Kongressprotokoll 2012 del1

1,584 views
1,488 views

Published on

Detta är första delen, av två, av protokollet från LO-kongressen 2012

Published in: News & Politics
0 Comments
0 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

No Downloads
Views
Total views
1,584
On SlideShare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
1
Actions
Shares
0
Downloads
3
Comments
0
Likes
0
Embeds 0
No embeds

No notes for slide

Kongressprotokoll 2012 del1

  1. 1. Kongressprotokoll – del 1LOs 27e ordinarie kongress 2012
  2. 2. © Landsorganisationen i Sverige 2013Grafisk form: LOOriginal: MacGunnar – Information & MediaTryck: LO-Tryckeriet, Stockholm 2013isbn 978-91-566-2873-3lo 13.04 1 000
  3. 3. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 3Punkt 1Kongressens öppnande
  4. 4. 4 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Kongressens öppnandeÖppningsspelHälsningsanförandeWanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Kamrater, kongressdeltagare! Nuhar vi haft ett fantastiskt öppningsspel. Jag tyckte mig kunna höra av allaapplåder och förtjusta visslingar att ni tyckte samma sak. Ni är alla varmtvälkomna hit!Det är naturligtvis på styrelsens vägnar som jag står här. Jag vill hälsaer alla välkomna, alla ombud och gäster, både svenska och internationella,till LOs 27e kongress.Min välkomsthälsning gäller naturligtvis först och främst alla er ombud.Det är ni som har fått förtroendet av era arbetskamrater och era förbundatt representera dem här på LOs kongress.Men varmt välkommen vill jag naturligtvis säga också till alla våra gäster.Det socialdemokratiska partiet har alltid haft en plats på LO-kongresser, ochjag ser att ni sitter där på första bänk. Jag ser Carin och Tommy, vår partise-kreterare och partikassör. Jag tror inte att Stefan är här – nej, det är han inte– men vi kommer att ha glädjen att få lyssna till Stefan senare under veckan.Men det är inte bara socialdemokratin utan också en mängd andra svens-ka gäster här. TCOs och SACOs ordförande är här. Det är väldigt roligt attse Eva och Göran, som är hjärtligt välkomna, liksom andra representanterför TCO och SACO.Jag vill också särskilt säga ett välkommen till gamla kamrater från LO-ledningen. En del av er har jag faktiskt inte fått sitta i ledningen tillsam-mans med. Men jag har suttit så länge så jag har suttit med de allra flesta.Stig! Dig kämpade jag med när vi tog fram miljöprogrammet inför kon-gressen 1991. Du är hjärtligt välkommen. Harry Fjällström ledde den förstafackliga kursen som jag gick när jag kom centralt till Kommunal. Så jagkänner att jag har varit med er i alla fall.Margareta hade jag glädjen att få arbeta tillsammans med. Vi har Bertiloch även Ingalill, Erland och Leif. Ni är naturligtvis alla hjärtligt välkomna.Men jag skulle vilja uppmärksamma två personer till. Jag vet att maninte talar om damers ålder. Men vi har en representant här som får ansesvara representant för alla våra pensionerade medarbetare.Hon skrev på facebook i dag: Jag har jobbat 20 år på LO. Men efter detvar hon minister och gjorde en massa andra saker. Även om det är så att honvar 20 år på LO är det mer än 20 år sedan hon gick i pension.Man ska som sagt inte tala om damers ålder. Men jag tror att det är denäldsta företrädaren på facebook som vi har här i alla fall. Gertrud Sigurdsen!Du är hjärtligt välkommen.För att nämna ytterligare en av våra nationella gäster vill jag säga ettsärskilt välkommen till Sture Nordh, som sitter här någonstans. Du är intelängre TCOs ordförande, men du är här därför att vi har följt varandra ge-
  5. 5. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 5nom alla de tolv år som du var ordförande och de tolv år som jag snart harvarit ordförande. Du är också hjärtligt välkommen.Sedan har vi många internationella gäster här. Ni är naturligtvis mycketvälkomna. Vi är en del av en internationell facklig rörelse, och det är fan-tastiskt att se att så många är här.Vi vet att vi behöver varandra. Ibland är den ena stark, och ibland ärden andra lite mer utsatt. Vi vet att vi stöttar varandra i insikten om att vialltid gör det, oberoende av vem som för stunden är den starka. Det är detsom är så fint med vår fackliga solidaritet och vår fackliga gemenskap: Viöverger aldrig varandra.Jag skulle egentligen vilja nämna er alla, men ni förstår att det inte rik-tigt finns utrymme för det. Men jag skulle särskilt vilja hälsa välkommentill Bernadette Ségol, som är generalsekreterare för vår Europafackliga or-ganisation, ITUC. Jag skulle också vilja hälsa särskilt välkommen till JaappWienen, som är biträdande generalsekreterare för vår världsfederation, IFS.Ni är hjärtligt välkomna och kommer också att delta i en debatt i morgonbitti kring sysselsättningsfrågorna.Jag skulle alltså vilja nämna er alla. Det är många här från Europa, frånNorden. Står jag här kan jag kika ut och se Roar sitta där. Du är min kollegafrån Norge och får representera alla våra nordiska kolleger som också är här.Sedan är det många av er som kommer från andra delar av världen, fråndelar av världen där det är väldig tufft att jobba fackligt och från delar avvärlden där det till och med är förenat med livsfara att arbeta fackligt.Det finns representanter här från Colombia och från många andra län-der som har det mycket svårt. Jag skulle vilja säga ett särskilt välkommentill Maung Maung från Burma, som får möjlighet att tala till oss senare påkongressen. Det ska bli väldigt intressant att lyssna till dig, om det vi trorär en demokratiseringsprocess som ändå har tagit sin början i Burma.Hjärtligt välkomna till er alla!Vi har några dagars hårt arbete framför oss. Det är inte bara tal det skavara utan mer hårt arbete. Jag hoppas att ni liksom jag ser fram emot det.Än en gång: Varmt välkomna allihop!Härmed förklarar jag Landsorganisationens 27e kongress öppnad.ParentationNu ska vi förrätta parentation. Jag föreslår att vi gör det sittande och såsmåningom reser oss för en stunds tystnad.Under den här kongressperioden har flera vänner, arbetskamrater ochfackliga förtroendemän runt om i landet lämnat oss för alltid. Många avLO-förbundens medlemmar har också fallit offer för olycksfall, arbetsska-dor och arbetssjukdomar.Många har gått bort på grund av hög ålder. Det känns lite naturligt meddet. Där är döden en del av livet. Men det är lite svårare när någon lämnaross mitt i livet, när det finns mycket kvar att ge.Jag vill i dag börja med att hedra dem som blev offer och brutalt mördadespå Utøja den 22 juli förra året. När jag säger det känner jag – och det ser nipå mig – att det fortfarande är svårt att tala om det, för det är så ofattbart,
  6. 6. 6 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2när hatet och extremismen slår till mitt i ett sommarläger för socialdemo-kratiska ungdomar.Vi får aldrig glömma dem som dog på Utøja, och vi ska aldrig förtröttasi att föra deras framtidstro vidare.Jag vill hedra minnet av alla våra kamrater, och jag vill nämna några avdem.För några veckor sedan nåddes vi av budet om att Kommunals tidigareordförande Lillemor Arvidsson hade gått bort efter en kort tids sjukdom.Lillemor dog den 23 april. Den 1 maj skulle hon ha fyllt 69 år, en födelsedagsom hon var väldigt stolt över – att vara född på arbetarrörelsens högtidsdag.Lillemor var vårdbiträdet och undersköterskan från Uddevalla som 1988blev den första kvinnan att bli ordförande för ett LO-förbund. Man kanbara förstå vilken pionjär hon var.Lillemor finns det många minnen kring. Men jag tror att för de flesta avoss, när vi tänker på Lillemor, är det hennes värme, generositet och kärlektill de egna medlemmarna som vi tänker på. Hon var den som utnämndeKommunals medlemmar till välfärdsarbetare. Och hon sa det med stolt-het: välfärdsarbetare. Hon öppnade famnen för dem alla. Hon gjorde enstor gärning under sin tid som ordförande och tvekade aldrig att stå uppför det som var rätt.I höstas avled Rune Molin. Han blev tidigt fackligt aktiv i Fabriksarbe-tareförbundet, och han satt i LOs ledning mellan 1972 och 1990, bland an-nat som andre ordförande. Många – åtminstone om man har uppnått enviss ålder – minns honom också som en av kampanjgeneralerna för linje 2 ikärnkraftsomröstningen 1980. År 1990 utnämndes han till industriminis-ter, men tyvärr fick han ha den posten alldeles för kort tid, för vi förloradeju valet 1991.Lämnat oss under kongressperioden har också John Pettersson och ArneDahlberg, båda tidigare förbundsordförande i Målareförbundet.Johns tid i Målareförbundet var en framgångsrik period med ökad sys-selsättning, förbättrad arbetsmiljö och ökade inkomster för förbundets med-lemmar. Arne Dahlberg, hans efterträdare, var en stridbar ordförande somalltid ställde upp för de svaga i samhället. Sveriges målare kommer nogframförallt att minnas Arne för hans insatser när det gäller kampen motakrylfärgerna och deras lösningsmedel lacknafta.Lämnat oss har också Skogsarbetareförbundets tidigare ordförande, ArneJohansson. Han fanns i LOs ledning när jag kom in. Kanske skulle man intetänka på ”stridbar” som det främsta ordet för honom, men det var han, fastpå ett väldigt lågmält sätt. Han var alltid en kraftfull företrädare för sinamedlemmar.Bland de ombudsmän och förtroendevalda i förbunden som har lämnatoss finns också Karin Salomonsson och Karl-Olof Stenljung från Handels,Karl-Erik Bergqvist från GS, Alvar Blom och Evert Kajhammar från Livs,Lennart Olsson från Fastighets, Ivar Johansson och Torbjörn Svensson frånElektrikerna samt Göran Olsson, Lars Johansson, Karl-Göran Mattsson, FredWolfner och Åke Backlund, alla från SEKO.Även tidigare arbetskamrater på LO har lämnat oss under de här åren.Förra året gick LOs chefsekonom Lena Westerlund bort efter en kort tids
  7. 7. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 7sjukdom. Lena kom till LO i mitten av 90-talet som en ung ekonom meden enorm lyskraft. År 2008 blev hon den första kvinna som blev LOs chefs-ekonom. Hon gjorde sig snabbt känd som en tongivande företrädare blandde fackliga ekonomerna och var bland annat starkt engagerad i internatio-nella frågor. Det sista Lena hann göra innan hon lämnade sin anställning,några månader före sin död, var att i februari förra året skriva en skrift: Vadvill Socialdemokraterna att svensk ekonomi präglas av 2025? Jag tycker att viverkligen ska ta vara på Lenas tankar, för både hennes hjärta och henneshjärna kommer vi att ha med oss under lång tid framöver.Förra året avled också Jeanette Olsson, som under 1990-talet bland annatvar med och startade nätverket Tjejligan, en viktig kraft för att mobiliserakvinnor i facket. Det minns Stig Malm väl, för det var under din tid somdet bildades – det kanske behövdes då.Lämnat oss har också de tidigare medarbetarna Staffan Connysson, RagneBejming, Harry Wilkenstedt, Sven-Olof Hägglund, Birgit Efraimsson och LenaJeanneret.Vi tackar alla våra kamrater för deras insatser, och jag föreslår att ni allareser er och vi hedrar deras minne med en stunds tystnad.ÖppningstalKongressdeltagare! Än en gång varmt välkomna!Vart fjärde år samlas vi till LOs kongress. Vi gör det precis som nu ofta iskolavslutningstider. Vi känner till den förväntan som barn och unga kän-ner inför sommarlovet. Jag hoppas att ni alla känner samma förväntan nuinför LO-kongressen.Många av er har varit på en LO-kongress tidigare. Men som alltid finnsdet de som är ombud här för första gången. Det är 87 av er som är här förallra första gången. Jag hoppas att ni inte ska känna att ni behöver ha nå-gon läroperiod innan ni vågar ta ställning och kliva upp och argumentera– det tror jag inte.Jag tror inte att Malin från Transport i Karlstad, som är kongressensyngsta ombud och är 21 år, känner sig orolig. Jag tror att du känner dig starktillsammans med dina kamrater från Transport och övriga, och vi kommersäkert att se dig här i talarstolen.Det äldsta ombudet är Janne Blomqvist från Pappers. Jag ska inte sägahur gammal du är, men jag gläds åt att det i alla fall är någon som är liteäldre än jag.Kongressombud! Ni har ett av de allra finaste uppdragen man kan ha ifackföreningsrörelsen: att få representera sina förbund och arbetskamra-ter i kampen för jobben och för ett bättre arbetsliv. Ni ombud är nu denhögsta ledningen för Landsorganisationen i Sverige, och det är ni nu underfyra dagar. Man kan undra: Är det så märkvärdigt med fyra dagar? Men detfantastiska är ju att det ni beslutar här under fyra dagar kommer att varadet som är vägledande och som gäller för LO under de närmaste fyra åren,så er insats är viktig.Det ni säger är viktigt. Återigen: Kliv fram! Gå upp i talarstolen! Vi skakomma ihåg att den här kongressen är till för oss men i första hand för dem
  8. 8. 8 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2som inte är här. Så höj rösten och tala för era kamrater! Argumentera för enbättre arbetsmiljö, för bättre arbetstider, för bättre inflytande, för tryggarejobb och för ett bättre liv! Men tala också för dem som har förlorat jobbet ikrisens spår! Argumentera för full sysselsättning! Ta med er den ilska som jag– från alla mina möten med medlemmar runt om i landet – vet finns över lågalöner, diskriminering och orättvisor! Dela med er av den frustrationen över enpolitik som försämrar löntagarnas villkor! Lägg er i diskussionerna – självklart,för det är er uppgift – om hur vi ska nå full sysselsättning, om hur vi ska hadet med kollektivavtalen framöver, om sjukförsäkringen, arbetslöshetsför-säkringen och allt annat viktigt som vi ska diskutera under de här dagarna!Jag vill att kongressen ska präglas av en framtidstro, när vi diskuterar alltifrån hur vi ska nå det goda arbetet eller det utvecklande arbetet till när vidiskuterar hur vi ska agera på global nivå. Vi som är här ska tillsammans göraså bra vi kan för att se till att flytta fram löntagarnas positioner. Vi ska steg försteg flytta fram positionerna, för att vi ska kunna nå det som vi alla tror på.Vi ska kunna nå ett arbetsliv som är hållbart, ett samhälle som är jämliktoch tar vara på alla människors vilja och förmåga till arbete, ett samhälle därklyftorna minskar, helt enkelt ett jämlikt samhälle. Vi vet tillsammans att omvi ska nå dit krävs det en stark fackföreningsrörelse. Det finns ingen annansamhällskraft som så starkt kämpar för minskade klyftor, för ökad jämlikhetoch för att flytta fram löntagarnas positioner – en fackföreningsrörelse medrak rygg som håller ihop! Då förmår vi göra saker tillsammans, kamrater!Jag tror att ni är stolta över att vara ombud på LO-kongressen. Jag minnsatt jag kände mig väldigt stolt på min första LO-kongress 1986, när jag varombud.Det ger en stark känsla av samhörighet, att mötas över förbundsgränserna.Vi vet att det är just när vi gör det som vi förmår flytta fram positionerna ide stora och viktiga frågorna. Det finns ett gammalt uttryck för det: Enadevi stå, söndrade vi falla. Men vi behöver inte tvivla på hur det är inom vårorganisation. Inför kongressen har vi kunnat ta del av en hel del tidnings-artiklar på både nyhets- och ledarplats om tillståndet i vår organisation.Valet av ny LO-ledning har naturligtvis rönt stort intresse. Vi lever i entid då personfrågorna alltid är mycket mer intressanta än politikens innehåll.Men vi har också mötts av andra bilder, av ett splittrat LO, en organisa-tion på dekis och en organisation som inte syns i debatten. Är det sammabilder? Jag tror att ni liksom jag har andra bilder. Jag tänkte börja mitt öpp-ningsanförande med att ge några kontraster till de bilderna och peka på deutmaningar som vi står inför. Ta frågan om att vi inte syns i debatten, attvi lever i medieskugga: Hade det varit sant hade jag fått sova lite längre imorse och kommit hem lite tidigare i går kväll. Men det stämmer att vi intekommer ut i medierna riktigt så mycket som vi vill, kanske inte riktigt i defrågor som vi vill och kanske inte alltid på det sätt som vi skulle önska. Menmot bilden att vi lever i något slags medieskugga kan ställas det faktum attLO är väl synligt i medierna och att LO har större genomslagskraft än allaandra parter på arbetsmarknaden.Nu måste jag rikta mig till er som sitter här från de andra organisatio-nerna, för det beror verkligen inte nödvändigtvis på att vi är bättre på någotsätt, utan det beror på att vi tar politisk ställning, kanske ibland på ett tyd-
  9. 9. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 9ligare sätt, och att det inte gillas av alla. Därmed blir vi i någon mening merintressanta, paradoxalt nog mer när vi har en socialdemokratisk regering, fördå behövs det inte särskilt mycket för att det ska målas ut ett rosornas krigpå löpsedlarna. Men när vi går med ett fackeltåg genom Stockholms gator –ett tåg som når Mynttorget när det nästan inte har lämnat Norra Bantorget– då blir det inte ens en notis, fast vi kämpar för det som alla nu säger attvi inte kämpade för. Vi kämpade för en bättre arbetslöshetsförsäkring. Vikämpade mot regeringens politik. Men inte en notis i de stora tidningarna!Är problemet att det är vi som fackliga ledare som inte syns? Då menarjag fackliga ledare, fackliga representanter, fackliga företrädare. Jag tror att vialla möts av det när vi är ute bland medlemmarna: Ni syns ju aldrig! Man fåraldrig se vad ni säger och vad ni tycker! Men det ändå inte där problemet lig-ger. Det stora problemet är att det är förbundens medlemmar som inte syns.Jag behöver nästan inte säga mer: Lyssna på det vi hörde från scenen!Jenny Wrangborg var inne på det: den arbetsmiljö som våra medlemmar har,de arbetsvillkor som våra medlemmar lever under, hur våra medlemmar harsvårt att få ihop det med ansvar för hem och barn när de samtidigt ska jobba!Nej, det skrivs aldrig om det i tidningarna.Det är något som vi måste hjälpas åt att lyfta fram. Det hänger ju påoss, vi som är förtroendevalda, om våra medlemmar ska lyftas fram ochom facket ska bli synligt. Det är vi själva som skapar bilden av facket. Detär inte i största utsträckning i medierna utan i mötet med medlemmen påarbetsplatsen som man bestämmer vilken bild de har av facket, om våramedlemmar tror att det är sant att vi är organisation som inte syns eller omde säger ”Jag vet. Jag vet vem som är min fackliga förtroendeman. Jag vetminsann vilka som sitter i den fackliga styrelsen på min arbetsplats.” Detär bara upp till oss!Vi vet genom undersökningar att svenska folket i dag har en positiv in-ställning till facket. Den positiva inställningen ökar, och det finns ett starktstöd för våra värderingar. Allt fler hoppas – säger undersökningarna – attfacket ska stärkas i framtiden.Kamrater! Vi har alla förutsättningar att stärka bilden av vår organisation.Jag tror att vi ska börja med att helt enkelt räta på ryggen. Vi ska varastolta. Vi ska tala gott om oss själva, och vi ska tala gott om varandra! Fördå, om vi gör det, då får vi ett starkare LO!Hur är det med bilden av ett splittrat LO? Det är väl den bild som har sattsig nu inför vår kongress. Mycket har präglats av det faktum att vi inte blevöverens fullt ut i årets avtalsrörelse. Vi kan säga att vi snubblade på mållin-jen. Vi gick från representantskapet fullt eniga, så vi snubblade på mållinjen.Men det är väl också så att det alltid finns ett medialt intresse kringdetta med personval.Mot den bilden av det splittrade LO kan sättas det faktum att vi, genomvår samordning i avtalsrörelser, har klarat reallöneökningar för förbundensmedlemmar under många år.Mellan år 2000 och 2010 ökade reallönerna med 22 procent. Under sammaperiod lyckades vi flytta fram positionerna några steg mot mer jämställda lö-ner, för då ökade lönerna för kvinnor i relation till män från 85 till 88 procent.Vi har tagit viktiga steg.
  10. 10. 10 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Men hur är det då med LOs styrelse? Är det kanske där vi håller på ochbråkar och inte är överens? Ja, jag kan lova er att det är många, långa ochtuffa diskussioner. Men jag kan räkna på ena handens fingrar hur mångagånger vi har lämnat det styrelserummet i oenighet och hur många gångersom någon har reserverat sig mot ett beslut.Det betyder inte att det inte finns motsättningar mellan förbunden el-ler mellan yrkesgrupper eller vad det kan vara. Vi kommer också att mötadet här. Det är klart att det är så. I den här debatten kommer det att varaen del tuffa tag.Men jag tror till exempel att det grundläggande skälet till att vi inte blevöverens i årets avtalsrörelse inte handlar om ett par tjugolappar hit eller dit.Är det något som jag – som har varit ordförande i tolv år och självkritisktkan lägga en del av skulden på mig – kan säga är det att vi kanske inte hartagit den diskussionen tillräckligt djupt.Är det egentligen så, när det gäller jämställda löner, att vi inte har sam-ma problembild? Är det så att vi inte fullt ut har analyserat problemet ochatt det är där utmaningen ligger? Vi ska kanske inte fundera över om vi ärsplittrade eller inte.Vi lyckades inte den här gången. Men vi har lyckats många gånger förut.Och det kanske är så att man ibland behöver misslyckas för att orka ta yt-terligare steg och bli ännu starkare. Det är här utmaningen ligger. Det räckerinte med att bara säga ja till jämställda löner om vi inte förmår att hittahållbara lösningar. Här är det upp till bevis för oss alla.Hur är det då med medlemsutvecklingen? Den har det ju varit mycketsnack om. LO har förlorat hundratusentals medlemmar, ja, inte LO, fast detsägs så, för det är ju LOs förbund, och då är det per definition LO. Ja, detär sant, och det är väldigt allvarligt. Men bilden av LO som en organisationsom blöder, en organisation där medlemmarna flyr, den är inte sann – ellerbilden av LOs förbund, för det är ju ni som organiserar, även om den me-diala bilden handlar mycket om LO just nu.Vi vet att vi står mitt i ett generationsskifte. Gamla, välorganiseradearbetstagare med fasta anställningar lämnar, och in kommer unga vuxna,väldigt ofta med otrygga anställningar som inte har samma fackliga tradi-tioner som vi hade, och det är på en delvis annan arbetsmarknad.Titta bara på Kommunal, på skillnaden i organisationsgrad mellan desom är anställda hos kommuner och landsting och de som är anställda hosprivata arbetsgivare! Det är stora skillnader. Industrin har outsourcat mas-sor till den privata tjänstesektorn.Vi har en annan arbetsmarknad. Jag säger inte det för att vi ska ursäktaoss. Men jag tror ibland att vi behöver ha förklaringarna, så att vi inte barasäckar ihop och tänker att det är vi som har varit dåliga. Ni som var medvid förra kongressen vet att vi då tog ett handslag. Vi sa: Vi tar ett hand-slag, det gemensamma ansvaret för att organisera fler medlemmar till vårförening. Hur har det gått?Förbunden – ni – har gjort ett jättebra jobb. Där kan ni verkligen sträckapå er. 430 000 nya medlemmar har tillkommit. Men det räcker inte. Trotsatt det är 430 000 har vi en medlemsminskning. Men det är den minstaminskningen på tio år! Det är alltså på väg. Jag tror att vi nu har lagt en
  11. 11. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 11grund för den nya LO-ledningen och för den nya LO-styrelsen att fortsättajobba med de här frågorna.I går pratade jag med Ella från Hotell och Restaurang som sa: Vi ökademed 500 medlemmar från juni till juli förra året, och vi ligger kvar på sam-ma medlemsantal. Då ska ni inte tro att Hotell och Restaurang har hållitkvar alla de medlemmarna, för de har organiserat massor av medlemmarsedan dess, för de har en organisation med stor omsättning. Men de orkarupprätthålla medlemsantalet.Det är alltså på väg att vända. Men det räcker inte, för trots de siffrorsom förbunden visar är det ändå en minskning, och vi måste hela tidenjobba vidare.En annan förklaring är att det är just bland de unga vuxna som vi inteklarar av organiseringen. Därför skulle jag vilja vända mig till TCO ochSACO, för vi har ett gemensamt problem. Vi får ofta höra – det gillar manpå de borgerliga ledarsidorna och arbetsgivarna att tala om för oss: Tjänste-män och akademiker är mycket mer välorganiserade, och ni med er samsynmed Socialdemokraterna har naturligtvis av det skälet tappat medlemmar.Men tittar man på åldersgrupp efter åldersgrupp ser man att vi nästan,på någon procent när, fast det är lite olika, nästan exakt samma organisa-tionsgrad bland alla åldersgrupper. Det är bara det att organisationsgradeni den yngsta åldersgruppen är hälften än bland de övriga.Om vi då tittar på LO ser vi att vi har oändligt många fler unga, och dådras vår totala organisationsgrad ned.Men låt oss inte hålla på att jämföra oss varandra, utan låt oss säga: Ja,Eva och Göran, vi har ett gemensamt problem. De unga vill inte organi-sera sig. Ja, de kanske vill, men de gör det inte. Det är kanske för att de somelever är medlemmar i Jusek och sedan inte får jobb utan jobbar i Konsumeller serverar på någon krog någonstans och tänker: Jag är egentligen jurist,så varför ska jag gå med i ett LO-förbund? Men det skulle gagna också dematt gå med i facket. Jusek kan faktiskt inte göra särskilt mycket för dem omde får något problem på jobbet.Detta tror jag att vi skulle behöva jobba med tillsammans, för det ärett gemensamt problem som vi har inom fackföreningsrörelsen. Det finnsmycket vi kan göra. A-kasseavgiften vet vi hindrar unga människor somär lågavlönade att gå med, om de ska betala betydligt mer. De här frågornafinns det mycket mer att säga om, och vi kommer att säga mycket mer omdet. Men det viktiga är att vi inte förtröttas i organiseringen, att vi hela tidenstår på tå, att vi säger att vi ska ha fokus på unga – det är bara att jobba på.Ställ frågan ”Vill du gå med i facket?”, förklara, informera och framfö-rallt lyssna! Lyssna – på arbetsplatser och i skolor! För vi ska bli många såatt vi blir starkare. Och vi måste bli starkare.Men vi är ändå – det kan vi säga också när det gäller TCO och SACO –tillsammans världens starkaste fackföreningsrörelse. Det är väl himla bra!Kamrater! Med den här genomgången har jag velat peka på att vi stårinför stora utmaningar men också att vi – och det är det som är så häftigt– har avgörandet i vår egen hand.Bilden av facket skapas av oss och våra hundratusentals förtroendevalda.Vi vet att man inte minst bland unga vill ta på sig fackliga uppdrag i dag.
  12. 12. 12 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Enighet i de stora och avgörande frågorna beror bara på vår egen för-måga och vilja.När det gäller organiseringen har vi, som sagt, byggt en väldigt stabilgrund för framtiden. Ja, vi har höga ambitioner när det gäller vår egen orga-nisation. Men vi har höga ambitioner också när det gäller att kunna påverkasamhällsutvecklingen. Fast vi verkar inte i ett vakuum.Det handlar inte bara om vår egen styrka utan också om hur omvärldenser ut, vilken omgivning vi befinner oss i. Då får ni ursäkta att jag inte baratänker på den gångna kongressperioden. Under de tolv som jag har varit LO-ordförande har det varit sex år med socialdemokratisk regering och sex årmed borgerlig regering – och det är som natt och dag.Det är klart att vi har valt att vara professionella i vår relation till So-cialdemokraterna när de sitter i regeringsställning. Vi samarbetar med ettpolitiskt parti. När Socialdemokraterna sitter i regeringsställning, då är viprofessionella, en part på arbetsmarknaden. Socialdemokraterna har inteheller haft någon anledning att behandla oss annorlunda. Men man haröppnat upp för samtal med samtliga parter. Nu har vi haft en borgerlig re-gering i sex år. Jag tror inte att det var några samtal första året. Jag tror attdet är fem gånger som jag har träffat Fredrik Reinfeldt under de här åren.Då har jag träffat honom ihop med ordförandena för TCO, SACO, SvensktNäringsliv, Företagarna och Sveriges Kommuner och Landsting. Det var entimme på en kopp kaffe inför toppmötet i EU på våren. Det är den endagången som Fredrik Reinfeldt har bjudit in, och tror faktiskt inte att hanhar bjudit in andra heller.’Fredrik Reinfeldt har bestämt sig för att det inte är det organiserade in-tresset som han vill lyssna till. Han ska ut och lyssna på människor.Det är jättebra. Men vi som sitter här har fått förtroendet att företrädaväldigt många människor, och vi har många goda idéer som vi gärna skullevilja föra vidare till den regering som sitter nu. Det är vår skyldighet. Vi kaninte sitta och sura och vänta på en socialdemokratisk regering. Det är klartatt vi blir glada om vi får en socialdemokratisk regering. Men vi måste ocksåjobba i relation till en borgerlig regering.Men det är som om de har beröringsskräck för oss. Jag vet inte riktigtvad det beror på. Vi kanske så småningom får veta varför man inte vill träffadet organiserade intresset – men ändå talar så väl om den svenska modellen.Jag får väl säga: Det är i den facklig-politiska samverkan som vi har medSocialdemokraterna som vi har en chans att påverka politiken. Det är därvi har en chans att vara med och utveckla politiken. Det gör vi nu, och detkommer vi att göra i framtiden. Det gör vi, så att vi kan vänta tills vi får ensocialdemokratisk valseger med Stefan Löfven som statsminister om tvåår – eller hur?Kamrater! Vi behöver en regering som ser utmaningarna och som ocksåhandlar därefter. Vi behöver politiker som tar ansvar. Så enkelt är det.Man behöver också hävda Sveriges intressen i en globaliserad värld, förvi står i en situation med allt hårdare konkurrens.Under kongressen kommer vi att diskutera mycket om vårt program omfull sysselsättning, och sedan ska vi se till att det förverkligas, steg för steg.Det är en av de viktiga frågor som jag bara kommer att nämna några ord
  13. 13. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 13om här, men vi kommer att jobba vidare med det, för det är det som är vårdevis på kongressen: Jag vill jobba! Vi vill jobba! Det är självklart eftersomdet ger oss en försörjning. Men vad är det egentligen som händer med dettaatt man får ha ett arbete? Det ger frihet, och det ger makt, kanske till ochmed lite egenmakt, Karl-Petter!Frihet och makt – men vi vet också att arbete är det som skapar välfärdoch som driver samhället framåt. Därför är den här frågan så central.Men det är ingen självklarhet att få jobba i dag. Arbetslösheten ligger pånära 8 procent. Var trettonde som vill jobba kan inte göra det i dag – i ettland som, tror jag, har den bästa ekonomin i hela Europa!Men i dag ifrågasätts arbetsviljan. I dag tycks regeringen tro att den somär arbetslös behöver ha hotet om fattigdom hängande över sig. Den som ärarbetslös möts i dag av ifrågasättande när han eller hon inte kan eller fårarbeta. Den som drabbas av sjukdom riskerar också att få sälla sig till de ar-betslösas skara, fast man kanske fortfarande är sjuk och står utan inkomst.Den som är långtidsarbetslös kommer in i fas 3, där många känner sigdjupt kränkta av den behandling som de får. Deras arbetsvilja tas inte tillvara eller också tas den till vara och de arbetar men får inte lön för det arbetesom utförs. Vi vill jobba! I en tid som den vi nu lever i finns det anledningatt verkligen upprepa det gång på gång.Ernst Wigforss, en legendarisk socialdemokratisk finansminister och ide-olog, myntade ett uttryck som jag tycker är så fantastiskt: ”Folkets vilja tillarbete är nationens viktigaste tillgång”. Vi vet att det är arbete som byggerSverige starkt. Vi vet därför att kampen för full sysselsättning är så avgö-rande för ett Sverige som blir starkare och jämlikare och där vi verkligenkan se framtidstron blomstra.Beträffande detta med arbete: Det har blivit lite intervjuer så här på slut-tampen, och det var en journalist som frågade: Wanja, tycker du att arbeteär en mänsklig rättighet? Jag tyckte att frågan var lite märklig. Ja, det är detju. Så sa jag till journalisten, för hon hörde av sig lite senare: Jag tyckte attdin fråga var konstig, så jag gick faktiskt och slog upp och tittade vad somegentligen står i FN-stadgan från 1948. I artikel 23 står det: ”Var och en harrätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande ar-betsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet”.Arbete är en mänsklig rättighet också i vår regeringsform, i vår lagstift-ning, där det står: ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bo-stad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för godaförutsättningar för hälsa.”Regeringen har på sin hemsida förtydligat detta med de mänskliga rät-tigheterna och sagt att det inte är en ovillkorlig rätt men att det är, sägerde, ”en skyldighet för staterna att vidta åtgärder som syftar till att avskaffaarbetslösheten.”Tycker ni att man kan säga att regeringen gör vad den kan för att densom vill och kan ska få arbeta? Tycker ni att regeringen uppfyller skyldig-heten att vidta åtgärder för att avskaffa arbetslösheten? Vad säger ni? Nu ärdet dags för kongressens första omröstning! Gör regeringen vad den kan?Vad tycker ni?Kongressdeltagarna: Nej!
  14. 14. 14 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Det behövdes verkligen ingen votering för att komma fram till det be-slutet! Nej, regeringen gör verkligen inte vad de kan. Jag kan i det här sam-manhanget inte låta bli att säga något om Reinfeldts väldigt obehagliga ut-talande häromveckan. Ni har säkert hört det allihop, men jag ska läsa det,så att det blir korrekt: ”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ettläge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livetså har vi mycket låg arbetslöshet.” Det är många fel i det korta uttalandet,Fredrik Reinfeldt!För det första: Förneka inte att vi har massarbetslöshet i Sverige! Vad skaman annars kalla det när åtta procent är arbetslösa?För det andra: Till misstänkliggörandet av dem som inte jobbar läggervår statsminister nu misstänkliggörandet av särskilda grupper. Vilka är detsom inte är ”etniska svenskar mitt i livet”? Jo, det är våra unga vuxna. Det ärde äldre. Det är det jag egentligen inte tycker om som begrepp: icke-etniskasvenskar. Vad är det för konstigt begrepp? Det är alla de som har kommittill vårt land men har sitt ursprung i andra länder. Han pekar ut den grup-pen: Ja, där är visserligen arbetslösheten hög, men det bryr vi oss inte såmycket om – för etniska svenskar mitt i livet är det bra. Det bär mig emotatt använda begreppen som jag gör nu. Det är inte värdigt en statsministeratt uttrycka sig på det här sättet.Jag har ingen som helst anledning att tro att Sveriges statsminister i grun-den avviker från synen om människors lika värde. Men att han har spelatfrämlingsfientliga krafter i händerna blev snabbt tydligt, inte minst på nätet.Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson var förstås snabbt ute med beröm.Kamrater, kongressdeltagare! Om kampen mot främlingsfientlighet ochrasism – nu lämnar vi statsministern därhän, för jag har ingen anledningatt tvivla på att han i grunden tycker att människor har lika värde, fast detär viktigt att fundera över hur vi uttrycker oss – vill jag än en gång sägadetta. Det är så självklart att vi aldrig kan acceptera främlingsfientlighetoch rasism var den än dyker upp. Vi kan aldrig acceptera att människorspelas ut mot varandra. Vi kan aldrig acceptera att någon uttrycker föraktför andra människor.Nu finns det rasistiska och främlingsfientliga partier i stort sett i varjeparlament i Europa, och sedan förra valet har vi det också i vårt eget. Mendet är inte skrivet i sten att de ska finnas där.LO-förbunden har tillsammans inlett ett långsiktigt arbete mot främ-lingsfientlighet och rasism. Vi kallar den satsningen Alla kan göra något. Förvi alla – och jag menar verkligen alla – har ett ansvar för att reagera ochagera så att inte någon enda kamrat utsätts för förakt eller diskriminering.Det är ett arbete för att stärka medvetenheten om människors lika värdeoch lika rätt. Och det handlar om vår grundsyn, att alla måste stå upp förvåra värderingar och våra arbetskamrater.Det kräver utbildning. I år ska vi utbilda 6 000, för att verkligen ligga rätt.Vi kanske ska erbjuda Fredrik Reinfeldt att delta i vår utbildning.Men det vi ska göra är att ta kampen mot Sverigedemokraterna och för-passa dem och deras idéer dit de hör hemma, till historiens skräpkammare!Kamrater! Vi vill ju att Sverige ska vara ett land dit människor kommer.Vi ska välkomna människor från andra länder att komma till Sverige, komma
  15. 15. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 15hit och arbeta. Vi vill ha arbetskraftsinvandring. Vi vet att det behövs, ochvi vet att det är bra att människor rör sig mellan länder. Det har bidragit tillvårt välstånd, och det kommer det att göra också i framtiden.Men arbetskraftsinvandringen får aldrig leda till att människor utnyttjasoch exploateras. Det är många av dem som kommer hit från andra ländersom just gör det. De far illa. Det finns många exempel på hur människorverkligen exploateras, blir utan lön och lever en nästan livegen tillvaro, ef-tersom den nuvarande lagstiftningen gör att de är bundna till en och sammaarbetsgivare. De riskerar att åka ut om de förlorar det jobbet. Det är själv-klart att lagstiftningen måste ändras för att förhindra diskriminering ochutnyttjande. Därför kräver vi likabehandling och lika villkor för löntagarepå den svenska arbetsmarknaden. Sverige och svensk fackföreningsrörelseska vara en kraft mot exploatering, både i Sverige och i världen i övrigt.Fackföreningsrörelsen är ju internationell. Den bygger på att bara om vi hål-ler ihop solidariskt och stöttar varandra så kan vi verkligen på allvar drivavåra krav på förändringar.Jag blir påmind om det när jag ser tavlan på bottenvåningen i LO, därdet hänger ett gulnat tidningsurklipp. Det är från 1909 och berättar om närarbetarna i Sarajevo samlade in pengar till stöd för de strejkande arbetarnai Sverige under storstrejkens tid. Den tavlan påminner verkligen om inne-börden av internationell solidaritet. Den visar också hur förutsättningarnaför fackligt arbete skiftar både över tid och mellan länder. Många reagerarmed förvåning när de ser detta, att LO behövde ekonomiskt stöd från Sara-jevo. Jag brukar svara att arbetarna i Sarajevo samlade in pengar till oss medinsikten om att om de inte gav oss stöd skulle det antagligen försvaga dem.Det är det som är solidaritet. Man stöttar varandra i insikten om att vihar betydelse för varandra. Det är ur det gemensamma intresset som soli-dariteten föds.Vi upprörs över villkor som vi kan se för kvinnor som arbetar i välbe-ställda människors hem, långt från sina hemländer och familjer i stora delarav världen. Det är också helt oacceptabelt att arbetare dör i stenlunga, dören för tidig död, för att vi i västvärlden ska få jeans som är stentvättade elleratt byggnadsarbetare dör på grund av bristande säkerhet vid arenabyggenför att vi ska få njuta av sportfester. Vi blir ilskna och bestörta när vi nåsav beskedet att ännu en fackligt aktiv som kämpar för sina medlemmarsarbetsvillkor i Colombia, i Guatemala, som nu är aktuellt, eller i något an-nat land har fått offra sitt liv i kampen för våra gemensamma intressen. Viblir upprörda därför att vi ser oss själva i dem.Facklig sammanhållning över gränserna är också i vårt eget intresse. Ge-mensamt arbete och samarbete är en grundförutsättning för att vi arbets-tagare i olika länder inte ska spelas ut mot varandra.Det handlar, kamrater, om det fackliga löftet. Det fackliga löftet är intenationellt. Det fackliga löftet är internationellt. Vi tar strid mot underbuds-konkurrensen varhelst den uppstår. Och det löftet sviker vi aldrig!Men vi behöver inte gå så långt för att se svält och misär i dag. I dag är25 miljoner människor arbetslösa i Europa.Många, många löntagare har fått se sin lön sänkt, sin pension sänkt, sinpensionsålder höjd och försämrade villkor i många andra avseenden. Sopp-
  16. 16. 16 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2köerna växer i Europa, och vi ser dem till och med här. Löntagarna har drab-bats hårt av den åtstramningspolitik som har förts i krisens namn.Jag tar inte till överord när jag säger att det är löntagarna som har fåttbära bördan av finanssektorns framfart och av oförmågan att se konsekven-serna av de åtgärder som har genomdrivits.Efter år av nedskärningar tar väljarnas tålamod slut. Väljarnas tillit tillpolitiker och etablerade partier och till samhällsinstitutioner har fått sigen rejäl törn.Den ekonomiska krisen har utvecklats också till en kris för demokra-tin. Valutgången i Grekland och valutgången i Frankrike – även om vi kanglädjas över Hollande – innebär att de främlingsfientliga partierna har vuxiti båda dessa länder. De högerextrema rörelserna växer. Det har blåst kallavindar länge i Europa, nyliberalismens kalla vindar. Men samtidigt börjardet hända något nu. Högervindarna har kanske börjar avta lite.Nu talas det faktiskt inte längre om bara åtstramningar. Allt fler talar omatt den negativa, nedåtgående spiralen måste brytas, att ekonomin behöverstimuleras för att få igång efterfrågan, att det är ett självklart samband, attman inte kan spara sig ur kriser utan måste stimulera ekonomin för att tasig ur krisen. Det är en politik som vi länge har efterlyst.Inom Europafacket vet jag inte hur många demonstrationer det har variti EUs alla medlemsländer runt om i Europa de senaste åren. No to austerity– nej till åtstramningar – har varit slagordet. Först var det John Monks, ochnu är det Bernadette som står i talarstolarna och skickar ut det budskapet,inte bara till folket utan också till de europeiska ledarna.Nu talar faktiskt också de europeiska ledarna om att det kanske behövsen tillväxtplan eller en tillväxtpakt. Där hoppas vi mycket på Hollande, dennya presidenten i Frankrike. Han har ju varit tydlig med att han vill stimu-lera tillväxt, investeringar och starkare efterfrågan.Det är dags nu att öppna upp och låta nya vindar blåsa i Europa och iSverige!I krisens spår ser vi konsekventa kränkningar av fackliga rättigheter,slutna avtal som inte respekteras, branschavtal som förbjuds eller blir fri-villiga att tillämpa för företagen.Det är helt tydligt att våra fackliga rättigheter inte är vunna för alltid.Den segern kan man aldrig ta för given, utan den får man alltid kämpa för.I vårt internationella arbete kämpar vi för likabehandling av arbetsta-gare. Men också här hemma måste vi försvara och stärka våra rättigheter.I en intervju nyligen fick jag en fråga. Om det fanns en Aladdins lampasom jag fick gnida lite på och ändra tre saker som hade hänt under min tidsom LO-ordförande, vad skulle jag göra då? Det var självklart för mig attdirekt nämna EU-domstolens beslut i Lavalfrågan. Det beslutet har gjortatt vi inte kan garantera likabehandling av löntagare på den svenska ar-betsmarknaden.När Sverige blev medlem i EU fick vi den garantin, vet ni, men den vi-sade sig inte vara mycket värd.Vi har efter Lavaldomen försökt ställa krav på förändringar i EU-rätten.Det är en samfälld europeisk fackföreningsrörelse som kämpar för föränd-ringar i utstationeringsdirektivet, som kämpar för att vi ska få ett socialt
  17. 17. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 17protokoll knutet till fördraget, ett protokoll som visar att om det är oba-lans mellan marknadskrafterna och löntagarnas rättigheter, de mänskligafackliga rättigheterna, då är det de mänskliga fackliga rättigheterna somska väga tyngst.Vi har haft och tagit en stor kamp. Men än har inte särskilt mycket hänt.LO har kontaktat riksdagen och uppmanat till en bredare dialog med defackliga organisationerna. Vi har också skickat ett brev till finansutskottet.Vi vet ännu inte resultatet av det. Men en sak vet vi, och det är att detsocialdemokratiska partiet på fredag i sitt verkställande utskott kommer attfatta ett beslut om att tillsätta en arbetsgrupp där LO och partiet tillsam-mans tar fram en strategi för hur vi ska agera här hemma, hur vi ska se tillatt det händer något på europeisk nivå.Svensk fackföreningsrörelse och svensk socialdemokrati visar tillsam-mans att facklig-politisk samverkan innebär att vi kan garantera löntagar-nas rättigheter både på svensk arbetsmarknad och i Europa. Jag tycker attdet socialdemokratiska partiet är värt en eloge, men vi är också där med enspark i baken. Vi ska göra detta tillsammans, och vi kommer inte att ge ossförrän det finns ett socialt protokoll i fördraget.Den fulla sysselsättningen är temat för kongressen: Jag vill jobba! Vivill jobba!Men den regering som vi har nu har varit tydlig med att sättet att ökasysselsättningen är att skapa en låglönemarknad. Det var motivet till dif-ferentieringen av avgifterna till a-kassan.Senast i dag uttalades sig Sveriges statsminister på radio. Hörde ni honomi morse? Man pratade om huruvida man hade en tilläggsförsäkring eller inte.Då sa han: De förbund som har hög arbetslöshet får vara mer aktsammamed att driva på arbetslösheten på olika sätt.Vad tror ni att han menade med det? På vilket sätt kan vi driva på ar-betslösheten? Vi vet att om vi inte tar ansvar i avtalsrörelserna, då finnsdet en risk att vi driver på, eftersom vi riskerar att vara inflationsdrivande.Så vad är det han säger? Han säger: Ligg lågt nu! Har ni hög arbetslös-het i er bransch får ni faktiskt fundera innan ni ställer era krav i nästa av-talsrörelse.Men han skulle inte säga så, för han vill inte stöta sig på det sättet. Menhan har ju andra kamrater som sitter i samma regering, även om jag intevet om de kallar varandra kamrater. Han har andra i regeringen i alla fall.Där har både Björklund och Lööf varit ute. Björklund sa: Vi sänker ung-domslönerna med 25 procent. Men Annie Lööf ville vara värst, så hon sa:Vi sänker alla löner med 25 procent, alla ingångslöner.Jag undrar om de har en aning om vad det innebär. Jag undrar om An-nie Lööf vet – vet hon så är det en skam – att om man sänker lönen för ettvårdbiträde med 25 procent kommer det vårdbiträdet, fast hon jobbar heltid,vilket långt ifrån alla gör, att ha en årslön som är mindre än Annie Lööfsmånadslön!Ja, Annie Lööf, du borde skämmas!Kamrater! Vi ska stå i vägen. Bertil! Det sa du på kongressen 1996: Viska stå i vägen. Det sa du. Ja, vi ska stå i vägen för regeringens strävan attsänka löner och expandera lågproduktiva branscher. Det ska vi göra efter-
  18. 18. 18 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2som det är en politik som går stick i stäv med vad som är bra för Sverige.Vi vet att det inte är så vi bygger Sverige starkt. Man bygger inte Sverigestarkt med låga löner.Vi vet att man bygger Sverige starkt med kunskap och kompetens. Ochvi har högre ambitioner än så. Vi vet att det är trygga människor som vå-gar mest. Vi går inte på deras politik om att hungriga vargar jagar bäst. Nej,trygga människor behöver inte jaga. Men trygga människor vågar. De vågarbyta jobb. De vågar utbilda sig, eftersom de vet att de har ekonomisk trygg-het under den tid man är arbetslös. Vi vet att det är kunskap som stärkersvensk konkurrenskraft. Det är kunskap som bygger framtiden – inte lågalöner. Det är konstigt att en regering inte kan begripa så enkla samband!Nu, kamrater, befinner vi oss mitt i en avtalsrörelse. I mitt manus stårdet att vi ska kämpa för Byggnads, som är mitt i en konflikt. Men det be-höver jag inte säga nu, för nu kan vi gratulera Byggnads. Vi kan gratuleraByggnads för att ni har gjort upp! I dag på förmiddagen var Torbjörn Jo-hansson där och skrev under protokollet, tror jag. Då visar ni också hur felSvenskt Näringsliv har när de i dag går ut med ett av sina nyhetsbrev – detvar lite dåligt tajmat – och säger att Byggnads är så fyrkantiga att de inteär beredda att göra eftergifter i en enda fråga. Även om jag tror att det ärduktiga förhandlare – det ska det väl bli om man tror vad det ska bli sedan– tror jag inte att ni fick igenom alla era krav, för det är ju inte så det är iförhandlingar. Men ni lyckades göra upp i dag.Hotell och Restaurang har inte lyckats, för ni har en motpart som inte ensvill förhandla. Motparten säger precis det man säger från Medlingsinstitutetoch från Svenskt Näringsliv. Vi har aldrig sett så samordnade arbetsgivareeller snarare aldrig sett så hårt styrda arbetsgivare!Jag vet – för jag stod och snackade med Torbjörn här innan – att ni varnästan framme. Ni var överens med er motpart. Men då kommer SvensktNäringsliv lallande, och så drar de undan och säger: Det där får ni inte föratt ni är överens om det. Vi vet att Svenskt Näringsliv har gått till medlarnaoch sagt: Räkna ut att detta bara blir 2,6! Vi vet att Svenskt Näringsliv styr.Men det är oroande när ett medlingsinstitut – som har till uppgift att medlaoch hålla sig till en samhällsekonomisk ram – till och med på tiondelensäger samma siffra som arbetsgivarna trär upp på ett radband. Då blir detinga förhandlingar. Då har vi inga självständiga parter i Sverige. Och det ärallvarligt för den svenska modellen.Det finns fortfarande förbund som inte har förhandlat färdigt. Hotelloch Restaurang kanske kommer att tvingas ut i konflikt. Ni har i alla fallvarslat om en konflikt. Jag tror att ni inget högre önskar än att det ska ledatill att er motpart vill sätta sig vid bordet och komma överens. Jag vet att niär duktiga förhandlare, och jag vet att ni är beredda att ta ert ansvar. Menmotparten är det inte.Ni ska veta att ni har allt vårt stöd. Er kamp är vår kamp, Ella!Kamrater! Det saknas sannerligen inte utmaningar för oss.Nu tänker ni: Nu får hon snart sluta – nu vill vi komma i gång. Men jagvill ändå avsluta med en fråga, en utmaning som vi talar alldeles för lite om.Det är det som handlar om hur vi ställer om till ett hållbart samhälle.Det handlar om hotet mot vår miljö, hotet mot vårt klimat. Och det hand-
  19. 19. K o n g r e ss e n s ö p p n a n d e | 19lar om en oerhört snabb befolkningstillväxt som får konsekvenser för jor-dens resurser.Då kan vi inte fortsätta att leva som vi gör, för det bygger på att miljoneroch miljoner andra människor lever i fattigdom och armod, om vi ska fort-sätta att ta för oss så mycket av jordens resurser som vi gör i dag.Det är ett hot som vi måste ta på allvar. De kommer naturligtvis inte atttycka att det är okej. De vill också ha. Och varför ska de ha mindre än vi?Är det vår livsstil, vår livsmodell, som går som en löpeld över världen, dåundrar jag vad kommande generationer kommer att tycka om oss.De kommer att peka på oss och säga: Ni visste. Ni visste hur farligt dethär var för vårt klimat – för er livsstil underminerar sakta men säkert kom-mande generationers möjligheter att leva goda liv. Men det handlar ocksåom ett samhälle som drar isär, där ojämlikheten ökar, där klyftorna ökar.Det finns ju ett samband.Boken Jämlikhetsandan, som kom ut förra året, pekade just på att jäm-likhet är bra inte bara för dem som är mest utsatta, som för stunden har detsämst, utan att jämlikhet är bra för alla och att motsatsen, ojämlikheten,blir dålig för så många fler.Ett samhälle som håller ihop – det är precis det vi brukar prata om, Carin,när vi diskuterar framtiden i VU och som vi också diskuterar runt LOs styrel-sebord – förutsätter inte bara en diskussion med en arbetarklass mot en med-elklass, utan den förutsätter ett samhälle som håller ihop kring goda värden.Där skulle Sverige kunna ta täten och gå ihop kring ett samhälle somtar vara på jämlikheten som ett värde som skapar något gott för alla menockså tar jämlikheten som en förutsättning för att ta kampen för det håll-bara samhället.Vi skulle kunna gå i täten eftersom vi är bäst. Nej, inte är – förlåt! – utanhar varit bäst i världen på omställning. Vi har lyckats bäst i den ligan. Mennu hörde vi häromveckan att vi ligger bland de sämsta i OECD-ländernanär det gäller a-kassan.Kan man skämmas för mindre? Det finns kanske de i andra delar av värl-den som fortfarande tror att det i Sverige är Socialdemokraterna som styr.Nej, det är inte Socialdemokraterna som styr, och då blir vi pressade tillbaka.Vi skulle verkligen behöva ta kampen. Och vi kan ta på oss ledartröjan.Jag skulle faktiskt önska – även om jag nu tittar på Carin och ler – att Fred-rik Reinfeldt tog den kampen. Han var jätteaktiv inför Köpenhamnsmötetnär Sverige var ordförande i EU. Men sedan har det varit tyst. Han hörs inte.Och miljöministern hörs inte särskilt mycket hon heller. Det här är ett be-kymmer som vi måste ta tag i. Det handlar om vår livsmedelsförsörjning.Är det rimligt att en tredjedel av det som produceras i mat går i sopor-na? Nej, det är naturligtvis inte rimligt. Är det rimligt att den andel somvi köper in från andra länder av vårt eget livsmedel har fördubblats från90-talet? Nej, det är inte rimligt. Det är kanske så att vi världen över måstetänka mer närproducerat.Men det här är frågor som är svåra. Och vi i Sverige och i svensk fack-föreningsrörelse skulle kunna gå i bräschen för de här frågorna.Som ni ser finns det hur mycket spännande och intressanta frågor somhelst.
  20. 20. 20 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Här på kongressen ska vi ta kampen, ta kampen för en politik för jämlik-het, ta kampen för en politik där vi sätter solidariteten främst, ta kampenför rättvis fördelning.Och sedan ska vi gå ut och genomföra besluten och gå ut och ta kampentillsammans med våra medlemmar, ta kampen med alla dem som kommer attbli våra medlemmar. Trots allt är vi världens starkaste fackföreningsrörelse.Än en gång, kamrater: Välkomna till LOs 27e kongress! Nu drar vi i gång!
  21. 21. G ä st e r n a h ä ls a s , g ä st e r n a s t a l | 21Punkt 2Gästerna hälsas, gästernas tal
  22. 22. 22 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Fredagen den 25 majWanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Då har vi kommit till en punkt därdet är mig en glädje att få hälsa lite gäster välkomna upp till talarstolen.Vi börjar med Carin, som har suttit här och blivit omnämnd ett antalgånger. Det är alltså vår partisekreterare från det Socialdemokratiska arbe-tarepartiet Carin Jämtin. Välkommen till talarstolen!* * *Carin Jämtin, partisekreterare Socialdemokraterna: Tack, Wanja! Det är enstor ära att få lyssna på dig, och framförallt är det en stor ära att få vara härvid öppningen av den 27e kongressen.Det känns som en historisk kongress. Alla kongresser är väl historiska,men det är lite speciellt när du ska sluta. Vi får fortsätta att jobba ihop. Jagska säga lite mer om det framöver.Vi samlas här i dag, och det är en stor ära att vara här, eftersom vi hardet gemensamt att vi tror på det fackliga arbetets styrka och vet att det ären garant för ett modernt samhälle som öppnas mot större frihet för alla.Vi vet också att den facklig-politiska samverkan är en viktig del i dettaoch att den stärks genom ett bra fackligt arbete. Det vi har gemensamt är attvi vill jobba för ett jämlikt samhälle som utvecklas i välfärd och solidaritet.Det finns en massa att säga om Sverige i dag. Det finns mycket att sägaom Sverige och den utveckling som vi går igenom.Borgerligheten i Sverige har Wanja redan beskrivit, men jag måste ta uppnågra saker igen. Den tycks totalt ha tappat kontakten med vad människorvill ha och vad människor behöver i livet. När man är ung och går i gymna-siet, då vill Folkpartiet att man ska få mindre resurser och gå kortare pro-gram. Hittills har man landat i att det kanske egentligen bara är ett år somgäller, men möjligen landar de i att det inte behövs alls. Just nu är det ett år.I arbetslivet, när man kommer ut med lite mindre kunskaper, då stårCenterpartiet där och säger: Det är inga problem. Det är lugnt. Vi kämparför att du ska få sämre villkor och sänkt lön med en fjärdedel eller kansketill och med mer. Vi vet vad vi vill i alla fall, säger Centerpartiet.Sedan blir man lite äldre, och många startar en familj. Då finns Krist-demokraterna där för att kämpa mot alternativa familjeformer och motutbyggd förskola. Mot nattis röstade man häromdagen.Och när man till sist har kommit så långt att man ska pensionera sigefter ett långt liv, då står Moderaterna där och ropar: Nej, inte ännu, inteännu! Du måste jobba tills du är 75! Så länge behöver du jobba för att tjänaSverige och tjäna in din lön.Konstigt nog står de där och undrar: Varför sviktar väljarstödet? Ja, detär konstigt – eller hur?Men, vänner, allt det där kommer Stefan att tala om. Jag vill prata litemer om våra organisationer och våra organisationers styrka. Precis som förfackföreningsrörelsen behöver det socialdemokratiska partiet bli större ochjobba och utveckla vår organisation. Det arbetet och den kampen för attstärka våra organisationer, även den behöver göra tillsammans.Den facklig-politiska samverkan handlar om att varje dag värva medlem-
  23. 23. G ä st e r n a h ä ls a s , g ä st e r n a s t a l | 23mar, genomföra utbildningar, utveckla politiken och göra en massa annatgemensamt arbete.Det socialdemokratiska partiet vinner val bara om vi växer och blir flermedlemmar. Och att växa och bli fler medlemmar gör vi bara genom attockså samverka på arbetsplatserna. Vi ska värva fler, för utan ett starktfolkrörelseparti vinner vi inte val, och vinner vi inte val förändrar vi inteSverige i mer jämlik och rättvis riktning.Vi ska hjälpas åt att värva fler och bli större också i det socialdemokra-tiska partiet. Jag vet att ni jobbar med detta i fackföreningsrörelsen, ochjag vill att vi hjälps åt och byter metoder med varandra. Vi ser nu att mångagår med i de socialdemokratisk partiet. Jag tror att det beror på att mångaär förbannade på det Wanja beskrev tidigare, men många är också förban-nade på andra orättvisor i Sverige och i världen.Många vill helt enkelt vara med och bidra och utveckla politiken ochgöra sin röst hörd. Därför söker man sig till arbetarrörelsen. Därför sökerman sig till en facklig organisation eller till det socialdemokratiska partiet.Nu gäller det att vi tillsammans – för det är vi som i dag är aktiva somhar det ansvaret – tar emot alla nya medlemmar och ser till att de har möj-lighet att påverka politiken och utveckla partiet och ser till att politikenockså förändrar samhället.Vi vet alla att det där med att ta emot nya medlem är kul men inte all-tid så lätt. Därför behöver vi hjälpas åt för att bli bättre på att verka för attsocialdemokratiska partiet blir Sveriges mest öppna, nyfikna och framtids-inriktade parti. Det gör vi bara när vi har stärkt den facklig-politisk sam-verkan lokalt och nationellt men faktiskt också globalt.Vänner! Några ord om föryngring: Föryngring är en utmaning för allavåra organisationer. Jag ser några ungdomar här. Jag tror att Malin från Karl-stad sitter där borta. Jag ser några andra ungdomar som är unga i ansiktet.Men jag ser många som är unga i själen. Men visst är det väl så att vi behövernågra till som är unga också enligt körkortet eller passet.Vi ska värva ungdomar med den insikten att unga människor, unga med-lemmar i partiet men också unga medlemmar i fackföreningsrörelsen, trorjag, är ledare i dag i den kunskap och kompetens de har men också kommeratt vara ledare mycket längre än vad vi är i våra respektive rörelser.Föryngring är en förutsättning för att politiken ska utvecklas men ocksåför att vi ska kunna leda och förändra landet in i framtiden.På den förra socialdemokratiska partikongressen sattes ett mål: en fjär-dedel av alla på valbar plats på alla listor – kommun, landsting och riksdag– ska vara under 35 år. På några ställen lyckades man med det, till exempeli Norrbotten, där 33 procent av våra socialdemokratiska riksdagsledamötervar under 35 år i förra valet.Vi ska jobba vidare med den metoden i partiet. I de olika fackförbun-den har ni säkert en massa andra metoder för att föryngra rörelsen. Menföryngra behöver vi göra. Och det behöver vi göra genom att också kommaihåg följande: De som en gång grundade Landsorganisationen och det so-cialdemokratiska partiet gjorde det på sin tids premisser och med sin tidsspråk. De hade ambitionen att alltid hitta sitt nya sätt, sina nya samarbetenoch nya medier, för att nå ut med sina budskap.
  24. 24. 24 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2När radion kom användes den. När privatbilismen ökade på 30-taletanvändes valbilar för att sprida budskap. I dag har vi tagit några steg till,och många av er sitter säkert och facebookar eller bloggar precis just nu.Oavsett vad framtiden för med sig, oavsett vilka nya sätt vi kommer på föratt kommunicera med varandra, ska hela tiden de första budskapen somskickas i Sverige, de första samtalen som förs, handla om jämlikhet, frihetoch solidaritet i det vardagliga livet varje dag. Det ska handla om hur helaarbetarrörelsens löfte om ökad frihet för alla står starkt och kanske är detmest moderna budskapet än i dag.Vänner! Jag vill påminna om att vi tillsammans behövs i dag mer ärnågonsin. Precis som Wanja sa tidigare vill jag påminna om hur högern iEuropa i krisens fotspår börjar tala om sänkta löner, sämre rättigheter ochinskränkningar i fackliga rättigheter.Det är inte så konstigt. Högerpartierna tar helt enkelt krisen som ursäktför att gå bakåt i tiden och genomföra sin agenda. I den ekonomiska kri-sens spår följer ökade klyftor och fattigdom, men det följer också att vi sät-ter andra viktiga frågor, som klimatutmaningarna, på undantag. Det ledertill att det inte på mycket länge har funnits ett så tydligt behov av samlingoch samarbete som i dag. Och det är min sista och kanske främsta punkt.Det finns få länder i världen där det facklig-politiska samarbetet harfungerat så bra som i Sverige. Det skulle möjligen vara i Norge, säger jagoch tittar på Roar. Sverige är också ett av få länder som har drivit igenomså viktiga reformer i arbetslivet och samhällslivet för allas rätt till arbeteoch för ökad jämlikhet och frihet.Därför får vi många besök också till det socialdemokratiska partiet därman vill att vi berättar om hur modellen har utvecklats här. Då brukar jagalltid berätta för dem hur Socialdemokraterna grundades ur den fackligaviljan att med demokratin som verktyg ge ett drägligt och fritt liv till alla.Jag berättar också om hur vi i dag precis som i framtiden aldrig skulle klaraatt utveckla politiken utan alla de socialdemokrater som också är fackligtaktiva. Tillsammans utvecklar vi politiken, och tillsammans för vi det so-cialdemokratiska partiet till seger.I dag vill jag så klart speciellt tacka för att vi har fått låna en alldelesfantastiskt klok partiordförande från fackföreningsrörelsen. Men det tarlång tid innan ni får tillbaka honom – det kan jag lova!Vänner! Vi visar dem också, när de kommer på besök, hur facklig-po-litisk samverkan kan fungera i dag. De vet att det på många håll i världenfungerar annorlunda, inte minst i USA, där tidigare presidenter har öpp-nat upp för strejkförbud och på annat sätt, som genom union busting, harförföljt fackföreningsrörelsen. Trots att Obama är något öppnare i dag sesfackföreningsrörelsen fortfarande som ett lobbyintresse i mängden – ettsärintresse i mängden, skulle kanske en annan regeringschef ha sagt i ettland där vi bor. Även i Sverige är de borgerliga lockade av ett annat makt-förhållande än i dag. Wanja beskrev tidigare hur Sveriges statsminister harträffat LO-ordföranden fem eller sex gånger under sina sex år vid makten.Det är faktiskt på gränsen till skamligt.En och en halv miljon svenskar representerar LOs ordförande. Och stats-ministern ägnar dem så kort tid! Det kallar jag att nonchalera en av de
  25. 25. G ä st e r n a h ä ls a s , g ä st e r n a s t a l | 25viktigaste samlade krafterna i hela Sverige å det grövsta. Det kommer inteatt vara hållbart, för dagens utmaningar kräver, precis som tidigare, att visamlas i vårt relativt lilla land och lyssnar på varandra. Vi behöver samlaalla samhällsaktörer för att skapa jobb, välfärd och jämlikhet i Sverige igen.Kärnan i den samlingen finns i den facklig-politisk samverkan mellanLO och Socialdemokraterna.Det är självklart för mig att varje fackförbund såväl som LO centralt skaagera för att påverka alla makthavare – varje parti och varje makthavare.Och självklart ska man opinionsbilda gentemot hela samhället för sina med-lemmars bästa. Men vi får aldrig glömma vad vi tillsammans har uträttatgenom historien, och vi får aldrig tveka om vad vi kan uträtta tillsammansin i framtiden.Det är mitt viktigaste budskap här i dag. Vår omvärld skälver. Utma-ningarna är enorma. Vi behöver stärka vårt samarbete både lokalt, nationelltoch globalt. Vi måste vara trogna målen men otrogna medlen, som mångahar sagt före mig.Vi måste ompröva medlen i samma takt som samhället förändras, detta föratt vi tillsammans ska bygga ett samhälle i jämlikhet och frihet, ett samhälledär vi för kampen för alla människors frihet ännu starkare in i framtiden.Lycka till med er kongress! Och, Wanja, återigen: Tack för så många årtillsammans, på Palmecentret, i SSU och nu, de senaste åren, i partistyrelseoch VU! Jag kommer att sakna dig.Lycka till med kongressen!* * *Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Då har vi ytterligare två personer somtillsammans ska tala om den insamling som ni känner till att Olof PalmesInternationella Center och LO nu drar i gång. Det är en insamling till stödför arbetares kamp världen över.Stödet går direkt till de projekt som vi har gemensamt med Palmecentret,bland annat till stöd till arbetares organisering i Filippinerna, till fackför-eningar i Zimbabwe och Burma och kvinnoorganisationer i Palestina, baraför att nämna några exempel.Jag uppmanar naturligtvis er alla att ge stöd till Palmecentrets solida-ritetsfond.Det kommer att finnas möjlighet att lägga en slant i bössor och så. Menjag skulle faktiskt vilja uppmana er att bli månadsgivare. Man behöver intege särskilt mycket. Jag vet, för jag har suttit i Palmecentrets styrelse tidigare.Min mamma är sådan. Jag tror att hon ger typ 30 kronor i månaden. Honger till flera – hon kan inte bestämma sig för en, så hon ger till många. Honger 30 kronor i månaden. Men tänk, det blir 360 kronor på ett år. Det är merän vad väldigt många andra skulle lägga i en bössa under ett år.Det behöver inte vara mycket, men just det månatliga bidraget betyderväldigt mycket för en stabilitet kring den verksamhet som Palmecentret ge-nom solidaritetsfonden har byggt upp. Jag hoppas verkligen att vi är mångasom är och blir månadsgivare.Innan jag ber Jens Orback, som är generalsekreterare för Palmecentret,att komma upp tillsammans med Josua Mata från APL på Filippinerna,
  26. 26. 26 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2skulle jag vilja säga några ord om Josua. För att vara artig mot Josua ska jagta det på engelska. Josua Mata är generalsekreterare för Philippine TradeUnion Confederation APL. Organisationen grundades 1996 och kallar sinstrategi social movement unionism. Det betyder bland annat att de arbetarsom en fackförening både socialt och politiskt.Distribution av hållbar utveckling garanteras.”Ett rättsinnat självstyrande fredligt Filippinerna, där arbetstagarna harmakt, demokratiska (strategier) efterlevs inom de ekonomiska, politiska ochkulturella livssfärerna, där jämställdhet mellan könen erkänns och rättvisfördelning av hållbar utveckling garanteras.”APL har också ett uppdrag, och det är att organisera arbetarna i olikaformer av organisationer, att slå samman dessa organisationer utmed sek-torsgränser och geografiska gränser.Vi är mycket glada att du är här i dag tillsammans med oss, Josua. Jag öns-kar er mycket lycka i framtiden, speciellt eftersom jag vet att ni har ansöktom medlemskap i ITUC. Jag hoppas verkligen att ni får det medlemskapet.Det är viktigt för er och för oss att ha er som medlem i vår internationellafackföreningsrörelse.Välkommen till LO-kongressen! Och välkommen till talarstolen tillsam-mans med Jens Orback!* * *Josua Mata, APL: Jag framför varma solidaritetshälsningar från APLs flerän 40 000 medlemmar.Det är en ära för mig att vara här idag och hålla tal på er kongress. Denskandinaviska modellen, som Sverige arbetat för, har ju varit en inspira-tionskälla för många av oss.Det är nästan 30 år sedan som min generation av fackligt aktiva påbörjadeen historisk resa. Liksom våra föregångare inom den fackliga rörelsen dröm-mer vi om att omvandla samhället till ett jämställt och rättvist samhälle.Vi visste att om vi inte kan frånta några få personer deras väldiga kon-centration av förmögenhet och makt, kan vi aldrig befria de filippinska ar-betstagarna från att vara fattiga, utan hopp och maktlösa.Vi visste att för att kunna göra det måste vi samla den kraft som finnshos arbetarklassen. Vi behöver en social rörelse som kan mobilisera arbets-tagarna i alla livets skeden – formellt, informellt, offentligt och privat, desom arbetar i landet och de som arbetar utomlands.Denna dröm ledde 1986 till bildandet av en arbetstagarnas bildningsor-ganisation – LEARN – strax efter det att Marcos diktatur störtats.Genom LEARN, och med den nordiska arbetarrörelsens solidariska stöd,både den svenska och norska, och då särskilt Landsorganisationens i Sverigemedlemsförbund Livs och SEKO, och Palmecentret, kunde vi inspirera en helgeneration ledare på gräsrotsnivå, vilka delade vår dröm om en bättre värld.Tio år senare ledde vår dröm till bildandet av APL.APL gick i spetsen för återupplivandet av en social facklig rörelse i landetsom ett svar på den nyliberala globaliseringen.1998 blev APL en av grundpelarna på vilka partiet för arbetstagarna –AKBAYAN – bildades.
  27. 27. G ä st e r n a h ä ls a s , g ä st e r n a s t a l | 27Idag omdanar vi nu den filippinska arbetarrörelsen genom bredare ini-tiativ från en enad arbetarrörelse. Genom APL och LEARN, lanseradesoffentligt i april ett nytt och större center för arbetarrörelsen som kallasSentro. Sentro i sin tur agerade som stöd för bildandet av NAGKAISA, denbredaste arbetarkoalitionen på över tre decennier.Samtidigt har vårt parti – Akbayan – blivit ett respekterat vänsterparti,som stod i spetsen för arbetstagarnas deltagande på valarenan. Det är nudel av den styrande koalitionen.Vi är fortfarande långt ifrån uppfyllandet av vår dröm om ett annatFilippinerna. Men vi har kommit långt när det gäller formandet av de hu-vudsakliga elementen för arbetstagarnas makt, vilka vi kan använda för attbörja omskapa vår framtid.Allt detta möjliggjordes genom det solidariska stödet som gavs från densvenska (och norska) arbetarrörelsen. Detta är verkligen ett exemplarisktbevis på internationell solidaritet.Därför hälsar vi alla er i Sverige och önskar er fortsatt framgång i erasträvanden. Länge leve Landsorganisationen i Sverige! Längre leve den in-ternationella solidariteten!* * *Jens Orback, Palmecentret: Tack så mycket, Josua Mata!Han är en fackföreningskämpe från Filippinerna, där man tillsammansmed Livs, SEKO och socialdemokrater i Uppsala har byggt upp bildnings-förbund som har blivit fackföreningar, som har blir politiska partier – precisden resa som arbetarrörelsen har gjort här i Sverige.Det var väldigt spännande att lyssna till dig, Wanja. Jag tänkte stanna viddet du sa om det fackliga löftet och att det fackliga löftet är internationellt.Jag var för en knapp månad sedan – bara 25 dagar sedan – och lyssnadepå bland annat Carin på första maj. Då hade facket satt upp det fackligalöftet på en stor banderoll, och jag läste det.Jag läste att om vi alla håller dessa fackliga löften så måste arbetsgivarenuppfylla våra krav. Men jag stannade vid det där ”alla”. Vilka är alla? Är detvi på den här arbetsplatsen? Nej, det räcker inte, för de andra kan ju brytasitt löfte. Är det vi i den här staden eller den andra staden? Nej, ”alla” ärmycket större.Det var för 25 dagar sedan. Men för en vecka sedan var jag på en annanplats som jag nu visar en bild på. Det var som att åka förbi utställningslo-kaler av fängelser, en massa olika fängelser – skulle man kunna tro. Mendet är arbetsplatser en timmes bilfärd utanför Rangoon i Burma. Om manbara vrider huvudet lite – även om det finns en del gröna gräsmattor här –ser man bostadsområdet.Jag skulle ha velat visa en tredje bild, en bild på dem som jobbar här, dären tredjedel är barn. Jag träffade rätt många ungdomar, men de ville intevisas på bild, helt enkelt av rädsla för att de då inte skulle ha sitt jobb kvar.På den arbetsplats där de unga flickor som jag träffade jobbade, där jobbade3 500 personer. 1 000 av dem var barn. Bara i den här regionen jobbar 100 000barn. De jobbar 14 timmar om dagen. De har totalt en timmes rast. De jobbarsex dagar i veckan. En gång om året har de möjlighet att träffa sina föräldrar.
  28. 28. 28 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Jag frågade: Vad skulle ni vilja göra egentligen? Vi skulle vilja gå i skolan,svarade de. Det är det jag tänker mig är det här med ”alla”.Jag vet inte hur ofta ni citerar Marx i den här talarstolen, men det är detsom ”arbetare i alla länder, förenen eder” handlar om. Hur ska vi då göra?Det handlar förstås om arbetares organisering i bildningsförbund, i fack-föreningar och i politiska partier. Jag är väldigt stolt och ärad att leda enorganisation som bär Olof Palmes namn och som jobbar för mänskliga rät-tigheter, demokrati och fred.När jag står här och har möjlighet vill jag verkligen tacka er som är endel av Palmecentret. Hälften av våra medlemsförbund är LO-förbunden,och det är ni. Jag tackar för ert stöd, men vi behöver mer. Jag är väldigt glad,Wanja, att du nämnde detta med att kunna bli månadsmedlem. Förbundenkan också betala in pengar.Jag ser att Lars-Anders Häggström, som är ordförande för Handels, sit-ter här. Där betalar ombudsmännen en hundring varje månad. Det kanskeinte verkar vara så mycket. Men det är det största enskilda bidraget till Pal-mecentrets solidaritetsfond. Förbundet har valt att dubbla varje insats, ochnär vi gör en insats söker vi stöd också från Sida, och då kan vi tiodubbladet, så vi kan verkligen göra mycket för pengarna.Nu har mina tre minuter gått, så jag skulle bara än en gång vilja tacka.Vi har en monter här ute, om ni vill höra mer om Palmecentret. Jag hoppasatt vi kan fortsätta och jobba mer, också med våra bidragsgivare, där Wanjaär en av dem.Tack så mycket!* * *Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Jag vill bara säga tack till Jens ochJosua. Ett speciellt tack till dig, Josua, för att komma till Sverige och berättaom er organisation för oss och visa oss vad solidaritet verkligen handlar om.Nu får ni var sin ros, som ni såg att jag också gav till Carin. Det är en rossom är fair trade-märkt förstås. De får också ett litet gåvobrev där det står:Som tack för att du ville framföra en hälsning till LOs 27e kongress sättervi in 1 000 kronor i ditt namn på Palmecentrets solidaritetsfond.Bättre kunde det väl inte vara?* * *Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Det är alltid en stor glädja att få hälsamina kolleger som är ordförande för de två andra huvudorganisationernaeller centralorganisationerna på svensk arbetsmarknad upp till talarstolenpå vår kongress.Vi har väldigt mycket gemensamt, många gemensamma frågor. Vi job-bar mycket ihop inte minst internationellt. Men eftersom alltmer av deinternationella frågorna också är nationella frågor blir det också ett stortsamarbete kring viktiga nationella frågor här på hemmaplan.För första gången hälsar jag Eva Nordmark, TCOs ordförande, välkom-men till vår kongress. Ordet är ditt, Eva!* * *
  29. 29. G ä st e r n a h ä ls a s , g ä st e r n a s t a l | 29Eva Nordmark, TCO: Tack så jättemycket för det, Wanja! Det är väldigt gläd-jande att få vara med. Det är som sagt första gången i min nya roll.Jag har med mig en varm hälsning till er alla från TCO och TCOs sty-relse. Vi önskar er en lyckosam kongress och en lyckosam framtid. SomWanja säger: Vi har väldigt många gemensamma utmaningar. Vi har ocksåmånga gemensamma drömmar som handlar om ett hållbart, jämställt ochframgångsrikt arbetsliv.När jag tittar på TCO-förbundens medlemmar kan jag konstatera attmånga av dem känner stor lust att gå till arbetet, att jobbet har ett högtkunskapsinnehåll, att man också känner att det finns en utveckling och attman bidrar med något viktigt. Men det finns stora utmaningar. En sådanutmaning är stressen och pressen på våra arbetsplatser.Då är det inte som när var hemma i Norrbotten i påskas och en släktingtill mig, som jobbade i gruvan i Gällivare, sa: Ja, du menar som när ni tjäns-temän springer och stressar mellan möten så att du glömmer kaffekoppeni maskinen. Ja, det händer – det kan jag villigt erkänna.Nej, jag pratar om den skadliga stress som vi har på våra arbetsplatser ochsom drabbar också dem som finns inom LO-förbunden. Det är årtiondetsarbetsmiljöfråga, skulle jag vilja säga.Nu visar också Arbetsmiljöverket i en rapport att år 2007 drabbades3 000 personer av hjärtinfarkt på grund av just skadlig stress på jobbet. Detär främst personal inom skola, vård och omsorg som drabbas. Jag menar attdet är en oerhört viktig facklig utmaning för oss alla. Kvinnor och män iTCO-förbunden jobbar lika mycket heltid, ja nästan. Det gäller innan manfår barn. Därefter – när barnen är små – är det lika många kvinnor inomTCO-förbunden som inom LO-förbunden som går ned på deltid. 50 pro-cent, det vill säga hälften av alla kvinnor i TCO- och LO-förbund går nedi arbetstid när barnen är små. Vi som sitter här vet ju alla vad det betyderför kvinnors livslön, kvinnors pensioner och kvinnors karriärmöjligheter.Det finns positiva tecken. TCOs pappaindex visar att männen ökar sinandel av föräldraledigheten. Men det går på tok för långsamt. Vi måste ökatempot i jämställdhetsarbetet. Det behövs inte färre pappamånader utan fler!Det krävs också politiskt ansvarstagande och fler reformer. Jag skullekunna göra listan lång, men tiden medger inte det i dag.Politiken har ett ansvar och partssystemet har så klart också ett stortansvar.Men jag vill peka på en annan sak, nämligen att vi inte har möjlighetatt få full jämställdhet bara genom att förlita oss på politiska reformer ochavtal, utan vi måste också se till att vi får till attitydförändringar.Jag är helt övertygad om att en medveten arbetsgivare och medvetnaarbetsplatser kan göra stor skillnad genom att i vardagen utgå från att mandelar lika på föräldraledighet, att se till att det finns förutsättningar för ettjämställt föräldraskap på våra arbetsplatser både för män och för kvinnor.Männen måste ta ansvar och utmana normen. Det måste också kvin-nor göra. Kvinnor måste utmana sig själva och normen och se till att släppaifrån sig en del av makten över hem och barn.Jag tycker att vi måste prata klartext. Det är bara på det sättet som vikan nå jämställdhet, och vi måste våga utmana gammaldags normer och
  30. 30. 30 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2värderingar. Hur var och en av oss agerar kommer antingen att påskyndajämställdhetsarbetet eller att förhala jämställdhetsarbetet.Wanja pratade om jobben. Det är en jättestor utmaning – inte minstungdomsarbetslösheten. Det finns mycket att säga om den. men jag troratt den mest centrala frågan handlar om att se till att alla unga människorunder 25 får möjlighet att komplettera sina gymnasiemisslyckanden. Vi vethur viktigt det är att man har en gymnasieutbildning.Vill se fler och bättre jobb och också en satsning på en omställning motmer gröna jobb. Det kräver näringspolitik och investeringar, innovationer,investeringar i forskning, mer utbildning och rätt utbildning och kompe-tensutveckling för att vi ska kunna utveckla, behålla och ta de nya jobbsom växer fram.Hanterar man jobbpolitiken och arbetsmarknadspolitiken och den si-tuation som vi har i dag på rätt sätt tror jag att vi kan få en positiv rörlig-het som betyder att var och en kan växa och göra karriär, samtidigt somvi skapar bättre tillväxtförutsättningar för Sverige genom att ha en positivrörlighet på arbetsmarknaden.Efter mig pratar Göran Arrius, ordförande i SACO. När våra tre central-organisationer är överens, då kan vi åstadkomma väldigt mycket och ha storgenomslagskraft. Det visade sig inte minst under vinterns arbete i Europa-facket, då vi lyckade få bort frågan om en gemensam, lagstadgad minimilönfrån bordet. Samtidigt såg vi till att öka kunskapen och förståelsen för våraolika modeller runt om i Europa.Vi har nu bestämt oss för att samla våra förhandlingsstrategier och sam-arbeta kraftigare och bättre kring dem för att kunna få bättre genomslag-skraft och förutsättningar runt hela Europa. Jag är väldigt stolt över detarbete som vi gjorde där tillsammans under vintern.Vårt engagemang för mänskliga och fackliga rättigheter tar inte slut vidSveriges landsgräns, och det internationella arbetets betydelse bara ökar,inte minst nu när vi vet att facket är tillbakapressat globalt. Här har vi,som Wanja sa, ett väldigt gott samarbete mellan våra centralorganisationer.På Europanivå måste de fackliga rättigheterna få en starkare ställning,och vi ser ett behov av ett socialt protokoll.TCO är partipolitiskt fristående. Vår devis sedan 50-talet, tror jag, lyder:Ingen partipolitik i TCO – men gärna tjänstemannapolitik i de politiskapartierna.Det har burit oss långt. Det har gett oss en möjlighet till inflytande ochatt påverka de olika politiska partiernas frågor. Ibland har det också tjä-nat som en brygga, när vi har lyckats samla partier i olika sakfrågor – attkomma överens, att vara brobyggaren. Men framförallt kan man säga attdet med en partipolitisk koppling hade varit omöjligt för oss att ha en såhög organisationsgrad på tjänstemannasidan. Vi är världens starkaste tjäns-temannarörelse.Utan att jag lägger mig i era ställningstaganden vill jag ändå vara rak ochsäga: För vår del och med våra utgångspunkter kan er partipolitiska kopplingibland vara svår att hantera för oss. Det kan göra det svårare att samarbeta.Det är något som vi måste hantera, för vi tror på samarbetet och tror att vihar väldigt mycket i ett gemensamt ansvarstagande som vi kan bidra med.
  31. 31. G ä st e r n a h ä ls a s , g ä st e r n a s t a l | 31Vi har också mycket i vår historia och våra traditioner att vara stolta över.I veckan som gick var jag på Finansförbundets 125-årsjubileum. Det är detäldsta förbundet inom TCO. Det var fantastiskt.Men jag vill också säga: Historia och traditioner kan inte ge oss någranya fackliga segrar. Facket måste förändras. Vi måste vara fackliga organi-sationer i tiden och för framtiden, vara relevanta för dem vi vill organisera.Vi har allihop stora utmaningar i att nå de unga. Ibland hör jag folk somsäger: De unga kanske bara inte har förstått hur viktigt det är. Men tänkom de har förstått! Jag tror att vi måste ta detta på allvar.Vår fackliga förnyelse måste handla om en lyhördhet för vad unga män-niskor behöver, en nyfikenhet på framtiden. Jag tror att det måste handlaom att vi är modiga att utmana oss själva, våra fackliga strukturer och våraarbetssätt.För mig handlar facklig förnyelse om livsavgörande frågor. Facklig förny-else behöver vi, för det handlar i grunden om facket, kollektivavtalen, densvenska modellen och arbetsvillkoren.Ska vi kunna påverka och vara starka parter bygger det på att vi har enhög organisationsgrad. Ingenting annat är viktigare än det just nu, att verk-ligen säkra en hög organisationsgrad.Vi sitter i samma båt. Även för de förbund som växer är det ett stort pro-blem att det finns förbund som tappar i organisationsgrad. Det är verkligenen mycket viktig gemensam fråga.Här skulle jag vilja rikta mig till er och säga att jag ser fram emot att vikan inspirera varandra i ett förnyelsearbete där vi hittar nya former ochnya metoder och vågar ompröva. Jag ser väldigt mycket fram emot att fåsamarbeta med er om det.Det handlar som sagt om organisationsgraden, att vi är relevanta och attvi kan skörda nya fackliga segrar. Jag längtar efter de segrarna: jobben till deunga, kompetensutveckling, utbildningsmöjligheter så att vi kan växa, görakarriär, utvecklas och må bra på jobbet, jämställdheten och situationen föralla dem som har tillfälliga jobb.Vi väntar just nu på regeringens proposition om visstidsanställda. År 2008anmälde TCO den svenska regeringen till EU-kommissionen, eftersom viansåg att vår svenska lagstiftning bröt mot gällande EU-rätt.Förra sommaren fick vi en delseger i och med att EU-kommissionendå gav TCO rätt: Det är inte rimligt att arbetsgivare i Sverige ska kunnastapla olika typer av tillfälliga jobb på varandra i all evighet. Och nu väntarvi alltså på den proposition om detta som regeringen behöver komma medalldeles strax.Slutligen vill jag också säga: Det ska vara högt i tak – också i a-kassan. Vihar ett jätteviktigt gemensamt uppdrag i att se till att få en arbetslöshets-försäkring värd namnet.Innan jag lämnar talarstolen vill jag också säga några ord till Wanja.Du valdes ju till första kvinnliga ordförande i Europafacket år 2007 i Se-villa. Jag var med i TCOs delegation på den kongressen. Jag var så otroligtstolt. Och jag är stolt över allt det du har gjort och över att du har klivit inså naturligt i de manliga rummen.Jag har ganska kort tid i Europafackets styrelse. Men jag har sett den
  32. 32. 32 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2värme och den respekt som finns för dig hos våra kolleger runt om i Europa.Den är stark. Det jag framförallt tror att du har bidragit till – som är oerhörtcentralt – är känslan av sammanhållning, att orka ta också de tuffa diskus-sionerna och se, när vi har väldigt stora olikheter, hur vi då ska se till atthitta en väg ut ur detta som gynnar alla och där vi tar ett gemensamt ansvar.Det har varit viktigt inte minst nu, när vi har en kris i Europa och fack-et är tillbakapressat och löntagare och kollektivavtal verkligen är tillbaka-pressade. Där har du verkligen bidragit till en stark sammanhållning. Dunämnde Sture Nordh i din inledning. Jag har inte frågat honom, men jagkänner honom så väl och vet mycket väl hur han ser på ert samarbete. Jagkan säga till dig att han har älskat att jobba tillsammans med dig. Han haralltid känt både glädje och trygghet i ert samarbete.Jag vill tacka dig så mycket. Jag vill förresten också säga – det är viktigt:Tusan, Wanja, vad du har varit stark, alltså när det har blåst så har hon ståttdär som en träfura från Lule – helt otroligt! Jag är väldigt imponerad av detoch vill säga att du är en förebild för mig och en förebild för väldigt mångaandra. Stort tack och ett varmt lycka till! Och er alla vill jag önska en fram-gångsrik kongress och en framgångsrik framtid.* * *Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Jag vet inte om det är för att jag skasluta, för jag är ju alltid så blödig. Men nu är jag extra blödig. Det är så mycketkänslor – av kraft, men också av vemod när man ska lämna efter så lång tid.Stort tack, Eva, för ditt tal!Jag vill säga två saker, men inte för att kommentera ditt tal. Du pratadeom partipolitisk tillhörighet. Det var faktiskt ett av skälen – kanske egent-ligen det främsta – till att det blev två fackliga centralorganisationer. LOorganiserade alla, och LO såg att det var svårare att organisera tjänstemän.Man behöver känna tillhörighet till sin egen grupp, och kanske kände mångainte den självklara tillhörigheten till det som var den samlade arbetarrörelsen.Det är en väldigt stor förklaring till hög organisationsgrad.Vi kan dra frukter av varandra. Vi kan ha nytta av att ni samarbetar litemed alla partier och har lättare att ta er in till alla partier, och ni kan halite nytta av vår samverkan med Socialdemokraterna.Jag berättade tidigare om de rättvisemärkta rosorna – fair trade, som detheter nu. Men jag väljer att säga ”rättvisemärkt”, för jag tycker att TCO skaha en eloge. Nu är inte TCO med i vårt bolag längre. Jag tror att TCO drogsig ur 2000 eller strax därefter på grund av ekonomin. Jag hoppas att TCO ärpå väg in igen, för det var faktiskt väldigt mycket tack vare Olle Södermanpå TCO, som verkligen brann för detta med rättvisemärkt, som vi tillsam-mans och sedan med Svenska kyrkan bildade bolaget Rättvisemärkt, somnu är Fair trade. Jag hoppas att vi får se er där igen.Nu, Göran, är det din tur! Det är inte lika lång tradition att vi har SACOsordförande på våra kongresser. Anna var den första SACO-ordförande somdeltog. Hon var så stolt att hon tog med sig mamma och pappa och sattedem på första bänk. Men jag tror att du reder dig utan mamma och pappa.Du är välkommen, Göran!* * *
  33. 33. G ä st e r n a h ä ls a s , g ä st e r n a s t a l | 33Göran Arrius, SACO: Kongressombud, representantskap, LO-styrelse, käraWanja och kära övriga gäster! Först av allt vill jag tacka för att jag har blivitinbjuden till er 27e kongress. Jag ser det som en som ett tecken på att sam-verkan mellan fackliga centralorganisationer nu är stabil och tydlig.Förvisso finns det en hel del frågor där vi har olika uppfattningar, ochså ska det nog vara också. Men jag skulle vilja säga att det finns mer somförenar än som en skiljer.Som exempel kan jag nämna arbetsmiljön, där jag precis har fått en boksom heter Hundra år med skyddsombud, som LO har givit ut. Vi kan nämnataket i a-kassan, och jag kan precis hålla med Eva om att samverkan i EU-frågorna ofta är fruktsam. Där samlar vi vårt stöd för den svenska modellen.Jag vet också att samverkan lokalt ute på arbetsplatserna ofta är god mel-lan LOs, TCOs och SACOs förtroendevalda.En fråga som jag är övertygad om att vi alla kan enas kring och som jaguppfattar som tyvärr alltmer överhängande är frågan om demokrati ochmänskliga rättigheter. Vi kan ofta ta demokratin för given här i Sverige,och väl är väl det. Men om man ser historiskt på det är det knappast någonlängre tid som en verklig demokrati har varit på plats här i vårt land. Jagkan påminna er om att det inte är mer än drygt 90 år sedan vi fick allmänoch lika rösträtt för kvinnor och män i Sverige.Ser vi oss runt om i Europa och i världen ser vi att det förvisso har sketten hel del positivt sista tiden, och vi är väl alla spända på hur utvecklingeni Burma ska gå vidare. Men tyvärr ser vi också en hel del oroande tecken.Vi ser att det nu sitter främlingsfientliga partier i allt fler europeiska parla-ment, och vi har tyvärr ett främlingsfientligt parti även i vår svenska riksdag.Vi kan se att hbt-personer, romer och andra minoritetsgrupper helt öp-pet förföljs och trakasseras i länder som tillhör EU.Vi ser också att det nu i EU i flera länder sitter regeringar och styr sominte är valda i öppna val utan är teknokratregeringar. I Grekland kan vikonstatera att ett helt öppet nynazistiskt parti nu har tagit plats i det gre-kiska parlamentet.Till slut vill bara säga: Utøja. Vi – som alla arbetar för våra medlemmar– måste därmed också i alla lägen, varje dag och i varje situation med kraftstå upp för demokrati, frihet och alla människors lika rätt!Slutligen vill jag vända mig till dig, Wanja, och tacka dig för alla år ochallt arbete i fackföreningsrörelsen här i Sverige och utomlands, givetvis iförsta hand som LOs ordförande i tolv år men även, som Eva ­var inne på, somordförande i Europafacket, där du har dragit många lansar för den svenskaoch den nordiska modellen.Jag vill också så där alldeles personligen tacka dig för det varma välkom-nande som du gav mig när jag valdes till SACOs ordförande i höstas. Du haren värme, ett engagemang och en styrka som jag tycker känns hela vägenfrån Norra Bantorget ned till Gamla Stan.Jag säger tack till dig, Wanja, och jag säger lycka till från mig själv ochfrån SACO. Tusen tack, Wanja!Jag vill också tillönska er alla en lyckosam kongress och säga ett stortlycka till till den nya ordföranden och den nya styrelsen, när ni väl är valda.Även jag ser fram mot ett fortsatt gott samarbete i medlemmarnas tjänst.
  34. 34. 34 | K o n g r e ss p r otokoll – L O s 2 7 e o r d i n a r i e ko n g r e ss 2 0 1 2Lördagen den 26 majSharan Burrows, IFS sände en videohälsning till kongressen.* * *Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande: Det var tänkt att vi skulle behandlainternationella frågor i går, och då sa jag att vi hade det stora nöjet att haMaung Maung, generalsekreterare för FTUB från Burma, här på kongressen.Det är en organisation som lever i exil men också en organisation somjag – med tanke på vad som händer i Burma i dag – är säker på känner attdetta kanske är det första steget mot ett demokratiskt Burma.Nu är jag mycket glad att kunna ge ordet till Maung Maung för att fåhöra hans perspektiv på situationen i hans älskade land Burma.* * *Maung Maung, generalsekreterare FTUB Burma: Bröder och systrar, jag villgratulera er alla till er 26e stadgeenliga kongress som samtidigt på sätt ochvis är den 26e milstolpen på ”föreningsfrihetsvägen” i Sverige.I FTUB känner vi oss hedrade av att ha fått möjlighet att tala på dettaprestigefulla möte.FTUB vill också berätta för kongressen vad som nu pågår i Burma/My-anmar. Ett av de huvudsakliga skälen till förändring har varit det ihärdigaarbete som görs av den internationella fackföreningsrörelsen som LO, Sve-rige och dess medlemmar är avgörande deltagare i.Efter den internationella fackliga solidaritetsrörelsens energiska ochmångåriga arbete har U Thein Seins regering, som ersatte militärjuntan,tillkännagivit lagar som bör göra det möjligt för löntagarna att bilda fack-föreningar i Burma/Myanmar. Regeringen har också lovat avskaffa tvångs-arbetet och straffa dem som är ansvariga för det, i synnerhet militären.Vi tackar alla svenska LOs medlemmar som ställt sig bakom den inter-nationella enhetens samarbete med oss inom ILOs arbetstagargrupp ochIFS under de årliga ILO-konferenserna. Detta solidariska stöd som ni del-tagit i stärkte ILO i kravet på förändringar av löntagarnas rättigheter ochett stopp för kränkningarna av dem i Burma/Myanmar och på att tvångs-arbetet måste utrotas. Nu, tack vare att fackföreningarna över hela världenvarit så bestämda, börjar vi se resultaten.När vi ser tillbaka på de senaste tjugo åren kan vi identifiera olika etapperi ILOs kamp mot regimen och för demokrati och arbetstagarnas rättigheter.År 1992, när vi började skicka rapporter till ILO, påstod militärregimenatt alla rapporter om tvångsarbete var felaktiga. Myndigheterna i Burma/Myanmar anklagade dåvarande FFI för politiska angrepp på bilden av lan-det och hävdade att ”tvångsarbete inte existerade eller att där det förekomberodde det på att det byggde på värderingar och metoder som var knutnatill den buddhistiska religionen. De påstod också att visst tvångsarbete vartillåtet enligt landets lagar. Dessutom anklagade de FTUB för att användaILO som en politisk scen för angreppen på juntan.Under de här åren uppgav regeringen att ”Fackföreningslagen är en avde befintliga arbetsmarknadslagarna som nu reviderats för att möta de nya

×