Valanalys utifrån mitt perspektiv

797 views

Published on

Annica Högbergs analyser

  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

Valanalys utifrån mitt perspektiv

  1. 1. Valanalys utifrån mitt perspektiv Klassperspektivet – eller; vem vill vara en förlorare? Hur många människor identifierar sig i dag med en samhällsklass? Om jag skulle knacka dörr hos grannarna och be dem definiera vilken samhällsklass de tillhör så tror jag att jag skulle mötas av förvåning. Att slå fast klasstillhörighet får liksom inte plats bland alla de andra besluten som rinner förbi en vanlig familj. Du ska hinna vara lyckad på jobbet, ha en aktiv fritid, se till att barnen har en aktiv fritid, välja elbolag, tv-leverantör, mobilabonnemang och tusen andra saker. Klasstillhörighetsfunderingar står inte högt på dagordningen. Samtidigt tror jag att många vill känna att de är lyckade, känna tillfredsställelse med livet. Hur det går till är förstås olika. Däremot diskuterar vi socialdemokrater ofta i termerna trygghet och skydd. Vi vill att människor ska känna tryggheten i ett väl fungerande socialförsäkringssystem. Och då måste vi få alla som just nu inte behöver systemen att förstå att det är okej att vara lyckad. Det är väldigt fint att vara fri och lyckad i ett socialdemokratiskt samhälle. Vi skrek högt att alla som riskerar bli en samhällets förlorare ska rösta på oss. Moderaterna lockade med att alla som känner sig som vinnare skulle rösta med dem. Och vem vill vara en självidentifierad förlorare? Klassperspektivet ska inte glömmas bort. Vi kan dock behöva definiera och debattera på nytt sätt. Att vara i opposition mot orättvisor fungerar även när vi har regeringsmakten. NetRoots - cyberrymdens agitatorer gör skillnad När jag började blogga kände jag mig vilsen i både språkbruk och vilsen i hur cyberrymdens alla glädjeämnen och problem skulle hanteras. Bloggen var min plats för mina tankar. Det kändes ganska överväldigande med ansvaret som följde med bloggens publika förhållande. I NetRoots fann jag allt jag behövde för att känna både trygghet och tillhörighet. Vi delar fakta, kunskap och länkar. Att läsa andras bloggar är så utvecklande. I NetRoots finns dessutom ett så brett kunnande. Så många olika profiler som delar med sig. Alla bidrar på sitt sätt och alla är välkomna. Allt detta är oumbärligt i bloggosfären. Det gäller att ha en riktigt hård hud för att kunna hantera verbala spyor som dyker upp förr eller senare. Då är det fint att ha ett gäng som alla upplevt samma sak och som snabbt kan peppa och lyfta. NetRoots är inte bundet av tid eller plats. Vi finns överallt och dygnet runt. Somliga mera än andra. Men alla lika mycket värda. NetRoots är nya tidens agitatorer, gräsrötter som ser till att agitera och ge ett annat perspektiv på saker. NetRoots slår hål på myter, sänder smutsigheter till tvättstugan och sållar fakta från lögner. Gammelmedia följer bloggar och hittar nyheter. Gammelmedia har fått lära sig att nyheterna många gånger finns först i bloggosfären. Ordet bloggbävning – hur många av er kände till det före 2010 års valrörelse? Stor del av socialdemokraternas idédebatt förs, och kommer att föras, i bloggosfären. Må bara partiet ha modet att förstå styrkan i NetRoots okuvliga underifrånperspektiv och kärleksfulla kritik.
  2. 2. Politikern – ingen konstig typ Mona Sahlin är ett unikum. Ja, det vågar jag påstå. Hon förväntas kunna svara på alla frågor om allt i hela Sverige samt resten av världen. Jag undrar hur många av oss som känner sig som statsministerämnen när det är vad som krävs. Lägg till detta att en politiker ska vara fullkomligt oförvitlig in i minsta detalj. Det går bara att ha fuskat och smitit undan om man kandiderar för att alliansparti. Jag förespråkar att man ska leva som man lär, det är inget snack. Ingen politiker kan förvänta sig mera av andra än av sig själv. Så försöker jag leva. Vi måste bli bättre på att tala om att politiker inte bara är Mona och gänget i Stockholm. De allra flesta politiker, fritidspolitikern, bor granne eller jobbar på avdelningen intill. Vi är inte så konstiga eller fullfjädrade. Vi brinner för politiken och vi jobbar på på vår fritid med lokala frågor. Vi måste bli bra på att tala om att man inte behöver kunna svara på allt, vara extremt mediatränad eller slipad till max för att vara politiker. Det räcker med intresset, ideologisk hemvist och viljan att förändra. Då kommer du långt. I dag är valet att bli politiskt aktiv många gånger synonymt med en offentlighet som jag tror är oerhört skrämmande för många. Och då menar jag inte att politik och politiker inte ska tåla granskning, absolut inte. Men allt för ofta handlar det om person inte om sak. Det är synd.

×