Denna uppsats kartläggar synen på Palestinakonfliktens inledningsfas och den påföljande flyktingproblematiken såsom den presenteras i de svenska gymnasieläroböckerna i historia som publicerats under åren 1958-2004. Tämä kandidaatintutkielma pyrkii kartoittamaan tapaa, jolla vuosina 1958–2004 ilmestyneet ruotsalaiset lukion historia-aineen oppikirjat ovat kuvanneet Palestiinan konfliktin alkuvaiheita. Aineistona on käytetty viittäkymmentä lukion historiankirjaa siltä osin kun ne käsittelevät välille 1915–50 ajoittuvia konfliktin tapahtumia.

1. FÖRINTELSENS OFFER I KAMP MOT ARABER?
Palestinakonfliktens inledningsfas och det påföljande flyktingproblematiken i svenska
gymnasieläroböcker i historia 1958-2004
Joni Rousku
Kandidatsuppsats
14.11.2007
Historiska institutionen
Helsingfors universitet
Handledare: Agneta Ahlqvist

2. Tiedekunta/Osasto  Fakultet/Sektion – Faculty
Humanistinen tiedekunta
Laitos  Institution – Department
Historian laitos
Tekijä Författare – Author
Joni Rousku
Työn nimi Arbetets titel – Title
Förintelsens offer i kamp mot araber? Palestinakonfliktens inledningsfas och flyktingsproblematiken i svenska
gymnasieläroböcker i historia 1958-2004.
Oppiaine  Läroämne – Subject
Historia
Työn laji Arbetets art – Level
Kandidaatintutkielma
Aika Datum – Month and year
Marraskuu 2007
Sivumäärä Sidoantal – Number of pages
23 + liitteet (7 s.)
Tiivistelmä Referat – Abstract
Tämä kandidaatintutkielma pyrkii kartoittamaan tapaa, jolla vuosina 1958–2004 ilmestyneet ruotsalaiset lukion
historia-aineen oppikirjat ovat kuvanneet Palestiinan konfliktin alkuvaiheita. Aineistona on käytetty
viittäkymmentä lukion historiankirjaa siltä osin kun ne käsittelevät välille 1915–50 ajoittuvia konfliktin
tapahtumia. Tutkimusta, joka käsittelisi Palestiinan konfliktin kuvauksia ruotsinkielisessä oppimateriaalissa, ei ole
aikaisemmin tehty. Mahdollisia kytköksiä Ruotsin valtion harjoittaman ulkopolitiikan sekä ruotsalaisen
koululaitoksen käyttämän maailmanhistorian oppimateriaalin välillä ei myöskään ole tutkittu.
Analysoin tutkittua oppikirjamateriaalia kvalitatiivisesti. Tarkastelen kirjojen tapaa kuvata kansainvälisen
politiikan vaikutusta Israelin valtion syntyyn sekä niiden tapaa esitellä palestiinalaisten arabien muodostama
kansanosa. Näiden kahden kokonaisuuden analyysi tapahtuu pienempien osa-alueiden tarkastelun avulla; millä
tavoin ja kuinka usein kyseiset osa-alueet esiintyvät oppikirjojen kuvauksissa? Samassa yhteydessä hahmottelen
osa-alueisiin liittyvää problematiikkaa ja analysoin tapaa, jolla oppikirjat esittävät tämän lukijalle. Lopuksi
suhteutan tekstianalyysin tuloksia kunkin aikakauden kontekstiin ja tarkastelen niin Palestiinan konfliktin saamaa
medianäkyvyyttä kuin Ruotsin harjoittaman Lähi-idän ulkopolitiikan suuntalinjoja.
Palestiinan konfliktin kuvausten laajuus ja näkökulma ovat vaihdelleet oppimateriaalissa voimakkaasti tarkastellun
ajanjakson aikana. Jakson alussa, varsinkin 1950-luvulla ja 1960-luvun alkupuoliskolla julkastuissa oppikirjoissa,
ovat kuvaukset suppeita ja jättävät usein palestiinalaisen kansanosan huomioimatta. Ensimmäinen murros
kuvaustavoissa on havaittavissa 1960- ja 70-lukujen vaihteessa, jolloin kuvausten keskimääräinen laajuus kasvaa
moninkertaiseksi aikaisempaan verrattuna. Palestiinalainen kansanosa ja pakolaiset huomioidaan ensimmäistä
kertaa laajamittaisemmin. Israelia ei enää esitetä yhtenäisenä, vaan kahtiajakautuneena valtiona. Kansainvälisen
politiikan vaikutusta Israelin syntyyn tarkastellaan huomattavasti kattavammin – tämä muodostaakin tietynlaisen
vastapainon palestiinalaisten aseman vahvistumiselle. Nämä uudistukset vakiintuvat ajan mittaan kiinteäksi osiksi
kirjojen kuvauksia. Seuraava murros oppimateriaalin sisällössä tapahtuu 1990-luvulla. Tällöin kuvausten pituus
kutistuu huomattavasti ensimmäistä kertaa. Tapa käsitellä Israelin valtiota muuttuu, kuten myös tapa kuvata niitä
konfliktin osa-alueita, jotka ovat yhteydessä juutalaisten kansanmurhaan. Molemmat muutosaallot oppimateriaalin
sisällöissä voidaan yhdistää Ruotsin ulkopolitiikassa samaan aikaan tapahtuneisiin myllerryksiin – Olof Palme johti
ulkopoliittista täyskäännöstä 1970-luvulla ja Göran Persson paranteli maansa suhteita Israeliin 1990-luvulla.
Tutkimukseni mukaan vaikuttaa todennäköiseltä, että konfliktin saama medianäkyvyys sekä Ruotsin ajama
ulkopolitiikka ovat vaikuttaneet oppikirjojen sisältöön kartoitetun ajanjakson aikana. Ulkopolitiikka voitaneen
kuitenkin nähdä painoarvoltaan raskaampana 1990-luvun kehityksen valossa. Täten tulokseni ovat yhteneviä
aikaisemman, kotimaisen historian kuvauksia tarkastelleen tutkimuksen kanssa, jonka mukaan valtio on
voimakkain taustatekijä oppimateriaalin sisällön muokkaantumisessa.
Avainsanat – Nyckelord – Keywords
Historia, Palestiina, Ruotsi, oppimateriaali, lukio, ulkopolitiikka
Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited
Humanistisen tiedekunnan kirjasto
Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information

3. Tiedekunta/Osasto  Fakultet/Sektion – Faculty
Humanistiska fakulteten
Laitos  Institution – Department
Historiska institutionen
Tekijä Författare – Author
Joni Rousku
Työn nimi Arbetets titel – Title
Förintelsens offer i kamp mot araber? Palestinakonfliktens inledningsfas och den påföljande flyktingproblematiken i
svenska gymnasieläroböcker i historia 1958-2004
Oppiaine  Läroämne – Subject
Historia (svenskspråkig)
Työn laji Arbetets art – Level
Kandidatsuppsats
Aika Datum – Month and year
Oktober 2007
Sivumäärä Sidoantal – Number of pages
23 + bilagor (7 s.)
Tiivistelmä Referat – Abstract
Syftet med denna uppsats är att kartlägga synen på Palestinakonfliktens inledningsfas och den påföljande
flyktingproblematiken såsom den presenteras i de svenska gymnasieläroböckerna i historia som publicerats under
åren 1958-2004. Utifrån kartläggningen diskuteras vilka faktorer som möjligen kan ha påverkat det använda sättet.
Forskning som kombinerar Palestinakonflikten och läroböckerna har inte ännu genomförts i Sverige. Inte heller
finns det undersökningar, som förknippar svenska utrikespolitiken till läromedlets sätt att beskriva världshistoriska
händelser. De har koncentrerat sig på samspelet mellan regeringen och den inhemska historieskrivningen.
För att kartlägga den ställning som Palestinakonfliktens inledningsfas och flyktingproblematiken har i svenska
läromedlet för gymnasiet har jag använt 50 olika gymnasieläroböcker i historia från åren 1958-2004. Jag har
analyserat stoffet på ett kvalitativt sätt genom att granska läroböckernas syn på den internationella politikens
inverkan på staten Israels skapande samt synen på palestinierna. De två helheterna har sedan brutits ner till mindre
enheter och analyserats med parametrar som hur ofta och på vilket sätt dessa enheter förekommer i
lärobokstexterna. I samband med presenteringen av varje enhet har jag skissat på vilken slag av problematik den
innehåller och därefter utfört en analys på hur läroböckerna presenterar denna problematik till läsaren.
Den uppmärksamhet som Palestinakonfliktens inledningsfas och flyktingproblemet har fått i läroböckerna har
varierat mycket under den undersökta perioden 1958-2004. På 60-talets senare hälft börjar tydliga förändringar i
läromedlen äga rum och dessa når sin kulmen under 70-talet. Skildringens genomsnittliga omfattning utvidgar
explosionsartad från 50-talet till 70-talet. Palestinierna och flyktingarna får för första gången rejält med
uppmärksamhet. Israel ses inte längre som en enhetlig stat utan som delad i två läger. Palestinakonfliktens
internationella fas får mycket mer utrymme och utgör en motvikt för palestiniernas ökade roll i böckerna. Nästa
brytningspunkt i läroböckernas innehåll kommer på 1990-talet. För första gången under den undersökta perioden
minskar skildringens omfattning på ett märkbart sätt. Innehållsmässigt förändrar synen på staten Israel och saker
som förknippas med Förintelsen. Förintelsens roll i Israels uppkomst tas upp i samtliga böcker efter 1997. Bara en
av sju böcker (50% på 80-talet) omnämner längre den judiska invandringens begränsningsförsök under andra
världskriget. Ingen författare hävdar längre att flyktingsproblemet uppstod med bortdrivandet av palestinierna.
Bägge brytningspunkter kan förknippas med förändringarna som ägde rum i den svenska utrikespolitiken samtidigt,
Olof Palme ledde en helomvändning på 1970-talet och Göran Persson justerade om kursen på 90-talet.
Det verkar att både medieuppmärksamheten och den svenska utrikespolitiken har haft ett starkt inflytande på
läroböckernas innehåll under den forskade perioden. Ändå i ljuset av 1990-talets utveckling kan politikens
påverkan uppskattas som den tyngre faktorn. Därmed håller uppsatsens resultat samma linje med forskningen om
den inhemska historieskrivning i läromedel som ser staten som den främsta upphovsmannen till läroböckernas
innehåll.
Avainsanat – Nyckelord – Keywords
Historia, Palestina, Sverige, läromedel, gymnasiet, utrikespolitik
Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited
Humanistiska fakultetens bibliotek
Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information

4. INNEHÅLL
1. INLEDNING.................................................................................................................................................................1
1.1. FORSKNINGSLÄGE....................................................................................................................................................2
1.3. SYFTE ......................................................................................................................................................................3
1.4. KÄLLOR OCH METOD ...............................................................................................................................................4
1.5. BEGREPPSFÖRKLARINGAR .......................................................................................................................................6
1.6. BAKGRUND ..............................................................................................................................................................6
2. PALESTINAKONFLIKTEN I SVENSKA GYMNASIELÄROBÖCKER.............................................................7
2.1. SYNEN PÅ DEN INTERNATIONELLA POLITIKENS ROLL I PALESTINAS ÖDE .................................................................7
2.1.1. Britternas tre löften i de undersökta böckerna................................................................................................7
2.1.2. Synen på förintelsens påverkan.......................................................................................................................9
2.1.3. Skildringen av FN:s delningsresolution........................................................................................................10
2.1.4. Delsammanfattning .......................................................................................................................................11
2.2. SYNEN PÅ PALESTINIERNA .....................................................................................................................................15
2.2.1. Palestinier eller araber?...............................................................................................................................15
2.2.2. De palestinska flyktingarna...........................................................................................................................16
2.2.3. Palestinierna i kriget.....................................................................................................................................18
2.2.4. Delsammanfattning .......................................................................................................................................19
3. SAMMANFATTNING...............................................................................................................................................21
3.1. REFLEKTIONER ÖVER RESULTATET ........................................................................................................................23
KÄLLOR OCH LITTERATUR: ..................................................................................................................................25
BILAGA 1: SAMMANFATTNING AV RESULTATET ...........................................................................................28
BILAGA 2: EN KRONOLOGISK GENOMGÅNG ÖVER PALESTINAKONFLIKTENS URSPRUNG:..........30

5. 1. INLEDNING
Syftet med denna uppsats är att kartlägga synen på Palestinakonfliktens inledningsfas och den
påföljande flyktingproblematiken såsom den presenteras i de svenska gymnasieläroböckerna i historia
som publicerats under åren 1958-2004.
Historieämnet och -undervisningen handlar inte bara om genomgång av gamla händelser, utan
innehåller och förmedlar på samma gång vår kulturs värderingar och världsbild till följande
generationer. Tidigare under nationalismens guldålder på 1800-talets slut och 1900-talets början var
undervisningens innehåll ofta rent propagandamässig – ”det gällde att forma och ena nationen, i många
fall skapa en nation”.1
Åsa Linderborg anser att det ännu idag är ”ofrånkomligt att även skolan i
västerländska demokratier har en ’dold läroplan’, som syftar till att indoktrinera eleverna så att de
fostras till anpassliga medborgare”.2
Läroböckerna utgör stommen för undervisningen och bestämmer i sin del både infallsvinkeln till och
vilka delar som betonas inom ett ämne. Linderborg analyserar läromedlens roll som följande: ”Vad som
aldrig har förändrats, är läromedlens syfte att proklamera vikten av en nationell konsensus”.3
I varje
gymnasium används det oftast en lärobok (som vanligtvis utges i flera band) i historieundervisningen.
Den får en enorm auktoritet genom sin monopolställning. Herbert Tingsten anser att skolböckernas
status gör dem till ”den centrala källan för opinionerna”.4
Oavsett om de ovannämnda argumenten är korrekta eller inte, så är det idag ett allmänt accepterat
faktum att historieskrivningen knappast kan vara helt objektiv. Historiska texter kommer alltid – fullt
medvetet eller inte – att inkludera formuleringar och uttryck som avslöjar författarens inställning till det
behandlade ämnet. Samtidigt har de flesta 15-18 -åringar knappast utvecklat en egen optimal förmåga
att ifrågasätta den information och det synsätt som presenteras för dom. Ofta accepterar de enkelt det
de lär sig som ”sanningen”, och på så sätt är det lätt att dra slutsatsen att läroböckerna i historia
påverkar elevernas världsbild fortfarande på det nya millenniet.
Palestinakonflikten är ett ämne som har fått omfattande uppmärksamhet i medierna sedan 1950-talet.
Ämnet är fortfarande väldigt aktuellt, kontroversiellt och väcker ofta starka känslor. Under 1900-talets
senare del gjordes det ofta kopplingar mellan palestinier och den ”internationella terrorismen” i
1 Tingsten, Herbert, Gud och fosterlandet. Studier I hundra års skolpropaganda, Stockholm 1969, s. 13
2 Linderborg, Åsa, Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000, Stockholm 2001, s. 401
3 Ibid. s. 402
4 Tingsten 1969, s. 15
- 1 -

6. medierna, men det finns också andra faktorer som har gjort konflikten intressant för europeiska länder.
Det får inte glömmas, att också Sverige är beroende av den importerade oljan från Mellanöstern.5
Av
denna anledning kan konflikten inte avskrivas som oväsentlig – något som händer ”där borta”.
Ytterligare kan det nämnas att Sverige genom tiden har satt sin prägel på konflikten. Sverige var ju en
av de tio medlemmarna i FN:s utredningskommitté som skapade förslaget om Palestinas delning och
sedan röstade för det i generalförsamlingen. FN:s förmedlare i Palestina 1948, greve Folke Bernadotte
som mördades senare av judiska extremister, var svensk, liksom Gunnar Jarring som var medlare för
FN mellan 1967-90.
1.1. Forskningsläge
Det svenska 1900-talets läromedel i gymnasiet har forskats i relativt ringa mängd. Tre exempel inom
detta område kan tas upp:
Göran Andolf har i sitt kvantitativa verk Historien på gymnasiet. Undervisning och läroböcker 1820-1965
(1972) kartlagt bland annat gymnasieläroböckernas disposition i sin helhet och läroboksutvecklingen.
Andolfs bok är den enda av de tre forskningarna som berör världshistorien. Huvudintressen i hans
forskning är dispositionen av olika epoker (antiken, medeltiden, modern historia osv.).
Herbert Tingsten har i sin bok Gud och fosterlandet. Studier i hundra års skolpropaganda (1969) forskat i
skolböcker som propagandamedel på ett kvalitativt sätt. Han har kartlagt propagandaliknande element i
beskrivningen av nationernas egen historia under åren 1850-1950 och kommit fram till slutsatsen att
med tiden har deras förekomst minskat. Eftersom Tingsten koncentrerar sig på inhemsk historia, skiljer
sig hans forskning på ett markant sätt från min undersökning.
Åsa Linderborg har forskat i kopplingarna mellan regerande partiet och den nationella
historieskrivningen i Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000
(2000). Linderborg använder också kvalitativa metoder och har kommit fram till att också nuvarande
läromedel innehåller ett dolt syfte att leda elevernas tankebanor till en önskad riktning. Denna forskning
är den enda av de tre som har sammanfallande forskningsperiod med min undersökning. Här gäller
dock samma sak som med Tingstens verk – den koncentrerar sig på samspelet mellan regimen och den
inhemska historieskrivningen under 1900-talet – världshistorien berörs inte.
På grund av avvikande intresseområden har ovannämnda forskningar använts i ringa mängd.
Med tanke på alla de faktorer som presenterades i inledningen, är det konstigt att forskning som
kombinerar Palestinakonflikten och läroböckerna ännu inte har genomförts i Sverige. Det finns säkert
5 CIA - The World Factbook, https://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/sw.html. Läst 29.9.2007.
- 2 -

7. ett behov för en kartläggning och analys av den grundinformation som de flesta unga svenskar får om
konflikten och som kommer i fortsättningen att prägla deras syn på konfliktens historia och nuläge.
1.3. Syfte
Syftet med denna uppsats är att kartlägga synen på Palestinakonfliktens inledningsfas och det
påföljande flyktingproblemet i gymnasieläroböckerna i historia som publicerats mellan 1958 och 2004
samt utifrån denna kartläggning diskutera följande fråga:
Hur har Palestinakonfliktens inledningsfas och den påföljande flyktingproblematiken beskrivits i läroböckerna genom
forskningsperioden och vilka faktorer kan ha påverkat det använda sättet?
För kunna besvara huvudfrågan ska den brytas ner till mindre problemområden:
Vilken roll har givits åt den internationella politiken i Israels skapande och på vilket sätt har den
varierat genom den undersökta perioden?
På vilket sätt beskrivs palestinierna och flyktingarna i läromedlen och hur har det varierat?
Vilka tänkbara faktorer kan ha påverkat möjliga förändringar i läromedlets innehåll?
Jag har valt den forskade perioden, 1958-2004, pga. tillgång till källorna och det faktum att det knappast
finns skildring om Palestinakonflikten i de skolböcker som är utgivna före 1958. I själva
lärobokstexterna granskar jag perioden ca 1915-1950. De delar som oftast presenteras blir då början av
motsättningarna mellan araberna och judarna i Palestina, krigshändelserna 1948-49 samt krigets
konsekvenser och det påföljande flyktingproblemet. Redogörelsen om de övriga krigen – Suezkrisen
1956, Sexdagarskriget 1967, Yom Kippur -kriget 1973 och Libanon 1982 – är inte inkluderade i
undersökningen och inte heller PLO:s uppkomst på 70-talet eller 90-talets fredsprocess.
Begränsningen beror delvis på att inkludering av hela konflikten skulle göra böckerna från 50-talet och
2000-talet ojämförbara, delvis på att just de senare krigen ofta har fått en relativt stor andel av
uppmärksamheten runt Palestinakonflikten. Ändå finns rötterna till hela konflikten i stort sett i denna
process som började under första världskriget och kulminerade i kriget 1947-49. De övriga krigen kan
ju lätt ses vara konsekvenser och en rad revanschförsök för den ursprungliga striden.
Efter litteraturfördjupningen valde jag att koncentrera mig på två nyckelområden i lärobokstexterna –
presentationen av den internationella politikens påverkan till Israels uppkomst samt böckernas syn på
de palestinska araberna. Dessa två helheter verkar fungera som bästa indikatorer för de möjliga
förändringarna i läromedlens innehåll. Det fanns dock flera intressanta aspekter kvar som borde
kartläggas. Min undersökning kan ju ses som en grund till mer omfattande forskning.
Det finns all anledning att anta att de världspolitiska händelserna, medieuppmärksamheten och den
svenska politiken har påverkat både den allmänna svenska synen på konflikten och läroböckernas
- 3 -

8. innehåll. Därför kommer jag att reflektera över möjliga kopplingar mellan varje decenniums kontext
och de möjliga förändringarna i läromedlens innehåll. Detta äger rum i slutdiskussionen och
sammanfattningsdelen i varje kapitel.
1.4. Källor och metod
För att kartlägga de undersökta gymnasieböckernas syn på ämnet har jag analyserat stoffet på ett
kvalitativt sätt. I båda fallen – synen på den internationella politiken och på palestinierna – har jag brutit
helheterna ner till mindre enheter och sedan analyserat med parametrar som hur ofta och på vilket sätt
dessa enheter förekommer i lärobokstexterna. I samband med varje enhet har jag skissat på vilken slag
av problematik den innehåller och därefter utfört en analys på hur läroböckerna presenterar denna
problematik till läsaren. När lämpligt, har analysen åskådliggjorts med citat ur läromedlet. Om möjligt,
har jag försökt karakterisera resultatens kronologiska samband för att få fram tidens anda. Jag avslutar
analysen av bägge helheter sedan i delsammanfattningar där resultaten, trenderna och förändringarna
sätts i ett sammanhang med tidens händelser, medieuppmärksamheten och den svenska
utrikespolitikens riktlinjer.
Palestinakonfliktens karaktär är så pass omtvistad att det kräver stora ansträngningar att försöka hålla
sig neutral. Därför har jag försökt att undvika de mest kontroversiella områdena i textanalyserna och
använt oomtvistad faktainformation i jämförelserna – i den mängd det nu över huvud taget är möjligt.
Svårigheten att hitta referensmaterial som strävar efter att ge en objektiv bild av konflikten och dess
ursprung skapade en helt egen problematik. Som primärt referensmaterial har jag använt ett särartat
verk: The War for Palestine. Rewriting the History of 1948 (2001) redigerat av Eugene L. Rogan och Avi
Shlaim. Det består av artiklar skrivna av progressiva israeliska, arabiska och västerländska historiker
vilka försöker kartlägga varje krigförande nations synvinklar och de drivkrafter som ledde till krigen
1948-49.
Bland det övriga referensmaterialet kan Andreas Malms Bulldozers mot ett folk. Om ockupationen av Palestina
och det svenska sveket (2002) lyftas upp. Trots sina starka palestinska sympatier har Malm i sin bok lyckats
kartlägga den skiftande svenska utrikespolitiken gentemot staten Israel och det palestinska folket. Den
andra använda referensen om svenska utrikespolitiken i Mellanöstern är Olle Svennings verk Göran
Persson och hans värld (2005). Svenning beskriver bland annat den heta tvisten om förhållandet till
konflikten som skedde runt millenniumskiftet mellan socialdemokratiska partiets två starka men, Göran
Persson och Sten Andersson.
För att kartlägga den ställning som Palestinakonfliktens inledningsfas har i svenska läromedel har jag
använt 50 olika gymnasieläroböcker i historia från åren 1958-2004. Alla undersökta böcker ingår i
- 4 -

9. lärobokssamlingen vid Göteborgs Universitets Pedagogiska bibliotek. Enligt bibliotekets uppgifter
borde samlingen omfatta alla publicerade svenska gymnasieläroböckerna sedan 1958.
Från alla tillgängliga gymnasieläroböcker i historia har jag utelämnat omkring ett tiotal verk. De
bortvalda exemplaren inkluderar olika upplagor av undersökta verk där Palestinakonfliktens beskrivning
inte har förändrats från tidigare och inkluderade versioner. Dock kan påpekas att författarnas val att
inte uppdatera deras sätt att beskriva Palestinakonflikten är på sitt sätt också ett resultat. Motiveringen
för bortlämnandet ligger i publiceringsprocessens natur: att publicera skolböcker är trots allt privat
affärsverksamhet där förlag, enligt marknadslagar, försöker skörda de högsta möjliga vinsterna med de
minsta möjliga utgifterna. Det kan antas att det här gäller särskilt då den färdiga och väletablerade
produkten (den tidigare upplagan) bara finslipas för att uppfylla nya krav – minimala förändringar i
texterna betyder minimala utgifter. Det bästa stödet för denna hypotes presenteras faktiskt av de nya
upplagorna där Palestinakonfliktens skildring har förändrats – oftast är texternas innehåll omkring två
tredjedelar ordagrant lika med den gamla versionen och författarnas ”uppdatering” betyder att dom har
ersatt eller inkluderat ett till två nya kapitel. Således anser jag att när skildringen inte har förändrats i
samband med en ny upplaga, kan det faktiskt berätta minst lika mycket om förlagets verksamhetssätt
som författarnas synvinkel på det behandlade ämnet. Trots beslutet att välja bort det diskuterade
tiotalet böcker, innehåller de inkluderade 50 stycken alla de fall där Palestinakonfliktens beskrivning har
på något sätt förändrats mellan 1958-2004. Därför kan det konstateras att de undersökta böckerna
utgör minst sagt ett representativt sampel.
Alla de undersökta gymnasieböckerna innehåller någon typ av översiktlig beskrivning om
Palestinakonflikten. Dess omfattning och behandlingssätt har dock varierat väldigt mycket under
forskningsperioden. Exempelvis i slutet av 1950-tal omfattar skildringen oftast bara några rader under
rubriken ”Koloniernas frigörelse” men redan på nästa decennium får konflikten en egen rubrik. Med
tiden får skildringarna mer och mer utrymme. I skiftet av 60- och 70-talet kommer de första mångsidiga
analyserna som ibland också inkluderar flera synvinklar till konflikten. Beaktansvärt är också att
omfattningen har skiftat ganska mycket inom tidsperioden – tidens anda har inte infört några normer
på hur bred Palestinakonfliktens beskrivning borde vara.
De undersökta gymnasieböckerna fördelas inte jämnt över hela perioden. På sextiotalet utkom det hela
19 böcker men jag har kunnat hitta bara sex från åttiotalet. Anledningen till sextiotalets väldigt stora
antal är med största sannolikhet skolreformen 1962 då en 9-årig grundskola infördes. Reformen
påverkade i sin tur också gymnasiets/realskolans ställning och krävde nya läromedel. Att hela 11
stycken böcker kom ut inom tre år 1960-63 talar för denna hypotes.
- 5 -

10. De 50 använda läroböckerna har skrivits av 39 olika författare. Vissa av dem har varit delaktig i flera
böcker, till exempel har Börje Bergström varit medverkande i hela 8 stycken (16 % av samtliga böcker).
Andra anmärkningsvärda namn är Leif Dannert (7 stycken, 14 %), Waldemar Lendin (6 stycken, 12 %),
Ernst Söderlund (6) och Martin Bäcklin (5). En fullständig redogörelse över de använda källorna finns i
käll- och litteraturlistan på sidorna 24-26.
För att göra kontrolleringen av källor lättare har resultaten sammanfattats med en tabell. Tabellen finns
på sidorna 27-28.
1.5. Begreppsförklaringar
PLO = Palestine Liberation Organisation, Den palestinska befrielserörelsen
Sionismen = en politisk idé om att judar är en folkgrupp som har rätt till en egen stat i Palestina.
Haganah = Sionistiska paramilitära trupper. Blev senare IDF, Israels arme.
1.6. Bakgrund
De flesta människor är på något sätt insatta till Palestinakonflikten. Således har jag inte sett det som
nödvändigt att inkludera en överskådlig presentation av konfliktens ursprung och inledningsfas i själva
uppsatsen. En kort kronologisk genomgång finns som bilaga i slutet av uppsatsen.
De två valda områdena – synen på palestinierna och den internationella politikens påverkan – kräver
dock mera särartad kunskap om händelserna. Därför har en bredare skildring av bägge teman och deras
inbyggda problematik lagts fram i samband med textanalyserna.
- 6 -

11. 2. PALESTINAKONFLIKTEN I SVENSKA
GYMNASIELÄROBÖCKER
2.1. Synen på den internationella politikens roll i Palestinas
öde
Det kan sägas att i praktiken ägde kampen om Palestina rum framför allt på det internationella planet
under 1900-talets första halva. Första gången när en stat från Palestina kunde fungera som en suverän
aktör var ju först efter Israels upprättande 1948. Innan dess gällde det att genom lobbying vända den
internationella opinionen till sin sida och få ockupationsmaktens samtycke för sina avsikter. Den
sionistiska rörelsen som ville bosätta ett främmande land behövde naturligtvis mer legitimering för sina
avsikter än araberna vilka hade bott på trakten i cirka tusen år. Sionisterna fick sin legitimering på det
internationella planet i form av den bibliska historien, Balfourdeklarationen, Förintelsen och FN:s
delningsresolution – de visade sig vara klart överlägsna till araberna inom denna bransch.6
2.1.1. Britternas tre löften i de undersökta böckerna
Palestinaområdet hamnade under brittiskt välde i samband med första världskriget. Det hade funnits ett
missnöje bland det arabiska folket mot deras ottomanska härskare redan innan kriget och när det blev
klart att det Osmanska riket skulle ingå i kriget på centralmakternas sida, vägrade araberna vara med.
Storbritannien såg sin chans att försvaga fienden och erbjöd sitt stöd för araberna. Snart var revolten i
full gång. Det brittisk-arabiska samarbetet befästs med McMahon-Hussain -avtalet 1915, som enligt
arabisk tolkning innebär ett löfte om ett självständigt Palestina. Samarbetet visade sig vara effektivt och
revolten ledde till att man lyckades kasta ut osmanerna från Arabien.7
Britterna delade tydligen inte arabernas tolkning och den arabiska insatsen belönades istället med det
hemliga Sykes-Picot -fördraget (1916). Det delade upp Mellersta Östern i franska och brittiska
inflytelsesfärer. Läget komplicerades ytterligare med den brittiska utrikesministern Lord Balfours
deklaration 1917, enligt vilken Palestina skulle bli ett nationellt hem för det judiska folket. Dessa två
fördrag lämnade knappt rum för ett självständig arabisk Palestina. Löftet till araberna blev inte infriat.8
Ingemar Karlsson anser att Balfourdeklaration, som utgavs redan innan Palestina var under brittisk
kontroll, allra tydligast illustrerar den europeiska arrogansen mot araberna: ”En brittisk minister utlovar
6 The War for Palestine. Rewriting the History of 1948. Red. Eugene L. Rogan & Avi Shlaim, Cambridge 2001. s. 17-25
7 McKay, John m.fl. , A History of World Societies, 6.uppl., Boston 2004, s.971-974
8 Karlsson, Ingmar, Tro, terror och tolerans. Essäer om religion och politik, Stockholm 2004, s. 156
- 7 -

12. ett land som inte var hans till ett folk som inte var bosatt där mot de ursprungliga invånarnas vilja och
utan att dessa rådfrågades.” 9
Missnöjet bland de palestinska araberna mot den brittiska övermakten och den judiska invandringen
växte med tiden. Till slut ledde det till Den stora revolten 1936. Det inbördeskrigsliknande läget
fortsatte i tre år innan 25 000 brittiska soldater i samarbete med de sionistiska trupperna kunde kväva
det.10
Som eftergift för den arabiska befolkningen, deklarerade britterna i 1939 års Vitbok (White
Paper) att den judiska invandringen ska begränsas så att maximalt 50 000 människor skulle mottagas
inom de följande fem åren och att invandringen därefter ska upphöra helt. Dokumentets viktigaste del
var dock proklamationen att britterna skulle dra sig ut från området om tio år och då skulle Palestina –
Palestina med arabisk majoritet – få sin självständighet.11
Begränsningen innebar att Balfours löfte till
sionisterna hade brutits. Ett decennium senare var det klart att det förnyade löftet till araberna inte
heller kunde hållas.
Dessa tre löften behandlas olika starkt i de undersökta läroböckerna. 24 av de 50 (48 %) tar upp
Balfourdeklarationen men bara fem stycken (10 %) berör det brittiska löftet till araberna.12
I de fem tas
McMahon-Hussain -avtalet eller Vitboken inte upp vid namn, utan med beskrivning av deras innehåll.
Balfourdeklarationen tas mest upp på 70-, 80- och 90-talen när den förekommer ungefär i hälften av
böckerna. Det beskrivs oftast på sätt som ger motivering eller legitimitet till de sionistiska avsikterna.
Företeelsen kan exemplifieras bäst med ett citat:
”Det brittiska mandatet Palestina hade under mellankrigstiden upplåtits som ett kolonisationsområde åt de judar som
ville följa sionismens paroller och förvandla fädernas land till ett nationalhem för det judiska folket” 13
Också de löften som britterna gav till araberna presenteras i samma legitimerande ljus. De samtliga fem
böckerna där de förekommer14
tar på samma gång upp Balfourdeklarationen och problematiken
omkring hur det skulle gå att kombinera löftena till båda parten.
9 Karlsson 2004, s. 329
10 Malm, Andreas. Bulldozers mot ett Folk. Om ockupationen av Palestina och det svenska sveket., Stockholm 2002, s.240
11 The War for Palestine 2001, s. 26
12 Se tabellen på sidorna 27-28
13 Tham, Wilhelm, Kjell Kumlien & Folke Lindberg, Folkets historia 2: lärobok för gymnasiet, 1968 s.563
14 Se tabellen s. 27-28
- 8 -

13. Vid sidan av de ovannämnda fem, är det anmärkningsvärt att Vitboken förekommer indirekt relativt
ofta i böckerna. Den enda delen som presenteras då är att britterna förgäves försökte begränsa
invandringen som ändå fortsatte på illegal väg. 16 av de 50 (32 %) samtliga gymnasieböcker nämner
begränsningsförsöket15
men varken syftet att invandring ska upphöra helt om fem år eller avsikten om
britternas tillbakadragande tas upp. Begränsningsförsöket berörs oftast på både 70- och 80-talet, då
hälften av de publicerade böckerna nämner företeelsen. I läroböckerna utgivna efter 1990 presenterar
bara två av de totala 11 stycken begränsningsförsök16
– praxisen har klart ändrat.
2.1.2. Synen på förintelsens påverkan
Efter andra världskriget, när Förintelsens hela omfattning hade blivit avslöjad, blev den europeiska
opinionen alltmer positiv för skapandet av den judiska staten. Som sagt, hade britterna försökt begränsa
judisk invandring under kriget och återigen lovat självständighet till palestinierna. Nu blev detta löfte
svårt att hålla då den internationella opinionen satte press på britterna med båda nya supermakterna i
spetsen. Särskilt USA satte sin främsta allierad under hårt tryck.17
Dock finns det en viss problematik i
varför just palestinierna, som inte hade någon roll i Förintelsen, borde betala för européernas illa
gärningar.
23 av de undersökta böckerna (46 %) meddelar att det internationella trycket efter krigsslutet påverkade
britternas beslut att lämna landet och genom detta Israels upprättande. Presenteringen av Förintelsens
roll har varit klart mera populär under forskningsperiodens senare del – mellan 1973-2004 tas den upp i
17 fall av 23 samtliga. På 1990-talet blir denna praxis en allmän standard och efter 1995 finns det bara
en bok bland de åtta samtliga som inte tar upp Förintelsens roll.18
Den mest intressanta delen med denna praxis är att författarna inte verkar se någon problematik i läget.
Bara i två fall (vilka bägge är från samma författare och undersökningsperiodens två senaste verk)
berörs frågan om varför just Palestina skulle bli ett nytt hem för Förintelsens offer – men genom
palestiniernas munnar.
15 Se tabellen s. 27-28
16 Se tabellen på sidorna 27-28
17 The War for Palestine 2001, s. 26
18 Se tabellen s. 27-28
- 9 -

14. ”Efter andra världskriget kom än fler judar, varav de flesta hade överlevt koncentrationslägren. Men palestinierna
frågade sig varför just de skulle betala priset för nazisternas ogärningar genom att förlora sitt land.” 19
I vissa fall Israels uppkomst t.o.m. legitimeras med Förintelsen:
”Efter kriget strömmade hundratusentals judar till Palestina. En stor opinion i Europa krävde att judarna skulle få sitt
önskemål om en egen stat uppfyllt.” 20
”Efter kriget blev det judiska kravet på ett eget hemland allt starkare. Judarna fick hjälp av många stater – bl. a. USA
och Sovjetunionen. Det fanns en vilja att gottgöra judarna för det som hade hänt.” 21
2.1.3. Skildringen av FN:s delningsresolution
När det efter andra världskriget blev klart att britterna inte kunde kontrollera de explosiva
motsättningarna mellan araber och judar i Palestina, lämnade de ärendet för utredning till FN:s
kommitté. Den presenterade sin proposition om att Palestina ska delas i en judisk och en arabisk stat
och FN:s generalförsamling godkände propositionen genom röstning den 29 november 1947.22
Den viktiga poängen med FN:s resolutioner är att de trots godkännandet fortfarande är icke-bindande
rekommendationer.23
I Palestinas fall skulle det inte ha haft någon slags inverkan utan ett accepterande
från bägge sidorna i konflikten. Största hindret för godkännandet var resolutionens innehåll. Judarna –
en tredjedel av invånarna – skulle erhålla hela 55 procent av territoriet, medan palestinierna, vilka var
klar majoritet i landet, fick det återstående 45 %. Den planerade judiska statens befolkning skulle t.o.m.
innefatta en stark arabminoritet med ungefär 40 % av invånarna.24
Som följd godkände sionisterna
planen, men den palestinska sidan accepterade inte villkoren – och hela resolutionen trädde inte i kraft.
Delningsresolutionen berörs flitigt i gymnasieböckerna – 38 av de 50 (76 %)25
omnämner FN: s roll i
händelserna. Men inte en enda tar upp att förslagets innehåll gynnade sionisterna och betonar att
resolutionen fortfarande var en icke-bindande rekommendation. Ordet som faktiskt används oftast (i
19 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia maxi, 2002, s. 501
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia A, 2.uppl., 2004, s.323
20 Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1, 1975, s 277-278
21 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl., 1998, s. 430
22 Malm 2002, s 39
23 Nationalencyklopedin, sjätte band, 1991 s.445-446
24 Malm 2002, s 39
25 Se tabellen på sidorna 27-28
- 10 -

15. 27 fall av 38) när FN:s delningsresolution nämns är beslut – inte förslag.26
När ingen bok berättar att
resolutionerna är icke-bindande och samtidigt använder begreppet ”beslut”, får den icke insatte läsaren
lätt uppfattningen att FN faktiskt hade makten att bestämma över Palestinas öde. Som yttersta exempel
om denna framställning, konstaterar Ernst Söderlund i två av sina läroböcker:
”För den judiska befolkningen upprättades genom beslutet av FN: s generalförsamling en egen stat, Israel (1948).” 27
Den ovannämnda företeelsen har ett tydligt kronologisk samband. Mellan 1958 och 1972 finns det 11
stycken fall där ordet ”förslag” förekommer och bara sex med ”beslut”. Efter 1972 används enbart det
missledande begreppet ”beslut” i samtliga 21 fall. Det kan talas om en helomvändning.
2.1.4. Delsammanfattning
Av det undersökta stoffet kan man dra slutsatsen att den internationella påverkan har setts utgöra en
alltmer viktig del av Palestinakonfliktens inledningsfas efter 70-talet. Alla tre specifika områden, som
har behandlats ovan, berörs oftare efter 50- och 60-talets relativa tysthet.
De undersökta läroböckernas sätt att presentera de tre brittiska löftena är ganska ensidigt.
Balfourdeklarationen förekommer nästan fem gånger lika ofta som McMahon-Hussain -avtalet och
Vitboken, vilka bägge omnämns bara indirekt. Balfourdeklarationen är naturligtvis viktig att nämna, det
var startpunkten för den storskaliga judiska invandringen. Samtidigt kan upptagandet av Vitboken vara
lite känsligt – begränsningen av den judiska invandringen kan se paradoxal ut när de flesta europeiska
judarna försökte med alla möjliga medel fly undan en industriliknande massaker. Med McMahon-
Hussain-avtalet finns det istället ingenting obehagligt som kunde hindra upptagandet. En inkorrekt
praxis att omnämna löftena bara till den ena parten förekommer i 14 fall (28 %) av de samtliga 50.
Begränsningsförsöket av den illegala judiska invandringen tas upp mest på 1970–80-talen men efter det
omnämns det sällan – under de två sista decennierna bara två gånger bland 11 samtliga fall.
De 23 gymnasieböckerna (med två undantag) som presenterar Förintelsens inverkan på konflikten
problematiserar inte läget, utan oftast framställer att det rådde nästan naturligt kausalitet mellan
förintelsen och staten Israels uppkomst. Att lyfta upp Förintelsen blir en vanlig praxis bland
läroboksförfattarna efter 60-talets slut. I slutändan av den forskade perioden kan det talas nästan om en
standard – de samtliga böcker utgivna efter 1997 tar upp Förintelsens påverkan.
26 Se tabellen s. 27-28
27
Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Historia för gymnasiet: årskurs 2-3, 1967, s.252;
Söderlund, Ernst, 1800- och 1900-talens historia, 2.uppl., 1969, s.232
- 11 -

16. Författarnas sätt att framställa FN:s delningsresolution har samma anda. Att presentera resolutionen
som beslut för lösning (bruket av ”beslut” -termen), ger en viss legitimitet till Israels upprättande. På
samma gång fördömer det palestinierna som inte ville acceptera den internationella gemenskapens
”legitima vilja". De förändringarna i sättet att beskriva den internationella politikens påverkan är mest
tydliga på detta delområde. I böckerna utgivna innan 1972 är "förslag" vanligare begrepp än "beslut",
men efter det används endast ”beslut". Något har orsakat en helomvändning i praxisen.
Enligt resultaten finns det två klara brytningar i framställningssättet inom den forskade perioden: på
1970-talet och igen på 90-talet. Den första är 70-talets stora omvälvning. Här ska påpekas dock att
förändringarna gällde inte bara beskrivningarna av den internationella politikens påverkan, utan hela
sättet att presentera Palestinakonflikten i gymnasieböckerna. Ämnet behandlas med alltmer större vikt
och beskrivningarnas omfattning mångdubblades mellan 50- och 70-talen.
Det finns flera tänkbara faktorer som kan ha orsakat den våldsamma ökningen i omfattningen och de
rejäla innehållsmässiga förändringarna. En av dem var den omfattande uppmärksamheten som
palestinierna fick i medierna efter flygplanskapningarna i skiftet av 60- och 70-talet. För att legitimera
sina aktioner använde palestinierna argument som uttrycks för första gången av flygplansskaperskan
Leila Khaled 1969: ”Vi har ropat från våra tält år efter år. Ingen lyssnade på oss!”. Den svenska
terrorismforskaren Björn Kumm anser att kaparna nådde sina mål och Palestinafrågan för första
gången togs upp på världsagendan efter aktionerna.28
Det är sannolikt att sådan medieuppmärksamhet
också har påverkat läroboksförfattarnas verk.
En annan faktor som sannolikt har haft inflytande är konsekvensen av de två krigen 1967 och -73:
Oljekrisen är troligtvis en del av Palestinakonflikten som mest har påverkat det svenska folket.
Lågkonjunkturen som följde av en explosionsartad höjning av oljepriserna kom som en chock för hela
västvärlden. Det var en oundkomlig påminnelse om att det politiska läget i Mellanöstern, och vem som
har makten över oljan, också påverkar den svenska vardagen.
Ytterligare en faktor som kan ha utlöst förändringen var den totala omvändningen i den svenska
utrikespolitiken gentemot Mellanöstern. Maktskiftet mellan Tage Erlander och Olof Palme skedde
1969. Tidigare hade politikens anda varit väldigt Israelvänlig, men under den nya statsministern var det
tid för nya vindar.29
Efter Yom Kippur -kriget 1973 förändrade den officiella socialdemokratiska politiken
gradvis.30
I nästföljande år avtäckte Olof Palme den nya doktrinen med följande uttalande: ”Palestinas
28 Kumm, Björn, Terrorismens historia, Lund 1997, s.89
29 Malm 2002, s.104
30 Svenning, Olle. Göran Persson och hans värld, 2005. s.290-291.
- 12 -

17. arabiska folk har en politisk identitet. Både rättvisa och realism kräver att det palestinska folkets
nationella rättigheter erkänns”31
. Att statsministern så tydligt tar ställning i frågan har naturligtvis fått
stort uppmärksamhet och med tiden troligen också påverkat läroböckernas innehåll.
Den andre, dock mindre, brytningen i presentationssättet av den internationella politikens påverkan
ägde rum på den senare delen av 1990-talet. Förändringarna gällde då framför allt sättet att skildra
Förintelsens påverkan till Israels upprättande samt bortlämnandet av det brittiska begränsningsförsöket
av den illegala judiska invandringen under andra världskriget.
Liknande brytningar går också att hitta i epokens händelser. Palestiniernas uppror, Intifadan, 1987 och
dess påföljd, påskyndandet av fredsprocessen som kulminerade med Osloavtalet 1993, lyfte konflikten
igen till huvudnyheterna. Besvikelsen var stor runt världen när fredsprocessen visade sig rinna ut i
sanden och ersättes istället med den andra Intifadan. Dock är det knappast logiskt att resonera att
misslyckandet av fredsprocessen kunde ha påverkat de svenska läroböckernas beskrivningar om
Förintelsens roll i Israels uppkomst.
Kanske är det rimligare att vända blicken lite närmare – omvälvningar nämligen ägde samtidigt rum
också på den svenska marken. Den svenska utrikespolitikens linje i Mellanöstern genomgick en
kursförändring efter att Göran Persson blev statsminister 1996. Emot tidigare årtiondens
socialdemokratiska tradition, eftersträvade Persson att skapa varma förhållanden också med staten
Israel.32
Den nya kursen illustreras bäst genom Perssons statsbesök till Israel 1999 – han var den förste
statsministern att åka dit efter Tage Erlander.33
Persson inledde också kampanjer mot antisemitism och
förintelseförnekande under namnet "Levande historia" från och med 1997. I det ljuset är det inte
överraskande att samtliga utgivna läroböcker har lyft upp förintelsens roll i Israels uppkomst sedan -97.
Perssons inriktning nådde sin kulmen när Förintelsekongressen hölls i Stockholm 1999. I samband med
kongressen konstaterade Persson att förbindelserna mellan Sverige och Israel nu hade ”normaliserats”
34
– ett uttalande, som berättar mycket om statsministerns åsikter om de tidigare förhållandena.
Perssons åtgärder är påträffande sammanfallande med de förändringarna som läromedlen genomgick
samtidigt. Således verkar det rimligt att anta att den främsta orsaken för förändringen i sätt att behan
olika sidor av Förintelsen på 1990-talet ligger just hos den svenska politi
dla
ken.
31 Malm 2002, s.108
32 Svenning 2005, s. 292-293
33 Malm, s.106-120
34 Ibid, s. 106-109
- 13 -

18. Sammanfattningsvis kan konstateras att den ökade uppmärksamheten som har givits efter 70-talet till
den internationella politikens roll stödjer framför allt den sionistiska rörelsens anspråk. Företeelsen är
väldigt intressant, särskilt med tanke på dess kronologiska sammanhang. Alla tre israelvänliga praxisar
blir nämligen vanliga samtidigt när palestinierna och flyktingproblematiken får för första gången rejält
med uppmärksamhet i läroböckerna (som kommer att diskuteras i nästa kapitel). Kanske borde det ses
som en slags kompensation?
- 14 -

19. 2.2. Synen på palestinierna
Oavsett vilken utgångspunkt man tar, kan man lätt enas om att de palestinska araberna var de största
förlorarna i händelserna 1948-49. Inom turbulenta ett och ett halvt år skedde radikala förändringar i
deras ställning – i början av 1948 omfattade palestinier över 2/3 av befolkning i det brittiska
mandatområdet Palestina och ägde nästan 90 % av jorden. De väntade ivrigt på att få den lovade
självständigheten från britterna. Lite över ett år senare var läget totalt annorlunda. Ungefär hälften av de
1,4 miljoner palestinier hade drivits bort eller flytt. De som hade stannat kvar formade en minoritet
inom den nyskapade staten Israel. Nu var det den judiska befolkning som härskade över hela 77 % av
jorden inom f.d. mandatområdet. Transjordanien och Egypten hade ockuperat de övriga delarna
(Västbanken och Gazaremsan). Efter händelseförloppet som i folkmun kallas för al-Nakba (katastrofen)
befann palestinierna sig under ett antal främmande regimer i stort sett utan deras tidigare egendom eller
kontroll över de flesta aspekter av deras liv.35
Palestiniernas öde väckte vrede bland grannländernas arabfolk och skapade kontinuerligt tryck för varje
arabisk ledare i Mellanöstern på att lösa Palestinaproblemet. Efter ett antal militärkupper i början av 50-
talet var det klart för ledarna att de hade två valmöjligheter – att strida mot sitt eget folk eller mot
Israel.36
Denna press kan lätt ses som en av de största anledningarna till att Mellanöstern blev så pass
ostabilt under de följande decennierna.
2.2.1. Palestinier eller araber?
Med sådana allmänt kända fakta som grund, är det minst sagt överraskande att mindre än hälften av de
50 undersökta gymnasieböckerna (24 stycken – 48 %) konstaterar att en folkgrupp ”palestinier” över
huvud taget finns (dvs. boken hänvisar till dem som ”palestinier”, ”de palestinska araberna”, ”araberna
som bodde i Palestina” osv.) De övriga 26 böckerna (52 %) använder uttrycket ”araber”37
– och när de
gör det, preciserar de inte heller vilken arabgrupp som hänvisas till. Företeelsen har ett viss kronologiskt
samband: i de 25 böckerna som utkom 1958-1971 förekommer termen ”palestinierna” bara i 3 stycken.
På 70-talet varierar praxis mycket, men sedan början av 80-talet används ”palestinierna” regelbundet
Samtidigt när termen hade etablerat sig, förekom det ofta en intressant praxis – ”palestinier” nämns för
första gången under rubriker som behandlar flyktingproblemet. Aktörerna i händelserna 48-49 hänvisas
fortfarande till som ”araber” – det var ”araberna” som inte godkände FN:s delningsresolution och
35 The War for Palestine 2001 s. 12
36 Ibid., s. 169-171
37 Se tabellen på sidorna 27-28
- 15 -

20. ”araberna” som svarade till utropandet av staten Israel med krig. Hela 11 av 17 böcker (ungefär 65 %)
vilka utkom mellan 1980 och 2004 upplägger sin skildring på ovannämnda sätt38
. Med så många fall kan
det knappast vara fråga om en slump utan det verkar mera som ett fullt medvetet val.
Det som gör denna praxis problematisk är att det i konflikten deltog sex olika arabnationaliteter –
palestinier, egypter, transjordanier, syrier, libaneser och irakier (samt smärre enheter från Saudi-Arabien
och Jemen) – som alla hade olika intressen och målsättningar. Till exempel ville Transjordaniens kung
Abdullah annektera hela palestinska mandatområdet till hans rike – Iraks och Egyptens primära intresse
var att förhindra detta. Alla inblandade arabiska länder hade nyligen fått suveränitet och var fortfarande
inrikespolitiskt ostabila. Folkmassorna överallt krävde att arabtrupperna skulle driva bort de judiska
inkräktarna. Särskilt Syrien tog del i striderna framför allt för att dämpa folkets upprorsanda.39
Förknippandet till en gemensam aktör känns alltmer absurt om man ser på krigets resultat. Det var inte
"araberna” som förlorade sina landegendomar och hamnade i flyktingsläger, utan endast palestinierna
var utsatta. Det kan faktiskt diskuteras om alla ”araberna” förlorade kriget – Transjordanien
annekterade, trots omfattande militära förluster, hela Västbanken till sitt område. Att sätta alla
arabnationaliteter under ett och samma begrepp skapar lätt intrycket av att de formade en homogen
grupp med gemensamma mål. Sådan grov förenkling ger inte bara en mager allmänbild för läsaren, utan
förvrider faktiskt hela händelseförloppets natur.
Splittringen på den arabiska sidan är knappast någon ny information som har kommit fram under
senaste tidernas forskning. Konkreta effekter uppstod redan i början av 50-talet i form av militärkupper
och lönnmord i de inblandade arabländerna. De nya arabnationalistiska ledarna, Nasser i spetsen,
försökte legitimera sitt makttagande med att skylla gamla korrumperade regenter som hade sålt ut
Palestina för att främja egna intressen.40
Paradoxalt nog, lyfter de flesta undersökta läroböckerna
faktiskt upp dessa saker i samband med Suezkrisen – men fortfarande förknippar alla icke-judiska
partier i kriget 1948-49 till en gemensam aktör.
2.2.2. De palestinska flyktingarna
Presentationen av flyktingsproblemet har ett tydligt samband med icke-benämningen av palestinier. Att
en så stor mängd som 750 000 människor fördrivs från sina hemtrakter händer väldigt sällan. Dessa
flyktingar har fortfarande inte integrerats i omkringliggande samhällen utan lever kvar i sina läger.
38 Se tabellen på sidorna 27-28
39The War for Palestine 2001 s. 79-85
40 Ibid., s 169-171
- 16 -

21. Antalet ökade i samband med Sexdagarskriget 1967 och med tiden har också naturlig tillväxt spelat sin
roll. Idag omfattar begreppet ”de palestinska flyktingarna” omkring fyra miljoner människor som
formar världens största flyktinggrupp.41
Ändå berörs inte flyktingarna alls i 22 gymnasieböcker42
, 44 % har valt att inte inkludera dem i
gymnasiets historieundervisning. Precis som med palestinierna/araberna -företeelsen, är det mestadels
50- och 60- talets böcker som saknar information om det fördrivna folket och deras öde. Om man
granskar samma period som med ”palestinierna” ovan, 1958-71, så förekommer flyktingarna bara i 5
stycken av samtliga 25 böcker. Därefter förändrar praxisen och efter 1971 finns det bara två fall där
flyktingarna inte omnämns.
Det sättet som flyktingarna tas upp med varierar kraftigt i de olika böckerna. En del av 70-talets
läroböcker nämner bara i en bisats att det uppstod problem med flyktingarna i samband med kriget,
men på 80- och 90-talet får flyktingarna relativt ofta en egen underrubrik och problematikens sociala
följder diskuteras omfattande.
Det finns också andra sidor av flyktingproblematiken som är intressanta. Den israelvänliga och pro-
palestinska historieskrivningen har sedan krigsslutet 1949 haft heta tvister angående det sätt som det
palestinska flyktingsproblemet uppstod. Den israelska sidan påstår att palestinierna flydde frivilligt
undan striderna med syfte att senare återerövra landet efter sionisternas förlust. Enligt den palestinska
synvinkeln drev sionisterna palestinier systematiskt bort från området. De progressiva palestinska och
israeliska historikerna började först föra gemensam diskussion, om vad som egentligen hände, i
samband med fredsprocessen i skiftet av 80- och 90-talet, trots starka protester i deras hemländer 43
I de 28 böcker som har någon typ av hänvisning till flyktingarna, nämns i fem att det finns en
problematik i tolkningen hur flyktingproblemet uppkom. 44
I sju böcker konstateras att palestinierna
drevs bort och i elva anses att det handlade om flykt. I fem böcker sägs ingenting om metoder utan
bara konstateras att flyktingsproblemet uppstod i samband med kriget.45
Det är svårt att hitta något
slags mönster i hur de olika alternativen fördelas kronologiskt innan 1990-talet, ordvalet tydligen beror
41 The War for Palestine 2001, s. 40; UNHCR (The UN Refugee Agency) Online, http://www.unhcr.org/country/pse.html
Läst 10.10.2007.
42 Se tabellen på sidorna 27-28
43 The War for Palestine 2001, s. 3-4
44 Se tabellen s. 27-28
45 Se tabellen s. 27-28
- 17 -

22. mera på läroboksförfattarens inställning till ämnet. Anmärkningsvärt är att tendensen förändrar klart
två gånger under sista undersökta 14 år. På 90-talet förekommer inte ett enda fall där det talas om
bortdrivning, utan i fyra fall beskrivs det som frivillig flykt och i tre nämns att flyktingarna uppstod i
samband med krig.46
Praxisen förändrar igen på nästa decennium: av de fyra böckerna som utkom
mellan 2000 och 2004 tar tre upp bägge parternas syn på orsakerna. Kanske är det tecken på att denna
historiegrafiska diskussion har etablerat sig till läromedlet?
Ytterligare en aspekt i flyktingproblemets skildrande är märkbar: bara sex av de 28 böcker som
omnämner flyktingarna tar upp fakta om att Israel i lag har förnekat deras rätt att återvända till sina
hemtrakter och det sista fallet är från 1984. 47
Som extremfall belyser sex av böckerna från 80- och 90-
talen att flyktingarna inte har integrerats till arabländerna men samtidigt glömmer berätta att Israel inte
heller är villigt att integrera dem.48
Frågan om återvändande saknar knappast betydelse, det är ett av de tre största tvisteområdena mellan
Israel och palestinierna vilka än så länge har gjort fredsprocessen omöjlig. Israels förbud strider också
mot FN-resolution 194 som konstaterar att de palestinska flyktingarna har rätt att återvända till de
platser där de bodde innan kriget 1947.49
2.2.3. Palestinierna i kriget
Den delen av Palestinakonflikten som underskattas mest i de undersökta läroböckerna är palestiniernas
roll i striderna. Samtliga av dem presenterar hur striderna över Palestina utbröt 15/5 1948 med
utropandet av staten Israel som omedelbart följs med överfall från grannländerna.
Det rådde faktiskt ett inbördeskrig i Palestina redan efter presentationen av FN:s delningsresolution i
november 1947. Striderna mellan palestinska trupper och sionistiska Haganah (som senare blev IDF,
staten Israels armé) var grymma och blodiga, intensiteten varierade dock mellan landets olika områden.
Först kunde ingen sida etablera någon slags kontroll över läget men från mars till maj 1948 började
46 Se tabellen på sidorna 27-28
47 Se tabellen s. 27-28
48 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia, 3.uppl., 1987, s. 414;
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 1989, s.337;
Westlin, Gunnar T., Människans historia 2: Gymnasiet A, 2.uppl., 1995, s. 511
Westlin, Gunnar T m.fl., Människan genom tiderna - Historia för gymnasiet – A-kursen, 1997, s..344
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl., 1998, s.337
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia – grundbok…, 5.uppl., 1999, s.431
49 Malm 2002, s. 40
- 18 -

23. sionisternas militära överlägsenhet synas och de vann en rad strider över strategiskt viktiga palestinska
städer och byar. Inbördeskrigets viktigaste konsekvens var den första flyktingvågen som innefattade
nästan hälften av samtliga 750 000 flyktingar – särskilt de flesta stadsborna flydde under denna fas.50
Proklameringen av Israel 15 maj var ett klart och tydligt tecken på att palestinierna hade förlorat en
långvarig kamp mot deras sionistiska fiende51
– att de inte kunde slå judarna med sina egna krafter. Det
är först då som de andra arabnationaliteterna i området blandade sig i konflikten. Palestinierna fortsatte
dock kampen mot sionisterna också efter grannländernas anfall men det benämns inte heller i det
undersökta stoffet utan de inkluderas troligtvis som ”araber” -aktören.
Undersökningens mest överraskande resultat var, att det bland de 50 böckerna faktiskt finns fem
stycken – hela 10 % – som inte ens nämner att det fördes ett krig i samband Israels upprättande.52
Två
av dem karakteriserar händelserna så att proklameringen av staten Israel ”sågs med stort/starkt ogillande av
Palestinas grannfolk/många arabstater”.53
Denna bedömning har visserligen ganska tunga bevis som backar
upp dess riktighet – i form av två krig som hade ägt rum innan bägge böckerna utkom.
2.2.4. Delsammanfattning
Palestinierna verkar vara den parten i konflikten som har dragit den största nyttan av
konfliktskildringens ökande omfattning under 1970-talet. Under 50-talet och 60-talets början fanns det
inget utrymme för flyktingproblematiken eller för den palestinska identiteten, men sedan 70-talet har
bägge inkluderats i stort sett samtliga skildringar.
För övrigt anser jag att samma argument, som används i samband med resonemanget över
förändringarna i synen på den internationella politikens påverkan, gäller även i det här sammanhanget.
Det var framförallt palestinierna som steg fram på den internationella scenen vid decennieskiftet mellan
60- och 70-talen med flygplanskapningarna och de övriga terroraktionerna. Naturligtvis ökade det
allmänna intresset, sannolikt också bland läroboksförfattarna, för att förklara deras motiv och
målsättningar. När palestinierna hade fått fotfäste i läroböckerna på 1970-talet, skulle det ha varit
ganska tvivelaktigt att senare plötsligt glömma bort dem. Palestiniernas ställning i läromedlen har
knappt förändrats från början av 80-talet till forskningsperiodens slut
50 The War for Palestine 2001, s. 13
51 Ibid., s. 12
52 Se tabellen på sidorna 27-28
53
Tham, Wilhelm m.fl., Historien och samhället Del II. 4.uppl., 1959, s.246;
Tham, Wilhelm & Folke Lindberg, Världshistoria 3: nya tidens historia från 1700-talets mitt, 2.uppl., 1962, s. 239
- 19 -

24. Ännu tydligare verkar knytningen mellan palestiniernas ställning i de undersökta gymnasieböckerna och
Sveriges utrikespolitik gentemot mellanöstern. Tidigare nämnda Olof Palmes uttalande om
palestiniernas erkännande 197454
går hand i hand med upptagande av flyktingsproblemet samt
etableringen av bruket av termen ”palestinierna” istället för ”araberna”. Under tidigare gällande
israelvänlig politik fanns det vanligtvis inga hänvisningar till flyktingarna i böckerna och alla områdens
arabnationaliteter hänvisas till som ”araber” dvs. den icke-judiska befolkningen. Den pro-palestinska
utrikespolitiken lyckades dock inte lyfta upp palestiniernas roll i striderna till agendan, den lyser med sin
frånvaro under hela den forskade perioden.
Det kan inte hittas något tydligt mönster hur orsaksförklaringar till flyktingproblemets uppkomst i
forskningsperiodens fyra första decennier – varje författare verkar dra sina egna slutsatser. På 90-talet
förändrar tendensen och inte en enda lärobok konstaterar längre att palestinierna drevs bort från sina
hem. Efter detta växlar inriktningen igen och 75 % av böckerna utkomna på 2000-talet presenterar till
läsarna den historiegrafiska tvisten mellan palestinska och israelska tolkningen om flyktingarnas
uppkomst. När det gäller presenteringen av Israels vägran för flyktingarnas återvändning, är det minst
sagt överdrivet att försöka få fram tydliga tendenser med bara sex enstaka fall bland 50 samtliga böcker.
Några författares beslut att utlämna hela kriget kan knappast motiveras – i alla fall inte pga. brist på
utrymme. Alla fem böckerna i fråga använder ungefärligen femton rader för att beskriva hur det
brittiska mandatområdet Palestina blev den nya staten Israel.55
Som jämförelse kan presenteras det
effektivaste sättet att skildra Palestinakonflikten som finns i böckerna:
”I Mellersta Östern upprättades 1948 en judisk stat, Israel, mot arabernas vilja. I det krig som omedelbart utbröt,
kunde Israel utöka sitt område betydligt och ett svårt arabiskt flyktingproblem uppstod.” 56
Visst är också denna skildring snäv och förenklad, men innehåller ändå de flesta av konfliktens
nyckelområden – i knappt två rader. Exemplet visar enligt min bedömning att utrymmet inte är det
problem som har lett till bristfälliga skildringar – det är författarnas vilja som gäller.
Vad som förblir en gåta är den vanliga (65 % av 17 böcker mellan 1980-2004) och konstiga praxisen att
använda ordet "palestinierna" först efter kriget 1948-49. Hur har det här kommit till och vad har det för
syften? Anses de palestinska araberna att bli "palestinier" först när dom hamnas i exil?
54 Se på sidan 12
55 Se tabellen på sidorna 27-28
56
Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: historia för gymnasieskolan efter 1945, 1984, s.11;
Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: Från forntiden till våra dagar, 1992, s.351
- 20 -

25. 3. SAMMANFATTNING
Hur har Palestinakonfliktens inledningsfas beskrivits i läroböckerna genom forskningsperioden och vilka faktorer kan
ha påverkat det använda sättet?
Den uppmärksamhet som har givits till Palestinakonfliktens inledningsfas har varierat mycket med
tiden. 1950-talets samt 60-talets skildringar är relativt snäva. Den typiska läroboken tar upp
fientligheterna mellan Israel och dess arabiska grannstater som konfliktens enda problem – varken
flyktingarna eller den palestinska folkgruppen omnämns. Israel anses inte ha inrikespolitiska svårigheter,
bara utrikespolitiska. Den internationella politikens påverkan på Israels uppkomst, i form av
Balfourdeklarationen och Förintelsen, berörs i ungefär tredjedelen av periodens samtliga 15 böcker.
Mellan 1958-65 ägde inga större händelser inom Palestinakonflikten rum (Suezkrisen skedde två år
innan första inkluderade bokens publicering). Annars går periodens tendenser tydligt ihop med tidens
klart israelorienterade svenska utrikespolitik under Tage Erlanders ledning.57
På 60-talets senare hälft börjar tydliga förändringar i läromedlen äga rum som når sin kulmen under 70-
talet. Skildringens genomsnittliga omfattning utvidgar explosionsartat från 50-talet till 70-talet.
Palestinierna och flyktingarna får för första gången rejält med uppmärksamhet. Israel ses inte längre
som en enhetlig stat, utan som en stat delad i två läger. Palestinakonfliktens internationella fas får
mycket mera utrymme och utgör en motvikt för palestiniernas ökade roll i böckerna. Efter 1972
etablerar bruket av den missledande termen ”beslut” i samband med FN:s delningsresolution.
De motsvarande åren 1965-79 var händelsefulla i Mellanöstern. Sexdagarskriget 1967 förändrade Israels
läge ordentligt när man ockuperade Västbanken och Gazaremsan som gjorde flyktingsproblemet ännu
värre. Krigen 1967 och 1973 samt fredsprocessen mellan Israel och Egypten i slutet av sjuttiotalet
fortsatte att hålla konflikten aktuell. Oljekrisen 1973 skakade hela Västeuropas ekonomi. Samtidigt fick
palestinierna världens uppmärksamhet med PLO:s framträdande, flygplanskapningarna och andra
terroraktioner. I den svenska utrikespolitiken började riktlinjerna förändras när Erlanders period slutade
1969 och hans efterföljare Olof Palme hade en klart mer palestinskvänliga synpunkter. Den radikala
omläggningen av kursen blev klar med Palmes uttalande om palestiniernas rättigheter och identitet
1974.58
Kopplingen mellan dessa händelser och omläggningen av gymnasieböckernas skildringar verkar
högst trovärdigt.
57 Malm 2002, s. 95-97
58 Ibid., s. 98-100
- 21 -

26. Läromedlens innehåll genomgår inga större förändringar på 80-talet. Skildringens omfattning stannar på
ungefär samma nivå. Palestinierna och flyktingarna har etablerat sin position, men nu befästes också
den konstiga praxisen att hänvisa till flyktingarna som "palestinierna" men till aktörerna i händelserna
1947-49 som "araber". 11 av de samtliga 17 böckerna utgivna 1980-2004 har lagt sin skildring på
ovannämnda sätt.
Kriget i Libanon 1982 och palestiniernas folkuppror, Intifadan 1987 höll konfliktens
medieuppmärksamhet hög. Den svenska utrikespolitiken gentemot Mellanöstern fortsatte i stort sätt på
samma linje som under det föregående decenniet vilket karakteriseras bäst av utrikesminister Sten
Anderssons uttalande 1988:”Vi måste stå på de förtrycktas sida, alltid och oavsett vilken kritik som
riktas mot oss för detta.”59
Det följande decenniet visade sig att vara en brytningspunkt. För första gången under hela den
undersökta perioden minskar skildringens omfattning på ett märkbart sätt. Palestinska folket och
flyktingarna finns fortfarande med i texterna, men samtidigt anser ingen läroboksförfattare längre att
flyktingsproblemet uppstod med bortdrivandet av palestinierna. På samma sätt tar ingen längre upp
Israels förnekande av flyktingarnas rätt att återvända till sina hemtrakter. Bara en av sju böcker (50 %
på 80-talet) omnämner den judiska invandringens begränsningsförsök under andra världskriget. Istället
tas Förintelsens roll i Israels uppkomst upp i samtliga gymnasieböcker utgivna efter 1997.
Orsaken för de tydliga förändringarna i läromedlet kan knappast hittas hos konfliktens synlighet i
medierna. Irak försökte dra Israel med till det första Gulfkriget 1991 med missilanfall. Den långsamma
och vacklande fredsprocessen mellan PLO och Israel var nyhetsmediernas favoritämne under
decenniets början. Då fredsförhandlingarna misslyckades, följde den andra Intifadan omedelbart.
Därmed var konflikten fortfarande ett högaktuellt ämne i medierna.
Decenniets största förvandling ägde faktiskt rum på annat håll – i den svenska utrikespolitiken. Göran
Persson blev statsminister 1996 och inledde en klart mer israelvänlig utrikespolitik än hans företrädare.
Han blev den första statsministern som gjorde statsbesök till Israel sedan 1960-talet. Statsministern
inledde också kampanjer mot antisemitism och förintelseförnekande som kulminerade med
Förintelsekongressen i Stockholm 1999. I samband med kongressen konstaterade Persson att
förbindelserna mellan Sverige och Israel hade ”normaliserats” 60
. Perssons aktioner och det förnyade
förhållandet till staten Israel kan ses som den mest sannolika orsaken bakom förändringarna – särskilt
när de genomförda förändringarna i läromedlet är mestadels relaterade till Förintelsen.
59 Malm 2002., s. 100-105
60 Ibid, s. 106-109
- 22 -

27. Under 2000-talet fortsätter tidigare årtiondens riktlinjer i läromedlet. Omfattningen stannar på ungefär
samma nivå. Den enda förvandling i konfliktens presentationssätt är att det för första gången inleds en
omfattande diskussion om flyktingsproblemets uppkomst kan kallas för bortdrivande eller flykt.
Samtidigt drog terroristaktionerna i WTC, Pentagon och Madrid igång en enorm mediekarusell omkring
terrorism – saken som palestinierna traditionellt har förknippats med. Den andra Intifadan fortsatte och
Israel återockuperade 2002 Västbankens och Gazaremsans självstyrande enklaver. Som läromedlets
innehåll, fortsatte Sveriges utrikespolitik under Perssons ledning på samma riktlinjer – i den mån att
Persson hamnade i öppen konflikt med Sten Andersson som kritiserade den sittande statsministerns
agerande: "Persson har alltid varit kritisk till Palmes linje och har uppträtt som besatt av det judiska
folkets öde."61
3.1. Reflektioner över resultatet
Det verkar att både medieuppmärksamheten och den svenska utrikespolitiken har haft ett starkt
inflytande på läroböckernas innehåll under den forskade perioden. Ändå i ljuset av 1990-talets
utveckling kan utrikespolitikens påverkan uppskattas som den tyngre faktorn. Därmed håller
uppsatsens resultat samma linje som Tingstens och Linderborgs forskningar som ser staten som den
främsta upphovsmannen till läroböckernas innehåll.
Som sagt, var denna uppsats närmast en grundläggning eller en inledning för en mer omfattande
undersökning. Bara genom att inkludera Palestinakonfliktens övriga händelser skulle stoffets
omfattning nästan fördubblas. Samtidigt finns det fortfarande en hel del kvar att kartlägga med
inledningsfasen. En aspekt, som skulle ha varit intressant att inkludera, är relateringen av de olika
förlagens böcker till varandra. Kan förlagets politiska inriktning – medvetet eller inte – ha påverkat
läroböckernas innehåll? På samma sätt kunde de mest delaktiga författarnas skildringssätt relateras med
deras tids normer. Som ett exempel på detta kan det konstateras att i de sju böcker vilka Leif Dannert
har varit medverkande mellan 1958-84, tas flyktingsproblemet upp först i det sista stycket – dvs. över
tio år efter det att flyktingarnas inkludering till skildringarna hade blivit allmän praxis.62
Ytterligare är de karakteriseringar av staten Israel i samband med Palestinakonflikten ett annat område
som kräver kartläggning. Flera av 1950 och 60-talets läroböcker visar en helt öppen beundran för
61 Svenning 2005, s.301
62 Se tabellen på sidorna 27-28
- 23 -

28. Israels kibbutzer och ”västerländska demokrati” och fortfarande på 90-talets slut används
underrubriken ”Israelerna får öknen att blomma” 63
.
Min undersökning verkar ha lyckats med att tydliggöra vissa tendenser om hur Palestinakonfliktens
inledningsfas har skildrats i gymnasieläroböckerna. De förekomna resultaten kan säkert utnyttjas i
senare och bredare undersökningsprojekt.
63 Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl. 1998, s.336
- 24 -

29. KÄLLOR OCH LITTERATUR:
Källor i kronologisk ordning:
1950-tal:
Ander, Gunnar, Historia för den treåriga realskolan, Stockholm 1958
Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Världen och vi, allmän och svensk historia för 3- och 4-årig realskola,
Stockholm 1958
Tham, Wilhelm m.fl., Historien och samhället Del II. 4.uppl., Stockholm 1959
Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Allmän historia för gymnasiet, Stockholm 1959
1960-tal:
Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Vår tids historia – Tiden från 1919 till våra dagar, Stockholm 1960
Bäcklin, Martin m.fl., Allmän historia för gymnasiet, 4. uppl., Stockholm 1960
Söderlund, Ernst, Ivar Seth & Gösta Johannesen, Medeltidens och nya tidens historia för gymnasiet, Stockholm
1961
Tham, Wilhelm m.fl., Historien och samhället Del II. 5.uppl., Stockholm 1961
Bäcklin, Martin m.fl., Historia för gymnasiet, Stockholm 1962
Erlandson, Simon & Knut Wichman, Allmän historia för realskolan, 4.uppl., Stockholm 1962
Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Allmän historia för gymnasiet, 2.uppl., Stockholm 1962
Tham, Wilhelm & Folke Lindberg, Världshistoria 3: nya tidens historia från 1700-talets mitt, 2.uppl.,
Stockholm 1962
Söderlund, Ernst, 1800- och 1900-talens historia, Stockholm 1963
Dannert, Leif, Per-Åke Brolin & Åke Holmberg, Allmän och nordisk historia för gymnasiet, Stockholm 1963
Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Vår tids historia – Tiden från 1919 till våra dagar, 3.uppl., Stockholm
1963
Dannert, Leif & Waldemar Lendin, Världen och vi, allmän och svensk historia för 3- och 4-årig realskola, 7.uppl.
Stockholm 1967
Söderlund, Ernst & Ivar Seth, Historia för gymnasiet: årskurs 2-3, Stockholm 1967
Gustafsson, C.E., Nutidshistoria, Lund 1967
Matsson, Ragnar, Historia 2 – Tiden efter 1789, Stockholm 1967
Nordell, Erik, K.G. Jan Gustafsson & Sven-Åke Johansson, Historia för gymnasiet, Årskurs 3 Del 1,
2.uppl., Lund 1968
Tham, Wilhelm, Kjell Kumlien & Folke Lindberg, Folkets historia 2: lärobok för gymnasiet, Lund 1968
Söderlund, Ernst, 1800- och 1900-talens historia, 2.uppl., Stockholm 1969
Bäcklin, Martin, Sten Carlsson & Waldemar Lendin, Historia för gymnasiet Del 2 B, Stockholm 1969
- 25 -

30. 1970-tal:
Borg, Ivan & Erik Nordell, Historia för gymnasiet – Årskurs 2 Te-Ek, Stockholm 1970
Berglund, Börje, Historia för alla, Stockholm 1970
Bäcklin, Martin, Sten Carlsson & Waldemar Lendin, Historia för gymnasiet Del 2 B, 2.uppl. Stockholm
1971
Bäcklin, Martin m.fl., Historia för gymnasieskolan 2A, 4.uppl., Stockholm 1972
Bergström, Börje & Ivar Håkansson, Historia på egen hand: världen under tre årtionden & nio teman,
Stockholm 1973
Ander, Gunnar, Birgit Roohe & Lars Bjällerstedt, Historia för gymnasieskolans sociala linje 1, Nacka 1973
Dannert, Leif, Per-Erik Brolin & Åke Holmberg, Historiens huvudlinjer 2 B, Stockholm 1975
Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1, Stockholm
1975
Bergström, Börje & Ivar Håkansson, Historia på egen hand: världen under två århundraden, Stockholm 1977
Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1, 2.uppl.,
Stockholm 1978
1980-tal:
Samuelson, Sven, Medeltid till nutid – historia för gymnasieskolans 2-åriga kurser, Stockholm 1980
Lagheim, Lars & Birgitta Spaak, Historia i världen, Nacka 1981
Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: historia för gymnasieskolan efter 1945,
Nacka 1984
Dannert, Leif, Per-Erik Brolin & Åke Holmberg, Historiens huvudlinjer 3:historia för gymnasieskolan,
Stockholm 1984
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia, 3.uppl., Stockholm 1987
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, Malmö 1989
1990-tal:
Carlsson, Kjell-Åke, Göran Graninger & Sven Tägil, Vägar till nuet: Från forntiden till våra dagar, Uppsala
1992
Westlin, Gunnar T., Människans historia 2: Gymnasiet A, 2.uppl., Stockholm 1995
Elm, Sten & Birgitta Thulin, Historia: Gymnasieskolan, Malmö 1995
Sandberg, Robert m.fl., Epos – Historia A och B, Uppsala 1996
Westlin, Gunnar T m.fl., Människan genom tiderna - Historia för gymnasiet – A-kursen, Stockholm 1997
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Nya alla tiders historia, 3.uppl., Malmö 1998
- 26 -

31. Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia - grundbok i historia för
gymnasieskolan, 5.uppl., Malmö 1999
2000-tal:
Elm, Sten & Birgitta Thulin, Epok – Historia A, Malmö 2000
Nyström, Hans & Örjan Nyström, Perspektivet på historien A, Malmö 2001
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia maxi, Malmö 2002
Bergström, Börje, Arne Löwgren & Hans Almgren, Alla tiders historia A, 2.uppl., Malmö 2004
Litteratur:
Andolf, Göran, Historien på gymnasiet. Undervisning och läroböcker 1820-1965, Malmö 1972
Karlsson, Ingmar, Tro, terror och tolerans. Essäer om religion och politik, Stockholm 2004
Kumm, Björn, Terrorismens historia, Lund 1997
Linderborg, Åsa, Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000,
Stockholm 2001
Malm, Andreas, Bulldozers mot ett folk. Om ockupationen av Palestina och det svenska sveket, Stockholm 2002
McKay, John m.fl., A History of World Societies, 6.uppl., Boston 2004
Nationalencyklopedin, sjätte band. Red. Kari Marklund, Stockholm 1991
Svenning, Olle, Göran Persson och hans värld, Stockholm 2005
Tingsten, Herbert, Gud och fosterlandet. Studier I hundra års skolpropaganda, Stockholm 1969
The War for Palestine. Rewriting the History of 1948, Red. Eugene L. Rogan & Avi Shlaim, Cambridge 2001
Elektroniska källor:
CIA - The World Factbook, Internet-sida.
https://www.cia.gov/cia/publications/factbook/geos/sw.html. Läst 29.9.2007
UNHCR (The UN Refugee Agency) Online, Internet-sida.
http://www.unhcr.org/country/pse.html. Läst 10.10.2007.
- 27 -

32. BILAGA 1: SAMMANFATTNING AV RESULTATET
Sidoantal
Palestinak.
/hela bok
Araber
/Palest. Flyktn. Återv. Uppk. Krig Brit.
Begränsn.
försök. FN För.
1950-tal: 4 st.
Historia för den treåriga realskolan 1958 1/450 A X B F X
Världen och vi - allmän och svensk...1958 0,25/345 A X F
Historien och samhället Del II 4.uppl. 1959 0,5/472 A X X -
Allmän historia för gymnasiet 1959 0,2/250 A X B
1960-1965: 11 st.
Vår tids historia...1960 0,25/54 A X F
Allmän historia för gymnasiet, 4. uppl. 1960 1,25/408 A K B X F
Medeltidens och nya tidens…1961 0,5/526 A X -
Historien och samhället Del II. 5.uppl. 1961 0,25/255 A X X - X
Historia för gymnasiet 1962 1/549 A X B X F
Allmän historia för realskolan, 4.uppl. 1962 1/338 P X B - X
Allmän historia för gymnasiet, 2.uppl. 1962 0,5/472 A X X X B
Världshistoria 3: nya tidens...2.uppl. 1962 0,4/255 A X X B -
1800- och 1900-talens historia 1963 0,5/239 A X B
Vår tids historia...3.uppl. 1963 0,25/54 A X F
Allmän och nordisk historia för g., 1963 0,75/518 A X X B X
1965-1969: 8 st.
Historia för gymnasiet: årskurs 2-31967 0,4/356 A X B
Nutidshistoria 1967 0,3/124 A X X -
Historia 2 – Tiden efter 1789 1967 2/269 A B+A X F X
Världen och vi - allmän och...7.uppl.,1967 0,25/346 P X F F
Historia för gymnasiet, Årskurs 3, 2.uppl. 1968 5,5/334 P X D B+A - X
Folkets historia 2:lärobok för gymnasiet 1968 0,5/628 A X F B -
1800- och 1900-talens historia, 2.uppl. 1969 0,5/244 A X B
Historia för gymnasiet Del 2 B 1969 1/330 A X B X F
1970-tal: 10 st.
Historia för alla 1970 0,2/94 A X B
Historia för gymnasiet Årskurs 2 Te-Ek, 1970 0,75/290 A F -
Historia för gymnasiet Del 2 B, 2.uppl. 1971 1,2/222 P F B X F
Historia för gymnasieskolan 2 A 4.uppl. 1972 1,5/358 A X B X F
Historia på egen hand: världen...1973 5,5/160 P X D B+A X B X
Historiens huvudlinjer 2 B 1975 1/224 A X X B X
Historia för 2-årig gymnasieskola Del 1 1975 4/328 P X B B X B X
Historia på egen hand: världen…1977 1/120 A B B B
Historia för 2-årig...Del 1, 2.uppl. 1978 3,5/359 P X B B B X
Historia för gymnasieskolans sociala...1978 0,5/341 A K B X
- 28 -

33. Sidoantal
Palestinak.
/hela bok
Araber
/Palest. Flyktn. Återv. Uppk. Krig Brit.
Begränsn.
försök FN För.
1980-tal: 6 st.
Medeltid till nutid – historia för…1980 2/440 P B B B X
Historia i världen 1981 5/261 A+P X B B B
Vägar till nuet: historia för...1984 1/153 A+P K - X
Historiens huvudlinjer 3:…1984 1,5/362 A+P X F X B X
Alla tiders historia, 3.uppl. 1987 2/442 A+P F B X B X
Nya alla tiders historia 1989 2,5/362 A+P F B X B X
1990-tal: 7 st.
Vägar till nuet: från forntiden till våra...1992 0,5/471 A+P K -
Människans historia 2:Gymn.A 2.uppl.1995 1,5/544 A+P F B
Historia: Gymnasieskolan 1995 2/320 A+P F B
Epos - Historia A och B, 1996 1/582 P K B B X
Människan genom tiderna - A-kursen 1997 2/356 A+P F B+A B
Nya alla tiders historia, 3.uppl. 1998 2,5/383 P F B B X
Alla tiders historia - grundbok.., 5.uppl. 1999 3,5/538 P K B X B X
2000-tal: 4 st.
Epok - Historia A, 2000 2,5/404 A+P D X B X
Perspektiven på historien A, 2001 1/462 P B B+A B X
Alla tiders historia maxi, 2002 2/545 P D B X
Alla tiders historia A, 2.uppl. 2004 2/361 A+P D B X
Källa: De 50 undersökta gymnasieböckerna. Fullständig redogörelse på sidorna 25-26.
Förklaringar:
1) Araber/Palest. = nämning som har använts i boken för den icke-judiska befolkningen.
A =”araber”, P =”palestinier”, A+P= I samband med flyktingarna ”palestinier” men -48-49 ”araber”
2) Flyktn. = Flyktingarna tas inte upp.
3) Återv. = Israels vägran för flyktingarnas återvändning tas fram
4) Uppk. = Den orsaken som boken ger till flyktingproblemets uppkomst.
B= bortdrivning, F= frivillig flykt, D= bägge tolkningsmodeller tas upp, K= i samband med krig
5) Krig = Inget krig nämns i samband med Israels upprättande.
6) Brit. = Upptagandet av britternas löften till sionister/araberna.
B = Balfoursdekl. tas upp, A = löften till araberna tas upp, B + A = löften till bägge sidor tas upp
7) Begränsn. = Begränsningsförsök för judisk invandring under andra världskriget (Vitboken) tas upp.
8) FN = Ordet som används i samband med FN:s delningsresolution.
F = Förslag, B = Beslut
9) För. = Förintelsens roll i Israels upprättande tas fram
- 29 -

34. BILAGA 2: EN KRONOLOGISK GENOMGÅNG ÖVER
PALESTINAKONFLIKTENS URSPRUNG:
Följande genomgång har skrivits med tre böcker som grund: The War for Palestine. Rewriting the History of
1948, John McKay's A History of World Societies och Andreas Malms Bulldozers mot ett folk. Om ockupationen
av Palestina och det svenska sveket.
1517 - Osmanska riket lägger Palestina under sitt välde.
1896 - Theodore Hertzl skriver ”Judestaten” som blir manifest för sionismen – tanken att skapa en
judisk stat i Palestina. Året därpå håller World Zionist Organisation sin första kongress. Idén om
kolonisering av Palestina genom jordförvärvning godkänns och börjar så småningom genomföras.
Trots stora visioner verkställs handel i relativt ringa mängd under 1900-talets första decennier.
1914-1917 - Under första världskriget vägrar de arabiska folken - inklusive palestinska araberna - som
ingår i Ottomanska riket att kriga på härskarnas sida. Britterna utnyttjar splittringen hos sin fiende och
utmanar araberna att inleda ett uppror mot turkar. Britterna och araber knyter 1915 McMahon-Husain-
avtalet som enligt arabiska tolkningen inkluderar bland annat ett löfte om ett självständig Palestina.
1916 - Britterna delar tydligen inte samma tolkning eftersom de knyter en hemlig Sykes-Picot -avtal med
fransmän. Avtalet delar upp Mellersta Östern i franska och brittiska inflytelsesfärer. Palestina hamnar
på den brittiska delen.
1917 - Läget kompliceras ytterligare när Storbritanniens utrikesminister Arthur Balfour deklarerar sin
sympati ”för de judiska sionistiska aspirationerna”. Enligt Picot-Sykes -avtalet skulle Judiska
nationalhemmet ställas under brittisk välde. Anmärkningsvärt är att deklaration utges redan innan
Palestina är ockuperat. Trots deklarationens innehåll fortsätter kamp mot ottomanerna med arabisk
hjälp. Ottomanerna slogs samma år och britterna tar kontrollen över området. Det ockuperade området
befolkades till 91 % av araber.
1922 - Nationernas Förbund instiftar Palestina som ”brittisk mandat” och i samband definierar landets
moderna gränser. Den brittiska administrationen uppmuntrar enligt Balfourdeklarationen judisk
invandring till landet. Antalet judiska invånare ökar från 50 000 till cirka 600 000 under mandattiden
(1922-48). Judarnas jordförvärv och koloniernas antal växer vilket orsakar bitterhet hos araberna.
Väpnade styrkor byggs upp på bägge sidorna.
1933-36 - Judarnas andel av den hela Palestinska befolkningen, som hade stabiliserat till cirka 18 %
mellan 1926 och -33, ökar inom tre år till 30 %. Anledningen är Hitlers vinst i tyska parlamentsvalen
1933 och den följande judiska utvandringsvågen. Stämningen hetsar om.
- 30 -

35. - 31 -
1936-39 - Den stora revolten inleds. Palestinska araber revolterar mot den brittiska kolonialmakten och
judisk kolonisering. Britterna samarbetar med sionisterna och lyckas krossa palestinier efter tre års
kamp. Över tio procent av de arabiska männen dödades, sårades, fängslades eller deporterades i
samband med revolten. Förlusten lämnar palestinska samhället klart försvagat och förbittrat.
1939 - Som konsolidering deklarerar Britterna med Vitboken först en stark begränsning och efter ett
par år ett totalstopp för den judiska invandringen. Dokumenten lovar också självständighet till Palestina
om tio år. Judarnas illegala invandring fortsätter dock under och efter andra världskriget. Oroligheterna
växer i samma takt med invandring.
1947 - Storbritannien deklarerar att de inte kan kontrollera landet längre pga. oroligheter och därför
kommer de att dra sig tillbaka från Palestina nästföljande år. Vid den här tiden befolkas Palestina av
1 250 000 araber och 600 000 judar. FN tillsätter en kommitté för att utreda landets öde.
Den 29 november 1947 - FN:s generalförsamling röstar för planen att dela Palestina till en judisk (55
% av Palestinas område) och en arabisk stat (45 %). Sionisterna godkänner förslaget men palestinierna
förnekar det. Striderna mellan judar och palestinier bryter ut nästa dag. Inbördeskrig fortsätter till
följande vår.
Våren 1948 - Läget i inbördeskriget börjar tydligt vända för sionisternas fördel i mars. Haganah
ockuperar bland annat storstäderna Haifa och Jaffa, vilket orsakar att Palestinska samhällsstrukturens
kohesion börjar ramla. I början av maj är det klart att de palestinska araberna inte kan längre bjuda på
allvarligt motstånd för de sionistiska trupperna.
Den 14 maj 1948 - Brittiska mandaten över Palestina upphör officiellt. Dagen därpå upprättas staten
Israel i FN. De kringliggande arabstaterna förklarar krig mot nya staten och anfaller omedelbart.
Fientligheterna fortsätter tills början av januari 1949.
1949 - Ett antal bilaterala vapenstilleståndsavtalen mellan Israel och olika arabstaterna ratificeras mellan
januari och juli. Israel behärskar efter striderna 77 % av Palestinas yta, Transjordanien och Egypten
ockuperar de övriga delen (Västbanken och Gazaremsan).