Upphandlingar och nerköp

on

  • 1,123 views

Om lagstadgad social dumpning i byggbranschen.

Om lagstadgad social dumpning i byggbranschen.

Statistics

Views

Total Views
1,123
Views on SlideShare
482
Embed Views
641

Actions

Likes
0
Downloads
0
Comments
0

2 Embeds 641

http://www.tankeverksamheten.se 638
http://translate.googleusercontent.com 3

Accessibility

Categories

Upload Details

Uploaded via as Adobe PDF

Usage Rights

© All Rights Reserved

Report content

Flagged as inappropriate Flag as inappropriate
Flag as inappropriate

Select your reason for flagging this presentation as inappropriate.

Cancel
  • Full Name Full Name Comment goes here.
    Are you sure you want to
    Your message goes here
    Processing…
Post Comment
Edit your comment

Upphandlingar och nerköp Upphandlingar och nerköp Document Transcript

  • Upphandlingar och nerköpOm lagstadgad social dumpning i byggnadsbranschenChrister Thörnqvist & Charles Woolfson
  • 2
  • 3 Upphandlingar och nerköp Om lagstadgad social dumpning i byggnadsbranschen Christer Thörnqvist & Charles WoolfsonTankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg
  • 4Christer Thörnqvist och Charles Woolfson är knutna till REMESO (Institutefor Research on Migration, Ethnicity and Society)Linköpings universitet, Campus NorrköpingHolmentorget 10601 74 NorrköpingKontakt: christer.thornqvist@liu.seFörfattarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser iTankeverksamhetens skrifter.Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermanssonwww.tankeverksamheten.seredaktion@tankeverksamheten.seISBN 978-91-87077-14-2Göteborg 2012
  • 5Upphandlingar och nerköpOm lagstadgad social dumpning ibyggnadsbranschen11. InledningIngen händelse på svensk arbetsmarknad har under senare år väckt sådanuppmärksamhet internationellt som den sk Laval- eller Vaxholms-konflikten.Byggnadsarbetareförbundets blockad mot en skolrenovering i Vaxholm leddetill en femårig juridisk process både i Sverige och i EU som slutade i ett svårtnederlag för fackföreningssidan. Mer om detta nedan. Laval-fallet var egent-ligen inte unikt, utan det sista i en rad domar i EG-domstolen som Viking,Rüffert och Luxemburg.2 För många inom internationell – och svensk – fack-föreningsrörelse sågs dock Laval som sista spiken i den kista där rätten attförsvara arbetsförhållanden och löner mot underbudskonkurrens begravdes.Detta eftersom EU-/EG-domstolen nu definitivt slog fast att friheten förleverantörer och underleverantörer av tjänster att röra sig fritt inom unio-nen, med andra ord rätten till fri rörlighet för människor, arbete och kapitalinom EU, vägde tyngre än EU:s ”sociala dimension” och därmed rätten attförsvara sig mot sk social dumpning genom fackliga stridsåtgärder, trots atträtten att strejka är en fundamental rättighet enligt EU:s stadgar.3Arbetslivsforskare från olika discipliner har diskuterat såväl de juridiska somde praktiska konsekvenserna av Laval-fallet. Vårt bidrag till denna debatt är1 Denna rapport är en omarbetad och anpassad version av en tidigare artikel: Thörnqvist, C.& Woolfson, C. (2012) ”When tender turns tough: Posted workers and the tendering regimein the Swedish construction industry” i tidskriften Construction Management and Economics,och publiceras här med vänligt tillstånd av Taylor & Francis Ltd. Forskningen har delvisfinansierats genom bidrag från Svenska Institutets Visby-program till vårt pågående projekt”East-West labour migration, industrial relations and labour standards in a Swedish-Balticcontext”.2 EG-domstolen bytte den 1/12 år 2009 namn till EU-domstolen.3 Diamond Ashiagbor (2009),”Collective labor rights and the European social model”, Lawand Ethics of Human Rights, vol3(2); Christer Thörnqvist & Charles Woolfson (2011), ”Dogden svenska modellen i Vaxholm? Laval-målet och den svenska arbetsmarknaden”,Arbetsmarknad & arbetsliv, vol 17(3).
  • 6att tillföra en aspekt som – märkligt nog – saknats i diskussionen, nämligenupphandlingssystemets roll.4 Hela Laval-konflikten började trots allt medprotester mot Vaxholms kommuns upphandling av renoveringen av en skola.Vi anser att frågan har en relevans långt utanför byggsektorn, men att denblir extra tydlig där, eftersom stat, landsting och kommuner hör till de störrebyggföretagens absolut viktigaste kunder, eftersom de är kunder som kanbeställa infrastrukturella bygg- och anläggningsprojekt i en helt annanomfattning än vad privata entreprenörer kan. Den tes vi driver i den härrapporten är att upphandlingssystemets rigiditet är ett hot mot både löneroch – framför allt – arbetsförhållanden. Då Laval-domen fortfarande liggertämligen nära i tiden när detta skrivs måste dock våra slutsatser ses somnågot preliminära, och snarast som utgångspunkter för kommande forskningoch debatt.5 Det behövs fler empiriska fall att studera för att slutgiltigtunderbygga eller avfärda vår tes.I nästa kapitel rekapitulerar vi kort de viktigaste skeendena i Laval-konflikten. Det följande kapitlet beskriver huvuddragen i upphandlings-systemet, varefter vi diskuterar kopplingen mellan systemet och svenskaföretags personalpolitik/Human Resource Management. Det material vibygger på kommer främst från ett nyligen avslutat forskningsprojekt omutstationerade arbetares villkor i olika hörn av Europa men vi har även”lånat” resultat från tidigare forskning.62. Laval-konflikten i korthet2.1. BakgrundenGenom den stora uppmärksamhet Laval-fallet fick i media under de fem årdet pågick är mycket redan känt för många läsare och vi ska därför här bara4 Se exempelvis Charles Woolfson & Jeff Sommers (2006),”Labour mobility in construction:European implications of the Latvian Laval un Partneri dispute with Swedish labour”,European Journal of Industrial Relations, vol12 (1); A.C.L. Davies (2008),”One step forward,two steps back? The Viking and Laval cases in the ECJ”, Industrial Law Journal, vol37(2);Ronnie Eklund (2008),”A Swedish perspective on Laval”, Comparative Labor Law and PolicyJournal, vol29(4); Jonas Malmberg & Tore Sigeman (2008),”Industrial actions and EUeconomic freedoms: The autonomous collective bargaining model curtailed by the EuropeanCourt of Justice”, Common Market Law Review, vol45(4); Séverine Picard (2008), ”Collectiveaction vs freemovement: The Laval and Viking cases”, Transfer, vol 14(1); Jon-Erik Dølvik &Jelle Visser (2009),”Free movement, equal treatment and workers’ rights: Can the EuropeanUnion solve its trilemma of fundamental principles?”, Industrial Relations Journal, vol40(6);Claire Kilpatrick (2009),”Laval’s regulatory conundrum: collective standard-setting and theCourt’s new approach to posted workers”, European Law Review, vol34(6).5 EG-domstolens avgörande kom i december år 2007 och den svenska arbetsdomstolensslutgiltiga dom nästan på dagen två år senare.6 Regulation and Enforcement of Posted Workers Employment Rights (PostER)VP/2010/011/0029, koordinerat av Working Lives Research Institute, London MetropolitanUniversity och med deltagande forskare från fem länder.
  • 7återberätta de viktigaste dragen och händelserna för att den efterföljandeframställningen ska bli lättare att följa. Allt började i juni år 2004, när detlettiska byggföretaget Laval un Partneri via sitt dotterföretag L & P BalticBygg vann en upphandling om en renovering av en skolbyggnad i Vaxholm.Arbetet utfördes av lettiska byggnadsarbetare som ”utstationerats” tillSverige och därför fortfarande hade sitt anställningskontrakt hos det lettiskaföretaget.7 Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Byggnads, ställde därförkrav på att Laval skulle teckna ett svenskt kollektivavtal för att garantera attde lettiska arbetarna fick samma löner och arbetsvillkor som svenskabyggnadsarbetare vid svenskägda företag. Trots flera månaders förhand-lingar kunde inte Byggnads och Laval komma överens, vilket ledde till attByggnads utlyste en blockad mot arbetsplatsen från den 2 november år 2004.En månad senare följdes denna av en sympatiblockad från Svenska Elektri-kerförbundet, samtidigt som Byggnads utvidgade konfliktåtgärden till attgälla alla arbetsplatser i Stockholmsområdet där Laval var närvarande.Motaktionen från företagets sida blev att försöka få blockaderna ogiltigför-klarade av Arbetsdomstolen, AD. Ansökan lämnades in till AD den 7 decem-ber, men avslogs. Det fanns inget i svensk rättstillämpning som hindradesådana aktioner, menade domstolen. Men kampen var ändå inte förlorad förLaval. I april år 2005 beslöt AD att skicka fallet vidare till EG-domstolen föratt få klarhet i om stridsåtgärden bröt mot fördrag eller lagstiftning från EU,vilket Laval hävdat i sin anmälan. Speciellt var det eventuella brott motartiklarna 12 (om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet) och49 (om inskränkningar i friheten att tillhandahålla service inom unionen) iEU-fördraget som skulle sättas under lupp. Laval hade också hänfört till enartikel i EU:s utstationeringsdirektiv som enligt företaget visade att varjemedlemsstat var tvungen att se till att miniminivåer för arbetsersättningfanns i den nationella lagstiftningen eller generellt applicerbara kollektiv-avtal för att även gälla utstationerade arbetare.8 Eftersom Sverige inte hadesådana avtal som omfattade alla arbetstagare i en bransch (erga omnes påjuridiska) och inte heller lagstiftade minimilöner ansåg sig företaget inte hanågon skyldighet att betala högre löner än vad man kom överens om medenskilda arbetare eller vad de lettiska kollektivavtalen föreskrev. Laval hadeslutit två kollektivavtal med det lettiska byggnadsarbetareförbundet, LCA,men inte förrän förhandlingarna med svenska Byggnads pågått en tid. Detförsta av dessa hade dessutom bara gällt anställda som redan var medlem-mar i LCA. För svensk fackföreningsrörelse var kärnfrågan om svenskakollektivavtal och svensk förhandlingsrätt längre skulle kunna förhindrasocial dumpning eller ej.7 En utstationerad arbetare är enligt EU-direktiv en person som skickas till ett annat land avsin arbetsgivare för att arbeta där under en begränsad tid. Se ”Europaparlamentets ochrådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare isamband med tillhandahållande av tjänster”.8 96/71/EG, artikel 3.1.C.
  • 82.2. UtfalletDen 23 maj år 2007 lämnade Generaladvokat Paolo Mengozzi ett förhandsut-låtande i målet.9 Mengozzi förklarade att även om en medlemsstat inte haderegler för att ge kollektivavtal universell giltighet, förbjöd inte artikel 49 fack-föreningars stridsåtgärder för att få utländska säljare av tjänster att accep-tera samma lönenivå som i motsvarande bransch i mottagarlandet. Förutsätt-ningen var dock att åtgärden motiverades av ett allmänintresse, t ex att hind-ra social dumpning, och dessutom att den inte var ”oproportionerlig”. Inomfackföreningsrörelsen sågs yttrandet som en signal om seger i den fortsattarättsprocessen. Svenskt Näringsliv, SN, var av förklarliga skäl mindre nöjda.SN hade bekostat hela rättsprocessen för Laval un Partneri och hade förvän-tat sig bättre utdelning på denna investering än att allt skulle bero på endefinition av ”proportionalitet” i stridsåtgärder, en definition som dessutomskulle bestämmas av AD.10Efter Mengozzis utlåtande fick arbetsgivare och fack dock ge sig till tåls i ettoch ett halvt år i väntan på EG-domstolens slutgiltiga beslut. När detta välkom, den 18 december år 2007, var rollerna ombytta. Tvärtemot Mengozzisåsikt menade EG-domstolen att blockaden visst brutit mot friheten atttillhandahålla tjänster inom EU. Domstolen höll med om Mengozzis tolkningatt stridsåtgärder kunde vara berättigade för att försvara inhemska arbetaremot social dumpning, dvs ett försvar av ”allmänna intressen”. Under sådanaomständigheter kunde det vara rimligt att kräva att enskilda länders reglerför minimilön respekterades, menade domstolen. Det som trots dettaavgjorde målet till Lavals fördel var att det bedömdes hopplöst för företagetatt sätta sig in i vad som faktiskt gällde på den svenska arbetsmarknaden. Detslogs också fast att fackliga organisationer inte fick försöka tvinga företagfrån andra EU-länder att förhandla om bättre löner för utstationeradearbetare än värdlandets lagstiftning krävde. Då det inte fanns någonlagstiftad minimilön i Sverige gällde kollektivavtalens minimilöner som denenda norm ett företag med giltigt utländskt kollektivavtal behövde följa.11Europadomstolen kan inte fälla domar i nationella mål, bara ge rekommen-dationer och riktlinjer för hur de bör agera för att överensstämma med EU:sintentioner. Följaktligen gick Laval-målet efter EU-domstolens utlåtandetillbaka till svenska Arbetsdomstolen. Efter en väntan i ytterligare två år föllAD:s dom den 2 december år 2009, paradoxalt nog dagen efter att EU:s Lissa-bon-fördrag och Rättighetsstadga trätt i kraft. Med rösterna fyra mot tre fannAD att blockaden brutit mot fundamentala EU-friheter, genom att syfta till atthindra Laval från att erbjuda tjänster med utstationerade arbetare. Byggnadsoch Elektrikerförbundet dömdes att betala 2,63 miljoner kronor tillsammans9 Generaladvokaten är den högre tjänsteman i EG-/EU-domstolen som avger förslag tillyttrande. Denne ska vara fullständigt neutral och inte bunden till någon av parterna i målet.10 Thörnqvist & Woolfson (2011) s 13-14.11 Thörnqvist & Woolfson (2011) s 14-15.
  • 9i skadestånd, varav 2,13 miljoner skulle täcka Lavals juridiska kostnader.Återstående 550 000 var ett generellt skadestånd, fördelat på Byggnads(200000 kronor), Byggnads Stockholmsavdelning (200 000 kronor) ochElektrikerförbundet (150 000 kronor). Däremot avslog AD Lavals yrkande påekonomiskt skadestånd. Enskilda arbetstagare skyddas från skadestånd avMedbestämmandelagen så länge konfliktåtgärden inte är illegal, och även omkonflikten med Laval bröt mot EU-principer var den inte ”vild” då den varfackligt sanktionerad. Inga enskilda individer kunde därför dömas till skade-stånd. Tre ledamöter av AD reserverade sig mot domen, men bara mot stor-leken på skadeståndet. Även om fackföreningsrörelsen såg domstolens utslagsom orättvist ifrågasattes aldrig själva domen. Den ende som såg någrajuridiska frågetecken var Kurt Junesjö, pensionerad jurist tidigare knuten tillLO som kommenterar arbetsmarknadsfrågor på sin hemsida. Junesjö menadeatt ordföranden i AD, Inga Åkerlund, inte var alls så neutral som kundekrävas. Tvärtom hade hon fällt utslag som gick den fackliga sidan emot i 90procent av alla mål hon varit involverad i. Men då AD:s domar inte kanöverklagas har processen ändå inte kunnat gå vidare.122.3. FöljdernaDomen var ett nederlag för både Byggnads specifikt och den svenskafackföreningsrörelsen i gemen. Men betydelsen stannade inte vid Sverigesgränser. I hela EU såg fackföreningarna med stigande rädsla på hur den sksociala dimensionen hotades av Laval-målets följder. När EU utvidgades 1maj år 2004 ökade också migrationen inom unionen, framför allt från de nyatill de gamla medlemsländerna. Två år senare meddelade den Europeiskakommissionen att även om migrationen från de tre baltiska länderna ochPolen var avsevärt högre än från andra medlemsstater, så var det osannoliktatt detta skulle leda till några varaktiga påfrestningar på de mottagandeländernas arbetsmarknadssystem.13 Efter år 2009 kan vi se att kommissio-nen hade fel. Oavsett vad man tycker om utgången av Laval-målet, så är detuppenbart att det ledde till ”varaktiga påfrestningar” på svensk arbets-marknad. Ur de båda domstolarnas perspektiv, att skydda den fria rörlig-heten inom EU, var givetvis domen ett steg i rätt riktning, ett prejudikat somklargjorde viktiga gränsdragningar. Juristen och arbetsmarknadsforskarenRoger Blanpain ställde efter domen den retoriska frågan: ”var stridsåtgärden,dvs bojkotten av Laval av svenska fackföreningar förenlig med friheten atttillhandahålla tjänster?” och svarade själv att ”domstolen sade nej, och detvar rätt”.1412Thörnqvist & Woolfson (2011) s 19.13European Commission (2006), Employment in Europe, Brussels, s 17.14I original: ”Was the industrial action, namely the boycott of Laval by the Swedish unionscompatible with freedom of services? The Court said no, and rightly so”. Roger Blanpain(2009), ”General comments: Laval and Viking: who pays the price?”, i Roger Blanpain &Andrzej Marian Swiatkowski (red) The Laval and Viking Cases: Freedom of Services andEstablishment v. Industrial Conflict in the European Economic Area and Russia, KluwerInternational, The Hague, s xxii.
  • 10För de flesta var detta inte kontroversiellt ur ett strikt juridiskt perspektiv:skyddet för den fria rörligheten var överordnad skyddet för acceptabla löneroch arbetsvillkor. Blainpains retoriska fråga och svaret på den leder dock tillföljdfrågan hur ”fri” rörligheten är i realiteten. Det är sant att konkurrensenhårdnat inom servicenäringarna när de nationella marknaderna inom EUöppnats för fler aktörer.15 Men hur skulle Blanpain och hans efterföljare, såvänligt inställda till ”fri” konkurrens och ”fri” rörlighet i alla dess former, sepå Sverige efter Laval? Till att börja med utgör de arbetare som kan definie-ras som ”utstationerade” bara en bråkdel av den totala arbetsmigrationen iEU. Skenbart ser utstationeringsdirektivet ut att täcka de flesta utländska EU-medborgare som arbetar i Sverige och skydda vissa grundläggande rättig-heter för dem, men i verkligheten är anställningsförhållanden inte alltidjuridiskt kontrollerbara. Fackföreningarna har numera ganska god koll på dettidigare stora problemet med ”falskt egenföretagande”, dvs att företag anlitarpersoner som är helt beroende av dem, men som för att få kontrakt måste ståsom egenföretagare med F-skattsedel istället för att formellt anställas. Men itakt med att detta problem blivit mer hanterbart har istället problemet meddubbla anställningskontrakt vuxit, dvs att de anställda, ofta utstationeradeanställda, har ett kontrakt att visa upp i Sverige för att blidka svenska fack-föreningar och myndigheter, men ett annat kontrakt i hemlandet medbetydligt sämre villkor. Eftersom en mycket stor del av dem som kommerfrån andra EU-länder och sk tredjeländer anställs via bemanningsföretagfinns även ett växande problem med att granska underleverantörer.16Detta är dock problem med ”fri” rörlighet från de arbetandes synpunkt, ochdet var inte det EG-domstolen främst skulle ta hänsyn till. Vi måste därföräven granska hur fri den fria rörligheten fungerar ur företagens perspektivoch vilka följder det får för konkurrensen på svensk arbetsmarknad. Ofta ärde företag som använder utstationerade arbetare spridda över många, småarbetsplatser i service, städ- och restaurangbranscherna. Men byggbransch-en, där Vaxholmskonflikten ägde rum, är annorlunda. Här är det fortfarandestora, infrastrukturella projekt som dominerar med staten eller kommunernasom köpare av tjänsten. Det hävdas också att byggbranschen är den branschdär internationaliseringen gått längst inom EU och där företagen lyckats bästmed att undvika nationell arbetsmarknadsreglering och lagstiftning.17 Sam-tidigt har den svenska modellen framställts som det arbetsmarknadssystemsom skulle ha störst motståndskraft mot social dumpning i byggindustrin.1815 Pernilla Andersson, Joona & Eskil Wadensjö (2010), Rekrytering av utländsk arbetskraft:Invandrares arbetsmiljö och anknytning till arbetsmarknaden i Sverige, SOFI & SULCIS,Stockholm (http://bit.ly/smgEKj) s 22-26.16 Annette Thörnquist (2011), ”False self-employment: A topical but old labour marketproblem”, i Annette Thörnqvist & Åsa-Karin Engstrand (red) Precarious Employment inPerspective: Old and New Challenges to Working Conditions in Sweden, Peter Lang, Brussels.17Nathan Lillie & Ian Greer (2007),”Industrial relations, migration, and neoliberal politics:The case of the European construction sector”, Politics and Society, vol35 (4).18 R MacKenzie, C Forde, A Robinson, H Cook, B Eriksson, P Larsson& A Bergman(2010),”Contingent work in the UK and Sweden: Evidence from the construction industry”,Industrial Relations Journal, vol41(6).
  • 11Eftersom en överväldigande majoritet av alla stora, infrastrukturella projektinom EU fortfarande finansieras offentligt finns överallt någon form avregelverk för sk upphandlingar. Vår tes i den fortsatta framställningen är attdetta kan kopplas till risken för social dumpning och att den risken ökat i ochmed Laval-domen. Detta har diskuterats inom den svenska fackliga rörelsen,men inte egentligen utretts och inte heller tagits upp av forskare. Nästakapitel är därför ägnat åt att kort beskriva de viktigaste delarna av densvenska upphandlingsregleringen.3. Hur upphandlingar går till och varför3.1. Det internationella perspektivetUnder det senaste kvartsseklet har de europeiska länderna genomgått enprivatisering och liberalisering av offentlig verksamhet utan dess liketidigare i historien. Den verksamhet som inte sålts ut till privata intressenterhar blivit ”konkurrensutsatt”, genom att sk skyddade marknader öppnats,och tidigare affärsdrivande verk ska vinstmaximera, inte ”gå runt”.19 Vill manfinna en startpunkt för denna utveckling bör den sökas i de marknadsliberalaströmningar som började tidigt på 1980-talet i Thatchers Storbritannien ochReagans USA, och som i mitten av 1990-talet spridit sig över hela jordklotet.Ideologin har fått många namn, även om nyliberalism har ersatt monetarismsom den vanligaste benämningen i både forskning och politisk debatt. Andranamn är thatcherism (Storbritannien), reaganism (USA), ekonomisk rationa-lism (Australien och Nya Zeeland) eller Washington consensus (utvecklings-länder). Gemensamt för benämningarna är att de – åtminstone i forskar-världen – numera främst används av ”motståndare”, eller icke frälsta, sombehöver begrepp för att analysera fenomen som privatiseringsvågor ochliberalisering av marknader. Förespråkarna själva ser sig inte som bärare aven ideologi, utan som förespråkare för politiskt och ekonomiskt neutralt suntförnuft.20 Samtidigt finns en kärna, må vara ideologisk eller”förnuftsbaserad”, som förenat och fortfarande förenar förespråkarna,nämligen att komplexa samhällsproblem kan och ska lösas genom att ”släppamarknadskrafterna fria”.21Utvecklingen gynnades av EU genom skapandet av den inre marknaden.Kriterier för en så långt som möjligt gemensam finanspolitik skrevs in iMaastricht-fördraget i november 1993, vilket bl a innebar att medlems-staterna skulle dra ner på offentliga utgifter och minska sina underskott och19 Christoph Hermann & Jörg Flecker [red] (2012), Privatization of Public Services: Impactsfor Employment, Working Conditions, and Service Quality in Europe, Routledge, London.20 John Quiggin (2010), Zombie Economics: How the Dead Still Walk Among Us, PrincetonUniversity Press, s 3.21 Se tex Narcis Serra& Joseph E Stiglitz [red] (2008), The Washington ConsensusReconsidered: Towards a New Global Governance, Oxford University Press.
  • 12skulder, t ex genom att sälja ut offentlig verksamhet.22 En idag ytterst viktigutlöpare av de grundläggande bestämmelserna i Maastricht-fördraget ärdärför Direktiv 2004/18/EG om regleringar av offentlig upphandling av”byggentreprenader, varor och tjänster” och Direktiv 2004/17/EG, det skförsörjningsdirektivet, som reglerar upphandling av vatten- och energi-försörjning, transporter och posttjänster.23 Syftet från EU:s sida med dessadirektiv var att undvika favorisering av vissa entreprenörer, framför allt pånationella eller regionala grunder. Upphandlingar ska ske så öppet sommöjligt och vara överskådligt för såväl direkt inblandade som utomstående.Direktiven finns inskrivna i svensk lagstiftning och styr därmed vilka kri-terier offentliga myndigheter ska följa vid upphandlingar. Kärnan i lag-stiftningen är fri konkurrens och frågor om social eller miljömässig påverkanär underordnade.3.2. Upphandlingar i SverigeI byggbranschen har majoriteten av de största aktörerna alltid varit privat-ägda företag, men sektorn har ändå påverkats i hög grad av liberaliserings-och privatiseringsvågen. Detta eftersom de största köparna av bygg- ochanläggningstjänster varit och är offentliga, t ex när staten bygger vägar,landstingen bygger sjukhus eller kommuner renoverar skolor. I många situa-tioner har en offentlig myndighet monopsoni, alltså är den enda tänkbarakunden.24 Framför allt stora infrastrukturella projekt beställs enbart avmyndigheter i stat och kommun. I takt med att skyddade marknader öppnatshar därför behovet av alltmer detaljerad reglering av upphandlingar växt.Bland alla privata intressenter som konkurrerar om ett projekt ska denoffentliga myndighet som bekostar projektet se till att de verkliga köparna,skattebetalarna, får största möjliga valuta för pengarna. Detta har i allmänhetlett till att billigaste bud vunnit, utan större hänsyn till skillnader i kvaliteteller socialt ansvar. Det svenska upphandlingssystemet kan med fog sägasvara ett av de mest prisfokuserade, och därmed rigida, i EU.25 Regleringen ärdärför värd en närmare beskrivning i ljuset av Laval-målet och dess rättsligaföljder.22 Mark Kleinman (2002), A European Welfare State? European Union Social Policy in Context,Palgrave, Basingstoke, s 149-51.23 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordningav förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster; samtEuropaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning avförfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.24 Monopsoni är motpolen till monopol, dvs om monopol uppstår när det bara finns ensäljare, så uppstår monopsoni när det bara finns en möjlig köpare av en vara eller en tjänst.25 Jörg Flecker & Christer Thörnqvist (2012),”Outsourcing, competitive tendering andchanging working conditions in local public transport”, i Christoph Hermann & Jörg Flecker(red) Privatization of Public Services: Impacts for Employment, Working Conditions, andService Quality in Europe, Routledge, London.
  • 13Fram till 1980-talets mitt gav regionala och lokala myndigheter uppdrag tillföretag utifrån ett uppskattat behov av service av redan befintliginfrastruktur. De första tecknen på en starkare reglering av upphandlingarnakom år 1985, då kommuner fick rätten att lägga ut uppdrag på entreprenadsom olika privata intressenter kunde lägga bud på. Valet av entreprenör fickdock fortfarande inte ske helt utifrån ”vinstmaximerande” principer. Engrundregel var istället att den som lade det lägsta bud som samtidigt fylldevissa grundläggande kvalitetskriterier skulle tilldelas projektet. Detta gälldealla branscher där en myndighet hade en monopson ställning.26 Regleringentog ett steg till år 1992, med Lagen om upphandlingar vilken preciseradesfem år senare.27 Denna lag upphörde formellt att gälla från 1 januari år 2008för att bättre anpassa svensk lagstiftning till EU-direktiv på området.28Den lagstiftning som gäller idag är alltså från årsskiftet 2007-08, även omden preciserats senare på vissa områden, t ex sådana upphandlingar som kanha säkerhetspolitisk betydelse. Laval un Partneri vann upphandlingen omskolrenoveringen i Vaxholm före den senaste EU-anpassningen ochförbehållen för att tilldelas ett uppdrag har blivit fler. Men på de viktigastepunkterna säger lagstiftningen samma sak som vid tiden för upphandlingen iVaxholm. Ett tillägg från år 2010 säger att ”[u]pphandlande myndigheter börbeakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling omupphandlingens art motiverar detta”. Både ”bör beakta” och ”upphandlingensart” är vaga uttryck i jämförelse med hur de ekonomiska premissernaformuleras. Fortfarande gäller att det ”ekonomiskt mest fördelaktiga” budetska få uppdraget, dvs billigaste anbud vinner, vilket inte kan misstolkas.Fyller anbudsgivarna samma kvalitetskrav ska det billigaste budet vinna, sålänge budet inte direkt bryter mot grundläggande principer förmiljöpåverkan eller arbetsförhållanden.Upphandlingar måste vidare annonseras så att alla eventuella intressenterska ha samma möjlighet att lämna in anbud. Till skillnad från arbetsrätten ärlagen om upphandlingar inte semidispositiv, dvs fackföreningar kan intepåverka utfallet via kollektivavtal. Den upphandlande myndigheten kan avslåanbud som är för låga för att verka rimliga, eller avslå på ”objektiva grunder”,som att kostnadsberäkningar eller tekniska lösningar verkar alltför orimliga.En sak är också helt klar: reglerna för anbudsförfarande och upphandlingarär så detaljerade att det knappast finns något utrymme för den entreprenörsom vinner att öka sin vinstmarginal när projektet väl satt igång. Det endasättet är att skära kostnader, eftersom man inte kan få in mer pengar än manbegärt i anbudet. Följaktligen har tidigare studier av andra branscher, både i26 Jesper Hamark& Christer Thörnqvist (2008), Local Public Transport Case Study Sweden,PIQUE Research Report, Forba, Vienna, s 5.27 Lag (1992:1528) om offentlig upphandling och Lag (1997:1068) om ändring i lagen omoffentlig upphandling.28 Lag (2007:1093) om upphävande av lagen om offentlig upphandling och Lag (2007:1091)om offentlig upphandling &Lag (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,transporter och posttjänster.
  • 14Sverige och i EU, visat att eventuella ekonomiska vinster för skattebetalarnahar bekostats av sämre anställnings- och arbetsförhållanden för de anställdasom utfört uppdragen.294. Upphandlingar och Human Resource Management (HRM)I diskussionen av Laval-målet och huruvida det leder till orimlig lönedump-ning eller inte har man ofta bortsett från ett viktigt faktum: Vaxholms kom-mun hade inte mycket att välja på! Så snart man funnit att Laval lagt detekonomiskt mest fördelaktiga budet var kommunen skyldig enligt lag attvälja detta. Lönerna för byggnadsarbetare i Lettland är inte jämförbara medde svenska, men är fullt tillräckliga för att garantera en hyfsad levnadsstan-dard där. Däremot räcker de inte på långa vägar till att försörja sig på omman lever med ett svenskt kostnadsläge på varor och hyror. Lavals viktigastekonkurrensfördel var därför att arbetarna förväntade sig att åka tillbaka tillLettland när uppdraget i Vaxholm var avslutat, och gärna jobbade för löner iett ”mellanläge”, dvs lägre än ett svenskt genomsnitt, men fortfarande högreän de lettiska. Företag med anställda som levde och förväntades fortsättaleva i Sverige hade därför ingen egentlig chans att konkurrera; lönekost-naden är en alltför stor del av de totala kostnaderna i ett byggprojekt. UrByggnads synvinkel kunde upphandlingen i Vaxholm bli ett prejudikat på attlönedumpning var helt ok om inget gjordes, och en stridsåtgärd av något slagvar därför en nödvändig markering. När EG-domstolen förklarade blockadenogiltig var det därför inte bara ett slag mot svenska fackföreningars syn påkollektivavtalssystemet: det var också ett tyst godkännande av att lagen omupphandlingar i praktiken gjorde det omöjligt för företag med svenskakollektivavtal och svenska löner att konkurrera med entreprenörer från EU:slåglöneländer.4.1. Östutvidgningen och social dumpningEftersom EU:s regelverk numera är en nödvändig ram för både kollektivavtaloch upphandlingar kan det här vara värt att göra en kortare utvikning.Debatten om social dumpning inom EU tog fart i samband med östutvidg-29 Monica Andersson Bäck, Jesper Hamark & Christer Thörnqvist (2011), ”Conséquencessociales des processus de ’marchéisation’dans le secteur électrique et les services postauxsuédois”, i Solène Hazouard, René Lassere & Henrik Uterwedde (red) Relations sociales dansles services d’intérêt général: Une comparaison France–Allemagne, Cirac, Cergy Pontoise ;Christer Thörnqvist (2008),”Marketisation in Swedish electricity and postal services”, iMaarten Keune, Janine Leschke & Andrew Watt (red) Privatisation and Liberalisation ofPublic Services in Europe: An Analysis of Economic and Labour Market Impacts, ETUI-REHS,Brussels; Hermann & Flecker [red] (2012).
  • 15ningen i maj år 2004, då flera låglöneländer valdes in i unionen. Endast treländer, Irland, Storbritannien och Sverige, släppte samtliga restriktioner förinvandring från de nya EU-länderna, medan övriga ”gamla” EU-länder valdeatt tillämpa någon form av övergångsbestämmelser.30 Det fanns dock avse-värda skillnader också mellan de tre länder som öppnade gränserna helt.Medan Irland och Storbritannien inskränkte de sociala rättigheterna förimmigranter, så öppnade Sverige inta bara gränserna, utan även hela väl-färdssystemet förde nyanlända.31 I Sverige skyddades även såväl utstatio-nerade arbetares som reguljära arbetsimmigranters arbetsförhållanden avde omfattande kollektivavtalen och de starka fackföreningarna, eller åtmin-stone var det tänkt så. I Storbritannien var det skyddsnätet sedan längetrasigt och fackförbunden saknade kapacitet att upprätthålla även lagstiftademinimilöner för utländska arbetare. Trots att den svenska fackliga rörelseninte heller gick opåverkad igenom det nyliberala 1990-talet, så stod man iinternationell jämförelse starkare än i de flesta andra EU-länder vid tiden föröstutvidgningen. Även om Svenskt Näringslivs föregångare SAF av ideolo-giska skäl försökt decentralisera, eller till och med montera ner avtalssyste-met under 1990-talets första hälft, så hade systemet överlevt.32 Meneftersom Sverige till skillnad från majoriteten av EU:s stater varken har någralagstiftade minimilöner eller regler för ”allmängiltigförklaring” av löner ikollektivavtal så att de täcker alla företag i en bransch (erga omnes), är fack-lig styrka ur ett löntagarperspektiv också viktigare i Sverige än i EU generellt.Anställningsförhållanden hos underleverantörer kan därför många gångervara en knivigare fråga för svenska fackförbund än för andra europeiskafackliga organisationer och Sverige har en större andel ”informellt”, eller”grått” arbete i byggnadssektorn än övriga Europa, både i absoluta ochrelativa tal vilket gör branschen sårbar ur ett fackligt perspektiv.33För att summera: om inte det svenska arbetsmarknadssystemet visar sigstarkt nog att hindra lönedumpning till följd av utstationerings- och upp-handlingsdirektiv, så lär det inte vara lättare att stoppa i andra EU-länder. Enviktig följdfråga är vad som händer om plötsligt två eller fler entreprenörerfrån låglöneländer konkurrerar om kontrakt i de gamla EU-länderna? Upp-handlingar bygger på att det går att kora en ”vinnare”, dvs den köpande30Anthony Giddens (2007), Europe in the Global Age, Cambridge, Polity Press, s 43-44.31Trine Lund Thomsen (2010), ”Tales of the Polish plumber – Irregular migration inDenmark after the EU enlargement 2004”, i Trine Lund Thomsen, Martin Bak Jørgensen, SusiMeret, Kirsten Hviid & Helle Stenum (red) Irregular Migration in a Scandinavian Perspective,Shaker, Maastricht, s 161-63.32 Christer Thörnqvist (1999), ”The decentralization of industrial relations: The Swedish casein comparative perspective”, European Journal of Industrial Relations, vol 5(1); ChristerThörnqvist (2011), ”The mot powerful industrial relations in the world? Pros and cons of theSwedish collective bargaining system in the light of the Laval conflict”, i Annette Thörnqvist& Åsa-Karin Engstrand (red) Precarious Employment in Perspective: Old and New Challengesto Working Conditions in Sweden, Peter Lang, Brussels.33Colin C Williams, Sara J Nadin & Jan Windebank (2011), ”Undeclared work in the Europeanconstruction industry: Evidence from a 2007 Eurobarometer Survey”,ConstructionManagement and Economics, vol 29(8).
  • 16myndigheten ger kontraktet till ett företag som sedan agerar utifrån dettautan ytterligare konkurrens. Väldigt omfattande, infrastrukturella projekt ärofta uppdelade i olika kontrakt, men de som vunnit delkontrakten behöverändå inte konkurrera med varandra. Den verkliga konkurrensen sker alltsåunder ”budgivningen”, innan projektet startar.4.2. Underbudskonkurrens som affärsidéI byggsektorn konkurrerar man i allmänhet om mycket omfattande projektsom löper över lång tid. Entreprenörer som lägger bud i upphandlingarnamåste därför ägna mycket tid åt anbuden, som måste vara preparerade in iminsta detalj. ”Vinna-eller-försvinna-systemet” kan lätt bli ett ”liv-eller-död-system” ur byggföretagens perspektiv. För ett medelstort företag som Lavalun Partneri var detta fallet: efter att ha vunnit upphandlingen utifrån en¬beräkning med lettiska lönekostnader, fanns ingen marginal att ta av omföretaget skulle tvingas betala svenska löner. Här finns onekligen ettgenerellt problem. Ett vinnande bud i en upphandling måste – förutsatt attdet funnits fler starka konkurrenter – vara så slimmat från eventuellaoväntade kostnader att minsta problem kan förstöra budgeten. Underbuds-konkurrensen om tillträde till marknaden leder till vinnande anbud som intekan genomföras för lägre kostnad om det ens ska vara någon mening attutföra arbetet.34Även lönekostnader är därför beräknade in i minsta detalj när ett anbudläggs, oavsett om lönerna är ”höga” eller ”låga”. En följd blir att t ex lettiskalöner på svensk arbetsmarknad är en viktig konkurrensfördel när enentreprenör ska vinna ett kontrakt, men de ger inte större vinstmarginalernär kontraktet väl är i hamn. Det finns ingen garanti för att inte skrupelfriaentreprenörer ökar på sina vinster genom ”kreativ bokföring”, t ex genomdubbla eller dolda anställningskontrakt, där ett gäller i hem- och ett ivärdlandet.35 Detta är dock något som såväl fackförbund som myndigheterhar ögonen på, och därför inte någon säker väg till större ekonomisk vinst.Mer lovande ur entreprenörens perspektiv är därför ”kreativ HRM”, dvsutnyttja arbetsstyrkan så effektivt som möjligt, vilket inom ramen för ettvunnet kontrakt vanligen sker genom personalpolitik/human resourcemangement som ger så stor flexibilitet som möjligt. Ju mer den enskildeanställdes ”produktivitet” kan ökas, desto större blir möjligheterna förentreprenören att tjäna extra pengar genom högre produktionshastighet,mindre transaktionskostnader och helt enkelt genom att kunna skära nerpersonalen. I Sverige kan vi se exempel på detta i regionaltrafik och34 Hamark & Thörnqvist (2008) s 10-11; Flecker & Thörnqvist (2012); Claes-Mikael Jonsson,Thord Pettersson, Håkan Löfgren & Kristoffer Arvidsson (2010),When Labour Costs Squeezethe Price – An Analysis of Public Sector Investments in Infrastructure, LO & BSLN, Stockholm(http://bit.ly/txkmGg).35 A Thörnquist (2011).
  • 17posthantering, där högre produktivitet har betalats med högre arbetstempo,kortare raster och förändring av arbetstidens förläggning. Eller med andraord, vad företag och konsumenter/skattebetalare vunnit har betalats av demsom producerat tjänsten.364.3. Underbudskonkurrens i praktiken: Trafikverket och Bilfinger BergerSituationen skiljer inte mycket i byggbranschen och enligt våra informanterfrån Byggnads är utstationeringen en stor del av problemet ur fackligtperspektiv. När jobbet blivit farligare och mer olycksdrabbat på grund avhögre arbetstakt, har de utstationerade arbetarna inte haft möjlighet att geröst åt problemen. Allra tydligast har detta visat sig vid utförandet av trestora infrastrukturella projekt: Citytunneln i Malmö och Citybanan och NorraLänken i Stockholm. När detta skrivs är de två projekten i Stockholm ännuinte helt avslutade. Samtliga projekt har dock ända sedan start omgivits avrykten om lönedumpning, skattemanipulation och brister i arbetsmiljö ocharbetarskydd. Vid ett av byggena i Stockholm har tre dödsfall skett. Frånfackligt håll har både upphandlingssystemet och Laval-målet utpekats somorsaker till de bristande förhållandena.37De tre projekten startade i april år 2010. Beställare var Banverket och Väg-verket, vilka som av en händelse slagits samman till Trafikverket just 1 april2010. Då de tre projekten var enorma – tillsammans hade de ett beräknatvärde av 36 miljarder svenska kronor – hade de delats upp på mindrekontrakt. Ändå lyckades en intressent, det tyskägda bygg- och anläggnings-företaget Bilfinger Berger AG, vinna de mest attraktiva delarna av samtliga treprojekt, tillsammans värda ca 25 procent av värdet. Bilfinger Berger förlitadesig till mycket stor del på underleverantörer från Polen i de bud de gav för atthålla kostnaderna för arbetskraft så låg som möjligt. Det var också runtBilfinger Bergers arbetsplatser som de flesta rykten om dåliga arbetsförhål-landen kom att surra, och det var där dödsolyckorna skedde.38 BilfingerBerger är inte någon ny aktör i byggbranschen. Företaget har 125 år pånacken och mer 58 000 anställda runtom i världen. Man har också varitaktiva sedan länge i de skandinaviska länderna och vunnit åtskilliga spekta-kulära upphandlingar.39 Genom åren hade Bilfinger Berger därför byggt uppett komplext nätverk av underentreprenörer, som nämnt huvudsakligen avpolskt eller polsk-irländskt ursprung. Tack vare detta kunde företaget dele-gera inte bara arbete, utan också delar av det juridiska ansvaret tillunderentreprenörerna, ibland bortom svenska lagar och kollektivavtal.36 Andersson Bäck, Hamark & Thörnqvist (2011); Flecker & Thörnqvist (2012); Thörnqvist(2008).37Jonsson, Pettersson, Löfgren & Arvidsson (2010); Hans Tilly (2011), ”Varför ställs ingakrav?” Byggnadsarbetaren, nr 6 s 55.38 Jonsson, Pettersson, Löfgren & Arvidsson (2010).39 Bilfinger Bergers hemsida, www.bilfinger.com/de/Home, informationen hämtad 2012-07-12.
  • 18Lönerna hos underentreprenörerna låg långt under svensk standard. Enligten undersökning gjord av LO fick de utstationerade arbetarna mellan 55procent och 80 procent av det svenska avtalets bruttolöner. 40 Enligt sammaundersökning var ca 45 procent av samtliga anställda utstationerade ochbetalade skatter och avgifter i annat land än Sverige, en uppgift till stor delbyggd på en sammanställning av grävande frilansjournalisten IngemarDahlkvist.41 Vad gäller arbetsförhållanden var den fackliga insynen mycketbegränsad, åtminstone enligt Byggnads egna uppgifter. Av flera skäl, blandannat det sjunkande fackliga medlemstalet efter ändringen av A-kasseregler-na år 2006, har antalet fackliga skyddsombud minskat under senare år.Arbetsplatser med få eller inga fackmedlemmar har drabbats extra hårt.Trots att Trafikverket gav Bilfinger Berger så stora delar av projekten,ställdes inga krav på företaget att organisera eller betala för skyddsronder.Detta är helt upp till Arbetsmiljöverket, vars reguljära inspektionsrundor interäcker till för att täcka behovet. På Bilfinger Bergers arbetsplatser harolycksfallen varit mellan två och tre gånger så många som normalt för bygg-och anläggningsprojekt. En orsak till den höga olycksfallsnivån är troligenden myckna övertid, ofta obetald, som polska arbetare rapporterat.42 Det ärArbetsmiljöverkets uppgift att se till att Arbetstidslagen efterlevs, men medendast 440 arbetsmiljöinspektorer i hela Sverige är detta, trots att desammantaget utför 30 000–35 000 inspektioner per år, hopplöst ipraktiken.43Bilfinger Berger och dess underentreprenörer hade även en annan fördelgentemot svenska företag vid upphandlingarna. Företag som endast tillfälligtverkar i Sverige behöver enligt nuvarande lagstiftning inte betala svenskskatt. Gränsen för ”tillfällig” verksamhet dras allmänt vid tolv månader.Sommaren år 2010 kunde journalister från web-baserade tidningen Dagensarena visa att Bilfinger Berger anlitat samma polska uthyrningsfirma sedanår 2003 för sina projekt i Sverige. För att undgå skatt hade den polska firmanupplösts, formellt slutat existera, varje år, för att några dagar senareåterfödas under nytt namn. Ägarna var alltid desamma.44 Ett annat sätt attundvika svenska skatter och sociala avgifter var att skriva anställnings-kontrakten på högst sex månader.4540 Jonsson, Pettersson, Löfgren & Arvidsson (2010) s 3.41Byggettan: Tidning för medlemmar i Byggettan, nr 3/2010 s 6-7.42 Jonsson, Pettersson, Löfgren & Arvidsson (2010) s 26.43Lag 2000:776 20§. Se Arbetsmiljöverkets hemsida,http://www.av.se/inspektion/inspektionsstatistik.aspx, informationen hämtad 2012-07-12.44Mikael Färnbo, Ingemar Dahlkvist & Yonna Waltersson (2010),”Skattefusk och utnyttjadearbetare i statens miljardprojekt”, Dagens arena, 12 juli(http://bit.ly/twqrGL); MikaelFärnbo (2010),”SvD skriver om Dagens Arenas avslöjande”, Dagens arena, 21 december(http://bit.ly/tjL3SY). Samma bild ges av en artikelserie i Svenska Dagbladet 2010-11(http://bit.ly/sqWrdL).45Jonsson, Pettersson, Löfgren & Arvidsson (2010) s 4.
  • 195. SlutsummeringTiden som gått sedan Laval-domen föll i EG-domstolen är fortfarande för kortför att alla konsekvenser ska vara möjliga att överblicka. Vi kan därför intesäga säkert att domslutets prioritering av fri rörlighet över fackliga rättig-heter generellt förstärker risken för social dumpning vid upphandlingar,varken i Sverige eller i andra ”gamla” EU-länder. Vi hoppas ändå att dennakorta översikt visat på ett problem som är värt att diskutera vidare och ta påstörsta allvar.Vår argumentation kan summeras enligt följande:1) EG-domstolens bedömning av Laval-fallet har gjort det i prak- tiken omöjligt för värdländer att ta till stridsåtgärder för att stoppa lönedumpning genom låglönekonkurrens från entre- prenörer som utnyttjar arbetskraft från de ”nya” EU-länderna i öst. Detta har länge varit ett problem för löntagarorganisationer i Storbritannien och Irland, men i och med EG-domen sprids detta till både Norden och centraleuropeiska länder som Tyskland, Belgien och Österrike.2) Sådan underbudskonkurrens gynnar företag med arbetskraft från låglöneländer när det gäller att vinna upphandlingar, men när de väl är vunna är det inte lättare att göra vinst på dem, eftersom kostnader och intäkter fixerats redan vid upphandlingstillfället.3) Den säkraste vägen till verklig vinst blir i sådana lägen att använda arbetskraften så ”flexibelt” som möjligt.4) För mindre nogräknade entreprenörer är ett sätt nå denna flexibilitet att utnyttja underleverantörer som ligger nära eller till och med under minimistandard vad gäller arbetsvillkor och som inte är bundna av minimilöner i svenska kollektivavtal.5) Och i slutändan: vinster för entreprenören – i likhet med even- tuella vinster för skattebetalarna – betalas med sämre arbets- villkor. För dem som själva jobbar i de branscher som berörs av upphandlingssystemet kan man tala om en omvänd ”gungor- karusell-relation”: det man vinner på gungorna (t ex lägre skatte- utgifter för förbättringar av infrastruktur eller lägre priser på busskort) förlorar man på karusellen (sämre löneutveckling och arbetstider).Flera fackliga organisationer har påpekat sambandet mellan Lex Laval ochupphandlingssystemet och frågan har varit uppe till debatt i riksdagensarbetsmarknadsutskott. Hittills har dock inte något konkret hänt, så en störreuppmärksamhet och en mer omfattande diskussion vore välkommet om viinte i tysthet ska acceptera att social dumpning ska byggas in för gott i detsvenska arbetsmarknadsystemet.
  • 20Christer Thörnqvist och Charles Woolfson är arbetslivsforskare och knutna till REMESO (Institute for Research om Migration, Ethnicity and Society) vid Linköpings universitet, Campus Norrköping. Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson www.tankeverksamheten.se redaktion@tankeverksamheten.se ISBN 978-91-87077-14-2