Successfully reported this slideshow.
We use your LinkedIn profile and activity data to personalize ads and to show you more relevant ads. You can change your ad preferences anytime.

Stockholmscenterns Motioner 2010

1,023 views

Published on

Motioner 2010

  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

Stockholmscenterns Motioner 2010

  1. 1. Stockholmscentern motioner 2010 Motion 1: Avskaffa Skönhetsrådet Skönhetsrådet är enligt egen beskrivning: Rådet till skydd för Stockholms skönhet - är en kommunal instans som huvudsakligen granskar detaljplaner och bygglovsärenden som remitterats från stadsbyggnadskontoret. Rådet får också ärenden från t.ex. exploateringskontoret, trafikkontoret och stadsdelsförvaltningarna där frågor om stadsmiljön är aktuella. Utöver det har rådet rätt att väcka egna ärenden där rådet kan initiera och driva frågor inom det speciella verksamhetsområdet vilket ger rådet en fri ställning i den kommunala organisationen. Skönhetsrådets ledamöter väljs av kommunfullmäktige och representerar i rådet de olika myndigheter, grupper och institutioner de nomineras från. Rådet har även en trettonde ledamot som väljs av de övriga ledamöterna, av tradition har rådet valt en stockholmskännare till den posten. Skönhetsrådet väljer också självt sin ordförande, vice ordförande och sin sekreterare. Vad som är tydligt för alla är att genom att införa en instans/ grupp som är ytterligare byråkrati flyttar makten och inflytandet längre från väljarna. När dessutom rådet ges rätt att fritt ta initiativ och väcka frågar när de känner för det blir det direkt odemokratiskt! Om ett beslut är fattat inom berörd instans kan skönhetsrådet obstruera och ”starta om frågan”. Vi som är liberala vill inte ha fler regler eller påbud utan färre regleringar och friare medborgare Därför yrkas att: - Skönhetsrådet avskaffas innan valet 2010. Fredric Ericsson, Södermalmscentern i Stockholm Motion 2: Privatisering av skönhetsrådet Jag har i våra papper sett förslag om att privatisera skönhetsrådet. Privatisering brukar i dessa sammanhang handla om tjänsteproduktion. Skönhetsrådet är inte en sådan institution och förslaget väcker undran och bör avvisas. Föreslås att distriktsstämman uttalar sig mot detta förslag. Kristineberg den 10 mars 2010 Bruno Klerby 1
  2. 2. Motionssvar 1 samt 2: Fredric Ericsson pekar i sin motion på några demokratiska problem med Skönhetsrådet och föreslår att rådet ska avskaffas innan valet 2010. Bruno Klerby har uppfattat att Stockholmscentern vill ”privatisera Skönhetsrådet” och har invändningar mot ett sådant förslag. Han vill att distriktsstämman uttalar sig mot detta förslag. Skönhetsrådet (Rådet till skydd för Stockholms skönhet) ”är en kommunal instans som huvudsakligen granskar detaljplaner och bygglovsärenden som remitterats från stadsbyggnadskontoret. Rådet får också ärenden från t.ex. exploateringskontoret, trafikkontoret och stadsdelsförvaltningarna där frågor om stadsmiljön är aktuella. Utöver det har rådet rätt att väcka egna ärenden där rådet kan initiera och driva frågor inom det speciella verksamhetsområdet” (från stadens webbsida). Därtill kan man nämna att Skönhetsrådets styrka ligger i dess tyngd i debatten och att de därigenom, i samverkan med exempelvis Stadsmuseet och Samfundet S:t Erik, informellt kan påverka agendan. Skönhetsrådet har en kompetens som liknar Stadsmuseets. Den fristående organisationen Samfundet S:t Erik driver dessutom liknande frågor. Skönhetsrådets tillsättande kan, i skenet av dess makt och att de är direkt skattefinansierade och ligger inom den kommunala organisationen, på goda grunder ifrågasättas. Rådets ledamöter tillsätts delvis av utomstående organisationer, delvis av stadsfullmäktige och delvis av dem själva. Möjligen är det denna ordning som lett till att endast två av rådets tretton ledamöter är kvinnor. Centerpartiet har i fullmäktige föreslagit att Skönhetsrådet ska frigöras från den kommunala organisationen. På så sätt skulle deras inlägg i debatten tydligare kunna värderas som något de står för själva och som inte har med staden att göra. Vi har i detta sammanhang vidare föreslagit att de i så fall kan söka finansiering från annat håll än från skattebetalarna. Privatisering är inte ordet som vi använt i våra texter. Med detta vill vi besvara Bruno Klerbys motion. Distriktsstyrelsen anser att Fredric Ericssons motion ligger i linje med Centerpartiets agerande och inriktning och håller med om att det kan vara dags att bli tydligare och ta resonemanget till nästa steg. Dock är det tyvärr omöjligt att avskaffa Skönhetsrådet innan valet, det måste göras inför antagandet av en ny budget. Distriktsstyrelsen föreslår stämman besluta: att Skönhetsrådet ska avskaffas. att därmed anse motionerna besvarade. Motion 3: Angående skyskrapor Vi vill som enda parti låta bygga en skyskrapa i västra city. Jag tror förslaget inte möter gensvar hos stockholmarna. Istället tror jag att många ryser vid tanken på exempelvis en barnfamilj boende på 40:e våningen. Kanske uppfattas förslaget som ett ogenomtänkt försök att ”sticka ut” och det gör i så fall saken ännu värre. Vem vill stödja ett parti som bygger sin politik på sådan grund? 2
  3. 3. Ute i landet är man van vid att se centerpartister som eftertänksamma och förnuftiga, sunt kritiskt inställda till äventyrliga projekt. Att det är vår fullmäktigerepresentant som framför detta förslag uppfattas kanske därför som ”upp och nervända världen”. Här finns måhända en delförklaring till att mycket få av dem som flyttar in till Stockholm varje år, och som var centerpartister i hemkommunen, ansluter sig till oss eller ens röstar på oss. Politiken har ju, som vi vet, omvandlats från ideologibranch till förtroendebransch. Jag föreslår: att stämman uttalar sig mot detta förslag. Kristineberg den 10 mars 2010 Bruno Klerby Motionssvar 3: Stockholm kommer att bli en miljonstad under de kommande 20 åren. Centerpartiet menar att för att kunna vara en miljonstad ska Stockholm också vara en miljöstad. Den stora politiska utmaningen är att planera för 200 000 nya invånare – samtidigt som vi behåller Stockholms charm och värden. Samtidigt kan vi skaffa nya värden och kvaliteter genom att förnya staden. Centerpartiet vill bygga den täta, miljövänliga staden. Staden där man har bostäder även i City. Vi vill se lekplatser i kvarteren runt Västra City, inte trista kontorslimpor som släcks ned klockan 6 på kvällen eller ödsliga spårområden som bildar barriärer. Innerstaden ska öppnas upp för fler boende som kan ge staden mer liv och trygghet. Genom att använda marken mer effektivt och bygga högre kring kollektivtrafikens knutpunkter använder vi kollektivtrafiken bättre. Fler kommer att åka buss, tunnelbana och spårvagn och fler kommer att cykla eller gå till jobbet. Alternativet, att bygga en gles stad och inte alls utveckla stadens centrala delar, leder enligt en enig forskarkår till ett större bilberoende. Även om vi gillar miljöbilar så är det inte en väg som Centerpartiet förordar. Vi måste börja tänka på befolkningsökningen och sedan planera för det. Att konservera Stockholm exakt som det ser ut idag är inte ett alternativ. Skyskrapor är värdeladdade. Som motionären påpekar är vi det enda parti som på ett tydligt sätt föreslagit högre hus i Stockholms innerstad. Att vara ensam om ett förslag och att våga ta debatten är en styrka, inte en svaghet. Undersökningar som gjorts av massmedia visar att upp till 40 procent av Stockholmarna stödjer en sådan politik. Nu handlar det inte om att bygga en skyskrapsstad utan om att trotsa dagens ensidiga förbud och tillåta en och annan byggnad att sticka ut. Det är knappast en dramatisk förändring. Däremot kan det tillföra staden nya värden. Vår grundinställning är naturligtvis att allt som byggs i Stockholm ska vara vackert och fylla en funktion. Den stora revolutionen handlar om att generellt bygga tätare så att vi kan spara våra vackra parker i staden. Vi börjar redan se utvecklingen där jakten på mark leder till att gröna ytor naggas i kanten och att 3
  4. 4. skolgårdar omvandlas till mark för bostäder. Det är knappast konstigt när man inte tillåter fler än 5-7 våningar. Centerpartiet vill ha fler bostadshus i innerstaden med öppna eller kommersiella verksamheter i gatuplanet så att vi får en stad full av liv. Om priset för att utveckla staden på ett miljövänligt sätt och att spara våra parker är att tillåta enstaka förändringar i vykortsvyn – så är det definitivt värt det. Det är till och med önskvärt. Stockholmscenterns distriktsstämma har tidigare med stor majoritet ställt sig bakom denna politik som dessutom utgör en central del av vår valplan för 2010. Distriktsstyrelsen föreslår stämman besluta: att avslå motionen. Motion 4: Angående sammanslagning av Kulturnämnden och Fritidsnämnden I centerns budgetförslag finns en punkt om att slå samman Fritidsnämnden och Kulturnämnden. Detta har genomförts i mindre kommuner och det kan möjligen vara motiverat i vissa fall. För Stockholm är det dock klart olämpligt. Stadens verksamhet är så omfattande på båda dessa områden så att det är fullt motiverat att bibehålla den nuvarande organisationen. När det gäller att välja ledamöter visar det sig nog att få individer har sitt intresseområde spännande över både kultur- och fritidssektorerna och det skulle innebära att man i en sammanslagen nämnd ställer ”fel” krav på ledamöterna. Jag föreslår: att distriktsstämman uttalar sig mot förslaget. Kristineberg den 10 mars 2010 Bruno Klerby Motionssvar 4: Motionären vill att stämman uttalar sig mot ett förslag i Centerpartiets förslag till budget för Stockholms stad 2010. Förslaget gäller en sammanslagning av Kultur- och idrottsförvaltningarna samt dess tillhörande nämnder. Eftersom kommunens arbete gentemot dessa verksamheter ofta påminner om varandra bör, enligt distriktsstyrelsen, en sammanslagning vara möjlig. Vi vill hålla nere kommunens administrativa kostnader i syfte att få mer verksamhet för pengarna. Genom att rationalisera och effektivisera arbetet inom stadens 4
  5. 5. förvaltning får vi sannolikt möjligheten att erbjuda mer idrott och mer kultur per skattekrona. Syftet är att mer och bättre verksamhet ska komma stockholmarna till del. Distriktsstyrelsen föreslår att stämman beslutar: att avslå motionen. Motion 5: Kommunala frågor Jag kan inte påminna mig att vi någon gång under det gångna året haft tillfälle att diskutera kommunala frågor. Funderar jag längre tillbaka i tiden blir det inte bättre. Ändå har många viktiga ärenden förekommit i den allmänna debatten. Några exempel kan vara Slussens ombyggnad, tillbyggnaden av Stadsbiblioteket, Norra stationsområdet, den nya stadsdelen vid Värtan, radhusen vid Norr Mälarstrand, upprustningen av Rålambshovsparken samt utbyggnaden av nordvästra Kungsholmen. Säkert finns många fler. Det är för att diskutera viktiga frågor man är med i ett politiskt parti. Jag föreslår att stämman uppmanar distriktsstyrelsen att bättra sig på denna punkt. Kristineberg den 11 mars 2010 Bruno Klerby Motionssvar 5: Motionären tar upp frågan om att medlemmarna i Stockholmscentern i större utsträckning vill diskutera kommunala frågor. Det glädjer distriktsstyrelsen att medlemmarna vill engagera sig och vara delaktiga i stockholmspolitiken. Under det gångna året har kommunal politik framförallt diskuterats inför och under den distriktsstämma vi hade våren 2009. För första gången någonsin lades motioner ut på en webb för diskussion. Då det var partistämmoår inkom runt 50 motioner, varav flera med kommunal prägel. Därefter diskuterades motioner i kommittér och slutligen på distriktsstämman. Distriktsstyrelsen arrangerar också årligen besök i Stadshuset då den lokala politiken diskuteras. Distriktsstyrelsen hade också en ambition att politikpubkommittén i sitt uppdrag årligen skulle arrangera hearings med våra förtroendevalda i kommun och landsting kring aktuella frågor. Detta har inte framgått i instruktionen till politikpubgruppen, vilket vi beklagar. Våra förtroendevalda i kommungrupp och 5
  6. 6. landstingsgrupp finns dock tillgängliga och deltar ofta i aktiviteter då det är lämpligt att på tu man hand lyfta frågor. Distriktsstyrelsen tycker också att det är av stor vikt att de geografiska avdelningarna engagerar sig i lokala frågor, där stadshuskansliet finns tillgängligt för dialog och vägledning. Vi tar till oss av engagemanget och hoppas att den nyvalda distriktsstyrelsen funderar över under vilka former vi i större utsträckning kan diskutera aktuell politik under mandatperioderna. Distriktsstyrelsen föreslår stämman besluta: att besvara motionen. Motion 6: Nordeas återbetalning av pensionsmedel till de födda 1950 och framåt Nordea ska betala tillbaka kostnaderna för bankakuten till kommande generationers pensionssparande. Bankstödsnämnden, populärt även kallad bankakuten, var en svensk statlig myndighet som bildades 1993 för att bistå regeringen i att hantera effekterna av finanskrisen (1990-1994). Bankstödsnämndens uppgifter vid bildandet kan delas upp i tre delar. 1.Ägande av den krisdrabbade och helstatliga Nordbanken. 2. Administration av regeringen tidigare utställda garantier och stödåtgärder 3.Hantering av ansökningar om kommande stödåtgärder. Verksamheten leddes inledningsvis av generaldirektör Stefan Ingves, och myndigheten lydde organisatoriskt under Finansdepartementet där närmast ansvarig var finansmarknadsminister Bo Lundgren. Bankstödsnämnden administrerade de politiskt beslutade stödåtgärderna åt drabbade banker, vilket bland annat inkluderade övertagande av ägandet i fallerade banker och försäljning av de övertagna tillgångarna, för att i någon mån återvinna de kostnader som stödet medförde. Verksamheten avvecklades 1996, och den kvarvarande myndighetsorganisationen fick nya uppgifter genom den nyinrättade Insättningsgarantinämnden. Av de cirka 65 miljarder kronor som bankstödet kostade gick ungefär 63 miljarder till Nordbanken. Ett stort problem för de krisdrabbade bankerna var att man givit lån till affärsvärksamheter som på grund av finanskrisen inte kunde återbetalas, och på grund av samma kris var inte heller de tillgångar, till exempel fastigheter, vilka man tagit som säkerhet för de givna lånen tillräckliga för att kunna täcka skulderna. Detta innebar stora underskott för bankerna och om man inte kunde täcka underskotten skulle man inte heller kunna återbetala de fordringar som fanns bland annat i form av insättningar på bankkonton. För Nordbanken var problemen så svåra att Bankstödsnämnden inte såg någon annan råd än att skilja de illikvida tillgångarna från de som var lönsamma och man beslutade därför dela banken i en frisk och en sjuk del. De illikvida tillgångarna fördes över till ett separat bolag kallat Securum, medan de affärer som fortfarande ansågs lönsamma och fungerade stannade kvar i banken. Detta räddade Nordbanken inte bara från att gå omkull men också från att stå för kostnaderna för de dåliga affärer man dragit på sig. Detta förhållande bidrog också till att skapa en skev konkurrenssituation gentemot de banker som inte fick något statligt stöd, då de var tvungna att själva både ta itu med sina dåliga affärer och dessutom bära notan för kostnaderna medan den statligt ägda banken slapp. (Källa Wikipedia) De 63 miljarderna som Nordea försnillade togs från det svenska folkets pensionsinbetalningar. Alla födda efter 1950 kommer att få ca hälften av vad fyrtiotalisterna får i pensionsutbetalningar. Därför yrkas att: 6
  7. 7. 1. Nordea återbetalar de 63 miljarderna från bankstödsnämnden till statskassan för att utbetalas som pensioner till de födda 1950 och framåt. Den totala summan beräknas med ränta från 1990 till idag. 2. De utbetalningar som Nordea gör ska inte komma fyrtiotalister till godo i form av pensionsutbetalningar. 3. Alla ev. bonusar till anställda i Nordea går till statskassan. Fredrik Jörgensen, Södermalmscentern i Stockholm Motionssvar 6: Motionären anför i sin motion att det bankstöd som utbetalades till Nordea (tidigare Nordbanken) under bakkrisen i början av 1990-talet leder till att alla födda efter 1950 kommer att få se sina pensionsutbetalningar halverade jämfört med den pensionsnivå som gäller för personer födda 1940-1950. Motionären yrkar därför att Nordea återbetalar 63 miljarder - plus ränta sedan 1990 - till statskassan att utbetalas som pensioner till personer födda 1950 och framåt. Motionären yrkar vidare att dessa utbetalningar inte ska komma fyrtiotalister till godo i form av pensionsutbetalningar samt att alla ev. bonusar till anställda i Nordea går till statskassan. Distriktsstyrelsen konstaterar att Centerpartiet i Stockholms stads distriktsstämma inte kan tvinga Nordea till de åtgärder som motionären önskar och ställer sig även frågande till motionens syfte. Distriktsstyrelsen föreslår stämman besluta: att avslå motionen. Motion 7: Rörelsedetektorer till kommunala inrättningar Varje dag står mängder av byggnader med ljusen tända utan att några är närvarande. Dåligt för miljön och kostsamt dessutom. Under miljöhuvudstadsåret skall Stockholm gå i täten och visa övriga världen ledarskap. Därför yrkas att: - alla kommunala inrättningar får belysning styrd av rörelsedetektorer under 2010. Fredric Ericsson, Södermalmscentern i Stockholm Motionssvar 7: Motionären menar att staden kan bli bättre på att spara energi genom att installera belysning styrd av rörelsedetektorer under 2010. 7
  8. 8. Distriktsstyrelsen delar motionärens åsikt i den meningen att staden inte ska ha lampor tända i onödan. Det pågår också ett stort arbete inom staden med att installera ny teknik som exempelvis rörelsedetektorer och, förstås, lågenergilampor i de egna fastigheterna. Men mer kan naturligtvis göras. Distriktsstyrelsen väljer att besvara motionen istället för att bifalla den med hänvisning till att vi inte vill binda oss vid just tekniken med rörelsedetektorer. Det finns även andra tekniker som exempelvis närvarostyrd belysning som också kan prövas. Vi tror emellertid att vi är överens med motionären om syftet. Distriktsstyrelsen föreslår stämman besluta: att belysningen i stadens fastigheter ska ske med den senaste tekniken inom energibesparing. Motion 8: Släpp Östersjöstiftelsen fri! Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa (Östersjöstiftelsen) bildades av den svenska regeringen år 1994. Östersjöstiftelsen har till uppgift att stödja forskning och utbildning vid Södertörns högskola. Stiftelsen har sedan tillkomsten finansierat forskning, forskarutbildning och uppbyggnaden av en akademisk infrastruktur vid Södertörns högskola. En stor del av beviljade medel har anslagits till olika forskningsprojekt inom framför allt humaniora och samhällsvetenskap och till uppbyggnaden av forskarskolan Baltic and East European Graduate School (BEEGS). 2005 startades även Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning (CBEES) vid Södertörns högskola. Medel har även beviljats till byggandet av högskolans nya bibliotek. Östersjöstiftelsens verksamhet leds av en styrelse, som utses av regeringen. Styrelsen har inrättat en placeringsdelegation som förvaltar stiftelsens kapital och en forskningsdelegation som bereder forskningsfrågor. Vid årsskiftet 2008/2009 uppgick värdet av stiftelsens kapital till cirka 3.5 miljarder kronor. Enligt stadgarna får kapitalet inte förbrukas, utan endast den direkta avkastningen kan användas till stiftelsens ändamål. Medel till nya forskningsprojekt på Södertörns högskola söks från stiftelsen en gång per år. Besked till de sökande ges efter styrelsens beslutsmöte i slutet av oktober 2010. Stiftelsen tillfördes den 1 augusti 1994, som stiftelsekapital, tillgångar motsvarande 1270 miljoner kronor. Sedan år 2000 förvaltas ekono¬min av en intern organisation vilket innebär att styrelsen fastställer rikt¬linjer för portföljsammansättningen och en placeringsdelegation utsedd av styrelsen fattar de löpande beslu¬ten om köp och försäljningar. Den¬na förvaltningsmodell har bidragit till låga kostnader och en mycket god kapitalavkastning. Detta i sin tur har möjliggjort kraftigt höjda forskningsanslag till Södertörns högskola – sammantaget för åren 2000–2007 har högskolan erhållit 1,2 miljarder. Den 31 december 2007 förvaltade stiftelsen ett samlat kapital på drygt 6,5 miljarder kronor. Östersjöstiftelsens forskningsfinansiering ÖS har beviljat anslag på ca 2 miljarder sedan dess tillkomst år 1994. Anslagen har gått till forskning, forskarutbildning och akademisk infrastruktur vid Södertörns 8
  9. 9. högskola. Under de senaste åren har drygt 200 MSEK årligen tilldelats högskolan. Knappt 40 procent har gått till olika forskningsprojekt. Stiftelsen stöder framför allt grundforskning, med en tonvikt på forskarinitierad forskning. Sammanlagt har ca 140 projekt beviljats medel och drygt 100 doktorander har utbildats. Vetenskapligt har det handlat om humanistisk-samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig forskning. Många av projekten är mångvetenskapliga. Medel har också beviljats till planeringsbidrag, gästforskare, rese- och konferensbidrag samt för akademisk infrastruktur. I Östersjöstiftelsens stadgar står att verksamheten ska utvärderas av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA). KVA genomförde en utvärdering av de första årens verksamhet år 2001 (KVA rapport 2001:3). KVA tog sin utgångspunkt i ÖS stadgar, som beskrivs som två tydliga restriktioner. Den ena att medel endast beviljas forskning vid Södertörns högskola och den andra att det ska finnas en anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa. Gruppen är starkt kritisk till den personalunion som i praktiken utvecklats mellan de bägge organisationerna. En tidigare juridisk utredning hade klargjort att jäv inte förelåg. Icke desto mindre ansåg KVA att ”den kan inte undanröja den betydande risken för att Östersjöstiftelsens trovärdighet undergrävs av arrangemanget” (s. 4). En annan kritisk punkt som framfördes gällde ÖS underdimensionerade kansli – då endast 0,25 HTE för en sekreterare. Den minimala kanslifunktionen kunde också kopplas till vad KVA upplevde som total avsaknad av egna initiativ i form av prioriteringar och strategiska initiativ. KVA:s drastiska förslag var att genom permutation dela stiftelsen i två lika stora delar, varav den ena skulle knytas till Södertörns Högskola utan ämnesrestriktioner och den andra till att användas för stöd. I Södertörns högskolas redovisning framgår det också hur många av högskolans personal som på något sätt är finansierade av Östersjöstiftelsen. Under 2003 sysselsatte den Östersjöstiftelsefinansierade verksamheten ca 100 heltidsekvivalenter vilket då motsvarade ca 20 % av högskolans tillgängliga arbetstid, 2008 var 256 av högskolans totalt 763 anställda till någon del finansierad av Östersjöstiftelsen, dvs. ca 34 %. Östersjöstiftelsens relativa betydelse för högskolan har ökat de senaste åren. Forskningsfinansieringen har ökat totalt sett, men då mest tack vare att ÖS har ökat sina anslag. Mer oroande, åtminstone för högskolans del, men kanske också för ÖS, är att anslagen från övriga externa finansiärer minskar. Ett viktigt mått på forskningskvaliteten är i vilken utsträckning högskolans forskare även har lyckats få anslag från andra finansiärer. Har forskarna även fått anslag från andra konkurrensutsatta forskningsfinansiärer, kan man utgå från att forskarna håller god kvalitet. I förarbetena till Södertörns högskola prognostiserade den s.k. Stockholmskommittén att forskarna vid högskolan skulle kunna attrahera lika mycket externa medel från andra källor som det belopp som erhölls från stiftelsen. 9
  10. 10. Forskningsmedel från externa finansiärer har dock kraftigt sjunkit från år 2002 då det var cirka 30% till 2008 då det halverats till ca 15%. Vi kan alltså dra slutsatsen att forskningskvaliteten har sjunkit de senaste åren. Den beroende situation som Södertörns högskola har av Östersjöstiftelsen är inte naturlig. Den kvalitet som forskningen har på Södertörns högskola förtjänar knappast en stiftelse i storleken 3,5 miljarder kronor som delar ut 200 mkr per år. Södertörns högskola är inte på långa vägar lika framgångsrik som Sveriges mest framgångsrika lärosäten Karolinska Institutet, KTH, Chalmers, Uppsala Universitet och Lunds Universitet med avseende på ranking i internationella utvärderingar där man oftast utgår från graden av internationella publikationer. Slutsatsen är att Södertörns högskolas forskning egentligen bör finansieras på traditionellt sett av fakultetsmedel (som bara finns på universitet), och inte bör sponsras av Östersjöstiftelsen utan konkurrens från andra universitet. Den bästa forskningen får finansiering i ren konkurrens. Men Östersjöstiftelsen är knuten till Södertörns Högskola som presterar mer eller mindre genomsnittlig forskning även i svenska mått mätt. Det finns inga skäl att låta detta fortsätta. Även mot bakgrund av att de medel som anslås inte tillfaller forskningen om Östersjön enligt stadgarna, nej istället tillfaller 120 mkr ”högskolemensamma kostnader” (Källa: Utvärdering av Östersjöstiftelsens forskningsfinansiering Faugert & Co Utvärdering AB 2009 s. 15) För at sammanfatta motionen: Östersjöstiftelsen med totalt 3,5 miljarder kronor sponsrar Södertörns högskolas forskning om Östersjön. Den nivå på forskningen man borde kräva av en egen sponsringsstiftelsen av denna storlek motsvarar inte förväntningarna. Södertörns högskolas kvalitet är kort och gott inte tillräckligt hög för att förtjäna en egen stiftelse som delar ut 30% av arbetstillfällen på högskolan. Södertörns högskola skulle må bäst av att tas upp i Örebros universitet och helt separeras från Östersjöstiftelsen. Därför hemställes att 1. Östersjöstiftelsen helt skiljs från Södertörns högskola genom permutering av stadgarna. 2. Södertörns högskola upptas i Örebros Universitet. Fredrik Jörgensen, Södermalmscentern i Stockholm Motionssvar 8: Motionären tar upp frågan om Östersjöstiftelsen stöd till forskning och utbildning vid Södertörns högskola. Motionären anser att forskningen vid Södertörns högskola inte är tillräckligt hög för att förtjäna en egen stiftelse för finansiering samt att Södertörns högskola upptas i Örebro Universitet. 10
  11. 11. Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa (Östersjöstiftelsen) bildades av regeringen Bildt 1994. Östersjöstiftelsen uppgift är att stödja forskning och utbildning vid Södertörns högskola. Stiftelsen har sedan tillkomsten finansierat forskning, forskarutbildning och uppbyggnaden av bibliotek och en akademisk infrastruktur vid Södertörns högskola. Beslutet att anlägga en ny högskola i stockholmsområdet togs av riksdagen därför att man ansåg att studentantalet på Frescati började bli för stort, och att undervisningen i Flemingsberg inte längre borde vara en del av Stockholms universitet. Genom Östersjöstiftelsen får högskolan medel till forskning med inriktning mot Östersjöregionen och Östeuropa. Inom naturvetenskapen är högskolans forskning inriktad på miljövetenskap, och biovetenskap. Södertörns högskola har en mångvetenskaplig och mångkulturell profil. Av nybörjarstudenterna på högskolan hade, vid den senaste mätningen, 27% utländsk bakgrund, vilket är det högsta andelen i Sverige. Många studenter kommer från miljöer som har låg andel högskoleutbildning i Stockholms södra förorter. Motionären skriver att forskningen inte på långa vägar är lika framgångsrik som Sveriges mest framgångsrika lärosäten KI, KTH, Chalmers, Uppsala och Lund med avseende ranking i internationella utvärderingar. Distriktsstyrelsen finner det naturligt att en högskola som bildades 1996 inte rankas lika högt och har lika hög grad av internationella publikationer som Sveriges mest anrika universitet. Motionären hävdar att Södertörns högskolas forskning borde finansieras av fakultetsmedel som enbart finns på universitet. Södertörns högskolas status som framtida universitet vilar idag hos regeringen. 2004 ansökte man tillsammans med Karolinska institutet och Kungliga Tekniska högskolan om att få bilda ett gemensamt nätverksuniversitet på Södertörn efter samma modell som Universitetet i Oxford i Storbritannien. Distriktsstyrelsen menar att Stockholms framtida attraktion som världsstad bland annat vilar på god forskning och utbildning. Södertörns högskola har just blivit tonåring och det finns säkerligen förbättringspotential inom många områden. Att som motionären föreslår; verka för ett indragande av finansieringen från Östersjöstiftelsen och låta högskolan upptas i Örebro universitet är inte rätt väg att gå. Distriktsstyrelsen föreslår stämman besluta: att anse motionen besvarad. Motion 9: Återreglering av taxi i Stockholms län Avregleringen av svensk taxi 1990 var den mest radikala i hela västvärlden. Experimentet blev en katastrof med överetablering, sämre effektivitet och dumpade löner. Resorna blev dyrare. Fifflet ökade dramatiskt. Bara i Stockholms län fick vi hundratals konkurser och över 100 miljoner betalades ut i statlig lönegaranti. Länge var taxiverksamheten strängt reglerad i Sverige. Myndigheterna bestämde i princip vem som fick köra, hur många bilar och när och var de fick rulla. Sommaren 1990 revs nästan alla staket. Avregleringen var den snabbaste och mest radikala i hela den industrialiserade världen – möjligen med undantag av Nya 11
  12. 12. Zeeland som släppte tyglarna några månader före Sverige. Taxipriserna ligger fortfarande 300-400 procent högre än före avregleringen. Konkurserna har också dragit med sig stora utbetalningar från den statliga lönegarantin. Bara i Stockholms län handlar det om mer än 100 miljoner kronor under 1990-talet. Året efter avregleringen hade priserna stigit med hela 40 procent. Då bidrog införandet av moms på taxiresor med 25 procent. Men räknar man bort momsen – som fått åka hiss i det politiska maskineriet – kvarstår ändå en fördyring på 16-17 procent, jämfört med KPI. Prisökningen gäller privatresor. Kostnaderna för den samhällsbetalda färdtjänsten och sjukresorna har pressats ned till nivåer som drivit fram konkurser och elände för resenärerna. I Stockholm noterar länsstyrelsen en tredubbling, från 1 600 bilar 1989 till 5 100 i dag. Resultat kan tydligt iakttas vid taxistolparna dagtid: ringlande köer av lediga bilar. Mätt för hela landet noteras en ökning av bilparken på omkring 25-30 procent. Men det är städerna som drar upp stapeln. I glesbygden finns åtskilliga exempel på motsatsen. En studie i Västerbotten visade att 10 av 15 kommuner har färre taxibilar än före avregleringen. I dag medger så gott som samtliga som har insikt i taxibranschen att reformen var alltför långtgående och att näringen därefter utvecklats i negativ riktning. Under senare år har regering och riksdag vidtagit vissa åtgärder för att stävja oseriositeten inom branschen och därmed förbättra dess anseende. Här bör främst nämnas beslutet år 1992 angående krav på taxiförarlegitimation. De genomförda reformerna har förbättrat situationen, men förhållandet att taxibranschen, speciellt i storstäderna, fortfarande opererar under närmast kaotiska former, kvarstår. Ekobrott och fiffel är i storstäderna närmast legio. På grund av den våldsamma överetableringen undermineras möjligheterna att bedriva lönsam trafik om man samtidigt önskar vara hederlig. Ett av de avgörande problemet är att prisbildning och service inte fungerar inom branschen. För att den enskilde konsumenten på ett rationellt sätt skall kunna välja mellan konkurrerande taxiföretag så förutsätter detta att bilarna framträder som klart urskiljbara enheter. Service och pris blir underordnade faktorer för den som inte är van att åka taxi, typiskt sett turister. I storstäderna är det lättare att få tag i en droska, det håller nog de flesta med om. På landsbygden är situationen på många håll oförändrad och det finns exempel på kommuner där bilarna är tillgängliga färre timmar än före avregleringen. Konkurrensverket påstår lite luddigt att väntetiderna minskat, men några belägg för det redovisar man inte. Det tycks mest handla om önsketänkande. En grupp forskare som studerade avregleringen 1994 konstaterar att framkörningstiderna ökat på alla undersökta platser – det vill säga både stora och små orter. Men mätningen utgick från det ögonblick då kunden kom fram till växel, till dess bilen anlände. Eventuellt sitter dagens resenär kortare tid och väntar med luren i örat. Turister såväl svenska som utländska som besöker Stockholm blir dagligen uppskörtade av opportunistiska fribilsförare. Det har hänt att en resa från Arlanda till Stockholm kostar 3000 kr. Flera åtgärder är nödvändiga för att stävja oskälig prissättning i taxibranschen och minska antalet fribilar. Det första är att sätta pristak på taxiresor, dvs. göra det olagligt att ta ut mer än reglerade priser. En annan åtgärd är att minska antalet tillstånd till fribilar i Stockholms län. Denna åtgärd skulle öka lönsamheten för de som bedriver seriös taxiverksamhet genom de stora växlarna. En minskning kan åstadkommas genom att begränsa antalet tillstånd i Stockholm till ett bestämt antal bilar, t.ex. 3000 stycken. 12
  13. 13. Därför föreslås att: 1. Länsstyrelsen ska reglera prissättningen på taxiresor för bilar registrerade i Stockholms län med ett maxtak. 2. Antalet taxitillstånd i Stockholms län begränsas till en nivå som säkerställer tillgången på bilar, men som rensar ut de mest oseriösa taxiägarna. Fredrik Jörgensen, Södermalmscentern i Stockholm Motionssvar 9: Motionären adresserar ett viktigt problem. Taxinäringen har efter avregleringen1990 förändrats i grunden med vissa problem som följd. Skräckhistorier där turister lurats och fått betala ockerpriser inverkar negativt på Stockholms rykte i Sverige och världen. Icke desto mindre är en återreglering fel väg att gå. Centerpartiet har tagit tydlig ställning för fria marknader och att driva frågan om en återreglering skulle motverka bilden av Centerpartiet som ett parti som omfamnar marknadsekonomi som huvudsaklig resursallokeringsmodell. Distriktsstyrelsen anser att de viktiga problem som motionen syftar till att lösa kan kringgås genom bättre information om priserna genom att exempelvis verka för att jämförpriser tydligt ska framgå i anslutning till de idag obligatoriska prisangivelserna som finns i och på varje taxibil. Distriktsstyrelsen föreslår stämman att besluta: att motionen avslås. 13

×