“And Pharaoh called Joseph's name Zaphnathpaaneah; and he gave him to wife Asenath the daughter of Potipherah priest of On. And Joseph went out over all the land of Egypt.” GENESIS 41:45

1. JOSEPH OCH ASENATH
Asenath eftersöks i äktenskap av kungens son och många
andra.
1. Under det första överflödsåret, i andra månaden, den femte
i månaden, sände Farao Josef för att gå runt i hela Egyptens
land; och i den fjärde månaden i det första året, den artonde i
månaden, kom Josef till Heliopolis gränser, och han samlade
säden från det landet som havets sand. Och det fanns en man i
den staden vid namn Pentephres, som var en präst i Heliopolis
och en satrap för Farao, och den överste över alla Faraos
satraper och furstar; och denne man var mycket rik och mycket
vis och mild, och han var också en rådgivare åt Farao, eftersom
han var förståndig utöver alla Faraos furstar. Och han hade en
jungfrudotter, vid namn Asenath, på arton år, lång och vacker
och vacker att se utomordentligt bortom varje jungfru på
jorden. Men Asenat själv liknade inte jungfrurna, egyptiernas
döttrar, utan var i allt lik hebréernas döttrar, lång som Sara och
vacker som Rebecka och vacker som Rakel. och ryktet om
hennes skönhet spred sig till hela landet och till världens
ändar, så att alla furstarnas och satrapernas söner ville
uppvakta henne, ja, och även kungens söner, alla unga män
och mäktiga, och det var stor strid bland dem för hennes skull,
och de försökte kämpa mot varandra. Och Faraos förstfödde
son hörde också talas om henne, och han fortsatte att vädja till
sin far att ge honom henne till hustru och sade till honom: Ge
mig, far, Asenat, dotter till Pentephres, den förste mannen i
Heliopolis till hustru. Och hans far Farao sade till honom:
''Varför söker du av din sida en hustru som är lägre än dig själv
när du är kung över hela detta land? Nej, men se! Joakims
dotter, Moabs kung, är trolovad med dig, och hon är själv en
drottning och mycket vacker att se. Ta då denna för dig själv
till hustru."
Tornet som Asenath bor i beskrivs.
2. Men Asenat förgärdade och föraktade varje människa, var
skrytsam och högmodig, och aldrig hade någon sett henne,
eftersom Pentephres hade i sitt hus ett torn intill, stort och
högt, och ovanför tornet fanns ett loft med tio kammare. Och
den första kammaren var stor och mycket vacker och belagd
med purpurstenar, och dess väggar var belagda med dyrbara
och mångfärgade stenar, och även taket på den kammaren var
av guld. Och i den kammaren fanns egyptiernas gudar, av
vilka det inte fanns något antal, guld och silver, och alla dem
som Asenat tillbad, och hon fruktade dem, och hon offrade åt
dem varje dag. Och den andra kammaren innehöll också alla
Asenats smycken och kistor, och det fanns guld i den, och
mycket silver och guldvävda kläder obegränsat, och stenar
utvalda och prisvärda, och fina kläder av linne och all prydnad
av hennes jungfrulighet var det. Och den tredje kammaren var
Asenats förråd, som innehöll allt det goda på jorden. Och de
återstående sju kamrarna intog de sju jungfrur som tjänade
Asenat, och var och en hade en kammare, eftersom de var
jämnåriga, födda samma natt med Asenat, och hon älskade
dem mycket; och de var också utomordentligt vackra som
himlens stjärnor, och aldrig samtalade en man med dem eller
ett manligt barn. Nu hade Asenaths stora kammare, där hennes
oskuld fostrades, tre fönster; och det första fönstret var mycket
stort och såg ut över förgården i öster; och den andra såg mot
söder, och den tredje såg över gatan. Och en gyllene säng stod
i kammaren och såg mot öster; och sängen var lagd med
purpurfärgade tyger, sammanvävda med guld, och sängen var
vävd av skarlakansröd och karmosinröd tyg och fint linne. På
denna säng sov Asenath ensam, och aldrig hade man eller
någon annan kvinna suttit därpå. Och det fanns också en stor
gård som gränsade till huset runt om, och en mycket hög mur
runt gården byggd av stora rektangulära stenar; och det fanns
också fyra portar på förgården, klädda med järn, och dessa
hölls var och en av arton starka unga män beväpnade; och det
planterades också längs muren vackra träd av alla slag och alla
bar frukt, deras frukt var mogen, ty det var skördetiden; och
det var också en rik vattenkälla som sprutade från höger om
samma domstol; och under källan fanns en stor cistern som tog
emot vattnet från den källan, varifrån det liksom gick en flod
genom gårdens mitt och den vattnade alla träden på den
gården.
Josef tillkännager att han kommer till Pentephres.
3. Och det hände sig under det första året av de sju
överflödsåren, i den fjärde månaden, den tjugoåttonde i
månaden, att Josef kom till Heliopolis gränser och samlade in
säden från detta område. Och när Josef närmade sig den
staden, sände han tolv män före sig till Pentephres, prästen i
Heliopolis, och sade: "Jag kommer in till dig i dag, eftersom
det är middagstid och middagstid, och det är solens hetta och
att jag kan svalka mig under taket på ditt hus." Och Pentephres,
när han hörde detta, gladde sig med oerhört stor glädje och
sade: "Lovad vare Herren, Josefs Gud, ty min herre Josef har
ansett mig värdig." Och Pentephres kallade till sig
tillsyningsmannen över sitt hus och sade till honom: "Skynda
dig och gör i ordning mitt hus och förbered en stor middag, ty
Josef, Guds väldige, kommer till oss i dag." Och när Asenat
hörde att hennes far och mor hade kommit från deras arvedel,
blev hon mycket glad och sade: "Jag vill gå och se min far och
mor, för de har kommit från vår arvedel." var
skördesäsongen). Och Asenat skyndade in i hennes kammare,
där hennes klädnader låg, och klädde på sig en fin linnekappa,
gjord av karmosinröd tyg och sammanvävd med guld, och
gjorde om sig med en gyllene gördel och armband om hennes
händer; och om sina fötter satte hon gyllene buskins, och runt
hennes hals göt hon en dyrbar prydnad och ädelstenar, som var
utsmyckade på alla sidor, med även namnen på egyptiernas
gudar överallt inristade på dem, båda på armbanden och
stenarna; och hon satte också ett diadem på sitt huvud och
band ett diadem runt tinningarna och täckte sitt huvud med en
mantel.
Pentephres föreslår att ge Asenath till Joseph i äktenskap.
4. Och därpå skyndade hon och gick nedför trappan från sitt
loft och kom till sin far och mor och kysste dem. Och
Pentephres och hans hustru fröjdade sig över sin dotter Asenat
med mycket stor glädje, för att de såg henne utsmyckad och
utsmyckad som Guds brud; och de förde fram allt det goda
som de hade fört med sig från sin arvedel och gav dem åt sin
dotter. och Asenat gladde sig över allt gott, över

2. sensommarens frukter och druvorna och dadlarna och över
duvorna och över mullbären och fikonen, ty de var alla vackra
och behagliga att smaka. Och Pentephres sade till sin dotter
Asenat: "Barn." Och hon sade: "Här är jag, min herre." Och
han sade till henne: "Sätt dig mellan oss, så skall jag tala mina
ord till dig." "Se, Josef, Guds väldige, kommer till oss i dag,
och denne man är härskare över hela Egyptens land, och kung
Farao utsåg honom till härskare över hela vårt land och till
kung, och han gav själv säd till hela detta land , och räddar den
från den kommande hungersnöden, och denne Josef är en man
som tillber Gud och förståndig och en jungfru som du är idag,
och en man mäktig i vishet och kunskap, och Guds ande är
över honom och nåd av Herren är i honom. Kom, kära barn, så
skall jag överlämna dig åt honom till hustru, och du skall vara
honom till en brud, och han själv skall vara din brudgum för
evigt." Och när Asenath hörde dessa ord från sin far, öste en
stor svett ut över henne över hennes ansikte, och hon blev vred
av stor vrede, och hon såg snett på sin far och sade: "Därför,
min herre fader , säger du dessa ord? Vill du överlämna mig
som en fånge till en främling och en flykting och en som har
sålts? Är inte detta son till herden från Kanaans land? Och han
själv har blivit lämnad av honom. Är det inte han som låg med
sin älskarinna, och hans herre kastade honom i mörkrets
fängelse, och Farao förde honom ut ur fängelset i den mån han
uttydde hans dröm, såsom också egyptiernas äldre kvinnor
tydde? men jag ska gifta mig med kungens förstfödde son,
eftersom han själv är kung över hela landet." När han hörde
detta skämdes Pentefres för att tala vidare till sin dotter Asenat
om Josef, därför svarade hon honom med skryt och vrede.
Joseph anländer till Pentephres hus.
5. Och se! en ung man av Pentephres tjänare sprang in och han
sade till honom: "Se, Josef står framför dörrarna till vår gård."
Och när Asenat hörde dessa ord, flydde hon från sin fars och
mors ansikte och gick upp i loftet, och hon kom in i sin
kammare och ställde sig vid det stora fönstret och såg österut
för att se Josef komma in i sin fars hus. Och Pentephres gick
ut med hans hustru och hela deras släkt och deras tjänare för
att möta Josef; Och när portarna till förgården, som såg ut mot
öster, öppnades, kom Josef in sittande i Faraos andra vagn. och
fyra hästar var vita som snö med gyllene bitar i ok, och vagnen
var gjord av rent guld. Och Josef var klädd i en vit och sällsynt
tunika, och manteln som kastades runt honom var
purpurfärgad, gjord av fint linne sammanvävt med guld, och
en gyllene krans var på hans huvud, och runt hans krans fanns
tolv utsökta stenar, och däröver stenarna tolv gyllene strålar
och i hans högra hand en kunglig stav, som hade en olivkvist
utsträckt, och därpå fanns en mängd frukt. När sedan Josef
hade kommit in i gården och dess dörrar hade stängts, och alla
främmande män och kvinnor stannade utanför gården, för att
portvakterna drog till och stängde dörrarna, kom Pentephres
och hans hustru och alla deras släkt utom deras dotter Asenat,
och de hyllade Josef på sina ansikten på jorden; och Josef steg
ner från sin vagn och hälsade dem med sin hand.
Asenath ser Joseph från fönstret.
6. Och när Asenath såg Josef, blev hon sår stucken i själen och
hennes hjärta krossades, och hennes knän lossnade och hela
hennes kropp darrade och hon fruktade av stor fruktan, och då
stönade hon och sade i sitt hjärta: "Ack mig olycklig, vart ska
jag nu, den eländige, gå bort, eller var ska jag döljas för hans
ansikte, eller hur ska Josef, Guds son, se mig, för att jag av
min sida har talat ont om honom? olycklig, vart ska jag gå bort
och dölja mig, eftersom han själv ser varje gömställe och vet
allt, och inget fördolt kommer undan honom på grund av det
stora ljus som är i honom? Och nu må Josefs Gud vara nådig
till mig eftersom jag i okunnighet har talat onda ord mot
honom.Vad ska jag nu, den eländige, följa?Har jag inte sagt:
Josef kommer, herdens son från Kanaans land?Nu därför har
han kommit till oss i sin vagn som solen från himlen, och han
gick in i vårt hus i dag, och han skiner in i det som ett ljus på
jorden. Men jag är dåraktig och frimodig, därför att jag
föraktade honom och talade onda ord om honom och visste
inte att Josef är en Guds son. För vem bland män kommer
någonsin att avla en sådan skönhet, eller vilken kvinnas
livmoder kommer att föda ett sådant ljus? Ussel är jag och
dåraktig, ty jag har talat onda ord till min far. Låt därför nu
min far hellre ge mig åt Josef till tjänarinna och tjänarinna, så
skall jag vara honom i träldom för evigt."
Joseph ser Asenath vid fönstret.
7. Och Josef kom in i Pentephres hus och satte sig på en stol.
Och de tvättade hans fötter och dukade ett bord framför
honom, för att Josef inte åt med egyptierna, eftersom detta var
en styggelse för honom. Och Josef tittade upp och såg Asenat
titta ut, och han sade till Pentephres: "Vem är den där kvinnan
som står på loftet vid fönstret? Låt henne gå bort från detta
hus." För Josef fruktade, och sade: "Så hon inte själv också
retar mig." Ty alla hustrur och döttrar till furstarna och
satraperna i hela Egyptens land brukade förarga honom för att
de skulle ligga med honom; men många egyptiernas hustrur
och döttrar, så många som såg Josef, var bedrövade på grund
av hans skönhet; och sändebuden som kvinnorna sände till
honom med guld och silver och dyrbara gåvor Josef sände
tillbaka med hot och förolämpning och sade: "Jag kommer inte
att synda inför Herren Guds och min fader Israels ansikte." Ty
Josef hade alltid Gud framför sina ögon och kom alltid ihåg
sin fars föreskrifter; ty Jakob talade ofta och förmanade sin son
Josef och alla hans söner: "Bevara er, barn, säkert från en
främmande kvinna för att inte ha gemenskap med henne, ty
gemenskap med henne är undergång och fördärv." Därför sade
Josef: "Låt den kvinnan gå bort från detta hus." Och
Pentephres sade till honom: "Min herre, den kvinnan som du
har sett stå på loftet är inte främling, utan är vår dotter, en som
hatar alla människor, och ingen annan man har någonsin sett
henne utom du bara idag, och , om du vill, herre, ska hon
komma och tala till dig, ty vår dotter är som din syster." Och
Josef gladde sig med utomordentligt stor glädje, för att
Pentephres sa: "Hon är en jungfru som hatar alla." Och Josef
sade till Pentephres och hans hustru: "Om hon är din dotter
och är jungfru, låt henne komma, för att hon är min syster, och
jag älskar henne från och med idag som min syster."
Josef välsignar Asenath.
8. Då gick hennes mor upp på loftet och förde Asenat till Josef,
och Pentephres sade till henne: "Kyss din bror, ty även han är

3. en jungfru som du idag, och hatar varje främmande kvinna
som du hatar varje främmande man. ." Och Asenat sade till
Josef: "Hälsa dig, herre, välsignad av Gud, den Högste." Och
Josef sade till henne: ''Gud som gör allt levande skall välsigna
dig, flicka." Pentephres sade då till sin dotter Asenat: "Kom
och kyssa din bror." När Asenath sedan kom fram för att kyssa
Josef, sträckte Josef ut sin högra sida. handen och lade den på
hennes bröst mellan hennes två pappor (ty hennes pappor stod
redan fram som vackra äpplen), och Josef sade: "Det är inte
lämpligt för en man som tillber Gud, som med sin mun
välsignar den levande Guden, och äter livets välsignade bröd
och dricker odödlighetens välsignade bägare och blir smord
med oförgänglighetens välsignade salvning, för att kyssa en
främmande kvinna, som välsignar med sin mun döda och döva
avgudar och äter från deras bord strypsbrödet. och dricker av
deras dricksoffer bedrägeriets bägare och blir smord med
förstörelsens salvning. men mannen som tillber Gud ska kyssa
sin mor och systern som är född av hans mor och systern som
är född av hans stam och hustrun som delar hans bädd, som
med sin mun välsignar den levande Guden. På samma sätt är
det inte heller lämpligt för en kvinna som tillber Gud att kyssa
en främmande man, ty detta är en styggelse i Herren Guds
ögon." Och när Asenath hörde dessa ord från Josef, blev hon
mycket bedrövad och stönade och när hon bestämt såg på
Josef med öppna ögon, fylldes de av tårar. Och när Josef såg
henne gråta, tyckte han mycket synd om henne, för att han var
mild och barmhärtig och en som fruktade Herren. lyfte upp sin
högra hand över hennes huvud och sade: "Herre, min fader
Israels Gud, den Högste och den mäktige Guden, som gör allt
levande och ropar från mörkret till ljuset och från villfarelsen
till sanningen och från döden till livet, välsigna ock du denna
jungfru och gör henne levande och förnya henne med din
heliga ande, och låt henne äta ditt livs bröd och dricka din
välsignelse bägare och räkna henne med ditt folk som du
utvalde innan allt blev till, och låt henne gå in i din vila som
du bereder åt dina utvalda, och låt henne leva i ditt eviga liv
för evigt."
Asenath går i pension och Joseph förbereder sig för att
lämna.
9. Och Asenat gladde sig över Josefs välsignelse med mycket
stor glädje. Då skyndade hon sig och steg ensam upp i sitt loft
och föll på sin bädd i svaghet, därför att det fanns i hennes
glädje och sorg och stor fruktan; och en ständig svett hälldes
över henne när hon hörde dessa ord från Josef och när han
talade till henne i Guds, den Högstes namn. Sedan grät hon
med stor och bitter gråt, och hon vände om i ånger från sina
gudar, som hon brukade tillbe, och avgudarna, som hon
föraktade och väntade på att kvällen skulle komma. Men Josef
åt och drack; och han sade åt sina tjänande män att lägga
hästarna i ok till deras vagnar och gå runt i hela landet. Och
Pentephres sade till Josef: "Låt min herre bo här i dag, och på
morgonen skall du gå din väg." Och Josef sade: "Nej, men jag
går bort i dag, ty detta är dagen då Gud började göra alla sina
skapade ting, och på den åttonde dagen återvänder jag också
till dig och ska bo här."
Asenath förkastar de egyptiska gudarna och förnedrar sig
själv.
10. Och när Josef hade lämnat huset, gick även Pentephres och
hela hans släkt till deras arvedel, och Asenat blev ensam kvar
med de sju jungfrurna, håglös och gråtande tills solen gick ner.
och hon varken åt bröd eller drack vatten, men medan alla sov,
var hon själv vaken och grät och slog sig ofta för bröstet med
handen. Och efter detta reste Asenat sig upp ur sin säng och
gick tyst ner för trappan från loftet, och när hon kom till porten
fann hon portinnan som sov med sina barn; och hon skyndade
sig och tog ner förhängets läderhölje från dörren och fyllde det
med aske och bar det upp till loftet och lade det på golvet. Och
därpå stängde hon dörren säkert och fäste den med järnkolven
från sidan och stönade med stort stön tillsammans med mycket
och mycket stort gråt. Men jungfrun som Asenath älskade över
alla jungfrur, efter att ha hört hennes stönande, skyndade hon
och kom till dörren efter att ha väckt även de andra jungfrurna
och fann den stängd. Och när hon hade lyssnat till Asenats
stönande och gråt, sade hon till henne, stående utanför: "Vad
är det, min älskarinna, och varför är du ledsen? Och vad är det
som stör dig? Öppna för oss och låt vi ses." Och Asenath sade
till henne, när han var instängd: "Stor och svår smärta har
anfallit mitt huvud, och jag vilar i min säng, och jag kan inte
resa mig upp och öppna för dig, därför att jag är sjuk över alla
mina lemmar. Gå därför var och en av er till hennes kammare
och sov, och låt mig vara stilla." Och när jungfrurna hade gått,
var och en till sin kammare, reste sig Asenath och öppnade tyst
dörren till sitt sovrum och gick bort till sin andra kammare där
kistorna med hennes prydnad fanns, och hon öppnade sin kista
och tog en svart och mörk tunika som hon tog på sig och sörjde
när hennes förstfödde bror dog. Efter att ha tagit denna tunika,
bar hon den in i sin kammare och stängde igen dörren
ordentligt och satte bulten från sidan. Då tog därför Asenat av
sig sin kungliga dräkt och tog på sig sorgklänningen och
lossade sin gyllene gördel och gjorde om sig med ett rep och
tog av diademet, det vill säga geringen, från hennes huvud,
likaså diademet, och kedjorna från hennes händer och fötter
låg också alla på golvet. Sedan tog hon sin utvalda dräkt och
gyllene gördeln och geringen och sitt diadem och kastade dem
genom fönstret som såg mot norr, till de fattiga. Och därpå tog
hon alla sina gudar som fanns i hennes kammare, de gudar av
guld och silver som inte fanns några av dem, och krossade dem
i stycken och kastade dem genom fönstret till fattiga män och
tiggare. Och åter tog Asenat sin kungliga middag och
göddjuren och fisken och kvigaköttet och alla hennes gudars
offer och kärlen med dricksvinet och kastade dem alla genom
fönstret som såg ut mot norr som mat åt hundarna. . 2 Och efter
detta tog hon läderhöljet med asken och hällde ut det på golvet;
och därpå tog hon säckväv och band om sina ländar; och hon
löste också nätet av håret på sitt huvud och stänkte aska över
hennes huvud. Och hon strödde även gaspärlor på golvet och
föll på asken och slog sig ständigt för bröstet med händerna
och grät hela natten med stönande till morgonen. Och när
Asenat stod upp på morgonen och såg, och se! asken var under
henne som lera från hennes tårar, hon föll återigen på sitt
ansikte på asken tills solen gick ner. Således gjorde Asenath i
sju dagar utan att smaka något som helst.

4. Asenath beslutar sig för att be till hebréernas Gud.
11. Och på den åttonde dagen, när gryningen kom och fåglarna
redan kvittrade och hundarna skällde mot de förbipasserande,
lyfte Asenath upp sitt huvud en bit från golvet och asken där
hon satt, för det var hon ytterst trött. och hade förlorat kraften
i sina lemmar från hennes stora förnedring; ty Asenat hade
blivit trött och matt och hennes krafter försvann, och därefter
vände hon sig mot väggen och satt under fönstret som såg
österut; och sitt huvud lade hon på sin barm och tvinnade sina
händers fingrar över sitt högra knä; och hennes mun var
stängd, och hon öppnade den inte under de sju dagar och under
de sju nätterna som hon förödmjukades. Och hon sade i sitt
hjärta utan att öppna munnen: "Vad ska jag göra, jag den
ödmjuke, eller vart ska jag gå? Och hos vem ska jag härefter
åter finna tillflykt? eller till vem ska jag tala, jungfrun som är
en föräldralös och ödslig och övergiven av alla och hatad? Alla
har nu kommit för att hata mig, och bland dessa till och med
min far och min mor, för att jag föraktade gudarna med avsky
och gjorde bort dem och gav dem till de fattiga. förgöras av
människor. Ty min far och min mor sade: "Asenat är inte vår
dotter." Men alla mina släktingar har också kommit för att hata
mig, och alla människor, för att jag har gett deras gudar till
förintelse. Och jag har hatat varenda man och alla som
uppvaktade mig, och nu har jag i denna min förödmjukelse
blivit hatad av alla och de gläds över min vedermöda.Men
Herren och den mäktige Josefs Gud hatar alla som tillber
avgudar, för att han är en svartsjuk Gud och fruktansvärt, som
jag har hört, mot alla som tillber främmande gudar, varifrån
han också hatade mig, eftersom jag tillbad döda och döva
avgudar och välsignade dem. Men nu har jag undvikit deras
offer, och min mun har blivit främmande från deras bord, och
jag har inget mod att åkalla Herren, himlens Gud, den Högste
och mäktige av den mäktige Josef, för att min mun är orenad
från idolernas offer. Men jag har hört många säga att
hebréernas Gud är en sann Gud och en levande Gud och en
barmhärtig Gud och barmhärtig och långmodig och full av
barmhärtighet och mild, och en som inte räknar en mans synd
som är ödmjuk, och i synnerhet av den som syndar i
okunnighet och inte dömer för laglöshet i tiden för en lidande
mans lidande; följaktligen kommer också jag, den ödmjuke,
att vara frimodig och vända mig till honom och söka skydd
hos honom och bekänna alla mina synder för honom och
utgjuta min bön inför honom, och han kommer att förbarma
sig över mitt elände. Ty vem vet om han kommer att se denna
min förödmjukelse och min själs ödeläggelse och medlida
mig, och om han också kommer att se min elände och oskulds
föräldraskap och försvara mig? ty det, som jag hör, är han själv
en fader till föräldralösa barn och en tröst för de lidande och
en hjälpare för de förföljda. Men i alla fall, jag, den ödmjuke,
kommer att vara djärv och ropa till honom. Då reste sig Asenat
från muren där hon satt och reste sig på sina knä mot öster och
riktade sina ögon mot himlen och öppnade sin mun och sade
till Gud:
Asenaths bön
12. Asenats bön och bekännelse: "Herre, de rättfärdigas Gud,
som skapar evigheterna och ger liv åt allt, som gav liv åt hela
din skapelse, som förde ut det osynliga i ljuset, som gjorde
allting och uppenbarade saker som inte visade sig, som lyfter
upp himlen och grundar jorden på vattnet, som fäster de stora
stenarna på vattnets avgrund, som inte skall sänkas under
vatten utan intill slutet gör din vilja, för att du Herre, sade ordet
och allt blev till, och ditt ord, Herre, är livet för alla dina
skapelser, till dig flyr jag för att skydda, Herre min Gud,
hädanefter kommer jag att ropa till dig, Herre , och för dig
skall jag bekänna mina synder, för dig skall jag utgjuta min
bön, Mästare, och för dig skall jag uppenbara mina
laglösheter. Spara mig, Herre, skona, för att jag har begått
många synder mot dig, jag gjorde laglöshet och ogudaktighet,
jag har talat saker som inte ska sägas, och onda i dina ögon,
min mun, Herre, har blivit orenad av egyptiernas avgudaroffer
och från deras gudars bord. Jag har syndat, Herre, jag har
syndat i din syn, både i kunskap och i okunnighet, gjorde jag
ogudaktighet genom att jag tillbad döda och döva avgudar, och
jag är inte värdig att öppna min mun för dig, Herre, jag den
eländiga Asenath-dottern till prästen Pentephres, jungfrun och
drottningen, som en gång var stolt och högmodig och en som
hade framgång i min fars rikedom över alla människor, men
nu en föräldralös och ödslig och övergiven av alla människor.
Till dig flyr jag, Herre, och till dig frambär jag min bön, och
till dig vill jag ropa. Befria mig från dem som förföljer mig.
Mästare, innan jag blir tagen av dem; Ty som ett spädbarn som
är rädd för någon flyr till sin far och moder, och hans far
sträcker ut sina händer och rycker upp honom mot sitt bröst,
så gör du också. Herre, sträck ut dina obefläckade och
fruktansvärda händer över mig som en barnälskande far, och
fånga mig ur den översinnliga fiendens hand. För se! det
forntida och vilde och grymma lejonet förföljer mig, för att
han är fader till egyptiernas gudar, och avgudagalningarnas
gudar är hans barn, och jag har kommit för att hata dem, och
jag gjorde bort mig med dem, eftersom de är ett lejons barn,
och jag kastade alla egyptiernas gudar ifrån mig och gjorde
bort dem, och lejonet, eller deras fader djävulen, försöker i
vrede mot mig uppsluka mig. Men du, Herre, rädda mig ur
hans händer, och jag skall bli räddad ur hans mun, så att han
inte sliter sönder mig och kastar mig i eldslågan, och elden
kastar mig i storm och stormen får övervinna mig i mörker och
kasta mig i havets djup, och det stora vilddjuret som är från
evighet uppslukar mig, så att jag förgås för evigt. Befria mig,
Herre, innan allt detta kommer över mig; rädda mig, Mästare,
den ödsliga och försvarslösa, för att min far och min mor har
förnekat mig och sagt: 'Asenat är inte vår dotter', eftersom jag
krossade deras gudar och gjorde bort dem, eftersom de hade
hatat dem fullständigt. Och nu är jag föräldralös och ödslig,
och jag har inget annat hopp än dig. Herre, ingen annan
tillflykt fräls din barmhärtighet, du människovän, eftersom du
bara är fader till de föräldralösa barnen och de förföljdas
förkämpe och de drabbades hjälpare. Förbarma dig över mig
Herre, och bevara mig ren och jungfru, den övergivna och
föräldralösa, för att du ende Herre är en ljuv och god och mild
fader. Ty vilken far är söt och god som du, Herre? För se! Alla
min fader Pentephres hus, som han har givit mig till arv, äro
för en tid och försvinner. men ditt arvedels hus, Herre, är
oförgängliga och eviga."

5. Asenaths bön (fortsättning)
13. "Besök, Herre, min förödmjukelse och förbarma dig över
mitt föräldraskap och förbarma dig över mig, den plågade. Ty
se! Jag, Mästare, flydde från alla och sökte skydd hos dig
människors ende vän. Se! Jag lämnade allt det goda. jordens
ting och sökte skydd hos dig.Herre, i säck och aska, naken och
ensam.Se, nu har jag tagit av mig min kungliga dräkt av fint
linne och karmosinröda grejer sammanvävda med guld och
har tagit på mig en svart sorgklänning. Se, jag har lossat mitt
gyllene gördel och kastat det ifrån mig och omgjort mig med
rep och säckväv. Se, min diadem och min gering har jag kastat
från mitt huvud och jag har stänkt mig med askar. Se, golvet i
min kammare som var belagd med mångfärgade och
purpurfärgade stenar, som förr fuktades med salvor och
torkades med ljusa linnedukar, är nu fuktad med mina tårar
och har blivit vanära genom att den är beströdd med aska. Se,
min Herre, från askan. och mina tårar har mycket lera bildats
i min kammare som på en bred väg.Se, min Herre, min
kungliga middag och köttet har jag gett till hundarna. Se! Jag
har också, Mästare, fastat sju dagar och sju nätter och varken
ätit bröd eller druckit vatten, och min mun är torr som ett hjul
och min tunga som horn och mina läppar som en krukskärva,
och mitt ansikte har krympt och mina ögon har misslyckats
med att fälla tårar. Men du, Herre min Gud, rädda mig från
mina många okunnigheter och förlåt mig för att jag, eftersom
jag är oskuld och okunnig, har gått vilse. Se! nu vet jag att alla
de gudar som jag tidigare tillbad i okunnighet var döva och
döda avgudar, och jag krossade dem och gav dem att trampas
på av alla människor, och tjuvarna skövade dem, som var guld
och silver , och hos dig sökte jag skydd, Herre Gud, den ende
medlidande och människornas vän. Förlåt mig, Herre, för att
jag har begått många synder mot dig i okunnighet och har talat
hädiska ord mot min herre Josef, och jag visste inte, den
eländige, att han är din son. Herre, sedan de ogudaktiga
männen som tillträngdes av avund sa till mig: 'Josef är son till
en herde från Kanaans land', och jag, den eländiga, har trott
dem och gått vilse, och jag har gjort honom till intet och talat
onda saker om honom, utan att veta att han är din son. För vem
bland män födde eller kommer någonsin att avla en sådan
skönhet? eller vem mer är sådan som han, vis och mäktig som
den allsköne Josef? Men till dig, Herre, överlämnar jag
honom, eftersom jag för min del älskar honom mer än min själ.
Bevara honom i din nåds visdom och överlåt mig åt honom
som tjänarinna och tjänarinna, så att jag kan tvätta hans fötter
och bädda hans säng och tjäna honom och tjäna honom, och
jag skall vara en tjänarinna åt honom för tider i mitt liv."
Ärkeängeln Michael besöker Asenath.
14. Och när Asenat hade upphört att bekänna Herren, se!
morgonstjärnan steg också upp ur himlen i öster; och Asenath
såg det och gladde sig och sade: "Har Herren Gud då hört min
bön? För att denna stjärna är en budbärare och förkunnare av
den stora dagen." Och se! hårt av morgonstjärnan var himlen
splittrad och ett stort och outsägligt ljus framträdde. Och när
hon såg det föll Asenat på sitt ansikte på asken, och genast
kom en man från himlen till henne, som sände ut ljusstrålar
och stod ovanför hennes huvud. Och när hon låg på sitt
ansikte, sade den gudomliga ängeln till henne: "Asenath, stå
upp." Och hon sade: "Vem är det som kallade mig för att
dörren till min kammare är stängd och tornet är högt, och hur
har han då kommit in i min kammare?" Och han kallade henne
ännu en gång och sade: "Asenat, Asenat." Och hon sade: "Här
är jag, herre, säg mig vem du är." Och han sade: "Jag är
Herrens Guds överste och befälhavare över hela den Högstes
här; stå upp och stå på dina fötter, så att jag kan tala mina ord
till dig." Och hon lyfte upp sitt ansikte och såg, och se! en man
i allt som Josef, i mantel och krans och kunglig stav, förutom
att hans ansikte var som blixten och hans ögon som solens ljus
och håren på hans huvud som eldslågan från en brinnande
fackla , och hans händer och fötter som järn som lyste från eld,
ty liksom gnistor utgick både från hans händer och från hans
fötter. När Asenat såg detta fruktade hon och föll på sitt
ansikte, utan att kunna stå på sina fötter, ty hon blev mycket
rädd och alla hennes lemmar darrade. Och mannen sade till
henne: "Var vid gott mod, Asenat, och frukta inte, utan stå upp
och stå på dina fötter, så att jag kan tala mina ord till dig." Då
reste sig Asenat och ställde sig på hennes fötter, och ängeln
sade till henne: "Gå utan hinder in i din andra kammare och
lägg undan den svarta tunikan som du är klädd i, och kasta av
dig säckväven från dina ländar och skaka ut asken från ditt
huvud, och tvätta ditt ansikte och dina händer med rent vatten
och ta på dig en vit orörd mantel och omgjord dina länder med
oskuldens ljusa bälte, den dubbla, och kom tillbaka till mig, så
ska jag tala till dig orden som är sända till dig från Herren."
Då skyndade Asenath och gick in i sin andra kammare, i vilken
hennes kistor var utsmyckade, och öppnade sin kista och tog
en vit, fin, orörd dräkt och tog på den, efter att först ha tagit av
sig den svarta dräkten, och även lossat repet och säckväven
från hennes länd och gjorde om sig i en ljus, dubbel gördel av
hennes oskuld, en gördel om hennes länd och en annan gördel
om hennes bröst. Och hon skakade också ut asken från sitt
huvud och tvättade sina händer och sitt ansikte med rent
vatten, och hon tog en mantel, den vackraste och finaste och
beslöjade sitt huvud.
Michael säger till Asenath att hon ska bli Josefs hustru.
15. Och därpå kom hon till den gudomlige överste kaptenen
och ställde sig framför honom, och Herrens ängel sade till
henne: "Ta nu manteln från ditt huvud, för att du i dag är en
ren jungfru, och ditt huvud är som en ung man." Och Asenath
tog det från hennes huvud. Och åter säger den gudomliga
ängeln till henne: "Var vid gott mod, Asenath, jungfrun och
ren, för se! Herren Gud hörde alla ord i din bekännelse och din
bön, och han har också sett förödmjukelsen och lidandet av de
sju dagarna av din avhållsamhet, för att mycket lera av dina
tårar har bildats framför ditt ansikte på dessa askar. Var därför
vid gott mod, Asenat, jungfrun och ren, ty se, ditt namn har
skrivits i boken om liv och skall inte utplånas för evigt, men
från denna dag skall du förnyas och omformas och bli frisk,
och du skall äta livets välsignade bröd och dricka en bägare
fylld med odödlighet och bli smord med oförgänglighetens
välsignade salvning. med gott mod, Asenat, jungfrun och ren,
se, Herren Gud har gett dig i dag till Josef som brud, och han
själv skall vara din brudgum för evigt. var en tillflyktsstad, för
att i dig skola många nationer söka skydd och de skola bo
under dina vingar, och många nationer skall finna skydd
genom dina medel, och på dina murar skall de som håller fast

6. vid Gud, den Högste genom ånger, hållas säkra; ty den ångern
är den Högstes dotter, och hon själv vädjar till Gud den Högste
för dig varje timme och för alla som omvänder sig, eftersom
han är omvändelsens fader, och hon själv är fullbordan och
övervakaren över alla jungfrur, och älskar dig utomordentligt
och och bönfaller den Högste för dig varje timme, och för alla
som omvänder sig kommer hon att ge en plats för vila i
himlarna, och hon förnyar alla som har omvänt sig. Och
ångern är utomordentligt skön, en jungfru, ren och mild och
mild; och därför älskar Gud den Högste henne, och alla
änglarna vördar henne, och jag älskar henne utomordentligt,
för att hon själv också är min syster, och liksom hon älskar er
jungfrur, älskar jag er också. Och se! för min del går jag till
Josef och skall tala till honom alla dessa ord om dig, och han
kommer i dag till dig och se dig och glädjas över dig och älska
dig och vara din brudgum, och du skall vara hans älskade brud
för alltid. Hör därför mig, Asenath, och ta på mig en
bröllopsdräkt, den urgamla och första manteln som ännu är
upplagd i din kammare från forna tider, och sätt allt ditt val
som pryder dig också, och smyck dig som en god brud och gör
dig själv redo att möta honom; för se! han kommer själv till
dig i dag och ska se dig och glädjas." Och när Herrens ängel i
form av en man hade avslutat att tala dessa ord till Asenat,
gladde hon sig med stor glädje över allt som hade sagts av
honom , och föll ner på hennes ansikte på jorden och hyllade
sig inför hans fötter och sade till honom: "Välsignad är Herren,
din Gud, som har sänt dig för att befria mig från mörkret och
föra mig från själva avgrundens grundvalar in i avgrunden.
ljus, och välsignat är ditt namn för evigt. Om jag har funnit
nåd, min herre, i dina ögon och vet att du kommer att göra alla
de ord som du har sagt till mig så att de fullbordas, så låt din
tjänarinna tala till dig." Och ängeln sade till henne: " Fortsätt."
Och hon sade: "Jag ber dig, herre, sätt dig ner en liten stund på
denna säng, ty denna säng är ren och orenad, för att någon
annan man eller annan kvinna aldrig satt på den, och jag ska
ställa framför dig ett bord och bröd, och du skall äta, och jag
skall också ge dig gammalt och gott vin, vars doft skall nå upp
till himlen, och du skall dricka därav och sedan bege dig på
din väg." Och han sade till henne: " Skynda och ta med det
snabbt."
Asenath hittar en honungskaka i sitt förråd.
16. Och Asenat skyndade sig och dukade ett tomt bord framför
honom; och när hon började hämta bröd, sade den gudomliga
ängeln till henne: "Ge mig också en honungskaka." Och hon
stod stilla och var förvirrad och bedrövad över att hon inte
hade en bikam i sitt förråd. Och den gudomliga ängeln sade
till henne: "Varför står du still?" Och hon sade: "Min herre, jag
vill sända en pojke till förorten, ty vår arvedel är nära, och han
skall komma och snabbt föra en därifrån, och jag skall ställa
den framför dig." Den gudomliga ängeln säger till henne: "Gå
in i ditt förråd och du kommer att finna en bikam som ligger
på bordet; ta upp den och för den hit." Och hon sade: "Herre,
det finns ingen bikam i mitt förråd." Och han sade: "Gå och du
skall finna." Och Asenat gick in i hennes förrådshus och fann
en honungskaka liggande på bordet; och kammen var stor och
vit som snö och full av honung, och honungen var som
himmelens dagg och lukten därav som livets doft. Då undrade
Asenath och sa i sig själv: "Kommer denna kam från den här
mannen själv?" Och Asenat tog kammen och förde den och
ställde fram den på bordet, och ängeln sade till henne: "Varför
sa du: 'Det finns ingen honungskaka i mitt hus', och se, du har
fört den till mig? " Och hon sade: "Herre, jag har aldrig lagt en
honungskaka i mitt hus, men som du sa, så har den blivit gjord.
Kom detta ut ur din mun? för att lukten därav är som en lukt
av salva." Och mannen log åt kvinnans förstånd. Sedan kallade
han henne till sig, och när hon kom, sträckte han ut sin högra
hand och tog tag i hennes huvud, och när han skakade på
hennes huvud med sin högra hand, fruktade Asenath ängelns
hand mycket, ty att gnistor kom från hans händer på samma
sätt som glödhett järn, och följaktligen såg hon hela tiden med
mycket fruktan och darrande på ängelns hand. Och han log och
sade: "Välsignad är du, Asenath, eftersom Guds outsägliga
mysterier har uppenbarats för dig, och välsignade är alla som
håller fast vid Herren Gud i ånger, eftersom de ska äta av
denna kam, för denna kam. är livets ande, och detta har
njutningsparadisets bin gjort av daggen från livets rosor som
finns i Guds paradis och varje blomma, och av det äter
änglarna och alla Guds utvalda och alla. den Högstes söner,
och var och en som äter av det skall inte dö för evigt." Då
sträckte den gudomliga ängeln ut sin högra hand och tog en
liten bit ur kammen och åt och lade med sin egen hand det som
var kvar i Asenats mun och sade till henne: "Ät!" och hon åt.
Och ängeln sade till henne: "Se, nu har du ätit livets bröd och
druckit odödlighetens bägare och blivit smord med
oförgänglighetens salva; se, nu frambringar ditt kött livets
blommor ur den Mestas källa. Höga, och dina ben skall göras
feta som cederträna i Guds njutningsparadis, och outtröttliga
krafter skall upprätthålla dig; därför skall din ungdom inte se
ålderdom, inte heller skall din skönhet försvinna för evigt, utan
du skall vara som en mur. allas moderstad." Och ängeln
hetsade upp kammen, och många bin reste sig ur den där
kammens celler, och cellerna var otaliga, tiotusentals
tiotusentals och tusentals tusentals. Och även bina voro vita
som snö, och deras vingar som purpurrött och karmosinröd
och som scharlakansröd; och de hade också skarpa stick och
skadade ingen. Då omringade alla dessa bin Asenath från
fötter till huvud, och andra stora bin som deras drottningar
reste sig från cellerna, och de cirklade runt på hennes ansikte
och på hennes läppar och gjorde en kam på hennes mun och
på hennes läppar som en kam som lägg dig framför ängeln;
och alla dessa bin åt av kammen som var på Asenats mun. Och
ängeln sade till bina: "Gå nu till er plats." Då reste sig alla bin
och flög och begav sig till himlen; men så många som ville
skada Asenat föll alla på jorden och dog. Och därpå sträckte
ängeln sin stav över de döda bina och sade till dem: "Stå upp
och gå också ni till er plats." Då reste sig alla döda bin och
gick in i gården som gränsade till Asenats hus och tog sitt
boende på de fruktbärande träden.
Michael åker.
17. Och ängeln sade till Asenat: "Har du sett detta?" Och hon
sade: "Ja, min herre, jag har sett allt detta." Den gudomliga
ängeln säger till henne: "Så skall alla mina ord och fint linne
vara sammanvävda med guld, och en krona av guld var på var
och en av dem, många som jag har talat till dig i dag." Då
räckte Herrens ängel för tredje gången fram sin högra hand
och rörde vid sidan av kammen, och genast kom eld upp från

7. bordet och förtärde kammen, men bordet skadade inte ett
dugg. Och när mycket doft hade kommit fram ur kammens
bränning och fyllde kammaren, sade Asenath till den
gudomliga ängeln: "Herre, jag har sju jungfrur som har fostrats
upp med mig från min ungdom och föddes en natt med mig. ,
som väntar på mig, och jag älskar dem alla som mina systrar.
Jag ska kalla dem och du ska välsigna dem också, precis som
du välsignar mig." Och ängeln sade till henne: "Kalla på dem."
Då kallade Asenat till sig de sju jungfrurna och ställde dem
framför ängeln, och ängeln sade till dem: "Herren, Gud, den
Högste, skall välsigna er, och ni skall vara tillflyktsdelarna i
sju städer och alla de utvalda i den staden som bor.
tillsammans skall vila över dig för evigt." Och efter dessa
saker säger den gudomliga ängeln till Asenat: "Ta bort detta
bord." Och när Asenath vände sig om för att ta bort bordet,
gick han genast bort från hennes ögon, och Asenath såg som
en vagn med fyra hästar som gick österut till himlen, och
vagnen var som en eldslåga och hästarna som blixtar , och
ängeln stod ovanför den vagnen. Då sade Asenath: "Dum och
dåraktig är jag, den ödmjuke, för att jag har talat som att en
man kom in i min kammare från himlen! Jag visste inte att Gud
kom in i den; och se, nu går han tillbaka till himlen för att hans
plats." Och hon sade i sig själv: "Var nådig, Herre, mot din
tjänarinna och skona din tjänarinna, ty för min del har jag i
okunnighet talat för dig inför dig."
Asenaths ansikte förvandlas.
18. Och medan Asenath ännu talade dessa ord till sig själv, se!
en ung man, en av Josefs tjänare, sade: "Josef, Guds mäktige
man, kommer till dig i dag." Och genast kallade Asenat på
tillsyningsmannen över hennes hus och sade till honom:
"Skynda dig och förbered mitt hus och gör i ordning en god
middag, för den Josef, Guds mäktige man, kommer till oss i
dag." Och tillsyningsmannen över huset när han såg henne (ty
hennes ansikte hade vikit sig undan de sju dagarnas nöd och
gråt och avhållsamhet) bedrövades och grät. och han tog tag i
hennes högra hand och kysste den ömt och sade: "Vad är det
med dig, min fru, att ditt ansikte är så krympt?" Och hon sade:
"Jag har haft stor smärta i mitt huvud, och sömnen vek från
mina ögon." Då gick husets tillsyningsman bort och gjorde i
ordning huset och middagen. Och Asenat kom ihåg ängelns
ord och hans föreskrifter och skyndade sig och gick in i hennes
andra kammare, där kistorna med hennes utsmyckning fanns,
och öppnade sin stora kista och tog fram sin första mantel som
en blixt för att se och ta på den; och hon omgjorde sig också
med en bälte, ljus och kunglig, av guld och ädelstenar, och på
sina händer satte hon armband av guld och på sina fötter
gyllene buskar och en dyrbar prydnad om hennes hals och en
guldkrans satte hon omkring hennes huvud; och på kransen
som på dess framsida fanns en stor safirsten, och runt den stora
stenen sex dyrbara stenar, och med en mycket underbar mantel
beslöjade hon sitt huvud. Och när Asenat kom ihåg orden av
tillsyningsmannen över hennes hus, för att han sade till henne
att hennes ansikte hade krympt, blev hon mycket bedrövad och
stönade och sade: "Ve mig, den ödmjuke, eftersom mitt
ansikte är krympt. Josef kommer att se mig så, och jag kommer
att göras till intet av honom." Och hon sade till sin tjänarinna:
"För mig rent vatten från källan." Och när hon hade tagit fram
det, hällde hon ut det i bassängen, och när hon böjde sig ned
för att tvätta sitt ansikte, såg hon sitt eget ansikte lysa som
solen, och hennes ögon som morgonstjärnan när den går upp
och hennes kinder som en stjärna på himlen och hennes läppar
som röda rosor, håren på hennes huvud var som vinstocken
som blommar bland hans frukter i Guds paradis, hennes hals
som en allsidig cypress. Och Asenath, när hon såg detta,
förundrade sig över synen och gladde sig med mycket stor
glädje och tvättade inte sitt ansikte, ty hon sa: "Jag ska inte
tvätta bort denna stora och vackra skönhet."
Tillsyningsmannen över hennes hus kom då tillbaka för att
säga till henne: "Allt är gjort som du har befallt." och när han
såg henne, fruktade han mycket och greps av darrande länge,
och han föll för hennes fötter och började säga: "Vad är detta,
min älskarinna? Vad är det för skönhet som omger dig som är
stor och förunderligt? Har Herren, himlens Gud, utvalt dig till
brud åt sin son Josef?
Joseph återvänder och tas emot av Asenath.
19. Och medan de ännu talade detta, kom en pojke och sade
till Asenat: "Se, Josef står framför dörrarna till vår gård." Då
skyndade Asenat och gick ner för trappan från sitt loft med de
sju jungfrurna för att möta Josef och ställde sig på verandan
till hennes hus. Och när Josef kom in i gården, stängdes
portarna och alla främlingar stannade utanför. Och Asenat
gick ut från verandan för att möta Josef, och när han såg henne
förundrade han sig över hennes skönhet och sade till henne:
"Vem är du, flicka? Säg mig snabbt." Och hon sade till honom:
"Jag, herre, är din tjänarinna Asenath; alla avgudar har jag
kastat bort från mig, och de gick under. Och en man kom till
mig i dag från himlen och gav mig livets bröd, och jag åt och
Jag drack en välsignad bägare, och han sade till mig: 'Jag har
gett dig som brud åt Josef, och han själv skall vara din
brudgum för evigt, och ditt namn skall inte heta Asenat, utan
det skall heta "Stad av Tillflykt", och Herren Gud skall regera
över många folk, och genom dig skola de söka skydd hos Gud,
den Högste.' Och mannen sade: 'Jag vill också gå till Josef, så
att jag kan tala dessa ord i hans öron om dig.' Och nu vet du,
herre, om den mannen har kommit till dig och om han har talat
till dig om mig." Då sade Josef till Asenat: ''Välsignad är du,
kvinna, av Gud, den Högste, och välsignat är ditt namn för
evigt, för att Herren Gud har lagt grunden till dina murar, och
den levande Guds söner skall bo i din tillflyktsstad, och Herren
Gud skall regera över dem för evigt. Ty den mannen kom från
himlen till mig i dag och sade dessa ord till mig om dig. Och
kom nu hit till mig, du jungfru och ren, och varför står du långt
borta? "Då sträckte Josef ut sina händer och omfamnade
Asenat och Asenat Josef, och de kysste varandra länge, och
båda levde igen i sin ande. Och Josef kysste Asenat och gav
henne livets ande, sedan andra gången han gav henne
vishetens ande, och tredje gången kysste han henne ömt och
gav henne sanningens ande.
Pentephres återvänder och vill trolova Asenat med Josef,
men Josef bestämmer sig för att be Farao om hennes hand.
20. Och när de hade knutit varandra runt en lång tid och
sammanflätat sina händers kedjor, sade Asenath till Josef:
"Kom hit, herre, och gå in i vårt hus, för att jag från min sida
har förberett vårt hus och en fantastisk middag." Och hon grep

8. hans högra hand och förde honom in i sitt hus och satte honom
på sin faders Pentephres stol; och hon kom med vatten för att
tvätta hans fötter. Och Josef sade: "Låt en av jungfrurna
komma och tvätta mina fötter." Och Asenat sade till honom:
Nej, herre, ty hädanefter är du min herre och jag är din
tjänarinna. Och varför söker du detta, att en annan jungfru
skulle tvätta dina fötter? för att dina fötter är mina fötter och
dina händer mina händer och din själ min själ, och en annan
ska inte tvätta dina fötter." Och hon tvingade honom och
tvättade hans fötter. Då tog Josef tag i hennes högra hand och
kysste henne ömt. och Asenat kysste hans huvud ömt, och
därpå satte han henne vid hans högra hand. Hennes far och
mor och hela hennes släkt kom då från deras arvedel, och de
såg henne sitta hos Josef och klädd i en bröllopsdräkt.
förundrade sig över hennes skönhet och gladde sig och
förhärligade Gud som gör de döda levande. Och efter detta åt
och drack de, och alla hade jublat, och Pentephres sade till
Josef: "I morgon kommer jag att kalla alla furstar och satraper
i hela landets land. Egypten, och du skall göra ett bröllop åt
dig, och du skall ta min dotter Asenat till hustru." Men Josef
sade: "I morgon går jag till konungen Farao, för att han själv
är min far och har utsett mig till härskare över hela detta land.
och jag skall tala till honom om Asenat, och han skall ge mig
henne till hustru." Och Pentephres sade till honom: "Gå i frid."
Joseph gifter sig med Asenath.
21. Och Josef stannade den dagen hos Pentephres, och han
gick inte in till Asenat, därför att han var van att säga: "Det är
inte lämpligt för en man som tillber Gud att ligga med sin
hustru före sitt bröllop." Och Josef stod tidigt upp och gick till
Farao och sade till honom: "Ge mig Asenat, dotter till
Pentephres, präst i Heliopolis, till hustru." Och Farao gladde
sig med stor glädje, och han sade till Josef: "Se, har inte denna
varit trolovad med dig till hustru från evighet? Låt henne
därför vara din hustru hädanefter och till evig tid." Då sände
Farao och kallade Pentephres, och Pentephres förde Asenat
och ställde henne inför Farao; och när Farao såg henne
förundrades han över hennes skönhet och sade: ''Herren,
Josefs Gud, skall välsigna dig, barn, och denna din skönhet
skall förbli i evighet, för att Herren, Josefs Gud, har utvalt dig
till brud åt honom. Josef är som den Högstes son, och du skall
kallas hans brud hädanefter och för evigt." Och efter detta tog
Farao Josef och Asenat och satte guldkransar på deras
huvuden, som fanns i hans hus från forna tider och från forna
tider. forna tider, och Farao satte Asenat vid Josefs högra hand.
Och Farao lade sina händer på deras huvuden och sade:
"Herren, Gud, den Högste skall välsigna er och föröka er och
förhärliga och förhärliga er till evig tid." Då vände Farao dem
om. att möta varandra och föra dem mun till mun, och de
kysste varandra. Och Farao gjorde ett bröllop åt Josef och en
stor middag och mycket att dricka under sju dagar, och han
kallade samman alla Egyptens furstar och alla kungar i
Egypten. nationer, efter att ha utropat i Egyptens land och sagt:
"Varje man som utför arbete under de sju dagar som Josefs
och Asenats bröllop ägde rum skall förvisso dö." Och medan
bröllopet pågick och när middagen var slutade, gick Josef in
till Asenat, och Asenat blev havande med Josef och födde
Manasse och hans bror Efraim i Josefs hus.
Asenath presenteras för Jacob.
22. Och när de sju åren av överflöd hade förflutit, började de
sju åren av hungersnöd komma. Och när Jakob fick höra talas
om sin son Josef, kom han till Egypten med hela sin släkt
under hungersnödens andra år, i andra månaden, den
tjugoförsta i månaden, och bosatte sig i Gosen. Och Asenat
sade till Josef: ''Jag vill gå och träffa din far, ty din fader Israel
är som min fader och Gud. Och Josef sade till henne: ''Du skall
gå med mig och se min fader." Och Josef och Asenat kom till
Jakob i landet Gosen, och Josefs bröder mötte dem och hyllade
dem på deras ansikten på jorden. båda gick in till Jakob, och
Jakob satt på sin säng, och han var själv en gammal man i en
lustig ålderdom.Och när Asenat såg honom, förundrade hon
sig över hans skönhet, ty att Jakob var oerhört vacker att se
och hans ålderdom som en vacker mans ungdom, och hela
hans huvud var vitt som snö, och håren på hans huvud var alla
mycket täta och tjocka, och hans skägg vitt ända till bröstet,
hans ögon glada och glittrande, hans senor och hans axlar och
hans armar som en ängel, hans lår och vader och hans fötter
som en jätte. Då Asenat såg honom så, förundrades hon och
föll ner och hyllade sig på hennes ansikte på jorden. Josef: "Är
det här min svärdotter, din fru? Välsignad skall hon vara av
Gud, den Högste." Då kallade Jakob till sig Asenat och
välsignade henne och kysste henne ömt, och Asenat sträckte
ut sina händer och tog tag i Jakobs hals och hängde på hans
hals och kysste honom ömt. Och efter dessa de åt och drack,
och därefter gick både Josef och Asenat till sitt hus, och
Simeon och Levi, Leas söner, ensamma förde dem ut, men
Bilhas och Silpas söner, Leas och Rakels tjänarinnor, förenade
sig inte då de förde fram dem, därför att de avundades och
avskydde dem. Och Levi var till höger om Asenat och Simeon
till vänster om henne. Och Asenat tog tag i Levis hand, för att
hon älskade honom mycket över alla Josefs bröder och som en
profet och en tillbedjare av Gud och en som fruktade Herren,
ty han var en förståndig man och en profet från den Högste,
och han såg själv brev skrivna i himlen och läste dem och
uppenbarade dem för Asenat i det fördolda, ty att Levi själv
också älskade Asenat mycket. och såg platsen för hennes vila
i det högsta.
Faraos son försöker förmå Simeon och Levi att döda Josef.
23. Och det hände sig när Josef och Asenat gick förbi, när de
gick till Jakob, att Faraos förstfödde son såg dem från muren,
och när han såg Asenat, blev han galen på henne på grund av
hennes överlägsna skönhet. Då sände Faraos son bud och
kallade Simeon och Levi till sig; och när de kom och ställde
sig framför honom, sade Faraos förstfödde son till dem: "Jag
för min del vet att ni i dag är mäktiga män över alla människor
på jorden, och med dessa era högra händer blev shekemiternas
stad störtad. , och med era två svärd blev 30 000 krigare
nedhuggna, och jag skall i dag ta er till mig som följeslagare
och ge er mycket guld och silver och tjäna män och tjänarinnor
och hus och stora arvedelar, och strida på min sida och göra
mig godhet för det har jag fått stort trots av din bror Josef,
eftersom han själv tog Asenat till hustru, och denna kvinna var
trolovad med mig sedan gammalt. Och kom nu med mig, så
skall jag strida mot Josef för att döda honom med mitt svärd.
och jag skall ta Asenat till hustru, och ni skall vara för mig

9. som bröder och trogna vänner. Men om ni inte lyssnar på mina
ord, kommer jag att döda er med mitt svärd." Och när han hade
sagt detta, drog han fram sitt svärd och visade det för dem.
Och Simeon var en djärv och djärv man, och han tänkte lägga
sin högra hand på sitt svärdsfäste och dra det ur skidan och slå
Faraos son för att han hade talat hårda ord till dem. Levi såg
då sitt hjärtas tanke, eftersom han var en profet, och han
trampade med sin fot på Simeons högra fot och tryckte på den
och undertecknade honom att upphöra med sin vrede. Och
Levi sade tyst till Simeon: "Varför är du vred på den här
mannen? Vi är män som tillber Gud och det är inte lämpligt
för oss att ge ont med ont." Då sade Levi öppet med mildhet i
hjärtat till Faraos son: "Varför talar vår herre dessa ord? Vi är
män som tillber Gud, och vår fader är en vän med Gud, den
Högste, och vår bror är som en Guds son. Och hur Skall vi
göra detta onda, att synda inför vår Guds och vår fader Israels
och vår broder Josefs ögon? Och hör nu mina ord: Det är inte
lämpligt för en man som tillber Gud att skada någon i och om
någon vill skada en man som tillber Gud, så hämnar sig den
som tillber Gud inte på honom, för att det inte finns något
svärd i hans händer.Och akta dig för att mer tala dessa ord om
vår broder Josef. Men om du förblir i ditt onda råd, se, våra
svärd dras mot dig." Då drog Simeon och Levi sina svärd ur
sina slidor och sade: "Ser du nu dessa svärd? Med dessa två
svärd straffade Herren shekemiternas förakt, varmed de gjorde
trots Israels barn genom vår syster Dina, som Sikem den
Hamors son orenad." Och Faraos son, när han såg de dragna
svärden, fruktade oerhört och darrade över hela sin kropp, för
att de glittrade som en eldslåga, och hans ögon blevo mörka,
och han föll på sitt ansikte på jorden under deras fötter. Då
sträckte Levi ut sin högra hand och tog tag i honom och sade:
"Stå upp och frukta inte, akta dig bara för att mer tala något
ont om vår bror Josef." Så gick både Simeon och Levi ut
framför hans ansikte.
Faraos son konspirerar med Dan och Gad för att döda
Josef och ta Asenat.
24. Faraos son fortsatte sedan att vara full av rädsla och sorg
över att han fruktade Josefs bröder, och återigen blev han
ytterst galen på grund av Asenats skönhet och sörjde mycket.
Då säger hans tjänande män i hans öra: "Se, Bilhas söner och
Silpas söner, Leas och Rakels tjänarinnor, Jakobs hustrur, äro
i stor fiendskap mot Josef och Asenat och hatar dem; dessa
skall vara dig i allt enligt din vilja." Då sände Faraos son direkt
budbärare och kallade på dem, och de kom till honom vid
nattens första timme, och de stodo framför honom, och han
sade till dem: ''Jag har fått veta av många att ni är mäktiga män.
Och Dan och Gad, de äldre bröderna, sade till honom: "Låt nu
min herre tala till sina tjänare vad han vill, så att dina tjänande
män kan höra och vi kan göra enligt din vilja." Då gladde sig
Faraos son med mycket stor glädje och sade till sina tjänande
män: "Träck dig nu ett kort tillfälle från mig, för att jag har ett
hemligt tal att hålla med dessa män." Och de drog sig alla
tillbaka. Då ljög Faraos son, och han sade till dem: "Se! nu är
välsignelse och död framför era ansikten; ta därför emot
välsignelsen hellre än döden, eftersom ni är mäktiga män och
kommer inte att dö som kvinnor; men var modiga och hämnas
er på era fiender. Ty jag har hört din bror Josef säga till min
fader Farao: "Dan och Gad och Naftali och Aser är inte mina
bröder, utan barn till min faders tjänarinnor; därför väntar jag
på min faders död och skall utplåna dem från jorden och all
deras ström, för att de inte skulle få ärva med oss, eftersom de
är tjänarinnornas barn. Ty även dessa sålde mig till
ismaeliterna, och jag skall åter betala dem efter deras ondska
som de begått ogudaktigt mot mig; endast min fader skall dö
." Och min far Farao berömde honom för detta och sade till
honom: "Du har talat väl, barn. Ta därför ifrån mig mäktiga
män och gå emot dem enligt vad de gjort mot dig, så skall jag
vara en hjälpare för dig. " Och när Dan och Gad hörde detta
från Faraos son, blev de mycket bekymrade och bedrövade
mycket, och de sade till honom: "Vi ber dig, Herre, hjälp oss,
ty hädanefter är vi dina slavar och tjänare och kommer att dö
med dig ." Och Faraos son sade: "Jag skall vara en hjälpare för
er om ni också lyssnar på mina ord." Och de sade till honom:
"Befall oss vad du vill, så skall vi göra enligt din vilja." Och
Faraos son sade till dem: "Jag skall dräpa min fader Farao i
natt, ty den Farao är som Josefs fader och sade till honom att
han skulle hjälpa er mot er; och I döda Josef, och jag skall ta
mig Asenat till hustru. , och ni skall vara mina bröder och
medarvingar till alla mina ägodelar. Gör bara detta." Och Dan
och Gad sade till honom: "Vi är dina tjänare i dag och vi
kommer att göra allt som du har befallt oss. Och vi har hört
Josef säga till Asenat: Gå i morgon till vår arvedel, för det är
årgången, och han sände sex hundra mäktiga män i krig med
henne och femtio föregångare. Hör därför nu till oss, så skall
vi tala till vår herre." Och de talade till honom alla sina
hemliga ord. Då gav Faraos son de fyra bröderna fem hundra
man var och en och utnämnde dem till deras hövdingar och
ledare. Och Dan och Gad sade till honom: "Vi är dina tjänande
män i dag och vi kommer att göra allt som du har befallt oss,
och vi kommer att gå ut om natten och ligga på lur i ravinen
och gömma oss i vassens snår. och ta med dig femtio
bågskyttar på hästar och gå långt framför oss, så kommer
Asenat och faller i våra händer, och vi skola hugga ned de män
som är med henne, och hon själv skall fly i förväg med sin
vagn och fall i dina händer, och du skall göra med henne som
din själ vill; och efter detta skall vi döda Josef, medan han
sörjer Asenat; likaså skola vi döda hans barn inför hans ögon."
Då blev Faraos förstfödde son, när han hörde detta, mycket
glad, och han sände ut dem och två tusen stridsmän med dem.
Och när de kom till ravinen gömde de sig i vassens snår, och
de delade sig i fyra grupper och intog sin plats på andra sidan
av ravinen som i den främre delen av femhundra man på denna
sida av vägen. och på den, och på den närmaste sidan av
ravinen, blev resten kvar, och de intog också sin plats i
vasssnåret, femhundra man på denna sida och på vägen; och
mellan dem var en bred och bred väg.
Faraos son går för att döda sin far, men blir inte insläppt.
Naftali och Asher protesterar till Dan och Gad mot
konspirationen.
25. Då stod Faraos son upp samma natt och kom till sin fars
sängkammare för att döda honom med svärdet. Hans fars
vakter hindrade honom från att komma in till sin far och sade
till honom: "Vad befaller du, herre?" Och Faraos son sade till
dem: "Jag vill träffa min far, för det ska jag samla årgången av
min nyplanterade vingård." Och vakterna sade till honom:
"Din far lider smärta och har legat vaken hela natten och vilar

10. nu, och han sade till oss att ingen skulle komma in till honom,
inte ens om det är min förstfödde son." Och när han hörde detta
gick han bort i vrede och tog genast femtio beridna bågskyttar
och gick bort framför dem, såsom Dan och Gad hade sagt till
honom. Och de yngre bröderna Naftali och Aser talade till sina
äldre bröder Dan och Gad och sade: "Varför gör ni återigen
ondska mot er fader Israel och mot er bror Josef? Och Gud
bevarar honom som en ögonsten. Sålde ni inte Josef en gång,
och han är idag kung över hela Egyptens land och matgivare.
Om ni nu åter vill göra ondska mot honom, skall han ropa till
den Högste, och han skall sända eld från himlen och den
kommer att förtära dig, och Guds änglar kommer att strida mot
dig." Då blev de äldre bröderna vredgade mot dem och sade:
"Och ska vi dö som kvinnor? Långt vare det." Och de gick ut
för att möta Josef och Asenat.
Konspiratörerna dödar Asenaths vakter och hon flyr.
26. Och Asenat stod upp på morgonen och sade till Josef: "Jag
går till vår arvedel som du har sagt, men min själ fruktar
mycket för att du skiljer dig från mig." Och Josef sade till
henne: "Var vid gott mod och var inte rädd, utan gå hellre bort
med glädje, i rädsla för ingen som helst, för att Herren är med
dig och han själv kommer att bevara dig som en ögonsten från
alla ondska. Och jag skall bereda mig att ge mat och ge till alla
män i staden, och ingen skall omkomma av hunger i Egyptens
land." Sedan gav sig Asenat iväg på sin väg, och Josef för att
få mat. Och när Asenat nådde platsen för ravinen med de sex
hundra männen, kom plötsligt de som var med Faraos son ut
ur sitt bakhåll och gick i strid med dem som var med Asenat,
och högg ner dem alla med sina svärd och alla hennes
föregångare dödade de, men Asenat flydde med sin vagn. Då
visste Levi, Leas son, allt detta som en profet och berättade för
sina bröder om Asenats fara, och genast tog var och en av dem
sitt svärd på sin lår och sina sköldar på sina armar och spjuten
i sina högra händer och förföljde efter Asenath med stor fart.
Och när Asenath flydde tidigare, se! Faraos son mötte henne
och femtio ryttare med honom, och när Asenat såg honom,
greps hon av mycket stor fruktan och darrade, och hon
åkallade Herrens, sin Guds, namn.
Männen med Faraos son och de med Dan och Gad dödas;
och de fyra bröderna flydde till ravinen och deras svärd
fälldes ur deras händer.
27. Och Benjamin satt med henne på vagnen på högra sidan;
och Benjamin var en stark pojke på omkring nitton år, och över
honom var outsäglig skönhet och kraft som en lejonung, och
han var också en som fruktade Gud oerhört. Då hoppade
Benjamin ned från vagnen och tog en rund sten från ravinen
och fyllde sin hand och kastade mot Faraos son och slog hans
vänstra tinning och sårade honom med ett svårt sår, och han
föll från sin häst på jorden till hälften. död. Därefter sprang
Benjamin upp på en klippa och sade till Asenats vagnsman:
''Ge mig stenar från ravinen. son, alla stenarna sjunkit in
genom deras tempel. Då förföljde Leas söner, Ruben och
Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon, efter de män som
hade legat i lur mot Asenat och föllo oförsiktigt över dem och
högg ner dem alla. Och de sex männen dödade två tusen
sjuttiosex män. Och Bilhas och Zilpas söner flydde från deras
ansikte och sade: "Vi har omkommit i händerna på våra
bröder, och faraos son har också dött genom Benjamins hand.
pojken och alla som var med honom omkom av pojken
Benjamins hand. Kom därför, kom, låt oss döda Asenat och
Benjamin och fly till snåren av dessa vass." Och de kom emot
Asenat med sina dragna svärd täckta av blod. När Asenat såg
dem fruktade hon mycket och sade: "Herre Gud, som gjorde
mig levande och räddade mig från avgudarna och dödens
fördärv, precis som du sade till mig att min själ skall leva för
evigt, rädda mig nu också från dessa ogudaktiga män." Och
Herren Gud hörde Asenats röst och genast svärden av
motståndarna föll från sina händer på jorden och förvandlades
till aska.
Dan och Gad skonas på Asenaths bön.
28. När Bilhas och Silpas söner såg det märkliga underet som
hade utförts, fruktade de och sade: "Herren strider mot oss för
Asenats vägnar." Då föll de ned på sina ansikten på jorden och
hyllade Asenat och sade: "Förbarma dig över oss, dina tjänare,
för att du är vår älskarinna och drottning. Vi begick onda
handlingar mot dig och mot vår bror Josef, men Herren
belönade oss efter våra gärningar. Därför ber vi, dina tjänare,
förbarma dig över oss de ödmjuka och eländiga och rädda oss
ur våra bröders händer, för att de kommer att hämnas av det
otroliga som gjorts mot dig och deras svärd äro mot oss. Var
därför nådig mot dina tjänare, frun, inför dem." Och Asenath
sade till dem: "Var vid gott mod och var inte rädda för era
bröder, för att de själva är män som tillber Gud och fruktar
Herren; men gå in i snåren av dessa vassar tills jag skall blidka
dem för er skull. och uppehåll deras vrede på grund av de stora
brott som ni från er sida har vågat begå mot dem. Men Herren
ser och döm mellan mig och er." Då flydde Dan och Gad in i
vassens snår; och deras bröder, Leas söner, kom springande
som hjortar med stor hast mot dem. Och Asenat steg ned från
vagnen som var hennes dold och gav dem sin högra hand med
tårar, och de själva föll ner och hyllade henne på jorden och
grät med hög röst. och de fortsatte att be sina bröder, tjänarnas
söner, att de skulle döda dem. Och Asenath sade till dem: "Jag
ber er, skona era bröder och återgäld dem inte ondska med ont.
Ty Herren räddade mig från dem och krossade deras dolkar
och svärd ur deras händer, och se, de har smält och blevo
brändes till aska på jorden som vax från eld, och detta är
tillräckligt för oss att Herren strider för oss mot dem. Därför
skonar ni era bröder, för att de är era bröder och er fader Israels
blod." Och Simeon sade till henne: "Varför talar vår älskarinna
goda ord för hennes fienders räkning? Nej, men vi kommer att
hugga ner dem lem från lem med våra svärd, för att de tänkte
ut onda saker om vår bror Josef och vår fader Israel och mot
dig, vår älskarinna, idag." Då sträckte Asenat ut sin högra hand
och rörde vid Simeons skägg och kysste honom ömt och sade:
"Inte något sätt, broder, bekost din nästa ondska med ont, för
att Herren trots detta kommer att hämnas. De själva, du vet, är
din bröder och din faders Israels avkomma, och de flydde långt
bort från ditt ansikte. Ge dem därför förlåtelse." Då gick Levi
fram till henne och kysste hennes högra hand ömt, för att han
visste att hon ville rädda männen från deras bröders vrede, så
att de inte skulle döda dem. Och de själva var nära till hands i
vassvallets snår, och hans broder Levi, som visste detta,

11. förkunnade det inte för sina bröder, ty han fruktade att de i sin
vrede skulle hugga ner sina bröder.
Faraos son dör. Farao dör också och Josef efterträder
honom.
29. Och Faraos son reste sig från jorden och satte sig upp och
spottade blod ur hans mun; ty blodet rann ner från hans tinning
in i hans mun. Och Benjamin sprang fram till honom och tog
sitt svärd och drog det ur Faraos sons skida (ty Benjamin hade
inte svärd på låret) och ville slå Faraos son på bröstet. Då
sprang Levi fram till honom och tog hans hand och sade: "Gör
inte på något sätt, broder, för att vi är män som tillber Gud,
och det är inte lämpligt för en man som tillber Gud att göra
ondska för ond, inte att trampa på en som har fallit, inte heller
för att krossa hans fiende ända till döden. Och lägg nu tillbaka
svärdet på hans plats och kom och hjälp mig, och låt oss bota
honom från detta sår, och om han lever, han kommer att vara
vår vän och hans far Farao kommer att vara vår far." Då lyfte
Levi upp Faraos son från jorden och tvättade bort blodet från
hans ansikte och band ett förband över hans sår och satte
honom på sin häst och förde honom till sin far Farao och
berättade för honom allt som hade hänt och hänt. Och Farao
reste sig från sin tron och hyllade Levi på jorden och
välsignade honom. Sedan, när tredje dagen hade gått, dog
Faraos son av stenen med vilken han sårades av Benjamin.
Och Farao sörjde mycket över sin förstfödde son, varifrån
farao av sorgen blev sjuk och dog efter 109 år, och han
lämnade sitt diadem till den helt vackra Josef. Och Josef
regerade ensam i Egypten i 48 år; och efter dessa saker gav
Josef tillbaka diademet till Faraos yngre barn, som låg vid
bröstet när den gamle Farao dog. Och Josef var därefter far till
Faraos yngre barn i Egypten till hans död, och prisade och
prisade Gud.