Uppsats 0706

STOCKHOLMS UNIVERSITET
Ekonomisk-historiska institutionen
Skogsindustrins import av rundvirke under perioden mellan 1945 och 2005.
PK-uppsats Vt. 2007
Författare: Peter Forssman
Handledare: Ronny Pettersson
Seminarieledare: Gunilla Peterson
Nyckelord: Rundvirke, virkesbalans, virkesförsörjning
1

Innehållsförteckning.
1.1 Inledning s 3
1.2 Syfte- och frågeställning s 4
1.3 Tidigare forskning s 4
1.4 Källmaterial s 8
1.5 Avgränsningar och disposition s 9
2. Svensk skogsindustri svenskt skogsbruk och svensk skogspolitik omvandling under
efterkrigstiden s 10
2.1 Svensk skogsindustri s 10
2.2 Svenskt skogsbrukssätt s 11
2.3 Svensk skogspolitik s 13
3. Svensk virkesmarknaden under efterkrigstiden s 14
3.1 Virkesmarknaden under efterkrigstiden s 14
3.2 Förhandlingar på virkesmarknaden s 14
3.3 Virkesmarknadens oligopolistiska struktur s 15
4. Utredningsläget rörande virkesförsörjningen och Svensk import av rundvirke under
efterkrigstiden s 16
4.1 Inledning s 16
4.2 Virkesförsörjningen och rundvirkesimport under efterkrigstiden s 16
4.3 Sammanfattning virkesförsörjningen och rundvirkesimporten under
Efterkrigstiden s 25
5. Allmänt om import av rundvirke under efterkrigstiden s 26
5.1 Förbrukningen av rundvirke under efterkrigstiden s 26
5.2 Tillväxten av rundvirke i virkesförrådet under efterkrigstiden s 28
5.3 Avverkningar av rundvirke under efterkrigstiden s 30
5.4 Sveriges utrikeshandel med rundvirke under efterkrigstiden s 31
5.5 Svenska export- och importpris på rundvirke under efterkrigstiden s 34
5.6 Importen av massaflis s 35
5.7 Rundvirkesmarknaden under efterkrigstiden s 36
6.0 Modo och SCAs import av rundvirke under efterkrigstiden s 37
6.1 MoDos virkesförsörjning före 1950 s 37
6.2 MoDos virkesförsörjning under efterkrigstiden s 37
6.3 MoDos import av rundvirke under efterkrigstiden s 39
6.4 SCAs import av rundvirke under efterkrigstiden s 41
6.4.1 SCAs virkesförsörjning före 1950 s 41
6.4.2 SCAs virkesförsörjning under efterkrigstiden s 41
6.4.3 SCAs import av rundvirke under efterkrigstiden s 43
6.5 MoDo och SCAs virkesförsörjning och import av rundvirke under efterkrigstiden s 43
7.0 Sammanfattande resultat s 44
Käll- och litteraturförteckning s 46
2

1.1. Inledning
Skogsnäringen var en av de viktigaste branscherna i den första industrialiseringsfasen under perioden
1850 – 1890 där Norrland och svensk skogsindustri betydde mycket. Skogsindustrins andel av
Sveriges totala exportvärde steg från 15% till 51% mellan 1846-1850 och 1866-1870. Norrlands andel
av Sveriges totala export av sågade trävaror steg till 80% 1866-1870.1
Skogsindustrin har varit den
näringsgren som stått för den största andelen av Sveriges nettoexport2
av industriprodukter under hela
efterkrigstiden och är således en av de näringsgrenar som har betytt mest för uppbyggandet av
välfärdskapitalismen.3
Exporten av sågade varor ökade efter nedgången under andra världskriget och
hyvlade varor producerades för hemmamarknaden. Massa- och pappersindustrin expanderade starkare
än sågverksindustrin på grund av efterfrågan på virkesråvara. Den integration mellan olika grenar av
skogsindustrin som ägde rum under efterkrigstiden rörde biprodukter från sågverk till massaindustrin
och massaindustrins leveranser av massa till pappersindustrin.4
Mekaniseringen av skogsbruket och
stordrift påbörjades under efterkrigstiden med koncentration som inleddes på 1960-talet med ökade
avverkningar. På 1970-talet försämrades utsikterna i skogsbruket i takt med det försämrade
ekonomiska läget då skogsnäringen blev olönsam på grund av högre kostnader i Sverige än i de
viktigaste konkurrentländerna. Massa-, pappers- och sågverksindustriernas utbyggnad hindrades av
virkesbristen och under första hälften av 1980-talet var tillståndet på virkesmarknaden turbulent. Köp
av små kvantiteter av rundvirke utomlands blev en företagsstrategi för att pressa ned priset.
Virkesutbudet hos enskilda skogsägare låg i fokus för den skogspolitiska debatten på 1980-talet och
virke importerades till Sverige. På 1990-talet ökade importen trots ett ökat virkesuttag och stigande
virkesförråd då utländskt virke var billigare än det svenska.5
Den så kallade svenska modellen6
föreligger på det skogliga området med skogsindustrins
råvarubehov och fackföreningarnas vilja att säkra sina medlemmars sysselsättning. Således har en
samsyn på det skogliga området förelegat. De intressegemenskaper som förelåg var bland annat
skogsbolagens vilja att öka sin produktion och fackföreningarnas vilja att hålla sina medlemmar
sysselsatta. De intressekonflikter som förelåg var bland annat att regeringen stöttade skogsbolagen
samt att fackföreningar och att småskogsbruket kom i kläm när storskogsbruket köpte upp skogsmark.
Koalitionsparterna socialdemokraterna och Bondeförbundet hade på 1950-talet också olika syn i
frågan där Bondeförbundet stödde småskogsbruket.7
1
Hasslum (1993), s. 27.
2
Bruttoexport minus bruttoimport och följande bytesbalanssaldo.
3
Skogsstatistisk årsbok (2004), s. 244.
4
Svensk skogsindustri i omvandling Del 1 (1971), s. 68-102, 295-385 & Del 2 s. 9-35 & 50-69.
5
Luhr & Wirten (1991), s. 9-61.
6
En form av korporativism mellan stat, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
7
Eliasson & Hamilton (1999), s. 83-93.
3

1.2. Syfte- och frågeställningar
En övergripande frågeställning för hela uppsatsen skulle kunna formuleras på följande sätt:
Hur har virkesförsörjningens problem sett ut? Vilken roll har importen spelat enligt offentliga
utredningars bedömningar av virkesförsörjningen på lång sikt för hela landet? Hur har MoDo och
SCA:s strategier i virkesförsörjningsfrågan sett ut under efterkrigstiden?
En första uppgift är att gå igenom källmaterialet och följa offentliga utredningarnas bedömning av
virkesförsörjningen och importens roll i denna under efterkrigstiden. Jag avser att följa offentliga
utredningarnas bedömningar av virkesförsörjningen och importens roll i denna under efterkrigstiden.
Med virkesförsörjningsproblematiken avses inhemsk virkesförsörjning av rundvirke såsom
avverkningar och importen av rundvirke sett utifrån statens perspektiv som aktör. Vilken roll
tilldelades importen i centrala skogspolitiska utredningar och hur förändras den rollen över tid? Jag
kommer även att försöka dra egna slutsatser utifrån de olika utredningarnas bedömningar, dels i
virkesförsörjningsfrågan och dels beträffande importen av rundvirke och det som vid en källkritisk
bedömning faktiskt har hänt.
En andra uppgift är att med hjälp av officiell skogsstatistik undersöka hur virkesförsörjnings-
problematiken får sin lösning via ökade avverkningar och ökad import, samt vilket samband som finns
mellan avverkningar och nettoimport. Orsakas nettoimporten av rundvirke av bristen på avverkningar?
Hur kommer det sig att importen av rundvirke har legat på en låg nivå under hela efterkrigstiden tills
1970-talet då den öka snabbt?
En tredje uppgift är att undersöka importens roll i två företags strategier med hjälp av
företagsmonografier. I anslutning till detta studeras hur två företag nämligen MoDo och SCA har löst
sina interna virkesförsörjningsproblem och importens roll i dessa företags strategier. Importen sätts in i
sådant strategisammanhang där också förvärv av skogsmark (i Sverige) och utomlands ingår.
1.3. Tidigare forskning
Tidigare forskning kring problematiken som berör importen av rundvirke8
under efterkrigstiden är
ringa. De utredningar och den litteratur som har studerats presenteras nedan och är deskriptiv till sin
karaktär. Först studeras de offentliga skogliga utredningarna bland annat för att få utredarnas bild av
virkesförsörjningen och importen av rundvirke sett ifrån statsmaktens perspektiv som aktör för att se
hur staten löste virkesförsörjningsproblematiken på samhällelig makronivå som en aktör tiden tills
8
Rundvirke är upparbetade (kvistade och kapade) trädstammar som kan användas för till exempel
skogsindustriella ändamål eller som bränsle. ...
4

1970. Sen studeras företagsmonografierna Från Galtströms järnbruk till SCA och SCA 50 år samt
MoDo 1940-85 och Från naturskog till kulturskog för att få beskrivet hur SCA och MoDo löste sin
virkesförsörjningsproblematik utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv.
Utredningen ang. skogsindustrin i Södra Sverige1952 såg importen av rundvirke som en insatsvara
inför sågverksindustrins export av sågade och hyvlade varor bland annat för att importen minskade
transportkostnaderna samt uppbringade stordrifts- och komparativa fördelar inom skogsnäringen när
det gällde exporten av skogsindustriprodukter.9
Det förelåg således ett ömsesidigt samband mellan
import och avverkningar av rundvirke samt produktion och export av skogsindustriprodukter.
Utredningen ang. allmän förfogande- och ransoneringslag 1950 ansåg att tidsfaktorn inte fick
underskattas då det gick snabbare att importera virke än att avverka virke när självförsörjningsbehovet
inte längre måste täckas via regleringar och ransoneringar såsom under andra världskriget.10
Södra
Sveriges skogsindustriutredning 1950 menade att det också förelåg underskott i virkesbalansen för
Norra Sverige på 1950-talet och importbehov såväl ifrån Södra Sverige som Finland och Norge då
marknaden var uppdelad i kartelliserade handelsområden.11
1960 års jordbruksutredning menade att
på 1960-talet förekom frekventare köpvirke ifrån Norge och Finland, det så kallade utvidgade
inköpsområdet uppe i Norrbottensområdet, eftersom det uppfattades som illojal konkurrens att
norrländska skogsbolag köpte virke från södra Sverige. Handeln med köpvirke och
marginalkvantiteter utomlands förekom frekvent på grund av att virkesmarknadens tillgång- och
efterfrågekvantiteter såg olika ut inom de olika marknadsområdena.12
Virkesbalansutredningen 1964
menade att en kraftig utbyggnad av skogsindustrin och brist på egna virkestillgångar orsakade import
av rundvirke. Både import och export över gränserna gentemot Norge och Finland ökade och ett
nettoimportöverskott förelåg gentemot Norge.13
Västsvenska skogsindustriutredningen 1966 menade
att virkesbalansunderskott rådde i Europa medan virkesbalansöverskott förelåg i Sverige så
möjligheterna till import av rundvirke var högst begränsade ifrån Europa och snarast så beräknades
exporten dit stiga.14
1970 års långtidsutredning menade att importen av vedråvara på 1970-talet ökade från Sovjet via avtal
med Finland som ett led i den så kallade byteshandeln mellan Finland och Sovjet. Låga avverkningar
ledde till att virkesförrådet sinade och drog upp importen och det uppstod konkurrens om rundvirket
mellan inhemska förbrukare och rundvirkesexportörer.15
1971 års långtidsutredning16
menade att
statsmakten ville lösa virkesförsörjningsproblematiken genom att förmå småskogsbruken att avverka
9
SOU 1953:19 s. 160-164.
10
SOU 1952:24 s. 193-196.
11
SOU 1956:33 s. 150-155.
12
SOU 1963:63 s. 9-12.
13
SOU 1968:9 s. 55-61.
14
SOU 1969:21 s. 14-21.
15
SOU 1970:71 s. 201-205.
16
SOU 1971:5 s. 139-155.
5

mer men företagen agerade via köp av virke utomlands på grund av konkurrensförhållanden på
virkesmarknaden och regionala obalanser. Skogspolitiska utredningen 1965 menade att en
marginalimport av rundvirke förekom dels på grund av låga avverkningar men också på grund av att
utländskt virke var billigare än svenskt virke. Import till underskottregioner var också mindre
uppseendeväckande än illojala aggressiva köpvirkesaktioner.17
Importen ökade både ifrån Norden och
Östeuropa. Import av rundvirke fyllde också en roll som strategisk insatsvara inför skogsindustrins
export av sågade trävaror.18
Långtidsutredningen 1984 menade att avverkningarna minskade på 1970-
talet och fick täckas av rundvirkesimport då virkesförrådet sinade på grund av småskogsbrukets ringa
avverkningsbenägenhet. Låga avverkningar och avverkningsobenägenhet inom småskogsbruket under
hela 1970-talet ökade importen, Sverige blev en nettoimportör av rundvirke.19
Virkesförsörjningsutredningen 1979 beskrev på 1980-talet att produktionen inom skogsindustrin
begränsades på grund av brist på virke vilket ledde till ett produktionsbortfall på miljardbelopp på
1970-talet. Avverkningarna i slutet av 1970-talet hade också sjunkit från den långsiktiga nivån 75 milj.
m³sk till 55-60 milj. m³sk 1977-1980. Detta hade fått till följd att skogsindustrins virkeslager minskat
samtidigt som importen av rundvirke ökat under 1970-talet. Trots kraftig virkesprishöjning så har
problematiken kvarstått. Utredningen konstaterar att nettoimporten av rundvirke ökade från 1970-
talets mitt.20
Långtidsutredningen 1987 undersökte sambandet i Västeuropa mellan efterfrågan på
skogsråvara och försäljning av skogsindustriprodukter. Sambandet som styrde importen av rundvirke
på aggregerad nivå var nationalinkomstens och befolkningsökning. Förrådsuttag och import fungerade
också som stabilisatorer för att reglera över- och underutbudssituationer på virkesmarknaden.21
Jordförvärvsutredningen 1999 beskriver på 2000-talet att rundvirkesmarknaden är globaliserad och
internationellt rörlig. Såväl import av rundvirke, inhemsk rundvirkesförbrukning som export av
rundvirke förekommer när marknaden har avreglerats. Dock beskrivs detta lite i olika utredningar på
2000-talet. En oro uttrycks för importens utveckling på grund av tillkomsten av så kallade
skogsspekulanters handel med skogsfastigheter. Staten är orolig för att skogsspekulanter skall köpa
skogsfastigheter och avverka allt virke så att importen stiger på lång sikt på grund av detta. Faktorer
såsom köpares import av rundvirke och säljares export bidrar också till att styra prisbildning och
utbudskvantiteter av rundvirke.22
17
SOU 1973:14 s. 62-97.
18
SOU 1971:5 s. 139-155.
19
SOU 1984:4 s. 309-314.
20
SOU 1981:81 s. 9-15.
21
SOU 1987:3 bilaga 6 s. 9-14 & 96-97.
22
SOU 2001:38 s. 9-16.
6

Efter att jag ovan har presenterat hur utredningsläget sett ut på samhällsnivå beskrivna av de olika
utredningarna övergår jag till att beskriva hur tidigare forskning skildras i företagsmonografierna
vilket ger en bild av företagens virkesförsörjning på rundvirkesmarknaden.
Skogsindustri i omvandling beskrev att vid 1950-talets början förelåg överutbyggnad av skogsindustrin
i Norrland medan det i Södra och Mellersta Sverige fanns möjligheter att bygga ut skogsindustrin.
Mellan 1938-1962 ökade virkesförrådet med i genomsnitt 1,2 procent per år vilket tyder på att
virkestillväxten var större än avverkningarna. Virkesbehovet ökade starkt vid slutet av 1960-talet
vilket också markerar början på importens ökning. Virkesmarknadens intressegruppering och
prisbildningsprocess styrde importbehov för sågtimmer och massaved i syfte att pressa ned priset där
privata uppköpare och importörer av rundvirke spelade en betydelsefull roll i industrins
råvaruförsörjning bland annat genom att köpar- och säljarsidan av rundvirke har försökt att styra
prisbildningen. Virkesmarknaden hade en kartelliknande och oligopolistisk struktur. Avverkningar
hade stigit rejält från 36,3 milj. m³sk till 53,7 milj. m³sk mellan 1958/59 och 1968/69 vilket tyder på
att en stordrift gjorde sig gällande inom skogsbruket och skogsindustrin. Utrikeshandeln med
rundvirke rörde främst handel med Norge och Finland med export till Norge av massaved och import
av rundvirke från Finland.23
Forskarna Luhr och Wirten har beskrivit virkesmarknaden igår och idag under efterkrigstiden. De
menade att prisbildningen var det effektivaste sättet att påverka utbudet av rundvirke på en
centraliserad och oligopolistisk marknad där säljare representerades av skogsägarföreningar och
köparna av industrins intresseorganisationer. På 1980-talet blev de enskilda småskogsägarna de nya
syndabockarna i takt med att virkesimporten fick täcka den inhemska bristsituationen. På 1990-talet
skedde en avverkningsökning i småskogsbruket. Storbolagen har också inlett en maktkoncentration
med företagsuppköp och köp av skogsmark såväl i Sverige som utomlands.24
Enligt bland annat Luhr
och Wirten fungerade import av rundvirke i ännu högre grad som buffertar på en trögrörlig
oligopolistisk marknad där virkeskarteller styrde såväl utbud som pris på rundvirke på 1990-talet och
den inhemska svenska marknaden internationaliserades mot europeiska konkurrentländer.25
MoDo 1940-85 beskrivet av Torsten Gårdlund under efterkrigstiden skötte sin virkesförsörjning via att
skogsbolag med skogsmark köptes upp. Dessutom omfattade traditionellt köpvirke och köp av virke
utomlands en normalt förekommande strategi. Stora mängder skog köptes från Domänverket och virke
köptes ifrån Finland samt mellersta och södra Sverige. Modo och SCA samverkade via virkesbyten för
att minska transportkostnaderna på 1950-talet då det var sänkta anskaffningskostnader för virket de
ville åt. MoDos egna skogar svarade för 25% av virkesbehovet och självförsörjningsgraden var 25%
23
Wohlfart (1971), Del 2 s. 9-35 & 50-69.
24
Luhr & Wirten (1991), s. 9-61.
25
SOU 1990:14 s 9-14 & Bilaga 8 s. 107-111.
7

men resten av virket fick MoDo köpa in. Ryssland och Finland var frekventa virkesexportörer till
Modo liksom det hämtades virke från Brasilien.26
Haslum beskrev att utifrån de norrländska dotterbolagen Sundsvallsgruppen, Kramforsgruppen,
Holmsundsgruppen och Munksundsgruppen skedde en fusion av skogsbolagen till SCA på 1950- och
1960-talet. SCA köpte upp skogsbolag med skogsmark i Sverige och utomlands från och med 1960-
talet. SCA:s samarbetade också med MoDo. SCA utnyttjade avverkningsrätter, köpte skogsbolag för
ökat skogsinnehav och ingick samgåenden med andra skogsbolag före köpvirkes- och
marginalkvantitetsaffärer dvs. köp av virke inom landet och utomlands. För SCA hade
självförsörjningsgraden en stor betydelse i virkesförsörjningsfrågan.27
1.4. Källmaterial
Källmaterialet utgörs av offentliga skogliga utredningar, långtidsutredningar, offentlig statistik över
skogsbruket och företagsmonografier som jag har gått igenom i syfte att få en inblick i skogliga frågor.
Staten och företagen har olika syn på virkesförsörjningsproblematiken till exempel att staten vill öka
avverkningarna och företagen agerar via marginalkvantiteter dvs. köp av virke utomlands för att pressa
ned virkespriset. Detta kan tyda på att ett konfliktperspektiv föreligger mellan de enskilda skogsägarna
och skogsindustrins intressenter. De olika utredningarna för fram olika kvantitativa mått för
virkesmarknadens utbuds- och efterfrågesida såsom t.ex. avverkningar och import samt
rundvirkesförbrukning där källbeskrivningen är så otydlig att det inte framgår om siffrorna är
utredningarnas egna bedömningar eller om de hämtats från skogsstatistisk årsbok. Utredarna var också
själva involverade i skogsnäringen dvs. de satt på två stolar när de både utredde skogliga frågor och
arbetade eller drev företag inom skogsbruket. Detta kan ha bidragit till att de olika utredningarna har
kommer fram till olika bedömningar och i hög grad anammar den gängse bilden av småskogsbruket
som föreligger.
De offentliga utredningar som har använts är de som berör skog, virkesförsörjning och import. De ger
en god bild av utredningsläget i fråga om virkesförsörjning och import. De ger även en bild av på
vilket sätt som skogsindustrin har agerat i syfte att täcka sin virkesförsörjningsproblematik. Ett
källkritiskt problem är att de olika utredningarna ofta kommer fram till olika bedömningar angående
virkesförsörjningen och rundvirkesimporten. Långtidsutredningarna tar upp mål inom ekonomiska
politiken där skogspolitiken ingår liksom förekomst av utrikeshandel tas upp. Ett källkritiskt problem
är att långtidsutredningarna hämtar sitt material okritiskt från tidigare utredningar.
26
Gårdlund (1986) s. 9-33, 67-77 & 108-167.
27
Hasslum (1993), s. 28, 48-50, 130-149, 175-187 & 233.
8

Statistiken är relativt tillförlitlig rörande virkesmarkesmarknadens utbuds- och efterfrågesida förutom
rundvirkesförbrukningen (samt brutto- och nettoavverkningar)28
där statistik för arbetsställen under
fem sysselsatta inte finns med, vilket kan innebära att avsevärda kvantiteter rundvirke inte registrerats.
Från den offentliga statistiken har hämtats uppgifter om förbrukning av rundvirke, tillväxt i
virkesförrådet, avverkningar och utrikeshandel med rundvirke. Även export- och importpriser har
excerperats och används.
Företagsmonografierna visar hur två stora företag har lagt upp sin virkesförsörjning vilket avslöjar
företagens olika strategier på virkesmarknaden i syfte att täcka sin egen virkesförsörjning. Ett
källproblem är att relativt lite är nämnt om importens roll i företagens virkesförsörjning.
1.5. Avgränsning och disposition
Eftersom forskningar rörande virkesförsörjning och import av rundvirke är ringa har således
avgränsning skett till tidsperioden efter andra världskriget. Det är således importen av rundvirke och
massaflis som studeras. Dispositionen ser ut på följande sätt. Först beskriver jag den svenska
skogsindustrins, svenska skogsbrukets och svenska skogspolitikens historia i syfte att ge en inblick i
den näring som ledde Sverige under den första industriella revolutionen. Sen beskrivs
virkesmarknaden i syfte att ge en inblick i hur den är organiserad och fungerar. Därefter påbörjas den
egentliga undersökningen där utredarna presenterar sina bedömningar av virkesförsörjningen och
importen av rundvirke beskrivs. Sedan följer ett avsnitt allmänt om import av rundvirke under
efterkrigstiden som beskriver det faktiska läget rörande den inhemska virkesförsörjningen och
importen av rundvirke dvs. virkesförsörjningsbalansens tillgång- och efterfrågesida. Därefter följer en
studie på mikronivå där ett par företag som strategier beskrivs för att se hur de löser sin
virkesförsörjningsproblematik och vilken roll importen spelar i dessa företagsstrategier.
2.0 Svensk skogsindustri, svenskt skogsbruk och svensk skogspolitiks
omvandling under efterkrigstiden
28
Med bruttoavverkningar avses volymer av alla stammar som avskiljts från stubben, således även fällda träd
men ej tillvaratagna stammar. (till exempel röjningsstammar) Med Nettoavverkning avses stammar som helt
eller delvis har tillvaratagits.
9

I slutet av 1800-talet var Sverige fortfarande ett jordbrukssamhälle med ett omfattande småskogsbruk
men övergick till att bli ett industrisamhälle med storskogsbruk på 1900-talet och sedan ett
postindustriellt samhälle vid 2000-talets början där både små- och storskogsbruken växte och blev en
del av den internationella globaliserade ekonomin. 29
Nedan beskrivs hur svensk skogsindustri, svenskt
skogsbruk och svensk skogspolitik har förändrats från 1950-talet till 2000-talets början.
2.1 Svensk skogsindustri
Skogsnäringen var den sektor som ledde Sverige genom den första industriella revolutionen från 1850
tills 1900-talets början där svensk skogsnäring spelade en betydelsefull roll i industrialiseringen av
Sverige främst via nettoexporten. En mekanisering och motorisering ägde rum inom skogsindustrin
efter andra världskriget vilket minskade sysselsättning och främjade demografisk omvandling från
land till stad.30
Från slutet av 1940-talet till 1970-talets början var den ekonomiska tillväxten hög men Sverige drogs
in i en industrikris 1976 på grund av oljekrisen 1973 och misslyckad överbryggningspolitik31
samt för
höga löneökningar 1975-1976 sett ur samhällsekonomiskt perspektiv. Sveriges omvandlades
demografiskt från land till stad med under 20% av befolkningen som bodde i glesbygd under
efterkrigstiden. Skogsindustrins behov under expansionsfasen vid 1950-talets början av mer råvara och
fackföreningarnas vilja att säkra sina medlemmars sysselsättning skapade en intressegemenskap kring
skogsanvändningen. Staten var positiv till den exportinriktade skogsindustrins expansion och ökad
efterfråga på skogsråvara gynnade skogsägarna och deras organisationer och skogsägarna investerade
själva i förädlingsledet genom att bygga egna skogsindustrier.32
Den integration som ägde rum mellan sågverk samt massa- och pappersfabriker under efterkrigstiden
rörde biprodukter från sågverk till massaindustrin och massaindustrins leveranser av massa till
pappersindustrin.33
Småskogsbruken avverkade även virke och skogsindustrin dvs. sågverk, massa-
och pappersindustrier köpte virke av små- och storskogsbruket. Exporten av sågade varor samt massa
och papper svarade för en nettoexport med 53 miljarder 1990 dock med en minskande andel av
Sveriges samlade export från 45% till 24% från 1950-talet till 1970-talet trots ökande produktion.
60 procent av sågverksindustrins produktion exporterades utomlands samt svarade för 20 – 30 procent
av landets totala export av skogsindustriprodukter av sågade varor, massa och papper. Sveriges andel
av totala världshandeln med trävaror var 16 procent på 60-talet.34
Sågverksindustrins volym- och
29
Hagner (2001), s. 187-201.
30
Schön (2000), s. 427-431.
31
Överbryggningspolitiken var den politik som fördes mellan 1974-1976 i syfte att överbrygga lågkonjunkturen
efter Gunnar Strängs kontraktiva penningpolitik.
32
Hagner & Pettersson (2005), s. 361-371.
33
Svensk skogsindustri i omvandling Del 1 och Del 2 (1971), Del 1 s. 68-102, 295-385 samt Del 2 s. 9-35 & 50-69.
34
Svensk skogsindustri i omvandling (1971), s. 11-24.
10

produktivitetstillväxt saktade av mellan 1950 - 1975. Produktionen av sågade och hyvlade varor steg
från 6,5 miljoner m³ skogskubikmeter 1950 till 14 milj. m³sk 1975 för att sen stagnera på 11 milj. m³sk
resten av 1980- och 1990-talet. Sågverken strukturrationaliserades med nedläggning av mindre sågar.
Sågverksindustrin har strukturerat om sin verksamhet med kundorientering på hemmamarknaden och
marknadsetablering utomlands.
Världsefterfrågan på papper steg med 130 % mellan 1950-talet och 1969. Västeuropa, Nordamerika
och Japan svarade för 80 % av världsförbrukningen. Av Sveriges export av papper och papp gick 80 %
till Västeuropa.35
Tillverkningen och förbrukningen av massa och papper steg med 200 % medan
importen steg med 400 % inom Västeuropa åren mellan 1953 och 1968. Efter 1969 så har exporten för
massaindustrin minskat medan den har ökat för pappersindustrin. Produktion av massa steg från 3
milj. ton till 9,6 milj. ton mellan åren 1950 och 1974. Massaindustrin stagnerade 1978 men
integrerades dessförinnan med pappersindustrin. Produktionen av papper och kartong ökade med
mellan åtta till nio procent per år tills 1974 för att öka långsammare sedan. Massa- och
pappersindustrin mötte framtiden på 1980- och 1990-talet via kostnadseffektivitet och storskalighet
samt en etablering till utlandet med ökat anställda och verksamheter där.36
Nedläggningen av massafabriker och pappersbruk har påskyndats sedan 1960-talet och fyra stora jättar
dominerade på 1990-talet skogsindustrin nämligen Enso, Stora, SCA och MoDo. Problem finns i och
med att oligopol föreligger på marknaden med följden att mindre avverkningar görs.
Konkurrenslagstiftningen fungerar inte då prissamverkan, marknadsdelning och inköpskarteller
förekommer.37
Tillväxten beräknas ligga på 100 milj. m³sk och uttaget på 70 milj. m³sk under hela
2000-talet.
2.2 Svenskt skogsbrukssätt
Genom tidigare virkesbalanser38
konstaterades att en väsentlig överutbyggnad av skogsindustrin
förelåg i södra Sverige medan Norrland stagnerade.39
Skogsbrukssätt 1900-1950 av Enander beskriver
Skogsstyrelsens utredning om skogslagstiftningen 1942-1946 vilken syftade till lönsamhet och jämn
avkastning. Skogsvården intensifierades och osund fastighetsspekulation skulle förhindras. Äldre
kalmarker och skräpskogar skulle beskogas.40
Inför 1948 års skogsvårdslag skedde en övergång till
uthålligt skogsbruk. Skogsbrukssätten påverkar faktorer såsom tillväxten av virke och senare
avverkning av virke.
35
36
37
Hagner (2001) s. 65-97.
38
Utbuds- och efterfrågeläget på rundvirke.
39
Svensk skogsindustri i omvandling Del 2 (1971), s. 3-22.
40
Enander (2001), s. 91-101.
11

Skogsbrukets utveckling 1950-1990 visar att tillgången till skog och marknader i Västeuropa var
grunden för skogsindustrins framväxt vars gränser sattes av virkesförrådets storlek och tillväxten i
skogen. Det var en förbättring av skogstillståndet och utnyttjande av skogsmarkens
produktionsförmåga som stegrade tillväxten med 20 milj. m³sk till 80 milj. m³sk från 1920 till 1960.
Slutavverkningar minskade den takten med 10 milj. m³sk i början av 1970-talet på grund av
slutavverkningar, stormar och insektsskador. Sedan dess har tillväxten ökat till 100 milj. m³sk på
1990-talet som resultat av gödsling, dikning, flygbesprutning och igenplantering av nedlagd
jordbruksmark. Skogsbrukets utveckling bestäms av tillväxtens och avverkningarnas storlek som via
virkesförrådets förändring utvisar skogsbrukets tillstånd. Tillväxten har legat på 95-100 milj. m³sk
mellan 1990-2006 och avverkningarna har stigit från 65.6 milj. m 3
sk till 82 milj. m³sk mellan 1990-
2002. Den årliga skogsarealen har ökat från 45 000 ha 1950 till 115 000 ha 1995 beroende på odling
och återväxt.41
Enander har visar hur skogsbeståndet utvecklats i samspel med skogspolitiken. När
Sverige hade kommit över virkessvackan i början av 1990-talet och virkesbrist inte längre hotar får
skogsbruket sin guldålder och privata skogsägare sattes i fokus för lagstiftningen 1993 efter 1970-
talets stora kalhyggen. Skogslagstiftningen och skogsbrukssättens reglering har under hela
efterkrigstiden varit en kohandel mellan skogsbrukets och skogsindustrins intresseorganisationer,
fackföreningsrörelsen och riksdagspartierna varvid produktions- och miljömål har blivit jämställda
mål. Skogsvårdens intensitet har dock minskat efter 1993 men skogsvården har delegerats till de
enskilda skogsbruken och är inte längre en statlig angelägenhet. Skogsbrukets rationalisering och
mekanisering har varit omfattande dels för att sänka skogsbrukets kostnader och dels för att underlätta
skogsarbetet. Arbetsprocessernas förenkling och mekanisering har varit omfattande och har
effektiviserats två tredjedelar jämfört med femton år tidigare.42
2.3 Svensk skogspolitik
Skogsbrukets omvandling ägde rum inom ramen för en förändrad skogslagstiftning dvs. 1948 och
1979 års skogspolitiska lagar. Skogspolitiken inriktades på målet virkesförsörjning åt industrin medan
skogen fungerade som extrainkomst åt jordbrukets dvs. kombinerat jord- och skogsbruk under
vinterhalvåret och resten av året jordbruk.
1948 års skogspolitiska beslut var en reaktion mot omfattande vedhuggningar, avverkningar av virke
och låg återväxt. Målet var också att öka avkastningen genom förbättrad skogsvård.
Virkesproduktionen skulle generera ökad export baserad på industriell expansion. Resultaten av
industriella avverkningsmetoder under efterkrigstiden i skogsbruket blev kalhyggena (och importen av
virke vid 1960-talets slut). Skogsvårdsstyrelsens strategi och tillämpning av lagstiftningen har varit
41
42
Enander (2003), s. 175-181.
12

rådgivande för de som enligt frivillighetsdoktrinen har haft viljan att medverka till att avverka virke
och ordergivande för privata skogsägare med egna idéer rörande avverkningar och skogsskötsel.
1979 års skogspolitiska beslut tillkom mot bakgrund av att industrins virkesbehov översteg tillväxten
och en nedskärning av att industrikapaciteten hotade inom ett årtionde på grund av att avverkningarna
måste uppgå till 75 milj. m³sk. Nu gällde snarast avverkningsskyldighet och viss import av virke.
Skogen odlades, tallar och virke importerades från utlandet.43
På 1980-talet framfördes åsikter om att
produktionsmålet konkurrerade med miljömålet men i samband med bland annat ökad virkesimport
från 1980-talet mildrades produktionsmålet och miljömålet tillkom i takt med att vi såg en övergång
till vad Ulrich Beck kallar risksamhället. Skogsbruket avreglerades från 1990 samtidigt som målen om
virkesförsörjning för export och till inhemsk energianvändning ansågs uppfyllt. Ökade
luftföroreningar, markförsurning och global klimatförändring hotade vilket låg bakom 1993 års
skogspolisiska beslut där produktions- och miljömålet blev jämställda med uthållig god avkastning
och biologisk mångfald samt ingen ökad råvaruanvändning.44
1993 års skogspolitiska beslut syftade till en total översyn av skogspolitiska medel och mål om
produktions- och miljömålet. Målet om hög och värdefull virkesavkastning var uppnått men det brast i
skogsskötseln trots att skogsbruket inte skulle bedrivas lika intensivt som tidigare.45
Det var
miljöopinionen och befarad virkessvacka som var orosmomenten och man ville att skogsbruket skulle
bli en förnyelsebar resurs via tillväxt i virkesförrådet, avverkningar och odling men också via
markavsättningar genom att 5% av skogsarealen avsattes för att skydda växt- och djurliv dvs.
biologisk mångfald och biotopskydd liksom skog som rekreationsområde.46
Miljömålet vann insteg.
3.0 Svensk virkesmarknad under efterkrigstiden
Virkesmarknadens struktur är oligopolistisk vilket beror på att skogsägarna i form av skogsbruken
som säljare av rundvirket enbart förhandlar gentemot skogsindustrins intressenter i form av sågverk,
massa- och pappersindustri som är köpare av rundvirket.
43
Hagner (2001), s. 54-112.
44
Eliasson & Hamilton (1999), s. 83-93.
45
SOU 92:76 s. 11-22.
46
SOU 92:76 s. 55-165.
13

3.1 Virkesmarknaden under efterkrigstiden
Luhr och Wirten har beskrivit den svenska virkesmarknaden. De har gett en historisk återblick och
beskrivit att under 1950-talet så hade Sverige ett virkesöverskott. Det ägde rum en mekanisering av
skogsbruket över landet och skogsägarföreningar började köpa och bygga ut massaindustrin i slutet av
1950-talet för att öka möjligheten att avsätta medlemmarnas virke.47
På 1960-talet skedde en
utbyggnad av skogsindustrin och en koncentration inom massa- och pappersindustrin. Under 1970-
talet upphörde råvaruöverskottet och när massa- och sågverksindustrin byggdes ut ledde det till
virkesunderskott. Lagerstödspolitiken inleddes 1975 i samband med överbryggningspolitiken för att
lindra den ekonomiska svackan och 1977/78 såldes lager till förlustpriser.48
Under första hälften av
1980-talet var det oroligt på virkesmarknaden. En stark efterfrågan lockade olika virkesköpare att
komma över virke genom att köpa virke utomlands. Den skogspolitiska debatten hårdnade när
virkesutbudet från enskilda skogsägare och utländskt virke de facto. importerades. Sågverken inledde
en specialisering och koncentration. Under andra hälften av 1980-talet fortsatte ägarkoncentrationen i
massa- och pappersindustrin. Svenska skogsresurser fortsatte att växa. Skogsägarföreningarnas roll
som virkesförmedlare stärktes och avverkningsökningen kom från småskogsbruket.49
Under andra
hälften av 1980-talet ökade skogsavverkningarna i landet i huvudsak inom småskogsbruket,
virkesutbudet och virkesförråd ökade därmed. Virkesbalanssituationen i landet förändrades, dvs. utbud
och efterfrågan på rundvirke, och det blev överskott på svensk virkesråvara. En internationell
råvarumarknad tillkom på 2000-talet. Svensk massaved pressades nedåt i prisnivå och skogsägarna
måste också skaffa annan avsättning för skogsråvaran.50
3.2 Förhandlingar på virkesmarknaden
Virkespriserna bestämdes via förhandlingar mellan parterna på virkesmarknaden områdesvis i södra
Sverige, mellersta Sverige och norra Sverige. Säljarsidan representerades av skogsägarföreningar och
köparsidan av skogsindustrins intressenter såsom sågverk, pappers- och massaindustrier. Priserna som
framförhandlades mellan skogsägarföreningen och skogsindustrins intresseorganisationer inom fem
prisområden blev normerande för hela virkesmarknaden på grund av virkesmarknadens oligopolistiska
struktur där köp och försäljning av virke från utlandet ingick i syfte att styra prisbildningen. Parternas
mål var att åstadkomma en fri virkesmarknad och prisbildning utan statlig styrning medan staten i
praktiken fungerade som en aktör.51
Virkesmarknadens parters industristruktur, skogliga
ägarförhållanden och traditioner är avgörande för svenska virkesmarknadens intressegruppering och
prisbildningsprocess.52
Försäljningsformerna för rundvirke är många som en skogsägare kan välja
mellan utgående från konjunkturläge och ekonomisk situation t.ex. stämplad rotpost som innebär att
47
Luhr & Wirten (1991), s. 46.
48
Luhr & Wirten (1991), s. 50-53.
49
Luhr & Wirten (1991), s. 54-57.
50
Luhr & Wirten (1991), s. 58-61.
51
Luhr & Wirten (1991), s. 9-11.
52
Svensk skogsindustri i omvandling Del 2 (1971), s. 22-39.
14

köparen erbjuder ett fast pris på hela avverkningen. Massaindustrin köper rotposter för att försvaga
skogsägarnas förhandlingsposition och för att bilda sig en uppfattning om rundvirkesmarknaden i
leverantörsledet och skogsägarna kan sen sälja sitt virke i form av en rotpost.53
De flesta köparparter
som har ingen eller lite skog, köper större delar av sin råvara från andra skogsägare bland annat från
Domänverket och sågverk byter även sågflis och massaved mot timmer.54
3.3. Virkesmarknadens oligopolistiska struktur
Svensk skogsindustri strukturomvandlades via inköpsbolag och karteller och massafabriker samt
pappersbruk lades ned på löpande band sedan 1960-talet. Svensk skogsproduktion har kännetecknats
av avverkningar och import av virke och export av skogsindustriprodukter i form av sågade och
hyvlade varor samt massa och papper. Skogsproduktionen har fyllt sitt samhällsmål med ökad
virkesproduktion, minskad sysselsättning samt hög och värdefull virkesavkastning.55
Problemet var att
oligopol förelåg på köparmarknaden av rundvirke hos skogsindustrins intressenter såsom sågverk,
massa- och pappersindustri med följden mindre avverkningar från säljarmarknadens skogsbruk och
ökad import. Konkurrenslagstiftningen fungerade inte heller då prissamverkan, marknadsdelning och
inköpskarteller förekom. Virkeskarteller medför också negativa effekter mot konkurrensbilden. På
säljarsidan har skett en förändring till stordrift rörande storskogsbrukets avverkningar medan
småskogsbruket höll tillbaks sina avverkningar.56
En effektiv efterfrågan och låg kostnad är viktig för
svenskt skogsbruk.57
Den svenska marknaden stod för den största förbrukningen av trävaror invånare
per capita på 1960-talet och således absorberades flesta sågade och hyvlade varorna hemma.58
Massa-
och pappersindustrin var förlagda till södra landsdelar och fabrikanter till Norrlands kustland.59
4.0 Utredningsläget rörande virkesförsörjning och svensk import av
rundvirke under efterkrigstiden
4.1. Inledning
Jag avser att följa de offentliga utredningars bedömningar av virkesförsörjningen och importens roll i
denna under efterkrigstiden. Med virkesförsörjningsproblematiken avses inhemsk virkesförsörjning av
rundvirke såsom avverkningar och importen av rundvirke sett utifrån statens perspektiv. Vilken roll
53
Luhr & Wirten (1991), s. 27-29.
54
Luhr & Wirten (1991), s. 31-33.
55
Hagner (2001), s. 3 -37.
56
Hagner (2001), s. 65-97.
57
Hagner (2001), s. 98-110.
58
59
15

tilldelas importen i centrala skogspolitiska utredningar och hur förändras statens roll som aktör över
tiden? Ville aktörerna att staten skulle hålla sig undan?
4.2. Virkesförsörjningen och rundvirkesimport under efterkrigstiden
På 1950-talet rörde den stora frågan inom skogsbruket mekaniseringen för att motverka
urbaniseringstendenserna. Utredningen ang. skogsindustrin i södra Sverige 1952 ansåg att ett bättre
utnyttjande av landets skogliga tillgångar var viktigt för främjande av vårt lands exportproduktion av
skogsindustriprodukter. Utredningen ansåg vidare att en ökad koncentration och rationalisering av
sågverksindustrin var önskvärd på 1950-talet. Timmertillgångarna beräknades också öka de närmaste
årtiondena enligt Statens skogsinstitut. Det beräknades att ske en produktionsökning med 300 000
standards60
från 1950-talet till 1980-talet med en total tillverkning av omkring 1 000 000 standards
sågat virke. Det skedde en stor ökning i södra Sverige av virkesförrådet av rundvirke och en
dimensionsinväxt på 1950-talet med yngre bestånd som växte snabbare än slutavverkningarna vilket
ledde till växande virkesförråd och ökad export av rundvirke och skogsindustriprodukter.61
Utredningen ang. allmänt förfogande och ransoneringslag 1950 ansåg att på längre sikt i takt med
rundvirkesmarknadens internationalisering skulle samvariationen mellan import och export av
rundvirke komma att öka i betydelse i och med att rundvirke behövs som insatsvara för
sågverksindustrins produktion och export av skogsindustriprodukter i form av papper och massa.62
Således förelåg ett ömsesidigt samband mellan import och avverkningar av rundvirke samt produktion
och export av skogsindustriprodukter.63
När det gällde rundvirke ansågs på 1950-talet av Södra Sveriges skogsindustriutredning 1950
ungefärlig balans föreligga beträffande skogstillgångar och rundvirkesbehov. Nettoavverkningar och
skogsindustrins rundvirkesbehov jämförs och ett marginellt större behov uppvisas enligt utredningen.64
På 1950-talet förelåg det ett underskott i virkesbalansen för norra Sverige men överskott för övriga
Sverige och företagen i Norrland köpte virke i södra Sverige. Arbetskraftsbristen ansågs vara en trång
sektor för statens skogar och bolagsskogarna och det förekom avverkningsobenägna småskogsbruk
med få anställda. Ökad samverkan mellan småskogsbruk ansågs önskvärd bland annat för möjligheten
att träffa avtal mellan skogsägare och skogsindustrin om virkestillförseln. Långtidsavtal saknades
mellan skogsägarna och skogsindustrin speciellt i södra Sverige. I utredningen ang. Skogsindustrins
utbyggnad 1956 nämndes en utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige såsom sågverksindustrin,
massa- och wallboardindustrierna liksom ökad marginalimport. Virkesbalansen för landet i dess helhet
60
Mått i skogspolitiska sammanhang.
61
SOU 1953:19 s. 160-164.
62
Samvariation så till vida att utrikeshandeln med rundvirke ökar.
63
SOU 1952:24 s. 193-196.
64
SOU 1952:15 s. 92-106.
16

uppvisade ett överskott om 1,7 miljoner m3fub av tall och granvirke men för norra Sverige förelåg ett
underskott på 0,75 milj. m3fub. Det förelåg regional virkesobalans och följande importbehov på grund
av dåliga transportförhållanden från skog till förädlingsställena. Den förekommande strategin som
skogsbolag i Norrland hade var att köpa virke i södra Sverige och statens utbyggnad av skogsvägar
och transporter via lastbil och järnväg utgjorde grundstommen för transporter av rundvirke. Det var
således en fördel om avverkningsstället låg nära förädlingsverken i norra Sverige då
transportkostnaderna och transportekonomiska förhållanden blev väsentligare i norra Sverige.65
Trots
sämre tillgång till skog hade således Södra Sverige en fördel jämfört med Norrland på grund av bättre
utbyggt vägnät. Under 1950-talet satsade Domänverket på mekanisering och storskogsbruken.
1960-talet kännetecknades av en fortgående mekanisering och en flytt till storstäderna. Utredningen
ang. Skogsbrukets arbetsmarknad 1951 menade att bönder och anställda i skogsbruket på 1960-talet
utgjorde en allt marginellare andel av totala arbetskraftstillgången och då blev skogsarbetarebostäder
en het fråga på grund av skogsbrukets lokalisering i glesbygd och begynnande arbetskraftsbrist. Det
gällde då att knyta an arbetskraften till skogsbruket och då var anordnandet av skogsarbetarebostäder
viktigt så att skogsarbetarna skulle slippa att flytta. Det gällde att motverka en flytt till städer och att
främja nyanställning och på så vis hindra att skogsbruket blev en marginell bisyssla.66
En annan syn på demografin gentemot 1950-talet hävdades på 1960-talet enligt 1960 års
jordbruksutredning/skogsbruksgruppen om utvecklingstendenser i modernt skogsbruk som ansåg
tillgången till skogsmark vara en av skogsnäringens fördelar, beträffande markens lämplighet för
skogsproduktion liksom ett utbyggt vägnät samt arbetskraftens utspriddhet över landet. Den
demografiska fördel beträffande befolkningens utspriddhet som förelåg för skogsbrukets möjlighet att
producera rundvirke hindrades dock av en alltför liten befolkning och arbetskraftsbrist.
Fastighetsstrukturen ansågs vara olämplig med många enskilda skogsägare. Årsavverkningarna steg
och bearbetning av större skogsarealer möjliggjordes av skogsvägnätets utbyggnad och den pågående
mekaniseringen. Långtidsavtal ang. anskaffning och avsättning av virke ansågs önskvärda av köpar-
och säljarsidan för att stabilisera förhållandena rörande tillgången och efterfrågan på rundvirke, t.ex.
vid utförsel av virke från ett område till ett annat område eller till andra länder varvid fördyrande
korstransaktioner förekom. Det förekom också illojal konkurrens då skogsbolag i norr köpte virke i
södra Sverige vilket väckte stor bestörtning hos skogsbolag i södra Sverige. Den lösning som önskades
var marknadsdelning67
men regionala och riksomfattande virkesbalanser föreslogs för industrins
råvaruförsörjning på längre sikt. 1960 års jordbruksutredning menade att fri konkurrens främjade
skogsnäringens utveckling. Trots omfattande handel med köpvirke och marginalkvantiteter förelåg i
praktiken en marknadsdelning via förbjudna kartellförfaranden. Det förelåg köp- och säljsvårigheter
65
SOU 1956:33 s. 150-155.
66
SOU 1956:36 s. 108-114.
67
Marknaden skulle delas mellan aktörerna på virkesmarknaden.
17

beträffande anskaffning och avsättning av virke med ostabila förhållanden i utbytet av virke
beträffande långsiktighet i virkestillförsel mellan skogsägare och skogsindustrin. Ökad samverkan
mellan skogsbruk och skogsindustri föreslogs därmed. Virkesförrådet räckte inte till för att möta
fluktuationer i avverkningarna på 15 procent liksom skogsbrukets virkesförråd och skogsindustrins
lager inte räckte till på 1960-talet. Industrin fick anpassa sin produktion av skogsindustriprodukter till
utbudet av virke trots att virkesförsörjningen skulle anpassas till industrins behov.68
Enligt Skogsbruksutredningen 1962 skulle produktionen ökas genom krediter till skogsvägar bland
annat för att minska kostnaden att bygga skogsvägar och för en bättre infrastruktur vilket krävdes
1963 av Skogsbruksutredningen om skogsvägar. Ökade avverkningar inom småskogsbruket skulle ske
genom utbyggnaden av huvudtransportleder och skogsvägar från avverkningsplatsen. Således ökade
avverkningarna genom stimulanser till småskogsbruket men det fanns således inget efterfrågekrav från
småskogsbruket utan detta var en utbudsstimulerande åtgärd från statsmaktens sida i syfte att öka
avverkningarna.69
Urbaniseringstendenser och stor befolkningsutflytt från skogsbruket till städer
förelåg enligt Markpolitiska utredningens betänkande 1963.70
Tillgångarna till virke var enorma men
på grund av avverkningsobenägenheten inom småskogsbruken då det inte lönade sig att avverka skog
och på grund av arbetskraftsbristen tvingades landet till virkesimport. Oro uttrycktes av 1960 års
jordbruksutredning om läget inför framtiden.71
Långtidsutredningen 1965 visade att användningen av brännved fortsatte att trendmässigt minska och
via trendframskrivning beräknades totala rundvirkesförbrukningen öka med 14 % åren mellan 1960-
1970. Enligt 1965 års långtidsutredning så kännetecknades svensk exportutveckling av minskande
marknadsandelar men en tredjedel av svenska exportintäkter härrörde från skogssektorn.72
De
sammanlagda skogsavverkningarna beräknades öka med 12 procent mellan 1965 – 1970. Sveriges roll
som skogsvaruexportör på världsmarknaden hade minskat sen 1960-talet och svenska skogsindustrin
kännetecknades således av minskade marknadsandelar på grund av höga virkeskostnader varvid en
rationalisering av skogsindustrin och virkestransporterna krävdes.73
Enligt virkesbalansutredningen
1964 beräknades en kraftig utbyggnad av skogsindustrin och brist på egna virkestillgångar orsaka
import av rundvirke från Norge och Finland.74
Västsvenska skogsindustriutredningen 1966 visade att
virkesbalansen för Europa uppvisade ett stort virkesbehov om 290 milj. m³sk jämfört med virkesuttag
om 258 milj. m³sk i slutet av 1960-talet. Det beräknades stiga till ett virkesbehov om 421 milj. m³sk
och ett virkesuttag om 365 milj. m³sk 1980.75
Det fanns således en befogad oro för att
68
SOU 1963:63 s. 9-12.
69
SOU 1963:71 s. 68-69.
70
SOU 1964:42 s. 44-60.
71
SOU 1964:55 s. 173-179.
72
SOU 1966:2 1965 års långtidsutredning bilaga 1 export- och importprognos s. 54-55.
73
SOU 1966:2 s 83-90 & SOU 1966:1 s. 139-145.
74
SOU 1968:9 s. 55-61.
75
SOU 1969:21 s. 14-21.
18

importmöjligheterna för Sverige skulle begränsas och snarare beräknades rundvirkesexporten till
övriga Europa öka. En pågående mekanisering förhindrar att det stigande virkesbehovet trängdes
undan av arbetskraftsbristen inom skogsbruket men importen av rundvirke ökar.
Vid ingången av 1970-talet förelåg lika stora andelar mellan import och export av rundvirke och staten
satsade på storskogsbruken. Avverkningarna låg nära tillväxten under 1970-talet och förbrukningen av
rundvirke förväntades av virkesbalansutredningen stiga från 68 milj. m³sk 1970 till 79 milj. m³sk
1975. Dock beräknades ett virkesunderskott uppstå 1975 med ökad import från bland annat Sovjet.
Virkesbalansutredningen 1964 beräknade att tillväxten skulle ligga på 78 alt 120 milj. m³sk om 35-60
år i en framtidsbedömning gentemot 1970-talets början. Skogsavverkningarna översteg tillväxten och
import av rundvirke nämndes som en långsiktig lösning i Långtidsutredningen Svensk ekonomi 1971-
1975 på grund av minskade avverkningar. Oro uttrycktes över att avverkningar ligger nära tillväxten.
Tilltagande virkesknapphet ledde också till en ökad konkurrens mellan rundvirkesexportörer och
inhemska förbrukare av rundvirke och stigande virkesuttag följdes av ökade produktionskostnader.
Efterfrågan av virke fick täckas via import (över Finland bland annat) via avtal med Sovjet.76
Försörjningsbalansen för skogsindustrin beskrivs i Skogspolitiska utredningen 1965 och för
skogsindustrin förelåg ett exportöverskott av rundvirke i den meningen att exporten översteg importen
i Skandinavien varvid motsatta förhållandet gällde för Västeuropa på 1970-talet. För Sveriges del
berodde importen av rundvirke delvis på outnyttjade skogstillgångar och avverkningarna behövde öka.
Skogstillgångarna var outvecklade på grund av dålig skogsvård, stora slutavverkningar och
otillräckliga tillväxtfrämjande åtgärder som sådd samt att skogarna hade en sned åldersfördelning med
mycket ung och äldre skog som medför avverkningar i närtid. Utredningen menade att
importöverskott normalt berodde på att skogstillgångarna var otillräckliga men för Sveriges del var
tillgångarna utspridda över stora områden och på grund av höga fraktkostnader blev avverkningar
olönsamma.77
Långtidsutredningen 1971 accepterade i den reviderade nationalbudgeten 1970
konjunkturinstitutets exportprognos för trävaror tills 1980 78
men antog att importen av
marginalkvantiteter skulle öka.79
Långtidsutredningen 1975 angav att nettoavverkningar ökat från 62,7 till 70,7 milj. m³sk åren 1969-
1973 i bränslekrisens Sverige. Skogsbruket rationaliseras och man börjar tala om skogsved.80
1973 års
Skogsutredning diskuterade möjligheten att lösa virkesproblematiken inhemskt utan import genom att
få fram mer skog att avverka och ökad skogsvård. Simuleringar gjordes ang. förkortning/förlängning 5
76
SOU 1970:71 1970 års Långtidsutredning s. 201-205.
77
SOU 1973:14 s. 62-97.
78
Det hade gjorts en export- och importprognos för skogsindustrins framtidsutsikter tills 1980 och en
exportorientering förelåg för 50% av sågverken och 2/3 av pappersindustrin men exportandelen sjönk från 30%
1959 till 23% 1969. Exporten bedömdes minska samtidigt som importen bedömdes att öka.
79
SOU 1971:5 s. 139-155.
80
SOU 1975:79 s. 30-35 & 190-195.
19

år av växttid och förlängd växttid medförde långsammare ökning av virkesförrådet och
slutavverkningar skulle då uppkomma efter växttidens slut. 81
Långtidsutredningen 1978 angav att
virkesförrådet hade ökat från 1800 milj. m³sk på 1920-talet till 2400 milj. m³sk i mitten av 1970-talet
trots detta hade virkesförrådet har varit konstant sedan 1960-talet på grund av stora slutavverkningar
inom storskogsbruket i bestånd med hög löpande tillväxt. Skogens åldersfördelning i landet var också
relativt ojämn och enligt Långtidsutredningen 1978 fanns det underskott på skog i åldern 41-60 år som
ett resultat av kalhyggenas tid medan åldersfördelningen i norra Sveriges skogar bestod av en hög
andel avverkningsmogen skog. Virkesbehov, avverkningar och förbrukning av virke hade ökat liksom
importen av rundvirke på grund av att skogarna i Sverige inte utnyttjats fullt ut. Importmöjligheter
sågs som osäkra samtidigt som importbehov förelåg. En marginell import av rundvirke skedde från
Norden och Östeuropa samtidigt som staten försökte öka den inhemska skogsproduktionen.
Marginalimport av råvara till industrin skedde via import från Östeuropa och Västtyskland och
massaved från Finland. 82
1970 års Långtidsutredning83
angav ett virkesunderskott i Europa och virkesöverskott i Sverige. Det
påvisades också en samvariation mellan träindustrin och bostadsbyggandet med två procents
minskning av bostadsbyggandet per år beräknades leda till en omsvängning i hemmamarknadens
efterfrågan av trävaror och sågade varor 1970 - 1975. Avsättningsmöjligheterna fanns på
hemmamarknaden och resten gick på export såsom sågade och hyvlade varor. Konkurrens på
virkesmarknaden samt regionala obalanser motiverade att företag köpte marginalkvantiteter
utomlands. Rundvirkesimporten fyllde en strategisk funktion som insatsvara i skogsindustrins
exportorienterade expansionspolitik. Enligt 1970 års Långtidsutredning minskade svensk export av
rundvirke till Finland på grund av att sovjetiska rundvirket var billigare. En omsvängning av rundvirke
från Sovjet till Finland skedde redan 1963-1966 på grund av att Finland fick virkesbrist 1964 med
följden stigande exportpriser på rundvirke och gränshandeln via Finland minskade trots en devalvering
i Finland 1967. Sovjet blev också en allt viktigare exportör av rundvirke till Sverige på 1970-talet.84
Enligt Långtidsutredningen 1980 hade under åren 1979/80 en virkestillförsel motsvarande 75-80 milj.
m³sk krävts för att industrin skulle ha kunnat utveckla kapaciteten och marknadsläget men
avverkningarna beräknades stanna vid 60 milj. m³sk på 1970-talet. Mellanskillnaden fick till en del
täckas via lageravveckling och import enligt långtidsutredningen 1980 som ville få fart på
virkesförsörjningen, som begränsades på grund av råvarutillgångar då virket också kom att användas
som bränsle i energikrisens Sverige. Enskilda skogsbrukets avverkningar dämpades också på grund av
81
SOU 1978:7 s. 178-180.
82
SOU 1978:78 s. 207-212.
83
Svensk ekonomi under 1970-talet med utblick mot 80-talet bilaga 2.
84
SOU 1971:40 Export och import bilaga 5 s. 43-44.
20

hög inflation och höga skatter. Den så kallade avverkningsobenägenheten hos småskogsbruket
betonades i samtliga utredningar.85
Enligt virkesförsörjningsutredningen 1979 importerar Sverige mer rundvirke från övriga Norden och
världen än tidigare och orsaken till de otillräckliga avverkningarna var småskogsbrukets
avverkningsobenägenhet liksom stagnation inom skogsbrukets samlade produktion (och export).86
Enligt Långtidsutredningen 1984 uppgick bruttoavverkningarna under andra hälften 1970-talet till 57
milj. m³sk vilket översteg virkesbehovet på 50-63 milj. m³sk vid ett fullt kapacitetsutnyttjande och 50
milj. m³sk vid genomsnitt över en konjunkturcykel. Åtgärder krävdes på 1980-talet för att öka
virkesutbudet då avverkningarna inom skogsbruket hade sjunkit med 10 milj. m³sk under senare delen
av 1970-talet varav 3 milj. m³sk inom storskogsbruk och avverkningarna låg på 30 milj. m³sk.
Virkespriset styrde storskogsbrukets avverkningar av rundvirke och det fanns ett samband mellan
virkespris och avverkningar. Gallringsskyldigheter och avverkningsskyldigheter föreskrevs. Enligt
Långtidsutredningen 84 kunde det således vara avverkningsobenägenheten som orsakade brist på
virke och marginalimport. För storskogsbruket fanns en långsiktig avverkningspolitik men för
småskogsbruket fanns ingen avverkningspolitik vilket kan ha varit orsaken till de låga avverkningarna.
Höjda virkespriser drog dock upp avverkningarna i början av 1980-talet.87
Vi såg en övergång från
regleringekonomin till marknadsekonomiska förhållanden. Rundvirkesförbrukningen steg och
nettoexporten 1,1 milj. m³sk 1970 vändes till en nettoimport på 3,3 milj. m³sk 1980. Det förekom
således ökande marginalimport och satsningar på storskogsbruken medan småskogsbruken
försummades.
Intill 1980-talets början skedde en omreglering inom skogsbruket från planhushållning till
marknadsekonomiska förhållanden och Strukturutredningen för jord- och skogsbruket 1981
eftersträvade en bättre struktur i skogs- och jordbruket och ett rationellt drivet skogsbruk vilket
försvårades på grund av avverkningsobenägenhet hos småskogsbruket och brist på skogsvård inom
småskogsbruket. Utredningen Bättre struktur i jord- och skogsbruk föreslog ett storleksrationaliserat
småskogsbruk via inrättandet av gemensamhetsskog88
för att uppnå storskogsbrukens omfattande
avverkningsbenägenhet. Ökad skogsvårdsintensitet och förbättrade arronderingsförhållanden var ett
led i arbetet att kompensera för småskogsbrukets avverkningsobenägenhet och att öka avverkningarna
i statens skogar liksom privata storskogsbruk. Utredningen pekade på ett samband mellan
storleksrationaliseringar och teknisk utveckling där större skogsbruk uppvisar högre produktivitet än
mindre skogsbruk. Förändringar i lagar och skatter diskuterades såsom arronderingsförhållanden,
85
SOU 1980:52 s. 313-323.
86
SOU 1981:81 s. 9-15.
87
SOU 1984:4 Långtidsutredningen 1984 s. 309-314.
88
Omarronderingar från flera enägare till flera ägare som gick samman som delägare till ekonomiska föreningar.
Förbättrad fastighetsstruktur skulle uppnås via omarronderingar som skulle ge bättre utnyttjande av jord- och
skogsbruket.
21

småskogsbruk och flerägande liksom arvsrätten till skogs- och jordbruksfastigheter. Skogspolitiken
var hårt reglerad under 1970- och 1980-talet men avreglerad under 1990-talet när produktionsmål och
miljömål blev likställda begrepp. 89
Långtidsutredningen 1987 försökte knyta samman produktionsmålet hög virkesavkastning och
miljömålet i den nya skogspolitiken vilket ställde till nya problem när målen stred mot varandra och
virkesproduktionen måste öka med 5 milj. m³sk per år för att kunna tillgodose industrins behov per år
av rundvirke. Samtidigt måste miljön förbättras bland annat genom att skogsarealer om fem procent
undantogs från virkesproduktion och avsattes till naturreservat. Kortsiktig virkesproduktion
premierades på grund av avreglerad marknad och internationalisering och ingen större långsiktighet
förelåg vare sig beträffande virkesförsörjningen eller miljömålet. Långtidsutredningen 1987 undrade
om det fanns det ett samband mellan efterfrågan på skogsråvara och försäljning av skogsindustrins
slutprodukter? Så kallade utbuds- och efterfrågemodeller för virkestillgångar och virkesefterfrågan
kunde göras där lageranvändning och import fungerar som stabilisatorer och kurvorna kännetecknas
av ett fast kort- och långtidsutbud samt en rörlig efterfrågan. Till exempel innebar en tvåprocentig
ökning av nationalinkomsten en tvåprocentig ökning av efterfrågan på papper/papp och skivor och
1,2% ökning av sågade och hyvlade varor. Enligt långtidsutredningen 87 var det svag efterfrågan i
Västeuropa på grund av låg befolkningstillväxt då per capita konsumtion av skogsprodukter förklaras
av per capita inkomstökning och beräknad utbudsökning låg på 1-1,2%. Sågtimmermarknaden
fungerade som en konkurrensmarknad medan massavedsmarknaden fungerade som köparens
marknad. Större inkomstelasticitet uppvisades på efterfrågesidan så man kunde säga att
virkesproduktionen snarare var efterfrågestyrd än utbudspåverkad.90
Enligt Långtidsutredningen 1987
skedde på 1980-talet förändringar rörande virkesuttaget på grund av strukturella och konjunkturella
skäl. Över- och underutbudet på virkesmarknaden reglerades via förrådsuttag och import och industrin
tvingades att kortsiktigt anpassa produktionen till utbudet. Till exempel åren 1975-1980 minskade
avverkningarna vilket kompenserades av minskad lagerhållning och nettoimport av rundvirke. Enligt
långtidsutredningen 1980 fanns det även ett samband mellan ökade avverkningar och virkesförrådets
utveckling. Först tömdes lagren och sen så ökade importen. Importen var således en del i
konjunkturanpassningen då skogsindustrin var relativt strukturellt trögrörlig mot kortsiktiga
förändringar.91
Såväl import som export av rundvirke ökade men ett nettoimportöverskott föreligger
trots att avverkningarna täcker rundvirkesförbrukningen.
I anslutning till 1990-talets början gällde det att anpassa skogsbruket till miljömålet och den
internationellt rörliga rundvirkesmarknaden. I långtidsutredningen 1990 angavs gynnsamma
förhållanden föreligga för skogsnäringen men ändå föreslogs en översyn och reformering av lagar och
89
SOU 1983:71 s. 11-16.
90
SOU 1987:3 bilaga 6 s. 9-14 & 96-97.
91
SOU 1987:3 bilaga 6 s. 9-14.
22

skatter såsom t.ex. höjda krav i miljöpolitiken, avreglerat jordbruk och förändringar i jord- och
skogsbrukets villkor liksom en harmonisering av regelsystemen i Västeuropa. Långtidsutredningen
1990 föreslog lättnader i skatter och regleringar och att en harmonisering skedde gentemot
förhållandena i Västeuropa och samtidigt ålades svenska skogsbruket att åta sig kostnadsfördyrande
miljöpolitiska förpliktelser. Utredningen diskuterade tilltagande markförsurning och luftföroreningar
samt produktions- och miljömål. Tillväxten översteg uttagen av rundvirke och en marginalimport
skedde på grund av begränsat korttidsutbud av virke. Prissättningen på virkesmarknaden
kännetecknades av monopoltendenser där virkeskarteller styrde såväl utbudet som efterfrågan på
rundvirke. Den svenska marknaden var således en skyddad marknad. 92
1990 års Skogspolitiska kommitté gjorde en genomgripande översyn av skogspolitikens mål och medel
utifrån dagsläget på 1990-talet och föreslog riktlinjer för skogspolitiken inför 2000-talet. Utredningen
fann att målet om avvägd hushållning med skogstillgångar hade uppnåtts liksom målet om en hög och
värdefull virkesavkastning. Bland annat kunde avverkningarna ökas ytterliggare till 95 milj. m³sk per
år i slutet av 1990-talet men farhågor fanns för minskad virkesproduktion på grund av sämre miljö.
Virkesförrådets snabba ökning och möjlighet att öka avverkningarna möjliggjorde för expansion av
traditionell skogsindustris produktion och att upprätthålla en långsiktigt uthållig virkesproduktion inför
2000-talet. Virkestillgången och avverkningsmogen skog beräknas också öka. 1990 års skogspolitiska
kommitté lanserar också begreppet miljömål som likställs med produktionsmål vilket syftade till att
bevara den biologiska mångfalden. Kommittén anser det vidare olämpligt att detaljreglera
virkesproduktionens allmänna inriktning. Kommittén ställer också frågan om europeiskt virke var
konkurrenskraftigare än svenskt?93
En harmonisering äger rum rörande förhållanden som gäller i
Europa. Trots att tillväxten av rundvirke överstiger avverkningarna föreligger en nettoimport av
rundvirke.
Virkesförsörjningsfrågan på 2000-talet rör sig främst om risken av för tidiga och stora avverkningar
med risk för återväxtproblem på sikt. Jordförvärvsutredningen 1999 beskrev ägande- och
fastighetsstrukturen och visade att lättnader i regleringar rörande skogs- och jordbrukspolitik som
inleddes år 1987 och fortsatte 1991 var en nedmontering av statens inblandning rörande jord- och
skogsbruksfastigheter innebärande minskade ambitioner i statlig rationaliseringspolitik och
glesbygdsutveckling. Utredningen nämnde en del ”klipperi” där skogsfastigheter förvärvades och sen
skövlades och ville så se över jordförvärvslagstiftningen till förmån för ett ansvarsfullt brukande av
skog och undvikande av att spekulanter köpte fastigheter och lät skogen vanvårdas genom avverkande
av all skog. Utredningen ansåg att jord- och skogsfastigheter skulle gå i arv i kombination med
omarronderingsprojekt som pågått sen 1972 i syfte att bevara en ägarstruktur inom skogsbruket som
bestått sedan 1800-talet. ”Det kunde inte uteslutas att behovet av att finansiera höga köpeskillingar
92
SOU 1990:14 s. 9-14 & Bilaga 8 s. 107-111.
93
SOU 1992:76 s. 11-22.
23

med avdragsgilla skogsintäkter spelade en avgörande roll i klipperifallen”94
Det fanns således en risk
för höga virkesuttag i samband med fastighets- och skogsförvärv, slutavverkningar och senare
virkesbrist med åtföljande rundvirkesimport. 95
Import av rundvirke kan således frambringas via kombinationer av såväl avverkningsobenägenhet hos
skogsägare liksom av kortsiktigt för höga avverkningar. Den reglerade skogsbrukspolitiken premierar
långsiktigt något lägre avverkningar medan den marknadsekonomiska skogspolitiken leder till risk för
kortsiktiga, för höga virkesuttag. På 2000-talet är såväl rundvirkesimporten och virkesförsörjningen
internationellt rörlig.
4.3. Sammanfattning av faktiska förhållanden och utredningarnas bedömningar av
virkesförsörjningen och importens roll i denna under efterkrigstiden
Under 1950-talet ökade mekaniseringen inom skogsbruket och motverkade delvis effekterna av den
begynnande arbetskraftsbristen. En balans rådde mellan skogsbrukens avverkningar och
skogsindustrins rundvirkesbehov. Statsmaktens målsättning för skogspolitiken var att industrins
försörjning med rundvirke skall tillgodoses inom landet via avverkningar innan import av rundvirke
skedde. Utredningarna menade att bättre utnyttjande av landets skogliga tillgångar var viktigt för
främjande av vårt lands export av skogsindustriprodukter och att samvariationen mellan import och
export av rundvirke skulle öka på grund av rundvirkets betydelse som insatsvara för export av
skogsindustriprodukter. Balans ansågs föreligga mellan skogstillgångar och rundvirkesbehov men en
ökad samverkan mellan småskogsbruken ansågs viktigt för virkesförsörjningen.
94
SOU 2001:38 s. 13-14.
95
SOU 2001:38 s 9-16
24

Vid ingången till 1960-talet rådde en stordrift inom skogsindustrin och en fortgående mekanisering
pågick varvid skogsindustrins rundvirkesbehov täcktes via skogsbrukens avverkningar. Utredningarna
menade att tillgången till skogsmark var en fördel som motverkades av en oförmånlig
fastighetsstruktur med många småskogsbruk samtidigt som den totala rundvirkesförbrukningen
beräknades öka. Ett virkesöverskott rådde i Sverige och ett virkesunderskott i Europa.
När 1970-talet inträdde ökade importen av rundvirke och ett importöverskott förelåg samtidigt som
skogsindustrins rundvirkesbehov delvis översteg avverkningarna. Staten hade inte samordnat
skogspolitiken för små- och storskogsbruken. Utredningarna menade att jämvikt rådde mellan import
och export av rundvirke men från 1975 rådde ett virkesunderskott och import från Sovjet vidtogs.
Sverige hade också ett exportöverskott av rundvirke samtidigt som småskogsbruket ansågs vara
avverkningsobenäget. Utredningarna menade också att import av rundvirke berodde på otillräckliga
skogstillgångar i underskottsregioner men vill lösa virkesförsörjningen inhemskt samt marginell
import och uttag ur lager.
Under 1980-talet skedde en övergång från regleringsekonomin till marknadsekonomiska förhållanden
inom skogsbruket. Såväl import som export av rundvirke ökade men ett nettoimportöverskott förelåg
trots att avverkningarna täcker rundvirkesförbrukningen. Utredningarna menade att en bättre struktur i
skogs- och jordbruket kunde öka avverkningarna och minska importen av rundvirke. En diskussion
fördes om virkesmarknadens funktionssätt och om import och lageruttag fungerade som buffertar för
att reglera en oligopolistisk marknad.
Senare vid 1990-talet lanserades miljömålet och en harmonisering ägde rum rörande förhållanden som
gäller i Europa. Trots att tillväxten av rundvirke översteg avverkningarna förelåg en nettoimport av
rundvirke. 1990 års skogspolitiska kommitté menade att virkestillgångarna skulle komma att öka inför
2000-talet men att rundvirkesmarknaden internationaliseras. Frågan ställdes också om Europeiskt
virke var konkurrenskraftigare än svenskt.
Och på 2000-talet var såväl rundvirkesimporten och virkesförsörjningen internationellt rörlig. Rörande
fastighets- och ägarstrukturen inom skogsbruket så befarades för tidiga och stora avverkningar av
rundvirke. Utredningarna befarade att olämplig fastighetsstruktur medför risk för stora och tidiga
avverkningar med återväxtproblem på sikt.
25

5.0 Allmänt om import av rundvirke under efterkrigstiden
Med hjälp av officiell skogsstatistik undersöks hur virkesförsörjningsproblematiken får sin lösning via
ökade avverkningar och ökad import samt vilket samband som finns mellan avverkningar och
nettoimporten.
5.1 Förbrukningen av rundvirke under efterkrigstiden
Rundvirkesförbrukningen96
under efterkrigstiden kunde främst kopplas till sågverksindustrin, massa-
och pappersindustrin. Sågverksindustrin stod för en tredjedel av rundvirkesförbrukningen 1951-55 och
var näst största konsumenten efter massaindustrin. Tillsammans svarade dessa grenar för 25,654 milj.
m³sk med sågverkens sågade varor, massaindustrins leveranser av massa till pappersindustrin och
96
Statistiken rörande rundvirkesförbrukningen är ofullständig då statistiken endast omfattar skogsindustrier med
mer än fem sysselsatta enligt skogsstatistisk årsbok 1955 s. 59-62.
26

pappersindustrins expansion.97
Åren mellan 1991-95 svarade skogsindustriernas förbrukning av
rundvirke för 50,248 milj. m³sk där trävaruindustrin svarade för 20,543 milj. m³sk,
träfiberskiveindustrin svarade för 0,042 milj. m³sk, spånskiveindustrin svarade för 0,120 milj. m³sk
och massaindustrin svarade för 29,543 milj. m³sk.98
Södra Sverige, Mellansverige samt Norrlands kust var avverkningsplatser av rundvirke åt
skogsindustrins sågverksindustrier i form av sågverk, massa- och pappersindustrier. Lokaliseringen
berodde främst på transportsvårigheterna men också de bättre flottningsmöjligheterna som förelåg
fram till i mitten av 1950-talet. Det fanns också ett vagt samband mellan lokalisering och
råvaruförekomst såtillvida att fabriker ofta förlades i Norrlands inland, och i en del fall i södra Sverige.
Massafabrikerna var företrädelsevis kustlokaliserade medan sågverkens fabriker lokaliserades till
Norrland.99
Integration som ägde rum under efterkrigstiden mellan olika grenar av skogsindustrin rörde rundvirke
och biprodukter från sågverk till massaindustrin och massaindustrins leveranser av massa till
pappersindustrin.100
Tabell 5.1 Skogsindustrins förbrukning av rundvirke milj.m³sk perioden 1951-2000.
Femårsgenomsnitt Sågtimmer Massaved Rundvirkesförbrukningen Brännved
1951-1955 11,820 13,834 25,654 15,525
1956-1960 12,183 18,080 30,335 9,280
1961-1965 15,018 23,508 38,526 4,002
1966-1970 18,933 26,510 45,443 3,400
1971-1975 24,636 28,764 53,441 2,600
1976-1980 22,623 25,526 48,128 1,740
1981-1985 23,066 26,039 49,105 2,840
1986-1990 21,749 29,801 51,549 3,120
1991-1995 20,542 29,618 50,248 3,800
1996-2000 33,640 40,880 .. 5,060
Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2006: Sågtimmer från sågverk samt faner- och plywoodfabriker och massaved från massa- och
wallboardindustrier. Brännvedens storlek har beräknats utifrån approximativ uppskattad normalförbrukning av brännved beräknad av
virkesbalansutredningen och efter via avverkningarnas storlek. För perioden 1996-2000 så lämnas inget statistiskt underlag rörande
rundvirkesförbrukningen i Skogsstatistisk årsbok.
97
Skogsstatistisk årsbok (1951), s 45-49.
98
Skogsstatistisk årsbok (1997), s. 166 & 1998 s. 164.
99
Skogsstatistisk årsbok (1951), s. 45-54 & Skogsstatistisk årsbok (1965), s. 77-82.
100
Skogsindustri i omvandling Del 1 (1971), s. 26-57 & 197-233.
27

Råvaruförbrukning av rundvirke; Sågverk-, faner, playwoodfabriker
samt massa- och wallboardindustrier 1 000 m3
0
10000
20000
30000
40000
50000
60000
70000
80000
1951
1957
1963
1969
1975
1981
1987
1993
1999
År
1000m3
Råvaruförbrukning av
rundvirke; Sågverk-,
faner,
playwoodfabriker samt
massa- och
wallboardindustrier 1
000 m3
Diagram 5.1 Råvaruförbrukning av rundvirke perioden 1951-2003.
Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2005
Rundvirkesförbrukningen har stigit från 25,7 milj. skogskubikmeter 1951-55 till 50,2 milj.
skogskubikmeter 1991-95 enligt tabell 5.1 och uppgången från 25,6 milj. m³sk 1951 till 49,1 milj.
m³sk 1976 enligt diagram 5.1 beror på att rundvirkesförbrukningen är kopplad till expansion inom
sågverks- och massaindustrin samt att det har skett en modernisering och utbyggnad av
sågverksbeståndet. Rundvirkesförbrukningen har således visat på en trendmässig ökning sedan 1950-
talets början.101
1975 kan en topp noteras på grund av den internationella högkonjunkturen 1973/74.
Efter nedgången i mitten av 1970-talet och under stora delar av 1980-talet har
rundvirkesförbrukningen stigit till mellan 60 och 80 milj.m³sk efter 1990-talets början. Tiden till och
med 1970-talet för stordriften inom skogsindustrin tillsammans med skogsindustrins utbyggnad upp
rundvirkesförbrukningen varvid produktionskapaciteten ökar liksom avverkningarna medan
överbryggnadskonjunkturen 1974-1976 lade några år extra till efterfrågeökningen. Efter 1976 kan
noteras ett fall på grund av den ekonomiska lågkonjunkturen men under1990-talet har skogsindustrins
rundvirkesförbrukning ökat.
Sverige är potentiellt självförsörjande beträffande rundvirke tills 1970-talets början och därefter, i och
med att, tillväxten överstiger avverkningarna och i praktiken, förekommer en import, på grund av
rundvirkesmarknadens internationalisering samt att rundvirket ofta är billigare utomlands. De större
101
28

skogsbolagen såsom t.ex. MoDo, som är ett norrlandsbaserat skogsföretag, har också i större
utsträckning integrerat sin verksamhet med skog från egen mark och träd fraktade från verksamheter i
utlandet till sina skogsindustrier i Sverige.
Är rundvirkesförbrukningen utbuds- eller efterfrågestyrd? Rundvirkesförbrukningen ligger under
tillväxten i virkesförrådet men däremot uppvisas ett samband mellan rundvirkesförbrukning och
avverkningar. Av detta kan man tolka att avverkningarna styr rundvirkesförbrukningens storlek
såtillvida att rundvirkesförbrukningen är efterfrågestyrd. Sedan sker också en marginell import av
rundvirke och rundvirke tas ur lager.
Produktionen av sågade och hyvlade varor samt massa och papper ökar under efterkrigstiden vilket
också leder till ökning i rundvirkesförbrukningen som resultatet av den stordrift som skogsindustrin
uppnår via sin expansion av skogsindustriprodukter hemma och utomlands. Då integration bakåt
föreligger inom skogsindustribolagen såsom MoDo och SCA, genom att de äger skogsmark
utomlands, kan även avverkningarna anpassas till efterfrågan av rundvirke inom berörda företag sin
export av skogsindustriprodukter.
5.2 Tillväxten av rundvirke i virkesförrådet under efterkrigstiden
Tillväxten i virkesförrådet fås via/ur de allmänna riksskogstaxeringarna och tillväxten sker snabbare i
Södra Sverige än i Norrland eftersom det är varmare där. Årlig tillväxt under 1960-talet var 3,2 % i
Norrland, 3,7 % i Svealand och 4,4 % i Götaland via mätningar som gjordes vart femte år. Tillväxten
översttiger den årliga bruttoförbrukningen av rundvirke som resultatet av aktivt skogsbruk inom ramen
för produktionsmålet. Tillväxten har också ökat med 24 % från den andra riksskogstaxeringen 1938-
1953 till den tredje riksskogstaxeringen 1958-1967 på grund av förbättrad skogsvård. Tillväxten vid
småskogsbruket ligger på 3,8 % medan tillväxten är 2,8-3,2 % i storskogsbruket.102
Hälften av
tillväxten sker på privat mark och det kan diskuteras om skogsskötseln sker mer intensivt i
småskogsbruket än i storskogsbruket vilket tillväxttakten tyder på.103
Ägarbilden inom skogsbruket
skulle kunna indelas i privata småskogsbruk och skogsindustrins storskogsbruk
102
Skogsstatistisk årsbok (1965), s. 36-37.
103
29

Diagram 5.2 Tillväxt i virkesförrådet perioden 1951-2001.
En förbättring av skogstillståndet och utnyttjandet av skogsmarkens produktionsförmåga medförde en
stegring i tillväxten från 60 milj. m³sk 1920 till 80 milj. m³sk 1960 enligt diagram 5.2. Mellan 1938 –
1962 ökade virkesförrådet med i genomsnitt 1,2 procent per år vilket tyder på att virkestillväxten
översteg avverkningarna. Förbättrade skogsbrukssätt ökade på tillväxten med en tredjedel från 80 milj.
m³sk på 1950- och 1960-talet till nästan 100 milj. m³sk på 1990-talet med en svacka under 1970-talet
då tillväxten låg mellan 70 – 80 milj. m³sk. Förekomsten av slutavverkningar minskade tillväxten i
virkesförrådet med 10 milj. m³sk i början av 1970-talet och stormen 1969 påverkade också tillväxtens
storlek liksom förekomsten av insektsskador. Tillväxten låg på mellan 95-100 milj. m³sk 1990-2006
som resultatet av gödsling, dikning och igenplantering av nedlagd jordbruksmark.
5.3 Avverkningar av rundvirke under efterkrigstiden104
Inom småskogsbruket skedde hälften av rundvirkesavverkningen sedan början av 1950-talet genom
utsyningsverksamhetens försorg. Skogsvårdsstyrelserna biträdde vid utsyn inför avverkning inom
småskogsbruket och virket stämplades inför avverkning.105
Storskogsbruket skötte sina avverkningar
utan inblandning från staten. På liknande sätt genomförs riksskogetaxeringarna.106
Avverkningarna av rundvirke, enligt diagram 5.3, hade legat på runt 50 milj. m³sk per år till 1960-
talets början och ökade sen till 75-80 milj. m³sk runt 1975 som resultat av skogsindustrins utbyggnad
och högkonjunkturen i början av 1970-talet. I samband med överbryggningspolitiken 1974-1976 las
virke på lager för att sedan plockas ur lagret som del i en strategisk överbryggningspolitik som var en
del i den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik mellan åren 1974-1976 för att komma
över den ekonomiska krisen.107
Avverkningarna föll till 60 milj. m³sk i början av 1980-talet som
resultatet av den allmänna lågkonjunkturen. Avverkningarna har sedan stigit till 80 milj. m³sk i slutet
av 1990-talet som resultatet av det aktiva skogsbruk som följde av 1993 års skogspolitiska beslut, se
sidan 13. Integrationen inom skogsindustrin under hela efterkrigstiden kan också ha påverkat
avverkningarnas storlek då skogsbruken har kunnat anpassa sina avverkningar till skogsindustrins
104
Avverkningarna kan beräknas enligt två metoder; virkesförbrukningens nettoavverkning dvs.
stammar som helt eller delvis tillvaratagits och riksskogtaxeringarnas stubbinventeringar dvs. alla
stammar som avskiljts från stubben bruttoavverkning.
105
106
107
30

rundvirkesförbrukning liksom skogsindustrins utbyggnad under efterkrigstiden på 1960- och 1970-
talet har inverkat.
Årlig bruttoavverkning milj m3 fub
0
20
40
60
80
100
1951
1956
1961
1966
1971
1976
1981
1986
1991
1996
2001
År
Miljm3fub
Diagram 5.3 Årlig bruttoavverkning perioden 1951-2003.
Avverkningarna under perioden 1950 - 1990 var större i storskogsbruket jämfört med småskogsbruket
och slutavverkningar eller så kallade kalhyggen hade blivit ovanligare efter 1960- och 1970-talets.
Skogsbruken hade avverkat virke och skogsindustrins sågverk, massa- och pappersindustrier hade
köpt virke av små- och storskogsbruket.108
Väderlek kunde försvåra avverkningar i norr och stormar påverkade också avverkningarnas storlek
såsom till exempel efter stormen 1969 då 28 milj. m³sk skog blev skadad motsvarande en normal
årsavverkning i södra och mellersta Sverige. Detta ledde till ökad lagerhållning och fördyrade
återväxtåtgärder med en upparbetningstid på ett halvår.109
Stormen Gudrun beräknades ha kostat 21
miljarder varav 2 miljarder betalades i stöd till berörda år 2005. Blandad skog och lövträd i södra
Sverige innebär att stormar i framtiden inte medför samma katastrofala konsekvenser som stormen
Gudrun som enligt skogsstyrelsen fällde 75 milj. m³sk skog.110
Avverkningarna hade också mekaniserats från 1950-talets manuella skogsbruk till 1960-talet.111
Om inte avverkningarna täcker rundvirkesförbrukningen sker sedan 1970-talets början lageruttag eller
rundvirkesimport. Rundvirkesförsörjningen är således efterfrågestyrd. Avverkningarna samvarierar
med skogsindustrins ekonomiska läge dvs. då tiderna är bättre blir avverkningarna större och när
tiderna försämras så minskar avverkningarna.
108
SOU 1984:4 s. 309-314.
109
110
Forskning och framsteg nr 4 (2006) s. 10.
111
31

5.4 Sveriges utrikeshandel med rundvirke under efterkrigstiden
Här i det följande kommer jag att kartlägga såväl import och export per sortiment som från vilka
länder importen kommer. Låga avverkningar och avverkningsobenägenhet inom småskogsbruket
under hela 1970-talet ökade importen och Sverige blev en nettoimportör av rundvirke.
Nettoimport
-6000
-4000
-2000
0
2000
4000
6000
8000
10000
12000
1951
1961
1971
1981
1991
2001
År
1000m3
Import av
rundvirke Sa
oarbetade
varor Kvantitet
1000 m3
Export av
rundvirke Sa
oarbetade
varor Kvantitet
1000 m3
Nettoimport
Sa oarbetade
varor Kvantitet
1000 m3
Diagram 5.4 Nettoimport av rundvirke perioden 1951-2001.
Sveriges export av rundvirke var större på 1960-talet än importen av rundvirke, men i början av 1970-
talet vägde exporten och importen jämt och efter 1975 förelåg ett importöverskott. Importen av
rundvirke steg från 1970-talets början med ett fall från mitten av 1980-talet och sedan förelåg en
ökning igen från 1990-talets början. Exporten av rundvirke steg kraftigt till 1970-talets början för att
sedan gå ned när exportpriset per 1000 m3 rundvirke översteg importpriset per 1000 m3 rundvirke.
Således ökade nettoimporten av rundvirke från mitten av 1970-talet för att på 2000-talet uppgå till 8 –
10 milj. m³sk årligen, se diagram 5.4.
Under 1950- och 1960-talet förekom i Sverige frekvent import och export av rundvirke över
Norrbottensområdet eftersom det uppfattades som illojal konkurrens att köpa virke från södra Sverige
såsom (exempelvis. MoDo med massaveden). Utbyggnaden av skogsindustrin på 1960-talet med brist
på egna virkestillgångar orsakade import av rundvirke från främst Sovjetunionen via Finland genom
den så kallade byteshandeln som förekom mellan Finland och Sovjetunionen. Importen av rundvirke
gav marginalvinster och marginalkvantiteter användes främst för att pressa ned priset på svensk
virkesråvara.
32

Tabell 5.2 Export och import av rundvirke per sortiment milj.m³sk perioden 1951-2005.
Sågtimmer Massaved Övrigt
rundvirke
Summa
Export Import Export Import Export Import Export Import
1951-55 0,075 0,357 0,438 0,475 0,526 0,001 1,039 0,833
1956-60 0,166 0,269 0,598 0,319 0,248 .. 1,012 0,588
1961-65 0,226 0,148 1,030 0,627 0,014 .. 1,270 0,775
1966-70 0,429 0,070 2,456 0,349 0,114 0,001 2,999 0,420
1971-75 0,345 0,158 2,276 1,065 0,079 0,001 2,700 1,224
1976-80 0,213 0,644 0,615 1,913 0,033 0,012 0,861 2,569
1981-85 0,227 0,4246 0,5186 3,169 0,0506 0,003 0,7962 3,5968
1986-90 0,174 0,710 0,461 5,4084 .. .. 0,7736 6,158
1991-95 .. .. .. .. .. .. 1,0158 5,4472
1996-00 .. .. .. .. .. .. 1,4434 8,796
2002-05 1,1835 1,593 0,78275 6,9598 0,0645 0,584 1,6203 9,4486
Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2003 Statistik för massaved och sågtimmer saknades från 1995-2001 då statistiken istället var fördelad på
barr- och lövträd vilket gör att statistiken för export och import av rundvirke per sortiment blir ofullständig under dessa år.
I förhållande till tabell 5.2 kan noteras att den svenska exporten av sågtimmer ökade mellan 1951-
1955 och 2002-2005 liksom importen av sågtimmer. Exporten och importen av massaved har också
ökat medan exporten och importen av övrigt rundvirke ligger still. Massavedsimporten har ökat
kraftigt från 1971-75 och 1981-85. För övrigt rundvirke kan noteras en ökning av importen från 1950-
talets början till 2000-talet medan det motsatta förhållandet gäller för exporten av rundvirke.
Tabell 5.3 Exportländer av rundvirke till Sverige milj.m³sk perioden 1951-2003.
Femårsgsn. Norge Finland Danmark Centraleuropa Baltikum Sovjet Övriga Totalt
1951-55 0,34 0,47 .. .. .. .. 0,04 0,85
1956-60 0,29 0,31 .. .. .. .. 0,03 0,63
1961-65 0,19 0,54 .. 0,002 .. .. 0,04 0,77
1966-70 0,73 0,24 0,805 0,10 .. .. 0,05 1,13
1971-75 0,57 0,29 0,07 0,50 0,19 0,11 0,05 1,78
1976-80 0,37 0,45 0,07 0,39 0,41 0,23 0,58 2,70
1981-85 0,47 0,58 - - 0,54 0,05 1,94 3,58
1986-90 0,73 0,70 0,42 1,51 1,02 1,72 0,66 6,76
1991-94 0,77 0,50 0,30 1,09 1,37 1,14 0,26 5,43
1997-00 0,76 0,48 0,175 0,56 6,02 2,50 0,24 10,73
2001-03 0,76 0,61 0,12 0,46 6,78 2,28 0,39 11,4
Källa: Skogsstatistisk årsbok 1951-2003. Under åren 1995-1996 så fanns ingen tillgänglig statistik på grund av att uppdelning på massaved
och sågtimmer saknades för Sverige då importen av rundvirke för avsändarländer fördelades på barrträd och lövträd.
Tabell 5.3 visar vilka länder som exporterade rundvirke till Sverige och huvuddelen av importen kom
ifrån Norden, Centraleuropa, Baltikum och Sovjetunionen.
Importen av rundvirke från Finland skedde via Bottniska viken, Torne älv och Bottenhavet sedan
1950-talets början. Det virke som importerades 1955 från Norge förädlades ofta vid Vänerindustrierna
och Norrlands skogsindustri tillfördes virke från Finland. Det förekom också importöverskott av
timmer och massaved från Norge och Finland på 1950-talet. Importen av sågtimmer skedde från
Finland samt mellan Sverige och Norge över gränsvattendraget på 1950-talet liksom en omfattande
handel av massaved skedde mellan Sverige, Norge och Finland sedan 1950-talets början och det
33

skedde en stor import av massaved från Finland och Norge 1952.112
Med Norge skedde också ett
traditionellt virkesutbyte via gränshandel över Värmland och Dalsland sedan 1960-talets början. Efter
1970 talets början blir importen från övriga länder än de Nordiska större i takt med att det blir billigare
att importera rundvirke från Sovjet och Baltikum.
Från Centraleuropa skedde från och med 1975 även en omfattande import av rundvirke från till
exempel Västtyskland varifrån Sverige 1973 importerade sågtimmer. Importen av rundvirke från
Centraleuropa steg från en mycket låg nivå i början av 1960-talet och nådde sin topp i början och
mitten av 1990-talet. Sedan mitten av 1990-talet har importen av rundvirke från Centraleuropa sjunkit
till blygsamma nivåer.113
Import av rundvirke fortsatte också ifrån Östeuropa och Sovjet från 1970 och framåt. Före 1970
importerades rundvirke vägen över Finland från Sovjet på grund av det förelåg en VSB-pakt114
mellan
Sovjetunionen och Finland och det var bakom den pakten som det förekom en viss import av
rundvirke. I Europa är det framför allt Sovjet, senare Ryssland och de baltiska staterna som
fungerar som virkesleverantörer. På senare tid så har Lettland blivit den enskilt störste
virkesleverantören. Importen från Ryssland har stigit från 0,11 milj. m³sk 1971-75 till över 2,28 milj.
m³sk 2001-2003.115
5.5 Svenska export- och importpris på rundvirke under efterkrigstiden
Eftersom statistik över export- och importpriser för rundvirke saknas i skogsstatistisk årsbok har jag
har här nedan gjort beräkningar för att se vilka prisskillnader som finns mellan export- och
importpriset på rundvirke beräknat per m3 för att se om skogsindustriföretagen kan göra vinster när de
importerar in rundvirke till utländska prisnivåer och exporterar rundvirke till svenska prisnivåer.
112
Skogsstatistisk årsbok (1951), s. 54-56, SSÅB, 1955, s. 62-70, SSÅB, 1953, s. 62, SSÅB, 1951, s. 54 & SSÅB, 1955, s. 62-66
113
114
Vänskap samarbete och bistånd som var den gängse utrikespolitiken Finland hade gentemot Sovjet.
115
34

Diagram 5.5 Export- och importpris på rundvirke perioden 1951-2005.
Export- och importpriserna på rundvirke, enligt diagram 5.5, har beräknats genom att det samlade
export- och importvärdet dividerats med export- och importmängden. Svenska exportpriser för
rundvirke ligger högre än utländska importpriser för rundvirke som ett resultat av det höga
kostnadsläge som föreligger inom svensk skogsnäring och Sverige börjar därmed tappa
marknadsandelar till Östeuropa och Sovjetunionen. Man kan konstatera att exportpriset på rundvirke
sedan 1951 översteg importpriset och exportpriset kan jämställas med inhemskt prisläge medan
importpriset anger utländskt prisläge. Det är således billigare att köpa in marginalkvantiteter av
rundvirke som insatsvara för skogsindustrins export av skogsindustriprodukter än att köpa rundvirke
direkt av skogsbruken så man kan undra varför skogsindustrins intressenter inte valde att köpa allt
rundvirke ifrån utlandet.
5.6 Importen av massaflis
Importen av massaflis flis, spån och träavfall, enligt diagram 5.6, dvs. har varit en vanlig företeelse
under de senaste 20 åren. Massaflisen är en restprodukt från sågat virke som används för att producera
massa. Fördelen med massaflis är att det är en behändigare och billigare insatsvara än massaved.
Under 1980-talets början vid den ekonomiska lågkonjunkturen importeras mer massaflis till Sverige.
Vad sedan upp- och nedgångarna runt 1988 och 2000 beror på är osäkert men de kan ha ett samband
med att rundvirkesmarknaden har blivit mer internationell och rörlig. Import av flis och dylikt är en
insatsvara till massa- och pappersindustrin varvid löpande jämförelser görs mellan rundvirke och
massaflis.116
116
Vid en prisjämförelse 1980 är det billigare att köpa massaflis som kostar 89,51 kronor per m3 jämfört
med rundvirket som kostar 233,31 kronor per m3 inför pappersbrukens produktion av papper och papp.
35

Import av flis och dyligt 1960 - 2004
0
500
1000
1500
2000
1960
1967
1974
1981
1988
1995
2002
År
1000m3fub
Import Volym
1000 m3fub
Diagram 5.6 Import av flis och dylikt perioden 1960-2004.
5.7 Rundvirkesmarknaden under efterkrigstiden
Förbrukningen av rundvirke har ökat under hela efterkrigstiden och tillväxten i virkesförrådet har främst ökat
efter 1975. Avverkningarna har nästan fördubblats mellan 1950 och 2000. Nettoimporten har ökat efter 1970 och
marginalprisskillnaden mellan exporten och importen av rundvirke har ökat sen 1970 se diagram 5.5. Importen
av massaflis har ökat från 1960-talet och används som supplement till rundvirke. Det föreligger integration bakåt
såtillvida att skogsbolag såsom MoDo och SCA även äger skogsbruk som tillgodoser behovet av rundvirke inför
produktion av skogsindustriprodukter. Efterfrågan på rundvirke tillgodoses annars via skogsbrukens
avverkningar och en marginell import av rundvirke. Rundvirkesmarknaden är oligopolistisk ur en synvinkel
nämligen att skogsbolag såsom MoDo och SCA som via integration bakåt äger sina skogsbruk och således kan
hämta sitt rundvirke ifrån eget bolag. Efter 1990-talets avregleringar har rundvirkesmarknaden
internationaliserats och blivit mer rörlig där import och export av rundvirke förekommer som naturliga inslag på
en i övrigt internationaliserad rundvirkesmarknad.
6.0 Modo och SCA:s import av rundvirke under efterkrigstiden
Här i det följande skall jag med hjälp av företagsmonografier undersöka importens roll i två
skogsföretag nämligen MoDo och SCA för att se hur dessa företag har löst sina
virkesförsörjningsproblem. Importen sätts in i sådant strategisammanhang där också förvärv av
skogsmark i Sverige och utomlands ingår.
6.1 MoDos virkesförsörjning före 1950
MoDo var ett av landets största sågverksföretag under 1800-talet och dess verksamhet kan ledas
tillbaks till 1779. MoDos råvarutillgångar var då främst skogsköp och skogsfångsträtter från kronans
36

överloppsmarker och avsättningsområde för MoDos sågade varor var Västeuropa117
. MoDo anskaffade
skogsområden om 125 000 ha före 1906 via köp av Sandviks ångsågs AB. Sågverksindustrin
stagnerade kring första världskriget, massaindustrin växte fram kring sekelskiftet och slutligen
pappersindustrin under mellankrigstiden. MoDos ökande virkesförbrukning möttes via skogsförvärv
genom rätten att avverka skog och köp av skogsbolag med skog liksom att avkastningen ökade i egna
skogar. Efter 1930-talet blev virke från bondeskogsbruket en vanligt förekommande strategi.118
6.2 MoDos virkesförsörjning under efterkrigstiden
Avverkningarna i den egna skogen efter andra världskriget minskade från 1930-talets uttag på 600 000
m³sk till 200 000 m³sk i slutet av 1940-talet på grund av brist (av yngre och äldre) skog. MoDo köpte
leveransvirke och rotposter från skogsbruken och ifrån Norrland och Finland. MoDo ingick 1947 ett
samarbetsavtal med skogsindustrierna i övre och mellersta Norrland, den så kallade Nordsvenska
virkesföreningen. Enligt avtalet skulle skogsbolagens virkesförsörjning tillgodoses efter bolagens
anläggningskapacitet för att undvika virkeskrig på grund av låg skogstillväxt och stort virkesbehov.
MoDo köpte virke från finska staten och inköpsverksamheten utökades i södra Sverige och
Mellansverige.119
MoDos virkesförbrukning steg från 6 till 16 milj.m³sk mellan 1950 – 1979 och
självförsörjningsgraden låg på 20 – 30 % mellan 1950-1979.120
Tabell 6.1 MoDos självförsörjningsgrad av rundvirke perioden 1945-1979.
Tidsperiod Virkesförbruknin
g 1000 m3f
Självförsörjnings
-grad %.
Rotposter
%
Leveransvirke
Norr %
Leveransvirke
Syd %
Import
%
Summa
%
1945-49 1500 15 27 48 - 10 100
1950-54 6271 25 23 48 - 4 100
1955-59 9332 23 12 51 2 12 100
1960-64 11476 25 8 59 5 3 100
1965-69 15606 22 19 44 13 2 100
1970-74 18300 22 19 28 25 6 100
1975-79 15840 26 27 20 24 3 100
Källa: Gårdlund, 1986, s 69
Arronderingsbyten skedde 1950 med Domänverket vilket gav MoDo tillgång till 18 000 ha skog och
sågverksrörelsen koncentrerades till Domsjö. MoDo gick in i efterkrigstiden med ett virkesbehov om
1,2 milj. m3
fub och skogstillgångar på 350 000 ha. Minskad självförsörjningsgrad löstes via
117
Haslum (1993), s. 27-159.
118
Gårdlund (1986), s. 7-14.
119
Gårdlund (1986), s. 23-33.
120
Andren (1992), s. 119-122.
37

köpverksamhet från Domänverket och andra rotpostsäljare i Norrland.121
MoDos strategi för att öka
tillgången på skogsråvara bestod i att MoDo köpte skogsfastigheter vilket ökade MoDo:s skogsmark
med 3 900 ha per år1940 – 1964. Under åren 1965 – 1979 förvärvade MoDo 13 000 ha per år från
privata skogsägare. Beträffande bolagsförvärv köpte MoDo 1964 av NCB Forss-koncernen 112 000 ha
av totalt 170 000 ha skogsmark för att få tillgång till virke. Ett nytt arronderingsbyte mellan MoDo och
Domänverket ägde rum 1963 omfattandes 3 670 och 13 900 ha från Domänverket.122
Genom
arronderingsbyten och förvärv av skogsmark från privata skogsägare och aktiebolag ökade bolagets
skogsmark med 254 000 ha åren mellan 1940 – 1979 till totalt 628 000 ha enligt Andren.123
MoDos virkesanskaffning 1953 – 1979 utgjordes främst av rotposter och leveransvirke och rotposterna
steg från 70 000 m3 fub i början av 1940-talet till 700 000 m3fub 1967. Hela 50 % av totala
leveransvirket levererades från Domänverket. Virke köptes från hela landet bland annat från Södra
Sverige och planteringarna ökade från 9 000 ha till 15 000 ha per år mellan 1950-1979 liksom
contratall planterades från 1970. Mellan 1970-1974 så planterades 500 ha per år och mellan 1975-
1979 så planterades 1300 ha per år.124
Beträffande MoDos virkesförsörjning befarades virkesbrist och
kostnadsstegring på 1960-talet varvid stordrift inom fabriker och bättre resursutnyttjande angavs som
botemedel. Men räckte förvärv av bolag med skog till för att möta virkesbristen? 1970 var skog i
MoDos närhet till salu och MoDos skogsareal steg enligt Gårdlund från 375 000 ha till 645 000 ha, ,
från mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet och självförsörjningsgraden steg från 15% 1945-
1959 till 23% 1960-1974 och ytterligare till 26% 1975-1979 som visas enligt tabell 6.1. MoDo företog
nya skogsköp 1964 och en tillfällig lättnad uppnåddes därmed liksom virke importerades från Finland
och Ryssland. Bolaget ingick leveransavtal med Sovjet. MoDo hade ingått i skogsplanteringsprojekt i
Brasilien varifrån virke hämtades. Över- och underskott på virke mellan södra och mellersta Sverige
samt Norrland kunde ha utnyttjats inom MoDo före köpvirke och marginalkvantiteter men MoDo
valde att utnyttja stordriftsfördelar och ökade skogsvårdsinsatser i Norrland.125
Under 1970- och 1980-talet blev det också en omfokusering av verksamhet till konsumentprodukter av
papper och kemisk industri och verksamheten blev allt mindre virkesberoende.126
MoDo
produktdiversifierades mellan 1970- till 1980-talet som ett led i arbetet att möta en hårdnande
internationell konkurrens.127
Resultatdrivande enheter inom MoDo blev enskilda aktiebolag i
förhållande till moderbolaget. För MoDos del skedde på 1980-talet en återgång till
kärnverksamheterna med köp av virke från USA och Canada som ett led i en reexportstrategi dvs. att
121
Gårdlund (1986), s 23-33
122
Andren (1992), s 99 - 102
123
Andren (1992), s 103-106
124
Andren (1992), s 215-249
125
Gårdlund (1986), s 67-77
126
Gårdlund (1986), s 136-146
127
Gårdlund (1986), s 108-114
38

Uppsats 0706

Recommended

Recommended

More Related Content

Viewers also liked

Viewers also liked (13)

More from Peter Forssman

More from Peter Forssman (9)

Uppsats 0706