Your SlideShare is downloading. ×
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"
Upcoming SlideShare
Loading in...5
×

Thanks for flagging this SlideShare!

Oops! An error has occurred.

×
Saving this for later? Get the SlideShare app to save on your phone or tablet. Read anywhere, anytime – even offline.
Text the download link to your phone
Standard text messaging rates apply

"The Cyborg Evolution - From BWC to Nanotechnology"

3,244

Published on

0 Comments
0 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

No Downloads
Views
Total Views
3,244
On Slideshare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
0
Actions
Shares
0
Downloads
12
Comments
0
Likes
0
Embeds 0
No embeds

Report content
Flagged as inappropriate Flag as inappropriate
Flag as inappropriate

Select your reason for flagging this presentation as inappropriate.

Cancel
No notes for slide

Transcript

  • 1. Cyborgernas evolution från BWC till nanoteknik Projektgrupp 2 - McCoy Dalqvist, Martin 791031-5592 Hallberg, Frans 791009-5558 Hermansson, Mattias 780401-6611 Jansson, Johannes 791114-2953 Johnard, Anders 780520-0479 Korkchi, Dennis 801020-0551 Kristensson, Peter 790707-5050 Handledare: Tavakoli, Arash -Ett projektarbete i kursen Helhetsbild av datatekniken- Chalmers Tekniska Högskola 1(54) Datateknologsektionen Göteborg, 1999-11-29
  • 2. Förord Den rapport du nu håller i handen är framställd av datateknologer i första årskursen på Chalmers datateknikutbildning. Det är en del av kursen Helhetsbild av datatekniken, vars mål är att ge en överblick över datatekniken samt träning i projektarbete. Deltagande teknologer har varit: Martin Dalqvist Frans Hallberg Mattias Hermansson Johannes Jansson Anders Johnard Dennis Korkchi Peter Kristensson För handledningen tackar vi Arash Tavakoli. När vi nu ser tillbaka på vårt arbete ser vi att vi har fått uppleva de flesta problem som en projektgrupp kan råka ut för, missnöje och missförstånd har funnits i mängder. Vi har dock tacklat problemen och lyckats undvika motsättningar inom gruppen. Antagligen har det faktum att arbetet inte har gått problemfritt bidragit till att göra den här kursen meningsfull. Som det är nu har vi lärt oss mycket både om att arbeta i grupp och om arbete i projektform. Hela projektgrupp McCoy vill rikta ett varmt tack till Ann-Marie som hållit värmen uppe i BMP, och till Lilla Fjärilens Livs för att de tillgodosett vårt näringsbehov under hösten. 2(54)
  • 3. Sammanfattning Väntar cyborgerna runt nästa krök? Kommer en ny ras modifierade människor ta över efter oss? Med det här arbetet vill vi reda ut, dels vad en cyborg egentligen är och dels hur de kommer att integreras i samhället. Vi har löst problemet genom att inledningsvis undersöka den allmäna uppfattningen om cyborger, därefter klargöra tekniken som ligger till grund för cyborger och slutligen diskutera alla de svåra etiska frågeställningar omkring cyborger. För att strukturera arbetet med tekniken bakom cyborgerna har vi inriktat oss på tre olika teknikområden, nämligen de steg i vilka datorn har integrerats med människan. Det första steget i cyborgevolutionen anser vi var när människan började bära med sig sin dator. Det andra när datorer implanteras i människokroppen och det sista steget som vi idag bara kan skymta vid horisonten är när människan för sin överlevnad blir tvungen att leva i total symbios med sina datorer. Vi har kommit fram till att frågorna kring cyborger är många och svåra, tekniken är långt utvecklad men har mycket mer att erbjuda i framtiden. Vi har också insett att varje människa själv måste ta ställning till om vi överhuvudtaget ska acceptera cyborger som en del av vårt samhälle. Abstract Are the cyborgs waiting around the next corner? Will a new race of modified humans take over after us? With this project we would like to sort out, partly what a cyborg really is and partly how they will be integrated into our society. We have solved the problem by initially examine the general opinion about cyborgs, after that we clarify the technology that lies behind the cyborgs and finally discuss all the difficult ethical questions about cyborgs. 3(54)
  • 4. To structure the work with the technology behind the cyborgs we have focused on three different technical areas, namely the steps in wich the computer have been integrated with the human body. The first step in the cyborgevolution, as we see it, was when people started carrying their computers around. The second step is when computers are implanted into the human body and the last step, which we only can catch a glimpse of at the horison, is when man, in order to survive, must live in total symbiosis with their computers. We have reached the conclusion that the questions about cyborgs are many and difficult, that the technology is well developed but has more to offer in the future. We have also realised that every man has to make up his own mind as to if we should accept cyborgs as a part of our society. Innehållsförteckning 1 Inledning 6 2 Problemformulering 7 3 Tillvägagångssätt 8 4 Vad är en cyborg? 9 4.1 Cyborgen i fantasin och laboratoriet. 9 4.1.1 Vetenskapens cyborger. 9 4.1.2 Filmens cyborger 10 4.1.3 Litteraturens cyborger 12 4.1.4 Var ligger likheterna? 12 4.2 Hur uppfattar vi ordet cyborg och varför? 14 4.2.1 Första reaktionen. 14 4.2.2 CYBernetic ORGanism 14 4.2.3 Vad är en cyborg? 15 4.2.4 Tuffaste cyborgen 15 4.2.5 Implantat i framtiden 15 4.2.6 Skulle du vilja leva i en sådan värld? 16 4.2.7 Att förbättra sig själv 16 4.2.8 Att leva med en cyborg 16 4.2.9 Sammanfattning 16 4.3 Var går gränsen mellan människa och maskin? 17 4.3.1 Grånsen mellan människan och cyborgen 17 4.3.2 Gränsen mellan cyborgen och maskinen 17 4.4 Den moderna cyborgen 18 5 Teknik 19 5.1 Wearables - BWC 19 5.1.1 BWC 19 4(54)
  • 5. 5.1.2 Batteriet 20 5.1.3 Processorn 20 5.1.3.1 X86-lösningen 21 5.1.3.2 Integrationslösningen 21 5.1.4 Hårddisken 22 5.1.5 Skärmen 22 5.1.6 Mjukvaran i en BWC 23 5.1.7 Augmented Reality 23 5.1.7.1 Fingerföljning 23 5.1.7.2 Ansiktsigenkänning 24 5.1.7.3 Fältarbetshjälp 24 5.1.8 Sammanfattande kommentarer 24 5(54)
  • 6. 5.2 Medicinteknik 26 5.2.1 Kan man få blinda att se? 26 5.2.1.1 Vad behövs för att generera en duglig bild? 27 5.2.1.2 Nackdelar 28 5.2.1.3 För syns skull... 28 5.2.2 Smarta knän 29 5.2.3 Hörselimplantat 29 5.2.3.1 Tekniken finns 30 5.2.3.2 Nackdelar 31 5.2.4 Sociala effekter 31 5.3 Mikroteknik och nanoteknik 32 5.3.1 Mikroteknik 32 5.3.1.1 Användningsområden 32 5.3.1.2 Verktygen 34 5.3.1.3 Svårigheter 34 5.3.1.4 Visioner 34 5.3.2 Nanoteknik 36 5.3.2.1 Ett samhällsperspektiv 36 5.3.2.2 Framgångar 37 5.3.2.3 Verktygen 37 5.3.2.4 Hinder på vägen 37 5.3.2.5 Byggstenarna 38 5.3.2.6 Visioner 38 6 Etik och Framtid 41 6.1 Hur kommer framtiden att se ut? 41 6.1.1 Hur kommer människor att arbeta? 41 6.1.2 Hur ser samhället på cyborger? 43 6.1.3 Ska vi ge cyborgerna makt? 44 6.2 Vem avgör vad som är rätt eller fel? 44 6.2.1 Vad ska tillåtas? 44 6.2.2 Anarki eller Polisstat? 45 6.3 Är vi på rätt väg? 45 6.3.1 Manipulation 46 6.3.2 Hade Darwin rätt? 46 7 Slutsats 47 8 Källförteckning 48 8.1 Böcker 48 8.2 Artiklar 48 8.3 Konferensbidrag 49 8.4 Webbdokument 49 Appendix A: Cyborgs - En Enkät Appendix B: Ansvarsområden 6(54)
  • 7. 1 Inledning Vi ser idag att vi är på väg mot ett samhälle där gränsen mellan människa och maskin blir allt mer diffus. Var sätter man då gränsen mellan människa och maskin? Kommer man som person själv kunna avgöra hur långt man vill integreras med datorer, eller blir det "storebror" som avgör din framtid? När är det försent att stoppa utvecklingen? Eftersom vi tror att cyborger är något vi kan komma att möta under vår livsstid anser vi att det är dags för var och en att bilda sig en uppfattning om tekniken. Vi ser också att cyborgtekniken är en blandning av flera andra teknikområden som vi var för sig finner intressanta och detta bidrog starkt till vårt val av projektarbete. Vi har alla mött skönlitteraturens och filmens cyborger och var intresserade av hur verklighetens cyborger egentligen ser ut. Med denna rapport vill vi ge läsaren en möjlighet att själv kunna ta ställning för eller emot cyborger. Rapporten kommer därmed reflektera ämnena objektivt, dvs vi kommer att ta upp både för- och nackdelar och varken favorisera eller förkasta. Dock kommer rapporten att bjuda på en subjektiv diskussionsgrundande del för att förhoppningsvis väcka nya tankar kring cyborgen. Rapporten kommer till största delen att avhandla ämnena i nutid, eftersom vi hellre ser till framtidens möjligheter istället för att lägga ned alltför mycket tid på den mindre intressanta bakgrunden. 7(54)
  • 8. 2 Problemformulering För att kunna ge läsaren en uppfattning om vad en cyborg är, var utvecklingen står idag samt hur cyborgen kommer att förändra samhället har vi valt att dela in projektet i tre delar. Det första avsnittet har vi valt att kalla Vad är en cyborg? Här reder vi ut begreppet cyborg genom att jämföra vetenskapens uppfattning med den uppfattning vi får från litteratur och film. Vi försöker även ge en bild av hur människor uppfattar ordet cyborg samt utreda huruvida samhället är redo för cyborgerna. Vi berättar även om världens första riktiga cyborg, Kevin Warwick. I det andra avsnittet, Teknik, beskriver vi teknikens utveckling mot cyborgen, från datorn som stationär koloss, till integrerad mikrodel av själva cyborgen. Det första steget i utvecklingen är när människan, istället för att sitta still framför sin stationära dator, börjar bära med sig datorn var hon än går. Alltså behandlar den första delen av teknikavsnittet BWC, Body Wearable Computer. Hur kommer utvecklingen av BWC förändra vår tillvaro? Datorn har nu kommit ett steg närmare människan, och för att kunna komma ännu närmare måste datorn implanteras i människan. Därför handlar den andra delen i detta avsnitt om just detta. Vi har valt att kalla delen medicinteknik. Där tar vi upp var vi står idag, bland annat hörselimplantat, och frågar oss vilka sociala effekter vidareutvecklingen av detta område kan ge. Men för att kunna göra datorn implanterbar måste en annan teknik utvecklas, mikro- och nanotekniken. Som vår tredje del ser vi alltså mikro- och nanotekniken, som möjligör total integration och symbios mellan människan och datorerna. Där behandlar vi vad som är möjligt med tekniken idag och hur denna teknik kan komma att påverka framtiden. Avslutningsvis ger vi i avsnittet, Framtid och etik, en bild av hur framtiden kan komma att se ut. Hur kommer samhället att reagera när cyborgerna blir en naturlig del av det? Vem avgör vilka begränsningar som ska gälla inom cybernetiken? Det är exempel på frågor som kommer att behandlas i det här avsnittet. Begreppet cyborg har vi i det här projektet definierat som en människa med elektroniska implantat. Detta kan diskuteras, men det är alltså den definition vi kommit överens om att utgå ifrån. 8(54)
  • 9. 3 Tillvägagångssätt För att kunna bilda oss en uppfattning om cyborgen har hela projektgruppen insamlat stora mängder information. Större delen av denna information har kommit från internet, mest från databaserna Ebsco-Academic search elite och IEEE men även från andra webplatser. Delar av gruppen har också haft böcker till sin hjälp, bland annat The Cyborg handbook av Chris Hables. Vi har också sökt kontakt med forskare på MIT, tyvärr utan resultat. Eftersom en del av projektet bestod i att undersöka allmänhetens inställning till cyborger lade vi upp en enkät om cyborger på nätet och postade ett tips om den i data- och elektroteknologerna nyhetsgrupper. Svaren vi fick låg sedan till grund för kapitel 3.2, Hur uppfattar vi ordet cyborg och varför? Enkäten återfinns i sin helhet i Appendix A. För att kunna göra jämförelsen mellan Science Fiction och vetenskapen har vi också under ett tidigt skede av projektarbetet studerat ett antal filmer med cyborger i huvudrollen. Alla källor har granskats extra kritiskt eftersom vi vet att allt som rör cyborger kan vara just ren Science Fiction lika väl som seriöst forskningsmaterial. Sammanfattningsvis tror vi ändå att vi har fått en bred bas att grunda vårt arbete på och känner oss förvissade om att inga otillförlitliga källor sluppit igenom vår kontroll. 9(54)
  • 10. 4 Vad är en cyborg? Begreppet cyborg uppstod då två forskare, Manfred E. Clynes och Nathan S. Kline, begrundade problemet med rymdfärder. Den mänskliga kroppen är inte gjord för att vistas i tyngdlöst tillstånd. Detta medförde stora problem när NASA skulle skicka upp sina astronauter i rymden. Hjärta, muskler och andra körtlar i kroppen förväntades inte fungera normalt. Därför hade Clynes och Kline en ide om att operera in små maskiner i kroppen som skulle leverera mediciner till organ, och på så sätt se till att människan skulle klara av rymdfärderna. Man kallade den nya sortens människa för cyborg, en förkortning av CYBernetic ORGanism. De delar man skulle operera in i kroppen kallades för cybernetik. Dessa termer lever kvar än idag. 4.1 Cyborgen i fantasin och laboratoriet I det här avsnittet jämför vi vetenskapens olika användningsområden för cyborger med de fiktiva cyborgerna från filmen och litteraturens värld, för att visa att de cyborger vi stött på inom film och litteratur har stark koppling till verkligheten. 4.1.1 Vetenskapens cyborger Krig har alltid varit en sporre för forskning, och mycket av den mest avancerade teknologin finns inom militär och underättelsetjänst. Detta gör att man lägger ner stora summor pengar på att förbättra förutsättningarna för dessa områden, för att kunna ligga steget före "fienden". En möjlighet är att förbättra de vapen och den teknologi som finns för att skapa sig ett övertag. Möjligheterna blir större om man börjar modifiera människorna istället; militärer och spioner har genom tiderna alltid eftersträvat att vara både fysiskt och psykiskt starka för att kunna prestera så bra som möjligt. Länge har droger, t.ex. amfetamin, använts av specialförband över hela världen, för att möjliggöra långa uppdrag och att hålla mannarnas koncentration på topp. Detta är dock inte att rekommendera då droger gör personen allmänt avtrubbad after upprepad användning samt att de skapr beroende. Om man istället modifierar människan rent elektroniskt, kan man nå resultat utan direkta biverkningar; man kan ge order genom elektriska impulser, eller mata personer fulla av information om t.ex. vapen, fordon, sprängmedel m.m. En annan möjlighet är att istället för att instruera en pilot om hans flygplan, koppla honom direkt till hans fordon via kontakter med nervändar. Det skulle medföra att handlingar och avancerade rörelser kräver mindre muskelkraft, vilket i sin tur leder till att energin kan läggas på styra själva maskinen med tankekraft. Ett steg på vägen mot dessa möjligheter är amerikanska flygvapnets PA, Pilots Assistance. Detta system samlar in data från en rad olika sensorer och presenterar detta för piloten på en liten skärm. Systemet i sig är visserligen inget direkt neuralt interface, men en utökning av systemet skulle kunna medföra att piloten fick informationen direkt in i hjärnan, eller att han skulle kunna styra sitt plan direkt med tankekraft. En uppdelning av de cyborger som figurerar inom vetenskapen blir alltså inom tre grupper: Soldatgruppen - cyborger som är modifierade för ökad prestanda. Pilotgruppen - cyborger som försetts med kontakter som möjliggör direkt komunikation med "smarta" vapen eller styning av fordon med tankekraft. Astronautgruppen - personer som fått små maskiner inopererade eller på annat sätt blivit modifierade för att klara av förhållanden som ingen normal människa skulle överleva, t.ex. lång vistelse i tyngdlöshet. 10(54)
  • 11. Dessa grupper finns samtliga representerade inom filmen och literaturen, och några exempel på de cyborger som finns i fantasins värld kommer att ges nedan. 4.1.2 Filmens cyborger Vi har valt att beskriva ett antal cyborger från filmens värld genom att först återge cyborgernas roll i filmerna de förekommer i och därefter ge en kort beskrivning av dem. En av de första som gestaltat cyborgen på vita duken är James Earl Jones, som gör rösten till Darth Vader i Star Wars trilogin, (1977, 1980, 1983). Han spelar en stor roll i trilogin då han är hjälten Luke Skywalkers far, men ändå är med på det onda rymdimperiets sida. Darth Vader är från början människa, men blir under mystiska omständigheter modifierad och är efter det till större delen maskin. Han måste sitta i en speciell återuppladdnings-stol med jämna mellanrum och ladda om sina batterier. Mellan andra och tredje Star Wars-filmen dök filmen Bladerunner (1982) upp. Filmen baseras på författaren Philip K. Dicks roman 'Do Androids Dream Of Electric Sheep?' (1968). Boken skiljer sig dock avsevärt från filmen. Cyborgerna i boken är androider, medan de i filmen är genetiskt designade. Filmen utspelas i Los Angeles år 2019. Rick Deckard, spelad av Harrison Ford, är bladerunner. Hans uppdrag är att döda 5 replikanter, som kapat ett rymdskepp och tagit sig tillbaka till jorden för att träffa sin skapare, Elden Tyrell. Replikanterna är av typen Nexus-6 och är framställda av Tyrell Corporation, främst för att kunna arbeta under förhållanden som är omöjliga för en människa att leva i. Nexus-6 är den senaste modellen av replikanter, jämfört med tidigare modeller utvecklar de känslor, vilket gör att de är mycket svårare att skilja från människor än de tidigare modellerna, som var känslolösa. Det enda sättet att skilja dom från människor är genom ett 'empati-test' (engelskans empathy-test), kallat Voight-Kampf då man registrerar ögats reaktion på olika frågor. Generna i en Nexus-6 replikant tillåter inte replikanten att leva i mer än fyra år, därför söker de sig till jorden för att leta reda på de forskare som designat dem. Rutger Hauer gestaltar Roy Batty, replikanternas ledare. Nexusmodellens motsats kan sägas vara Arnold Schwarzeneggers gestaltning av T-101:an i filmerna Terminator (1984) och Terminator 2 (1991). Denna roll är den som oftast associeras med ordet cyborg. Terminator 2 utspelar sig i 90-talets Los Angeles, där en avancerad mördarmaskin, T1000, skickas tillbaka i tiden från år 2029 för att utplåna rebellernas blivande ledare i kampen mot cyborgerna, John Connor. Strax därefter kommer en annan cyborg, T-101 (Arnold Schwarzenegger), för att skydda John. Filmens handling rör sig omkring kampen om Johns liv. T101:an är ett robotskelett överdraget med människohud. Detta gör att han kan beblanda sig med människor utan att folk blir misstänksamma. En annan cyborg som ligger mycket närmare Nexus-6:an är androiden L. Bishop, gestaltad av Lance Henriksen i filmerna Aliens (1986) och Alien 3 (1992). Aliens går ut på att ett team soldater tillsammans med Ellen Ripley skickas till en koloni för att ta reda på varför kontakten med kolonin brutits. Bishop är gjord av syntetiska material och han är till skillnad från Terminatorn programmerad så att han inte kan skada någon människa. Mitt emellan Terminatorn och Bishop ligger RoboCop, som spelas av Peter Weller i filmen RoboCop (1987). Han kom till genom att en döende polis togs om hand av ett forskarteam som tog hans hjärna och ryggrad och satte in dem i en människoliknande robot, byggd för att bekämpa brott. Med robotens överlägsna sikte, styrka, skydd och hjärnans polisinstinkter är RoboCop snart brottslingarnas värsta fiende. RoboCop utvecklas genom filmen, han blir allt mer mänsklig och ser fragment av sitt forna liv trots att hans minne är raderat. Han urvecklar 11(54)
  • 12. känslor och trotsar sin arbetsgivare, hans känslor gör honom mer lik cyborger som Roy Batty och Bishop. RoboCops like kan finnas i Solo, som gestaltas av Mario Van Peebles i filmen Solo (1996). Han är en människa som innan födseln fick sina gener ändrade för att han skulle bli en effektiv mördarmaskin. Under ett uppdrag blir Solo beordrad att mörda en massa oskyldiga människor, detta tycker han inte om och därför rymmer han från laboratoriet, där han har bott, och sluter sig till traktens lokala rebeller för att hjälpa dem. Solo är en genetiskt manipulerad soldat, men han har dock vissa brister i sin "programmering" som gör att han inte klarar av sina uppgifter utan flyr. Likheterna med RoboCop ligger i att han gör revolt mot sina skapare och hjälper de svaga istället. En cyborg som skiljer sig helt från de ovan nämnda är Johnny Mnemonic (1995), som gestaltas av Keanu Reeves. Filmen baseras på novellen med samma namn av William Gibson. Här spelar Reeves en person, vid namn Johnny Mnemonic, som lagrar data åt andra i hjärnan. Johnny kan även via kontakter i kroppen "koppla upp sig" mot databaser och ladda ner information och lagra den i de mikrochip han har inopererade i hjärnan. Han har fått i uppdrag att ladda ner och transportera en enorm mängd data, så stor att han riskerar att dö av överbelastning i hjärnan, därför måste han leverera informationen innan det är ute med honom. Vi klassificerar honom som en ny typ av cyborg som icke skådats tidigare i filmens värld. Johnny Mnemonics like finns i den nyaste cyborgfilmen, Matrix (1999). Även här är det Reeves som gestaltar hjälten, Neo, i en värld där alla är cyborger. Världen som människorna i filmen upplever är endast en illusion, allt de ser och hör matas in i deras hjärnor med hjälp av en kontakt i bakhuvudet. Alla människorna är sammankopplade i ett gigantiskt nätverk som sköts av robotar. Allt detta för att robotarna skall kunna ta till vara på människornas kroppsvärme som energi. Endast ett fåtal människor lever i den "riktiga" världen och kämpar mot maskinerna. Neo är en människa med ett implantat i bakhuvudet som gör att han kan "koppla upp" sig och därmed ta del av och manipulera den virtuella värld som vanliga människor lever i. Likheterna med Mnemonic är slående, de kan båda koppla upp sig och behandla information, men Mnemonic gör detta frivilligt, medans Neo till en början är ovetande om att han överhuvudtaget är uppkopplad. Då Neo är det senaste tillägget till filmens cyborger kan man tro att han är den som är starkast förknippad med begreppet cyborg. Men så är icke fallet, ty det är terminatorn från filmen Terminator 2 som är herre på täppan på den vita duken. Detta tack vare att filmen hade mycket banbrytande visuella effekter vilket gjorde att den inpräntade sig i minnet hos de flesta som den "mesta action"-filmen som gjorts. Innan Terminator 2 kan RoboCop sägas ha varit den dominerande cyborgen i Hollywood, han uppfyller alla krav på den "klassiska" cyborgen och dominerade filmbranschen innan Terminatorn. Då film ofta baseras på böcker känns det naturligt att redogöra för en del av de cyborger som återfinns inom litteraturen. 4.1.3 Litteraturens cyborger Litteraturens första cyborg såg dagens ljus då romanen "Frankensteins monster" släpptes. 12(54)
  • 13. Boken, som är skriven av Mary Shelley, satte skräck i en hel värld. Människan fick upp ögonen för det som kan vara möjligt att skapa med modern vetenskap. Boken handlar om hur en vetenskapsman skapar ett monster med hjälp av gamla likdelar från människor, som genom blixten får liv i denna skapelse. Monstret har väldigt begränsad talförmåga och primitivt intellekt. Det kan tyckas att Frankensteins monster inte passar in i vår definition av cyborg; människa med elektroniska implantat, men eftersom monstrets ges liv med hjälp ett elektriskt maskineri borde det därför räknas till cyborgerna, även om det är ett gränsfall. Ett annat gränsfall är robotarna i Isaac Asimovs böcker. Han beskriver jorden som ett ställe där endast människor lever. Robotar har blivit bannlysta från jorden och får endast vistas på de andra världarna som människan befolkat. Två robotar har en speciell plats i Asimovs romaner, Daneel och Giskard. Giskard är doktor Fastolfes smartaste robot, som blivit modifierad, så att han kan läsa och manipulera andras tankar. Detta gör honom till en nyckelperson i Asimovs robot-noveller. Daneel däremot är en robot gjord att efterlikna människan, och ser precis ut som en människa. Att han är en robot gör honom inte till cyborg, men han kan sägas ligga i cyborgdefinitionens periferi, eftersom han är såpass mänsklig att inte ens människorna kan avgöra om han är en robot. Motsatsen till Asimovs robotar finns i William Gibsons verk. Hans böcker handlar inte om cyborger i egentlig mening, de handlar om en värld där människor träffas via ett sorts "internet" där man navigerar med hjälp av dataglasögon och rörelsekänsliga handskar. Hans romaner handlar ofta om något föremål eller någon sorts information som hamnar i händerna på en oskyldig person, som ovetandes om vad det är som han / hon har fått tag på, blir jagad av maffia / företag / regeringar. Huvudpersonerna i Gibsons romaner är oftast unga människor som sysslar med det virtuella internet, och som sagt råkar de i problem när de får tag i något hemligt. Inte heller ungdomarna är "riktiga" cyborger, då de inte surfar med hjälp av implantat, utan med utrustning som sätts utanpå kroppen. De är dock så nära cyborger man kan komma utan att gå över gränsen. Som synes är det inte många av litteraturens figurer som är egentliga cyborger, utan de flesta ligger i utkanten av vår cyborgdefinition. Men det är ändå möjligt att hitta cyborger, då främst inom serietidningarnas värld. Ett exempel är Wolverine. Han är cyborg genom att hans skelett har bytts ut mot en titaniumlegering vilket gör det tåligare och mer flexibelt. Han har även klor inopererade i händerna som han kan "aktivera" med en enkel tanke. Efter dennna titt på de cyborger som finns i böcker och tidningar, samt de som figurerar inom filmen är det dags att se efter om det finns några paralleller mellan dessa cyborger och de som man forskar om. 4.1.4 Var ligger likheterna? Som nämndes innan, kan de olika cyborgerna från forskningen delas in i tre grupper; soldat, pilot och astronaut. Om man tittar närmare på soldatgruppen ser man att fyra stycken av filmens cyborger passar in här, Solo, Bishop, RoboCop och Terminatorn. Solo platsar här för att han är skapad speciellt för strid, liksom de soldater som nämndes innan. Även RoboCop har en given plats i soldatskaran då han skapats för polisarbete. Till skillnad från Solo och RoboCop har Bishop en spärr som gör att han inte kan skada någon människa. Men han platsar ändå i soldatgenren, eftersom han är en genetiskt förbättrad människa, i likhet med de soldater som nämndes i forskningsavsnittet. En cyborg som skiljer sig från de andra är terminatorn. Som i grund och botten är maskin, men som ändå hamnar i soldatgruppen eftersom terminatorn är skapad för att, som namnet antyder, terminera människor. 13(54)
  • 14. De två cyborger som skiljer sig mest från soldatgruppen är Neo och Mnemonic. De är inte alls inriktade på fysisk strid utan de utför de mesta av sina handlingar genom de nätverk som de kopplar in sig på, vilket gör att de kan jämföras med de stridpiloter som introducerades i forskningsavsnittet. Även de ungdomar som figurerar i Gibsons böcker placeras här, eftersom även de använder sig av teknik för att skaffa tillgång till virtuella världar och därigenom interagera med andra personer. I och för sig får Neo, i filmen Matrix, efter hand övermänskliga krafter som han använder i den virtuella världen, han blir extremt snabb och stark och kan styra sin omgivning med bara tankekraft, han blir även näst intill osårbar vilket placerar honom närmare soldatgruppen. En annan cyborg som är extra tålig är Nexus-6 modellerna från Bladerunner, som skapats just för att klara av utomjordiska förhållanden, t.ex.tynglöshet, och att klara av den strålning som finns utanför atmosfären. Just detta faktum gör att de placeras i astronautgruppen, eftersom forskare har tänkt sig att förbättra människor för just sådana förhållanden. Vi ser tydliga paralleller mellan forskning och fiktion. De cyborger som finns i fiktionen finns även representerade i forskningen, även om inte vetenskapen kommit lika långt som fantasin. Men dessa forskningsområden är inte särskilt stora, och har hitintills inte varit föremål för allmänhetens uppmärksamhet. Därför kan det vara interessant att se hur mycket vi teknologer egentligen vet om cyborger, samt vad vi tycker om dem. 14(54)
  • 15. 4.2 Hur uppfattar vi ordet cyborg och varför? Hur ställer sig människor i dagens samhälle till cyborger? Vet de vad en cyborg är? För att få svar på dessa frågor lade vi ut en enkät på webben. Eftersom vi spred ut informationen om enkäten på D och E:s nyhetsservrar så fick vi mestadels svar av män mellan 15 och 29 år. Allt som allt svarade 120 personer på enkäten. Hela enkäten finns i Appendix A. 4.2.1 Första reaktionen Det första folk tänkte på när de hör ordet cyborg varierade mycket. Allt från Första Intrycket fingerborgar till gigantiska utläggningar sades vara det första intrycket, men vi delade in svaren i 18 grupper. I diagrammet till höger har vi slagit samman de 15 minsta Terminator grupperna till en Övrigt-grupp, där den Människa / största av grupperna är Robot med 6 %. Maskin Ingenting Övrigt De tre stora grupperna är följande: Terminator (24 %) Människa / Maskin (24 %) Ingenting (14 %) Alltså drygt 60 % av kakan. Vi blev inte förvånade över resultatet, eftersom Terminatorfilmerna har satt standarden för cyborgen på vita duken och interaktionen av människa och maskin är vad den allmänna uppfattningen om vad en cyborg är. Att Ingenting-gruppen erhöll såpass stor del av rösterna är inte heller märkligt eftersom frågan krävde att man skulle formulera sig, och därför kan man tänka sig att den frågan prioriterades bort till förmån för de andra flervalsfrågorna. 4.2.2 CYBernetic ORGanism Den andra frågan i enkäten löd: Visste du att ordet CYBORG är en förkortning av engelskans CYBernetic ORGanism? Drygt 60 % av de tillfrågade ansåg sig vara medvetna om detta faktum. Den observante undrar genast om det är samma 60 % som i föregående fråga. Det är det till största delen. Att de som hamnade i Terminator- och Människa / Maskin-grupperna är medvetna om detta är ingen större överraskning. Men att de som inte orkade formulera sig, eller kanske hoppade över den första frågan, svarade ja på denna fråga kan förklaras med att alternativet ja var ikryssat i förväg. 15(54)
  • 16. 4.2.3 Vad är en cyborg? Den tredje frågan var uppbyggd som en flervalsfråga, där man fick välja mellan de Vad är en cyborg? fem vanligaste definitionerna av vad en cyborg är. Det alternativ som fick klart mest röster var Mekaniskt modifierad livsform (72 Mekaniskt %), vilket är den mest allmänna definitionen Modifierad Livsform av begreppet cyborg. Darth Vader och Artificiell RoboCop är två bra exempel på mekaniskt Människa modifierade livsformer. Det bör dock Robot tilläggas att Arnold Schwarzeneggers Bakterie Terminator inte kan klassificeras som en Alla Människor mekaniskt modifierad livsform. Han klassas bättre som en biologiskt modifierad robot, dvs att han hamnar under alternativet Robot tillsammans med bland annat C-3PO. På delad andraplats hamnar alltså Robot- alternativet tillsammans med alternativet Artificiell Människa, båda 11 %. Exempel på artificiella människor har vi till exempel i Roy Batty, Nexus-6 replikanten i Bladerunner, och L. Bishop i Alientrilogin. 4.2.4 Tuffaste cyborgen Enligt vår undersökning är Terminator den klart tuffaste cyborgen (30 % av rösterna). Tuffaste cyborgen Han blev vinnare både bland de kvinnliga och de manliga rösterna. Det var naturligtvis ingen överraskning att just T-101:an vann, eftersom det är så att det är just filmerna T- 101 Terminator och Terminator 2 som ligger till Darth Vader grund för dagens uppfattning av vad en Roy Batty cyborg är. Att det dessutom är Arnold som Neo gestaltar honom gör inte saken sämre. Tvåa Övrigt blir Darth Vader med 18 %, utan hjälp av några kvinnliga röster. Tredjeplatsen delas mellan Neo från Matrix och Roy Batty från Bladerunner, båda med 14 % av rösterna, men även Roy Batty har slagit sig fram enbart med hjälp av männens röster. 4.2.5 Implantat i Framtiden Mer än 80 % av männen i vår undersökning tyckte att det är okej att man i framtiden ska kunna förbättra sina naturliga förmågor. Kvinnorna var lite mer restriktiva, endast 56 % av dem svarade ja på den frågan. De som svarade ja, var till största delen personer som tidigare visat sig vara kunniga inom cyborgområdet, vilket tydligen medför en mindre restriktiv hållning än annars. 16(54)
  • 17. 4.2.6 Skulle du vilja leva i en sådan värld? På frågan om man skulle vilja leva i en värld där människor förändrade sig med diverse implantat, svarade 71 % ja. Endast 44 % av kvinnorna svarade ja på frågan. Skillnaden kan motiveras med att männen är mer positivt inställda till att förändra kroppen med hjälp av cybernetik, enligt vad som redovisades i föregående fråga. Om man tittar närmare på resultaten från de föregående frågorna visar det sig att de som haft större förkunskaper om ämnet varit mer positivt inställda till en framtid som innefattar cyborger. 4.2.7 Att förbättra sig själv Tre av fyra hade behov att förbättra någon förmåga och 70 % av männen, men endast hälften av kvinnorna skulle göra det om de kunde. Om man ser till de två föregående frågorna så ser man att det i princip är samma personer som svarat ja på de frågorna som på denna. Ett ganska väntat utfall eftersom det finns en röd tråd genom dessa frågor och är man positiv till den första av dessa frågor är inte steget så långt till att vara det även på de andra frågorna. 4.2.8 Att leva med en cyborg Knappt hälften av de tillfrågade tyckte att det var okej att leva tillsammans med en maskin / robot / cyborg om den såg ut som en människa. Här svarade 31 % av kvinnorna och 55 % av männen ja. Resultatet kan tyckas lite paradoxalt, då 66 % ansåg sig redo att förändra sin egen kropp med cybernetik, och således förväntar sig att någon annan skulle kunna tänka sig att leva tillsammans med dom. Även i denna fråga ser man att de som haft större förkunskaper varit mer positivt inställda till att leva tillsammans med cyborger. Vilket kan tolkas som att man ser att steget från dagens medicinska hjälpmedel till framtidens cybernetiska hjälpmedel egentligen är ganska litet. 4.2.9 Sammanfattning Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att data- och elektroteknologerna på Chalmers är väl medvetna om vad en cyborg är för något. De flesta anser att definitionen av en cyborg skulle vara någon form av symbios mellan en människa och en maskin, vilket står mycket nära vår definition, en människa med elektroniska implantat. Vidare är merparten av eleverna positivt inställda till en framtid där cyborgen är en naturlig del av samhället, men endast hälften av de tillfrågade skulle kunna tänka sig att leva med en cyborg i framtiden. Hur skulle det samhället se ut? Skulle vi få ett nytt apartheid med människor på ena sidan och cyborgerna på den andra? Vår sista slutsats är att Terminator är den figur som flest sammanknippar med begreppet cyborg och han är enligt flertalet även den tuffaste. 17(54)
  • 18. 4.3 Var går gränsen mellan människa och maskin? Eftersom vi i arbetets definition definierat en cyborg som en människa med elektroniska implantat, så behandlar detta avsnitt just gränsen mellan människan och maskinen och inte gränsen mellan organismen och maskinen. Gränserna mellan människan, cyborgen och maskinen är väldigt suddiga, de beror helt på vad man lägger i själva begreppen människa, cyborg och maskin. Vi skulle helst se att läsaren bildar sig en egen uppfatning om hur man skall ställa sig i frågan om cyborger, men vi kommer nedan att ge en liten diskussion för att väcka tankar till liv och förhoppningsvis få läsaren att inse att cyborgens värld inte är svart- vit utan en diffus skala av gråtoner. 4.3.1 Gränsen mellan människan och cyborgen Var man drar gränsen beror på hur man definierar människa respektive cyborg. När man väl har två definitioner så är det lätt. Enligt vår definition, till exempel, så är man en cyborg om man har något elektroniskt implantat, har man inte det är man helt enkelt en människa. Men eftersom vår definition av cyborgen inte alls är någon allmängiltig definition erkänd världen över av allehanda vetenskapsmän, så är det svårt att dra en allmän gräns mellan människan och cyborgen. Måste man vara till 100 % av kött och blod för att vara människa? Då är människor med till exempel en titanskruv i knät eller lösnaglar cyborger. Ska man få ha ett visst mått av modifikation och ändå få vara människa? Hur stora ska de modifikationerna få vara? En aspekt kan vara att man inte ska modifiera sig mer än vad som krävs för att leva ett "normalt" liv. Då är till exempel titanskruvar, pacemakers och höftledsproteser tillåtna. Men de som känner sig undermåliga på något sätt, ska de få förbättra sig så att de kan leva vad de anser vara ett "normalt" liv, och vem sätter standarden för vad som är normalt? Som synes leder varje fråga till ett flertal nya, detta gör möjligheterna till debatt mycket stora. Vi uppmanar därför läsarna att fundera och debattera ämnet cyborger, samt att försöka väcka allmän debatt i samhället i övrigt för att alla skall bli medvetna om problematiken runt cyborger. 4.3.2 Gränsen mellan cyborgen och maskinen Hur långt kan man modifiera en cyborg innan den skulle betraktas som en maskin? Svaret är nog att man aldrig skulle kunna modifiera cyborgen så mycket, eftersom en cyborg från början är människa så måste en människa i så fall avkrävas sin mänsklighet och jämnställas med vilken maskin som helst. Hur långt skulle man i så fall kunna modifiera en maskin innan den skulle klassificeras som en cyborg? Här skulle man kunna säga att det finns två alternativ, antingen blir maskinen till cyborg när man börjar stoppa in levande delar i den eller när den börjar få ett sådant invecklat beteendemönster så att den liknar människan. Räcker det då att stoppa in vilken levande materia som helst i en maskin för att den skall bli en cyborg? Inte enligt vår definition av vad en cyborg är. Eftersom vi definierat cyborgen som en människa med elektroniska implantat så krävs det att man, vid konstruktionen av en cyborg, på något sätt börjar med en människa som man sedan modifierar på olika sätt. Att börja med en maskin och sedan modifiera den så att vi till slut får en människa ligger mycket längre bort i vår föreställningsvärld. 18(54)
  • 19. 4.4 Den moderna cyborgen Troligen finns det idag endast en människa som förvandlat sig till cyborg utan att tvingas därtill av en skada eller ett handikapp, denna man skulle man kunna kalla vår tids första moderna cyborg. Mannen vi talar om är förstås Kevin Warwick, professor i cybernetik vid universitetet i Reading, England. Han blev världskändis när han lät operera in ett elektroniskt chip i sin underarm. Chipet innehöll en radiosändare som sände ut en unik signal till mottagare utplacerade i en av universitetets byggnader. När Warwick vistades i denna "smarta byggnad" låstes dörrar upp när han närmade sig, ljuset slogs på när han kom in i ett rum och datorn vaknade till liv när han satte sig vid sitt skrivbord, dessutom justerades värmen i rummet automatiskt till Warwicks förvalda temperatur. Vi skriver justerades eftersom detta är ett avslutat experiment. Implantatet opererades in den 24 augusti 1998 och togs ut redan 10 dagar senare efter den ansvarige läkarens rekommendationer. Man befarade att det skulle uppstå infektioner och skadorna kunde blivit stora om glaskapseln gått sönder. Glaskapseln var 23 mm lång och ca: 3 mm i diameter, den innehöll flera kiselchip och en elektromagnetisk spole. När en radiosignal sändes till kapseln genererade spolen en elektrisk ström som användes till att sända tillbaka en 64-bitars ID-kod till en dator som styrde alla tidigare nämnda förlopp. Professor Warwick ser stora möjligheter med ID-chip tekniken, speciellt en möjlighet att ersätta allt ifrån legitimation till PIN-koder. Han förutspår också en arbetsplats där anställda med implantat automatiskt stämplas in och ut när de går igenom ytterdörren, och passkontroller där man enkelt passerar genom en scanner för att identifieras. Warwick påpekar också att med ett ID-chip implanterat behöver man aldrig mer oroa sig för att tappa bort sina nycklar eller bli bestulen på plånboken. Men om datorerna kraschar eller ett strömavbrott inträffar vore man strandsatt, utan legitmation, pengar eller nycklar och skulle du inte hellre bli bestulen på plånboken än bestulen på ditt implantat? Naturligtvis har många reagerat mot Warwicks visioner. Det blir lättare för "storebror" att kontrollera var någon person befinner sig och vad de gör under varje stund. Man kan dra paralleller till den dystopi som målades upp i Orwells roman 1984. Warwick är dock inte helt omedveten om detta, han erkänner att det kanske inte vore så populärt bland de anställda på ett företag om chefen direkt kunde se när de lämnar sin arbetsplats för att gå till toaletten. Warwick anser sig ha skapat en ny cyborgras med sitt experiment, medan andra avfärdar hans så kallade genombrott som en PR-kupp. Skulle han inte kunnat uppnå exakt samma resultat med en radiosändare buren i handen? Dessutom hade han aldrig kontroll över tekniken, han kunde inte förhindra att datorn slogs på när han kom in i rummet utan var helt beroende av de inställningar som gjorts i förväg. Men trots detta så får vi nog ge professor Warwick äran och titeln "Världens första moderna cyborg". Eftersom tekniken bakom Warwicks implantat inte var fulländad var han som sagt tvungen att ta ut det efter en kort tid. Alltså är tekniken inte tillräckligt utvecklad för den här typen av implantat. Warwick behöver lära av medicintekniken som har gjort stora framsteg inom implanterade mikrochip. Tillsvidare får man nog säga att vi fortfarande befinner oss på första trappsteget i cyborgevolutionen. I nästa kapitel går vi närmare in på tekniken som krävs för att cyborgevolutionen ska bli verklighet. 19(54)
  • 20. 5 Teknik 5.1 Wearables - BWC Under 1950-talet trodde man att människorna år 2000 skulle gå klädda i papperskläder. Med detta i åtanke kan man läsa resten av dettta dokument och minnas att det mesta trots allt är visioner, men att nyttiga tilllämpningar visst kan finnas i teknik som kanske verkar förvånande. Att gå omkring med en dator ständigt, är det en belastning eller en tillgång? Det är upp till användaren att ta ställning till. Body Wearable Computer (BWC) är det engelska namnet för ett datorsystem som är byggt för att bäras nära kroppen, tex som ett bälte, en väst eller på ryggen. För att en dator skall kunna definieras som en BWC måste den uppfylla ett visst antal kriterier. Den måste kunna bäras på ett av de ovan beskrivna sätten, vara batteridriven och i allra högsta grad mobil. Man kan se BWC som en fusion mellan mobiltelefonen och den bärbara datorn. Med nya gränssnitt integrerade i västar, bälten eller glasögon och utveckling av varaktiga batterier och strömsnåla processorer. De som skulle ha mest nytta av wearables är personer med stor rörlighet. Läkare skulle kunna ha direkt tillgång till journaler, poliser skulle under fältarbetet kunna ha tillgång till brottsarkiven. Även reportrar som behöver snabb access till arkiv och möjlighet att kunna skicka in reportage och aktiemäklare som behöver tillgång till noteringar och kurser dygnet runt vinna på BWC. I framtiden kanske BWC kan rädda liv. En BWC som känner av ditt hälsotillstånd kan om du råkar ut för en hjärtattack ringa till SOS och tala om din position med hjälp av en inbyggd GPS. Ambulanspersonalen vet redan när de kommer för att hjälpa dig vad som har hänt och hur de bäst skall agera för att rädda ditt liv. Om du råkar ut för en bilolycka kan din BWC ringa SOS medan du ligger medvetslös och annars skulle ha dött. Ytterligare en möjlighet med BWC är att kunna se vad andra ser med hjälp av små kameror och skärmar. En militär användning kan vara att på gruppnivå ge möjlighet att ha ljud och bild kommunikation mellan alla soldater. Om alla poliser utrustades med BWC skulle ord inte längre stå mot ord i rättegångarna, bildbevis finns redan på allt! Är ständig uppkoppling ett mål? Kan vi undvika det och fortsätta leva i samhället. Datorerna kommer in i våra liv som livräddare och slavar, men gör oss ändå oändligt sårbara. De förändrar vår krigföring snart kanske det kommer vara omöjligt att föra krig som människan gör idag. Konflikter kommer att finnas men de kommer slå mot våran digitala infrastruktur och vi kan komma att kastas tillbaka ett århundrade i tiden. 5.1.1 BWC E7n BWC är tänkt att ha ett litet annat förhållande till användaren är vad en stationär eller en ordinär bärbar dator har. För att enkelt beskriva förhållandet ställer vi upp några olika punkter som också ger en indikation om vad för krav hårdvaran måste uppfylla. Följande gäller för BWC:n, den skall vara; 1. Omonopoliserande, dvs inte ta användarens fulla uppmärksamhet från användaren i anspråk och därmed inte avskärma honom från yttervärlden. Det är tänkt att fokus inte ska ligga på datorn hela tiden utan på det som man egentligen håller på med. Det här är möjligt med en skärm som antingen bara täcker ena ögat på användaren eller en skärm som uppför 20(54)
  • 21. sig transparent genom att en kamera tar in omvärlden och sedan visar den som bakgrund. 2. Användaren ska kunna syssla med annat under tiden han tar hjälp av datorn. Det ska tex vara möjligt att stressa till jobbet på morgonen och samtidigt sammanställa gårkvällens arbete. Här ställs ju även krav på användarens simultanförmåga men en lättarbetad och kraftfull maskin är viktigt. 3. Alltid tillgänglig. Maskinen skall alltid vara redo att leverera information till användaren, undantagslöst. Användaren lever ihop med den helt enkelt, från morgon till kväll. Det här ställer stora krav på batterikapaciteten och användarvänligheten. Ovanstående punkter indikerar att en BWC står användaren mycket nära. Sett till användarens vardag skulle den också bli integreread med honom/henne. Det skulle den dock inte bli om man ser till det fysiska förhållandet människa/maskin, inte idag med dagens teknik åtminstone. Därför kan man se en BWC som en eventuell övergång, ett förstadie till en kroppslig integration mellan dator och människa. En BWC består i av i princip samma delar som en vanlig bärbar dator gör. Man behöver ett moderkort, där de vanligaste styrkretsarna finns inbyggda såsom ljud, grafik och I/O. På moderkortet sitter processorn och minnet. Vidare har vi hårddisk, skärm och inenheter, som tex tangentbord, någon slags mus och kanske en kamera. Dock ställs det lite andra krav på delarna när de ska användas i en BWC gentemot en PC. Visst är det trevligt med en bärbar dator som är fjäderlätt och inte för stor och klumpig till formatet men när det gäller BWC är det här a och o. Den ska ju bäras på kroppen, förmodligen många timmar i sträck och inte som en bärbar dator ställas på ett bord vid användarögonblicket. Därför har man satsat på lite andra tekniker i vissa delar som nedanstående text kommer att ta upp då den behandlar varje komponent för sig och även tar upp möjliga framtida förslag och lösningar. Det går även att läsa om mjukvarulösningar till BWC:n som är mer eller mindre etablerade. 5.1.2 Batteriet Rubriken är i sig lite missvisande då det i en BWC sällan handlar om ett batteri utan om flera stycken som på något sätt sitter nära kroppen. Batteritypen kan vara vilken som helst, de vanligaste är Ni-Cad och Lithium-ion. Då de kommersiella BWC-tillverkarna är ganska få till antalet ännu tvingas man i stor utsträckning förlita sig till andra produktbranscher där konkurrensen är hårdare, omsättningen större och därmed utvecklingstakten är hög såsom tex mobiltelefoni och bärbara datorer, för att få fram batterier. Det här är dock inget problem eftersom BWC har mycket gemensamt sett till krav och uppbyggnad med ovanstående produkter. Dock finns det lite speciella önskemål om hur batterierna är kopplade. I och med att en BWC bärs kanske en hel dag i sträck måste man kunna byta ut ett batteri som är urladdat mot ett nyladdat utan att få ett systemstopp. På så sätt kan man, förutsatt att laddningsutrustning eller förberedda extrabatterier finns i närheten, alltid vara igång utan att vara beroende av något nätuttag. Batterierna kan bäras på olika sätt, det är helt upp till användaren att bestämma vilket. De vanligaste är dock väst respektive bälte. 5.1.3 Processorn Processorvalet är en ganska viktig fråga när det gäller ett datorsystems prestanda i helhet. Givetvis gäller det även BWC. Här finns det dock två läger med olika uppfattningar när det gäller vilken typ av processor som ska användas. Det största av de två är det som fördrar den ”vanliga” processorn som man finner i en stationär eller bärbar dator och populärast då är 21(54)
  • 22. x86. Det andra lägret hävdar däremot att en lösning med en processor som har en mängd av de funktioner som man i vanliga fall hittar på moderkortet, eller till och med på separata instickskort, integrerade i processorn är bättre. 5.1.3.1 X86-lösningen De mest använda processorerna i BWC kommer, som i så många andra fall i datorvärlden, från Intel. Deras Pentium MMX är vida utbredd men nu börjar Pentium II ta över. Det uppstår dock problem när allt snabbare processorer används. Dels får man en ökad värmeutveckling som inte är speciellt lätt att bli av med i en BWC, det är trångt i skalen och fläktar inte används då de ger ifrån sig för mycket ljud. Ett annat problem är att batterierna kommer att behöva laddas alltmer frekvent. Högre klockfrekvens betyder nämligen större strömkonsumtion och det här är ett stort problem då processorkraften behövs i allra högsta grad. Tekniska lösningar har dock tagits fram och den i BWC så populära Pentium II finns i en ”mobile”-version. Några av skillnaderna gentemot originalversionen är att cacheminnet har flyttats till processorchipset, vilket sänker strömförbrukningen. Spänningen har sänkts från 2.0V till 1.5V och därtill har strömspararfunktioner lagts, exempelvis går processorn ner i ett stand-by-läge då användaren är inaktiv och inga beräkningsuppgifter finns. Något annat som bidrar till mindre strömförbrukning är minskade avstånd i processorn. När ”mobile”- versionen kom var den först i processorfamiljen med att kliva ner från 0.35- till 0.25- mikronsteknik. Nu är den nere på 0.18 mikron vilket är minst hittills för en PC-processor. Den här processorn förbrukar bara ca 7.5W medan 0.25 mikronsversionen ligger på 9.2W (de har samma spänning på 1.5V) vilket ger en skillnad på ungefär 20%. Nya versioner av x86-baserade processorer kommer hela tiden just p.g.a. den hårda konkurrensen på processormarknaden. Det här är något som gynnar BWC –tillverkarna då de får mycket kraft och ny teknik för ett bra pris. 5.1.3.2 Integrationslösningen Den här lösningen är ännu på ett alfastadie när det gäller BWC. Tillverkarna har inte kommit så här långt ännu och det är en lång väg att gå innan vi är där. De satsar istället på de redan existerande och därmed väl beprövade lösningarna som finns i x86-tekniken. Intressanta alternativ finns dock i kretsar som Intels StrongARM-familj. Det är en mikroprocessor som är framtagen speciellt för bli av med externa hjälpkretsar, vilka istället byggts in i StrongARM-processorn för att på så sätt minska antalet chips och därmed spara både plats, kraft och därmed ström i systemet. Det blir dock väldigt styrt och föga uppgraderingsbart men det är nackdelar som inte spelar någon stor roll i de här sammanhangen eftersom en BWC ändå kommer att vara föga uppgraderingsbar, då de här funktionerna i x86-lösningen ändå sitter lödda på direkt på moderkortet. StrongARM- processorn SA-110 bjuder till exempel på en ”enchipslösning” som direkt kan kommunicera med DRAM-minnen och Flash-ROM:en. Den har integrerade funktioner som DMA- och avbrottsförfrågningkontroller, parallell- och serieport och en komplex integration med PCI- bussen. Processorn kan köras under en mängd operativsystem där bla Linux, som är på stark frammarsch inom BWC finns med. Intel-konkurrenten AMD släppte för två år sedan en ”mångsysslande” processor vid namn MediaGX. Den klarar av grafik- och ljudkortsuppgifter och den låg då i linje med den hos tillverkarna genomgående vilja att ta fram chips som just eliminerar, eller åtminstone stillar behovet av externa systemkomponenter. Den blev då, som så många andra liknande satsningar hos andra företag, en flopp. Trenden slog aldrig igenom, men många hävdar ändå fortfarande att liknande lösningar skulle vara goda alternativ, även till stationära PC:s. Till 22(54)
  • 23. BWC är dessa kretsar utan tvivel ett mycket intressant alternativ som även skulle kunna föra med sig kostnadsbesparingar som direkt skulle gynna konsumenten. 5.1.4 Hårddisken För att lagra operativsystem, applikationer och användardata, där det sistnämnda i en BWC ofta är olika sorters databaser, krävs det ett minne som har stor kapacitet och inte nollställs då strömtillförseln bryts. I stationära och för all del även bärbara datorer är det hårdiskar som används för ändamålet medan det i t.ex. en digitalkamera ofta används minneskort av typen Flash. En BWC är, som tidigare diskuterats, känslig för komponenter som kräver mycket ström. Dessutom går hela idén med BWC:n ut på att den ska kunna användas utan att behöva göra sig påmind alltför mycket, dvs användaren ska inte känna att han går och bär på någon tung och otymplig utrustning eller behöva gå som på nålar för att inte riskera att utrustningen chockskadas. De här sakerna är rimmar dåligt med just en hårddisk, då den varken är särskilt strömsnål, fjäderlätt eller stötsäker. Trots detta är det ändå just vanliga hårddiskar som används i de BWC som finns ute idag. I de sitter hårddiskar som man kan hitta i vilken bärbar dator som helst, alltså en 2,5 tums disk. Den är ju visserligen något mindre än de 3,5 tums- enheter man är van vid i en stationär dator men den är fortfarande inte på något sätt försvinnande liten. Det finns dock alternativ där de problem som finns med en traditionell hårddisk kan undvikas. Den hetaste lösningen och mest intressanta lösningen just nu är IBM:s Microdrive. Det är en hårddisk i ett betydligt mindre format än vi är vana vid. Den mäter bara en tum diagonalt och väger blyga 16 gram (jämför en standardhårdisks halvkilo) men kan lagra 340 eller 170MB beroende på modell. Strömsnål är den också, den förbrukar ca 1 W vid intensiv användning vilket ska jämföras med en genomsnittlig hårddisks ungefärliga 8W. Då den inte används går den ner till ynka 0,65W i strömförbrukning. Disken är skapad så att den ska kunna användas som ett CompactFlash-kort och passar därmed i den utrustning som har sådana anslutningar, tex digitala kameror. Då krävs det att hårddisken klarar av rätt tuffa tag med andra ord eftersom den i de här fallen används som delvis flyttbart lagringsmedia. Än en gång kan BWC-tillverkarna dra nytta av andra branschers tekniker alltså, Microdriven klarar nämligen en stöt på 150G (2ms) då den är igång vilket får anses vara fullt tillräckligt för en BWC. Prestandan är god, dock något sämre än sina storebröders. Rotationshastigheten är 4500 rpm och söktiden ligger på 15 ms. Det får anses vara godkänt men kan bli bättre. Det som blir mest lidande just p.g.a. diskens lilla format är överföringshastigheten då skivorna i hårddisken har en mycket liten diameter. 5.1.5 Skärmen En stor skärm är bra. De flesta har den uppfattningen och nästan alla man frågar vill ha en större skärm till sin dator. Det är ju helt förståeligt då möjlighet ges att arbeta med en högre upplösning och därmed få plats med mer data på skärmen. När det gäller en BWC är det precis tvärt om när det gäller storleken. Skärmen ska vara så liten som möjligt, dels för att inte bli för tung och därmed besvärande att bära, och dels vara så diskret som det bara går. Hela idén går ut på att placera skärmen mycket nära användarens öga. Exempelvis uppfattas en 1.1 tums skärm sittande 3cm från ögat som en 15 tums skärm stående ca 60 cm från användaren. Mycket små skärmar som klarar av att visa mer åtta bitars färg (256 st) och dessutom är kapabla att göra det med en övertygande kvalitet och upplösning var för något år sedan sällsynta och i den mån de fanns dyra. Men utvecklingen går framåt och idag går det att hitta en 1.1” LCD-skärm med 640x480 punkters upplösning för en rimlig kostnad medan det om 23(54)
  • 24. ett år, enligt ledande tillverkare, ska gå att få tag på en skärm av samma storlek och typ men med en upplösning på 800x600. Det är även möjligt att få tag på ännu mindre skärmar, som är obetydligt större än en tangentbordsknapp. De baseras på en mikrodisplay som avger en bild vilken optiskt leds till det ställe på glaset som ligger i linje med användarens pupill. Med den här tekniken är det möjligt att flytta bilden i djupled dvs användaren kan själv bestämma ”hur långt han vill sitta från skärmen”. Än så länge finns bara varianter som klarar 8-bitars gråskala i 320x240 ute på marknaden men i labben finns det modeller som klarar fullfärg i 800x600 punkters upplösning och som inte har långt kvar innan även de släpps. 5.1.6 Mjukvaran i en BWC Det spelar ingen roll hur kraftfull hårdvara en dator är begåvad med om det inte finns en bra mjukvara som kan utnyttja den. Då en BWC ofta befinner sig i helt andra situationer och miljöer än vad en stationär dator gör ställs det lite andra krav och nya möjligheter skapas. Som grund för all mjukvara finns det, likt i en PC ett operativsystem. Vilket operativsystem som används är av mindre betydelse. Linux är ett populärt och utbrett sådant. Det har en del fördelar framför andra då det tex går att konfigurera i en mycket hög grad. Vilka program som ska användas är naturligtvis helt upp till användaren att bestämma. Givetvis kan man köra samma program som man är van vid att köra på sin PC men då förloras hela poängen med BWC. Tänkas kan att de”vanliga”programmen kompletteras med exempelvis röstigenkänning så man därmed kan minska behovet av en alfanumerisk inenhet. 5.1.7 Augmented Reality Genom de i stycket ovan beskrivna sätten går man miste om en stor del av de möjligheter som finns med en BWC. En teknik som tar tillvara på dem heter Augmented Reality (AR) som fritt översatt till svenska heter ”tillökad verklighet”. AR går alltså ut på att tillföra verkligheten något för att hjälpa och förenkla för användaren. Tekniken kan beskrivas så att ytterligare information läggs på objekten i verkligheten. För att det här ska fungera rent tekniskt krävs det naturligtvis att BWC:n är utrustad med en kamera. Användaren får därmed information både från datorn och omgivningen. Därmed missas inga detaljer från verkligheten (som i viritual reality) eller från datormiljön (som i real life). Man får det bästa av två världar helt enkelt. Det är just det här som gör en BWC riktigt intressant. För nog är det så, att det måste till något som är både fascinerande och användbart för att övertyga de tilltänkta användarna att sätta på sig en massa elektronik på kroppen och se ut som riktiga teknikmonster om ordvalet tillåts. AR är det. Vad kan man då använda AR till? Användningsområdena är många, några exempel kommer att ges nedan för att på så sätt försöka ge läsaren förståelse för möjligheterna med AR. 5.1.7.1 Fingerföljning Det här är en teknik som tagits fram för att bli av med pekdonet (tex musen) men som även ger en hel del andra fördelar. Fingerföljningen fungerar genom att BWC:ns kamera tar in fingrets rörelser, spårar fingret i bilden och kvantiserar rörelsen så den blir användbar i den aktuella applikationen. Tekniken finns redan idag, men än så länge krävs det att användaren har på sig en slags fingerborg i en stark färg så att datorn lättare ska kunna skilja ur vad som är fingerspets och inte i bilden. Detta kommer dock inte att var nödvändigt i framtiden då bättre datorkraft kommer att erbjudas. 24(54)
  • 25. 5.1.7.2 Ansiktsigenkänning Svårt för att komma ihåg namn på folk? Den här AR -applikationen hjälper dig med dåligt minne, eller andra personer som behöver namn och kanske även annan information om personer de möter i vardagen. Med ansiktsigenkänning installerad på en BWC räcker det att användaren tittar på en person och därmed startar programmet en sökning i en databas och ger dig omedelbart den information som är förknippad med personen du står framför. En sån här applikation har tagits fram av MIT och har visat sig fungera mycket väl. Den kan känna igen ett ansikte och matcha det i en databas om 8000 personer och plocka fram rätt information om personen med en imponerande precision. Dessutom är den tolerant med avseende på ljusskillnader och ansiktsbehåring. Någon ovanligt kraftfull processor krävs inte heller, ovanstående förfarande görs på mindre än en sekund på en 80486. 5.1.7.3 Fältarbetshjälp När en fackman, tag som exempel en skrivarreperatör, är ute på fältet och jobbar krävs det att han gör sitt jobb snabbt och rätt. När han är på platsen och skall utföra ett jobb måste han först försöka analysera problemet och komma fram till vad det är för fel på skrivaren. Kanske måste han ta skrivarens kryptiska felmeddelanden till hjälp. Sedan är det dags att åtgärda problemet. Då gäller det att veta var den felande komponenten sitter och demontera skrivaren på korrekt sätt för att allt ska gå så snabbt och smidigt som möjligt. För att så ska kunna bli fallet måste han eventuellt konsultera manualen till skrivaren i fråga och stämma av sitt arbete mot ritningen. Om denne reparatör skulle ha varit begåvad med en BWC och ett lämpligt AR-program skulle mycket tid ha kunna sparats. Han skulle med sin BWC kontaktat skrivaren, genom tex IR –kommunikation och därmed direkt fått fram vad som var problemet. Sedan skulle han fått steg-för-steg-instruktioner direkt på sin skärm om hur han kommer åt felet. Detta genom att BWC:n låser en enkel ritning, avstämd mot verkligheten (skrivaren), som pekar ut vilka komponenter som ska lossas och som uppdateras allt eftersom reparatören arbetar. AR är redan nu ute i verkliga arbetslivet. NASA använder tekniken för att underlätta reparation och underhåll på sina rymdfärjor. En tekniker kan nu, genom att han bär en BWC få hjälp av dels de inlagda programmen, som innehåller komponentinriktad information, samt en expertis som följer hans arbete och därmed kan hjälpa till i de ofta komplicerade situationerna. 5.1.8 Sammanfattande kommentarer BWC:n finns redan idag ute i handeln och därmed tillgänglig för gemene man. Försäljningen har dock inte riktigt kommit igång än och det är väl inte heller så konstigt. Få vet vad en BWC är och de som vet det skulle antagligen vilja ha lite större möjligheter än vad som bjuds idag. Utvecklingen är dock i full gång och möjligheterna blir bara större och större ju mer prestanda man kan bygga in i maskinerna. Bättre upplösning på skärmarna, mer processorkraft och en rad andra förfiningar ger möjlighet till realisering av tex de avancerade AR-program som faktiskt redan är färdigskrivna och väntar på att kunna användas fullt ut på fältet. För att en BWC ska kunna bli gångbar i sociala situationer krävs det att den krymps avsevärt sett till storleken. Användarna som skulle vilja gå omkring med dagens utrustning t.ex. en lördagkväll är antagligen lätträknade. Därmed behöver komponenterna bli mer osynliga och vissa, om inte alla, till och med "byggas in i kroppen". Dagens applikationer inom 25(54)
  • 26. medicintekniken kräver att komponenterna kan byggas in eller ha en mycket liten storlek. Denna teknik, som har gjort en del framsteg skulle kunna adopteras av BWC -utvecklarna som ju gärna lånar teknik från andra branscher för att nå sina mål på vägen i ett närmande av den mänsliga kroppen. Detta skulle kunna vara fullt möjligt och nämnas skall att bransherna BWC och medicinteknik redan idag har mycket gemensamt. 26(54)
  • 27. 5.2 Medicinteknik I föregående kapitel behandlade vi enbart datorer utanför kroppen. Vi skall här behandla nästa fas i cyborgevolutionen, då elektoniska hjälpmedel integreras i kroppen. Idag bygger medicintekniken mycket på att man bär med sig externa hjälpmedel i form av BWC. I detta kapitel skall vi behandla när några av dessa kombineras med hjälp av elektroniska implantat. För att fullända detta evolutionssteg måste man kunna gå ännu längre och helt integrera datorn i människan. Men detta kräver en utveckling inom mikrotekniken. Dagens cyborger är vid sidan av professor Warwic uteslutande funktionshindrade människor. För att dessa fullständigt skall kunna ta del av det övriga samhället krävs att deras hjälpmedel blir så små att de kan fullständigt integreras med kroppen. Människor som är födda med eller som senare har har fått funktionshinder som påverkar möjligheten att kommunicera och ta sig fram i samhället är särskilt berörda av utvecklingen av implantattekniken. Exempel på sådana grupper är döva, blinda eller människor som blivit invalidiserade och förlorat kroppsdelar p.g.a. sjukdom eller olyckor. Det finns olika idéer om implantat, en del går ut på att påverka kroppsfunktioner med mekanisk kraft. T.ex. små servomotorer i någon led, övervakade av en dator eller chip med inbyggda instruktioner. Det vi tänkte titta närmare på är just dessa samt de användningar av implantat som har till uppgift att stimulera nerver som kanske utsatts för skada eller annan negativ påverkan. 5.2.1 Kan man få blinda att se? Detta är en mycket intressant fråga som för inte länge sedan medförde svaret, självklart inte. Dock har det på senare tid visat sig att det kanske är möjligt i alla fall. I takt med att man möjliggjort konstruktion av allt mindre elektriska kretsar, har man kommit på tanken att det skulle gå att stimulera näthinnan och syncentrum på elektronisk väg. Den idé som kanske ligger närmast idag, är att man med hjälp av något slags glasögon, fungerande som videokamera, skulle kunna få en bra bild. I systemet ingår en signalprocessor som bärs tillsammans med ett batteri i ett bälte. Tekniken är i många delar inte så avancerad, utan finns redan idag ute på marknaden. En stor del av alla synskador beror på att en skada skett någonstans på synnerven, mellan hjärnans syncentrum (syncortex) och näthinnan i ögat. Idén är därför att genom ovannämnda glasögon och signalprocessor, ge ett substitut till den verkliga bilden genom ett implantat på syncortex. Det går till så att den digitala signalen från kameran i processorn görs om till en nervsignal som implantatet kan bearbeta. Implantatet består av ett litet chip med elektroder på. Elektroderna ska fungera som en konstgjord näthinna, där de skall ersätta de stavar och tappar som i det riktiga ögat fungerar som ljusreceptorer. Med tanke på att näthinnan har ca 200*106 tappar och stavar, så kan man kanske tro att det vore svårt att få plats med så många elektroder på ett chip. Faktum är att det är svårt, och på de försök som gjorts på djur har chip med 10x10 elektroder använts. Det har dock visat sig att ett sådant chip skulle kunna räcka för en, inte perfekt men duglig syn. I framtiden hoppas man kunna få plats med fler elektroder, kanske ända upp till 40x40 st, bilden skulle då givetvis förbättras. Ovannämnda metod handlar om att implantera chipet direkt i syncentrum. En annan metod är att sätta chipet direkt på näthinnan som ju ligger i andra änden av synnerven, från syncortex sett. Detta skulle kunna fungera i de fall där synnedsättningen eller blindheten beror på en skada just i näthinnan. Problemet med implantat på näthinnan är att den är känsligare än syncortex. Dessutom skulle chipet utsättas för stora påfrestningar när ögat rör 27(54)
  • 28. sig. Detta skulle kunna leda till skada, både på implantat och näthinna. En annan nackdel är att det är svårt att återge en värdefull bild med hjälp av chipet. Elektroderna skulle ge upphov till en punktmatris av den bild som når näthinnan. Bilden skulle se ut som det den avbildade. När signalen sedan skulle skickas vidare till de olika syncentra som behandlar nervsignalerna skulle en felaktig bild uppstå. Detta p.g.a. att punktmatrisen som bildas på en frisk näthinna inte liknar den bild som elektroderna skulle avge. För att förenkla det hela kan man säga att bokstaven A med hjälp av implantatet skulle ge en punktmatris som såg ut som ett A. På näthinnan bildas i verkligheten dock mycket mer komplexa mönster som tolkas i på olika ställen i hjärnan. Om man använder syncortex som bas för chipet så undviks dessa problem, eftersom signalprocessorn i den varianten kodar om signalen så att hjärnan begriper. Fördelen med ett smart chip på näthinnan som direkt när det utsattes för ljus, skulle avge en för hjärnan tolkningsbar signal vore dock stor. Man skulle då kunna angripa problemet utan att behöva operera genom skallbenet. Så långt har vi alltså två olika metoder för att kunna erhålla konstgjord syn. En metod där implantatet görs på syncortex och den andra, som inriktar sig på näthinnan. Vi har också utrönt att den förra metoden i dagsläget ligger närmast en lösning. 5.2.1.1 Vad behövs för att generera en duglig bild? Skall man då se till tekniken, se på hur långt man nått inom de detaljer som skulle behövas för att kunna skapa syn med ett implantat på syncortex, så får man titta på detaljerna var för sig. Först och främst vill man ha en kamera monterad på ett par glasögon. Sådana finns redan idag på marknaden och de måste då uppfylla de krav på skärpa och vikt som krävs. Man räknar med att glasögonen behöver en kapacitet att kunna överföra en bild med 32x32 bildpunkter. Den digitala signalen går sedan vidare till en signalprocessor. Signalen skall nu göras om för att passa de avancerade nervsignaler som implantatet kräver för att kunna stimulera syncortex på rätt sätt. Det svåra här är att ha samma strömpuls som nervsignalerna. Mellan olika individer kan det skilja på 100-200 mikrosekunder samt finnas en frekvensskillnad på 10-250Hz i pulserna. Tekniken för att utjämna sådana skillnader finns dock redan i dagens signalprocessorer. Man tror även att alla de viktiga saker man kan uppfatta genom synen, kontraster, former och liknande skall kunna tas till vara på den bild som kameran ger. Från processorn skickas sedan signalen vidare till chipet och det är i denna fas svårigheterna kommer. I de tester som gjorts på djur har man använt sig av en fast koppling genom huden, d.v.s. med små elkablar. Detta anses dock inte vara någon hållbar lösning, då infektioner lätt skulle kunna uppstå. Betänker man sedan att en sådan kontakt i hjärnan skall sitta där i flera decennier, inser man att andra lösningar behövs. Den främsta iden är att med hjälp av spolar, en på insidan och en på utsidan av skallbenet skapa kontakt. Genom att utnyttja induktion så inducerar man en ström i den inre spolen genom att skicka en ström i den yttre. Det sista som behövs för att chipet skall fungera är en strömkälla. Detta ordnas via överföring med radiosignaler. En svårighet med en sådan överföring är att signalen måste ligga inom ett väldigt precist område, annars riskerar man störningar från andra nervsignaler. Man tror sig dock kunna lösa sådana problem i framtiden. Ser man på själva chipets konstruktion och beskaffenhet, så har vi framförallt två olika saker som påverkar dess egenskaper. Framförallt måste man hitta ett material som kroppen kan acceptera. De chips som finns idag på marknaden, består till stor del av platina eller irridium. Det material man dock tror mest på med hänsyn tagna till kroppens immunsystem är kisel. Den andra detaljen som är avgörande är hur små elektronikkretsar man kan göra. Ju 28(54)
  • 29. fler elektroder man kan få plats med på ett chip desto bättre möjligheter att åstadkomma en bra syn. Elektroderna skall var ungefär 1,5mm på höjden och ha ett inbördes avstånd på ungefär 400-500 mikrometer för att verka optimalt. 5.2.1.2 Nackdelar När det gäller synersättande produkter som kanske skulle kunna hjälpa människor till ett drägligare liv bortser man ibland från att behovet inte är så stort som man skulle kunna tro. Det har visat sig att många synskadade/blinda har lärt sig leva med sina handikapp. De är helt enkelt tryggare, hur konstigt det än låter, som de har det idag. Detta har kommit fram i undersökningar. Sådana ”efterfrågansproblem” tillsammans med det faktum att tekniken är svårutvecklad gör att många frågetecken återstår. Ett av de allvarligaste problemen är naturligtvis hur man ska lyckas få kroppen att acceptera implantatet, med tanke på föreliggande infektionsrisk. När kan vi då räkna med att den första användningen av implantat för att förbättra eller återskapa synen hos en människa? Svaret på denna fråga är, trots de optimistiska upptäckter som gjorts, att det kan dröja många år ännu. Forskare pratar om 10-20 år, men tekniken framskrider ju snabbt och det skulle inte vara helt otroligt att vi inom kortare tid än så, kan se resultat av forskningen. 5.2.1.3 För syns skull... Det finns även en annan tillämpning inom området synteknik som har utvecklats de senaste åren och som kommit betydligt längre än försöken med artificiell syn. Det är en uppfinning som bygger på forskning ända tillbaka till 50-talet. Det är att kunna ersätta ett förlorat öga med en smart protes som skall ha samma rörelser som ett riktigt öga. De experiment som legat tillgrunds bygger på att patienten har ett friskt öga kvar. Genom att låta sensorer bevaka det friska ögat har man försökt att få det ögat till att styra protesen i den andra ögonhålan med sina rörelser. Den forskning man hållit på med sedan flera årtionden handlar och som jag nämnde ovan har fokuserat just på det friska ögats rörelse, då framförallt på vad som påverkar blinkningar. Det man kommit fram till är att genom placering av fotoreflektorer strax under det friska ögat så kan man få ut en styrsignal till protesen. Signalen är digital och reflektorn fungerar som en switch. Så länge ögat inte blinkar har utsignalen det logiska värdet 0. Vid en blinkning ändras värdet till 1 samt erhåller spänningen 5V, det andra ögat med protesen blinkar då också. Reflektorerna fastställer dessutom ögats läge, med centrumpunkten rakt fram. Protesen måste ju få plats inuti ögonhålan, därför krävs minimala mått på de delar som ingår. En av dessa delar är en s.k. Pikoprocessor, en programmerbar minikontroll som trots sin relativa litenhet, har flera viktiga funktioner. Bl.a. en realtidsklocka och räknarfunktion. Denna tar emot signalen från reflektorerna vid ögat och omvandlar dessa indata till utdata som anger ögats position på ett för servomotorerna begripligt sätt. Servomotorerna som också är extremt små, väger ca 3,5g. Med drivspänningen 5V kan man sätta motorn i arbete och justera protesen i rätt läge. Det svåraste arbetet ligger sedan i att kalibrera systemet så att rörelserna ter sig naturliga. Detta görs genom att simulera ett riktigt öga i en dator. Kalibreringen lagras sedan i Pikokontrollerna. Denna användning av tekniken att göra elektroniska implantat kanske inte verkar lika viktig som att kunna åstadkomma artificiell syn, men troligen kan systemet komma till glädje för de som mist ett öga av någon anledning. 29(54)
  • 30. 5.2.2 Smarta knän Ett område som man kanske inte tänker på så mycket idag, fast det betyder mycket för otroligt många människor, är benproteser. Detta handikapp påverkar kanske inte lika mycket som en defekt på något av sinnena, men har ändå stor betydelse för livskvaliteten. Liksom på synområdet finns snart hjälp att tillgå även här. Till skillnad från implantat med avsikten att förbättra synen, så möts forskningen om smarta benproteser av lite andra problem. De måste ta hänsyn till krafter och moment tillsammans med nervsignalerna. En typ av protes man inriktat sig på är den som används när en patient förlorat benet ovanför knät. Man vill kunna behandla data om påfrestningar på benet och med dessa kunna ändra protesens egenskaper. Sensorer används för att mäta de invärden man behöver. Antalet sensorer som behövs är fler än de invärden man vill mäta. De värden man pratar om är nervsignalerna från de kvarvarande musklerna, knäts föregående vinkel samt trycket under ”foten”. Dessa indata bearbetas i en mikroprocessor för att ge knät instruktioner om hur det skall agera. Mikroprocesorn kan bäras i ett bälte med strömkälla, men också inbyggd tillsammans med batteriet i själva protesen vilket är bekvämare för patienten. För att protesen skall kunna verka stabilt så måste man på något sätt simulera motstånd i knäleden. Till detta ändamål använder man sig av en magnetbroms i kombination med en mekanisk broms. Den drivande kraften i knät sköts av en servomotor som böjer leden i knät på ett naturligt sätt. Motorn styrs dels av signaler från signalprocessorn, dels av bromsarna som sätter dess rörelsebegränsning. De signaler som tas upp från muskelnerverna och som utvärderas i signalprocessorn, styr nu vilken vinkel knät får. Detta genom att ledens moment sätts till värdet 0-50 Nm, beroende på vilken vinkel man vill ha. 0 Nm ger ett rakt ben och 50Nm dess maximala vinkel vid knät. Vilken vinkel som blir aktuell ges alltså av de nervsignaler som kommer från muskelnerverna. I processorn ges alla utvärden av en algoritm som klassificerar alla indata till olika rörelsemönster. T.ex. finns inlagt i dess minne olika ”standardrörelser” som den känner igen och direkt applicerar som en given inställning på knäts bromsfunktioner. Algoritmen i mikroprocessorn är protesens svaga punkt, man har försökt att optimera den genom att förfina alla steg i en rörelse. Man vet dock inte säkert om man nått en optimal algoritm utan att göra försök med patienter. Sådana har gjorts med ganska gott resultat, men man tror alltså att ytterligare försök behövs. När man ser på framtiden för en sådan här produkt så ligger den mycket närmre än t.ex. artificiell syn. Detta mest med tanke på att det krävs mycket mer av säkerhet när man gör experiment i trakten av hjärnan. En benprotes är lättare att göra tester på, då inga operationer av den dignitet som ett kirurgiskt ingrepp på hjärnan behövs. Målgruppen till protesen har också visat sig vara mera positiva till tester än synskadade. Tekniskt sett är man långt framme och kan använda sig av teknik som existerar i nuläget. 5.2.3 Hörselimplantat På samma sätt som man försökt skapa artificiell syn, så har man länge försökt att åstadkomma liknande framsteg på hörselområdet. Faktum är att principerna är ganska lika, men man har kommit betydligt längre med att återskapa hörseln för döva och gravt hörselskadade. En av orsakerna till detta är säkert att man hållit på längre med att utveckla externa hjälpmedel såsom hörselapparater och liknande. Skall man göra en jämförelse med synområdet kan man t.ex. ta digitalkameran som är en av dess externa delar och jämföra med en vanlig mikrofon. Den sistnämnda har funnits avsevärt mycket längre. Annars är som 30(54)
  • 31. sagt principerna ganska lika. Näthinnans motsvarighet i örat är hörselsnäckan. Den tar liksom näthinnan in en analog signal och omvandlar till en nervsignal. Skador på snäckan uppkommer genom olika orsaker. En kan var infektioner då man behandlas med antibiotika, en annan höga ljudvolymer. Gemensamt för skadorna är att de små hårceller som sitter på snäckans yta tillbakabildas och ibland försvinner. Varje hårcell har till funktion att kunna böja sig på olika sätt och på så vis omvandla analog signal genom luftpartikelsvängning, till en nervsignal. Det är lite grovt uttryckt, men ungefär så går det till. Skadan kan variera från total dövhet till hörselbegränsningar inom ett speciellt ljudområde. Med implantatet vill man, liksom på näthinnan, med hjälp av elektroder återskapa en konstgjord snäcka. Tilläggas skall dock att implantat bara fungerar när skadan är på snäckan, har den uppstått längre in i hjärnan så måste man ta till annan teknik liknande den på syncentrum. En snabb övergång av systemet ger oss att de externa delarna i konstruktionen består av en mikrofon och ett speciellt headset. Man tar till vara på både andras tal och sitt eget. Dessa analoga signaler skickas till en talprocessor som inte är mycket större än ett kassettband. Denna tillsammans med ett batteri bärs antingen fäst vid ett plagg eller i ett bälte. Sättet att föra in data till implantatet är genom en magnet som sitter bakom örat. En liknande magnet sitter innanför huden vilket gör att de båda sitter på plats. Via en radiolänk mellan de båda förs sedan data och ström över till implantatet, som i sin tur stimulerar nerverna i snäckan. 5.2.3.1 Tekniken finns Skall man se på utvecklingen av tekniken runt hörsnäcks-implantat kan vi följa utvecklingen mer än tjugo år tillbaka. Då använde man sig av en enda elektrod i implantatet. Ljudet blev då självklart inte det bästa, men det var svårt när man inte hade den datorkraft vi har idag. Varför behövs då datorkraft till att skapa ljudet? Det var så att när bruket av flera elektroder på ett chip började, så drabbades man av problem. De bestod i att en elektrod kunde stimulera nerverna som låg omkring målnerven. För att undkomma detta problem har man tagit datorerna till hjälp. Man har kommit på att varje människa tar åt sig ljud lite olika. Detta kan liknas vid det vi nämnde synavsnittet om att olika individer har olika nervsignaler för samma upplevelse. För att kompensera detta använder man sig av den ovan nämnda talprocessorn. Algoritmen för att omvandla den analoga signalen är samma för alla patienter, men man ställer in vissa parametrar olika. Detta kallas för”mapping”och varje patients inställning för en map”. Parametrarna provas fram genom olika tester tills de blir dugliga. Till skillnad från artificiell syn, så spelar inte själva implantatet så stor roll här, i den mening att ett chip med rätt antal elektroder inte skulle finnas på marknaden. Det finns i nuläget, och antalet elektroder är färre än på ett ”synchips” Man behöver inte mer än 4-6 kanaler för att få en fungerande hörsel. Istället är det samspelet mellan elektroderna som är viktigt. Det som istället utvecklats enormt på senare tid är de processorer som gör att elektroderna kan verka på ett effektivt sätt. Den processor som visat sig fungera bäst har jobbat med hörselsnäckans eget ljudspektrum som parametrar, d.v.s. inte gjort översättningen till strömpulser alltför krånglig. Liksom problemen med hur man skall överföra information till implantatet när det gällde synimplantat, så har man här liknande problem. Skall man välja en fast koppling genom huden eller någon annan variant. Problemet har diskuterats i tidigare stycken och slutsatsen är även här, att en fast koppling är mer riskfylld ur infektionssynpunkt. Man tror mer på överföring med induktion eller radiolänk. 31(54)
  • 32. 5.2.3.2 Nackdelar Trots att tekniken går framåt snabbt, så tror forskare ändå bara att man kommer kunna uppnå en duglig hörsel. Med det menar man att patienten kan uppfatta tal men får svårt att höra vissa andra ljud, alltså ingen riktigt bra hörsel. Övriga problem gäller kroppens reaktion på implantatet, kanske kan infektioner uppstå. Det tredje frågetecknet gäller tekniken. Håller den i flera tiotals år? Trots de frågetecken som framgick under nackdelar, så ser det betydlig ljusare ut för hörselimplantat än för synimplantat. Man har helt enkelt kommit längre och redan gjort massor av försök på människor med lyckat utfall. Detta har i sin tur lett till att man i dagsläget har flera produkter ute på marknaden som bygger på implantat mer eller mindre i kombination med hörapparater. Utvecklingen av mikrotekniken tyder på att vi kommer att kunna ge implantaten ännu bättre funktioner. Detta skall vi behandla i nästa kapitel. 5.2.4 Sociala effekter Utvecklingen av implantat tekniken kommer att förändra vår syn på handikappade. Vem som helst kan vara född blind eller utan ett ben eller ha ett articifiellt hjärta. Ingen kommer längre behöva sjukpensionera sig eller leva sitt liv som krympling. Men är man handikappad om man inte klarar av den ökande informations stressen och kraven på utbildning. Skall rika föräldrar kunna underlätta sina barns studier genom att investera i lite extra minne och processorkraft? Men när är det rätt att göra ett implantat? Att ge ett ben eller en armprotes till någon som råkat ut för en svår bilolycka är en självklarhet. Men skall vi ge hörselförmågan tillbaka till de döva? Många döva hävdar att om man ger hörsel implantat till spädbarn som är födda döva så kommer det att för all tid vara hemlösa, bosatta i en gränszon, med det ena benet i de dövas värld och med det andra i de hörandes. Är det då rätt att hörande föräldrar låter operera in implantat i sina döva barn och därmed gör dem hemlösa? Förutom att döva med implantat kommer att ha svårigheter att identifiera sig med de döva kommer de aldrig riktigt att kunna ta plats i de hörandes värld. De kommer känna sig utanför dövsamhället och underlägsna de hörande. Vissa döva menar att genom att samhället systematiskt genomför cochleära implantat ses döva som en handikappad och mindre värd grupp människor som man skall passa in i de hörandes norm utan att ta hänsyn till de själva. I de fall då man genomfört operationer med cochleära implantat på människor som en gång varit hörande och sedan blivit döva har resultatet varit mycket lyckat och människor som förr skulle vara dömda till isolering från sin familj och sina vänner har fått möjligheten att kunna kommunicera igen. Ett argument som ofta väcks mot cochleära implantat är att det är en väldigt kostsam och resurskrävande operation som kräver en omfattande rehabilitiering. Men eftersom en person som har genomgått en operation har stora möjligheter till kommat in på arbetsmarknaden. Slutsatsen blir att samhället kommer att vinna på att genomföra cochleära implantat, liksom vi skulle vinna på fullt utvecklade synimplantat. För att nå bästa resultat måste dock biotekniken utvecklas längre och implantaten bli mindre. 32(54)
  • 33. 5.3 Mikroteknik och nanoteknik Miniatyrisering är ett nyckelord både när det gäller BWC och implantat, utan den förminskning av datorer och processorer som skett de senaste tjugo åren vore det knappast någon som skulle föreställa sig ett mikrochip inopererat i kroppen! Här nedan ska vi försöka förklara begreppen mikroteknik och nanoteknik på ett allmänt plan samt ge exempel på vilka användningsområden som finns. De två fälten mikro- och nanoteknik är givetvis överlappande. Eftersom det skiljer 1000 gånger i storlek på en nanometer och en mikrometer är det svårt att veta inom vilket område man ska placera det som hamnar mitt emellan. Allmänt kan man dock uttrycka det som att mikroteknik handlar om förminskning av tillgänglig teknik, man utgår från en normalstor applikation och försöker göra den så liten som möjligt. Nanotekniken arbetar istället från andra hållet, där manipulerar man enskilda atomer för att försöka bygga upp något användbart. Inte helt oväntat så är det mikrotekniken som är mest utvecklad idag med massproduktion i full gång medan nanoteknologi än så länge endast existerar i laboratorier men lovar mycket inför framtiden. 5.3.1 Mikroteknik Ett hårstrå på ditt huvud är mellan 50 och 100 mikrometer brett, en rökpartikel är ca 4 mikrometer i diameter. Forskare tillverkar idag delar i mikrochip som är mindre än så. Men miniatyrisering är inget nytt fenomen, det har pågått länge och inom många områden. Armbandsur är kanske den viktigaste förminskningen som vi alla nu tar för given. I detta fall har förminskningen dock avstannat för länge sen, det finns inte längre behov av klockor som är mindre, man måste ju fortfarande kunna läsa av urtavlan! Redan 1929 tillverkades den minsta handgjorda mekaniska klockan, den var 14 * 4,8 * 3,4 millimeter och skapades av Jaeger-Le Coultre. Den tunnaste klockan som någonsin tillverkats är bara 0.98 millimeter tjock, den gjordes 1981 och har ner till 10 mikrometer stora delar. Efter att armbandsur slutade vara en drivkraft för förminskning har andra saker tagit över den rollen, i vår tid tänker vi förstås främst på datorer men även t.ex. walkmans och mobiltelefoner har haft stor del i utvecklingen. Nu under de senaste åren har fokus i stor grad flyttats från storlek till rörlighet, det är inte längre nog med riktigt små mikrochip utan nu utvecklas helt nya saker. Nämligen vad som kallas MEMS, eller Microelectromechanical systems. MEMS kan enklast beskrivas som ett microchip med rörliga delar, inte med enbart processorkraft utan också med möjlighet att känna av och att påverka sin omgivning. Det är dessa mikroelektromekaniska system som är mest intressant i detta arbetet, visserligen så är små mikroprocessorer användbara som implantat och i wearables men det riktigt intressanta sker inte förrän implantaten kan samverka och interagera med kroppen helt autonomt. 5.3.1.1 Användningsområden Till skillnad från nanoteknikerna som är mer fokuserade på framtiden, ägnar sig många forskare åt mer realistiska och tillämpbara maskiner. MEMS (Micro electromechanical systems) bygger på en liknande teknik som först användes av mikrochipindustrin. I själva verket är mikroteknik är minst lika revolutionerande som nanotekniken kan komma att bli eftersom nästan all modern teknik står på dess grund. Här nedan ger vi några exempel på hur mikroteknikapplikationer används och kommer att användas i framtiden. Redan idag byggs motorer i storlek mindre än 0,7 mm som kan driva en mikrobil 5 cm per sekund. Denna teknik skulle kunna revolutionera medicinindustrin t ex genom att 33(54)
  • 34. möjliggöra tillverkning av mikroinstrument som kan färdas genom blodkärlen drivna av en mikromaskin. En annan tillämpning för sjukvården är analys av kemiska preparat. Som kan göras genom att man tillverkar ett labratoriekit, kapabelt till fullskalig medicinsk diagnos, som inte är större än ett chip. Detta ger fördelar som mobilitet, bland andra framtida användningsområden nämns bland annat snabb identifikation av brottsmisstänkta, omedelbar diagnos av smittsamma sjukdomar och kategorisering av utrotningshotade arter på plats i regnskogen. Liknande chip skulle kunna användas i kroppsintegrerade självreglerande system som genom att känna av insulinhalt, blodsocker, hormonförändringar eller andra vitala ämnen och påverka dem till en stabil kemisk jämnvikt, samt för att övervaka astronauter och hålla deras kroppsfunktioner i balans. Tillämpningar i den vanliga industrin skulle kunna vara att gjuta in små tryckkänsliga mikrosensorer i byggstålet som avger signaler vid en eventuell jordbävning. Eller applicerade utanpå flygplansvingar automatiskt kunna ställa in rodren efter de aktuella vindförhållandena. En militär tillämpning skulle kunna vara att bestycka soldater med mikrosensorer för gas och fientlig rörelse insydda i kläderna. Dessa kroppsnära sensorer burna av varje soldat skulle kunna användas för att skapa ett enormt underrättelseunderlag och förändra dagens synsätt på spaning. Sensorerna skulle på så sätt också kunna användas för att automatiskt avkänna stora terrängområden och automatavfyra raketartelleri eller långdistans robotar. Detta kommer göra det oerhört kostsamt att anfalla och även om militären omarbetar sin taktiska doktrin så kommer krig i framtiden vara så oerhört kostsamt att ingen någonsin ens kommer på tanken att försöka genomföra ett anfall. Sonder uppbyggda av mikromaskiner skulle kunna ge kirurgerna möjlighet att genomföra komplicerade ingrepp med mikrometer precision. Dessa operationer skulle kunna förändra vårt synsätt på kirurgi. I stället för att ligga sjuk under lång tid efter en operation kommer man att kunna lämna sjukhuset samma dag som operationen genomfördes. En effekt av detta är att köerna till operation kommer att minskas och fler människor med t ex elakartade cancertumörer kommer att kunna få behandling i tid. Redan idag används MEMS inom flera olika branscher och en större spridning är att vänta i takt med att priserna sjunker. Ett exempel på vad som redan idag har tillverkats, och används, är pacemakers som anpassar sig efter kroppens ansträngningsnivå. Genom en accelerometer som känner av minsta rörelse justeras hjärtrytmen blixtsnabbt upp eller ner. Många liknande chip som stimulerar nerver när de känner tryck eller utsätts för hög värme kan i framtiden ge stor hjälp till personer med skadade känselorgan. Man har också planer på att använda MEMS som ventiler eller pumpar i mänskliga blodkärl. Eftersom man kan göra rörliga mekaniska delar så små går det alldeles utmärkt att operera in dem även i lite mindre blodkärl. Airbag sensorer, det vill säga de sensorer som känner av en krock och utlöser bilens krockkudde, har också förbättrats genom MEMS. Tidigare användes system med metallklot eller liknande som kände av plötsliga hastighetsförändringar och kraftiga stötar, fem sådana behövdes för att skydda mot krockar från alla riktningar. Numera bygger man sensorerna på ett enda kiselchip, med delar i mikrometerstorlek. Genom att förändra tillverkningen med MEMS teknik har man pressat priset på sensorerna till en sjundedel av det ursprungliga. Detta exempel visar att just lägre kostnader är en viktig drivkraft för utvecklingen av MEMS liksom ofta är fallet inom all industriell utveckling. För att illustrera mikrotteknikens möjligheter och visa att MEMS är en realitet idag ger vi här ytterligare ett exempel på hur mikroelektromekaniska system förändrat beprövad teknik. Nämligen en ny sorts digital filmprojektor som Texas Instruments i Dallas har utvecklat. 34(54)
  • 35. Deras projektor är uppbyggd av 1,2 miljoner mikrospeglar monterade på ett enda mikrochip. Varje spegel är individuellt upphängd på ett gångjärn och dess vinkel kontrolleras av en dator. Principen för projektorn kan jämföras med det sätt som publiken på en idrottsarena kan framställa bilder genom att hålla upp färgade skyltar. Ljus som fokuserats av en lins skickas genom en roterande genomskinlig skiva som delar upp ljuset i snabbt växlande pulser av rött, grönt och blått ljus. Pulserna skickas mot spegelchipet som reflekterar ljuset beroende av signalerna från styrdatorn och reflektionen leds genom ännu en lins till duken där den projicerade bilden byggs upp av 1,2 miljoner punkter i olika färg. Med hjälp av elektriska attraktionskrafter kan man skifta speglarnas position upp till 10 000 gånger per sekund, vilket medför att flimmer försvinner, bilden blir skarpare och man får mer äkta färger än med vanlig projektorutrustning. Den här nya projektortekniken kallas DLP, Digital Light Processor och är i pincip färdigutvecklad. Under sommaren 1999 demonstrerades en biografprojektor byggd med DLP teknik med Star Wars - Episode I som premiärfilm. Som kuriosa kan nämnas att hela filmen krävde 360 gigabyte lagringsutrymme! Det finns många fler användningsområden av MEMS idag, till exempel används mikromaskinerna i bläckstråleskrivare och till läshuvudet i hårddiskar. Vi går inte in närmare på dessa tillämpningarna här men vi ser tydligt att potentialen hos MEMS är väldigt stor. 5.3.1.2 Verktygen Tillverkningen av mikrochip och komponenter i mikrometerstorlek har sedan länge gjorts med litografi. Det går förenklat till på så sätt att man med hjälp av en mycket koncentrerad ljusstråle skär genom flera lager kisel, det är det vanligaste materialet, och etsar ut ett mönster på kiselskivan. Nogrannheten och hur små delar man kan tillverka begränsas av tjockleken på strålen och hur precist man kan flytta den över skivan. Läget idag är att tekniken måste förbättras radikalt, strålens våglängd är helt enkelt för lång. Man diskuterar många ersättningstekniker, bland annat att använda ultraviolett ljus, röntgenstrålar eller en elektronström för att få bättre precision, men ingen av de nya teknikerna har ännu visat sig kapabel att ersätta dagens optiska litografi. 5.3.1.3 Svårigheter I dag har man kommit till ett stadie där mikroteknologi börjar bli billigare och mer allmänt tillgänglig, det medför att nya användningsområden dyker upp i snabb följd, behovet anpassas efter tillgängligheten. MEMS har dock inte kunnat nå de låga kostnaderna än, tvärtom så är utvecklingspriset för en enhet högt. Anledningen till det höga priset är flera, dels så har all utveckling hitintills varit tillämpningsspecifik, man har bara byggt ett chip för ett speciellt användningsområde och dels tar testningen av systemen lång tid och kostar mycket pengar. Den största svårigheten har ändå varit paketeringen av de avancerade chipen. För att kunna utnyttja dem utanför labbet i tuffare miljöer som t.ex. inuti människokroppen, måste man skydda de känsliga delarna mot skada samtidigt som huvudsyftet med MEMS bibehålls, chipet måste kunna påverkas av och påverka omgivningen genom sitt skyddande hölje. Det saknas inte anledningar för industri och forskare att ta i tu med problemen, 75% eller mer av kostnaden för ett MEMS system kommer från paketering och testning. 5.3.1.4 Visioner MEMS är ett begrepp som nu har funnits ett tag och visionärer har god grund för sina förutsägelser, dessutom så ser man nya tillämpningar som ligger nära i tiden och inte långt in i framtiden så som är fallet inom nanotekniken. Bland de mer användbara visionerna finns något som kanske egentligen inte platsar som vision, det finns nämligen redan utvecklat. Jag 35(54)
  • 36. talar om företeelsen som kallas "Lab-on-a-chip", alltså ett laboratoriums funktion inpackat på ett enda mikrochip. Vad som redan har utvecklats är ett chip av glas och kisel för DNA analys där alla nödvändiga funktioner som mätning, blandning av DNA med reagenter, en tempererad reaktionskammare och separation av molekyler finns inbyggt. Det enda som behöver tillföras chipet utifrån är ljus och lufttryck samt kontrollsignaler från en dator. Chipet är utvecklat av ett team ingenjörer och gen-forskare på University of Michigan i USA som tror att deras chip och varianter av det helt kan ersätta den gamla lab analysen. Om bara MEMS teknologin går ner i pris så finns en stor mängd tillämpningar redo att börja byggas i stor skala. Användningar som implantat i kroppen kommer förhoppningsvis att vara möjliga inom en inte alltför avlägsen framtid. Eftersom MEMS är en ny men ändå etablerad teknik som knappast kommer att överges än på ett tag och ovanstående produkter bara ligger några få år fram i tiden så får vi nog alla snart ett nytt ord i vår vokabulär, nämligen MicroElectroMechanical Systems, eller kort och gott MEMS. 36(54)
  • 37. 5.3.2 Nanoteknik Nanoteknik är ordet vi använder för att beskriva tillverkning och tillämpningar av objekt på atomär nivå. Internationellt sett är området som innefattas i begreppet nanoteknik mycket löst definierat. Enligt en undersökning där 22 experter från olika områden fick definiera vilka områden de såg som nanoteknik, var det svar som de flesta gav, nano- och kvantelektronik. Men även molekylär nanoteknologi, "protein engineering" och ytterligare flera områden förekom bland svaren. Detta arbete gör inga anspåk på att ge en helttäckande bild av nanotekniken utan begränsar sig i stort till nanoelektronik. Det är i princip omöjligt för den mänskliga hjärnan att greppa vilka storlekar nanotekniken handlar om. Alla jämförelser med kluvna hårstrån och liknande är meningslösa, de representerar alldeles för stora mått för att relatera till nanotekniken eller ens till mikrotekniken. En nanometer är 0,000000001 meter, en miljondels millimeter. Som jämförelse kan nämnas att en däggdjurscell är c:a 25 mikrometer i diameter och bakterieceller är 1 till 3 mikrometer stora. Det är först när vi jämför med enskilda atomer vi hittar någonting som är mindre än en nanometer. 5.3.2.1 Ett samhällsperspektiv För den rationelle kanske nanotekniken verkar mer knyten till Science Fiction än en verklig vetenskap med riktiga tillämpningar. Men även om det väcker mycket skepsis så finns det inget i fysikens lagar som egentligen talar emot nanometerstora maskiner och nanotekniken verkar alldeles för lovande för att helt förkastas. Hur små kan vi göra maskiner? Svaret är teoretisk sett hur små som helst! En maskin som bara är några atomer i diameter är inte otänkbart. Utopister tilldelar gärna dessa visonära robotar extraordinära egenskaper. Nanorobotarna ska en dag kunna ta molekyler från sin omgivning, föröka sig och reproduceras. Detta skulle kunna skapa ett obegränsat antal nanomaskiner som skulle agera som en oändlig armé av verktyg för att påverka atomer. Likt bakterier eller virus kan dess maskiner föröka sig och förändra sin omgivning. Tillämpningar för dessa är t ex att förgöra smittsamma mikrober, att döda tumörceller en efter en eller att patrullera blodomloppet och ta bort åderförkalkning. Några förespråkare hävdar att maskinerna skulle kunna reparera skadade celler och vända åldrandeprocessen vilket skulle ge oss evigt liv. Redan idag fryser människor in sina kroppar efter döden för att sedan när tekniken är tillgänglig låta nanomaskiner återuppliva dem. Vidare skulle andra tillämpningar kunna vara att söka upp och oskadliggöra farliga ämnen i vår miljö, förhindra svältkatastrofer genom att odla billig och näringsrik mat, konstruera andra typer av maskiner från hjälpraketer till mikrochip, eller kanske bygga superdatorer i atomstorlek. Alla tillämpningar av nanorobotar är dock inte av godo, militären har alltid varit snabb att se möjligheter i nya tekniker. Vad en armé av nanomaskiner skulle kunna göra med en potentiell fiende får atombomben över Hiroshima att blekna. I en framtidsutopi med nanotekniken fullt utvecklad kommer vi att besitta i det närmaste gudomliga krafter. Det som alltid har plågat människan: svält, farsoter, fruktansvärda oväder och klimat förhållanden kommer vi ha botemedel mot. Vi skulle få bukt med överbefolkningen genom att kunna befolka andra planeter efter att ha förändrat deras klimat så att det passar oss jordbor. Det enda vi egentligen inte skulle kunna göra med nanoteknik är att skydda oss från oss själva. En enda felkonstruerad destruktiv självförökande 37(54)
  • 38. nanomaskin skulle kunna slå ut en hela planeten om den kom utanför vår kontroll eller i handen på en terrorist. 5.3.2.2 Framgångar Forskare kan numera framställa saker genom att flytta enskilda atomer. Till exempel så lyckades forskare på IBM i Kalifornien redan 1989 flytta runt 35 xenon atomer på en nickelkristall så att de bildade bokstäverna IBM med en längd av 1,27 nanometer. Ett annat forskarlag från samma företag i Zürich byggde 1996 en kulram där varje kula bestod av en kolmolekyl. Båda dessa konstruktioner genomfördes med hjälp av SPM teknik. SPM står för Scanning Probe Microscopy och är en av de tre vanligaste verktygen för arbete på nanonivå. Kemisterna J.Fraser Stoddare och James Heath har lyckats bygga en logisk grind i nanostorlek genom att manipulera molekyler. Deras logiska grind är analog med dagens logiska grindar som är kärnan i alla datorer. Med hjälp av grindar som de här så skulle man kunna skapa molekylära datorer som inte bara är snabbare, billigare och effektivare än dagens datorer utan också blir så små att man kan väva in dem i kläder. När detta blir en realitet kan man verkligen tala om wearable computers, Palm pilots skulle likna Eniac i storlek jämfört med de osynliga invävda datorerna som man ständigt bär med sig. 5.3.2.3 Verktygen Att konstruera någonting på nanonivå är ett precisionarbete utan like. Hitintills har man använt tre olika metoder för att flytta enskilda atomer. Här nedan följer en kort förklaring av dessa tre tekniker. SPM-tekniken, som användes av IBM vid båda deras konstruktioner, innebär att man släpar en ytterst liten spets över föremålet man vill manipulera, spetsen är tillräckligt skarp för att känna av och flytta enskilda atomer. En dator övervakar rörelserna i spetsen med en känslighet på ner till en ångström, alltså en tiondels nanometer. Detta är ett väldigt svårt sätt att manipulera atomer eftersom den tunna spetsen lätt bryts, men med lite tålamod kan man bevisligen lyckas "tillverka" något. Det är emellertid uppenbart att om man skulle ge sig in på att konstruera något verkligt användbart med den här metoden skulle det ta en evighet. De två andra huvudsakligen använda sätten att manipulera objekt på nanonivå är STM som står för Scanning Tunneling Microscopy och AFM, Atomic Force Microscopy. Man brukar säga att det var genombrottet med STM tekniken som introducerade nanotekniken. Det var det första verktyg som gjorde det möjligt att studera och manipulera material på atomär nivå. Mikroskopet arbetar med elektrisk spänning för att manipulera atomer. Genom att placera en skarp spets med en elektrisk laddning nära ett materialprov och mäta antalet elektroner som hoppar över mellanrummet kan man skapa en exakt representation av provets struktur. Därefter kan man med hjälp av elektrisk attraktion och repulsion flytta omkring atomer. Den tredje verktygstypen, AFM, är en variant på STM där man använder de små upp och ner rörelserna i spetsen som krävs för att bibehålla kontakt med provets yta, för att skapa bilder av strukturen man vill manipulera. Potentialen hos dessa verktyg är teoretiskt sett stor, man skulle t.ex. kunna använda STM för att skapa upphöjningar eller fördjupningar i en kiselskiva och låta dessa variationer få motsvara digitala ettor och nollor. På så sätt skulle man kunna lagra upp till en Terabit data per kvadratcentimeter! Men med dagens långsamma teknik är det tyvärr praktiskt ogenomförbart. 5.3.2.4 Hinder på vägen En stor nackdel med alla de tre ovan nämnda verktygen är att de bara kan flytta atomer i små steg mindre än atomens diameter och därför är väldigt långsamma. Det tog till exempel 38(54)
  • 39. forskarna på IBM 22 timmar att flytta de 35 xenonatomerna till rätt position. Forskning pågår dock för att göra verktygen snabbare. Men givetvis finns det fler problem med atommanipulation. Konstruktioner såsom IBMs xenonbygge är långtifrån stabila. För att kunna manipulera atomerna som de ville var forskarna tvungna att kyla ner nickelkristallen till nära den absoluta nollpunkten. När temperaturen sedan steg så sprängdes bokstäverna sönder redan vid måttliga -228,89 grader. Med detta i åtanke ser vi att det är stor skillnad på laboratoriemiljö och vår hemmiljö, därför är det inte alltid så lätt att omvandla framgångar i labbet till nyttiga saker på fältet! Man måste vid nanokonstruktion också ta i beaktande att enskilda atomer är föremål för snabba förändringar och är väldigt oberäkneliga. Enligt Heisenbergs osäkerhetsprincip är inte alltid atomerna där man förväntar sig att de ska vara. Därför är det mycket svårt att kontrollera enskilda atomers positioner. Detta tillsammans med de tidigare nämna svårigheterna är hinder för utvecklingen, men de är långt ifrån oöverkomliga. Det problem som ser svårast ut just nu är energitillförseln, hur tillverkar man t.ex. batterier i nanostorlek? Man måste ofrånkomligen lyckas utveckla nya sätt att lagra och transportera energi på nanonivå om man ska kunna tillverka de små avancerade maskiner som forskarna drömmer om. 5.3.2.5 Byggstenarna Under tiden som många forskare ägnar sin tid åt att lösa de nämnda problem, finns det andra som bygger så gott de kan med de byggstenar som finns tillgängliga idag. Arbetet på nanonivå utförs i hög grad på enskilda atomer, men minst lika viktigt om inte än viktigare är naturligt formade molekyler och proteiner. Dessa kan ha egenskaper man aldrig skulle kunna framställa på articifiell väg. Till exempel så är kolmolekylen som IBM- forskarna använde som kulor i kulramen inte vilken molekyl som helst. Det är en speciell konstellation av 60 kolatomer formade sfäriskt som en fotboll. Denna molekyl har inom forskarkretsar fått smeknamnet "buckyball". Den upptäcktes 1985 och är nu den viktigaste komponenten inom nanotekniken. Richard Smalley och hans kollegor som uppfann "buckyballs" fick också dela ett Nobelpris för sitt arbete. Besläktat med så kallade "buckyballs" och ytterligare en viktig byggsten inom nanotekniken är en annan sammansättning av kolatomer, "buckytubes" eller "carbon nanotubes". Dessa formationer upptäcktes 1991 av Sumio Iijma, forskare på NEC i Tokyo. Det är kolatomsrör som liknar buntar av sugrör i till uppbyggnaden och kallas den "ultimata fibern". Dessa ihåliga cylindrar väger en bråkdel av stål men har 100 gånger dess styrka. Trots att rören bara är ca: 10 nanometer i diameter är de nästan obrytbara, de är dessutom mycket bra elektriska ledare och är nästan helt kemiskt stabila. Man tänker sig att i framtiden kanske kunna använda "buckytubes" som molekylära ledningar i en ny generation datorer. Det är också denna kolformation som vanligtvis används som den yttersta spetsen på SPM- mikroskop för att ge största möjliga hållbarhet. Forskaren Deepak Srivastava på NASA undersöker fler användningsområden för "buckytubes", bland annat forskar han om transistorer uppbyggda av "buckytubes" och säger sig vilja använda dem som en viktig komponent i ett nytt raketbränsle. 5.3.2.6 Visioner Hur skall man gå tillväga för att enklare kunna tillverka någonting på nanonivå? Svaret är enligt de flesta forskare självkonstruerande system, som också är något utav ett nyckelord inom nanoteknologin. Vissa utopister ser vår framtid ändras fullkomligt om man bara lyckas tillverka självkonstruerande system, men en vanligare uppfattning är att sådan tillverkning i bästa fall ligger många årtionden fram i tiden eller kanske mest troligt inte kommer att 39(54)
  • 40. kunna genomföras över huvud taget. Vad är då ett självkonstruerande system? Flera olika betydelser har lagts i begreppet, men rent allmänt kan man tänka sig att en utveckling som det här: Vi använder vår tillgängliga teknik (STM, SPM, AFM) för att tillverka mer exakta verktyg, med hjälp av dem utvecklar vi ännu bättre och snabbare verktyg. Några generationer senare har man verktyg som duger till tillverkning av en robot, kanske bara några atomer stor, som kan kopiera sig själv. D.v.s. bygga upp en likadan robot, med samma egenskaper som den själv, av tillförda grundämnen. Dr. K. Erik Drexler och Chris Peterson som driver ett företag koncentrerat på att sprida intresse för nanoteknik i allmänhet och självkonstruerande system i synnerhet, kallat "the Foresight Institute", tror att detta är en möjlig utveckling som garanterat kommer att göra slut på världens lidande. Med hjälp av de små självkopierande robotarna vill Drexler skapa hela armador av små, molekylära robotar som svävar runt och uppfyller alla våra önskningar. Dessa idéer ses på med stor skepsis av flertalet forskare och majoriteten har inte heller någon större tilltro till "the Foresight Institute". Vad vill man uppnå med nanotekniken? På den frågan får man olika svar beroende på vem man frågar. Många forskare ser nanotekniken som ett led i utvecklingen av datorer, med logiska grindar i atomstorlek vill man konstruera mycket kraftfulla nanodatorer. All den elektroniska utrustning vi använder idag skulle kunna krympas och göras mycket mer kraftfull med hjälp av välutvecklade tillverkningsverktyg för komponenter på nanonivå. Bara lagringsmöjligheterna man skulle kunna få är hisnande, om man använde beprövad lagringsteknik i nanometerstorlek skulle man t.ex. kunna rymma hela det referensbibliotek du behöver under en viss del av livet i en dator stor som ett armbandsur! Tänk vad det skulle innebära om man inte längre behövde lära sig någonting utan bara kunna slå upp det man behöver veta i datorn som man alltid bär med sig. Det skulle säkerligen förändra vårt sätt att se på hur man bör leva sitt liv. Utbildning skulle kunna komma att bli onödig och kunskap helt en fråga tillgång till mjukvara och i förlängningen om pengar. Ett antal forskare har dock likt Drexler en annan vision, de ser en framtid där nanoteknik dominerar våra liv fullständigt. De anser att man skulle kunna injicera miljontals nanorobotar i människokroppen och därmed skapa den ultimata cyborgen. Nanorobotarna skulle kontinuerligt övervaka alla kroppens system och stimulera dem när det behövs, de skulle ge övermänsklig muskelstyrka genom att i ansträngningsögonblicket rusa till muskeln och länka sig samman till extra muskelfibrer. Övermänniskor skulle skapas och frågan är om inte de som väljer att inte släppa in robotarna i kroppen då kommer att slås ut ur samhället. En ny ras av cyborger skulle ta över jorden och Drexler skulle förstås vara en av de första att injiceras med nanorobotarna. Vilken av dessa två vitt skilda framtidsvisioner man vill tro på så är det ändå säkert att nanoteknik kommer att bli ett mycket viktig begrepp inom några årtionden. Även om Drexlers idéer om städer som byter form inte blir verklighet så kommer miniatyriseringen medföra förändringar för oss alla. Om man lyckas lösa dessa problem kommer elektronik att kunna integreras överallt i en mycket större utsträckning än idag, man kommer kunna väva in datorer i tyger och på så sätt skapa verkligt smarta kläder. Klart är att nanoteknologin har stor potential att förbättra tillvaron för oss här på jorden och med förbehåll för en världsomfattande ekonomisk kris säkerligen kommer att göra det. I nuläget är det mycket viktigt att man lyfter blicken och ser mer än tekniken bakom cyborgerna, det allra viktigaste är att man diskuterar och debatterar de etiska frågorna. Hur kommer egentligen cyborgernas introduktion förändra samhället och hur ska vi förhålla oss till dem? Det är viktigt att vi inte blir tagna på sängen när cyborgerna dyker upp utan att vi 40(54)
  • 41. redan idag tar ställning, nästa kapitel syftar till att ge en tankeställare inför detta ställningstagande. 41(54)
  • 42. 6 Etik och Framtid Människan är född nyfiken. Hon har alltid varit på jakt efter ökad kunskap. Hon vill alltid uppnå mer och nöjer sig aldrig med det hon har. Det är något hos människan som driver henne framåt hela tiden, något som väcker hennes intresse och amibition. Detta något är orsaken till att hon ständigt utvecklas. Utvecklingen har pågått sedan den dag då människan föddes och det finns inget som kan få den att stanna. Den teknik som vi idag har uppnått inom, medicin- och mikroteknik, har gett oss stora möjligheter att förändra världen och dess invånare. Vi är på väg att ta ett stort steg inom utvecklingen. Därför är det viktigt att vi tänker efter ordentligt innan vi tar steget. Den subjektiva synen på framtiden beskriven i detta kapitel, är tänkt att stimulera till diskussion och debatt. Vi vill att du som läsare får dig en tankeställare och skapar dig en egen bild av frågan vi står inför. 6.1 Hur kommer framtiden att se ut? Hur kommer framtiden att se ut? Självklart är det ingen som vet, men alla har vi våra föreställningar och drömmar. Vi vill oftast tro att framtiden ser ljus ut, vi vet att människan ständigt utvecklas och vi hoppas att den utvecklingen går i positiv riktning. Men det är inget som säger att den ska göra det, ty det finns inga garantier. Man ska inte lägga ansvaret på andra och förvänta sig att världen klarar sig själv, att allting ordnar sig till slut. Det är ju vi människor som är världen, och det är vårt ansvar att ordna den. Eftersom vi är så många så tänker man många gånger att man själv inte behöver delta, en människa mindre spelar väl ingen roll. Fast om alla tänkte så, så skulle det ju inte vara någon kvar för att ordna världen. Vi måste alla resa oss upp och agera, det är endast då vi kan påverka framtiden. Det är inte framtiden som kommer mot oss - det är vi som är på väg mot den, och vi kan själva välja vilken framtid vi vill ha. Det är säkert många som fascineras av ny teknologi och tycker att det är spännande. Men i själva verket så ser dessa människor inte frågan i sin helhet. Man tänker inte på konsekvenserna tillräckligt mycket. Ny teknologi är ju många gånger positiv och förbättrar vår tillvaro på något sätt, men den kan likväl vara negativ och skadlig. Problemet med oss människor är att vi är alldeles för godtrogna - vi vill alltid tro att den är positiv. Det senaste inom utvecklingen idag är cyborger. Vid det här laget har du som läsare förstått vad vi menar med detta begrepp så det behöver inte diskuteras vidare. Forskarna kan idag göra väldigt mycket som vi vanliga människor inte har en aning om. Pacemaker har väl alla hört talas om, en pump som håller hjärtat igång. Men många vet inte att det redan idag går att påverka sin omgivning med hjälp av ett implantat. Ett exempel är Kevin Warwick, har gjorts tester där en person har opererat in ett implantat under huden i underarmen och på så sätt kunnat påverka sin omgivning. Som exempel så tänds lampan i rummet som personen stiger in i. Man kan ju bara föreställa sig vad det kommer att finnas i framtiden, och hur dessa saker kommer att påverka vår tillvaro. 6.1.1 Hur kommer människor att arbeta? Vad händer i dagens samhälle egentligen? Datorn har fått allt större inflytande med åren och på senare tid har den börjar konkurrera ut människan. Många människor har förlorat sina jobb som istället ersatts med datorer och maskiner. Många andra kommer att gå samma väg, det är bara en tidsfråga. Man behöver inte vara något geni för att förstå att datorerna förr 42(54)
  • 43. eller senare kommer att ersätta allt mänskligt arbete. Men vi bryr oss inte, utveckling och ny teknologi är bara positivt. Ju mer datorer desto bättre. Eller? Datorer och maskiner har bidragit till att företag kunnat producera mer och snabbare samtidigt som det kostat mindre. Det finns alltså inga nackdelar för företagen eftersom de bara tjänar mera. Man kan ju fråga sig varför vi människor skulle få jobba hos dessa företag när maskinerna gör ett mycket bättre jobb? Det kommer vi inte att få i framtiden. Just nu behövs människan för vissa arbeten som maskiner och datorer inte klarar av, men i framtiden när det utvecklats mer avancerade och kraftfullare maskiner så finns det nog inget arbete som maskiner och datorer inte klarar av. Alltså kommer de att ta över våra arbeten. Vad ska vi människor arbeta med då? I takt med att vi övergår till ett cyborgssamhälle, där alla individer har något slags implantat inopererat i sina kroppar, så kommer naturligtvis alla arbeten också att förändras. Man kommer att jobba på helt annourlunda sätt. Nya möjligheter kommer att öppnas och man får ett större arbetsnät. En sak som är säker är att datorer kommer att finnas på alla arbetsplatser och de kommer att ha en betydande roll. Kan man inte hantera en dator, så kan man inte heller jobba. Detta bidrar ju till att arbeten kommer att likna varandra ganska mycket till skillnad från nu. Alla måste till exempel koppla upp sig mot Internet varje morgon, alla måste skicka meddelanden genom olika kommunikationsnät varje dag osv. Alla får helt enkelt sitta framför en dator en stor del av sin arbetsdag. De yrken som förut krävde människans händer har ersatts med avancerade maskiner. Maskinerna utför grovjobbet, det praktiska arbetet, de hårda arbeten, sådana arbeten som till exempel målning, konstruktionsarbete mm. All konstruktionsarbete kommer att läggas på maskinerna, medan framtidens cyborger får sitta framför en dator som de kommunicerar med. Självklart kommer många att ha en dator inopererad i hjärnan, så de behöver ju inte sitta framför den. Man kan jobba medan man joggar. Man behöver inte heller söka arbete just i den ort, stad eller land som man bor i. Man kan söka jobb över hela världen och ändå bo kvar där man bor, för att jobba på avstånd. Ordet avstånd kommer att få minskad betydelse, eftersom man kan kommunicera med hela världen tack vare de kommunikationsnät som finns tillgängliga. I och med att man jobbar på distans så har man inte heller några fasta tider som man måste jobba på. Man får helt enkelt en uppgift och en deadline. Sedan är det bara att avgöra hur mycket man behöver arbeta och på vilka tider, det viktiga är att man producerar det man förväntas att göra inom det givna tidsintervallet. Det finns inga bestämda helgdagar längre, lördag och söndag har inga privilegier kvar. De är som vilken annan dag som helst, för världen har inte tid att vila. Man måste producera så mycket som möjligt och så snabbt som möjligt. Därför får cyborgen själv avgöra när han/hon vill ha lördag eller söndag för att vila upp sig. Troligtvis kommer man att bara ta ut en helgdag per vecka istället för två med tanke på att man har ständigt ont om tid. Givetvis kommer detta också att ge resultat. Man kommer att vara mycket effektivare som arbetare och mycket mer flexibel, en konsekvens av den hårda konkurrensen som råder. Man kan bli nådd när som helst och vart som helst tack vare mobiltelefonen, som i framtiden kommer att vara mycket mer än endast en telefon. Fast det finns ju stora nackdelar också. Den personliga kontakten är helt och hållet borta, dels eftersom man prioriterar arbetet över allt annat och inte har tid med annat och dels för att man oftast arbetar självständigt. Alla är ju hemma och arbetar med sina egna uppgifter. Dessutom har ju alla olika arbetstider så man hinner inte träffa sina vänner så ofta. Den sociala biten kommer att stegvis minskas i framtidens samhälle, eftersom framtidens värderingar inte omfattar personlighet. Om utvecklingen fortsätter i den riktning och hastighet som den gör idag dröjer det inte länge innan det uppstår en rasdiskriminering mot de "vanliga människorna" som inte har 43(54)
  • 44. något slags elektroniskt implantat. Det kommer att bli naturligt för framtidens befolkning att låta sig operera in elektroniska apparater och kretsar. Och de som väljer att inte göra det kommer att hamna i skuggan av mänskligheten. En människa värderas efter kapacitet och prestanda, inget mer. Den som har störst minne eller snabbast uppkoppling mot internet blir vinnaren. Vad man har för åsikter, känslor eller personlighet och attityd kommer inte att spela någon roll alls. Vi kommer att ses som verktyg och bli utnyttjade. 6.1.2 Hur ser samhället på cyborger? Samhällets syn på cyborger kommer som allting annat också att förändras i framtiden. Idag kanske man ser ner på cyborgerna och inte vill acceptera dem riktigt. Man kanske inte vill att dagens samhället ska övergå till ett cyborgssamhälle. Cyborg låter så kallt och hotfullt. Det är något dåligt, just nu iallafall. Men allt eftersom tiden tickar så kommer vi människor att acceptera lite mer hela tiden. Man kanske inte kan tänka sig att bli en cyborger, men man kan tänka sig att ha ett bättre minne. Sedan kanske man också accepterar att synen förbättras och efter en tid även hörlsen. Man går igenom processen stegvis utan att ens märka vad man egentligen är på väg mot. Helt plötsligt ser man att man blivit en cyborger, något som man absolut inte ville bli från början. Och då blir man helt enkelt tvungen att acceptera det. Precis på samma sätt kommer samhället att förändras och därmed acceptera cyborgerna. cyborgerna kommer att smyga sig fram! En cyborg har ju fördelar som en vanlig människa saknar, iallafall när det gäller prestanda och kapacitet. Men kommer cyborgerna värderas högre än människorna eller kommer människorna fortfarande ha större betydelse, tack vare att de är mänskliga? För tillfället är vi alla människor, och vi värderar oss själva högre än allt annat. Vi är högst upp på trappan över levande varelser. Och det är ju människan som byggt upp samhället, därför värderar samhället människan mer än något annat också. Men i framtiden kommer bilden att se annourlunda ut. Människan kommer att övergå till att bli en cyborg, därför kommer också samhället att ändra sina värderingar. cyborgerna kommer att värderas högre än de vanliga människorna. En jämförelse är följande: Antag att framtidens cyborgerna är dagens människor, i så fall skulle framtidens människor vara dagens handikappade människor. Samhället kommer att se på de vanliga människorna som handikappade och rörelsehindrade. Det här kanske låter lite överdrivet just nu, men som sagt så kommer detta att ske stegvis och man kommer slutligen att hamna i denna bild, även om man inte ville det från början. Eftersom samhället tänker på sitt eget bästa, så försöker den också utnyttja och dra fördel av det bästa som den kan få tag på, i detta fall cyborgerna. cyborgerna kommer att bli ett nytt verktyg för samhället som öppnar många nya möjligheter. Samhället kommer att utnyttja cyborgernas fördelar och egenskaper på bästa möjliga sätt, och slutligen kommer hela samhället att övergå till ett cyborgsamhälle. Därmed kommer många samhällsfunktioner som idag är anpassade efter människan att anpassas efter cyborger istället. Här kommer de vanliga människorna i kläm eftersom samhället inte tänker på dem längre. Hela systemet kommer att ändras och grundas på cyborgernas egenskaper. Ett exempel på en viktig funktion som kommer att ändras är bland annat skolan. Den traditionella skolan med dess lärare och lokaler har ersatts av cyberskolan, en virtuell skola där man kopplar upp sig mot ett speciellt nät och får föreläsningar på datorn. Ett annat exempel är sjukhusen. De gamla sjukhusen kommer att bytas ut mot speciella sjukhus anpassade för cyborger. De blir alltmer datoriserade, så att man kan operera in olika chip i kroppen. Sjukhusen kommer att ha speciella avdelningar där man tillverkar dessa chip efter patientens behov. Många andra exempel finns, det är bara fantasin som sätter stopp för möjligheterna. Därmed har ett cyborgsamhället nu uppstått. Det är mycket effektivt och produktivt. 44(54)
  • 45. 6.1.3 Ska vi ge cyborgerna makt? Ska cyborgerna få möjlighet att ta vilket arbete som helst? Ska en cyborg till exempel kunna bli VD på ett stort företag som har hand om många mänskliga frågor? Eller anställas av staten för att arbeta med invandrarfrågor? Eller till och med kunna bli president? Det finns ju många yrken där en cyborg inte är lämplig. Ta exemplet med president. Antag att USA:s president vore en mycket avancerad cyborg med många olika implantat. Självklart skulle han/hon favorisera sin egen sort, dvs cyborgerna, i USA och försöka att genom sin makt ge dem fördelar. Då skulle människorna i USA slås ut direkt, de skulle inte ha en chans. Och eftersom USA har väldigt stort inflytande på övriga världen, så skulle cyborger över hela världen favoriseras och alla vanliga människor slåt ut ur systemet. Ett krig skulle kanske uppstå mellan cyborger och människor, vilket cyborgerna ganska lätt skulle vinna. Man undrar ju vem världen egentligen tillhör. Kommer vi människor alltid att äga den, eller kommer någon annan att ta över, tex cyborgerna? Man kan ju inte veta men man kan alltid titta tillbaka i historien för att försöka förutspå vad som kommer att hända i framtiden. 6.2 Vem avgör vad som är rätt eller fel? Vad är rätt? Och vad är fel? Finns det egentligen något svar? Vem är det som avgör vad som är rätt eller fel? Hur kan man avgöra om någonting är rätt/fel? Det är svårare än man tror. Ta ett exempel, att ljuga. Vi anser att det är fel att ljuga. Varför då? Vem har sagt att det är fel att ljuga, och vad har denne person grundat det på? Om vi bortser från religionen och Gud, så finner vi inget svar. Ingen kan avgöra om det är rätt eller fel att ljuga! Först måste man veta vad som menas med rätt och fel, vilket också är mycket svårt att förstå sig på. 6.2.1 Vad ska tillåtas? Vad ska man tillåta i samhället så att man kan erhålla en balans. Ska man tillåta implantat i kroppen för att förbättra våra redan existerande kroppsfunktioner? Eller ska man bara tillåta operationer av implantat för människor som har handikapp eller är på något sätt rörelsehindrad, så att de kan får ett normal liv? Man måsta sätta upp regler och bestämmelser så att det inte uppstår några missförstånd som senare leder till ett kaotiskt samhälle. Man måste först bestämma sig för om man vill förbättra våra redan mycket väl fungerande kroppsfunktioner eller inte? Detta skulle då tex kunnas göra genom ett implantat i hjärtat så att man levde längre, eller ett implantat i hjärnan så att man minns bättre. Är det rätt att göra så? Hur ska man veta om det är rätt eller inte? Många tycker det är fel att manipulera våra kroppar, men många andra anser att det bara är naturligt eftersom vi har gjort det sedan långt tillbaka. Själv tycker jag att det är rätt att göra operationer på handikappade personer för att ändra på deras livstillvaro så att de får uppleva världen som vi vanliga människor gör. Om jag själv vore blind så skulle jag bli överlycklig och vara tacksam om man kunde ordna ett näthinneimplantat så att jag återfick min syn. Vi har ju länge gjort på detta vis, att hjälpa sjuka personer med hjälp av den teknik vi har. Till exempel så transplanterar man nytt hår till personer som är skalliga, och personer som saknar ett ben får istället ett lösben. Men när det gäller ”friska” människor som har allting de behöver tycker jag det är fel att tillåta implantat. Friska personer som vill göra det tycker jag är för giriga. De vill ha allt och är aldrig nöjda med det de har. De blir inte heller nöjda efter att de fått sina implantat, så varför ge det till dem från första början. Vore det upp till mig skulle jag förbjuda alla operationer som omfattade implantat på ”friska” personer. Det är ju inte upp till mig att avgöra sådana saker, men vem är det som ska bestämma vad som ska tillåtas och vad som ska förbjudas? Finns det någon person som kan göra det? Naturligtvis inte. Eftersom detta är en så pass stor och ansvarsfull fråga så kan ingen 45(54)
  • 46. människa ta på sig denna uppgift. Men man måste bygga upp en organisation som tar sig ann denna uppgift, annars kommer vi inte att tycka om resultatet. Men kan man överhuvudtaget bestämma vad som ska tillåtas eller inte. Skulle en organisation klara av att sätta stopp för vissa operationer? Det skulle nog vara vanligt med hemliga operationer för människor som har mycket pengar. På så sätt skulle de rika ha tillgång till mycket mera, de skulle alltså vara bättre människor när det gäller kapacitet och förmåga. Inte nog med att de är rika de är också bättre. Nej tack! Om detta händer så kommer det att skapas väldiga klasskillnader mellan fattiga och rika. Skulle det vara bättre om man inte förbjöd implantering, så att även medelklassen kunde få tillgång till det? Men isåfall så skulle man väldigt snabbt se en otroligt förändring av människan till en robot eftersom alla har tillgång till det och man är fri att implantera vad man vill. Hur ska man göra då? 6.2.2 Anarki eller Polisstat? Ska man själv få bestämma vad man vill göra med sin kropp eller ska staten säga åt en vad man ska göra med sin kropp? Om man själv fick bestämma skulle man inte sätta några gränser, man skulle göra precis som man kände. Man skulle kunna göra de mest avancerade operationerna och öka sin förmåga på alla möjliga sätt. Men man skulle också kunna välja att inte göra några operationer alls. Om det skulle vara på detta vis, att individerna själva fick välja, så skulle det naturligtvis bli en stor skillnad mellan olika individer. En person skulle vara ”normal” medan hans vän skulle ha fotografiskt minne, kunna leva i 200 år och vara ständigt uppkopplad mot internet genom sin hjärna. Det skulle alltså vara svårt för samhället att anpassa sig till båda dessa individer. Men man också lyckas med att upprätthålla en organisation eller myndighet som vakar och kontrollerar alla implantatoperationer. Det kan vara så att staten bestämmer exakt vad som ska tillåtas och vad som är strängt förbjudet och straffbelagt. Staten skulle också kunna säga att alla individer måste göra en viss implanatoperation så att man kan utveckla en samhällsfunktion. På detta vis skulle alla individer ligga på samma nivå, kanske skulle alla vara ganska avancerade cyborger eller kanske skulle alla bara ha ett litet oskyldigt implantat, men alla skulle ändå vara jämnlika. I detta fall skulle samhället mycket lättare hålla ordning och kunna anpassa sig efter befolkningen. Personligen tycker jag att detta är en bättre lösning. Detta problem finns också i större skala. Det är inte bara ett samhälle detta gäller, utan hela världen. Hur ska länderna samordna med varanda. Om ett land har beslutat för fri implantatoperationer och ett annat har bestämda regler, hur ska dessa länder fungera ihop? Det räcker med att ett enda land avviker från alla andra så uppstår det stora problem. Säg att hela världen beslutade sig för att ha bestämda regler och kontrollera alla operationer förutom Sverige som skulle ha fria. Då skulle människor som inte tyckte om att blir bestämda över åka till Sverige för att utföra de operationer som det egna landet inte tillåter. Alltså skulle Sverige förstöra för resten av världen. Så länderna måste alltså lösa detta problem gemensamt. Man måste bestämma sig för något och alla måste hålla sig till det. 6.3 Är vi på rätt väg? Världen utvecklas ständigt och vi människor utvecklas med världen. Just nu står vi framför dörren till en ny värld. En värld där vi människor inte längre kommer att existera, utan en värld där vi människor har blivit cyborger. Frågan är då om vi bör öppna dörren och stiga in eller vända oss om och öppna en annan dörr istället. 46(54)
  • 47. 6.3.1 Manipulation Människan, det enda av naturens barn, som är född försvarslöst utan päls, näbb eller klor, har varit tvungen att med hjälp av mekaniska eller tekniska tillbehör kompensera naturens brister. Kläder, skor, vapen, hus, har hjälp oss att höja våra möjligheter till överlevnad. Under flera tusen år har människan samlat en imponerande kunskap om överlevnadsstrategier, förbättringar och tillbehör som kan få oss att leva ett värdigt liv på jorden. Bioelektronik är en del av denna utveckling. Vi har också länge använt oss av bioelektronik för att modifiera våra kroppsfunktioner. Vi har till exempel sedan långt tillbaka använt oss av olika proteser för att komplettera våra handikapp eller liknande. Över hela världen finns det idag cirka 4 miljoner människor som lever med konstgjorda implantat. Det gäller då bl.a. bröst-, testikel-, kind-, hår- och tandproteser. Även många andra finns. Det används också bioniska lemmar, hjärtpumpar, små pumpar för att reglera blodcirkulationen och andra sorters pumpar som underhåller nervsystemet. Nu har det också blivit möjligt att implantantera olika chip i hjärnan. De första stegen har redan tagits inom forskning om öronsnäckor och näthinnor. Öronsnäcksimplantat tillåter helt döva människor att höra ljud genom att direkt stimulera hörselnerven. På liknande sätt kan blinda människor återupprätta synen genom ett näthinneimplantat. Liknande teknologi har redan använts inom andra områden. De har till exempel använts för kontrollera urinblåsan och för att dra samman paralyserade muskler. 6.3.2 Hade Darwin rätt? Charles Darwin var en teoretiker, biolog och forskare som under sin levnad kom upp med en teori. Kort sagt så menar han att alla levande varelser förr eller senare, kommer att anpassa sig till den miljö som de befinner sig i. Ett exempel kan underlätta förståelsen av hans teori. Antag att en mängd fåglar lever på en ö där det finns mat som de behöver Antag också att det finns en närliggande ö där det finns ännu bättre mat, men problemet är att det är ganska svårt att få tag på denna mat. Det krävs att fåglarna har långa näbbar, vilket de inte har, för att kunna få tag på maten. Så vad kommer att hända? Enligt Darwin så kommer livet att finna en lösning på problemet. Så småningom, efter många århundraden, så kommer några fåglar att utveckla näbbar som är längre. Dessa fåglar har då lättare att få tag på den bättre maten än de andra vanliga fåglarna. De kommer alltså att klara sig bättre. Sedan kommer dessa fåglar att få barn som också har långa näbbar. Snart har alla vanliga fåglar konkurrerats ut och det finns bara fåglar med långa näbbar kvar. Alltså har de ursprungliga fåglarna anpassat sig efter miljön. Kanske kommer vi människor att konkurreras ut av cyborgerna på samma sätt som fåglarna med korta näbbar, med tanke på att cyborgerna har många fördelar som vi vanliga människor saknar. Vi kanske är ett led i evolutionen, och nu är det dags att ge världen till dess riktiga ägare, cyborgen. Eftersom många robotmänniskor i olika science fiction filmer har avbildats som väldigt otroliga och överdrivna saker, så har det har lett till att seriös diskussion av ämnet minskat avsevärt. Man är inte allvarlig när det gäller cyborger och dylikt eftersom de bara finns i filmer. RoboCop och The Terminator är två lysande exempel av just detta. Ingen tror väl att något sådant nånsin kommer att existera i verkligheten. Därför är det mycket viktigt att vi inser allvaret i frågan och börjar tänka efter innan vi handlar. 47(54)
  • 48. 7 Slutsats Under vårt arbete med projektet Cyborgernas evolution har vi kommit fram till att vi idag inte har nått de utopier som ibland målas upp i filmer. Vi tror inte heller att det är dit man vill nå, eftersom våra etiska värderingar sätter stopp. Vår slutsats är att cyborgevolutionen är uppdelad i tre steg. 1. BWC - När människorna började bära med sig sina datorer BWC är idag en relativt mogen teknik, tillämpningar finns redan ute på marknaden. Dessa används inom flera områden, t.ex. inom medicintekniken och flygsplansindustrin. Inom några få år kommer användningsområdena att bli ännu fler då tekniken för mer krävande applikationer finns. I ett längre tidsperspektiv kan man vänta sig att de vanligaste datorerna opereras in under huden. Idag utvecklas t.ex. teknik för articifiell syn som mycket väl skulle kunna modifieras till tillämpningar utanför medicintekniken. 2. Medicinteknik - När datorerna började implanteras i människokroppen Medicinska implantat står inför en revolutionerande förändring, man är på väg att ge blinda en del av synen tillbaka och för döva finns det redan hjälp att tillgå, men många döva och blinda motsätter sig denna utveckling eftersom de inte anser att deras handikapp gör dem sämre än andra. Att utvecklingen av cyborger kommer förändra livet för funktionshindrade människor och hjälpa dem att assimileras i samhället och att vinsten inte enbart ligger i mänskligt egenvärde utan även att funktionshindrade människor får chansen att komma in i arbetslivet. 3. Nanoteknik -När människokroppen förändras i grunden mha nanomaskiner Mikrotekniken ligger till grund för hela utvecklingen av cyborger, och de nya avancerade mikroelektromekaniska chipen öppnar nya möjligheter. Nanoteknik kommer med stor sannolikhet förändra vår världsbild i grunden. Under nästa århundrade kan människor komma att byggas upp helt av nanorobotar som ger oss styrka när vi behöver det och skyddar vår kropp från skador. 48(54)
  • 49. 8 Källförteckning 8.1 Böcker Chris Hables m.fl.: The Cyborg Handbook. London: Ingram International, 1996, ISBN 0-41590-849-3 Shelley, Mary: Frankensteins monster. USA: Everymans Library, 1994, ISBN 0-46087-528-0 Gibson, William: Johnny Mnemonic Och Andra Berättelser. Stockholm: Norstedts, 1996, ISBN 9-11963-941-4 Kaku M, Visions How Science will Revolutionize the Twenty First Century,New York Oxford University Press,ISBN: 0-19-288018-7 8.2 Artiklar Cook.A m.fl.: Movement Control System Design for an Artificial Eye Implant, Institute of Electrical and Electronics Engineer Search Database ISSN 0-7803-4778. Vol 1, 1998 Aeyls.B m.fl.: An Emg-Based Finite State Approach For A Microcomputer-Controlled Above-Knee Prosthesis. Institute of Electrical and Electronics Engineer Search Database, ISSN 0-7803-2475. Vol. 7, 1997 Hanekom.J.J m.fl.: The South African Bionic Ear Institute of Electrical and Electronics Engineer Search Database, ISSN 0000-0059. Vol 3, 1989 Edwin.M m.fl.: Cortical implants for the blind Institute of Electrical and Electronics Engineer Search Database, ISSN 0018-9235. Vol 5, 1996 Hawryluk, A M., Ceglio, N M.: Euv lithography. Solid State Technology, ISSN 0038-111X. Vol 40, Aug1997, s 75-78. Preil, M., Harrel, S.: Lithographys need for partnerships. Solid State Technology, ISSN 0038-111X. Vol 42. Sep1999. S 122-124. Morrison, G.: Ngl players take the litho field. Electronic News, ISSN 1061-6624. Vol 45, 19990719, s 30-32. Engelke, R. : Nanotechnology at work: A complete DNA analysis lab packed into a microchip. Electronic design, ISSN 0013-4872. Vol 47, 19990111, s 19. Krygowski, T W., Sniegowski, J J.: Fabrication critical for low-cost MEMS. Electronic Engineering Times, ISSN 0192-1541. Issue 1063, 19990531, s 74-74. Barret, K.: MEMS the word is ICS. Electronic News, ISSN 1061-6624. Vol 45, 19990913, s 30. 49(54)
  • 50. Brown, S F. : Micro machines. Fortune, ISSN 0015-8259. Vol 139, 19990510, s 128-131. Marke, D A. : Lithography: The road ahead. Solid State Technology, ISSN 0038-111X. Vol 42, Feb99, s 84-87. Jeromski, G.: Long-term outlook for MEMS: New applications and markets. Solid State Technology, ISSN 0038-111X. Vol 42, Jul1999, s 62-66. Crawford, R J.: Techno-utopist fantasies. Technology review, ISSN 0040-1692. Vol 99, Maj/ Jun1996, s 69-70. McKay, N.: The next tech revolution. Infoworld, ISSN 0199-6649. Vol 20, 19981026, s 48-51. Wilson, J.: Shrinking micromachines. Popular mechanics, ISSN 0032-4558. Vol 174, Nov19997, s 55-58. Rogers, A., Kaplan, D A.: Get ready for nanotechnology. Newsweek, ISSN 0028-9604. Extra Millenium Issue, winter 97/98, s 52-53. Johnson, R C.: Molecular switches probed for nanocomputers. Electronic Engineering Times, ISSN 0192-1541. Issue 1053, 19990322, s 57-58. Rotman, D.: Nanotechnology art of the possible. MIT's technology review, ISSN 1099-274X. Vol 101, Nov/Dec1998, s 84-88. Salkever, A.: Scientists now build machines one molecule at a time. Christian Sciene monitor, ISSN 0882-7729. Vol 91, 19990910, s 2. Malsch, I.:Nanotechnology in Europe: Scientific trends and organizational dynamics. Nanotechnology, Issue 10, 1999, s 1-7. Okänd: Microchip Implants closer to reality. Futurist, ISSN 0016-3317. Vol 33, Oct 1999, s 9. Svärd O, Datorerna kommer att flytta in i kroppen, Svenska Dagbladet, 1999-07-29, s 12. 8.3 Konferensbidrag Nicoud, J-D.: Microengineering: When is small too small?; Nanoengineering: When is large too large?. Sixth International Symposium on Micro Machine and Human Sciene. 1995. 8.4 Webbdokument MIT- Wearable Computing Project group: Augmented reality. (http://wearables.www.media.mit.edu/projects/wearables/augmented-reality.html), 991110 ©IBM Corporation 1994-1999: IBM Microdrive product overview. (http://www.storage.ibm.com/hardsoft/diskdrdl/micro/overvw.htm), 991110 ©Intel Corporation: Strong arm Processors: Products. (http://developer.intel.com/design/strong/), 991110 50(54)
  • 51. MIT- Wearable Computing Project group: Wearable Computing FAQ. (http://wearables.www.media.mit.edu/projects/wearables/FAQ/FAQ.txt), 991110 MIT- Wearable Computing Project group: Wear-Hard FAQ. (http://wearables.www.media.mit.edu/projects/wearables/FAQ/Wear-Hard.txt), 991110 ©Xybernaut Corporation: Xybernaut, the leader in... (http://www.xybernaut.com/), 991110 NRG Research Inc: NRG Research Inc. Online. (http://www.nrgresearch.com/), 991110 Troy Bentley: Body wearable computer applications. (http://www.ksc.nasa.gov/payload/projects/borg/), 991110 Dagnelie.G och Massof.R.W: Toward an artificial eye Wilmer Eye Institute, John Hopkins University School of Medicine. (http://www.spectrum.ieee.org/publicacces/9605vis2), 991015 Sindrey.D: Mapping for Dummies. (http://members.tripod.com/listenup/mapping.html), 991020 Omer.Z: Cochlear implants FAQ. (http://www.zak.co.il/deaf-info/old/ci-faq.html), 991020 Brickley.G: South of England Cochlear Implant center. (http://www.isvr.soton.ac.uk/Audiology/review.htm), 991023 Loizou.P: Cochlear implant laboratory University of Texas, Dallas. (http://www.utdallas.edu/~loizou/cimplants), 991020 Wyatt.J, MIT, Rizzo.J: Ocular Implants for the Blind. Institute of Electrical and Electronics Engineer Search Database. (http://www.spectrum.ieee.org/publicacces/9605teaser/9605vis5), 991010 Kriley, P.:Chip implant into human was a publicity stunt..., ComputerWorld. (http://www.computerworld.com/home/print.nsf/all/9902018cf6), 991118. Texas Instruments. (http://www.ti.com/dlp), 991117. IBM research. (http://www.research.ibm.com/topics/serious/nano/), 991117. Discovery channel online. (http://www.discovery.com/stories/technology/nanotech/nanotech.html), 991117. Ethical Assessment of Implantable Brain Chips, Ellen M. McGee and G. Q. Maguire Jr., The Paideia Project: Proceedings of the Twentieth World Congress of Philosophy (http://www.bu.edu/wcp/Paper/Bioe/BioeMcGe.htm), 51(54)
  • 52. Appendix A: Cyborgs - En Enkät Enkäten är utformad enligt nedan, först anges frågan, därefter anges de olika svarsalternativen. Internetversionen av enkäten återfinns på adressen: http://www.dtek.chalmers.se/~d99tias/cyborgenkat.html Frågor för att gruppera besvararna i olika grupper: Kön: Man / Kvinna Ålder: 0-14 / 15-29 / 30-44 / 45- Utbildningsnivå: Grundskola / Gymnasium / Högskola / Universitet Hemstad: - 2000 / 2001 - 40 000 / 40 001 - 150 000 / 150 000 - De huvudsakliga frågorna: Vad är det första du tänker på när du hör ordet cyborg? Här fick man skriva in en egen text Visste du att ordet cyborg är en förkortning av engelskans CYBernetic ORGanism? Ja / Nej Vad är en cyborg? Flervalsfråga: Synonym till självanpassande system, t.ex. jorden eller en bakterie. En biologisk livsform med mekaniska modifieringar, t.ex. pacemakers eller RoboCop Alla som använder datorer, glasögon, kaffebryggare... osv En helt maskinell varelse (robot) som "bara" ser ut som en människa En artificiellt framtagen människa (Frankensteins monster) / genetiskt framställd för ökad kvalitet (L. Bishop i Aliens) Vilken 'cyborg' är tuffast? Flervalsfråga: Peter i RoboCop (RoboCop) Keanu i Matrix (Neo) Arnold i Terminator 2: Judgement Day (101) Rutger i BladeRunner (Roy Batty) Dolph i Universal Soldier (Scott) Mario i Solo (Solo) Lance i Aliens (L. Bishop) 52(54)
  • 53. C-3PO i Star Wars (C-3PO) Frankensteins monster i boken med samma namn James Earl Jones i Star Wars (Darth Vader) Tycker du det är okej att människan i framtiden ska kunna förbättra sin naturliga förmåga/kapacitet genom elektroniska implantat? Ja / Nej Skulle du vilja leva i en sådan värld? Ja / Nej Är det någon förmåga hos dig själv du vill förbättra? Ja / Nej Skulle du göra det om du hade möjlighet? Ja / Nej Kan du tänka dig att leva med en maskin/robot/cyborg i framtiden, om den såg ut som en människa? Ja / Nej 53(54)
  • 54. Appendix B: Ansvarsområden Av betygstekniska skäl redovisas här vem i projektgruppen som har skrivit vad. Givetvis har vi alla delat arbetet inom de olika delarna, men nedan nämnda personer är de som har haft huvudansvaret för varje stycke. De delar som ej är omnända här har skrivits gemensamt under delat ansvar. Hallberg, Hermansson och Johnard har stått för sammanställning och redigering. Person: Ansvarsområde: Dalqvist, Martin Medicinteknik (5.2) Hallberg, Frans Den modern cyborgen (4.4) Mikroteknik och nanoteknik (5.3) Hermansson, Mattias Vad är en cyborg? (4) Jansson, Johannes Wearables - BWC (5.1) Johnard, Anders Wearables - BWC: Inledning Medicinteknik: Sociala effekter Mikroteknik: Användningsområden Nanoteknik: Ett samhällsperspektiv Korkchi, Dennis Etik och Framtid (6) Kristensson, Peter Vad är en cyborg? (4) 54(54)

×