barn på. Samhällets och religionens negativa hållning till homosexualitet kom direkt till uttryck då Fernando berättade för en präst om sina känslor:
32 som en kamel med två pucklar Fernando, 41år, Chile: Religionen betydde mycket. På den tiden när jag började förstå att jag var homosexuell var jag troende katolik. Jag minns att då jag blev förälskad i en man, blev jag väldigt rädd för att Gud skulle straffa mig. Därför gick jag till en präst för att bikta mig. Men prästen sade till mig att jag skulle hamna i helvetet. Då var jag 12–13 år. Vid den tiden inrättade jag mitt liv efter det. Komma ut-processen Utvecklingen av en homosexuell identitet är en process. För en del är den kort. För andra kan den vara lång. Inte ens efter konkreta sexuella erfarenheter med en person av samma kön är det givet att man utvecklar en homosexuell identitet. Om man under sin uppväxt regelmässigt har hört att homosexualitet är fel och syndigt, är sannolik- heten stor att det tar längre tid att utveckla en god och stark identitetskänsla som bög eller lesbisk. Utvecklingen mot en homosexuell identitet går för de flesta igenom flera faser. Man kan också kalla det livshändelser. Lars Bohman beskriver i boken ”Man och man emellan – En bok om manlig homosexualitet” det utvecklingspsykologiska för- lopp man generellt går igenom, fram till en homosexuell identitetskänsla (Bohman, 1995, s. 169). Förloppet kan se ut så här: (Åldersangivelserna ska betraktas som exempel, mer än som några riktlinjer för vad som är normalt.) Livshändelser Ålder (år) 1. De första minnena av homosexuella känslor 13 2. Homosexuell debut 15 3. Förstå ordet ”homosexuell” 15 4. Börja tänka på om man är homosexuell 18 5. Beskriva sig själv som homosexuell 19 6. Lära känna några andra homosexuella 20 7. Det första homosexuella förhållandet 21 8. Berätta för närstående (icke-homosexuella) 23 9. Se sin homosexuella läggning som något positivt 24 Man kan sammanfatta processen till tre faser: Att upptäcka – Att förstå – Att erkänna. Bohman hävdar att det är nödvändigt att gå igenom alla faserna för att nå fram till en homosexuell identitet. Det är dock mycket individuellt hur lång tid den homosexuella identifieringsprocessen tar. För några kan livshändelserna i punkterna 2–5 inträffa samtidigt. För andra kan det gå år emellan. För Evita tog processen en kort tid. Evitas moster, som är bosatt i Chile, är lesbisk
som en kamel med två pucklar 33 och har bott ihop med en kvinna i 20år. Evita tror att detta har haft en positiv bety- delse för hennes erkännandeprocess. Evita, 19, Chile: Jag var 14 år. Jag hade bara hört ordet homosexuell. Jag var inte riktigt säker på vad det var, så jag behövde mer fakta. Då jag läste om det tänkte jag: Ja, men, det är ju jag. Då är jag alltså homosexuell. Det är det inte mycket att göra åt. Jag kan inte ändra på mig själv och jag vill inte ändra på mig själv. Som jag sade till min mamma, då jag berättade det för henne:Det är ju bättre att bli klar över att jag är homosexuell nu, än att jag gifter mig med en man och bor ihop med honom i 10–15 år, får barn och sen kommer på att jag är lesbisk... Också för Blanco var identifieringsprocessen förhållandevis kort och okomplicerad. Blanco hade – som Evita – en nära familjemedlem som levde som öppet homosexuell. Han berättar: Blanco, 21, Peru: Jag hade en väninna då jag var 15–16 år. Vi var verkligen goda vänner. Hon berättade för mig en dag att hon var lesbisk. Det kändes så härligt att vara tillsammans med henne och jag tror att jag började märka att jag också var homosexuell. Jag öppnade mig för henne. Hon var den första jag talade om det med. Jag är uppvuxen med min morbror. Han är också homosexuell och det har alltid känts som om det var okej. Alla i familjen tyckte om honom och han hade många goda vänner. Vi har alltid vetat att han var homosexuell. Så då jag själv insåg att jag var homosexuell, visste jag redan att jag inte var den ende. I många kulturer får det stora negativa konsekvenser att vara och leva som homosexu- ell. Det har för flera av intervjupersonerna betytt att fast de haft en känsla av att de var homosexuella, så ville de inte ”lämna ut” sig. Inleder man ett förhållande med en per- son av motsatt kön kan det göra identifieringsprocessen ännu längre och besvärligare. Maria, 47, Colombia: Familjen spelade ju en stor roll. Jag berättade för dem att det var flickor jag var intresse- rad av. Men de började jaga mig och sade att jag måste hitta en man och gifta mig. Min familj sade också att jag måste välja: antingen gifte jag mig, eller så flyttade jag hemifrån. Jag hade inte något jobb. Jag kunde inte flytta hemifrån. Var skulle jag bo? Vad skulle jag göra? Två av mina systrar stöttade mig och uppmuntrade mig att försöka. De sade att Gud skulle hjälpa mig. Jag arbetade på en restaurang och en dag mötte jag en man som var från Europa och som var intresserad av mig. Och då såg jag en lösning på alla mina problem. Om jag gifte mig så kunde det ju hända att jag blev heterosexuell. Jag hade ju aldrig varit ihop med en man, så jag tänkte att det kanske var så att jag var heterosexuell. Det här var min möjlighet. Gift dig och så får vi se hur det går sen. På sätt och vis flydde jag, men jag var tvungen att försöka. Och där började helvetet…
Det var ju förfärligt, för på sätt och vis har jag utnyttjat honom. Han var verkligen föräl- skad i mig. Och i början berättade jag inget för honom, men jag insåg rätt snart att det inte fungerade mellan oss. Det var inte vad jag ville, men det kunde jag inte säga. Jag var tvungen att bara tiga om det och göra det som en hustru ska göra. Efter 6 månader blev jag gravid och vi fick en flicka. Vi levde som man och hustru tills dottern fyllt 4 år. Sen orkade jag inte mer. Jag fick hjälp av en psykolog och efter många, många år och många, många samtal började jag att kunna acceptera mig som jag är. Nu tycker jag om mig själv och kämpar för det jag tror på. Det var inte med en man jag skulle leva resten av mitt liv. Det var med en kvinna. Jag kom efterhand fram till att det inte är vad min mamma eller pappa tycker som är viktigt. Det är vad jag känner och vad jag vill. Också för Dina var det en förhållandevis lång process att nå fram till ett homosexuellt erkännande. Först som 30-åring förstod och erkände hon att hon var lesbisk. Hon minns att känslan var överväldigande: Dina, 37, Kurdistan: Jag var 30 år, men jag gick med tankarna i flera år. Det var verkligen svårt. Jag är ju upp- fostrad till att jag ska gifta mig och föda barn. Då det skedde kändes det som om jag blev född på nytt. Man får kontakt med andra känslor inom sig. Det var som om någon håller upp en spegel framför en. Bilden man ser av sig själv är faktiskt ny. Det var inte jag längre. Det hade skett något med mig. Som om en atombomb hade exploderat. Det var något helt grundläggande. Det tog mig alltså mycket lång tid. Flera av intervjupersonerna berättar att de kände sig mycket ensamma under proces- sen fram mot en homosexuell identitet. De hade ingen att identifiera sig med. De sak- nade förebilder. Saddam, 38 år, från Syrien, berättar att hans identifieringsprocess tog onödigt lång tid för att han inte hade någon att få stöd av. ”Det finns helt enkelt inget ord för homosexuell i Syrien. Om man talar om det gör man det på ett förnedrande sätt mot personen. Man ses som psykiskt sjuk.” En kvinna från Ryssland berättar att det överhuvudtaget inte fanns någon som hon kunde få stöd av i ursprungslandet. ”Bara flickan jag var tillsammans med visste att jag var homosexuell. Jag berättade det inte för någon. Ingen visste något.” Fernando upplevde samma sak i sitt ursprungsland Chile: Fernando, 41, Chile: Det fanns inga öppet homosexuella, så jag hade inga förebilder. Tvärtom, de som var homosexuella i min hemstad blev förödmjukade och förolämpade hela tiden. Jag ville ju inte riskera att bli utsatt för det. Jag hade ingen att tala med om det. Man runkade kan- ske ihop, men det var ingen som talade om homosexualitet. Att läsa böcker kan vara ett sätt att hitta svar och bekräftelse på det man känner. Men lever man i ett samhälle där homosexualitet är förbjudet i lag och där sex är skambe- 34 som en kamel med två pucklar
lagt, då finns det ofta inte någon fri tillgång till litteratur om dessa ämnen. En kvinna från Afrika berättar att hon hade kontakt med en kvinna som arbetade på den ameri- kanska ambassaden. På så vis fick hon tag i böcker och artiklar som hon annars inte skulle ha haft någon möjlighet att låna eller köpa. En annan intervjuperson berättar att han stal en bok från biblioteket. Han tordes inte låna den. En man från Afrika berättar att han började söka bekräftelse i bibeln på att det var syndigt. På det viset trodde han att Gud skulle hjälpa honom att ”finna den rätta vägen”. Ett annat sätt att få bekräftelse är att uppsöka miljöer för homosexuella. När man uppsöker en bar, ett diskotek, en organisation eller andra miljöer där homosexuella träffas, är man ofta på god väg mot en identitet som homosexuell. Typisk är att man inte uppsöker homosexuella miljöer för att få veta om man är homosexuell, utan för att man vill hitta likasinnade. En positiv konsekvens av det kan vara en stärkt insikt om att man är homosexuell. Det avgörande steget Ett avgörande steg i processen fram till en homosexuell identitet är att visa sin sexuel- la läggning inför omgivningen – att ”komma ut” (Bohman, 1995, s. 172). Att ”komma ut” med sin sexuella orientering inför omgivningen behöver inte betyda att man ”kommer ut” inför alla. Många av intervjupersonerna har valt att ”komma ut” inför vänner och bekanta, medan familjen och släkten ännu inte vet något. För många av intervjupersonerna var det nödvändigt att flytta hemifrån innan de kunde ”komma ut”. Mao bodde tillsammans med sina föräldrar och syskon tills han var 22 år. Han berättar: Mao, 28, Vietnam: Jag tror att i och med att jag flyttade hemifrån efter gymnasiet och kom bort från famil- jen, så kunde jag lättare vara mig själv. Jag kunde lättare leva mitt eget liv. Därför beslu- tade jag mig för att ta steget. Det hängde på att jag flyttade från familjen. Om jag hade bott kvar, hade jag aldrig kunnat komma ut. Så i och med att jag hade tagit steget att flytta hemifrån hade jag redan valt att leva mitt eget liv. För Dina var det förbundet med rädsla att träda fram som homosexuell. Dina, 37, Kurdistan: Jag var faktiskt mycket rädd för vad mina vänner skulle tänka. Jag har en väninna som är kurd. Jag berättade det för henne först. Man går ju hela tiden och är rädd för andra män- niskors reaktioner. Så man är mycket ensam och allena … Många svenskar talar om att »komma-ut-processen« är så svår. Men vår »komma-ut-process« är dubbelt så svår. Det är som en puckel på ryggen. För svenskarna är »komma-ut-processen« som en dromedar, med en puckel. För oss är det som en kamel, med två pucklar eller flera. Det är mycket svårare … speciellt för muslimerna. Vi är ju som kvinnor uppfostrade till att vi ska ta hand om en man och föda barn. Det är fruktansvärt svårt för oss. För Saddam var ”komma-ut-processen” ganska dramatisk. Han jämför den med en som en kamel med två pucklar 35
36 som en kamel med två pucklar pånyttfödelse. Saddam växte upp i Syrien, i ett traditionellt patriarkaliskt familje- mönster. Han förlovade sig tidigt med en syrisk kvinna som var bosatt i Sverige. För honom var den största rädslan inför att träda fram att familjen kanske skulle stöta bort honom. Saddam, 38, Syrien: Efter att förlovningen brutits, började jag kämpa med mig själv. Jag ville inte, tänkte jag: »Jag klarar det. Jag vet att jag kan klara det. Jag kommer att gifta mig och få familj. »Jag träffade en annan flicka och vi var nära att gifta oss. Men samtidigt kunde jag inte sluta upp med att träffa män. Och då tänkte jag: »Nej, Saddam, du måste acceptera dig själv. Vad håller du på med egentligen?« Jag sade till henne att det inte gick att fortsätta. Jag var ensam hemma och jag skrek: »Jag är homosexuell, jag är homosexuell, jag är homo- sexuell!« Och därefter kämpade och kämpade jag för att acceptera mig själv… Det var förfärligt svårt. Det var egentligen ett helvete… Jag började att gå igenom »komma-ut- processen«. Jag kunde inte sova på natten. Hela tiden tänkte jag: »Tänk om min familj bryter kontakten med mig. Hur kommer det att gå?« Men till slut orkade jag inte mer. Jag tänkte: »Det är det inte värt«. Då beslutade jag mig. För Arman har omständigheterna i ursprungslandet inneburit att han inte vaknade sexuellt förrän han som 30-åring kom till Sverige. Här berättar han hur han mötte och var tillsammans med en man för första gången. En historia som ger en bild av homo- sexuella invandrares speciella livsvillkor: Arman, 32, Kurdistan: Första gången jag fick avslag på min ansökan om uppehållstillstånd i Sverige tänkte jag att jag ville göra slut på mitt liv. Hellre det än att skickas tillbaka till Iran. Där skulle jag bli fängslad och kanske avrättad, som min pappa, bror och syster. Då tänkte jag att det kanske var bättre att jag gjorde det själv. Jag mådde verkligen dåligt. Jag var hos en läkare och han skickade mig till en psykolog. Jag fick medicin. De sade till mig att jag måste kämpa och att jag skulle få flera chanser. Då jag kom ut från sjukhuset tänkte jag att jag måste leva på ett annat vis. Att jag måste komma ut som homosexuell. Jag mådde mycket dåligt. För det mesta satt jag bara hemma och rökte cigaretter. Men jag har en syster som har en liten son. Min syster bad mig gå till simhallen med honom. Då jag kom dit, såg jag att det var fullt av nakna män. Jag blev mycket överras- kad, men tänkte också genast att jag kanske kunde hitta en man där. Efter denna första gång, gick jag dit ensam 45 dagar i sträck. Det var många som var intresserade av mig. Det var många som ville ha sex. Men jag tänkte att jag ville hitta någon som jag kunde leva ihop med. Efter 45 dagar såg jag Johan. Jag tänkte att det var någon som han jag hade längtat efter i många år. Vi talade med varandra och han bjöd hem mig. Jag var fruktansvärt nervös, för jag visste inte riktigt vad det var och vem han var. Jag tänkte också: Vad kommer att hända med mig om någon får veta att vi är ihop? Efter en vecka hade vi sex med varandra. Jag var 31 år och det var första gången jag var tillsam- mans med en man. Det blev bara bättre och bättre och jag blev mindre stressad. Efter att jag hade funnit Johan blev mitt liv mycket bättre. Vi började gå ut på ställen
som en kamel med två pucklar 37 för homosexuella. Det hade jag aldrig gjort tidigare. Vi flyttade ihop efter 2–3 veckor. Tiden efter att jag mött Johan är den bästa i mitt liv. Förr tänkte jag ofta på om jag skulle få chansen att leva med en man som jag älskar. Jag ville leva som andra vanliga männi- skor. Jag hade väntat på det hela mitt liv. Det är fantastiskt tycker jag. Jag litar på honom och det är vidunderligt. Jag är bara rädd att de ska neka mig uppehållstillstånd. Det skulle vara svårt för mig att lämna Johan. Men han säger att han ska hjälpa mig. Att han ska göra vad som helst. Sammanfattning • Undersökningen visar att homosexuella invandrarkvinnor och invandrarmän (de 21 som är representerade i undersökningen) har vuxit upp i samhällen som i min- dre grad än det svenska accepterar och tolererar homosexualitet. Sexualitet i invandrarnas ursprungsländer kopplas ofta samman med barnalstring. Det finns ingen plats för sex mellan personer av samma kön, då den sexuella aktiviteten inte är producerande. Konsekvensen är att homosexuella i många samhällen döljer sin sexualitet, eller blir ignorerade av omgivningen. • Intervjupersonerna upplever att de möter en mer liberal hållning till homosexuali- tet vid ankomsten till Sverige. Trots det kan det för en del ta många år att lägga ursprungslandets ofta negativa syn på sexualiteten bakom sig. • Det verkar som om flertalet av dem som ingår i denna undersökning redan mycket tidigt kände sig avvikande. De av intervjupersonerna som kom till Sverige som barn upplevde det dessutom som svårt att vara invandrare i det svenska skolsyste- met. De kände sig utanför gemenskapen. • Tendenser i denna undersökning visar att ju yngre man är vid invandringen till Sverige, desto större är chansen att man med tiden blir välintegrerad i det svenska samhället. Under uppväxten tillägnar man sig nämligen en del svenska värdering- ar och synsätt. • Som en konsekvens av att vara uppvuxen i ett samhälle som inte accepterar homo- sexualitet, är många homosexuella invandrare ambivalenta inför sin egen sexuali- tet. Några blir rädda för att inte kunna leva ett normalt liv. Några blir lättade över att ha hittat orsaken till att de tidigt i sina liv kände sig annorlunda. Några förne- kar dragningen till personer av samma kön och försöker etablera ett ”normalt” parförhållande. • Bearbetningsprocessen fram till att uppfatta sig själv som homosexuell varierar starkt från person till person, beroende på olika förutsättningar. Processen är minst problematisk för dem som får stöd och förståelse från familjen. Processen tar längst tid för dem som har tvingats dölja sin sexualitet för familj och släkt. Ingående av äktenskap fördröjer ofta bearbetningsprocessen väsentligt.
38 som en kamel med två pucklar Kapitel II: Familjen Familjen och släkten har stor betydelse i de kulturer som deltagarna i denna studie kommer ifrån. Man är född in i släkten och det man gör som individ påverkar resten av familjen och ens övriga släktingar (Månsson, 1983, s. 133–146). De nära banden mellan familjemedlemmarna kan upplevas som ett stort stöd, men också som ett hin- der i ett nytt land med andra värderingar. En helt avgörande faktor i förhållandet till familjen är om man är öppet homosex- uell inför familjen, eller om väljer, eller tvingas välja, att dölja det. För alla deltagarna i undersökningen som valt att vara öppna inför föräldrarna har det medfört någon slags förändring i relationen till dem. För några har konsekvenserna varit positiva, men för de flesta negativa. Att vara öppen inför vänner och bekanta, och speciellt föräldrar och den närmas- te släkten, är en stark önskan hos de flesta. Dessvärre är det inte alltid möjligt. Då det för homosexuella med invandrarbakgrund kan få stora konsekvenser att vara öppen – utstötning ur familjen, brytning med släkten i ursprungslandet, fara för att inte kunna besöka ursprungslandet på grund av risk för kränkningar, utstötning ur invandrarmiljöer i Sverige med mera – är det många av intervjupersonerna som valt att inte säga något till familjen. De flesta överväger fördelar och nackdelar för sin livssituation med att vara öppen. Men det verkar också som om fler grundligt funderar kring om det kan vara bra eller dåligt för föräldrarna att känna till det. Några av deltagarna i undersökning- en väljer av hänsyn till föräldrarna att tiga om sin sexuella läggning. Motiv för att inte vara öppen inför familjen För att förstå varför det kan vara svårt att vara öppen inför familjen måste man för- söka förstå föräldrarnas syn på homosexualitet. Jila lever öppet som homosexuell inför sin mor och syskonen, som alla bor i Sverige. Hennes far bor i Iran och han vet ingenting. Jila, 22, Iran: Jag har inte sagt det till min far, och jag tror inte heller att jag kommer att göra det. Han skulle inte förstå det. Jag har heller inte någon nära relation till honom, så jag tycker inte att det spelar någon roll. Som jag ser det, så finns det två alternativ för hur han skulle reagera. Antingen så skulle han inte bry sig om det överhuvudtaget, eller så skulle han bli helt psykotisk. Han kommer ju från en miljö som inte accepterar det. I Sverige kan det vara svårt att vara homosexuell, för att folk kan vara fördoms- fulla, men jag tror det är tusen gånger värre i Iran, för folk har ju ingen kontakt med homosexuella. Det ses som perverst och sjukt. Jag tror faktisk att han skulle tycka att det var verkligt äckligt. Jag tror nog att det troligaste är att han skulle reagera nega- tivt, så det är nog därför som jag inte berättar det för honom. Det kan, som i Jilas fall, vara ett medvetet val att inte säga något till föräldrarna. Som
som en kamel med två pucklar 39 tidigare nämnt är det inte bara den närmaste familjen som drabbas av skammen över en homosexuell son eller dotter, utan hela släkten. Dina, 37, Kurdistan: Jag är inte öppen inför min familj. Men det är inte bara inför min familj. Jag är inte öppen inför de kurder och iranier som bor i det område där jag bor. Inte för att jag är rädd, eller för att jag tar hänsyn till dem, utan för att jag misstänker att de inte skulle ha någon förståelse för den sortens relation. Att man kan känna kärlek för varandra trots att man är två kvinnor eller två män. Det är mycket svårt för folk att förstå och acceptera. Min familj blev inte accepte- rad i Kurdistan för att vi var kommunister. Vi blir inte accepterade i Sverige för att vi är muslimer. Det är samma sak när det gäller den sexuella orienteringen. Man blir inte accepterad. Vårt samhälle är helt enkelt inte demokratiskt. Det finns inte plats för oss. Så jag föredrar att inte vara öppen, men om de kommer och frågar mig om jag är homosexuell, då säger jag inte nej. Jag blir glad över att någon kommer på tanken att det faktiskt är möjligt att Dina är homosexuell. Så jag säger inte nej. Skammen drabbar familjen när folk säger: »Fy, er dotter går i säng med en annan kvinna. Fy, vad är det för familj?« Det kan leda till att de blir utfrysta. Man talar inte med dem. Familjen blir utsatt för hån som: »Försvinn, din dotter går i säng med en annan kvinna!« Det kan vara mycket svårt. Mina föräldrar är mycket gamla. Jag tycker att jag kan bespara dem det. Vi har ingen kontakt, så det är inte nödvändigt att de vet om det. Jag har mitt eget liv. Jag har inget behov av att berätta det för dem. Även om en av de intervjuade tror att hans förhållande till modern skulle bli bättre om han kunde vara ärlig mot henne, väljer han trots allt att inte säga något. Det gör han för hennes skull, för ”hon har haft så många problem, att jag inte tror att hon skulle kunna klara av det”. Ibland kan det, även om man förklarar det som hänsynstagande till föräldrarna, i grund och botten handla om rädsla för konsekvenserna av att vara öppen. Det kom bland annat fram under intervjun med 28-årige Mao från Vietnam. Mao har aldrig direkt sagt till sina föräldrar att han är homosexuell, men ändå är han ganska säker på att de vet det. Mao, 28, Vietnam: Självklart är det ganska lätt att ringa hem och säga: ”Mamma, jag är homosexuell.” Men jag måste göra klart för mig vad det är för syfte med att säga det till dem. Vad vet de om homosexuella? Är det för deras skull, eller för min egen? Jag tycker det vore mycket själviskt att berätta det för dem. I: Varför det? Mao: Jag tror inte att vi skulle få en bättre relation om jag berättade det för dem. Jag
är rädd för att de bara skulle se mig som en homosexuell man, och det vill jag inte att de ska göra. I: Hur föreställer de sig en homosexuell man? Mao: Egentligen vet jag inte det. Jag kan bara utgå ifrån vad jag tror de tänker. Jag tror i alla fall inte att det är något positivt. I: Tror du att er relation skulle bli sämre? Mao: Faktisk tror jag inte den skulle bli sämre. Men det spelar ingen roll om jag säger det eller inte. Om jag berättar det skulle det vara för min egen skull. För deras del tror jag att de inte bör veta. Om de ville veta skulle de ha frågat. I: Är det också för att du är rädd för deras reaktion? Mao: Ja, naturligtvis är jag rädd. Absolut. Jag tänker mycket på vad det skulle innebära om de fick veta att jag är homosexuell. Vad vet de egentligen om homosexualitet? Det känns faktiskt som om de vet det, men vi talar bara inte om det. Så varför skulle jag säga det direkt till dem, när vi ändå inte talar om det. Maos föräldrar kommer från Kina och han beskriver dem som ”mycket kinesiska”. Mao berättar att fast föräldrarna bott i Sverige i 20 år, har de i stor utsträckning för- sökt föra vidare en kinesisk livsstil. Föräldrarnas förväntningar på barnen tycks för de flesta ha varit ett hinder för att träda fram. Den kulturella bakgrunden, traditionerna, normerna har inte heller upp- levts som ett stöd, utan snarare som ett hinder för att ”vara den man är”. För några kan det finnas en praktisk orsak till att föräldrarna inte har blivit infor- merade. En man berättar att han inte har lust att låta sin familj få veta det i ett brev eller per telefon. Hela familjen bor i ursprungslandet och därför väntar han tills han har möjlighet att resa dit. På frågan varför det är så svårt för invandrare att vara öppna om sin sexualitet, svarar Mehmed: Mehmed, 30, Irak: På grund av kulturen … och för att om man berättar det för sina landsmän riskerar man att förlora allt. Familj, socialt nätverk, allting. En man berättar att det faktiskt är hans största skräck, att helt plötsligt stå helt ensam. Han berättar att han inte känner sig stark nog att klara den negativa reaktion som eventuellt kan komma. Tatjana säger i intervjun: ”Jag trodde mina föräldrar skulle bryta med mig, eller tvinga mig att välja. Att de skulle vilja att jag valde mellan familjen eller att vara les- bisk.” 40 som en kamel med två pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar
Som en kamel med tva pucklar

Recommended

Karta över utanförsskapet
Karta över utanförsskapetKarta över utanförsskapet
Karta över utanförsskapetCenterpartiet
 
Stockholmsnytt April08
Stockholmsnytt April08Stockholmsnytt April08
Stockholmsnytt April08Maria Lohe
 
Cv Lars Aspling Okt 2010
Cv Lars Aspling Okt 2010Cv Lars Aspling Okt 2010
Cv Lars Aspling Okt 2010Lars Aspling
 
Personligt Brev
Personligt BrevPersonligt Brev
Personligt BrevLinaEriksson
 
CV Anders Lundell Svenska
CV Anders Lundell SvenskaCV Anders Lundell Svenska
CV Anders Lundell SvenskaAnders Lundell
 
Cv Sophia
Cv SophiaCv Sophia
Cv Sophiasopbla
 
Voldtægtsofrets partner - Hvordan går det ham
Voldtægtsofrets partner - Hvordan går det hamVoldtægtsofrets partner - Hvordan går det ham
Voldtægtsofrets partner - Hvordan går det hamThomas Haansbæk
 
2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by HubspotMarius Sescu
 

Recommended

Karta över utanförsskapet
Karta över utanförsskapetKarta över utanförsskapet
Karta över utanförsskapetCenterpartiet
 
Stockholmsnytt April08
Stockholmsnytt April08Stockholmsnytt April08
Stockholmsnytt April08Maria Lohe
 
Cv Lars Aspling Okt 2010
Cv Lars Aspling Okt 2010Cv Lars Aspling Okt 2010
Cv Lars Aspling Okt 2010Lars Aspling
 
Personligt Brev
Personligt BrevPersonligt Brev
Personligt BrevLinaEriksson
 
CV Anders Lundell Svenska
CV Anders Lundell SvenskaCV Anders Lundell Svenska
CV Anders Lundell SvenskaAnders Lundell
 
Cv Sophia
Cv SophiaCv Sophia
Cv Sophiasopbla
 
Voldtægtsofrets partner - Hvordan går det ham
Voldtægtsofrets partner - Hvordan går det hamVoldtægtsofrets partner - Hvordan går det ham
Voldtægtsofrets partner - Hvordan går det hamThomas Haansbæk
 
2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by Hubspot2024 State of Marketing Report – by Hubspot
2024 State of Marketing Report – by HubspotMarius Sescu
 
Everything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTEverything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTExpeed Software
 
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsProduct Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsPixeldarts
 
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthHow Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthThinkNow
 
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfAI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfmarketingartwork
 
Skeleton Culture Code
Skeleton Culture CodeSkeleton Culture Code
Skeleton Culture CodeSkeleton Technologies
 
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024Neil Kimberley
 
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)contently
 
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024Albert Qian
 
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsSocial Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsKurio // The Social Media Age(ncy)
 
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Search Engine Journal
 
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summarySpeakerHub
 
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd Clark Boyd
 
Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Tessa Mero
 
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentGoogle's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentLily Ray
 
How to have difficult conversations
How to have difficult conversations How to have difficult conversations
How to have difficult conversations Rajiv Jayarajah, MAppComm, ACC
 
Introduction to Data Science
Introduction to Data ScienceIntroduction to Data Science
Introduction to Data ScienceChristy Abraham Joy
 
Time Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesTime Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesVit Horky
 
The six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementThe six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementMindGenius
 
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...RachelPearson36
 
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...Applitools
 

More Related Content

Featured

Everything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTEverything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTExpeed Software
 
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsProduct Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsPixeldarts
 
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthHow Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthThinkNow
 
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfAI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfmarketingartwork
 
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024Neil Kimberley
 
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)contently
 
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024Albert Qian
 
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsSocial Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsKurio // The Social Media Age(ncy)
 
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Search Engine Journal
 
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summarySpeakerHub
 
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd Clark Boyd
 
Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Tessa Mero
 
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentGoogle's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentLily Ray
 
Time Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesTime Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesVit Horky
 
The six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementThe six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementMindGenius
 
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...RachelPearson36
 
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...Applitools
 

Featured (20)

Everything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPTEverything You Need To Know About ChatGPT
Everything You Need To Know About ChatGPT
 
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage EngineeringsProduct Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
Product Design Trends in 2024 | Teenage Engineerings
 
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental HealthHow Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
How Race, Age and Gender Shape Attitudes Towards Mental Health
 
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdfAI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
AI Trends in Creative Operations 2024 by Artwork Flow.pdf
 
Skeleton Culture Code
Skeleton Culture CodeSkeleton Culture Code
Skeleton Culture Code
 
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
PEPSICO Presentation to CAGNY Conference Feb 2024
 
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
Content Methodology: A Best Practices Report (Webinar)
 
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
How to Prepare For a Successful Job Search for 2024
 
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie InsightsSocial Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
Social Media Marketing Trends 2024 // The Global Indie Insights
 
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
Trends In Paid Search: Navigating The Digital Landscape In 2024
 
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
5 Public speaking tips from TED - Visualized summary
 
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
ChatGPT and the Future of Work - Clark Boyd
 
Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next Getting into the tech field. what next
Getting into the tech field. what next
 
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search IntentGoogle's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
Google's Just Not That Into You: Understanding Core Updates & Search Intent
 
How to have difficult conversations
How to have difficult conversations How to have difficult conversations
How to have difficult conversations
 
Introduction to Data Science
Introduction to Data ScienceIntroduction to Data Science
Introduction to Data Science
 
Time Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best PracticesTime Management & Productivity - Best Practices
Time Management & Productivity - Best Practices
 
The six step guide to practical project management
The six step guide to practical project managementThe six step guide to practical project management
The six step guide to practical project management
 
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
Beginners Guide to TikTok for Search - Rachel Pearson - We are Tilt __ Bright...
 
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...
Unlocking the Power of ChatGPT and AI in Testing - A Real-World Look, present...
 

Som en kamel med tva pucklar

  • 1. ...som en kamel med två pucklar Om homosexuella invandrare i Sverige av Thomas Haansbæk www.fhi.sestatens folkhälsoinstitut nr 2002:4 Forskningen om homosexualitet samt homo- och bisexuellas situa- tion befinner sig i Sverige fortfarande i sin linda. Under senare år har visserligen en del studier på området initierats av Folkhälso- institutet, men homosexuella invandrare och deras situation i Sverige är fortfarande ett helt outforskat område. Tidigare undersökningar om infödda, svenska homo-/bisexuella människors levnadsvillkor vittnar alla om de svårigheter och problem många upplever på grund av tabun, fördomsfullhet och okunskap som man tycker sig se i sin omgivning, i synnerhet innan man känner sig trygg i sin identitet som homosexuell. Hur upplever man då sin situation som såväl invandrare som homosexuell? En av de intervjuade i denna studie uttrycker det ungefär så här: Svensken som är homosexuell känner sig kanske som en dromedar med en puckel. För oss är det som att vara en kamel med två pucklar eller flera. Statens folkhälsoinstitut hoppas att denna kartläggning av homo- sexuella invandrares situation skall bidra med kunskaper och vara till nytta i arbetet för människor inom Socialtjänsten, Integrations- förvaltningen, frivilligorganisationer och intresseföreningar för såväl invandrare som homo- och bisexuella samt andra institu- tioner och organisationer som har dessa minoritetsgrupper som målgrupper. ISBN 91-7257-134-9 ISSN 1104-358X Statens folkhälsoinstitut Distributionstjänst 120 88 Stockholm Fax 08-449 88 11 E-post: fhi@strd.se Internet: www.fhi.se
  • 2. ...som en kamel med två pucklar Om homosexuella invandrare i Sverige av Thomas Haansbæk www.fhi.sestatens folkhälsoinstitut handledning: sven-axel månsson institutionen för socialt arbete, göteborgs universitet
  • 3. © statens folkhälsoinstitut 2002:4 isbn: 91-7257-134-9 issn: 1104-358X redaktör: heinz spira översättning från danska: cecilia agemark omslagsfotografi: nils-johan norenlind, eva wernlid/tiofoto design: pangea design tryck: kristianstads boktryckeri AB, kristianstad 2002
  • 4. Innehållsförteckning Förord ________________________________________________________________6 Inledning______________________________________________________________7 DEL I: SYFTE OCH GENOMFÖRANDE __________________________________9 Bakgrund _____________________________________________________________9 Tidigare undersökningar _______________________________________________10 Målgruppen __________________________________________________________11 Undersökningen ______________________________________________________11 Intervjuguiden ________________________________________________________13 Ämnesområden ______________________________________________________13 Kunskapsinsamlingen __________________________________________________15 Kvinnliga respondenter ________________________________________________16 Intervjupersonerna ____________________________________________________19 Framställningsformen __________________________________________________22 DEL II: ATT VARA HOMOSEXUELL OCH INVANDRARE I SVERIGE ________23 Kapitel I: Barndom, ungdom och tidigt vuxenliv ____________________________24 Synen på sexualiteten __________________________________________________24 Synen på sexualitet i hemmet ____________________________________________26 Självbild _____________________________________________________________27 Att vara barn och den enda invandraren __________________________________28 Sexuellt uppvaknande __________________________________________________29 Religion ___________________________________________________________31 Komma ut-processen __________________________________________________32 Det avgörande steget__________________________________________________35 Sammanfattning ______________________________________________________37
  • 5. Kapitel II: Familjen _____________________________________________________38 Familjens reaktion ____________________________________________________42 Konsekvenser av att vara öppen ________________________________________44 Släktingarna i ursprungslandet __________________________________________45 Relationen till familjen__________________________________________________46 Sammanfattning ______________________________________________________48 Kapitel III: Sociala nätverk ______________________________________________48 Kontakten med invandrare ______________________________________________49 Kontaktsvårigheter ___________________________________________________51 Öppenhet inför landsmän ______________________________________________52 Kontakt med invandrarmiljörer __________________________________________54 Kontakt med svenskar __________________________________________________55 Öppenhet gentemot svenskar __________________________________________56 Homosexuella och/eller heterosexuella i det sociala nätverket __________________53 Kontakten med homosexuella miljöer ____________________________________57 Politiskt engagemang __________________________________________________60 Sammanfattning ______________________________________________________60 Kapitel IV: Sexualitet och samliv __________________________________________61 Fasta förhållanden _____________________________________________________62 Önskan om parförhållanden____________________________________________62 Önskan om en partner från sin egen kultur ________________________________63 Homosexuella parförhållanden__________________________________________64 Heterosexuella parförhållanden ________________________________________65 Carmens historia ______________________________________________________66 Sammanfattning ______________________________________________________67 4 som en kamel med två pucklar
  • 6. Kapitel V: Diskriminering, kränkning och våld ______________________________68 Kränkningar __________________________________________________________68 Direkta kränkningar __________________________________________________69 Indirekta kränkningar ________________________________________________70 Diskriminering _______________________________________________________71 Diskriminering i den homosexuella miljön__________________________________72 Diskriminering i arbetslivet ____________________________________________72 Hot och våld __________________________________________________________73 Rädsla för hot och våld ________________________________________________74 Sammanfattning ______________________________________________________75 Kapitel VI: Fysisk och psykisk hälsa _______________________________________76 Psykiska svårigheter ____________________________________________________77 Sammanfattning ______________________________________________________80 SAMMANFATTNING__________________________________________________81 LITTERATUR ________________________________________________________85 BILAGA _____________________________________________________________87 Beskrivning av intervjupersonerna ________________________________________87 INTERVJUGUIDE _____________________________________________________93 som en kamel med två pucklar 5
  • 7. Förord Statens folkhälsoinstitut har sedan start, 1992, regeringens uppdrag att följa utveck- lingen av homosexuellas situation i samhället och skall nu i sin nya form följa upp den nationella folkhälsoutvecklingen, som också är mycket viktig för homo- och bisexu- ellas hälsa. Den beteendevetenskapliga forskningen om homosexualitet och homo- och bisex- uellas situation befinner sig i Sverige fortfarande i sin linda. Under senare år har vis- serligen en del studier på området initierats av Folkhälsoinstitutet, men homosexuella invandrare och deras situation i Sverige är fortfarande ett helt outforskat område. Enligt tidigare undersökningar om invandrare är det framför allt invandrare från icke-europeiska länder som upplever problem i det svenska samhället. Denna studie redogör därför hur 21 homosexuella kvinnor och män, företrädesvis från utomeuro- peiska länder, upplever sin situation i Sverige. Tidigare undersökningar om infödda, svenska homo-/bisexuella människors levnadsvillkor vittnar alla om de svårigheter och problem många upplever på grund av tabun, fördomsfullhet och okunskap som man tycker sig se i sin omgivning, i synnerhet innan man känner sig trygg i sin identi- tet som homosexuell. Hur upplever man då sin situation som såväl invandrare som homosexuell? En informant uttrycker det ungefär så här: svensken som är homosexu- ell känner sig kanske som en dromedar, med en puckel. För oss är det som att vara en kamel, med två pucklar eller flera. Då homosexuella, och inte minst homosexuella invandrare, tillhör så kallade dolda populationer som det inte går att göra ett statistiskt representativt urval av, är det inte möjligt att dra några generella slutsatser om homosexuella invandrares situa- tion och levnadsvillkor i Sverige anno 2001. Förhoppningsvis ger studien dock en vär- defull inblick i gemensamma erfarenheter, upplevelser och problem bland homosexu- ella invandrare, såsom de beskrivs av 21 kvinnor och män. Studien är, på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut, utförd vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, av socionom Thomas Haansbæk under hand- ledning av professor Sven-Axel Månsson. Vår förhoppning är att denna kartläggning av homosexuella invandrares situation skall vara till nytta i arbetet för människor inom socialtjänsten, integrationsför- valtningen, frivilligorganisationer och intresseföreningar för såväl invandrare som homo- och bisexuella samt andra institutioner och organisationer som har dessa minoritetsgrupper som målgrupper. gunnar ågren, generaldirektör heinz spira, avdelningsdirektör
  • 8. Inledning Denna rapport handlar om homosexuella invandrarkvinnor och invandrarmän i Sverige. Folkhälsoinstitutet har tagit initiativ till undersökningen, och syftet med arbetet har varit att försöka finna svar på frågan: Hur är det att vara homosexuell och invandrare i det svenska samhället? Svaret på den frågan förutsätter antagandet att homosexuella invandrare är utsatta för speciella påfrestningar. Det är påfrestningar som har ett samband med inställ- ningar till homosexualitet och till invandrare, dels i det svenska samhället, dels i invandrarnas respektive ursprungsländer. Det är sällan man fokuserar på homosexuella invandrares livssituation och lev- nadsvillkor. För att denna fråga överhuvudtaget skall uppmärksammas krävs att homosexuella invandrare vågar träda fram, och att ”majoritetsbefolkningen” är beredd att se dem. Det är svårt att tänka sig en befolkningsgrupp som är mindre intresserad av att träda fram än homosexuella invandrare. Denna rapport försöker delvis besvara varför det förhåller sig på detta sätt. Studien bygger på intervjuer med 21 homosexuella invandrare, som beskriver hur de upplever sin situation. Världen ser nödvändigtvis inte ut på det sätt som de inter- vjuade personerna beskriver den, så undersökningen är alltså inte nödvändigtvis representativ för alla homosexuella invandrare i Sverige. Däremot visar rapporten hur 21 homosexuella invandrare upplever sin situation. Rapportens andra del beskriver i sex kapitel homosexuella invandrares livsvillkor utifrån en rad olika perspektiv.
  • 9. 8 som en kamel med två pucklar
  • 10. Del I: Syfte och genomförande Bakgrund Folkhälsoinstitutet tog våren 2000 kontakt med Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete. Professor Sven-Axel Månsson blev ombedd att utföra en undersök- ning av homosexuella invandrarkvinnors och invandrarmäns levnadsvillkor i Sverige. Det praktiska genomförandet av studien överläts till mig, socialrådgivare Thomas Haansbæk, under professor Månssons handledning. Först gjordes en pilotundersökning. Den genomfördes i juni, juli och augusti 2000. Utgångspunkten för pilotundersökningen var att göra ett hittills okänt fält tillgäng- ligt för forskning. Det fanns flera syften med att göra en pilotundersökning innan det större arbetet med den egentliga undersökningen kommit igång. Det var viktigt att hitta de rätta metoderna för att få kontakt med gruppen. Frågemall och intervjuteknik skulle utvecklas och utprovas. Och min, i detta sammanhang, lite speciella bakgrund som dansk, homosexuell ”invandrarman” i Sverige var nog också en anledning till att Folkhälsoinstitutet önskade en pilotundersökning. Det skulle bli förhållandevis lätt att se om språkbarriären var för stor i förhållande till målgruppen för att tillfredsstäl- lande genomföra en studie som denna. Pilotundersökningen kom att bestå av två delar: en redogörelse för pilotundersök- ningens metoder och genomförande och en beskrivning av sex homosexuella invan- drarkvinnor och invandrarmän med olika etnisk bakgrund och deras levnadsvillkor och livskvalitet inom några utvalda områden. Pilotundersökningen var klar i slutet av augusti 2000. Statens folkhälsoinstitut granskade den, vilket resulterade i att jag fick i uppdrag att arbeta vidare enligt den utprovade strukturen. Samtidigt framförde FHI önskemål angående den mer omfat- tande undersökningen: det skulle vara lika många män som kvinnor representerade i studien. Det skulle vara en geografisk spridning av intervjupersonernas bostadsorter i Sverige och det skulle primärt ingå invandrare från fyra olika regioner och världsde- lar: Sydamerika, Afrika, Mellanöstern och Östeuropa. Det var utifrån dessa riktlin- jer, samt pilotundersökningens godkända struktur, som jag lade upp den fortsatta undersökningen.
  • 11. 10 som en kamel med två pucklar Tidigare undersökningar Livsvillkoren för homosexuella med invandrarbakgrund är ett förhållandevis orört område inom forskningen. Det finns undersökningar om homosexuellas livskvalitet och levnadsvillkor och undersökningar som beskriver invandrares situation i Sverige. Men ingen svensk undersökning kombinerar de två områdena. Faktum är, att jag inte har funnit någon studie som är jämförbar med denna undersökning. Jag har därför som stöd bara haft studier som antingen belyser homosexuellas eller invandrares vill- kor. Två svenska studier framstår som särskilt värdefulla: A Sociologen Per Arne Håkansson var 1984 ansvarig för en omfattande empirisk undersökning av homosexuellas situation i samhället.1 B Sven-Axel Månsson genomförde samma år en kvalitativ intervjuundersökning som handlade om invandrares möte med den svenska sex- och samlivskulturen.2 Jag vill också nämna en intressant studie från 1998. Den tar upp sexuellt samliv, sam- livsformer och attityder bland latinamerikanska män i Stockholm som har sex med män.3 Den viktigaste nordiska undersökningen av levnadsvillkoren och livskvaliteten för homosexuella kvinnor och män är en norsk studie från 1999. Undersökningen är gjord av socialantropolog Hans Wiggo Kristiansen, sociolog Kristinn Hegna och sociolog Bera Ulstein Moseng.4 Deras undersökning består av tre delar: 1 En översikt över tidigare skandinavisk forskning inom området homosexuellas levnadsvillkor och livskvalitet. 2 En undersökning av inställningen bland befolkningen till homosexuella. 3 En empirisk undersökning av homosexuellas levnadsvillkor och livskvalitet. Undersökningen kommer i denna rapport att omtalas som NOVA. På viktiga områden har NOVA-undersökningen varit en inspirationskälla för denna under- sökning.5 Den magra tillgången på jämförelsematerial från andra undersökningar utesluter möjligheten att diskutera och jämföra de resultat som kommer fram i denna under- sökning. Jag skall därför begränsa mig till att presentera insamlad empiri, samt beskriva de förhållanden som jag menar är av betydelse för homosexuella invandrare som helhet. 1. Håkansson, 1984 2. Månsson, 1984 3. Sexo completo / LAFA, 1998 4. NOVA, 1999 5. Undersökningen är utförd vid Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA)
  • 12. som en kamel med två pucklar 11 Målgruppen Det är långt ifrån alla invandrare som upplever problem som de själva anser beror på deras etniska tillhörighet. Det är framför allt invandrare från icke-europeiska länder som uppger att de stöter på problem i det svenska samhället.6 Uppbrottet från en kul- turell och samhällelig struktur och övergången till en annan spelar en viktig roll i för- hållande till hur man lever och mår. Ett kriterium för att få ingå i studien har varit att de intervjuade skulle vara första generationens invandrare. Det är sannolikt dessa som uppfattar sin situation i Sverige som svårast. I denna undersökning medverkar således bara invandrare som inte är födda i Sverige. Homosexuella invandrare utgör givetvis inte någon homogen grupp, utan kan snarare delas upp i ett antal heterogena undergrupper. Målgruppen är sannolikt en av de befolkningsgrupper i det svenska samhället där man med hjälp av närstudier kan se flest olikheter. Varje individ som medverkar i studien är representativ endast för sig själv och berättar sin helt personliga historia. Historierna varierar beroende på bland annat etnisk bakgrund, uppväxtförhållanden, kön, ålder, social status och vistelsetid i Sverige. För att få fram det gemensamma har målet varit att beskriva de olikheter som intervjupersonerna representerar. Undersökningen Det primära dataunderlaget i studien är framtaget vid en intervjuundersökning. 21 kvinnor och män från 11 olika länder har medverkat. Intervjuerna har varit tillrätta- lagda som semistrukturerade livshistorieintervjuer, så kallade kvalitativa fördjup- ningsintervjuer (Kvale, 1997). En rad metodiska problemställningar är knutna till användningen av livshistorie- intervjuer (NOVA, 1999, s. 141). Alla de intervjuade personerna kan karakteriseras som vuxna, och det de berättar om sin barndom och ungdomstid är därför sett ur den vuxnes perspektiv. Livshistorierna är på sitt sätt filtrerade berättelser. Berättelserna är försök att finna förankringspunkter för nuvarande identitet i sitt eget förflutna. Av en mängd möjliga minnen, är det primärt de som har relevans för individens kon- struktion av personlig identitet och relationer till andra i nutiden som man faktiskt kommer ihåg (Fentress & Wickham, 1992). I intervjusituationen – till skillnad mot det gängse samtalet – är det intervjuaren som tar initiativet. Det är han som bestämmer vad han och den intervjuade ska tala om. Intervjuarens frågor kan variera i utformning från att vara öppna till att vara mer eller mindre formaliserade och strukturerade (Månsson, 1984, s. 20). I ”Mellem Mænd – 20 livshistorier om lyst til andre mænd” skriver Henning Bech om livshistorieintervjun: ”Livshistorier är inte bara referat av hur en människa har upplevt sitt liv. De är berättelser lite på samma sätt som romaner och noveller är det. Det är inte nödvändigtvis helt sant det som berättas. Livshistorier skiljer sig dock från romaner och noveller på det sättet att de utger sig för att berätta sanningen – både om 6. Lange, 1995, 1996
  • 13. hur det verkligen var och hur det upplevdes. Men man kan minnas fel. Man kan också undvika att berätta något som man inte vill att andra ska veta – eller berätta något helt annat” (Bech, 1989, s. 269). Med andra ord, livshistorieintervjun är en metod man som forskare måste gran- ska mycket kritiskt. Man skall vara på sin vakt mot de fallgropar som finns inbyggda i metoden. När man berättar en historia är det nästan alltid med ett bestämt syfte. Vi har en tendens att säga till människor det vi tror att de helst vill höra. Samtidigt läggs det ofta stor vikt vid den dramatiska delen av en berättelse. Bech skriver: ”I princip kan man alltså föreställa sig att det som utger sig för att vara en sann livshistoria, sna- rare är en lögnaktig berättelse – till exempel därför att berättaren har velat dölja san- ningen, eller för att han tror att andra är intresserade av att höra något specifikt, eller kanske för att han tror att det som faktiskt har inträffat är för tråkigt och hellre vill berätta en trevlig historia” (Bech, 1989, s. 269). Intervjuerna visar livet så som det upplevts av den som levt det. Det är ”et liv gen- iscenesat i erindringen”, och jag har bara kunnat dokumentera vad intervjupersoner- na har tillåtit mig att dokumentera (Kvale, 1997). Det finns också alltid risk för feltolkningar. Både från intervjuarens och från den intervjuades sida. Om man ställer en öppen fråga till intervjupersonen om hur det är att vara homosexuell och invandrare i Sverige, så svarar han kanske på frågan utifrån hur han tror att det är att vara homosexuell och invandrare i Sverige, inte hur han fak- tiskt har det som homosexuell och invandrare. Om intervjuaren däremot frågar mer direkt hur han har det, finns det risk för att det är intervjuaren i slutändan som tolkar svaret utifrån sin förståelse av problemställningen. Det intervjupersonerna berättar om hur det är att vara homosexuell i deras ursprungsländer, eller hur det är att vara homosexuell och invandrare i Sverige, är alltså inte nödvändigtvis som det verkligen förhåller sig. Jag tror inte att det ingår avsiktliga osanningar i citaten, men jag tror dock att per- sonerna av och till har valt att berätta en ”bra historia” framför att helt enkelt återge vad som verkligen skett. (Hughes & Månsson, 1988). Intervjupersonerna har vid några tillfällen varit särskilt ivriga att förse mig med det de tror att jag helst vill ha. Särskilt vid de tillfällen då jag har rest långt för att möta intervjupersonen. Det har verkat som om intervjupersonen har gjort sig extra omak för att ge mig så mycket som möjligt, så att min resa inte skulle vara bortkastad. Det upplevde jag i synnerhet på min intervjuresa till Norrland. Ändå tror jag att livshisto- rierna är sanna i den meningen, att de ger uttryck för intervjupersonernas inställning och erfarenhet, möjligen en aning kryddat. I analysarbetet finns det en grundläggande princip: att som forskare försöka und- vika tolkningar som inte direkt kan dokumenteras i det empiriska materialet. Teoretiska påståenden skall vara motiverade och växa fram ur det studerade fenome- net (Patton, 1984; Månsson & Hilte, 1990). Samtidigt som personerna i hög grad får lov att framstå som de individer de är, har jag sökt efter mönster och speciella kännetecken i personernas upplevelser. Syftet med studien har bland annat varit att sätta fokus på viktiga och grundläggande pro- blemställningar kring hur det är att vara homosexuell och invandrare. Därför kom- 12 som en kamel med två pucklar
  • 14. som en kamel med två pucklar 13 mer de individuella historierna emellanåt att leda till konklusioner där jag samman- fattar deltagarnas upplevelser i mer generella termer. I slutändan är det alltså inte till exempel Dinas eller Mehmeds historier jag återger, utan en specifik befolkningsgrupps villkor och situation. Jag försöker med andra ord inbilla läsaren att det går att betrakta homosexuella invandrare i Sverige som en enhetlig grupp. Det gör det naturligtvis endast sällan. När jag i framställningen använder den generella beteckningen ”homosexuella invandrare” refererar jag pri- märt till min intervjugrupp, men tror samtidigt att andra kan uppleva situationen på liknande sätt. Intervjuguiden Alla intervjuer i undersökningen är genomförda med en frågeguide. Intervjuguiden fungerade som en minneslista, samtidigt som den var ett stöd för att strukturera inter- vjun. Intervjuguiden skapade på så sätt en ram runt intervjusituationen. Genom att genomföra en pilotundersökning före själva studien fick jag möjlighet att pröva inter- vjuguiden. Jag höll mig till samma intervjuguide i samtliga intervjuer men har löpan- de preciserat den. I startfasen av undersökningsperioden hade jag kontakt med en resursgrupp bestående av fem personer med speciell kunskap inom det område jag skulle studera. Resurspersonerna hjälpte till att utarbeta intervjuguiden och kom med värdefulla kommentarer till den. De främsta inspirationskällorna till intervjuguiden har dock varit de två publikationerna ”Levelkår og livskvalitet blant lesbiske kvinner og homo- file menn”(NOVA, 1999) och ”Kärlek och kulturkonflikt – Invandrarmäns möte med svensk sex- och samlevnadskultur”(Månsson, 1984). Intervjuguiden är bifogad som bilaga till rapporten. Ämnesområden Undersökningens intervjuguide är uppdelad i åtta ämnesområden: Intervjupersonens bakgrund i ursprungslandet Jag bad intervjupersonen beskriva familjens sociala och ekonomiska situation i ursprungslandet. Syftet var att få kännedom om intervjupersonens uppväxt, levnads- villkor och liv i ursprungslandet. Orsaken till emigrationen från ursprungslandet kom också fram här. Aktuell livssituation i Sverige Frågorna i denna del av intervjuguiden siktade på att få fram några empiriska detaljer om bostad, utbildning, arbete och ekonomi. Den homosexuella identiteten Avsikten med frågorna i denna del av intervjuguiden var att få en bild av hur intervju- personens sexuella identitet skapades och utvecklades. Jag ville få vetskap om vilket
  • 15. 14 som en kamel med två pucklar arv i förhållande till sexualiteten intervjupersonen hade med sig från ursprungslan- det. Jag frågade om var personen hade fått sin kunskap och insikt om sexualiteten. Jag bad intervjupersonen att berätta om sina första homosexuella minnen. Pratade man om homosexualitet i hemmet? Fanns det en öppenhet respektive en slutenhet i förhållande till ämnet? Vem/vad hade intervjupersonen fått stöd av? Familj och socialt nätverk Detta temaområde var ett av de absolut centrala i intervjuerna. Syftet var att få en inblick i hur intervjupersonen levde med sin homosexualitet i förhållande till familj, vänner och bekanta. Jag ville få en bild av de positiva och negativa sidorna av att vara ”öppet” homosexuell, respektive ”inte öppet” homosexuell. För att belysa detta ställ- de jag frågorna: I vilken utsträckning är du öppet homosexuell i förhållande till familj, vänner och bekanta? Om inte, vilka orsaker ligger bakom? Har det inneburit problem att vara öppet homosexuell i förhållande till familjen? Hur har kontakten med familjen varit sedan du ”kom ut”? Varför är du inte öppet homosexuell? Ett annat centralt område jag ville veta mer om var intervjupersonens sociala nät- verk. Syftet var att få belyst om personen primärt hade kontakt med andra invandra- re eller andra svenskar, om personen primärt hade en heterosexuell eller homosexuell bekantskapskrets eller om den var blandad. Jag ville se om intervjupersonen ”isolera- de” sig med andra homosexuella invandrare, eller om personer med olika nationalite- ter och olika sexuell läggning ingick i det sociala nätverket. Kontakten med den homosexuella miljön och invandrarmiljöer Under denna rubrik ville jag veta något om intervjupersonens kontakt och engage- mang i den homosexuella miljön, organisationer och nöjesutbudet. Jag ställde också frågor om personens kontakt med invandrarmiljöer. Syftet var att få en bild av vad det innebar att ha en tät, respektive ingen, kontakt med andra med samma sexuella läggning och samma etniska bakgrund. Samliv och sexualitet Olika teman berördes här: respondenternas erfarenhet av att hitta en fast partner i Sverige. Personens erfarenhet av att leva tillsammans med en fast partner. Önskningar om parförhållanden, familj och barn. Erfarenheter av tillfälliga sexuella kontakter. Erfarenheter av samliv med personer av motsatt kön. Diskriminering och kränkningar Jag ville här få en uppfattning om personen hade erfarenheter av diskriminering som homosexuell, som invandrare eller av båda orsakerna. Hade personen varit utsatt för kränkningar, hot om våld eller direkt våld? Fysisk och psykisk hälsa Frågorna här var inriktade på att få vetskap om hur intervjupersonen själv värderade sin egen fysiska och psykiska hälsa. Jag ville försöka belysa orsakerna till eventuella fysiska och psykiska problem.
  • 16. som en kamel med två pucklar 15 Kunskapsinsamlingen Genom att studera homosexuella invandrares levnadsvillkor och livskvalitet beträder jag, som redan nämnts, ett nästan helt orört område rent forskningsmässigt. Eftersom jag inte har haft någon tidigare studie av just denna typ att utgå ifrån, har jag varit tvungen att börja från grunden. Den första förutsättningen för att få kontakt med intervjupersonen och bli accepterad som forskare måste vara att man har en grund- läggande kunskap inom området. En viktig kontakt i mitt arbete har varit organisationen Gay Invandrare Mot Aids (GIMA).7 Jag har talat med nuvarande och tidigare medarbetare. På så sätt har jag fått tillgång till värdefulla upplysningar om vilka enskilda personer, projekt och orga- nisationer som har kunskap på området. Det visade sig att den kunskap som fanns, fanns hos ett starkt begränsat antal enskilda personer. Främst för att de yrkesmässigt hade arbetat inom området eller för att de själva var homosexuella och invandrare. Kontakten med GIMA ledde till andra kontakter, som i sin tur ledde till nya kon- takter. På så sätt blev det en så kallad snöbollseffekt av det hela. Snöbollseffekten, det att en kontakt leder till en ny kontakt, har varit ett utmärkt redskap för att få kontak- ter och för att hämta in kunskap. Förtroendet för mig som person och medvetenhet om betydelsen av studien har gjort att såväl organisationer som privatpersoner har ställt upp och delat med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Information har vällt in över mig och emellanåt har det varit svårt att hålla huvu- det kallt. Så ska det vara. Under datainsamlingsperioden skall det få råda kaos. Ett viktigt redskap för att hålla kaoset i styr har varit ”research-dagboken”. Här finns alla kontakter, namn, adresser, mottagen information och annat antecknat. Dagboken utgör en form av kunskapsbank. 8 Rekrytering av personer Det existerar givetvis inte några databaser eller andra register över homosexuella invandrare i Sverige. Därför har det inte varit lätt att få kontakt med intervjupersoner. Som redan nämnts, är det svårt att föreställa sig en befolkningsgrupp som är mindre benägen att öppet träda fram än gruppen homosexuella invandrare. En stor del av mina resurser har gått åt till att utveckla metoder för att rekrytera personer till inter- vjuerna. Det har krävts mycket fantasifullhet och en massa ”gå på”-anda under de tre månader det tog att hitta alla respondenter. Jag har haft kontakt med ungefär dubbelt så många som sedan faktiskt intervjuades. Antalet intervjupersoner blev naturligtvis bestämt utifrån ett forskningsmässigt perspektiv. Fördelarna med ett stort intervjumaterial är att man får insikt i ett omfat- tande och brett erfarenhetsunderlag. Det är å andra sidan viktigt att man i analysar- betet i en explorativ studie kan behålla närheten till materialet. Varje intervjuperson måste förbli en levande person med en egen unik profil (Månsson, 1984, s. 26). 7. GIMA är ett kommunalt projekt inom Socialdistriktsnämnden Gunnared i Göteborg. GIMA är sannolikt den organisation i Västsverige som mest målmedvetet arbetar direkt med homosexuella invandrare. 8. Speciellt intresserade kan kontakta författaren för utlämning av dagboksanteckningarna.
  • 17. 16 som en kamel med två pucklar I urvalet av intervjuade var målet att uppnå största möjliga spridning med hänsyn till centrala variabler som kön, ålder, ursprungsland och antal år i Sverige (Nova, 1999, s. 110). Eftersom ett av syftena med denna undersökning har varit att visa skillnader i livsvillkor, är de intervjuade valda just därför att de skiljer ut sig. Det optimala var om jag fann så många intresserade, att jag kunde tillåta mig att vara selektiv. Jag ville helst få tag på alla intervjupersoner innan jag började med den första intervjun. På så sätt kunde jag lättare sätta samman gruppen av respondenter så som jag önskade. Men jag blev tvungen att sätta igång med intervjuerna innan jag hade fått ihop hela gruppen. De första intervjuerna var en del av pilotundersökningen. Under pilotundersök- ningens första månad hade jag, trots intensivt sökande, bara fått kontakt med två homosexuella invandrarmän som var intresserade av att delta. Det visade sig lyckligtvis att det efter hand blev lättare att få tag i intervjupersoner. Under pilotundersökningen lyckades jag etablera ett stort kontaktnät. Kontaktnätet gjorde det betydligt lättare att rekrytera ytterligare personer till den egentliga under- sökningen. I starten av den egentliga undersökningen var jag i den privilegierade situationen att jag kunde vara relativt selektiv vad gällde manliga intervjupersoner. Jag kunde valt att intervjua 15 män och bara 5– 6 kvinnor, men det hade inte varit lika intressant. Kvinnliga respondenter Det har varit svårt att få tag i kvinnliga deltagare till studien. Efter att ha intervjuat alla de manliga deltagarna i studien hade jag ännu inte fått kontakt med det nödvän- diga antalet kvinnliga deltagare. De organisationer och privatpersoner jag hade använt mig av för att finna män till undersökningen saknade kännedom om homosex- uella invandrarkvinnor. Jag var därför i hög grad tvungen att använda mig av mina privata kontakter och nätverk för att få tag på kvinnliga deltagare till intervjuerna. Jag företog också direkt uppsökande arbete. Det största gensvaret fick jag då jag gick med i ett debattforum på Internet som vände sig till lesbiska.9 Jag skrev ett öppet brev, där jag berättade om mina problem med att få tag i kvinnliga deltagare till intervjuerna. Jag påpekade att det vore synd om homosexuella invandrarmän blev överrepresenterade i undersökningen. Det fick den önskade effekten. Kvinnorna i debattforumet uppmanade varandra att delta i undersökningen. Jag fick på så sätt kontakt med flera intervjupersoner. De metoder jag använt för att få tag i personer till intervjuerna har varit: • Privata nätverk och vänner • Direkt uppsökande verksamhet på platser där homosexuella kvinnor och män träffas • Telefonkontakt med och informationsbrev till organisationer, projekt och föreningar • Gratisannonsering på webbsidor och i tidningar 9. Lesbiska Listan. Anmälan till nätverket kan ske via rfsl:s hemsida www.rfsl.se
  • 18. som en kamel med två pucklar 17 • Flygblad • Anslag på anslagstavlor i utbildningslokaler • Deltagande i debatter på Internet Knappt hälften av intervjupersonerna har jag fått kontakt med genom någon som kände någon annan. I några fall genom flera led. Jag har berättat för folk om under- sökningen och bett dem hjälpa till med att försöka få tag i eventuella intervjuperso- ner. Jag har inte känt någon av intervjupersonerna före intervjun. Intervjusituationen Med min erfarenhet från pilotundersökningen visste jag vilka intervjusituationer som fungerade och vilka som inte fungerade. Det har jag räknat med så gott det gick vid planeringen av tid, plats, längd och uppläggning. Likväl har inte alla intervjuer för- löpt lika schematiskt. I synnerhet inte de allra första intervjuerna. Med tiden utveck- lade jag en förmåga att strukturera och styra intervjun. Intervjuerna varade mellan en timme och tre timmar. De flesta tog ganska exakt två timmar. Ingen av intervjuerna gjordes spontant. Jag hade avtalat om tid och plats med intervjupersonen några veckor i förväg. Alla intervjuer var individuella. Vid fyra av intervjuerna var dock andra personer närvarande förutom den intervjuade och jag. Vid ett tillfälle medverkade en tolk. Vid ett annat önskade intervjupersonen att en vän skulle närvara. Vid två tillfällen tilläts intervjupersonen att ha med sin partner under intervjun. Sex intervjuer gjordes på Göteborgs universitet. Fem intervjuer gjordes hemma hos intervjupersonen. Det var en stor fördel. Tack var den trygga hemmiljön blev det en avslappnad atmosfär. De flesta intervjuer utanför Göteborgsområdet ägde rum i kon- torslokaler som jag fick låna av den lokala RFSL-avdelningen.10 Två intervjuer genomfördes på kaféer, efter önskemål från intervjupersonerna. Detta var nog den minst optimala ramen för en intervju. Det var mycket oväsen och vi blev störda flera gånger av andra gäster. Jag har inte dolt att jag själv är homosexuell och ”invandrare” för de personer jag har varit i kontakt med i samband med undersökningen. Jag har tvärtom varit noga med att i synnerhet intervjupersonerna skulle få veta det. Det har jag valt att göra där- för att andra forskare i liknande situationer har positiva erfarenheter av öppenhet inför intervjupersonerna.11 Jag tror att denna personliga presentation har gjort det lättare för mig att skapa tillit hos de homosexuella invandrare jag har talat med. Genom att presentera mig själv har jag velat att intervjupersonen skulle få en känsla av att vi delar grundläggan- de erfarenheter, trots sociala och kulturella skillnader. Möjligtvis har det minskat avståndet mellan ”forskaren” och ”intervjuoffret”. Betydelsen av ”insiderperspekti- vet” diskuteras bland annat av Henriksson (1995). 10. RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) har 31 lokalavdelningar, geografiskt fördelade över hela Sverige. 11. Lundahl, 1998; Sexo completo / LAFA (Hans W. Kristiansen), 1998, Lützen; 1988
  • 19. 18 som en kamel med två pucklar Jag har upplevt intervjusituationerna som en stund för eftertanke och reflektion. Både för intervjupersonen och mig. Halvvägs genom intervjun uppstod det ofta ett ”magiskt” ögonblick när inlevelsen hos intervjuaren och den intervjuade, i förhållan- de till vad som sades, föreföll speciellt stor. Det inträffade flera gångar att intervjuper- sonen här blev känslomässigt påverkad av att dyka ned bland ”det förflutnas spö- ken”. Att en person i en intervju berättar om sitt liv för en främmande person kan lätt förväxlas med en psykoterapeutisk situation (Lützen, 1988, s. 256). Det är dock vik- tigt att påpeka att ingen av deltagarna har medverkat i intervjuerna på grund av att de hade problem som de ville diskutera och analysera. Och jag har inte heller ”lekt” tera- peut, eller uppmuntrat dem att fördjupa sig i ”spökena”. Icke desto mindre har delta- garna varit förvånansvärt öppenhjärtiga och förtroendefulla. Ofta blev jag överras- kad över att jag var så betrodd, trots att vi inte kände varandra sedan tidigare. Språkbarriärer I 19 intervjuer har personen som blivit intervjuad talat svenska och jag har talat halvt svenska, halvt danska. En intervju har – som tidigare nämnts – ägt rum på engelska och en intervju är genomförd med hjälp av en tolk som översatte från spanska till eng- elska. Det är nödvändigt att vara flexibel med hänsyn till språk när man har med mål- gruppen invandrare att göra. Några talar bra svenska efter att ha bott i landet i åtskil- liga år. Andra talar svenska med kraftig brytning. Åtskilliga talar bara sitt ursprungs- lands språk. Det kommer i en viss utsträckning alltid att finnas språkbarriärer i en studie av denna art. De intervjuer som ägt rum utan tolk har förlöpt utan alltför stora språkli- ga barriärer, trots min danska bakgrund. Jag har inte fått det intrycket att personerna har haft svårt att förstå mig och det har inte heller från min sida varit några problem med att förstå. Användning av tolk Det är inte det optimala att använda tolk i en livshistorieintervju, men i en studie som denna kan det inte undvikas. I pilotundersökningen hade jag inte möjlighet att använ- da en utbildad tolk, utan använde mig av en bekant. Denna person talade varken svenska eller danska, så tolkningen utfördes från spanska till engelska. Detta är naturligtvis inte det bästa. Som intervjuare förlorade jag kontrollen över intervjusitu- ationen. Intervjupersonen var mycket talför och tolken hade svårt att komma till tals. En del av kommunikationen kom att försiggå mellan intervjupersonen och tolken. Detta kunde ha undvikits om jag använt en utbildad tolk och genom bättre kommu- nikation mellan tolk och intervjuare. De personer som har deltagit i huvudundersökningen har alla talat och förstått svenska. Därmed kan man med rätta påstå att jag inte har fått kontakt med den grupp homosexuella invandrare som sannolikt är sämst integrerad. För att nå denna grupp skulle det ha varit nödvändigt att använda tolk i själva rekryteringsarbetet. Detta har jag inte prioriterat.
  • 20. som en kamel med två pucklar 19 Intervjupersonerna Som nämnts har jag bara till en viss del kunnat vara selektiv i urvalet av intervjuper- soner. Det samlade urvalet har inte blivit fullt så varierat som tanken var. I ett antal variabler så finns det dock en rimlig variation i sammansättningen av gruppen. De enskilda personerna har valts ut utifrån sina olikheter. Utöver en lika fördelning mellan kvinnor och män, har jag lagt speciell vikt vid att få en god spridning i förhållande till dessa fyra variabler: ursprungsland, ålder, antal år i Sverige, bostadsort i Sverige Tabell I: intervjupersonernas ursprungsländer. Afrika Afrikas Horn: 1 kvinna. Eritrea: 1 man. Mellanöstern Iran: 3 kvinnor. Irak: 1 man. Kurdistan: 1 kvinna. 1 man. Syrien: 1 man. Östeuropa Ryssland: 2 kvinnor. Asien Vietnam: 1 man. Bangladesh: 1 man. Sydamerika Chile: 2 kvinnor. 2 män. Colombia: 1 kvinna. Kuba: 1 kvinna. 1 man. Peru: 1 man. I stort sett har målet nåtts att få en stor spridning vad gäller nationaliteter. Dock visar tabell I att det är en överrepresentation av personer från Sydamerika och Mellanöstern. Det är främst två orsaker till det: dels finns det två organisationer som vänder sig till homosexuella invandrare från just Sydamerika och Mellanöstern.12 Genom att ta kontakt med dessa organisationer, fick jag en förhållandevis bra till- gång till tidigare och nuvarande medlemmar. Dels utgör latinamerikaner och perso- ner från Mellanöstern de tredje och andra största invandrargrupperna i Sverige.13 Tabell II: ålderssammansättning. Åldersgrupp Kvinnor Män Alla 17– 24år 4 2 6 25– 34år 4 5 9 35– 44år 2 3 5 45– 54år 1 – 1 12. Homo- och bisexuella latinamerikaner (GLIS) och Persisktalande homo- och bisexuella (HOMAN). 13. Statens Invandrarverk, 1999.
  • 21. 20 som en kamel med två pucklar Också beträffande ålder finns en tillfredsställande spridning i urvalet av intervjuper- soner. Den yngsta är 17 år och den äldsta 47 år. Genomsnittsåldern är 30,4år. Tabell III: intervjupersonernas uppehållstid i Sverige vid tidpunkten för intervjun. År i Sverige Kvinnor Män Alla 0– 3 – 2 2 4– 7 2 2 4 8– 11 3 2 5 12– 15 4 2 6 16– 2 2 4 Som man kan se i tabell III är det en bra spridning vad gäller antalet bosatta år i Sverige. Det gäller i synnerhet för de manliga deltagarna. Den av intervjupersonerna som har bott längst tid i Sverige kom hit 1978. Den som har bott kortast tid i landet kom hit 1998. Genomsnittligt antal år i Sverige för intervjupersonerna är 10,7 år. Det var svårare att uppnå en god geografisk spridning. Det kan skyllas dels på att det var förhållandevis lite pengar avsatta till resor i undersökningens budget, dels på att jag prioriterade en god köns- och åldersmässig spridning framför en geografisk. Den geografiska fördelningen blev således: 9 personer var vid intervjun bosatta i Göteborg 5 personer var bosatta i Stockholm 3 personer var bosatta i Malmö 3 personer var bosatta i Umeå med omnejd Bara en person bodde utanför en storstadsregion. Man kan därför med rätta påstå att denna undersökning belyser livssituationen för homosexuella invandrare bosatta i storstäder i Sverige. Utöver nämnda variabler har jag också försökt att få en viss variation i förhållan- de till utbildning, arbete och allmän livssituation. Intervjupersonerna har befunnit sig i mycket olika livssituationer. Det är klart att det är stora skillnader i integration, språkkunskaper, familjeförhållanden, arbete, utbildning, ekonomi med mera mellan den intervjuperson som har vistats i landet i 22 år och den som har varit här i 2 år. På samma sätt kan det innebära stora skillna- der i livssituationen om man är 47 eller 17 år. Några av deltagarna befinner sig i väntan på uppehållstillstånd. Andra har haft uppehållstillstånd i många år. Några har gått igenom rädslan för att bli tillbakasänd till ursprungslandet, andra befinner sig precis mitt i vad de beskriver som en mar- dröm. Nedan finns en samlad förteckning över intervjupersonerna. Alla personnamn är fiktiva. Utöver att hitta på nya namn till intervjupersonerna har jag, för att tillgodose anonymiteten hos de kvinnor och män som har deltagit i undersökningen, dolt en del andra personliga upplysningar.
  • 22. Kvinnliga deltagare i undersökningen: Namn Ålder Ursprungsland Ant. år i Sv. Arbete 1. Dina 37 Kurdistan 12 tolk 2. Evita 19 Chile 13 arbetslös 3. Huli 31 Afrikas Horn 10 kurator 4. Tatjana 26 Ryssland 8 studerande 5. Maria 47 Colombia 22 arbetsledare 6. Fadja 23 Iran 7 studerande 7. Natalia 30 Ryssland 7 fabriksarbetare 8. Jila 22 Iran 11 studerande 9. Maja 17 Kuba 5 arbetslös 10. Carmen 41 Chile 20 politiker 11. Mina 26 Iran 13 studerande Manliga deltagare i undersökningen: Namn Ålder Ursprungsland Ant. år i Sv. Arbete 12. Saddam 38 Syrien 13 projektledare 13. Fidel 34 Kuba 2 arbetslös 14. Mehmed 30 Irak 10 kaféanställd 15. Rico 38 Chile 12 arbetslös 16. Fernando 41 Chile 22 ekonomiassistent 17. Mao 28 Kina 20 arbetslös 18. Blanco 21 Peru 4 studerande 19. Hagos 24 Eritrea 7 receptionist 20. Rahim 34 Bangladesh 6 hemtjänsten 21. Arman 32 Kurdistan 2 arbetslös Intervjupersonerna har haft olika motiv för att medverka i studien. Några har med- verkat för att de gärna ville bidra med sin egen personliga historia. För andra har det varit viktigt att vara med för att sätta fokus på sakfrågan. Motivet för att ställa upp för en intervju har för några varit politiskt. För några av de kvinnliga deltagarna har den främsta motivationen varit att de inte ville att undersökningen skulle få en överre- presentation av män. Andra har sannolikt medverkat för att de sympatiserade med mig som person och gärna ville göra mig en tjänst. Flera av intervjupersonerna har själva tagit kontakt med mig och bett att få vara med i undersökningen. Vid andra tillfällen har jag fått övertyga och övertala personen att medverka. I själva intervjusituationen har det inte märkts några skillnader i enga- gemang hos dessa två grupper. När intervjupersonerna väl hade blivit uppvärmda – efter 10 –15 minuter – medverkade alla med stort intresse och entusiasm. Som bilaga till rapporten finns en kort beskrivning av var och en av de 21 intervju- personerna. som en kamel med två pucklar 21
  • 23. 22 som en kamel med två pucklar Framställningsformen Alla intervjuer är inspelade på band och senare utskrivna. Det har gjorts en viss redi- gering vid överföringen av intervjuerna från band till skrift. Materialet har också bli- vit redigerat, koncentrerat och beskuret. Detta för att framställningen skall vara så läsvänlig och lättförståelig som möjligt. Jag har valt att använda direkta citat från intervjuerna. Citaten har i synnerhet använts föra att konkretisera och exemplifiera de aspekter av levnadsvillkor och livs- kvalitet som jag har valt att ta med i framställningen. Vid enstaka tillfällen låter jag citaten tala för sig själva. Generellt får intervjuerna en central placering i framställningen. Jag försöker tolka så lite som möjligt. Det som intervjupersonerna berättar är personliga versioner av deras upplevelser. Det är individuella åsikter och synpunkter. Dock är det sanno- likt att de livsvillkor som beskrivs i rapporten gäller för många fler än blott för de per- soner som deltar i denna undersökning. Språket i citaten kan emellanåt verka onyanserat och sterilt. Det kan skyllas på att man har en tendens att inte tala ur hjärtat, utan mer med hjärnan, när man inte uttrycker sig på sitt eget språk. Svaren hade säkert varit längre och ibland mer nyanse- rade och uttömmande om intervjupersonerna hade haft möjlighet att uttrycka sig på sitt eget språk. För några kanske det inte gjorde så stor skillnad, men för dem som bara har bott en kort tid i Sverige har en bristfällig svenska säkert betytt en förenkling av berättelsen.
  • 24. Del II: Att vara homosexuell och invandrare i Sverige Vilka möjligheter homosexuella har i samhället, i hur hög grad de blir accepterade och behandlade som likvärdiga – ja, hur man fungerar och trivs – beror på en lång rad individuella olikheter. Två personer kan aldrig uppleva sin situation lika, för deras förhistoria skiljer sig alltid åt på olika områden. Eller uttryckt på ett annat sätt: två kvinnor kan ha det gemensamt att de båda är 28år, lesbiska och födda i Iran. Men trots det är den ena väl integrerad, medan den andra är dåligt integrerad. Nio temaområden är särskilt viktiga att belysa:14 1) självuppfattning i ungdom och tidigt vuxenliv 2) social kontakt och familjeband 3) samliv och sexualitet 4) diskriminering i arbetslivet 5) erfarenheter av kränkningar, hot och våld 6) hälsa 7) bruk av berusningsmedel 8) öppenhet om sin sexuella identitet15 9) synlighet som homosexuell i det offentliga rummet I en studie som också inkluderar invandrare är det ytterligare fyra teman som är intressanta: 1) mötet med det svenska samhället 2) integrationen i samhället 3) kontakten med den etablerade homosexuella delkulturen 4) det kulturella arvet från ursprungslandet Undersökningens intervjuguide innehåller frågor om alla dessa teman, men togs inte upp konsekvent i alla intervjuer. På grund av det förhållandevis omfattande intervju- 14. NOVA, 1999 15. Uttrycket ”att komma ut” kommer från det engelska ”coming out of the closet”, det vill säga ”komma ut ur garderoben”. Homosexuella började använda uttrycket på 60- och 70-talen för att beskriva känslan av att komma ut ur samhällets skamvrå. Man visade sin sanna sexuella orientering.
  • 25. 24 som en kamel med två pucklar materialet är det nog ändå i sin helhet bara få blinda fläckar. Det som inte blev belyst i en intervju, blev belyst i en annan. Denna framställning fokuserar på hur intervjupersonerna upplever hur de har det här och nu. Men för att kunna förstå det, måste man också veta något om personer- nas tidigare liv och vad de har gått igenom. Delar av framställningen beskriver därför inte direkt intervjupersonernas liv i Sverige år 2000–2001. Framställningen är indelad i sex kapitel: I: Barndom, ungdom och tidigt vuxenliv II: Familj III: Socialt nätverk IV: Sexualitet och samliv V: Diskriminering, kränkning och våld VI: Fysisk och psykisk hälsa I slutet av varje kapitel finns en sammanfattning, där jag försöker binda ihop trådarna. Kapitel I: Barndom, ungdom och tidigt vuxenliv För de flesta människor finns det upplevelser i den sena barndomen (10–12år) och ungdomen (12–18 år) som kan vare svåra att gå igenom (Nilsson, Schönnesson & Brattberg, 1994). Heterosexuella såväl som homosexuella upplever förändringar i kroppen och sinnet som kan verka skrämmande. Fram emot det tidiga vuxenlivet (18–24 år) börjar förändringarna att bli manifesta, och som heterosexuell börjar man nu ofta passa in i det samhället finner acceptabelt. Detta gäller inte för homosexuella. Många homosexuella möter ofta liten, eller ingen, acceptans eller förståelse från omgivningen. Medan heterosexuella kanske har 4–6 år då sexualiteten är förvirrande och obegriplig, fortsätter problemen för många homosexuella resten av livet. Detsamma drabbar många invandrare. Visst kan man som invandrare bli så välinte- grerad, att man på många områden fungerar som en infödd, men man kommer nog alltid att veta och märka att man inte är som majoriteten. Detta är några av orsakerna till att en homosexuell invandrare generellt sett har en svårare livssituation än en hete- rosexuell infödd svensk. Synen på sexualiteten För att förstå homosexuella invandrares situation i Sverige måste man känna till hur det var att leva i ursprungslandet, vilket kulturellt och socialt arv personen har med sig från ursprungslandet. Hur arvet som intervjupersonerna bär med sig ser ut vad gäller synen på homosexualitet. Självklart är det stora variationer från person till per- son, allt efter vilken samhällsstruktur man kommer från, vilket familjemönster man vuxit upp i och vilken etnisk/kulturell bakgrund man har.
  • 26. som en kamel med två pucklar 25 Sexualitet är fortfarande i de flesta samhällen automatiskt sammankopplat med familj och barn – att reproducera. Som en intervjuperson säger: ”Jag har alltid fått höra att sex är något som försiggår mellan en man och en kvinna när man är gift. Där hör det hemma.” Sex har man för att föra släktet vidare. Det finns inte plats för ”homosex”, då det inte blir någon ”produkt” av den aktiviteten. ”Homosex” är ona- turligt för att det är onyttigt. I många samhällen kräver lagen att man gifter sig innan man har sexuellt umgänge. När man har knutit juridiska band i ett äktenskap kan man börja skapa sig en familj (Månsson, 1984, s. 59–63). I inget av länderna som deltagarna i denna undersökning kommer från kan två personer av samma kön registrera sig som ett par och gifta sig. Då sex utanför äkten- skapet, som nämnts, inte är accepterat, är det från samhällets sida ännu ett argument för att sexuella relationer mellan två personer av samma kön är fel och syndigt. I många länder är det officiella budskapet från samhällets sida att det inte finns homosexuella i landet överhuvudtaget. När ett lands diktatoriske ledare säger åt ”fol- ket” att homosexualitet inte existerar, då blir det ofta en sanning för folk (Murray, 1998). En kvinna från Afrika berättar att folk säkert vet att homosexualitet finns, men att man i alla fall förnekar att det förekommer. Det kan betyda att homosexuella faktiskt får lov att leva ”i fred” för omgivningen, helt enkelt för att de blir ignorerade. Om inte personen själv träder fram och säger ”jag är homosexuell” så blir man betraktad som heterosexuell och kan därför leva precis som man vill. Natalia, 30, Ryssland: Jag tror faktiskt att man var utsatt för riktig hjärntvätt i gamla Sovjetunionen. Hjärntvätten bestod i att man sade till folk till exempel att homosexualitet var onormalt. Fast man inte var barn längre trodde man i Sovjet på det som blev sagt. Då jag var 16 år började alla förändringar i Sovjet och då förstod jag att det inte var så som vi trott. Homosexualitet var tidigare något kriminellt i Sovjetunionen. Under hela min uppväxt hörde jag inte talas om andra homosexuella. Rahim, 34, Bangladesh: Det går absolut inte att tala om homosexualitet i Bangladesh. Först och främst på grund av religionen. Samhället tolererar det inte. En man kan inte vara med en man, eller en kvinna med en kvinna. Det uppfattas som onaturligt. Lagen säger att man kan bli fängs- lad för att man är homosexuell. Den homosexuelle mister all social respekt. Han mister kontakten med familjen. En kvinna från Kurdistan berättar: ”Om man talade eller skämtade om saker som har med sex att göra, var det alltid utifrån männens perspektiv. Allt som hade med sex att göra var skambelagt.” Flera av intervjupersonerna är uppvuxna i samhällen där sexualiteten osynliggörs och där homosexualitet ofta är starkt skambelagt. De av intervjupersonerna som i sina ursprungsländer varit öppna om sin sexualitet har upplevt fördömande och bris-
  • 27. 26 som en kamel med två pucklar tande acceptans. Vid ankomsten till Sverige har de sina ursprungsländers negativa syn på homosexualitet med sig. I Sverige möter de en annan syn på sexualiteten som oftast är mer liberal. Trots det kan det för några ta många år att lägga ursprungslan- dets ofta negativa syn på sexualiteten bakom sig. Dina jämför det arabiska samhällets syn på sexualitet med det svenska och berät- tar bland annat: Dina, 37, Kurdistan: I Iran har man ingen sexualundervisning i skolorna. När man ska ha det första samlaget, försiggår det ju alltid i äktenskapet och då har alltid någon farmor eller mormor berättat för en vad som kommer att hända. Jag upplever att man i min kultur är väldigt fokuserad på själva sexualakten. Det är helt oviktigt hur vi har det tillsammans som två kvinnor. Det handlar om vad vi gör i sängen. För svenskarna handlar det säkert också om det som händer i sängen, men också om hur förhållandet fungerar, hur man har det tillsammans. De första åren jag var i Sverige, var jag verkligen begeistrad över att man kunde leva tillsammans i ett fritt förhållande. Om förhållandet inte fungerade, kunde man ta sina saker och gå. Det är en mycket stor frihet att veta att man kan gå ifrån sin partner. Evita har bott i Sverige sedan hon var fem år gammal, men har ändå sin kulturs för- dömande syn på homosexualitet med sig. Hennes föräldrar har nämligen gått in för att hålla fast vid de chilenska traditionerna, däribland attityder till sexualitet. Hon berättar att det gjorde att hon var lite rädd i början, då hon kom i kontakt med sina känslor för flickor. ”Man har ju uppfostrats och levt med att det är synd.” Synen på sexualitet i hemmet Som medborgare och förälder i ett samhälle som fördömer homosexualitet är det nära nog oundvikligt att föra denna hållning vidare till sina barn. Naturligtvis blir sexualitet, och i synnerhet homosexualitet, då osynliggjord och förtigen i hemmet. Alla 21 deltagarna i undersökningen svarar definitivt nej på frågan om man talade om homosexualitet i hemmet. Tatjana, 26, Ryssland: Vi har faktisk aldrig talat om sex i familjen. Jag har frågat min mamma lite, men hon har aldrig givit mig klara svar. Om vi talade om det, handlade det om att jag skulle se till så jag inte blev gravid om jag var ihop med en kille. Vid den tidpunkten var jag 15 år och då visste jag inte ens hur man blir gravid. Homosexualitet talade vi överhuvudtaget inte om. Det ämnet fanns inte alls i familjen. Mina försöker förklara varför det inte talades om sexualitet i hemmet: Mina, 26, Iran: Min pappas släkt är mycket fundamentalistiskt religiös. Min pappas släkt skulle ha sett
  • 28. som en kamel med två pucklar 27 det som ett stort problem om jag som kvinna var ihop med en man utan att vi var gifta. Därför skulle de absolut inte kunna acceptera eller förstå om jag berättade för dem att jag är lesbisk. Det är otänkbart. Självbild Flera av de intervjuade berättar att de redan mycket tidigt kände sig annorlunda och utanför. Att de inte kände och tänkte som andra pojkar och flickor. En man från Vietnam som kom till Sverige då han var 8år säger att han mycket tidigt kände att han inte var som andra: ”Jag kände mig speciell, men inte för att jag var invandrare. Jag minns att jag var enormt förälskad i en pojke i min klass, men i den åldern handlar det ju inte om sex eller kärlek. Man känner bara att man har lust att vara tillsammans med den personen.” I synnerhet i lekar där könsrollsmönstren visade sig tydligt – flickorna lekte mamma-pappa-barn och pojkarna sprang, spelade fotboll eller klättrade i träden – upplevde flera av intervjupersonerna att de inte passade in. En man tolkar själv sin lust att leka med flickor som ett tecken på att det inte fanns någon känslomässig drag- ningskraft. Med flickor kunde han därför lättare leka fritt. En kvinna minns hur hon helst ville vara pappa när hon som barn lekte mamma-pappa-barn med sina lekkam- rater. Blanco, 21, Peru: Jag har alltid känt mig annorlunda ända sen jag var liten. Det är ju inte så att man vet att man är homosexuell när man är liten, men man känner sig ändå annorlunda. Jag lekte inte med andra pojkar, utan bara med flickor. Mina bästa vänner var alltid flickor. Vi lekte med dockor i stället för med boll. Maja, 17, Kuba: Jag har alltid varit annorlunda. Jag tror det är en medfödd skada. Jag var inte som andra barn. Jag klättrade i träden och hoppade runt på taken. Jag var nästan som en pojke. Och jag var aldrig förälskad i någon av pojkarna. Jag tyckte bäst om att vara med dem, men jag blev inte förälskad. I motsats till majoriteten berättar Fadja, 23 år, uppvuxen i Iran, att hon alltid lekte med flickor. Så snart hon flyttade till en ny skola valde hon snabbt en flicka, som hon kallade sin prinsessa eller sin drottning. Hon berättar att de flickor hon valde alltid var feminina och prinsessaktiga. Hon ville vara kungen. Mina känner också till det där att känna sig annorlunda. Som liten flicka kände hon att hon var pojke. Hon förklarar här varför: Mina, 26, Iran: Jag vet inte om det var något sexuellt, men då jag var 7–8 år kände jag att jag var en pojke! Kanske var det för att man som kvinna inte hade några möjligheter i Iran. Därför
  • 29. 28 som en kamel med två pucklar hade jag inte lust att vara kvinna. Jag föreställde mig att jag var en man. Därför var det ju också naturligt att jag intresserade mig för kvinnor. Det förvirrade mig totalt. När Dina tänker tillbaka på sina tidiga barndomsår minns hon att hon inte kände sig som andra flickor: Dina, 37, Kurdistan: Det började med att jag inte var intresserad av pojkar… det fanns inte något som jag var nyfiken på. De fanns bara där och jag har alltid kommit bra överens med dem. Vi var alltid tillsammans, men när förhållandena blev något mer än bara kamratskap, då blev jag rädd. Hagos, 24 år, är uppvuxen i Eritrea. Han beskriver sitt förhållande till de pojkar och flickor han lekte med som förvirrande. Han kände sig osäker och ensam när pojkarna talade om flickor. ”Jag kunde inte hänga med och säga fräcka saker om flickorna. Jag hade inte samma känslor som de. Jag tänkte bara att det var något fel på mig, för jag visste inget om homosexualitet. Jag visste helt enkelt inte att man kunde vara homo- sexuell. Jag kände mig utanför.” Att vara barn och den enda invandraren Flera av de intervjuade har vuxit upp både i sitt ursprungsland och i Sverige. Det är stor skillnad på att flytta från ursprungslandet med sina föräldrar som 8-åring jäm- fört med att komma till Sverige ensam och som vuxen. Tendenser i denna undersök- ning visar att ju yngre man är vid invandringen, desto större är chansen för att man med tiden ska bli välintegrerad i det svenska samhället. Helt enkelt för att man under uppväxten i många avseenden tillägnar sig ett svenskt synsätt och svenska värdering- ar. Man blir försvenskad. En av de svåraste sakerna med att komma till ett främmande land som barn är att man måste inordna sig i ett nytt skolsystem. Det kan vara en stor omvälvning att som barn bli ”kastad” in i en svensk skola. Plötsligt är man i en klass där de andra eleverna känner varandra. Man blir sedd som han med de sneda ögonen, eller hon som man inte kan tala med, för att hon inte talar svenska. Jila, 22, Iran: Jag tror att jag var mycket osäker på mig själv och när man har en dålig självkänsla är man ett lätt offer. Det bodde inte så många invandrare i Umeå vid den tiden och mina klasskam- rater hade aldrig träffat en invandrare förut. Så de hade nog bestämda föreställningar om hur invandrare var. Och lärarna hade heller inte tidigare haft kontakt med invandrare. Det var nog därför de också uppförde sig så illa mot mig. Jag var faktiskt ganska duktig i skolan, men jag fick aldrig bra betyg. De sade alltid: Bra Jila, du talar så bra svenska. Jag ville bara bli behandlad som alla andra, men de behandlade mig som en som var mindre begåvad. Ja, faktiskt som en lägre stående människa, en som inte riktigt kunde klara sig. Men det kunde jag. Jag tycker att det var en stor press på mig att passa in. Jag köpte kläder som alla andra hade, men det hjälpte inte. Jag kände mig mycket ensam. I synnerhet för att jag aldrig tala- de med någon om det.Jag berättade aldrig hemma att jag hade det svårt i skolan.
  • 30. som en kamel med två pucklar 29 Mao, 28, Vietnam: Jag var den enda invandraren i klassen. Vi bodde i ett mycket litet samhälle. Det gick fak- tiskt bra i grundskolan. Jag vet inte vad som hände, men då jag började i 7:e klass började jag känna mig utanför. Jag hamnade alltid utanför gruppen. Faktisk ville jag inte vara med i någon grupp, men jag kände mig ändå utanför. Sexuellt uppvaknande En reaktion bestående av en blandning av förvirring, lättnad och rädsla är inte ovan- lig när man upptäcker att man dras till en person av samma kön (Nilsson, Schönnes- son & Brattberg, 1994). Sannolikt förstår man inte redan på detta tidiga stadium att man är homosexuell och man har ännu inte någon medvetenhet om en homosexuell identitet. Känslan av lättnad kan uppstå för att man förstår att det fanns en orsak till att man kände sig annorlunda under sin barndom. Man är ju annorlunda. Rädslan infin- ner sig, för man inser att man inte kommer att leva ”ett normalt liv”. Samtidigt in- finner sig rädslan för bland annat familjens och samhällets reaktion. Jila berättar om alla ambivalenta känslor hon fick då hon förstod att hon var homosexuell: Jila, 22, Iran: Jag tycker faktiskt att det var rätt sent som jag började tänka att jag kanske var homosex- uell. Jag var 19 år. Det var ett förfärligt år. Jag hade en svår identitetskris. Jag kände mig hemskt rotlös. Många saker som jag inte hade bearbetat vällde plötsligt fram. Jag hade aldrig direkt tänkt på mig själv som heterosexuell, men heller inte som homosexuell. Min syster berättade för mig att hon var bisexuell. Det tänkte jag självklart mycket på. Vid ett tillfälle träffade jag en flicka som var lesbisk. En dag var det en som frågade oss om vi var ett par. Då slog det mig plötsligt att jag faktisk var förälskad i henne. Det var nog då jag förstod att jag var lesbisk. Innan hade jag aldrig tänkt på det. Det hände så mycket annat i mitt liv. I: Hade du inte tänkt på det innan? Jila: Nej, faktisk inte. I Iran finns det ju inte ens ett ord för kvinnor som är lesbiska. Och det är fullständigt tabu. Man blir ju faktiskt avrättad om man är homosexuell. Men nu senare har jag förstått att jag faktiskt var förälskad i några av flickorna jag gick i skolan med. På den tiden trodde jag ju bara att vi var vänner. Homosexualitet existerade inte i min föreställningsvärld. Det var både mycket befriande och förfärligt. Jag minns att jag gick runt på gatan och tänkte och sa till mig själv: Nej, för fan, jag är ju lesbisk! Men jag var också glad. Det var mycket blandade känslor. Hagos hade flyttat från Eritrea till Sverige då han började förstå att han var homosex- uell. För honom var det förenat med stor ångest.
  • 31. 30 som en kamel med två pucklar Hagos, 24, Eritrea: Då jag började förstå att jag var homosexuell, började jag samtidigt att bli deprimerad. Jag blev så deprimerad att jag tänkte att jag inte ville leva på det viset. Jag tänkte att jag aldrig skulle kunna bli accepterad av samhället och speciellt inte av familjen. Så därför gick jag på flera samtal hos en psykolog. Men sen började jag bli rädd för att han skulle skriva mitt namn i en journal och att han skulle skriva ner allt som jag berättade. Så jag slutade faktiskt att gå till honom efter några gånger. Samhället är generellt heterosexuellt inriktat. Det är heterosexualitet som är normali- teten. Så är det i Sverige, och så är det i ännu högre grad i de länder som intervjuper- sonerna kommer från. Det är fortfarande förenat med stora svårigheter att vara homosexuell, svårigheter som inte existerar för en ”normal” heterosexuell kvinna eller man. Natalia kom till Sverige från Ryssland då hon var 20år. Hon var gift med en man och berättar att hon inte hade skänkt det en tanke att hon kunde vara homosexuell. För henne började de första tankarna komma då hon var omkring 25 år. Här berättar hon vad hon kände: Natalia, 30 år, Ryssland: Då jag förstod att jag var homosexuell, ville jag inte vara det. För det är mycket lättare att vara heterosexuell och ha en familj som alla andra har. Då jag första gången tänkte att jag kanske var homosexuell hade jag ju redan en bra familj, hus och bil. Jag var rädd för att förlora allt. Jag ville inte mista familjen. Familjen gav mig så mycket trygghet. Jag har nästan ingen kontakt med min ryska familj, så det var min nya familj. Det är inte ovanligt att man har såväl heterosexuella som homosexuella erfarenheter i början av det sexuella uppvaknandet (Håkansson, 1984). Flera av intervjupersoner- na, i synnerhet kvinnorna, har haft heterosexuella förhållanden tidigare. Mina, 26, Iran: Då jag var tonåring kände jag att jag var en »normal« heterosexuell. Jag hade också en pojkvän. Men senare började jag tänka att jag kanske var lesbisk. Jag var intresserad av kvinnor, men det kändes fortfarande inte som om jag inte alls var intresserad av män. Då jag var 19 år hade jag ett förhållande med en iransk kvinna. Det varade i några år och det var också ett sexuellt förhållande. Det var ett märkligt förhållande. Vi var bara som två vänner som bodde tillsammans, men vi hade en sexuell relation. Men det berät- tade vi aldrig för någon. Vi bodde ihop i tre år. Det var helt klart ett förhållande, men samtidigt träffade vi var för sig också män. Vi var tillsammans här och nu, men vi tänkte också att vi var för sig någon gång skulle hitta »den rätte«. Flera av intervjupersonerna förstod att de var homosexuella redan då de fortfarande
  • 32. som en kamel med två pucklar 31 bodde kvar i ursprungslandet. De hade dock inte möjlighet att, eller vågade inte, inle- da någon sexuell relation innan de kom till Sverige. Arman flydde från Kurdistan till Sverige då han var 30 år. Arman, 32, Kurdistan: Då jag var 20–21 år började jag förstå att jag föredrog män framför kvinnor. Jag hade känslor för män, inte för kvinnor. Men jag kunde inte berätta eller visa det för någon. Jag hade aldrig sex med män. Det går inte att ha sex med en man eller att berätta det för någon. Man blir dödad, eller i varje fall utstött ur samhället. Jag var inte ihop med någon kille under hela min tid i Kurdistan. Jag förträngde mina känslor. Mehmed har upplevt hur hans ursprungslands kulturella normer har försvårat hans identifieringsprocess. Mehmed, 30, Irak: Innan jag kom till Sverige var jag inte säker på att jag var homosexuell. I den kultur jag kommer ifrån, Irak, den arabiska och muslimska världen, förväntas det av en att man ska gifta sig och få barn. Du vet, den sortens saker. Jag upplevde också en otrolig press från mina landsmän här i Sverige… Det var ett stort steg för mig att acceptera att jag är homosexuell. Religion I stort sett i alla de länder som intervjupersonerna kommer ifrån spelar religionen en stor och viktig roll. Det har betydelse för tillgången till sexualitet generellt, men speci- fikt i förhållande till homosexualitet. Både den katolska kyrkan och det muslimska samfundet har en stark anti-homosexuell hållning (Murray, 1998). Flera av deltagarna har vuxit upp i familjer som var troende och de uppfostrades till att bli troende. Att religionen spelar en stor roll framgår i flera av intervjuerna. Maria berättar om sina tankar då hon som 16-åring blev förälskad för första gången och det samtidigt stod klart för henne att hon var lesbisk: Maria, 47, Colombia: Det var mycket svårt. Jag är ju uppfostrad till att veta att religionen spelar en stor roll. Vi är katoliker. Om man var homosexuell, då skulle Gud straffa en. Det tänkte jag ju på hela tiden: Vad skulle Gud göra med mig? Det var en kamp mellan att vara som jag nu var och tanken att, nej, jag kan inte vara sådan. Det är inte normalt. Jag måste vara sjuk. Det måste vara något fel på mig. Det var överhuvudtaget inte kul att upptäcka och veta att jag var annorlunda än alla andra. Det var svårt. Jag hade ju ingen att tala med det om, för alla sade bara att det var en synd. Jag fick stryk. Ja, mamma och pappa slog mig. De trodde det var den bästa metoden att uppfostra ett barn på. Samhällets och religionens negativa hållning till homosexualitet kom direkt till uttryck då Fernando berättade för en präst om sina känslor:
  • 33. 32 som en kamel med två pucklar Fernando, 41år, Chile: Religionen betydde mycket. På den tiden när jag började förstå att jag var homosexuell var jag troende katolik. Jag minns att då jag blev förälskad i en man, blev jag väldigt rädd för att Gud skulle straffa mig. Därför gick jag till en präst för att bikta mig. Men prästen sade till mig att jag skulle hamna i helvetet. Då var jag 12–13 år. Vid den tiden inrättade jag mitt liv efter det. Komma ut-processen Utvecklingen av en homosexuell identitet är en process. För en del är den kort. För andra kan den vara lång. Inte ens efter konkreta sexuella erfarenheter med en person av samma kön är det givet att man utvecklar en homosexuell identitet. Om man under sin uppväxt regelmässigt har hört att homosexualitet är fel och syndigt, är sannolik- heten stor att det tar längre tid att utveckla en god och stark identitetskänsla som bög eller lesbisk. Utvecklingen mot en homosexuell identitet går för de flesta igenom flera faser. Man kan också kalla det livshändelser. Lars Bohman beskriver i boken ”Man och man emellan – En bok om manlig homosexualitet” det utvecklingspsykologiska för- lopp man generellt går igenom, fram till en homosexuell identitetskänsla (Bohman, 1995, s. 169). Förloppet kan se ut så här: (Åldersangivelserna ska betraktas som exempel, mer än som några riktlinjer för vad som är normalt.) Livshändelser Ålder (år) 1. De första minnena av homosexuella känslor 13 2. Homosexuell debut 15 3. Förstå ordet ”homosexuell” 15 4. Börja tänka på om man är homosexuell 18 5. Beskriva sig själv som homosexuell 19 6. Lära känna några andra homosexuella 20 7. Det första homosexuella förhållandet 21 8. Berätta för närstående (icke-homosexuella) 23 9. Se sin homosexuella läggning som något positivt 24 Man kan sammanfatta processen till tre faser: Att upptäcka – Att förstå – Att erkänna. Bohman hävdar att det är nödvändigt att gå igenom alla faserna för att nå fram till en homosexuell identitet. Det är dock mycket individuellt hur lång tid den homosexuella identifieringsprocessen tar. För några kan livshändelserna i punkterna 2–5 inträffa samtidigt. För andra kan det gå år emellan. För Evita tog processen en kort tid. Evitas moster, som är bosatt i Chile, är lesbisk
  • 34. som en kamel med två pucklar 33 och har bott ihop med en kvinna i 20år. Evita tror att detta har haft en positiv bety- delse för hennes erkännandeprocess. Evita, 19, Chile: Jag var 14 år. Jag hade bara hört ordet homosexuell. Jag var inte riktigt säker på vad det var, så jag behövde mer fakta. Då jag läste om det tänkte jag: Ja, men, det är ju jag. Då är jag alltså homosexuell. Det är det inte mycket att göra åt. Jag kan inte ändra på mig själv och jag vill inte ändra på mig själv. Som jag sade till min mamma, då jag berättade det för henne:Det är ju bättre att bli klar över att jag är homosexuell nu, än att jag gifter mig med en man och bor ihop med honom i 10–15 år, får barn och sen kommer på att jag är lesbisk... Också för Blanco var identifieringsprocessen förhållandevis kort och okomplicerad. Blanco hade – som Evita – en nära familjemedlem som levde som öppet homosexuell. Han berättar: Blanco, 21, Peru: Jag hade en väninna då jag var 15–16 år. Vi var verkligen goda vänner. Hon berättade för mig en dag att hon var lesbisk. Det kändes så härligt att vara tillsammans med henne och jag tror att jag började märka att jag också var homosexuell. Jag öppnade mig för henne. Hon var den första jag talade om det med. Jag är uppvuxen med min morbror. Han är också homosexuell och det har alltid känts som om det var okej. Alla i familjen tyckte om honom och han hade många goda vänner. Vi har alltid vetat att han var homosexuell. Så då jag själv insåg att jag var homosexuell, visste jag redan att jag inte var den ende. I många kulturer får det stora negativa konsekvenser att vara och leva som homosexu- ell. Det har för flera av intervjupersonerna betytt att fast de haft en känsla av att de var homosexuella, så ville de inte ”lämna ut” sig. Inleder man ett förhållande med en per- son av motsatt kön kan det göra identifieringsprocessen ännu längre och besvärligare. Maria, 47, Colombia: Familjen spelade ju en stor roll. Jag berättade för dem att det var flickor jag var intresse- rad av. Men de började jaga mig och sade att jag måste hitta en man och gifta mig. Min familj sade också att jag måste välja: antingen gifte jag mig, eller så flyttade jag hemifrån. Jag hade inte något jobb. Jag kunde inte flytta hemifrån. Var skulle jag bo? Vad skulle jag göra? Två av mina systrar stöttade mig och uppmuntrade mig att försöka. De sade att Gud skulle hjälpa mig. Jag arbetade på en restaurang och en dag mötte jag en man som var från Europa och som var intresserad av mig. Och då såg jag en lösning på alla mina problem. Om jag gifte mig så kunde det ju hända att jag blev heterosexuell. Jag hade ju aldrig varit ihop med en man, så jag tänkte att det kanske var så att jag var heterosexuell. Det här var min möjlighet. Gift dig och så får vi se hur det går sen. På sätt och vis flydde jag, men jag var tvungen att försöka. Och där började helvetet…
  • 35. Det var ju förfärligt, för på sätt och vis har jag utnyttjat honom. Han var verkligen föräl- skad i mig. Och i början berättade jag inget för honom, men jag insåg rätt snart att det inte fungerade mellan oss. Det var inte vad jag ville, men det kunde jag inte säga. Jag var tvungen att bara tiga om det och göra det som en hustru ska göra. Efter 6 månader blev jag gravid och vi fick en flicka. Vi levde som man och hustru tills dottern fyllt 4 år. Sen orkade jag inte mer. Jag fick hjälp av en psykolog och efter många, många år och många, många samtal började jag att kunna acceptera mig som jag är. Nu tycker jag om mig själv och kämpar för det jag tror på. Det var inte med en man jag skulle leva resten av mitt liv. Det var med en kvinna. Jag kom efterhand fram till att det inte är vad min mamma eller pappa tycker som är viktigt. Det är vad jag känner och vad jag vill. Också för Dina var det en förhållandevis lång process att nå fram till ett homosexuellt erkännande. Först som 30-åring förstod och erkände hon att hon var lesbisk. Hon minns att känslan var överväldigande: Dina, 37, Kurdistan: Jag var 30 år, men jag gick med tankarna i flera år. Det var verkligen svårt. Jag är ju upp- fostrad till att jag ska gifta mig och föda barn. Då det skedde kändes det som om jag blev född på nytt. Man får kontakt med andra känslor inom sig. Det var som om någon håller upp en spegel framför en. Bilden man ser av sig själv är faktiskt ny. Det var inte jag längre. Det hade skett något med mig. Som om en atombomb hade exploderat. Det var något helt grundläggande. Det tog mig alltså mycket lång tid. Flera av intervjupersonerna berättar att de kände sig mycket ensamma under proces- sen fram mot en homosexuell identitet. De hade ingen att identifiera sig med. De sak- nade förebilder. Saddam, 38 år, från Syrien, berättar att hans identifieringsprocess tog onödigt lång tid för att han inte hade någon att få stöd av. ”Det finns helt enkelt inget ord för homosexuell i Syrien. Om man talar om det gör man det på ett förnedrande sätt mot personen. Man ses som psykiskt sjuk.” En kvinna från Ryssland berättar att det överhuvudtaget inte fanns någon som hon kunde få stöd av i ursprungslandet. ”Bara flickan jag var tillsammans med visste att jag var homosexuell. Jag berättade det inte för någon. Ingen visste något.” Fernando upplevde samma sak i sitt ursprungsland Chile: Fernando, 41, Chile: Det fanns inga öppet homosexuella, så jag hade inga förebilder. Tvärtom, de som var homosexuella i min hemstad blev förödmjukade och förolämpade hela tiden. Jag ville ju inte riskera att bli utsatt för det. Jag hade ingen att tala med om det. Man runkade kan- ske ihop, men det var ingen som talade om homosexualitet. Att läsa böcker kan vara ett sätt att hitta svar och bekräftelse på det man känner. Men lever man i ett samhälle där homosexualitet är förbjudet i lag och där sex är skambe- 34 som en kamel med två pucklar
  • 36. lagt, då finns det ofta inte någon fri tillgång till litteratur om dessa ämnen. En kvinna från Afrika berättar att hon hade kontakt med en kvinna som arbetade på den ameri- kanska ambassaden. På så vis fick hon tag i böcker och artiklar som hon annars inte skulle ha haft någon möjlighet att låna eller köpa. En annan intervjuperson berättar att han stal en bok från biblioteket. Han tordes inte låna den. En man från Afrika berättar att han började söka bekräftelse i bibeln på att det var syndigt. På det viset trodde han att Gud skulle hjälpa honom att ”finna den rätta vägen”. Ett annat sätt att få bekräftelse är att uppsöka miljöer för homosexuella. När man uppsöker en bar, ett diskotek, en organisation eller andra miljöer där homosexuella träffas, är man ofta på god väg mot en identitet som homosexuell. Typisk är att man inte uppsöker homosexuella miljöer för att få veta om man är homosexuell, utan för att man vill hitta likasinnade. En positiv konsekvens av det kan vara en stärkt insikt om att man är homosexuell. Det avgörande steget Ett avgörande steg i processen fram till en homosexuell identitet är att visa sin sexuel- la läggning inför omgivningen – att ”komma ut” (Bohman, 1995, s. 172). Att ”komma ut” med sin sexuella orientering inför omgivningen behöver inte betyda att man ”kommer ut” inför alla. Många av intervjupersonerna har valt att ”komma ut” inför vänner och bekanta, medan familjen och släkten ännu inte vet något. För många av intervjupersonerna var det nödvändigt att flytta hemifrån innan de kunde ”komma ut”. Mao bodde tillsammans med sina föräldrar och syskon tills han var 22 år. Han berättar: Mao, 28, Vietnam: Jag tror att i och med att jag flyttade hemifrån efter gymnasiet och kom bort från famil- jen, så kunde jag lättare vara mig själv. Jag kunde lättare leva mitt eget liv. Därför beslu- tade jag mig för att ta steget. Det hängde på att jag flyttade från familjen. Om jag hade bott kvar, hade jag aldrig kunnat komma ut. Så i och med att jag hade tagit steget att flytta hemifrån hade jag redan valt att leva mitt eget liv. För Dina var det förbundet med rädsla att träda fram som homosexuell. Dina, 37, Kurdistan: Jag var faktiskt mycket rädd för vad mina vänner skulle tänka. Jag har en väninna som är kurd. Jag berättade det för henne först. Man går ju hela tiden och är rädd för andra män- niskors reaktioner. Så man är mycket ensam och allena … Många svenskar talar om att »komma-ut-processen« är så svår. Men vår »komma-ut-process« är dubbelt så svår. Det är som en puckel på ryggen. För svenskarna är »komma-ut-processen« som en dromedar, med en puckel. För oss är det som en kamel, med två pucklar eller flera. Det är mycket svårare … speciellt för muslimerna. Vi är ju som kvinnor uppfostrade till att vi ska ta hand om en man och föda barn. Det är fruktansvärt svårt för oss. För Saddam var ”komma-ut-processen” ganska dramatisk. Han jämför den med en som en kamel med två pucklar 35
  • 37. 36 som en kamel med två pucklar pånyttfödelse. Saddam växte upp i Syrien, i ett traditionellt patriarkaliskt familje- mönster. Han förlovade sig tidigt med en syrisk kvinna som var bosatt i Sverige. För honom var den största rädslan inför att träda fram att familjen kanske skulle stöta bort honom. Saddam, 38, Syrien: Efter att förlovningen brutits, började jag kämpa med mig själv. Jag ville inte, tänkte jag: »Jag klarar det. Jag vet att jag kan klara det. Jag kommer att gifta mig och få familj. »Jag träffade en annan flicka och vi var nära att gifta oss. Men samtidigt kunde jag inte sluta upp med att träffa män. Och då tänkte jag: »Nej, Saddam, du måste acceptera dig själv. Vad håller du på med egentligen?« Jag sade till henne att det inte gick att fortsätta. Jag var ensam hemma och jag skrek: »Jag är homosexuell, jag är homosexuell, jag är homo- sexuell!« Och därefter kämpade och kämpade jag för att acceptera mig själv… Det var förfärligt svårt. Det var egentligen ett helvete… Jag började att gå igenom »komma-ut- processen«. Jag kunde inte sova på natten. Hela tiden tänkte jag: »Tänk om min familj bryter kontakten med mig. Hur kommer det att gå?« Men till slut orkade jag inte mer. Jag tänkte: »Det är det inte värt«. Då beslutade jag mig. För Arman har omständigheterna i ursprungslandet inneburit att han inte vaknade sexuellt förrän han som 30-åring kom till Sverige. Här berättar han hur han mötte och var tillsammans med en man för första gången. En historia som ger en bild av homo- sexuella invandrares speciella livsvillkor: Arman, 32, Kurdistan: Första gången jag fick avslag på min ansökan om uppehållstillstånd i Sverige tänkte jag att jag ville göra slut på mitt liv. Hellre det än att skickas tillbaka till Iran. Där skulle jag bli fängslad och kanske avrättad, som min pappa, bror och syster. Då tänkte jag att det kanske var bättre att jag gjorde det själv. Jag mådde verkligen dåligt. Jag var hos en läkare och han skickade mig till en psykolog. Jag fick medicin. De sade till mig att jag måste kämpa och att jag skulle få flera chanser. Då jag kom ut från sjukhuset tänkte jag att jag måste leva på ett annat vis. Att jag måste komma ut som homosexuell. Jag mådde mycket dåligt. För det mesta satt jag bara hemma och rökte cigaretter. Men jag har en syster som har en liten son. Min syster bad mig gå till simhallen med honom. Då jag kom dit, såg jag att det var fullt av nakna män. Jag blev mycket överras- kad, men tänkte också genast att jag kanske kunde hitta en man där. Efter denna första gång, gick jag dit ensam 45 dagar i sträck. Det var många som var intresserade av mig. Det var många som ville ha sex. Men jag tänkte att jag ville hitta någon som jag kunde leva ihop med. Efter 45 dagar såg jag Johan. Jag tänkte att det var någon som han jag hade längtat efter i många år. Vi talade med varandra och han bjöd hem mig. Jag var fruktansvärt nervös, för jag visste inte riktigt vad det var och vem han var. Jag tänkte också: Vad kommer att hända med mig om någon får veta att vi är ihop? Efter en vecka hade vi sex med varandra. Jag var 31 år och det var första gången jag var tillsam- mans med en man. Det blev bara bättre och bättre och jag blev mindre stressad. Efter att jag hade funnit Johan blev mitt liv mycket bättre. Vi började gå ut på ställen
  • 38. som en kamel med två pucklar 37 för homosexuella. Det hade jag aldrig gjort tidigare. Vi flyttade ihop efter 2–3 veckor. Tiden efter att jag mött Johan är den bästa i mitt liv. Förr tänkte jag ofta på om jag skulle få chansen att leva med en man som jag älskar. Jag ville leva som andra vanliga männi- skor. Jag hade väntat på det hela mitt liv. Det är fantastiskt tycker jag. Jag litar på honom och det är vidunderligt. Jag är bara rädd att de ska neka mig uppehållstillstånd. Det skulle vara svårt för mig att lämna Johan. Men han säger att han ska hjälpa mig. Att han ska göra vad som helst. Sammanfattning • Undersökningen visar att homosexuella invandrarkvinnor och invandrarmän (de 21 som är representerade i undersökningen) har vuxit upp i samhällen som i min- dre grad än det svenska accepterar och tolererar homosexualitet. Sexualitet i invandrarnas ursprungsländer kopplas ofta samman med barnalstring. Det finns ingen plats för sex mellan personer av samma kön, då den sexuella aktiviteten inte är producerande. Konsekvensen är att homosexuella i många samhällen döljer sin sexualitet, eller blir ignorerade av omgivningen. • Intervjupersonerna upplever att de möter en mer liberal hållning till homosexuali- tet vid ankomsten till Sverige. Trots det kan det för en del ta många år att lägga ursprungslandets ofta negativa syn på sexualiteten bakom sig. • Det verkar som om flertalet av dem som ingår i denna undersökning redan mycket tidigt kände sig avvikande. De av intervjupersonerna som kom till Sverige som barn upplevde det dessutom som svårt att vara invandrare i det svenska skolsyste- met. De kände sig utanför gemenskapen. • Tendenser i denna undersökning visar att ju yngre man är vid invandringen till Sverige, desto större är chansen att man med tiden blir välintegrerad i det svenska samhället. Under uppväxten tillägnar man sig nämligen en del svenska värdering- ar och synsätt. • Som en konsekvens av att vara uppvuxen i ett samhälle som inte accepterar homo- sexualitet, är många homosexuella invandrare ambivalenta inför sin egen sexuali- tet. Några blir rädda för att inte kunna leva ett normalt liv. Några blir lättade över att ha hittat orsaken till att de tidigt i sina liv kände sig annorlunda. Några förne- kar dragningen till personer av samma kön och försöker etablera ett ”normalt” parförhållande. • Bearbetningsprocessen fram till att uppfatta sig själv som homosexuell varierar starkt från person till person, beroende på olika förutsättningar. Processen är minst problematisk för dem som får stöd och förståelse från familjen. Processen tar längst tid för dem som har tvingats dölja sin sexualitet för familj och släkt. Ingående av äktenskap fördröjer ofta bearbetningsprocessen väsentligt.
  • 39. 38 som en kamel med två pucklar Kapitel II: Familjen Familjen och släkten har stor betydelse i de kulturer som deltagarna i denna studie kommer ifrån. Man är född in i släkten och det man gör som individ påverkar resten av familjen och ens övriga släktingar (Månsson, 1983, s. 133–146). De nära banden mellan familjemedlemmarna kan upplevas som ett stort stöd, men också som ett hin- der i ett nytt land med andra värderingar. En helt avgörande faktor i förhållandet till familjen är om man är öppet homosex- uell inför familjen, eller om väljer, eller tvingas välja, att dölja det. För alla deltagarna i undersökningen som valt att vara öppna inför föräldrarna har det medfört någon slags förändring i relationen till dem. För några har konsekvenserna varit positiva, men för de flesta negativa. Att vara öppen inför vänner och bekanta, och speciellt föräldrar och den närmas- te släkten, är en stark önskan hos de flesta. Dessvärre är det inte alltid möjligt. Då det för homosexuella med invandrarbakgrund kan få stora konsekvenser att vara öppen – utstötning ur familjen, brytning med släkten i ursprungslandet, fara för att inte kunna besöka ursprungslandet på grund av risk för kränkningar, utstötning ur invandrarmiljöer i Sverige med mera – är det många av intervjupersonerna som valt att inte säga något till familjen. De flesta överväger fördelar och nackdelar för sin livssituation med att vara öppen. Men det verkar också som om fler grundligt funderar kring om det kan vara bra eller dåligt för föräldrarna att känna till det. Några av deltagarna i undersökning- en väljer av hänsyn till föräldrarna att tiga om sin sexuella läggning. Motiv för att inte vara öppen inför familjen För att förstå varför det kan vara svårt att vara öppen inför familjen måste man för- söka förstå föräldrarnas syn på homosexualitet. Jila lever öppet som homosexuell inför sin mor och syskonen, som alla bor i Sverige. Hennes far bor i Iran och han vet ingenting. Jila, 22, Iran: Jag har inte sagt det till min far, och jag tror inte heller att jag kommer att göra det. Han skulle inte förstå det. Jag har heller inte någon nära relation till honom, så jag tycker inte att det spelar någon roll. Som jag ser det, så finns det två alternativ för hur han skulle reagera. Antingen så skulle han inte bry sig om det överhuvudtaget, eller så skulle han bli helt psykotisk. Han kommer ju från en miljö som inte accepterar det. I Sverige kan det vara svårt att vara homosexuell, för att folk kan vara fördoms- fulla, men jag tror det är tusen gånger värre i Iran, för folk har ju ingen kontakt med homosexuella. Det ses som perverst och sjukt. Jag tror faktisk att han skulle tycka att det var verkligt äckligt. Jag tror nog att det troligaste är att han skulle reagera nega- tivt, så det är nog därför som jag inte berättar det för honom. Det kan, som i Jilas fall, vara ett medvetet val att inte säga något till föräldrarna. Som
  • 40. som en kamel med två pucklar 39 tidigare nämnt är det inte bara den närmaste familjen som drabbas av skammen över en homosexuell son eller dotter, utan hela släkten. Dina, 37, Kurdistan: Jag är inte öppen inför min familj. Men det är inte bara inför min familj. Jag är inte öppen inför de kurder och iranier som bor i det område där jag bor. Inte för att jag är rädd, eller för att jag tar hänsyn till dem, utan för att jag misstänker att de inte skulle ha någon förståelse för den sortens relation. Att man kan känna kärlek för varandra trots att man är två kvinnor eller två män. Det är mycket svårt för folk att förstå och acceptera. Min familj blev inte accepte- rad i Kurdistan för att vi var kommunister. Vi blir inte accepterade i Sverige för att vi är muslimer. Det är samma sak när det gäller den sexuella orienteringen. Man blir inte accepterad. Vårt samhälle är helt enkelt inte demokratiskt. Det finns inte plats för oss. Så jag föredrar att inte vara öppen, men om de kommer och frågar mig om jag är homosexuell, då säger jag inte nej. Jag blir glad över att någon kommer på tanken att det faktiskt är möjligt att Dina är homosexuell. Så jag säger inte nej. Skammen drabbar familjen när folk säger: »Fy, er dotter går i säng med en annan kvinna. Fy, vad är det för familj?« Det kan leda till att de blir utfrysta. Man talar inte med dem. Familjen blir utsatt för hån som: »Försvinn, din dotter går i säng med en annan kvinna!« Det kan vara mycket svårt. Mina föräldrar är mycket gamla. Jag tycker att jag kan bespara dem det. Vi har ingen kontakt, så det är inte nödvändigt att de vet om det. Jag har mitt eget liv. Jag har inget behov av att berätta det för dem. Även om en av de intervjuade tror att hans förhållande till modern skulle bli bättre om han kunde vara ärlig mot henne, väljer han trots allt att inte säga något. Det gör han för hennes skull, för ”hon har haft så många problem, att jag inte tror att hon skulle kunna klara av det”. Ibland kan det, även om man förklarar det som hänsynstagande till föräldrarna, i grund och botten handla om rädsla för konsekvenserna av att vara öppen. Det kom bland annat fram under intervjun med 28-årige Mao från Vietnam. Mao har aldrig direkt sagt till sina föräldrar att han är homosexuell, men ändå är han ganska säker på att de vet det. Mao, 28, Vietnam: Självklart är det ganska lätt att ringa hem och säga: ”Mamma, jag är homosexuell.” Men jag måste göra klart för mig vad det är för syfte med att säga det till dem. Vad vet de om homosexuella? Är det för deras skull, eller för min egen? Jag tycker det vore mycket själviskt att berätta det för dem. I: Varför det? Mao: Jag tror inte att vi skulle få en bättre relation om jag berättade det för dem. Jag
  • 41. är rädd för att de bara skulle se mig som en homosexuell man, och det vill jag inte att de ska göra. I: Hur föreställer de sig en homosexuell man? Mao: Egentligen vet jag inte det. Jag kan bara utgå ifrån vad jag tror de tänker. Jag tror i alla fall inte att det är något positivt. I: Tror du att er relation skulle bli sämre? Mao: Faktisk tror jag inte den skulle bli sämre. Men det spelar ingen roll om jag säger det eller inte. Om jag berättar det skulle det vara för min egen skull. För deras del tror jag att de inte bör veta. Om de ville veta skulle de ha frågat. I: Är det också för att du är rädd för deras reaktion? Mao: Ja, naturligtvis är jag rädd. Absolut. Jag tänker mycket på vad det skulle innebära om de fick veta att jag är homosexuell. Vad vet de egentligen om homosexualitet? Det känns faktiskt som om de vet det, men vi talar bara inte om det. Så varför skulle jag säga det direkt till dem, när vi ändå inte talar om det. Maos föräldrar kommer från Kina och han beskriver dem som ”mycket kinesiska”. Mao berättar att fast föräldrarna bott i Sverige i 20 år, har de i stor utsträckning för- sökt föra vidare en kinesisk livsstil. Föräldrarnas förväntningar på barnen tycks för de flesta ha varit ett hinder för att träda fram. Den kulturella bakgrunden, traditionerna, normerna har inte heller upp- levts som ett stöd, utan snarare som ett hinder för att ”vara den man är”. För några kan det finnas en praktisk orsak till att föräldrarna inte har blivit infor- merade. En man berättar att han inte har lust att låta sin familj få veta det i ett brev eller per telefon. Hela familjen bor i ursprungslandet och därför väntar han tills han har möjlighet att resa dit. På frågan varför det är så svårt för invandrare att vara öppna om sin sexualitet, svarar Mehmed: Mehmed, 30, Irak: På grund av kulturen … och för att om man berättar det för sina landsmän riskerar man att förlora allt. Familj, socialt nätverk, allting. En man berättar att det faktiskt är hans största skräck, att helt plötsligt stå helt ensam. Han berättar att han inte känner sig stark nog att klara den negativa reaktion som eventuellt kan komma. Tatjana säger i intervjun: ”Jag trodde mina föräldrar skulle bryta med mig, eller tvinga mig att välja. Att de skulle vilja att jag valde mellan familjen eller att vara les- bisk.” 40 som en kamel med två pucklar