Your SlideShare is downloading. ×
  • Like
Sparbankernas historia_sve
Upcoming SlideShare
Loading in...5
×

Thanks for flagging this SlideShare!

Oops! An error has occurred.

×

Now you can save presentations on your phone or tablet

Available for both IPhone and Android

Text the download link to your phone

Standard text messaging rates apply
Published

 

Published in Economy & Finance
  • Full Name Full Name Comment goes here.
    Are you sure you want to
    Your message goes here
    Be the first to comment
    Be the first to like this
No Downloads

Views

Total Views
306
On SlideShare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
0

Actions

Shares
Downloads
1
Comments
0
Likes
0

Embeds 0

No embeds

Report content

Flagged as inappropriate Flag as inappropriate
Flag as inappropriate

Select your reason for flagging this presentation as inappropriate.

Cancel
    No notes for slide

Transcript

  • 1. Sparbankernas 190-åriga historia Som källa har använts Antti Kuusteräs bok Idé och pengar, Sparbankerna i det finländska samhället 1822–1994. Åsikterna och tolkningarna är förenliga med boken. Citaten är tagna från tidskriften Säästöpankki och bilderna från Sparbanksförbundets arkiv, om inte annat anges. Citat vars originalspråk är finska är fria översättningar. 1
  • 2. Sparbankerna en del av det finländska samhället i hela 190 årFinlands äldsta bankgrupp.• Den första sparbanken grundades i Åbo 1822. Sparbankernas centralorganisation Sparbanksförbundet grundades 1906.• Sparbankerna grundades ursprungligen för tjänstefolk och mindre bemedlade. Syftet var att fostra människorna till sparsamhet.• Sparbankerna var de första bankerna som erbjöd banktjänster för alla finländare oavsett ställning och förmögenhet.Sparbanksideologin ligger alltjämt i bakgrunden tillverksamheten - att främja individens och samhälletsvälfärd.• Främjandet av sparande tas upp som sparban- kernas särskilda ändamål i sparbankslagen.• Sparbanken eftersträvar inga snabbvinster utan finns till för sina kunder. Det här är ingen kliché. Välfärden i lokala gemenskaper understöds med en del av vinsten. Sparbanken är den bank som folk vill vara kund i. 2
  • 3. Sparbankernas 190-åriga historia, innehållsförteckning Mot ny tillväxt Gå 2012 Den nya gruppen byggs upp 1993–2011 Gå Krisen Gå 1991–1993 Avregleringen 1985–1991 Gå Regleringen 1951–1984 Gå Kriget och återuppbyggnadstiden 1939–1950 Gå De gyllene åren 1918–1938 Gå Sparbankerna sprids till hela landet Gå 1860–1918 Erövringen av städerna 1840–1860 Gå Sparbankerna kommer till Finland 1822–1840 Gå
  • 4. Sparbanksideologin föddes i Storbritannien• Sparbanksideologin var en europeisk motkraft till den samhällsbrytning som den industriella revolutionen medförde och som gav upphov till vida proletariatkretsar och risk för samhälleliga oroligheter i städerna• Målet var att förbättra den ekonomiska ställningen för arbetarklassen som åtnjöt regelbunden penninglön• Verksamheten inleddes i Tottenham 1801 och den första egentliga sparbanken grundades i Skottland 1810 (Ruthwells sparbank)• På 1850-talet fanns det redan 600 sparbanker i Storbritannien• I början av 1820-talet nådde rörelsen Danmark, Sverige, Norge och Finland• I de nordiska länderna förutsatte utvecklingen att sparbankerna förankrades bland folket, som på många håll levde på naturahushållning. Sparbankerna kommer till Finland 4
  • 5. Via Sverige till Finland• Ideologin introducerades i Finland av apotekaren, senare industrimannen och bergsrådet John Julin, som hade nära kontakter till övriga Europa.• I april 1822 skrev han en artikel i Åbo Tidningar. Artikeln betraktas som sparbankernas intellektuella arv i Finland• Enligt Julin var det nödvändigt att grunda en sparbank som skulle komplettera inrättningarna för fattigvården, hjälpa den lägre och mindre upplysta befolkningen. Orsakerna var alltså samhällsgrundade.• Attitydförändring var den bärande tanken. Julin ville lära människorna att hjälpa sig själva i det ångestfyllda och kärva läget. Sparbankerna kommer till Finland 5
  • 6. Utdrag ur Julins artikel ”Man måste framhäva flit, omsorg om framtiden och sparsamhet, öka kunskapsnivån och undanröja de hinder som begränsar möligheterna att själv förbättra den egna ställningen. Man måste få till stånd strävanden att nå en oberoende ställning och vara redo att hjälpa till i detta omvandlingsskede." Sparbankerna skulle ha till uppgift att ”ta emot disponibla tillgångar, om än smärre summor, av bemedlade arbetare och tjänstefolk, beräkna ränta på summorna, lägga räntan till kapitalet och därigenom utöka tillgångarna tills deponenten önskade ta ut dem.” Sparbankerna kommer till Finland 6
  • 7. Sparbanken i Åbo grundades 21.8.1822• Julins appell väckte reaktioner. Den uppmuntrade välbärgade att donera pengar för sparbankens väl.• En kungörelse om den kommande sparbanken, var man kunde göra donationer och ett utkast till stadgar för banken publicerades i Åbo Tidningar 4.5.1822.• Donatorerna beslöt att grunda Sparbanken i Åbo 21.8.1822, bankens stadgar verifierades 2.12.1822 och banken invigdes 4.1.1823 i en lokal som ingick i en pojkskola grundad av Julin.• Sparbanken i Åbo var den första finländska banken efter grundandet av Finlands bank (1811).• Att sätta in pengar och ta lån var nu för första gången möjligt även för vanligt folk.• Helsingfors Sparbank grundades 8.4.1826.• I de övriga städerna fanns det tillsvidare varken tillräckligt befolkningsunderlag eller intresse. Sparbankerna kommer till Finland 7
  • 8. Sparbanken i Åbo grundades 21.8.1822• En deposition på sex rubel som gjordes av Gestrins piga Hedvig Nyström var den första konto- transaktionen 4.1.1823. Sparbankerna kommer till Finland 8
  • 9. Sparbanker började grundas ihandelscentrenSparbankerna bredde ut sig till städerna i två faser• Först till länshuvudstäderna 1847–1849: Uleåborg, Viborg, Tavastehus, Vasa, S:t Michel och Kuopio. Därtill Borgå.• Därefter sjöfartsstäderna och de mest betydande städerna i inlandet: Brahestad, Jakobstad, Lovisa, Fredrikshamn, Tammerfors, Nyslott och Joensuu. I början av 1860-talet fanns det en sparbank i 21 av 32 städer.• Nu uppkom även de första landsbygdsbankerna. Den första landsbygdsbanken Tenala Sparbank grundades 1847.• De flesta bankerna grundades av banbrytare som understödde sparbanksideologin och som kunde donera medel för grundandet av bankerna.• Sparbankerna i Jyväskylä, Borgå och Uleåborg var de första bankerna som inkluderade omnämnanden om allmännyttiga projekt i sina stadgar.• Även sparbankerna i Helsingfors och Åbo var bland de första som donerade medel för allmännyttiga ändamål, såsom utbildning för mindre bemedlade. Erövringen av städerna 9
  • 10. Krimkriget och ibruktagandet av markSparbankernas depositionsstock ökade tiofaldigt under perioden 1841–1860,men det fanns också problem.• Den största prövostenen var Krimkriget, som väckte rädsla för en engelsk landstigning. – 1853–1855 krympte depositionsstocken klart, i Helsingfors med hela 25 %. – Allteftersom depositioner sades upp Illustration över striderna i Hangö: Museiverkets bildarkiv blev bankerna tvungna att säga upp lån. – En del banker vände sig till Finlands Bank med begäran om tillfällig finansiering. Erövringen av städerna 10
  • 11. Krimkriget och ibruktagandet av marken• Efter Krimkriget var de monetära förhållandena kaotiska.• 1860 fick Finland en egen valuta, finsk mark, men den bands till silvermyntfoten och separerades från rubeln först 1865.• På grund av fördröjningen, den strikta penningpolitiken och krisen på de utländska kapitalmarknaderna var finansieringsförhållandena kärva. Handeln och industrin genomgick en konkursvåg, inom jordbruket avlöste exekutiva auktioner varandra. Den första marksedeln 1860. Källa: Finlands Bank• Det svaga penningläget försvårade verksamheten för sparbankerna och de råkade i svårigheter. Erövringen av städerna 11
  • 12. Övriga banker vid sidan av sparbankerna• År 1862 förlorade sparbankerna sin ställning som landets enda privata depositionsinrättning. – Den första privata affärsbanken grundades: Föreningsbanken i Finland – 1895 uppgick antalet affärsbanker till sex.• Till en början ansåg man att rollerna kompletterande varandra: sparbankerna betraktades som insamlare av små depositioner som kunde placera medlen vidare i affärsbanker. – Sparbankerna var till för arbetarklassen medan affärsbankerna tjänade näringslivet.• Därtill grundades Postsparbanken år 1887.• Marknadsandelar i början av 1890-talet: sparbanker 30, affärsbanker 69 och Postsparbanken 1 %.• Sparbankslagen trädde i kraft 1896: sparbanken definierades som ett penninginstitut som tar emot depositioner från allmänheten (begränsades inte längre till en viss kundkrets, t.ex. sparkassa för fabriksarbetare)• 1902 grundades Andelskassornas Centralkreditanstalt. Andelskassorna blev andelsbanker. Sparbankerna sprids till hela landet 12
  • 13. Sporadiska öppettider till en början• På 1800-talet var banken öppen då och då eller en dag i månaden, oftast på söndag efter kyrkan eller lördagkväll, om söndag ansågs opassande. – I allmänhet var det bara då som pigorna och drängarna hade ledigt.• Till exempel i Pemar var sparbanken från och med 1889 öppen sex gånger om året. Detta meddelades allmänheten genom kungörelser i dagstidningar och i kyrkan. Intill visas tidningsannonser publicerade av sparbankerna i Tavastkyro och Lavia.• De flesta banker började hålla öppet varje dag först på 1920-talet. – Den allmänna praxisen var att hålla öppet så länge det fanns kunder. Sparbankerna sprids till hela landet 13
  • 14. Sporadiska öppettider till en början• ”När sparbanken öppnade dörren kunde man skönja något av en högtidlig stämning i banksalen. Kunderna vällde in och placerade sig på bänkarna längs med väggarna. Man pratade om ditt och datt, tog sig en rök och kanske en kopp kaffe. --- Ingen hade någon brådska."• Bild: På 1890-talet hade kansli- avdelningen vid Sparbanken i Åbo höga svarvade pallar och pulpetliknande bord. Sparbankerna sprids till hela landet 14
  • 15. Pengar togs bara ut för verkliga behovI Salo öppnades en sparbank i september 1874• ”Den första deponenten var sadelmakaren Gustaf Sarén från S:t Bertils. Nämnvärt är att sadelmakaren sparade regelbundet på sitt konto men tog ut pengar för första gången först år 1890.”• ”Till en början var banken öppen en gång i månaden. Den som ville ta ut pengar skulle säga upp den önskade summan en månad i förväg. Uttag på över 100 mark skulle sägas upp hela tre månader före det planerade uttaget." Sparbankerna sprids till hela landet 15
  • 16. Från 1900-talets början till medborgarkriget • Vid sekelskiftet grundades finsksinnade "finska" sparbanker (suomalaiset säästöpankit) och något senare även "arbetarnas" sparbanker (työväen säästöpankit). • Första sparbanksinspektören 1896 (G. M. Leinberg), första numret av tidskriften Sparbanken 1904, Sparbanksförbundet grundades1906 och det egna centrala penninginstitutet Sparbankernas Central-Aktie-Bank 1908. • 1913 nåddes gränsen på 400 banker, och redan 1918 uppgick antalet sparbanker till 443. • På grund av första världskriget var de monetära förhållandena kaotiska – Till följd av inflationen rasade värdet på besparingarna och bankernas kapital.Museiverkets bildarkiv Sparbankerna sprids till hela landet 16
  • 17. Från 1900-talets början till medborgarkriget• Efter världskriget stoppade medborgarkriget utvecklingen än en gång. – Enligt sparbankskamrerns granskningsberättelse miste sammanlagt 82 sparbanksprincipaler, styrelsemedlemmar och tjänstemänn livet i medborgarkriget. Museiverkets bildarkiv• Inarin Säästöpankki i Norra Lappland var den första sparbanken som grundades i självständiga Finland. Sparbankerna sprids till hela landet 17
  • 18. Pengar fanns varken att sätta in eller attlånaBankrörelsen i början av 1900-talet:• ”Det fanns inga stora pengar i omlopp vid sekelskiftet. Däremot fanns det ett stort behov av lån. Att sätta in pengar var något helt nytt som man fick vänja sig vid småningom. ----• Särskilt i de små landsbygdsbankerna väntade Personalen på sparbanken i Kauhajoki 1927. man andäktigt på depositionskunder och rullade tummarna tills dörren öppnades. Och det hände ytterst sällan. Men när det väl hände berättas det att banktjänstemännens ögon lyste av glädje. Man berättade historier, hörde sig för hur det stod till med var och en och rökte så att det sved i ögonen". Sparbankerna spris till hela landet 18
  • 19. Kundtjänsten ställdes inför utmaningarPå landsbygden var sparbankernas verksamhet anspråkslös till enbörjan. År 1912 berättade biträdande direktören J. W. Minni attsparbanken hade fått arbetslokaler på sockenstugan och fortsatte:”Dessa sockenstugor är ofta i uselt skick. De flesta är gamla kåkar sombara värms upp på öppethållningsdagarna. Sparbankens tjänstemänfår stå ut med både kyla och os. Deras lidande förvärras av hostande,spottande och högljudda kunder, av vilka bara få har ärende tillsparabanken och resten har kommit dit för nöjes skull”. Sparbankerna sprids till hela landet 19
  • 20. Sparbanksrörelsen avreglerades• Så sent som i början av 1900-talet fick sparbankerna endast ta emot depositioner av privatpersoner, inte t.ex. av kommunerna eller församlingarna.• Efter långa diskussioner togs denna begränsning bort 1908 och sparbankslagen reviderades 1918.• Förordet till propositionen beskriver hur sparbanksideologin anpassades till rådande förhållanden:• ”Sparbankerna har uppkommit i avsikt att väcka sparsamhet bland mindre bemedlade genom att ta emot deras besparingar och låta det växa ränta på besparingarna samt därmed främja det ekonomiska läget hos detta folkskikt. Förutom denna uppgift --- har sparbankerna steg för steg vuxit till viktiga kreditinstitut, då de i egenskap av penningplacerare har uppnått en betydande ställning och särskilt på landsbygden är den instans som bäst tillgodoser kreditbehovet.”• Den nya lagen separerade de finländska sparbankerna från den svenska modellen och tog dem närmare det affärsbanksmässiga tänkesättet i Norge. De gyllene åren 20
  • 21. Landet byggdes upp med hjälp avsparbankernaVäinö Linna beskriver sparbankernas roll i uppbyggandet avlandsbygden efter medborgarkriget i fri översättning så här:• ”Först botade man boskapen, då behövdes ett mejeri, mejeriet gav pengar och för pengarna behövdes en sparbank.”• ” --- Torparn Jussi räknade sina pengar i smyg. – Ja borde föra dem ti sparbanken, men ja vet int riktigt. Ja undrar hur det går med Mellola och hans såg? En vacker dag säger dom att han är bankrutt. En liten skogsplätt sku ja gärna köpa, men mer än tio tusen får den int kosta. Bara ja får ihop ett par tusen till vågar ja nog fast låna resten.” – Här under Polstjärnan De gyllene åren 21
  • 22. Verksamheten avreglerades, tillsynenskärptesTack vare att den nya lagen trädde i kraft och räntetaket,som hade begränsat sparbankernas utlåning,avskaffades (1920)• kunde sparbankerna för första gången konkurrera jämlikt med räntor med de övriga bankerna.• De följande åren var unika i den finska bankrörelsens historia eftersom det för första gången rådde fri räntekonkurrens på marknaden. De gyllene åren 22
  • 23. Verksamheten avreglerades, tillsynen skärptesDe friare verksamhetsformerna ökade riskerna med verksamheten.• Sparbanksinspektionen effektiviserades och omorganiserades 1924.• Samma år grundades Sparbankernas säkerhetsfond. – Sparbankerna förband sig solidariskt att ersätta deponenter för förluster i samband med eventuell bankkonkurs.• Lagen reviderades och regleringen skärptes 1931. Nya verksamhetsformer förbjöds inte men villkoren för dem skärptes.• Räntekonkurrensen hade höjt räntorna och 1931 beslöt bankerna om ett begränsande avtal. Banktekniken började utvecklas på 1900-talet. Kulramar ersattes av räknemaskiner.Till vänster Lovisa Sparbanks additionsmaskin 1904, till höger en universalräknemaskin från 1930-talet. De gyllene åren 23
  • 24. Världens sparbanker organiserade sigDe finländska sparbankerna var på 1920- och1930-talen starkt engagerade i det internationellasamarbetet.• 1924 kallade den italienska storsparbanken Cassa di Risparmio delle Provincie Lombarde alla världens sparbanker till en internationell sparbankskongress i Milano. De gyllene åren 24
  • 25. Världens sparbanker organiserade sig• Den internationella sparbankskongressen grundade – en samarbetsorganisation för världens sparbanker (ISBI) – den interantionella sparsamhetsdagen, som man började fira årligen på kongressens avslutnings- dag 31.10. – Sparsamhetsdagen och -veckan firas fortfarande i Finland. På bilderna veckoteman från 1970-talet. De gyllene åren 25
  • 26. Internationella kontakter var särskilt viktigaunder kalla krigets tid• 1931 beslöt man i Helsingfors att grunda Nordens centrala sparbanksföreningars delegation NCSD. Bilden är från Borgåmötet 1931. – Tonvikten låg på upplysning om sparsamhet men seminariet behandlade olika sparbanksfrågor på ett mångsidigt sätt.• Efter andra världskriget blev både ISBI och NCSD särskilt viktiga för finländarna. I dessa forum kunde man påvisa att Finland är sig likt och fortfarande platsar i den nordiska sparbanksgemenskapen. De gyllene åren 26
  • 27. Främjande av sparande i fokus• Under mellankrigstiden fokuserade sparbanksideologin på ekonomisk fostran för medborgarna, särskilt barn och ungdomar. Man talade om sparsamhetspropaganda.• 1931 konstaterades i lagen att sparbanken är ett allmännyttigt penninginstitut som inte eftersträvar vinst. Anmärkningsvärt var att främjandet av sparande definierades som sparbankerna särskilda uppgift. Ur lagen uteslöts omnämnandet om "mindre bemedlade folkskikt" liksom begränsningarna som gällde den största tillåtna storleken på depositionerna.• Sparbanksideologin breddades således. Målet blev att öka sparsamheten i alla samhällsskikt.• Därmed kunde sparbankerna proklamera sig till hela folkets bank.• Upplysningsverksamheten väckte gensvar: kundtidningen Säästäjä/Spararen, som hade grundats 1928, hade en upplaga på över 100 000 i slutet av 1930-talet. De gyllene åren 27
  • 28. Reflektionerna i Spararen från 1938 har inte föråldrats• ”För många är det lättare att förtjäna pengarna än att använda dem skickligt. --- Man sköter ekonomin utan att tänka efter och låter sakerna gå sin gilla gång. Folk känner inte till sitt eget ekonomiska läge och dess möjligheter. Man sätter sig inte in i detaljer och vet inte vart pengarna har gått och hur mycket. Ännu mindre vet man i förväg hur mycket pengar som man rimligtvis bör reservera för olika ändamål. Man gör ingen skillnad mellan viktiga och onödiga utgifter. ---”• ”--- företagsekonomiska hjälpmedel kan också tillämpas för att effektivisera den privata ekonomin och få större nytta av den. Denna praxis har i Sverige utvecklas till ett helt system för hemmets inkomst- och utgiftsbudget. Med hjälp av detta s.k. budgetsystem --- kan man reda ut det ekonomiska läget och planera, granska och styra sin ekonomi på ett rationellt sätt." De gyllene åren 28
  • 29. Sparbankerna växte på 1930-talet• Avregleringen av bankrörelsen ledde på 1920-talet till en snabb tillväxt som inte dämpades nämnvärt ens av kristiden i början av 1930-talet. – 1931 lämnade Finland guldmyntfoten. Det gjorde att kunderna tog ut sina depositioner. De största sparbankerna fick kortfristiga krediter från Finlands Bank, mindre banker från SCAB.• År 1936 hade deponenterna redan över 1 000 000 konton. De gyllene åren 29
  • 30. Sparbankerna landets största bank 1938• Antalet sparbanker uppgick till 484 – fler än någonsin tidigare eller senare• Antalet verksamhetsställen var totalt 560, eftersom det fanns 76 filialer.• Den sammanlagda marknadsandelen var 40 procent.• 6 av 10 kontor höll öppet varje dag, de flesta 2–4,5 timmar, vissa upp till 6 timmar.• Bankerna hade bara ca 1 000 anställda, eftersom styrelsemedlemmarna och förtroendemännen hade hand om verksamheten i många banker. De gyllene åren 30
  • 31. Bankrörelsen blev en del av krigsekonomin• 1941 återinfördes bankernas inbördes ränteavtalssystem på statens initiativ. – Regleringen från år 1931 hade bara omfattat inlåningsräntor, men nu berörde regleringen även ultåningsräntorna.• Från och med 1941 blev regleringen av utlåningen allt striktare.• I stället för med räntor lockade man kunderna att spara med hjälp av skattepolitik.• Sparbankernas gamla dröm gick i uppfyllelse: från och med 1943 befriades både bankdepositioner och statsobligationer från inkomst- och förmögenhetsskatten. – Detta var ett led i strävan att främja sparsamhet och ge kompensation för de förluster som orsakats av inflationen. Kriget och återuppbyggnadstiden 31
  • 32. Bankverksamheten blev endel av krigsekonomin • Eftersom staten behövde pengar, började även Statens infor- mationsbyrå göra reklam för sparsamhet. • Bankerna lade konkurrens- konstellationen åt sidan och arbetade sida vid sida för fosterlandet • Under återuppbyggnadsåren blev det svårt att sammanjämka inflation och sparande. Kriget och återuppbyggnadstiden 32
  • 33. Bankrörelsen fortsatte under svåraförhållanden• Antalet sparbanker började sjunka till följd av fusioner och av tvångsfusioner av banker som blivit bakom den nya gränsen.• Servicenätverket bredde dock ut sig allteftersom antalet filialer ökade. – År 1950 uppgick antalet verksamhetsställen till 619.• På grund av landavträdelser accentuerades den geografiska indelningen som hade antagits på 1930-talet. Mikkelin Säästöpankki förstördes – Sparbankernas och andelskassornas vid bombningar 1940. geografiska läge följde ofta partiindelningen. – Sparbankerna dominerade Södra och Västra Finland, där det fanns rikligt med anhängare till samlingspartiet. I Östra och Norra Finland var de politiska anhängarna återigen ofta aktiva i andelsverksamheten. Kriget och återuppbyggnadstiden 33
  • 34. Staten beslöt om penninghushållningen• Depositionsflykten, som hade börjat 1939, planade ut till följd av uttagsbegränsningarna, beskattningen och anpassningen till krigsförhållandena. Staten emitterade ett betydande antal obligationer, vilket ytterligare minskade depositionerna. Rykten om sedelklippning fick depositionerna att öka kraftigt hösten 1945.• En betydande del av sparbankernas intäkter och utgifter fastställdes i myndighetsbeslut.• På grund av begränsningarna av utlåningen, till exempel, var bankerna tvungna att placera en stor del av tillgångarna i depositioner och obligationer som gav sämre avkastning än kreditgivningen.• Men för bankerna hade de statliga åtgärderna inte enbart negativa konsekvenser. – Den skärpta beskattningen framhävde bankernas ställning som insamlare av statliga avgifter. Nästan ingen kunde längre agera i samhället utan att ständigt komma i kontakt med bankerna. Kriget och återuppbyggnadstiden 34
  • 35. Den befarade sedelklippningen blev verklighet • Vid årsskiftet 1945–1946 tog staten i samband med sedelbyten ett tvångslån så, att sedlar med valörer på över 100 mark klipptes itu. Den vänstra halvan blev kvar i omlopp men motsvarade bara hälften av sedlarnas ursprungliga nominella värde. – Medborgarna upplevde att klippningen rent av var ett helgerån och många kunder miste helt förtroendet för ett bestående penningvärde. 5 000 marks sedeln var bland de sedlarsom staten bestämde att skulle klippas itu. Källa: Finlands Bank Kriget och återuppbyggnadstiden 35
  • 36. Banktekniken gjorde stora framsteg• Kriget hade gjort att folk rörde på sig mer och hade behov av ta ut pengar eller betala räkningar på främmande orter.• Vid övergången till 1950-talet hade man skapat ett heltäckande bankgirosystem där man med affärs- och sparbankernas gireringsblanketter kunde överföra pengar till postgirokonton och på motsvarande sätt lösa in uttagskort för postgiron i affärs- och sparbankerna.• Sparbankernas betalningsrörelse blev mångsidigare särskilt på grund av förskottsuppbörden av skatter.• 1950 ingick sparbankerna avtal med Försäkringsbolagens centralförbund om debitering av försäkringspremier på förmedling av sparbankerna.• Vid samma tidpunkt inleddes också förhandlingar med kommunerma om att överföra lönebetalningarna till bankerna (lönen till kontot). Kriget och återuppbyggnadstiden 36
  • 37. Memoarer från början av 1950-talet• ”Datorer visste man inte mycket om ännu på den tiden. Man följde hålkortsmaskinernas utveckling, men vanliga räknemaskiner med pappersremsor var det viktigaste tekniska hjälpmedlet. Elektriska räkneapparater vann terräng, särskilt på kassaförvaltarnas bord. ---- Målinriktad ledning var inget man diskuterade, men verksamheten var systematisk. Medarbetarna kände till sparbankens uppgift. Var och en visste sin plats: vad man skulle eftersträva, vad man skulle prestera och vem som övervakade resultatet. Arbetsfördelningen var klar. Utbildning gavs i huvudsak på arbetsplatsen i samband med de konkreta arbetsuppgifterna.” Kriget och återuppbyggnadstiden 37
  • 38. Inflationen och välfärdssamhället blev enprövosten för sparbanksideologin• Efter kriget satte den galopperande inflationen käppar i hjulet för sparbankernas grundläggande uppgift att främja sparsamheten.• Depositionskassornas tid var förbi: då depo- sitionsintäkterna var negativa bedömde kunderna banken närmast ur utlåningens synvinkel.• Det började också bli gammalmodigt med livslångt sparande för gamla dagar eftersom samhället tog ett allt större ansvar för medborgarnas socialskydd.• Vid övergången till 1950-talet hade det samhälleliga läget alltså förändrats. Kriget och återuppbyggnadstiden 38
  • 39. Systemet med fjättrade pengar• Den strikta regleringen av finansverksamheten fortsatte efter kriget. Bakgrunden till detta var den keynesianska modellen som framhävde statens roll vid regleringen av konjunkturer.• Från det marknadscentrerade systemet som rådde mellan krigen hade man övergått till ett bankcentrerat system.• Det befästes på 1950- och 1960-talen och fortsatte ända till 1980- talet.• Bankens ursprungliga uppgift att fungera som länk mellan utbud och efterfrågan på pengar suddades ut och i stället accentuerades rollen som regleringsmyndighet.• Räntenivån frigjordes från den allmänna konjunktur- utvecklingen och räntebesluten grundade sig på en politisk prövning av ändamålsenligheten. Räntenivån uppvisade bara smärre variationer. På landsbygden erbjöds bank -service även av bankbilar. Suodenniemen Säästöpankkis första bankbil 1964. Regleringen 39
  • 40. In- och utlåningen sammankopplades• Vid beviljandet av lån förutsatte banken en bestående kundrelation och förhands- sparande som pågått under en lång tid.• I utbyte mot regelbundet sparande förutsatte deponenterna rätt till lån av banken.• Systemet fungerade därmed rätt så automatiskt och utlåningen anpassades mer än tidigare till deponentkretsens struktur.• Besluten om utlåning handlade alltså inte längre om placeringsbeslut, utan de utgjorde en del av den aktiva konkurrensen om deponent- kunderna och ett sätt att locka nya kunder. Regleringen 40
  • 41. Genombrottet för sparbankernassystem för betalning av löner via banken• Systemet med att betala lön till bankkonton infördes av sparbankerna vid övergången till 1950-talet.• De övriga bankerna insåg omedelbart fördelarna med systemet när det gällde konkurrensen om depositions- kunder. Konkurrensen fick osunda drag. – Bankerna förutsatte till exempel att företagen skulle koncentrera lönekontona till den aktuella banken för att kunna få kredit, eller så drog bankerna ut på betalningen av lönerna till arbetstagarna om lönerna gick till "fel" bank.• Sparbankerna och fackföreningsrörelsen drev tillsammans på arbetstagarnas rätt att själv välja till vilken bank och till vilket konto lönen skulle betalas.• Man kom överens om spelreglerna 1964 men tvisten avgjordes slutgiltigt först år 1971 i och med lagen om kollektivavtal. Regleringen 41
  • 42. På 1950- och 1960-talen konkurrerade bankerna omkunderna med hjälp av service• 1960-talet präglades av stora förändringar. Sparbankerna kunder som flyttade från landet till städerna eftersom dessa inte nödvändigtvis blev kunder till en främmande sparbank. – Att förbättra tillgången till bankservicen, dvs. att förtäta nätverket och höja servicenivån, var nästan det enda konkurrensmedlet.• Antalet verksamhetsställen fördubblades mellan åren 1950 och 1969, när de uppgick till 1252. – 1969 hörde nästan 4 av 10 bankkontor i landet till en sparbank (om man bortser från post- kontor och sparkassor).• Öppettiderna förlängdes. Nästan alla kontor höll öppet dagligen, i vissa städer till och med i 9,5 timmar, för att att man skulle kunna ge bättre service åt personer i arbetslivet.• Antalet anställda tredubblades: 1969 var de 5 969 till antalet. Regleringen 42
  • 43. Automatisk databehandling – adb –förenhetligade banktekniken i sparbankerna• Sparbankernas kostnader hade stigit betydligt bl.a. till följd av nya verksamhetsställen, nyanställningar, systemet med löneutbetalning till konton och komplicerade bankprodukter.• I slutet av 1950-talet hade representanter för sparbankerna företagit studieresor till sparbanker i Västeuropa för att bekanta sig med automatise- ringen av processerna.• SCAB beslöt att skaffa adb-utrustning och verksamheten kom igång 1967.• SCAb erbjöd sparbankerna datacentralstjänster. År 1983 hade nästan alla banker gått med. Finland är ett av föregångsländerna inom bankteknik.De första sedelautomaterna användes redan på 1970-talet. Bilden är från 1971. Regleringen 43
  • 44. 1972: ”Bostadsbytare ska inte längre bestraffas"Den nya lagen som trädde i kraft 1972 underlättade bostadshandeln.Den glada reaktionen i tidskriften Sparbanken beskriver väl hurreglerad omvärlden var på den tiden:• ”Lagändringen gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen som trädde i kraft i början av året har satt fart på bostadsaffärerna. Nu behöver man inte längre betala försäljningsvinst på försäljning av egen bostad, om ägaren eller hans familjemedlemmar har bott i bostaden i minst ett år före affären och om ägaren i stället för den sålda bostaden skaffar en ny fast bostad för sig själv eller familjemedlemmarna.”• ”---- Redan under januari-februari --- har man sett tecken på att den nya lagen har stimulerat bostadsmarknaden. Hur stor ökning det är fråga om är svårt att säga exakt med så här kort erfarenhet, men den kommer i varje fall att vara betydande." Regleringen 44
  • 45. Skrikta riktlinjer bl.a. om kreditgivningI Finlands Banks kreditgivningspolitiska riktlinjer från år 1975fastställdes följande:• En bostadskredit fick endast utgöra 60 procent av bostadens pris, och därmed förutsattes förhandsbesparingar på 40 procent.• I övriga privatkrediter fick lånesumman bara vara 50 procent av förhandsbesparingarna och lånetiden fick inte överskrida 5 år.• För konsumtionskrediter var kreditens övre gräns 5 000 mark och lånetiden var högst 1 år.• Bankerna fick inte göra reklam för konsumtions- och placeringslån.Finlands Banks sista riktlinjer om bostadskrediter och övrigaprivatkrediter upphörde att gälla 1987. Förhandssparande var intelängre ett villkor för beviljande av lån. Regleringen 45
  • 46. Behov av att se över sparbanksgruppens struktur• 1966 uppgick antalet sparbanker till 356. Av dessa låg 244 i områden med utflyttningsöverskott.• På grund av flyttningsrörelsen och bankteknikens genombrott äventyrades verksamhetsbetingelserna för de minsta bankerna. – Fusion med en större och mer solid sparbank i närmaste stad var en lösning som ofta föreslogs.• Sparbanksgruppens struktur upplevdes som problematisk. 1964 började man göra upp en utvecklingsplan.• I det strukturpolitiska programmet som lades fram som rättesnöre för utvecklingen år 1968 slopades indelningen i stads- och landsbygdsbanker. – Målet var att indela landet i 38 sparbanksdistrikt och lika många sparbanker.• I en enkät som genomfördes 1970 föredrog över hälften av bankdirektörerna en direkt övergång till modellen med en bank, Sparbanken i Finland. – Regionalsparbankerna understöddes främst av de stora sparbankerna som de övriga skulle ha anslutit sig till enligt modellen i det struktur- politiska programmet. Regleringen 46
  • 47. Långsam omstrukturering• År 1968 var antalet sparbanker 350, år 1984 fortfarande 263.• Antalet verksamhetsställen ökade under nämnda period från 1 248 till 1 445.• Det uppkom flera regionala sparbanker, t.ex. Ylä-Savon Säästöpankki 1969 (idag Säästöpankki Optia)• Den största fusionen var när arbetarsparbankerna sammanslogs till Suomen Työväen Säästöpankki 1970 fick sparbankerna ny företagslogo. Penningträdet ersatte bokstaven S, (STS-Pankki) år 1971. som hade använts sedan 1941. Den lokala arbetarsparbanken i Åbo, Turun Työväen Säästöpankki, stannade utanför den nya banken.• Sparbankerna hade alltjämt den starkaste ställningen i Sydvästra och Västra Finland samt i Tavastland. – Landsbygdsbankernas starka ställning var den gemensamma nämnaren. – I dessa regioner var sparbanken i allmänhet ortens äldsta penning- inrättning och hade en betydande roll i den ekonomiska utvecklingen av orten. Regleringen 47
  • 48. Sparbankslagen reformeradesDen nya lagen som trädde i kraft 1970 slopade debegränsningar som hade gällt sparbankerna ochförbättrade konkurrensförutsättningarna.• Efter en lång diskussion ströks omnämnandet om en allmännyttig inrättning ur lagen, men sparbankernas särskilda uppgift om att främja sparande hölls kvar.• Kapitaltäckningskravet var 2 procent, vilket var ett problem för många banker. – 227 stycken eller 64 procent av sparbankerna låg under denna gräns. Eftersom det bara gick att öka kapitalet genom förbättrat resultat, fanns det ingen snabb utväg.• I början av 1979 underlättades beräkningen av kapitaltäckningen. 1972 fyllde sparbankerna 150 år. Snellman som lirar elgitarr symboliserade "den farliga åldern". Regleringen 48
  • 49. Reklamen för depositioner bland ungdomarvar färgstark och aktuell Regleringen 49
  • 50. Sparbankskulturen förändrades• På grund av den ständigt höga inflationen började man på sparbankerna tro att bankerna inte varje år skulle kunna uppnå nettovinster som skulle trygga en kapitaltäckning på två procent eller mer. – Det egna kapitalet kunde bara höjas genom uppskrivningar.• Att verksamheten gick på plus var inte det viktigaste. Tvärtom strävade man efter att minimera det bokföringsmässiga resultatet för att undgå skatter, vilket var enkelt med hjälp av kreditförlustreserveringar och avskrivningar.• Eget kapital betraktades inte längre som någon oumbärlig faktor för verksamheten: att skaffa eget kapital via vinst ansågs vara en onödig kostnad.• Det egna kapitalet var inte längre någon ekonomisk ryggrad och det sista halmstrået under sämre tider. – Man tänkte att säkerhetsfonden och SCAB skulle utgöra trygghet om det gick sämre.• Bokslutspraxisen blev så tilltrasslad att förtroendemännen inte hade tillräckliga möjligheter att bedöma den verkliga ekonomiska situationen i banken. Regleringen 50
  • 51. Så sent som på 1980-talet var hög inflationen självklarhet• Inflationen betraktades som en faktor som kommit för att stanna. Det här beskrivs av ett utdrag av en intervju av en verkställande direktör år 1984:• ”Vi är så vana vid att betrakta inflationen som ett nödvändigt ont att vi inte ens kommer att tänka, på att man skulle kunna ge bostadslån för t.ex 50 år med några procents ränta i ett läge utan inflation där det råder balans mellan efterfrågan och utbud”.• På den tiden var tanken absurd, den lät som en saga. Räntorna, också inlåningsräntorna, var höga och bolån beviljades för högst 10 år. (På affischen utlovas 37 procents avkastning på en deposition under 3 års tid). Regleringen 51
  • 52. Systemet med två räntor fick regleringen attrasa på 1970-talet• I slutet av 1970-talet var allt fler företagare redo att betala räntor som överskred den administrativa räntan för att få kredit, och allt fler placerare ville få högre ränta på sina tillgångar.• Därför uppkom det en marknad för grå pengar (marknadspengar) utanför den reglerade sektorn. Parallellt med den administrativa räntan uppkom en betydligt högre marknadsränta.• Systemet med två räntor startade en finansiell cirkulation där kapital som skaffats på den administrativa sektorn placerades på marknadssektorn.• Bankrörelsen fick osunda drag. De nya verksamhetsformerna förknippades med etiskt problematiska frågor. – I de praktiska arrangemangen uppstod ofta konflikter med sparbankernas ursprungliga verksamhetsidé.• Systemet med två räntor underminerade regleringen slutgiltigt och åren 1982–1984 inleddes en process för att lösa upp hela systemet. Regleringen 52
  • 53. Finansmarknaden förvildades mot mitten av1980-taletRegleringen började upplösas 1983 och från och med mitten av 1980-talet avreglerades finansmarknaden i snabb takt.År 1984 beskrev en verkställande direktör läget på bankens 80-årsjubileum så här:• ”Bankkonkurrensen befinner sig i ett kraftigt jäsningstillstånd. Det kommer till uttryck bl.a. i att utländska banker etablerar sig i Finland, i marknadspengarna, finansieringsbolagens tillväxt, grundandet av placeringsbolag, tariffavtalet samt i mångsidiga placeringsalternativ. Aktiesparande, olika slag av masslån och nya kontoformer är exempel på de sistnämnda”. Avregleringen 53
  • 54. Sparbanken var Finlands största bank ochmarknadsförde sig starkt Avregleringen 54
  • 55. På 1980-talet bredde bank- och kreditkortenut sig snabbt Avregleringen 55
  • 56. Brytningen inom bankrörelsen syntes ännustarkare år 1987• En verkställande direktör uttalade sig så här 1987:• ”1980-talet har hittills förändrat bankvärlden mer än de gångna 30–40 åren. Den viktigaste förändringen har varit att priskonkurrensen trätt in i bankkretsarna som hittills har levt ostört. Priset på pengarna har nu fått marginalerna att krympa. Också räntemarginalerna har minskat av samma orsak. Ett ytterligare problem utgörs av att kostnaderna har stigit trots att pengarna inte längre flyter in i samma takt. År 1986 minns vi som året när priset på pengar steg oerhört högt i augusti och placerarna gastade efter toppenpriser. ” Avregleringen 56
  • 57. I början av 1980-talet förändrades SCABsställning• Ännu på 1970-talet var räntenettot från sparbankerna den viktigaste finansieringskällan för SCAB.• I början av 1980-talet förändrades Finlands Banks regleringssystem snabbt i riktning mot marknadsvillkor. – Priset steg på centralbanksfinansieringen som SCAB anlitade.• Sparbankerna kunde inte bidra med mer finansiering. – Den skärpta finanspolitiken på Finlands Bank i kombination med ett program för att sänka medelräntan försämrade klart sparbankernas resultat. År 1984 redovisade en fjärdedel av sparbankerna förlust.• SCAB var tvungen att se sig om efter extra intäkter. Avkastningen från värdepappershandeln, dividendinkomster och fastighetsinkomster blev betydande nya inkomster.• När sparbankerna därtill önskade större intäkter från SCAB, lyfte centralbanken fram placeringsbanksverksamheten vid sidan av centralbanksfunktionerna. SCAB började aktivt söka avkastning på värdepappers- och fastighetsmarknaderna. Avregleringen 57
  • 58. ”Bankrörelsen håller inte på att bli någotspel”I efterhand har man sagt att det handlade om hasardspel, men på SCABvar man av annan åsikt.• Så här sade bl.a. bankdirektör Juhani Riikonen, som ansvarade för SCABs värdepappershandel, i en ledare i tidskriften Sparbanken:• ”I diskussioner om placeringar, sparande och särskilt värdepappers- verksamhet stöter man nuförtiden ofta på modeord som kasio, klippekonomi, nollsummespel osv. Man kan få intrycket av att placeringsverksamhet och värdepappershandel blivit ett spel där spelmarker glatt delas ut till spelarr som vinner eller förlorar sina insatser i rulett utan desto djupare avsikt med spelet än att spendera överflödig fritid.”• ”Är det så att sparbankerna har blivit kasinon som samlar kundernas tillgångar och i stället ger spelmarker och delar ut vinst på samma sätt som en croupier? Så är det självfallet inte. Bankrörelsen håller inte på att bli något spel. ---- Sparbanksgruppen spelar inget nollasummespel, utan det överlåter vi åt kasinoägarna.” Avregleringen 58
  • 59. Omstruktureringen inom gruppen fortskredallteftersom marknaden avreglerades• I början av 1985 sammanslogs Sparbanksförbundet och SCAB till Sparbankscentralen, som hade större makt i förhållande till sparbankerna. – Förbundet hade hand om frågor som gällde sparbanksideologin och samhälleliga relationer samt uppgifter inom forskning och kommunikation – SCAB ansvarade för uppgifter i anknytning till affärsverksamheten.• Gruppen hade reformerats på 1970- och 1980-talen inom ramen för målinriktade program. Man talade om "Gula boken" och "Blå boken". 1989 godkändes "Vita boken". – De små sparbankerna stod utanför beredningen eftersom Sb- centralen utgick från att det i början av 1990-talet bara skulle återstå 40 stora regionala sparbanker. – Vissa sparbanker ville stryka främjandet av sparsamheten ur riktlinjerna för verksamheten, medan andra på inga villkor ville avstå från det. – Fusion med Sparbanken i Finland betraktades som en möjlighet. Avregleringen 59
  • 60. Nya stadgar, ny lag• "Federaliseringen" av Sparbanksgruppen bekräftades genom en stadgeändring år 1989. – I stället för principen om en bank och en röst graderades rösträtten efter storleken på balansen så att en bank kunde ha högst sex röster.• Efter röstgraderingen överfördes makten i beslutsfattandet inom förbundet till de stora regionala sparbankerna.• Den nya depositionsbankslagen 1991 säkerställde för första gången att sparbankerna fick samma juridiska bemötande som de övriga bankerna. – Varje bank fick oberoende av sin juridiska form idka all slags affärsverksamhet som faller under bankverksamheten. Avregleringen 60
  • 61. Sparbankerna pressades mot fusioner• I enlighet med det uppdaterade strukturpolitiska programmet var målet att fusionera sparbankerna till ca 40 regionala sparbanker.• 1984 fanns det 263 sparbanker. Fusionsprocessen var trög och år 1989 fanns det fortfarande 178 sparbanker.• 1988 startades ett projekt som syftade till snabb fusion av de 100 minsta sparbankerna. – Motståndet på fältet bromsade upp projektet.• År 1989 skärptes styrningen av omstruktureringen. Sb-centralen hade knappt några juridiska medel att tvinga sparbankerna till fusioner, så i stället utövade man olika slag av påtryckning. – I början av 1990-talet upplevde många sparbanker att Sb-centralen främst var ett hot. Den förtroliga relationen bröts.• De flesta av de sparbanker som motsatte sig omstruktureringsprogrammet var i gott skick. De ville inte förbinda sig till den tillväxtorienterade men riskfyllda strategin. Två företagskulturer kolliderade.• 1991 genomfördes rekordartat många fusioner. 65 sparbanker fusionerades, och kvar blev 86 sparbanker. År 1992 var antalet anställda 8 544. Avregleringen 61
  • 62. Avregleringen av finansmarknadensådde undergångens frönAvregleringen av finansmarknaden innebar fundamentala och plötsligaomvälvningar för bankrörelsen.• Bankerna, som hade vant sig vid regleringen, hamnade i en värld där räntorna växlade dagligen och uppvisade stora fluktuationer. – Men samtidigt som upplåningen gjordes på marknadsvillkor var största delen av kreditstocken alltjämt bunden till grundräntan.• Bankerna ansåg emellertid att de möjligheter som avregleringen medförde var större än hoten.• Samhället levde i en penningillusion. Den årliga tillväxten inom bankernas utlåning nådde onaturliga höjder. – I slutet av 1988 var tillväxttakten redan 30 procent och den fortsatte året därpå.• Ekonomin överhettades. – I bakgrunden spökade redan en försämring av bytesbalansen eftersom den internationella konkurrenskraften höll på att sjunka. – BNP började krympa redan 1990 när den internationella ekonomiska recessionen nådde Finland. Krisen 62
  • 63. Grunderna för bankrörelsen förnyadesTillgången till pengar förändrades, det gick förvånansvärt lätt att skaffa pengar.• Efter valutaavregleringen trodde man att det fanns obegränsat med pengar att tillgå. – Det rådde inte längre någon kronisk överefterfrågan på krediter. – Bankerna började rent av bjuda ut krediter och söka kreditkunder.• Riskerna med bankverksamheten mångdubblades. – Överefterfrågan på kredit gallrade inte längre bort dåliga kunder och eliminerade därmed inte heller kreditförlusterna. – Tvärtom – kredit räckte till även för dåliga kunder.• Därtill ställdes bankrörelsen inför andra nya risker: – Snabbt växlande räntor – Eventuella förändringar i markens externa värde – Likviditetsrisken: en växande andel av upplåningen bestod av kortfristiga marknadspengar, medan utlåningen var fortsatt långfristig.• Sparbankerna levde i tron att lån bör beviljas så mycket som finansieringen tillåter. Krisen 63
  • 64. SCAB tog för mycket och för stora risker• Sparbankerna hade aktivt dragit fördel av de nya möjligheterna som avregleringen hade öppnat och börjat följa en strategi som siktade på kraftig tillväxt. – De gamla principerna och främjandet av sparsamheten föll i glömska. Man tänkte att ändamålen skulle helga medlen. – Tillväxt, lönsamhet och soliditet var målet.• SCAB hade tilldelats en betydande roll och dessa aktiva placeringspolitik såg ut att ge resultat. – T.ex. år 1987 blev det tillåtet att använda bankcertifikat vid upplåning på marknadsvillkor. SCAB var den första affärsbanken som målmedvetet började utnyttja möjligheterna med det nya instrumentet.• Slutligen höll SCABs finansiella ställning dock inte när för stora och för många risker realiserades samtidigt.• Finlands Bank tog SCAB i besittning i september 1991. Krisen 64
  • 65. Merparten av sparbankerna gicksamman till Sparbanken i FinlandDen ovan beskrivna utvecklingen ledde till bankkrisen.• Den alltför snabba avregleringen av finansmarknaden, den misslyckade valutapolitiken och Sovjetunionens fall har bedömts som de viktigaste faktorerna bankom bankkrisen. – ”Dålig bankverksamhet, dålig politik, dålig tur.”• Mitt under den pågående recessionen och de ekonomiska svårigheterna sammanslogs ungefär hälften (43) av sparbankerna till Sparbanken i Finland år 1992.• De banker som gick med i sammanslagningen trodde att lösningen skulle säkerställa kontinuiteten i sparbanksrörelsen. Man framhävde fosterlandet och villa vara med om att rädda sparbanksförelsen i Finland. – De största sparbankerna var de största drivkrafterna bakom sammanslagningen. Många av dessa var i stora ekonomiska svårigheter. – SBF stod för 84 procent av de dåtida sparbankernas balansvärde.• Man var övertygad om att projektet skulle lyckas och att sammanslagning var den enda möjligheten. Krisen 65
  • 66. Staten beslöt att stycka Sparbanken i Finland SBF:s kapital gick snabbt åt till att täcka förlusterna i de sparbanker som råkat i svårigheter. Att starta bankverksamheten krävde betydande stöd av staten. Därför fick staten också snart bestämmanderätten. • Stöd gavs ur Statens säkerhetsfond mot vederlag. På grund av villkoren för stödet hamnade SBF i statens ägo. – 1992 ändrades SBF till ett aktiebolag varvid aktieägarna fick den högsta beslutanderätten. 99 procent av aktierna tillhörde Statens säkerhetsfond. • SBF sökte olika möjligheter att alliera sig, först med Unitas (FBF), sedan med Kansallis-Osake-Pankki (KOP). • Situationen tillspetsades och i oktober 1993 meddelade staten att Sparbanken i Finland säljs till konkurrenterna. • SBF styckades och merparten av sparbanksgruppen försvann från kartan. – Andelsbanksgruppen, Postbanken, Föreningsbanken i Finland och KOP fick vardera en fjärdedel av SBF:s depositionsstock och sunda kreditstock. De fördelade kontoren sinsemellan. – Bankerna fick städa bort "skräplånen". Risklån till ett värde av 40 miljarder mark koncentrerades till egendomsförvaltningsbolaget Arsenal ("skräpbanken) dvs. till belastning för skattebetalarna. Krisen 66
  • 67. Sparbanken i Finland offrades förkontinuiteten på hela banksektorn En allmän uppfattning är att Sparbanken i Finland delades upp för att förbättra de övriga bankernas ställning. • Alla stora bankgrupperingar hade råkat i ekonomisk kris. • De omedelbara framtidsutsikterna var dystra för hela banksektorn. Våren och sommaren 1992 lyckades de övriga bankerna skapa en gemensam front. I offentligheten talade man om "sparbankskrisen". De övriga bankernas gemensamma framträdande övertygade statsmakten om att en styckning av SBF vore den mest förmånliga lösningen även för staten. • Man uppskattade att de samhälleliga resurserna bara skulle räcka till för att rädda fyra bankgrupperingar. Allteftersom nationalekonomin dök allt djupare gjordes SBF till en symbol för krisen. Statsmakten och riksdagsledamöterna övergav banken obemärkt. • I de slutliga och avgörande förhandlingarna hade sparbankerna inga vänner längre. Krisen 67
  • 68. 40 sparbanker fortsatte som självständiga banker utanför SBFEn del av de lokala sparbankerna hade på 1980-talet valt att stanna utanförden verksamhet som siktade på kraftig tillväxt och ökad risktagning• De hade lämnat gruppens strukturpolitiska program på 1980-talet och fortsatt att idka en bankrörelse som vilade på sparbanksideologin.• I början av 1992 grundades den egna intresseorganisationen Lokala Sparbanker r.f.• 36 lokala sparbanker och tre regionala sparbanker stannade utanför SBF.• Även Aktia Sparbank uppgav från första början att banken inte går med i SBF – Aktia hade uppkommit år 1991 när 9 tvåspråkiga sparbanker fusionerades till Helsingfors Sparbank. Den nya gruppen byggs upp 68
  • 69. 40 sparbanker fortsatte som självständiga banker utanför SBF• Det första gemensamma konkreta målet var att säkerställa datatekniktjänsterna. • Nödvändiga affärsfunktioner förvärvades av SBFs dotterbolag Sb- Service. Det nya bolaget inledde verksamheten i september 1994 under namnet Oy Samlink Ab.• 1995 beslöt man att Aktia ska bli bankens centrala penninginstitut.• 1998 introducerades den nya företagslogon. Den nya gruppen byggs upp 69
  • 70. 1997: med tillförsikt mot framtidenUtdrag ur ledaren i tidskriften Sparbanken 4/1997, året när man firade 175-årsjubileum:• ”Grundandet av sparbanker hade sin utgångspunkt i samhälleliga behov. Sparbanksrörelsen har från första början varit tätt förankrad i samhället och lokala förhållanden ---.• Problem har uppstått närmast när man glömt denna förankring och gått över ån efter vatten. Därför såg sparbanksrörelsen under sitt 171:e verksamhetsår ut som efter ett bombnedslag ---.• Sparbanksgruppen har emellertid repat sig snabbt efter bombardemanget. I oktober 1993 fanns det en sparbank i 80 kommuner, vilka täckte 1/3 av befolkningen. Nu finns det sparbankskontor i över 140 kommuner, som täcker 2/3 av befolkningen. Sparbankerna har närmare 600 000 kunder, över 10 % av befolkningen.• Att sparbankerna med framgång har grundat över 70 nya kontor på 4 år samtidigt som de konkurrerande bankerna har lagt ned hundratals kontor visar att sparbanksrörelsen har en stark social roll.” Den nya gruppen byggs upp 70
  • 71. Sparbankerna 1997Bild från bakpärmen avtidskriften Sparbanken.• Det fanns 40 sparbanker med sammanlagt 243 kontor.• Balansen uppgick till 25 miljarder och kapital- täckningen var över 14 %. 71
  • 72. Sparbanksgruppen arbetar målmedvetet fören plats i främsta ledet• De sparbanker som klarade sig genom prövningarna på 1990-talet hade vuxit till Finlands fjärde största bank mätt i antalet kunder.• Efter inbördes fusioner har antalet banker stannat på 33 (läget i juli 2012). – År 2003 trädde Aktia ut ur Sparbanksgruppen. 2008 blev Aktia affärsbank och upphörde att vara en sparbank. Idag är Aktia Abp ett börsbolag.• Sparbankerna har ett starkt fotfäste i sina hemtrakter och har expanderat till nya områden – År 2003 grundades Nooa Sparbank som ett samprojekt, vilket innebar att gruppen återvände till huvudstadsregionen• Infrastrukturen har skapats på nytt och nya servicebolag har grundats – 1994: Samlink-koncernen – 2003: Sp-Fondbolag Ab – 2007: Livförsäkringsaktiebolaget Duo – 2010: Sb-Hem Ab – Därtill ett flertal strategiska partnerskap. Den nya gruppen byggs upp 72
  • 73. Sparbanken är den fjärde största bankgruppen(12/2011) Sparbanksgruppen omfattar 33 sparbanker och Sparbanksförbundet samt servicebolagen. • Sparbankerna har 209 verksamhetsställen (på kartan). Antalet kunder uppgår till 587 000. • Tonvikten ligger på privatkunder, SME-företag och jord- och skogsbrukskunder Nyckeltal: • Personalstyrkan uppgår till ca 1 300 personer (bankerna 1 326, gruppen 1 365). • Kapitaltäckning 22,1 procent • Balans 7,8 miljarder euro • Rörelsevinst 65,4 miljarder euro • Marknadsandel av krediter till hushåll 5,6 procent • Marknadsandel av depositioner 5,6 procent Den nya gruppen byggs upp 73
  • 74. Kunderna får alla tjänster via servicebolag ochsamarbetspartner Sparande och DagligaFörsäkringar placering Finansiering ICT ärendenSkade- Spar- och Betaltids- Fastighetskrediter Banksystemförsäkringar pensions- och kreditkort • Aktia Hypoteks- • Samlink• Samarbets- försäkringar • Luottokunta bank • Stödsystempartner sökes • Livförsäkrings- aktiebolaget Duo Kontantautomater LånegarantiLagstadgade och • Garantiapensions- Fonder och penningförsörjningförsäkringar kapitalförvaltning • Automatia Återbetalnings-• Pensions-Fennia • Sp-Fondbolag Pankkiautomaatit skydd • SEB • Livförsäkrings- Kapitalförvaltning Centralt aktiebolaget Duo Finland penninginstitut • Aktia Bank Finansierings- • Indexlån bolagsprodukter RBS Clearing och • Aktia settlement Företagsfinansiering Värdepappers- • ACH Finland handel • Mäklare: FIM • Clearing: Nooa Sparbank kontoförande institut 74 Den nya gruppen byggs upp
  • 75. Sparbankens roll i det finländska samhället KUNDEN SAMHÄLLET Sparbankens tjänstemän förstår den För sparbanken är det viktigt att vanliga människans penningaffärer, kunna främja de ekonomiskaerbjuder lösningar och expertis när det kunskaperna och kapitaltillväxten i gäller att hantera vardagsekonomin den lokala gemenskapen i och åstadkomma kapitaltillväxt under verksamhetsområdet. kontrollerade former. SPARANDE Sparbanken hjälper mäniskor att hålla en övergripande koll på sin ekonomi. Fokus ligger på sparande. Mot ny tillväxt 75
  • 76. Sparbanksupplevelsen som konkurrensstrategi Kundmöten Vi känner våra kunders individuella behov och vi skapar unika kundmöten oberoende av tid och rum. Säkerställandet av det ekonomiska välståndet Vi förstår våra kunders ekonomifrågor och vi hjälper dem att hantera sin ekonomi på ett övergripande sätt. Välståndsökning Vi erbjuder lösningar för en kontrollerad kapitaltillväxt med sparande i fokus. Ansvarsfullhet Vi tar en aktiv roll på vårt eget verksamhetsområdet för att främja kundens och det lokala samhällets välstånd.
  • 77. Utgångspunkten för verksamheten är oförändrad Sparbankerna främjar sparsamhet och kundernas Mission ekonomiska välstånd nära kunden. Mot ny tillväxt 77