Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                            Rickard Johansson



Utbildning och kompeten...
Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                           Rickard Johansson

Utbildningssystemet är sål...
Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                               Rickard Johansson

till skillnad från en ...
Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                                    Rickard Johansson

produktivitet och...
Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                           Rickard Johansson

kunskapsberoende” (2001, s...
Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                             Rickard Johansson


Diskussion kring framti...
Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                          Rickard Johansson


Referenslista

Abrahamsson...
Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3                       Rickard Johansson



SOU 1999:141 Från Kunskapsly...
Upcoming SlideShare
Loading in …5
×

Utbildning Och Kompetensutveckling

1,217 views
1,140 views

Published on

0 Comments
0 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

No Downloads
Views
Total views
1,217
On SlideShare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
1
Actions
Shares
0
Downloads
8
Comments
0
Likes
0
Embeds 0
No embeds

No notes for slide

Utbildning Och Kompetensutveckling

  1. 1. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson Utbildning och kompetensutveckling som ett spänningsfält mellan skilda intressen och aktörer Vi sägs leva i en tid då det ställs större krav på oss att ständigt vara anställningsbara. Att ha rätt kompetens på rätt plats behövs för att vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden. Det gäller numera att kunna förhålla sig till sin egen kompetens och att vara beredd att utveckla sig i den riktning som krävs för att behålla eller finna ett arbete. Individen ser, genom utbildning, möjligheten till högre lön och intressantare arbetsuppgifter medan organisationen söker flexibel personal och ser kompetens som nyckeln till ekonomisk tillväxt. Samhället ser utbildning och högre kompetens som möjligheten till att påverka jämlikhet, välfärd och demokrati. Utbildning och kompetens är lösningarna som gör alla till vinnare men utbildning är inte självklart för alla och rätt kompetens finns inte alltid på rätt plats. Vad innebär olika aktörers perspektiv på kompetens och utbildning för begreppens betydelse? Vad ligger bakom de förändrade kraven på individen i dagens samhälle? Vilka blir vinnare och förlorare eller turister och vagabonder som Zygmunt Bauman (2000) uttrycker? Perspektiv på utbildning och kompetensutveckling Kompetens och utbildning är viktigt, men dess innebörd varierar beroende på vilken part som uttalar sig. De aktörers perspektiv jag anser vara betydelsefulla att lyfta i denna essä är EU, Svenska staten, Svenskt Näringsliv samt LO. Svenska statens syn på kompetens tas upp i avsnittet Svenska nationalstatens makt i den globaliserade världen. EU har sedan antagandet av Lissabonstrategin år 2000 lagt allt större vikt vid utbildningspolitik. ”It (Lissabonstrategin, min anm.) underlines that knowledge, and the innovation it sparks, are the EU:s most valuable assets, particularly as global competition becomes more intense in all sectors.” (EU, 2008). Begreppet kunskap blir till EU:s mest värdefulla tillgång. För att arbeta utefter Lissabonstrategin har ett flertal program sjösatts däribland Programmet för livslångt lärande. Programmet innefattar hur EU och dess medlemsländer ska arbeta kring begreppet livslångt lärande som inbegriper både utbildning och kompetensutveckling. Det allmänna målet med programmet går att finna i Europaparlamentets och rådets beslut att anta programmet (EU 2006/1720/EG). Livslångt lärande ska leda EU i vårt avancerade kunskapssamhälle för att bland annat skapa hållbara ekonomisk utveckling samt skapa fler och bättre arbetstillfällen. Det finns kritiska inlägg till användningen av livslångt lärande som instrument i den utbildningspolitiska debatten. ”Lärandet instrumentaliseras i syfte att utbilda en flexibel och rörlig arbetskraft som är anställningsbar på en global marknad.” (Nordin 2008, s. 150). EU försöker koppla livslångt lärande till en mer individuell nivå med ett utarbetat ett styrdokument, Nyckelkompetenser för livslångt lärande - En Europeisk Referensram. Dokumentet beskriver åtta nyckelkompetenser en individ i EU behöver för att kunna vara flexibel och ha förmåga att anpassa sig till omvärldens förändrade krav. (EU 2007, s.3). Kompetensutveckling ur EU:s perspektiv blir en tillgång för att stå emot globaliseringens makter. Begreppet livslångt lärande används för att trycka på betydelsen av att vara ständigt utvecklingsbar i kunskapssamhället. Svenskt Näringsliv (SN) har gett Handelns Utredningsinstitut i uppdrag att granska utbildningsbranschen som helhet, från förskola till kompetensutveckling i arbetslivet. I dokumentets förord framgår SN:s åsikter kring globaliseringens påverkan på kompetenskrav. ”En nyckelfråga för svenska företag – och därmed för Svenskt Näringsliv – blir därför hur de kan säkerställa tillräcklig kompetens både hos företagarna själva och hos medarbetarna. 1(8)
  2. 2. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson Utbildningssystemet är således ett av de verkliga nyckelområdena för ett framgångsrikt svenskt företagande i framtiden.” (Bergström och Prochazka 2007, förord). Utbildningssystemets utveckling pekas på som av största vikt för svenskt företagande. Dokumentet påvisar även företagens behov av kunnig och konkurrenskraftig arbetskraft för att näringslivet i Sverige ska hålla sig konkurrenskraftigt. Kompetensutveckling blir för SN framförallt kopplat till företagande och konkurrenskraft. Ett viktigt debattområde för SN är LAS regler kring turordningen vid uppsägning. I debattartikeln Här är reformerna som kan ta Sverige ur krisen lyfts företagens problematik kring risken att bli av med verksamhetskritisk kompetens vid neddragningar. (Arnegård Hansen 2009). Även Västsveriges chef för SN, Kenneth Krantz, berör området vid en föreläsning (personlig kommunikation, 8 januari, 2009). Krantz tryckte på att det sista ett företag vill göra är att säga upp medarbetare och förlora värdefull kompetens. LO har i sitt styrdokument, Fackliga strategier för bättre byten, lyft relevanta områden för deras verksamhet. Kompetens beskrivs här som viktigt för alla inblandade parter men LO lägger mest fokusering på individens behov av kompetens. Grunden till kompetensutvecklingen i samhället är ett väl fungerande utbildningssystem (LO 2004, s. 100). Kompetensutveckling blir i LO:s skrift främst viktigt för att skapa goda arbeten och för att bibehålla goda anställningsförhållanden samt trygghet på arbetsmarknaden. Kompetensutveckling genom utbildning får även en annan funktion i dagens finanskris, i detta fall på Volvo Lastvagnar. LO-förbundet IF Metalls ordförande för Volvos Verkstadsklubb, Olle Ludvigsson, uttalar sig i Göteborgs-Posten kring lösningar vid framtida uppsägningar: ”Både vi och arbetsgivaren har ju sedan länge föreslagit någon typ av utbildning som alternativ till uppsägningar” (Hugo 2009, s.50). Utbildning får vad Abrahamsson beskriver en funktion som förvaring, även om han pekar på förvaring av barn och ungdomar (1973, s. 11). Övervintringsprojektet är ett tidigare känt projekt med liknande syfte, då på Volvo Personvagnar, som pågick under en kort period i början på 1990-talet (Carlén och Herlitz 1997). Skillnaden är att medarbetarna i övervintringsprojektet inte var varslade innan ingång i projektet, utan i väntan på nya produktionsuppgifter. Det är intressant att se att facklig förening och arbetsgivare är ense i frågan vilket kan bero på att de ser statligt kapital som räddningen. För IF Metall blir det till en fråga av att bevara arbetstillfällen och för arbetsgivaren Volvo Lastvagnar till att bevara kompetensen i företaget. LO pekar även på att kompetens har en förrädisk sida. ”Kompetensbegreppet är oprecist och innebär risker för begreppsförvirring. De avtal om kompetensutveckling som slutits har inte fått det genomslag som var avsikten.” (LO 2004. s.99). Citatet belyser problematiken med de olika perspektiv som finns i relation till kompetens vilket kan leda till tolkningsproblem. Klart är att LO liksom Abrahamsson ser till en av utbildningssystemets funktioner nämligen att skapa individuell välfärd (1973, s.16f). Abrahamsson tar upp avvägningen som görs i ett utbildningssystem mellan individens krav och krav från bland andra näringsliv, organisationer och utbildningssystemet självt. Avvägningen ligger troligen till grund för den förrädiska sida av begreppet kompetens som LO påpekar. Som Salomonsson påpekar att det måste ses till vem som uttalar sig om kompetens och den betydelse som då knyts till begreppet. (2003, s.31f). Utbildningens arbetsmarknadsfunktion En av utbildningens funktioner, enligt Abrahamsson, är att reproducera arbetskraft till arbetsmarknaden (1973, s.4). Det är dock andra krav på arbetskraften i det så kallade kunskapssamhället. Numera innebär medlemskapet på arbetsmarknaden ett livslångt lärande 2(8)
  3. 3. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson till skillnad från en livslång yrkestillhörighet. Det har skett en förskjutning från yrket till karriären (Salomonsson, s.49). Detta ställer större krav på mobilitet, flexibilitet samt ett eget ansvarstagande för sin kompetens. Det kan inte sägas att det är reproduktion av arbetskraft i den meningen att det ska in en ny person på en gammal plats på arbetsmarknaden. Det vore lämpligare att uttrycka att utbildning nyskapar arbetskraft då begreppet reproduktion ger sken av att samhället står still och återskapar tidigare mönster. Utbildning ska inte skapa generisk arbetskraft som Lundqvist (2001, s.81) benämner löpande-band-arbetskraften. Vad som krävs är den självprogrammerbara arbetskraften som själv kan avläsa hur och vad som behöver läras nytt och därefter positionera sig rätt på arbetsmarknaden. Det är nya platser på arbetsmarknaden som kräver en annan typ av humankapital. Människan har/är humankapital Lundqvist (2001) titulerar människorna som humankapitalet inom citattecken, kanske för att visa att hon själv inte riktigt håller med att se människor som kapital. Humankapital kan med lite fantasi ses som den ekonomiska benämningen på de produktiva eller improduktiva enheterna som rör sig i samhället. Gustafsson beskriver begreppet som ”… individens kompetens och utbildning i relation till hennes produktivitet. Ett bra humankapital har den som äger viljan och initiativförmågan att ständigt lära om och lära nytt.”(2003, s.72). Gustafsson uttrycker här en syn kring att humankapital är något man har som människa medan människan i sig ofta relateras till som humankapital. Carlén och Herlitz menar på att humankaptialteorin förenklar sambandet mellan utbildning och ekonomisk tillväxt, det blir enligt dem ett resonemang kring att utbildningens nivå mäts i sin avkastning vilket är problematiskt att fastslå. (1997,s 255) Även Schoug (2003,s.18) syftar på att det formas ett klimat som leder till att utbildning och forskning förväntas ge avkastning. Det kan vara en fara att fastna i resonemanget att utbildning alltid leder till kompetens. Jag ser att en del av problematiken med humankapitalteorin är att lärande och kompetens tas för givet. Svenska nationalstatens makt i den globaliserade världen I ett samhälle där kompetens blir så nära sammankopplat med ekonomisk tillväxt måste frågan ställas hur staten politiskt kan påverka kompetensutveckling. Att skapa rätt medborgarkompetens med utbildningssystemet som grund är i statens intresse för att socialisera samhällsmedborgarna (Abrahamsson 1973, s.7). Medborgarkompetens vill jag beskriva som att ha de kunskaper och värderingar som behövs för att utöva sin rätt som samhällsmedborgare i ett demokratiskt system. I det globaliserade samhället kan det dock vara svårt att nå utanför utbildningssystemet för att påverka medborgarnas kompetens. Salomonsson menar att statens politiska markeringar kring betydelsen av kompetens har påverkat synen kring kraven på dagens arbetsmarknad (2003, s.41). En genomblick av Statliga offentliga utredningar kring arbete, näringsliv och arbetsmarknad ger en indikation på att begrepp som kunskapssamhälle och flexibilitet gavs stort utrymme i rapporter som utkom redan för tio år sedan. (se bland andra SOU 1999:141, SOU 2000:115). Det har även tagits statliga initiativ för att försöka påverka kompetensutvecklingen i näringslivet. I SOU 1999:141 beskrivs, en tillfällig reform år 1985, att varje företag skulle inrätta en förnyelsefond. Till den skulle företaget avsätta 10 % av vinst över 500000 kr, kapitalet skulle gå till att utbilda företagets anställda. Tilltaget var ett tillfälligt politiskt experiment men ändå ett försök till att från statligt håll försöka styra näringslivet. Ett annat försök att styra kompetensutveckling var arbetsmarknadsdepartementets betänkande kring Individuellt kompetenssparande (SOU 2000:51). Motiven var för individen att öka möjligheten att styra över sin utveckling, för arbetsgivaren att öka bredden i de anställdas kompetens för ökad 3(8)
  4. 4. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson produktivitet och konkurrenskraft och för samhället att höja den generella utbildningsnivån. Systemet beskrivs i uppföljningen Individuellt kompetenssparande, IKS med start år 2002: Ett system där staten stödjer individer att själva spara till sin kompetensutveckling är ett nytt sätt att stimulera utbildning och livslångt lärande och ge människor större frihet att själva påverka sina liv. Det bör därför införas en möjlighet till skattesubventionerat individuellt kompetenssparande – IKS, som kan användas till individuell kompetens- utveckling. (SOU 2000:119 sammanfattning, s. 2) Förslaget fick ingen fortsättning enligt egna efterforskningar på regeringens och fackliga förbunds hemsidor. Det kan tänkas vara svårt att nå statliga regleringar inom ett område som kompetensutveckling i arbetslivet, dels på grund av de ekonomiska intressenas makt. Schoug menar på att det inte kan sägas att ekonomin underordnas politiken i dagens samhälle. Han uttrycker att båda sidor av den politiska vågskålen har fått se näringslivet domdera villkoren och att politiken numera inrättar sig till näringslivets önskemål (2003, s.109). Nordin utvecklar resonemanget och ger förslag på en anledning. Han menar att de som har ekonomiskt kapital enklare kan använda sig av globaliseringens effekter då de inte begränsas av demokratiska beslutsgångar (2008, s.148). Jag vill påpeka att jag inte jämställer att ha kontroll över den ekonomiska marknaden med att gå i bräschen för ett mer kunskapsorienterat samhälle. De är dock närliggande faktorer i samhällsutvecklingen. Jag vill vidare problematisera ekonomins koppling till vårt kunskapsorienterade samhälle relaterat till den aktuella finansiella krisen och då främst krisen inom bilindustrin. Samhällsutvecklingen i och med globaliseringen leder till att nationalstatens möjligheter att styra försvagas på bekostnad av transnationella krafter (Bauman 2000, s.56). Jag tolkar de transnationella krafterna som globaliseringen tillsammans med det allt mer världsspridda ägandet. I skenet av dagens finanskris kan ett aktuellt exempel på statens i detta fall ökade inflytande över de transnationella krafterna. Statssekreterare Jöran Hägglund uttalar sig, i Göteborgs-Posten, om stödpaket till bilföretagen SAAB och Volvo nu ägda av General Motors respektive Ford. ”Det är väsentligt för oss (staten, min anm.) att pengarna ger forskning, utveckling och produktion i Sverige” (Lövgren 2009, s.35). Fritz Henderson, GM säger i samma artikel ”Den svenska regeringen förbereder stödåtgärder. Vi kommer att studera dessa och se vad det innebär för konsekvenser för GM” (ibid., s.34). Detta är ett bra exempel på att svenska staten försöker hålla investeringarna inom nationalstaten medan GM ser efter sina globala intressen. Svårigheten med det allt mer spridda ägarskapet för staten ligger i att försöka hålla insatser nationellt när ägandet är globalt och produktionsenheter är flyttade utomlands. I framtiden kan det dock innebära större påfrestningar på det svenska näringslivet. Kenneth Krantz, chef för Svenskt Näringsliv i Västsverige, uttryckte oro kring att även konstruktion kan flyttas utomlands då produktionsländernas utbildningsnivå ökar (personlig kommunikation, 8 januari, 2009). Häri ligger dilemmat i globaliseringen, nämligen att det svenska humankapitalet som byggs upp genom utbildningssystemet samt vidare kompetensutveckling riskerar att stå utan användning. Anledningen är att ägarna i framtiden kanske flyttar konstruktion och produktion till andra delar av världen. Mörka sidan av månen Människor har numera en karriär snarare än ett yrke och det kan därför bli mer av en arbetstagarnas marknad. En fördel för de som är kunskapsarbetare, som Lundqvist benämner de mer välutbildade, är att de äger sina egna produktionsmedel vilket leder till mer makt över sin egen situation. ”Humankapitalets ställning stärks när verksamheten blir mer 4(8)
  5. 5. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson kunskapsberoende” (2001, s.86). Humankapitalets ställning kan tolkas på i alla fall två sätt i hennes resonemang. Det kan innebära att det är individens kompetens och utbildning i relation till hennes produktivitet som stärks. Men troligen menar Lundqvist att ställningen stärks för humankapitalet som människorna på arbetsmarknaden. Jag vill dock påstå att det gäller för den arbetskraft som redan är inne i kompetensbubblan. En konsekvens av den allt mer kompetensinriktade retoriken kan leda till att människor som redan var långt ifrån en dräglig arbetssituation kommer än längre ifrån. Som Salomonsson skriver så berör kompetens ledord som duglighet och behörighet (2003, s.31). Hur fungerar då kunskapssamhället för de som redan nu inte är dugliga nog när ribban för behörighet höjs? Jag vill påstå att utbildning innebär en möjlighet till frivillig rörlighet medan man som lågutbildad kan tvingas till ofrivillig rörlighet på arbetsmarknaden. Zygmunt Bauman (2000) illustrerar de mer priviligerade samhällsmedlemmarna som turister, det är de som reser frivilligt. För att det ska finnas turister menar Bauman på att det måste finnas vagabonder. Det är de samhällsmedlemmarna som inte får stanna där de är men inte heller hittar någon ny plats att vara på. Baumans indelning i illustrerande extremer kan ges en något mer reell bild med Lundqvists (2001) termer självprogrammerbar och generisk arbetskraft. Lundqvist utnämner den självprogrammerbara arbetskraften som vinnaren i den globaliserade arbetsvärlden. Den generiska arbetskraften är den som slåss för sin överlevnad mot automationens och globaliseringens krafter vars konsekvenser blir rationaliseringar och utflyttande av produktionsenheter. Bauman menar att globalisering är anpassat till turisten och tar upp att en sidoeffekt av globaliseringen är att en hel del människor förpassas till vagabonder. Det som i debatten refereras till som livslångt lärande åt alla kan fungera som uteslutande av grupper. Livslångt lärande kan tjäna som en skiljevägg mot grupper med begränsat handlingsutrymme (Nordin 2008, s.152) Om jag ska använda mig av Baumans indelningar, skapar utbildningssystemet dessa turister respektive vagabonder? Abrahamsson (1973) påvisar sortering som en av utbildningens huvudfunktioner. Han menar på att utbildningssystemet fördelar människor till samhällets intressenter på bas av skolprestationer. Att det sker genom utbildningssystemet är något i mänsklighetens historia ganska nytt, sett till en dåtid där fördelningen skedde utefter klasstillhörighet. ”Denna predestination till välbetalda respektive dåligt betalda yrken åstadkoms huvudsakligen genom förhållanden utanför utbildningssystemet:” (Abrahamsson 1973, s.13). Abrahamsson menar även att om det var utbildning som låg till grund för tilldelandet av mer attraktiva arbeten så var utbildningen svårtillgänglig för gemene man. Utbildningssystemet innebär en klart mer rättvis fördelning men Bauman menar att det ändå uppstår dessa turister och vagabonder. Även om Baumans uppdelning är dramatisk så finns det ändå kvar skillnader beroende på vilken klass individen tillhör och, med Pierre Bourdieus begrepp, vilket kulturellt kapital som förvärvats. ”Det kulturella kapitalet innebär inte enbart att vi har olika förutsättningar från starten beroende på var och med vilka vi växer upp, utan det är också så att marknaden gynnar vissa.” (Gustafsson 2003, s.77). Gustafsson påpekar vidare att det kulturella kapitalet är beroende av utbildningsnivå men även relation till sociala grupper. Även Abrahamsson (1973, s.16) menar att utbildningssystemet befordrar intelligens men att tillhörigheten till hög socialgrupp fortfarande ger klara fördelar. Utbildningssystemet är alltså ett bättre sätt att fördela arbetskraft men bidrar ändå till att reproducera maktordningen i samhället. Vi har nått ett mer jämlikt samhälle sett till möjligheter till att avancera i systemet, att göra klassresa, men med kompetens som nutida balansbräda mellan turist och vagabond. 5(8)
  6. 6. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson Diskussion kring framtidens arbetskraft Utbildning har här omtalats som ett fenomen som kan ha ett flertal funktioner uttalade av olika aktörer i samhället. Jag vill med figuren nedan illustrera hur begreppen i denna essä kan interagera med varandra. (Figur 1) Utbildning har beskrivits som tillgång, investering, konkurrenskraft, förvaring, socialisation, sortering, nyskapande av arbetskraft och reproducerande av arbetskraft. Även begreppet kompetens har berörts i dess svårdefinierbara tillstånd beroende på vem som uttalar sig. Kompetens och dess utveckling blir viktigt för att skapa goda arbeten, bibehålla goda anställningsförhållanden samt skapa trygghet på arbetsmarknaden. Kompetens blir viktigt för företagande, produktivitet och för att klara av att hantera globaliseringens makter. Begreppet kompetens blir till ett formbart väsen i ständig bearbetning av påtryckningar och upplevda tolkningsföreträden av samhällets aktörer och intressenter. Det finns en dock annan sida av utbildning och kompetens som inte särskilt ofta lyfts upp i den utbildningspolitiska debatten. Den sidan som inte berör avkastning och nyttoaspekter. Sidan av utbildning som grundat i nyfikenhet och hunger. Hunger i sökandet efter att utvecklas som människa och bli mer kompetent. Utbildning och kompetensutveckling blir till frigörande funktion, individens frigörande i tid och rum. Jag menar frigörande i tanken och i verkligheten. I verkligheten som möjligheten att erfara världen på nya sätt än gårdagens sätt. I tanken som att undfly verkligheten i till synes banala händelser som att inte ha vetskap om vad klockan är eller fundera över var man fysiskt befinner sig. Livslångt lärande investering – utbildning – kompetens – konkurrenskraft – avkastning Figur 1: Livslånga lärandet mellan utbildning som investering och avkastning Vi ska bli självprogrammerbara turister som kan flytta på sig men som gör det frivilligt. Det kan vara bättre än den lata löpande-band arbetskraften som enligt tayloristisk tro behövde ständig morot och piska. Det är även bättre att kompetens styr än klasstillhörighet i konkurrensen om arbetsmarknadens platser, om än klasstillhörighet fortfarande äger påverkan. Det gäller att orka vara den ständigt uppdaterade utgåvan av sig själv kombinerat med fritidens och privatlivets krav och utmaningar. Vi ska vara styrda av livslångt lärande vilket är EU-medborgarens ledstjärna. Som Andreas Nordin menar så kan begreppet bli alltför knutet till att skapa en flexibel och rörlig arbetskraft. Som illustrerat i figuren kan livslångt lärande bli till att tjäna rent kapitalistiska intressen med krav på avkastning som bestäms av den ekonomiska marknadens vilja. 6(8)
  7. 7. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson Referenslista Abrahamsson, Bengt. (1973). Utbildningsfunktioner. Sociologisk forskning, 4, s.3-19 Arnegård Hansen, Signhild (2009, januari, 7). Här är reformerna som kan ta Sverige tidigt ur krisen. Tillgänglig: http://www.svensktnaringsliv.se/material/debattartikel/article69750.ece (090113) Bauman, Zygmunt (2000). Globalisering. Lund. Studentlitteratur. Bergström, Fredrik och Prochazka, Nora. (2007). Utbildning som bransch – en kartläggning av utbildningsbranschens omfattning och resultat. Stockholm. Handelns Utredningsinstitut. Carlén, Margareta och Herlitz, Urban. (1997). Ett kunskapslyft för övertaliga . Om ett utbildningsprogram för Volvoarbetare. I SOU 1997:158. Stockholm. Utbildningsdepartementet. Europaparlamentets och rådets beslut 2006/1720/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande. Tillgänglig: http://eur- lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32006D1720:SV:NOT. (090115) EU (2007) Nyckelkompetenser för livslångt lärande - En Europeisk Referensram. Tillgänglig: http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/publ/pdf/ll-learning/keycomp_sv.pdf. (090113) EU (2008). European strategy and co-operation in education and training. Tillgänglig: http://ec.europa.eu/education/lifelong-learning-policy/doc28_en.htm. (090113) Gustafsson, Kristina (2003). Vinna eller försvinna. I (red.). Idvall, Markus och Schoug, Fredrik (2003). Kunskapssamhällets marknad. Lund. Studentlitteratur. Hugo, Linus (2009, januari, 14). Nytt storvarsel för Volvo. Göteborgs-Posten. s.50-51 Idvall, Markus och Schoug, Fredrik (2003). Kunskapssamhällets marknad. Lund. Studentlitteratur. LO (2004). Fackliga strategier för bättre byten. Tillgänglig: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/17CDE30B0CB7C652C1256E7D00365C10/$f ile/battrebyten.pdf (090112) Lundqvist (2001). Perspektiv på nätverkssamhällets framväxt. Stockholm. Vinnova. Lövgren, Stephan (2009, januari, 13). Dagen som kan ge SAAB dödskyssen. Göteborgs- Posten. s.34-35 Nordin, Andreas. (2008). Lära för (arbets)livet?. Nordisk pedagogik, 28, (2), s.146-156 Salomonsson, Karin (2003). Kompetensindustrin. I (red.). Idvall, Markus och Schoug, Fredrik (2003). Kunskapssamhällets marknad. Lund. Studentlitteratur. 7(8)
  8. 8. Programmet för personal- och arbetslivsfrågor år 3 Rickard Johansson SOU 1999:141 Från Kunskapslyftet till en Strategi för Livslångt Lärande. Stockholm. Utbildningsdepartementet. SOU 2000:115. Aktuella trender inom kompetensutvecklingsområdet. Stockholm. Näringsdepartementet SOU 2000:51 Individuellt kompetenssparande, IKS, en stimulans för det livslånga lärandet. Stockholm. Arbetsmarknadsdepartementet. SOU 2000:119 Individuellt kompetenssparande, IKS med start år 2002. Stockholm. Arbetsmarknadsdepartementet 8(8)

×