Schoolwork! In Swedish

1. Nätverkslexikon
Nätverk:
Ett nätverk består av ett antal datorer som på ett eller annat sätt är sammankopplade så att de kan
utbyta information med varandra. I äldre nätverk skickade datorerna den information som skulle
iväg så fort de inte tog emot något. Detta resulterade oftast i att informationen ”krockade” i
kablarna och sändningen fick göras om. Senare kom man på en teknik som gjorde att datorerna
väntade på att det skulle bli deras tur att sända. Detta gjorde nätverken betydligt mer effektiva.
Nätverkstopologi:
Ett nätverk kan vara utformat på många olika sätt. Man säger att det kan ha olika
nätverkstopologier. Ett antal olika nätverkstopologier kommer att beskrivas senare i lexikonet.
Vissa topologier kan se ut som en annan topologi, men ändå fungera som vanligt.
Bit:
Den grundenhet som används för att mäta data. Förkortas ”b”. Kan antingen vara 1 (på) eller 0
(av). Det är kombinationer av sådana ”ettor och nollor” som datorer tolkar som information.
Sändningshastigheter brukar mätas i Mb (megabit) eftersom det gör att folk tror att det går
snabbare än det egentligen gör (100Mb/s = 12,5MB/s).
Byte:
Måttenhet som används för att mäta data. Består oftast av 8b, men i vissa datorer (oftast äldre
sådana) kan det vara av annan mängd. Förkortas ”B”. Det finns 256 (28) olika kombinationer av
ettor och nollor som kan utgöra 1B. Data brukar ordnas i bytes, eftersom det är enklare för datorn
att hantera. Nu för tiden brukar man mäta lagringsutrymme i GB (gigabyte), eftersom det skulle
bli så oerhört många MB (megabyte) men alldeles för få TB (terabyte) för att det skulle låta bra i
reklam. Men hårddiskarna blir allt kraftfullare, så snart kommer man troligen gå över till TB.
Binär:
Bitar och Bytes är binära tal, uppbyggda av ”ettor och nollor” som datorer kan tolka som
information. Det binära talsystemet är uppbyggt på så sett att den siffra som är längst till vänster
är värd 1 (om det är en etta). Nästa siffra är värd 2 (om det är en etta) och den som kommer
därefter är värd 4 (om det är en etta). De följande är 8, 16, 32, 64, 128, 236 och alla tal är dubbelt
så stora som det föregående. Alltså är 1011=8+2+1=11 och 10010=16+2=18.
Bussnät:
En typ av nätverkstopologi. En lång kabel går genom byggnaden och från denna går det mindre
kablar till de datorer som är en del av nätverket. Denna topologi har man i stort sett helt slutat
använda eftersom den var ytterst sårbar, och det var väldigt krångligt att dra en ny, lång kabel
varenda gång den gick sönder.

2. Ringnät:
En typ av nätverkstopologi. Nätverkskablar går från dator till dator i en stor cirkel. Betydligt
säkrare än bussnät eftersom ifall att det blir ett brott någonstans kan man alltid skicka
informationen åt andra hållet istället. Det är även lättare att laga eftersom det är uppbyggt av ett
flertal kortare kablar istället för en jättelång.
Stjärnnät:
En typ av nätverkstopologi. Nätverkskablar går från datorerna och till någon form av enhet ”i
mitten” som skickar informationen vidare. Sådana enheter kan även de kopplas samman med
nätverkskablar om de inte har plats för fler datorer var för sig.
Ibland kan någonting som ser ut som ett stjärnnät egentligen vara ett ringnät. Då är varje
nätverkskabel som går från ”mitt-enheten” till datorerna dubbel.
Hub:
En typ av ”mitt-enhet”. Används oftast inte, eftersom den skickar all information den får in till
samtliga datorer i nätverket, vilket utgör en säkerhetsrisk. I de fall där man inte tycker att det är
något problem, är det ändå ett fullt fungerande (och billigare) alternativ.
Switch:
En vidareutveckling av hub. Denna ”mitt-enhet” skickar endast informationen vidare till en eller
flera specificerade datorer i nätverket. De första switcharnakunde endast hålla koll på ett
informationsflöde åt gången, men nyare switchar kan sköta flera flöden på samma gång utan att
röra ihop allt.
Router:
Om man vill att vissa delar av ett nätverk skall hållas åtskilda från varandra, kan man sätta en
router mellan deras respektive ”mitt-enheter”. En router håller koll på vilken information som
skall till vilken del av nätverket.
TP-kabel:
Benämning på den typ av kabel som oftast används för att koppla samman nätverk. Det finns
även andra typer av kablar som kan användas till detta, men det vanligaste är TP-kabeln.
Problemet med TP-kabeln är att den ”läcker”, så om man behöver dra kablar längre än några
tiotal meter, bör man använda någon annan typ av kabel eller en linjeförstärkare.

3. Protokoll:
För att datorerna i ett nätverk skall kunna förstå varandra måste de ha ett gemensamt ”nätverks-
språk”. Sådana ”språk” kallas protokoll. Dessa protokoll är vanligen indelade i mindre protokoll
som sköter specifika områden såsom navigering och sändningar (en del kommer att tas upp här).
TCP/IP:
Det ”stor-protokoll” som används oftast. Detta protokoll var ett av de tre stora som fanns tidigt,
men de bägge andra var inte tillräckligt avancerade för att kunna hantera större nätverk. Därför
blev detta protokoll en typ av standard.
Ethernet:
Benämningen på den typ av nätverk som använder sig av TP-kablar och TCP/IP-protokollet.
Eftersom båda dessa är de vanligaste inom respektive område, är de flesta nätverk av typen
Ethernet.
Gateway:
Om man skulle behöva koppla samman två nätverk som inte är av samma slag, måste man ha en
så kallad gateway mellan dem. En gateway brukar kombineras med en router och en brandvägg
för att höja säkerheten.
IP-adress:
En serie siffror som finns i ca 4,3 miljarder möjliga kombinationer. Dessa siffror är indelade i
fyra grupper åtskilda av punkter.Alla datorer i ett nätverk eller som är uppkopplade mot internet
måste ha en IP-adress för att kunna ta emot information eftersom sändaren måste ha en adress till
mottagaren. En dator kan ha flera IP-adresser eftersom vissa adresser endast används inom ett
lokalt nätverk. Sedan har datorn en annan adress som används på internet.
Problemet med dagens IP-system (IPv4) är att adresserna håller på att ta slut. Därför förbereder
man sig på att gå över till IPv6, där varje adress består av en serie ”siffror” från det hexadecimala
talsystemet med ca 340,3 sextiljoner (bör ej skrivas med siffror) möjliga kombinationer.
DNS:
För att slippa memorera IP-adressen till de internetsidor man vill besöka, använder man DNS.
Detta gör att man istället kan kalla sidan för t.ex. www.google.se så att folk kan skriva detta
istället för en massa siffror som få klarar av att lära sig utantill. ”www” visar att det finns
någonstans på internet, ”google” specificerar vilken sida det är och ”se” visar att det är en server
registrerad som svensk. Om man jämför det med ett telefonnät kan man säga att ”se” är
riktnumret, ”google” är själva telefonnumret och ”www” är telefonnätet.

4. DHCP:
Ett protokoll inom TCP/IP som automatiskt ger nya datorer som ansluts till nätverket en egen IP-
adress. Om en dator kopplas loss från nätverket för en stund, kommer den troligen få tillbaka
samma IP-adress som den hade när den var ansluten. Om inte, så har datorn antingen vara
frånkopplad så pass länge att den lokala DHCP-servern inte längre minns datorn ifråga, eller så
används IP-adressen av en dator som anslöts medan den aktuella datorn var frånkopplad.
FTP:
Ett protokoll inom TCP/IP som är specialiserat på att överföra filer och se till att de kommer
fram korrekt. Om sändningen blir störd kommer datorn märka det och försöka igen (om inte
sändningen avbröts). Detta tar tid, men är det bästa sättet att skicka filer som behöver vara
korrekta. I vissa fall är det dock endast hastigheten som är viktigast. Att någonting saknas eller
har blivit lite fel brukar då kunna döljas bland mängden av korrekta överföringar. I sådana fall
använder man ett annat protokoll än FTP, som inte kontrollerar överföringarna.
HTTP:
Ett protokoll inom TCP/IP som används till att visa bilder, länkar mm istället för endast text på
websidor. Tidigare kunde man endast visa text (svart på vitt) vilket inte var så roligt för
allmänheten. Med http kunde man byta färger på texten, skaffa snyggare bakgrunder och bilder
och göra annat som kunde locka folk till websidan. Man kunde även göra länkar till andra sidor,
vilket underlättade navigering.
Brandvägg:
En brandvägg används för att kontrollera vilka typer av information som sänds och tas emot av
en dator, router eller gateway. Om informationen sänds genom en så kallad port som bara
används för sådan information som kan vara farlig, kommer brandväggen stoppa sändningen till
dess att användaren säger någonting annat.