Att synas utan pengar

4,645 views

Published on

Politik kan inte överlåtas åt heltidspolitiker och opinionsbildningsproffs. Därför lanserar ABF studiesatsningen Do It Yourself – valrörelse. Det första materialet är boken ”Att höras utan pengar” av frilansjournalisten Alexander Bringsoniou.

0 Comments
2 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to comment

No Downloads
Views
Total views
4,645
On SlideShare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
13
Actions
Shares
0
Downloads
16
Comments
0
Likes
2
Embeds 0
No embeds

No notes for slide

Att synas utan pengar

  1. 1. Alexander Bringsoniou Att  höras  utan  pengar Do It Yourself - Valrörelse, Del 1
  2. 2. Att höras utan pengar
  3. 3. Jag träffade Klas en kall kväll i Stockholm 4
  4. 4. 1. Ä ntligen skulle det hända. Brasiliens kungar på hårdrockshimmelen, Sepultura, skulle spela i Stockholm. Jag och Mathilda i min klass hade väntat länge på den här dagen, det var den 14 mars 1992. För första gången sedan Bröderna Herreys 1984 skulle jag inte titta på den svenska uttagningen till melodifestivalen som gick samma kväll, nu var det hårdrock som gällde och Christer Björkman som vann den svenska uttagningen kom ändå sist när han tävlade i Europa ett par månader senare. Jag och Mathilda hade tillbringat nästan en och en halv termin i samma gymnasieklass och vi gick på en del spelningar tillsammans. Det var ingen romantik inblandad alls, vi hade bara samma musiksmak. Vi hoppade av tunnelbanan vid Gullmarsplan och började gå mot Fryshuset där spelningen skulle äga rum. Det är promenad på ungefär tio minuter och mycket var som det brukade vara. Ungdomar, mest killar, gick i klungor på vägen bort mot Fryshuset med långa hår och svarta kläder med favoritbandens tygmärken på. Några som hade druckit för mycket ck hjälp av sina kompisar. – Du måste skärpa dig nu, du kommer inte in annars. Klas Morberg gjorde som alla ambitiösa musiker Det gick nästan alltid lugnt till, utan skivkontrakt som ville sprida sin musik. De jag kommer inte ihåg ett enda bråk sålde kassetter utanför andra bands spelningar. 5
  5. 5. eller slagsmål från den här tiden. Väl framme vid Fryshuset kom Klas Morberg fram till oss. Han visste inte att jag visste vem han var. Han spelade i bandet Desultory och han undrade om vi ville köpa deras demo. Det var en kassett med tre låtar på som de hade spelat in i Sunlight Studio i Stockholm, en studio där alla som var något i svensk dödsmetall spelade in sin musik. – Jag är ledsen, sa jag med ett leende, men jag har faktiskt redan köpt den. Den andra låten, ” e Chill Within” är grym. Klas såg uppriktigt glad ut. – Åh, fan, sa han med ett lika stort leende. Så folk nere i Göteborg har hört talas om oss. Jag och Mathilda tittade lite menande på varandra men vi sa inget. Jag är född i Göteborg och pratar göteborgska men just då bodde jag i Vaxholm och vi ville inte ta ifrån honom glädjen av att vara känd i andra delar av Sverige. Inför arbetet med den här boken tog jag kontakt med Klas Morberg igen för att berätta om händelsen. Jag ck ett mejl från honom samma kväll: ”Det där som du skrev, att jag tyckte det var suveränt att du som bodde ”ända borta i GBG” hade hört demon är ju fantastiskt! Det låter som om det var på 1800-talet :-)” Jag fnissade till för han har ju en poäng. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig själv hur man gjorde innan det fanns mobiltelefoner och Internet men när jag ser tillbaka på det som hände utanför Fryshuset i Stockholm den där kvällen i mars 1992 så blir jag påmind. Vi gjorde som Klas Morberg gjorde. Vi la ner en hiskelig massa tid och pengar på att nå ut till människor som man i dag kan nå på några sekunder för en spottstyver. Och det var inte på 1800-talet. Ja men, kanske du tänker. Jag köpte/lånade/kopierade den här boken för att lära mig hur jag ska nå ut med ett budskap, inte för att läsa om någon gammal hårdrockare. Vad har det med mig att göra? Det är faktiskt ganska mycket. Klas ville nå ut med sin musik, du vill nå ut med ditt budskap. Ser du likheten? Det gäller att ”nå ut”. Så vad handlar det om? I skrivande stund är det den 8 oktober 2009 och klockan börjar närma sig 13.00. Jag har slagit på TV:n i vardagsrummet och jag sitter med datorn i knäet för klockan 13.00 kommer beskedet med stort B. Då ska Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund (som inte alls är ständig men det är en annan historia) berätta för världen vem som får 2009 års Nobelpris i litteratur. Jag ska göra ett experiment. Wikipedia är ett uppslagsverk på Internet. Vem som helst kan ska a ett konto och antingen lägga in nya ämnen eller redigera och skriva om texter i det som redan nns. Wikipedia är summan av alla användares kunskap. 6
  6. 6. När Peter Englund säger namnet på pristagaren ska jag skriva hans eller hennes namn i sökfältet på den svenska delen av Wikipedia så fort jag kan. Jag ska gå in på pristagarens sida och se hur lång tid det tar innan någon uppdaterar den och skriver att det är nobelpristagare det handlar om. Jag hoppas att det blir någon med ett lättstavat namn. Nu öppnas dörren och Peter Englund kommer ut. Årets nobelpristagare är … Herta Müller. Jag skriver in det fort som sjutton i sökfältet på Wikipedia och hittar hennes sida. Där står ingenting om att hon har fått Nobelpriset. Jag tycker på knappen F5 som gör att sidan laddas ner på nytt. Ingen förändring. F5 en gång till. Ingen förändring. F5 igen, där kom det. Längst ner i det första stycket kan man läsa ”Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2009”. En användare som kallar sig för ”IP” har gjort att Herta Müller är nobelpristagare också på Wikipedia. Det var slitsamt, dyrt och Varje artikel i Wikipedia har en ik som heter ”Historik”. Där kan ine ektivt. Och då ska vi man se vilka förändringar som har inte prata om de geogra ska gjorts, vem som gjorde dem och när de gjordes, du kan gå in själv begränsningarna. och titta. Uppdateringen som sa att Herta Müller ck Nobelpriset skedde klockan 13.00. Tyvärr kan man inte se vilken sekund förändringen gjordes, man får nöja sig med vilken minut det var. Bara några sekunder efter att Peter Englund avslöjade att Herta Müller var årets pristagare var hennes sida på Wikipedia uppdaterad. Wikipedia var ingalunda ensamma om nyheten, alla större nyhetssidor uppdaterades lika snabbt men det nns en stor skillnad. Den som uppdaterar en tidnings hemsida har det som jobb, det är en journalist som skriver en text publicerar den och får en lön den 25:e varje månad. Människan bakom signaturen ”IP” får inte en krona. Låt oss då jämföra detta med en annan stor händelse. Den 6 augusti 1945 klockan 00.15 svensk tid släppte USA en atombomb över Hiroshima. Det var första gången en atombomb användes ”på riktigt”. Några timmar senare ck de svenska tidningsläsarna sin morgontidning. De tidningarna nns fortfarande kvar på mikro lm och du kan gå och läsa dem på ett större bibliotek. Det gjorde jag för jag ville veta när de svenska tidningsläsarna ck reda på att det hade släppts en atombomb i Japan. Ingen av tidningarna som kom ut den 6 augusti nämnde bomben. Den 7 augusti var det en liten notis som hänvisade till en presskommuniké från den amerikanska militären. Vi får veta att det har släppts en atombomb men mycket mer är det inte. Om man inte visste vad en atombomb var för något kan man omöjligen ha förstått vidden av det som hade hänt. Den 8 augusti kunde det inte undgå någon tidningsläsare vad som hade hänt. Det tog alltså två och ett halvt dygn innan de svenska tidningsläsarna kunde ta del 7
  7. 7. av en självständig rapportering om det som enligt vissa avslutade andra världskriget, en händelse som gjorde att cancerfrekvensen fortfarande är högre i Hiroshima och Nagasaki än i andra delar av Japan. Två och ett halvt dygn. Jämför det med Herta Müllers Nobelpris. Disclaimer… … är ett ord som det inte nns någon bra svensk översättning för. Det innebär i korthet att man inte tar på sig ansvaret eventuella konsekvenser av det man skriver. Här är min disclaimer. Jag har blivit ombedd att skriva om något som utvecklas och förändras otroligt snabbt. Detta skrivs på hösten 2009, om någon sparar den här boken och läser den igen om två år kommer han eller hon på sin höjd tycka att det är ett intressant historiskt dokument. Utvecklingen går så for så att det i princip är omöjligt att ha en aktuell bok om det, när bläcket har torkat har det redan hänt massa grejer. 1988 tyckte ledningen för den gamla skrivmaskinstillverkaren Facit att det där med datorer nog inte skulle bli en stor grej så det skulle de inte satsa på. Konsekvenserna blev förödande, Facit AB gick i konkurs och ledningen ck ta ett stort ansvar. Jag tänker inte ta ansvar för någonting. Allt som står här är alltså aktuellt just nu, i oktober 2009. Om du gör något som bygger på den här boken får du skylla dig själv. Någon gång nästa sommar bör man köpa en annan bok för då är detta inte aktuellt längre. Eller så kan du betala pengar till mig för att skriva en andra upplaga, det är bara att ringa;-) Vad är sociala medier? Alla har läst en tidning. Alla har lyssnat på ett program på radio. Alla har sett ett program på TV. När man gör det är det en fråga om envägskommunikation, de som står bakom det man läser, lyssnar eller tittar på kommunicerar med dig men du kan inte kommunicera tillbaka på samma villkor. Visst, du kan ringa journalisten och komma med synpunkter men det sker helt på journalistens villkor. Han eller hon kan lyssna på vad du har att säga och välja att publicera det. Journalisten kan också välja att strunta i vad du säger, du har ingen makt alls. Mediekonsumenterna får det som medieproducenterna har bestämt att de ska få. Det är något helt annat med sociala medier. Här nns inte samma uppdelning mellan producenter och konsumenter. Tidigare var tidningar, radio och TV människors stora källa för information, det fanns helt enkelt inte många andra verktyg för att nå ut till många människor samtidigt. Det gjorde att redaktionscheferna på dessa tidningar, radio- och TV-kanaler hade stor makt över vad människor skulle få ta del av. Så är det inte längre. Utan att överdriva kan man säga att det har skett en revolution på området. I dag kan i princip vem som helst bli publicerad någonstans 8
  8. 8. där hela världen kan ta del av det som publiceras. När du i forntiden, på 90-talet alltså, skrev en insändare till din lokaltidning hoppades du att att de skulle ta in den så att folk skulle kunna läsa. Lokaltidningen är som ordet antyder lokal så då nådde du dem som läste tidningen, alltså några av dem på din ort. Internet är inte lokalt på något sätt, om du lägger din text där når du hela världen. Eller gör du det… 9
  9. 9. En berättelse om att såga ner en piedestal 10
  10. 10. 2. T änk dig att du är på en fest. Du står där med ett glas i handen och humöret är på topp. Du pratar om allt möjligt med kompisar till höger och vänster och det är en kanonkväll. Du och en grupp människor står i en ring och pratar med varandra och en man glider fram över golvet och ansluter sig. Ni öppnar upp ringen lite så att han kan komma in. Allt annat vore oartigt och det här är ju en trevlig tillställning. Efter några minuter börjar mannen prata. Han pratar om sitt jobb, om sina tankar och åsikter och han bryr sig inte det minsta om vad de andra i sällskapet säger. Han pratar oavbrutet, han är i och för sig berest och han har ett ovanligt jobb så han har en del intressanta saker att berätta men allt handlar om honom. Det är Den där Pelle är en pratig han, han och han hela tiden. Det är typ som inte låter någon tre saker som utmärker honom: han annan få en syl i vädret, är lång, han pratar halländska och han är utrikesminister. honom gillar jag. När Carl Bildt var statsminister i början av 90-talet gjorde han ett stort nummer av att han skickade ett mejl till USA:s president Bill Clinton. Enligt Carl Bildt själv var det första gången en regeringschef skickade ett mejl till en annan regeringschef. Jag vet inte om det är sant men det var vad han sa samtidigt som han pratade vitt och brett om hur viktigt det var med IT. Han skickade ett mejl över Atlanten som kom fram direkt, det var ju helt fantastiskt! Detta var innan Jonas Birgersson och andra IT-pionjärer hade slagit igenom så Internet var väldigt nytt. I valrörelsen 1994 pratade massa politiker om IT men det var ingen som riktigt visste var det för något. Utom att det var hett och att det var ”framtiden”. Carl Bildt var het, han hängde med och han var uppkopplad. Sedan dess har han haft ett rykte om sig om att ligga i framkant när det gäller kommunikation på Internet. Han har drivit bloggen ”Alla dessa dagar” sedan februari 2005. 11
  11. 11. OK, jag håller med om jag kanske är lite taskig mot Carl Bildt. Jag tror inte att han skulle uppföra sig så på en fest men det är faktiskt så han uppför sig på sin blogg. Han är en mycket itig skribent där och ofta skriver han era inlägg per dag. Problemet är att det inte har ett dugg med sociala medier att göra. Sociala medier handlar om tvåvägskommunikation där jag skriver något, du kommenterar, jag svarar och så har vi ett samtal. Man kan kommentera Carl Bildts inlägg. Jag har gått igenom en stor del av bloggen och med risk för att jag kan ha missat något så svarar han aldrig. Det rör sig alltså inte om ett samtal, det är en envägskommunikation där Carl Bildt får prata ensam och ostört. Det händer att man trä ar sådana personer i det verkliga livet och de förknippas ofta med begrepp som självupptagna, uppblåsta, tråkiga eller pompösa. Det händer att högt uppsatta politiker försöker ge sig ut i sociala medier. Några av dem är riktigt bra, andra är som Carl Bildt men de esta är faktiskt ganska dåliga. Gudrun och Göran Gudrun Schyman och Göran Hägglund är bra, riktigt bra (på sociala medier, politiken får du köpa en annan bok om). Jag har testat dem några gånger på mikrobloggen Twitter, jag har ställt frågor till dem och de har alltid svarat inom ett par timmar. De har verkligen förstått att sociala medier handlar om att man är social. Mona Sahlin… … är en av de dåliga. Hon nns på Twitter och fråga mig inte varför. Den 15 december 2009 skrev hon ”Valet 2010 blir ett vägval - skickar just en debattutmaning till Reinfeldt - det är dags att få ut moderaterna på plan” Sedan hände det inget på över en månad och den 20 januari 2010 skrev hon: ”Viktig partiledardebatt idag. Vår politik för er jobb står mot regeringens politik för ökade klyftor. Det blir valets huvudkon ikt.” Mona Sahlin gör två fel som många politiker gör. Det första är att det inte är envägskommunikation och det andra är att det inte är särskilt aktivt. Det är ett kardinalfel att låta det gå mer än en månad mellan inläggen. Carl Bildt När jag nu har ägnat inledningen av ett kapitel till att såga Carl Bildts blogg men jag måste ändå ge honom en eloge. Han har en blogg och det händer saker på den. När han blev utrikesminister var många, bland annat jag själv, ny kna på om han 12
  12. 12. skulle fortsätta blogga. Kan en utrikesminister verkligen göra det? Hur skulle det som skrevs där tolkas? Var det Carl Bildts personliga åsikter eller var det regeringens o ciella politik som kom till uttryck där? Carl Bildt fortsatte att blogga precis som innan han blev utrikesminister. Han ck lite kritik men det brydde han sig inte om. Problemet med bloggen är att den har blivit som hans privata insändarsida där han aldrig blir refuserad och dagbok. Vi kan läsa vad han tycker och vad han gör på dagarna. Det behöver i och för sig inte vara fel men det är inte det som är tanken med sociala medier. Det handlar inte bara om att få ut ett budskap De politiska partierna har förstått att sociala medier kan spela roll i valrörelsen 2010. De har börjat göra planer och lägga upp strategier för hur de ska använda dem. Jag har läst ganska många av dessa planer från era partier på regional nivå och jag har tappat räkningen på hur många av dem som ser sociala medier som ett sätt att få ut sitt budskap. Så gott som alla glömmer det viktiga med sociala medier, att det är socialt. Om man vill bli framgångsrik ska man göra som Göran Hägglund och Gudrun Schyman. De tar sig tid, de samtalar och de ger personliga svar. De får det att fungera som ett cocktailparty, du säger något, jag svarar, du svarar på det, en tredje person ger sig in i diskussionen o.s.v. Jag är ganska säker på att Gudrun Schyman och Göran Hägglund når människor som de skulle ha svårt att nå på annat håll. Jämför det med Mona Sahlin vars texter på Twitter är förutsägbara och i ärlighetens namn rätt tråkiga. Vem är överraskad över att hon är emot Moderaterna? 13
  13. 13. Det är väldigt väldans mycket nu 14
  14. 14. 3. V em som helst kan publicera det han eller hon har gjort. Det är meningslöst att räkna hur många bloggar, Youtube- lmer och användare på Facebook det nns för om man skriver en si ra i denna stund kan man säker på att den kommer att vara inaktuell om en minut. Det har gjort att antalet publicerade budskap formligen har exploderat, idag nns det en oöverskådlig massa av information att ta del av. Det kan vara i form av bloggar, kommentarer till tidningsartiklar eller lmer på Youtube men det är långt i från allt. Därför är det inte så enkelt längre. Man kan vara idealistisk och säga att det är bra att människor få ta del av viktig information. Problemet är ju bara att när man vill nå ut med ett budskap så vill du att människor ska ta del av DIN information. Bryt igenom över ödet I medievärlden pratas det om grindvakter, det är en eller era personer som bestämmer vad som kommer med i publiceringen. Alltså, vad ska stå i tidningen eller sändas i radio eller TV? Senare tids medieforskning har ifrågasatt begreppet som det var tänkt att betyda från början men det är ändå alltid någon som bestämmer. En stor del av det journalistiska arbetet handlar om att välja och när man väljer är det något man väljer bort. Redaktionerna gör en nyhetsvärdering om vad som passar in just deras tidning eller program. I det ligger bland annat att de ska sälja och vara intressant för läsarna, tittarna eller lyssnarna. Det måste vara tillräckligt intressant för att många ska välja just den nyheten. Det gäller särskilt alla mediebolag som inte heter Sveriges Radio, Sveriges Television eller Utbildningsradion som ju får sina pengar från TV-avgiften, det som tidigare hette TV-licensen. Om man vill nå ut med sitt budskap är det en bra idé att försöka övertyga någon av grindvakterna på de större medierna. Om man har något som är bra och intressant kanske man kommer in, annars inte. 15
  15. 15. Hur såg det då ut för den som ville ha ut ett budskap förr? I vissa fall liknar det läget i dag men på många fall är det en oerhörd skillnad. En skillnad som har revolutionerat det sätt som många konsumerar medier i dag. Låt mig till att börja med göra en lite analys, hur var det förr och hur det är nu: Förr Nu Tidningar fanns bara på papper. Tidningar nns på papper och på nätet. Svenska massmedier var den nästan Svenska massmedier är inte den enda den enda källan för information för källan för information för ertalet ertalet människor. människor. Utrustningen för att ta fram en snygg Utrustningen för att ta fram en gra skt formgiven produkt med text snygg gra skt formgiven produkt och snygga bilder var mycket dyr. med text och snygga bilder är billig. Utrustningen för att trycka en text Man behöver inte trycka en text för var dyr. att sprida den. Om man väl hade en tryckt text Distributionen är enkel och billig. var det svårt att sprida den. Man Lägg det du vill få ut på nätet så är kunde i och för sig göra som Klas det klart. Då kan hela världen ta Morberg och försöka ge eller sälja del av det du har gjort med några sin produkt till förbipasserande musklick. men det är tidskrävande och svårt. Vi ska inte tala om den geogra ska begränsningen, folk som fysiskt be nner sig nära dig är de enda som får ta del av ditt fantastiska budskap. Massmediekonsumtion Förr bestämde tidningens redaktionschef eller redaktör på insändarsidan om folk skulle få läsa din insändare. Om du ville ta den makten ifrån honom (det var sällan en kvinna) kunde du göra två saker. Det första var att skriva ut din insändare på papper, kopiera upp den, ställa dig på torget och dela ut den till förbipasserande. Det andra var att starta en egen tidning och trycka din insändare i den. Det första sättet, att dela ut insändaren till förbipasserande, är dyrt och tidskrävande och det är inte särskilt e ektivt för de esta på din ort kommer inte att passera dig just när du står där. Det andra alternativet, att starta en tidning, är det många som har försökt att göra. Nästan alla har misslyckats. Det är inte ett alternativ för vanligt folk och det har i princip aldrig varit det. Förr var det alltså dyrt och svårt att dra igång andra informationskanaler. Följden 16
  16. 16. blev att folk hade sin tidning och de läste den. Tidningen behövde inte vara så bra, innehållet behövde inte vara så populärt för folk läste det ändå, det fanns ju inte så många alternativ. Det var ungefär som att alla tittade på Hylands hörna, det fanns ju Kostnad bara en TV-kanal så vad skulle de göra? Som du säkert har märkt så är det inte så längre. Om redaktören på insändarsidan inte vill ta in din insändare behöver du inte kopiera upp den och dela ut den på torget och du behöver inte starta någon ny tidning. Lägg den på din blogg så är det klart. Problemet är bara det att om du gör det och nöjer dig med det så kommer mycket få människor att läsa den. Du är ju inte den ende som har upptäckt att det där med Internet och bloggar är bra. Det nns ett över öd av dem som vem som helst kan Popularitet När det att lätt och billigt att publicera sig måste klicka sig till dem på några sekunder. Men det man sprider vara väldigt populärt för att det glöm inte att folk kan klicka sig FRÅN din ska bli sett. Det är inte som förr när alla tittade blogg lika snabbt. på Hylands hörna för att det var det enda som Om du vill att folk ska ta del av det du fanns. har gjort måste det vara populärt och ha något som de andra inte har. Det är inte som förr när folk läste din insändare i tidningen för att det inte fanns något annat att läsa. När det är svårt att nå ut kommer få att lyckas med det. Då behöver det som konsumeras inte vara så populärt eller omtyckt, det konsumeras ändå. När det är lätt att nå ut är det tvärtom. Det som konsumeras måste vara populärt för att det ska konsumeras, annars försvinner det i mängden. Alltså, om det är svårt att producera behöver det inte vara lika populärt för folk för att de ska konsumera det du har producerat. Om det är lätt att producera är det tvärtom. I dag är det lätt att producera så det måste vara lite kvalitet i det du producerar. Viral  marknadsföring Tänk dig att du har gjort en lm och att du har lagt den på Youtube. Någon tittar på den och tycker att det är så bra att han eller hon skickar det till sin kompis med uppmaningen ”titta på det här”. Kompisen tycker också att det är så bra så han eller hon skickar den till sina kompisar med samma uppmaning. Tänk att det håller på så i några led. Efter ett tag är det ganska många som har sett lmen utan att du har behövt 17
  17. 17. anstränga dig särskilt mycket (förutom när du gjorde lmen och det kan vara väldigt bökigt). Obama Girl Drygt ett år före det amerikanska presidentvalet 2008 ck Amber Lee Ettinger sitt stora genombrott. Hon var en 25-åring från Hazleton i Pennsylvania som blev kontaktad av gänget bakom ”Barely political” som gör Youtube- lmer. De hade spelat in låten ”I got a crush on Obama” och de ville göra en musikvideo till den där Amber Lee Ettinger skulle spela huvudrollen. Hon ställde upp och videon blev en succé. I dag har lmen visats nästan17 miljoner gånger och det ökar hela tiden. Du kan se den på Youtube, sök på ”Crush on Obama”. Låt oss analysera videon lite grann: Den är lite ta igt gjord så att den ska billig ut. Den är fylld av saker som politiskt intresserade amerikaner känner igen. Den hänvisar bland annat till demokraternas konvent 2004 där John Kerry utsågs till presidentkandidat och där Obama ck sitt nationella genombrott. Den använder många klichéer från ”vanliga” videos med snygga tjejer i. Det blir roligt när de kopplas samman med en presidentkandidat som inte brukar förekomma i sådana sammanhang. Det är oväntat att en 25-åring sjunger om att hon är förälskad i en senator som är gammal nog att vara hennes pappa. 18
  18. 18. Några  lyckades  exempel  på  Youtube Hans Rosling Det nns många lmer med Hans Rosling och ingen av dem är fylld med snabba klipp eller musik som höjer spänningen. Det vi får se är Hans Rosling som håller föreläsningar om hälsoläget i världen där han visar diagram med olika kurvor, grafer och bubblor i. Låter det tråkigt? Det är det inte, se själv. Viral Video Film School Med humor och snabba klipp som man enkelt kan göra hemma lyckas de sprida sitt budskap. Sök på: People Destroying ings: Viral Video Film School YouTube’s Biggest Showo s: Viral Video Film School Evolution of Dance Det mest visade klippet på Youtube. Kanske inte världens roligaste men det är genomtänkt och det måste ha tagit lång tid för Judson Laipply att repetera in sitt framträdande. På sex minuter dansar han sig igenom 34 låtar så det var inget han slängde ihop medan han stod framför kameran. Dschinghis Khan – Moskau Den västtyska gruppen Dschinghis Khan sjunger en sång med roliga kläder och rolig koreogra . Jag tror inte att bandet visste att folk skulle sitta 30 år senare och tycka att de var jättetöntiga men tänk om någon i dag skulle ta efter vad de gjorde. Tänk om någon skulle skriva om texten med sitt budskap i och spela in en video med exakt samma töntiga koreogra . Om det görs det med glimten i ögat kan det bli roligt 9 year old kid scores the best GOAL EVER!!! En nioåring i USA gör ett mål i ishockey. Klippet spred sig över världen och efter ett par dagar hade mer än 600.000 personer sett det. Finnish guy teaches how to disco En danslärare i Helsingfors någon gång på 80-talet visar sina tittare hur man dansar disco. Det spelar ingen roll att det är på nska, det är roligt ändå. Mannen är fortfarande danslärare och han har er elever än någonsin tack vare det här klippet. 19
  19. 19. Obama Girl vs. Giuliani girl Videon med Obama girl blev så framgångsrik så den ck en uppföljare och till skillnad från många andra bidrag till uppföljarträsket så blev det bra. Republikanerna skulle utse en presidentkandidat och den gamle borgmästaren i New York, Rudy Guiliani, gjorde ett (1) försök i en (1) delstat, Florida. Han förlorade så det blev inget men... ... Barely Policital skapade Guiliani Girl och lät henne tävla mot Obama Girl. Ställ dig frågan… När du lägger ut ditt budskap på nätet måste du fråga dig själv om det nns något i det du lägger ut som gör att folk kommer att ägna mer än fem sekunder åt det. Om du tror det så ska du gå vidare till nästa steg. Hitta några personer som du litar på. Personer som du vet vågar säga saker till dig som du kanske inte tycker om att höra. Fråga dem om de tycker att det du har gjort bra. Om de svarar ja är det bara att sätta igång. Man måste inte ha fotomodeller Om du lyckas få lika stor framgång som gänget bakom Obama Girl så har du verkligen lyckats med något men låt oss komma ner på jorden en stund. Hon är ett exempel på hur man kan lyckas slå igenom om man vågar gå utanför mallen lite grann. Jag har tappat räkningen på antalet politiker jag har sett på Youtube som ställer sig med en mikrofon framför en kamera och pratar i en minut om hur bra de är eller om hur dålig motståndaren är. Det är dötråkigt. Youtube redovisar alltid hur många som gånger ett klipp har visats och mätaren talar sitt tydliga språk. Ansträng dig och försök komma på något som inte är så förutsägbart. Använd fantasin som naturen (förhoppningsvis) har gett dig. 20
  20. 20. Den översta bilden är en skärmdump från den 16 oktober 2009 och den nedre är tagen två dagar senare. Jämför antalet visningar i det nedre högra hörnet på varje bild. Det hände på bara två dagar. 21
  21. 21. Bloggen - det inte längre så nya svarta på nätet 22
  22. 22. 4. B logg är en försvenskning av det engelska ordet ”blog” som i sin tur är en sammanslagning av orden ”web log”. Man kan säga att det betyder nätdagbok men det har utvecklats till att bli mycket mer än så. Vad handlar bloggar om? Tja, vad ska man svara på det? Det är ungefär som att svara på frågan ”Hur smakar mat?” eller ”Vad handlar böcker om?”. Det nns bloggar om allt precis som att det nns böcker om allt. Den här boken handlar om att få ut ett budskap och därför tänker jag hoppa över bloggarna som handlar om mat, forskning eller livet som småbarnsförälder Jag tänker inte heller ägna någon kraft åt bloggar om musikteori, hur man blir en bättre författare eller hur man bäst tar hand om sin hund, bil, frimärkssamling, papegoja, gitarr eller någon av de andra tusentals saker man kan tänkas vilja ta hand om. Här handlar det om att nå ut med ett budskap. Vad är det då? En blogg är en sida där man kan skriva texter och lägga ut bilder. Man kan se det som att man skriver en artikel. Alla artiklar hamnar i kronologisk ordning där det man skrev senast hamnar längst upp. Alla sidor jag har hittat som erbjuder sidor för bloggande har en arkivtjänst som är uppdelad på månader, på så sätt kan man enkelt gå tillbaka och se vad man själv eller någon annan skrev en enskild månad. Kommentarer Man kan låta läsarna kommentera det man har skrivit, det styr man över själv. Vissa låter läsarna kommentera fritt så att den som vill kommentera skriver sin text och klickar på ”Skicka”, då hamnar kommentaren under inlägget med en gång. Andra vill granska kommentarerna innan de publiceras medan vissa väljer att helt plocka bort möjligheten att kommentera. Du väljer själv hur du vill göra men om du vill få igång ett samtal ska du ge folk möjligheten att kommentera. Du kan dessutom bestämma om folk ska kunna kommentera anonymt eller inte. 23
  23. 23. Det nns ingen regel om vad som är rätt och fel och jag rekommenderar att du prövar dig fram. Om du tillåter att folk kommenterar anonymt kan du räkna med att vissa skriver saker som de inte skulle ha skrivit om de hade tvingats stå för det med sitt namn. Hur du än gör så är det bra att veta att man kan ändra sig hur många gånger som helst. … och nu lite reklam Jag bloggar på www.medborgarjournalisten.se/blogg Slut på reklamen Det tog inte lång tid innan jag märkte att vissa ämnen drar till sig er kommentarer än andra. Inlägg om Sverigedemokraterna, homosexualitet eller andra frågor kan locka fram ”mörkerkrafter” så när jag skriver om sådant ändrar jag inställningarna så att jag ska läsa kommentarerna innan de publiceras. Många kommentarer är rasistiska eller otrevliga på något annat sätt och de hamnar i papperskorgen. Om du låter alla kommentera fritt och det skulle komma någon otrevlig kommentar kan du plocka bort den i efterhand. Du kommer inte att hållas juridiskt ansvarig för det som skrivs bland kommentarerna. En åklagare inledde en förundersökning mot Carl Bildt när någon hade skrivit en kommentar på hans blogg som kunde ses som hets mot folkgrupp. Frågan gällde om Carl Bildt kunde hållas ansvarig för rasistiska kommentarer bland dem som hade kommenterat. Åklagaren la ner förundersökningen och tyckte därmed att Carl Bildt inte hade brutit mot någon lag. Kommentera mycket Nu vet du hur du ska göra om du vill att andra ska kommentera dina inlägg. Om du vill bli läst ska du själv kommentera andras bloggar när du tycker att du har något intressant att säga. Inte annars. När du kommenterar är det viktigt att du inte gör det anonymt. Om du använder samma inloggningsuppgifter som du har på din blogg kommer ditt namn i kommentaren att göras om till en länk till din blogg. Hur bloggar man? Det första du ska göra är att hitta en sida att lägga din blogg på. Det nns ganska många men en tumregel är att du ska ta någon som du inte behöver betala för. Du hittar länkar till några sidor längst bak i det här kapitlet. Det gäller alltså att stå på tårna om man vill bli en framgångsrik bloggare. Det är lite svårt i början men efter ett tag kommer man in i det. Man får vara lite uppmärksam och tänka ”bloggmässigt”, kan det där jag läste om i tidningen i dag vara något för bloggen? Svaret är ofta ja. 24
  24. 24. Länka så mycket du kan På nästan alla bloggar nns en blogroll som är en lista med länkar till andra bloggar. Se till att ha en sådan, det är ett trevligt beteende och det ökar sannolikheten för att andra kommer att lägga in dig på sin blogroll. Det nns några olika sätt att skapa en sådan. Vissa bloggverktyg erbjuder det automatiskt, man skriver länken och namnet på sidan man vill länka till så konverteras det automatiskt till den HTML-kod som krävs för att datorn ska se att det är en länk. Det är tillåtet att inspireras av andra bloggar och skriva om samma sak. Om man gör det så hör det till god ton och allmänt hyfs att man talar om att man redan har läst om ämnet på ett annat ställe och att man länkar dit. Det har tre stora fördelar: 1. Det är ett trevligt tillvägagångssätt och man blir mer uppskattad som människa. Dessutom ökar det sannolikheten att andra länkar till dig och då blir din blogg mer läst. 2. Om du länkar direkt till inlägget på en annan blogg så kommer det att dyka upp en länk till din blogg under det inlägget. Det drar er läsare till din blogg. 3. Man får igång ett samtal mellan bloggarna. Någon läser något på en blogg och hittar länken jag pratade om i punkt 2 där han eller hon kan läsa vidare om samma ämne. Om du hänvisar till ett inlägg på en annan blogg ska du länka direkt till inlägget, inte till själva bloggen. Lisa Bjärbo är en författare, hon kommer ursprungligen från Småland men nu bor hon i Stockholm. Jag har aldrig trä at henne men jag vet det för jag följer hennes blogg. Den 15 oktober 2009 skrev hon ett inlägg med rubriken ”10 frågor jag ställt mig idag”. Om du vill länka till det inlägget ska du klicka på rubriken. Då kommer de andra inläggen inte att synas och du kommer att se att adressen i adressfältet längst upp på din webbläsare är längre. I just det här fallet är det: http://onekligen.blogspot.com/2009/10/10-fragor-jag-stallt-mig-idag.html Om du ska länka till ett inlägg är det den långa adressen Du hittar Lisa Bjärbos blogg på du ska använda. Det är en http://onekligen.blogspot.com ganska lång adress och därför bör du inte skriva av den, om du missar en bokstav någonstans kommer datorn inte att förstå vart du egentligen vill. Kopiera den istället så blir det rätt. Länka till tidningsartiklar Många tidningar tillåter trackbacks. Det betyder att om du länkar till en tidningsartikel på nätet så kommer det att dyka upp en länk till din blogg vid tidningsartikeln. 25
  25. 25. Om du ska länka till en artikel på Aftonbladets hemsida är det viktigt att du inte använder adressen www.aftonbladet.se, du måste använda adressen till artikeln. Den 16 juni 2009 publicerade Aftonbladet en artikel om att din snarkning kan vara farlig, adressen till den är: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2693993.ab Det är den adressen du ska använda. Hur länkar man? På en del sidor måste man skriva koden själv. Man använder ett språk som heter HTML och det behöver du inte kunna utantill. Koden ser ut så här: <a href=”Adressen till sidan du vill länka till”>Namnet på det du länkar till, det är den här texten som syns på skärmen.</a> Om du till exempel vill länka till Lisa Bjärbos blogg som heter Onekligen ser det ut så här: <a href=”http://onekligen.blogspot.com”>Onekligen</a> Sedan ska du lägga i koden och det är lite olika beroende på vilken bloggsida du använder. På vissa måste man lägga in koden manuellt medan andra har en automatiserad tjänst där du bara behöver skriva in adressen och namnet. Om du inte har en sådan automatiserad tjänst så kan du antingen byta till någon som har det eller logga in på ditt bloggverktyg och begär att få se mallen (template på engelska) i HTML. Då kommer du till en sida med väldigt mycket HTML- kod. Ibland nns det redan några länkar inlagda. Du hittar dem genom att söka på ”a href” så hittar du var länkarna ligger. Där ska du lägga in koden till sidorna du vill länka till, du kan dessutom passa på att ta bort länkarna som redan nns där om du inte vill ha dem. Gör din blogg sökbar för andra Som jag har sagt nns de sidor som Knu .se som sammanställer många svenska bloggar. Ett bra sätt att hamna högt på sådana sidor är att pinga dem. Man kan göra det på olika sätt man här kommer ett av dem är att gå in på http://intressant.se/ping/ och följa instruktionerna. Jag tänker inte skriva exakt hur man gör för det kommer förmodligen att ändras med tiden. Ett annat sätt är att gå in i HTML-delen på sidan där du författar din blogg. Längst ner i inlägget lägger du inte denna kod: Tycker du att detta är <a href=”http://intressant.se/ intressant”>Intressant</a>? Läs vad andra bloggar har skrivit om <a href=”http://bloggar.se/om/ämne1”>Ämne1</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/ämne2”>Ämne2</a>, 26
  26. 26. Du ska byta ut ”ämne” i koden till det du har skrivit om. Om ditt inlägg handlar om media och PR ska det alltså se ut så här: Tycker du att detta är <a href=”http://intressant.se/ intressant”>Intressant</a>? Läs vad andra bloggar har skrivit om <a href=”http://bloggar.se/om/media”>Media</a> och <a href=”http://bloggar.se/om/pr”>PR</a> Poängen med detta är att det kan nnas folk som vill läsa bloggar om media. Då kan de gå in på en sökmotor för bloggar och söka på just ”Media”, då dyker ditt inlägg upp. Gör lmer Förr var det svårt och dyrt att göra lmer. Det var också svårt och dyrt att distribuera dem. I dag är det ganska enkelt och ganska billigt att göra lmer. Det är väldigt lätt och gratis att distribuera dem. Om du ska göra en lm till TV måste du ha en ganska dyr kamera, för att komma upp i den kvalitet som krävs behöver du lägga minst 30.000 kronor på den. Till det kommer mikrofoner och stativ. Om du ska göra en lm som ska visas på bio är summorna astronomiska. De kamerorna kostar över en miljon. Så är det inte med Youtube. Där nns det inte samma krav på ljud- och bildkvalitet så där kan du i princip använda kameran i mobiltelefonen. Det kommer inte att bli sändbart i TV men det funkar ändå. Om du kan tänka dig att köpa en kamera för några tusen kronor kommer du att komma upp i väldigt hög kvalitet med Youtube-mått mätt. De esta datorer har ett program för videoredigering i sig. I Windows heter det ”Movie Maker” och i Mac heter det ”iMovie”. Det är bara att sätta igång. Det är lite svårt i början men man lär sig. När du har gjort den lm, som INTE ska vara för lång, ska du lägga upp den på Youtube. Ska a ett konto och följ instruktionerna. När du har laddat upp din lm på Youtube kan du lägga den på din blogg eller på någon annan hemsida. Det är väldigt lätt, det tar några sekunder och det tar nästan ingen plats alls på din domän. Till höger om din lm på Youtube nns det en ruta (se bilden) med två rader i. Den övre är adressen till din lm på Youtube och den andra är HTML-koden för den som vill lägga din lm på sin blogg eller hemsida. På datorspråk heter det 27
  27. 27. ”Bädda in” på svenska och ”Embed” på engelska. Kopiera koden i raden ”Bädda in” och lägg in den i HTML-koden på ditt blogginlägg. Om du vill kan du bestämma att det ska nnas någon ram runt lmen när den ligger på din sida. När du har gjort det kommer din sida att länka till lmen på Youtube, folk som tittar på lmen från din sida tittar egentligen på lmen från Youtube utan att märka det. Alla lmer på Youtube har en räknare som visar hur många gånger lmen har visats, om du har bäddat in din lm på din blogg eller hemsida och någon tittar på lmen därifrån kommer det att ge utslag på räknaren på samma sätt som om man hade sett lmen direkt på Youtube. Upphovsrätten gäller Jag tänker inte ge mig in i debatten om dagens upphovsrätt, du får tycka vad du vill om den men det är bara att konstatera att den nns. Upphovsrätten säger att du inte får göra en annans verk tillgänglig för andra utan tillstånd från upphovsmannen. Det är alltså inte tillåtet att använda andras texter eller bilder hur som helst. Det gäller på bloggar precis som på alla andra ställen. Det nns två sorters upphovsrätt, den ideella upphovsrätten och den ekonomiska, och de skiljer sig åt. Den ideella upphovsrätten innebär att upphovsmannen har rätt att bli sammankopplad med sitt verk om det inte nns goda skäl för att inte göra det. Det är bland annat därför som Sveriges Television är noga med att tala om vem som har skrivit text och musik till låtarna i melodifestivalen. Den ideella upphovsrätten innebär också att upphovsmannens verk: ”icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen”. Den ideella upphovsrätten gäller för evigt och den kan inte säljas eller förhandlas bort. Så fungerar inte den ekonomiska upphovsrätten. Den säger att en upphovsman har rätt till ersättning när hans eller hennes verk görs tillgängligt för allmänheten. Det spelar ingen roll hur detta sker och det är det som diskussionen om ldelning handlar om. Lagen har inte slagit fast vilka summor det handlar om utan man får se till den enskilda situationen. Om du skulle kopiera den här boken och sälja den på torget där du bor eller läsa upp den i radio skulle det förmodligen bli en relativt låg summa. Om du skulle göra samma sak med någon av Harry Potter-böckerna skulle det blir mer. J.K. Rowling som har skrivit dem är väldigt noggrann med att bevaka 28
  28. 28. sin ekonomiska upphovsrätt. Den ekonomiska upphovsrätten kan säljas eller överlåtas till någon annan. Det innebär till exempel att det inte alltid är fotografen bakom en bild är den som säger den ekonomiska upphovsrätten. Det får du kolla upp från fall till fall. Jag har använt Lisa Bjärbos blogg som exempel på några ställen i den här boken. De bilder jag har från hennes blogg innebär att jag har gjort hennes verk tillgängligt för allmänheten. Jag har fått hennes tillstånd att göra det och därmed är jag på den säkra sidan, det är alltid bäst att fråga. Du behöver däremot inte fråga om lov för att länka till andras inlägg. Det är alltid trevligt att ha bilder på sin blogg och det nns sätt hitta bilder utan att bryta mot upphovsrätten. Många personer har lagt ut bilder på nätet där de ger sitt tillstånd till andra att använda dem. Googla på ”Free pictures” så kommer du att hitta några sidor med gratisbilder. Du gör som du vill med den informationen men jag rekommenderar å det bestämdaste att du följer lagen. Din integritet Om du presenterar dig själv och dina intressen på Internet så blottar du dig själv en aning. Du låter mig och andra journalister få reda på saker om dig som vi hade haft svårt att få reda på innan Internet fanns. Därför ska du vara noggrann med vad du väljer att lägga ut om dig själv på nätet, det kan komma att användas på ett sätt som du inte hade tänkt dig. För några månader sedan blev jag kontaktad av en svensk artist. Hon skulle göra en större grej som skulle få en del uppmärksamhet och hon var orolig för vad media skulle skriva om henne. Hon ville att jag skulle funder på vad media skulle skriva och allt gjordes på villkoret att jag inte ck berätta vem hon är. Därför kommer jag här att kalla henne för Monika efter min mamma. Jag började med att ta reda på vem Monika var gift med, det är en o entlig uppgift. Hon var gift med en man vars namn var ganska ovanligt, Abraham (ja det är också ett ktivt namn men jag döper honom efter en granne jag hade för några år sedan). Jag gick igenom alla Abraham i Sverige och det visade sig att denne Abraham var den ende som var gift med en Monika. Detta gjorde jag på den avgiftsfria sökmotorn: www.ratsit.se . Jag skriv en deras namn ”Monika+Abraham” i sökfältet på Google och jag ck ganska många trä ar. Det visade sig att Monika hade en blogg där hon skrev om väldigt privata saker. Hon hade inte uppgett sitt namn men jag lyckades ändå lista ut att det var hon. Det heter ju att djävulen sitter i detaljerna, på Monikas blogg satt han i kommentarerna. Hon hade gett adressen till bloggen till sina närmaste vänner och de hade kommenterat inläggen itigt. Vännerna var inte lika noggranna med anonymiteten, de hade skrivit ut både Monikas och Abrahams namn. Det var så Google hittade dit. 29
  29. 29. På bloggen upptäckte jag också att hon hade ett smeknamn på sin dotter, det var inte ett personnamn, min mamma kallade mig för ”Mitt maskformiga bihang” när jag var bebis så vi kan använda det som exempel men Monika hade ett annat smeknamn på sin dotter. Jag skrev in Monika+”Mitt maskformiga bihang” i sökfältet och vips så hittade jag tre bloggar till. De var lika anonyma och privata som den första. På Monikas fyra bloggar lärde jag mig en hel del om henne: Jag vet hur mycket hennes dotter vägde när hon föddes. Jag vet att det var en svår förlossning där Monikas underliv sprack väldigt illa. Jag vet att Monika har prestationsångest och att hon verkar lida av det som ibland kallas för duktig- icka-syndromet. Jag vet att hon har lidit av depressioner i många år. Jag vet att hon har haft ett ganska knepigt förhållande till sin mamma. Jag vet att hon ck en lång och svår förlossningsdepression efter att hennes dotter föddes. Jag vet att hon kämpar med sitt självförtroende och att hon försöker rättfärdiga sin existens för sig själv. Jag vet att hon har haft ätstörningar och att hon har brottats mycket med sin övervikt. Jag vet vad hennes närmaste vänner heter. Jag vet att hon är arbetslös och att hon söker jobb aktivt. Jag vet vilken stad hon är född i och att det inte är staden hon bor i nu. Jag vet att hon hade varit tillsammans med Abraham i fem månader när hon ck reda på att hon var gravid. Det hände för övrigt när hon var på jobbet. Allt detta ck jag reda på med hjälp av Google, Ratsit och lite kunskap om hur man ska göra. Tänk på det när du väljer att lägga ut saker om dig själv. Man kan se på detta från olika synvinklar. I fallet med Monika så hade hon inte gjort något fel, inget var brottsligt eller klandervärt på något sätt. Det nns ganska många som har haft samma problem som Monika och som har berättat om dem o entligt. Skillnaden är att det har skett på deras villkor. Monika skrev allt i tron att ingen skulle veta att det var hon som stod bakom det. Ändå gick det att hitta. Det är värt att tänka på det när man lägger ut information om sig själv på nätet. 30
  30. 30. Sidor  där  man  kan  registrera  sin  blogg Här är några exempel på sidor där du kan ska a dig en egen blogg. Som du säkert har förstått vid det här laget så är sidan aktuell just nu när jag skriver detta. Om några månader kan det vara andra sidor som gäller, du kan säkert det där nu. www.blogger.com www.b2evolution.net www.geeklog.net www.sv.wordpress.org www.blog.se www.movabletype.com Sidor  där  man  kan  söka  på  svenska  bloggar www.knu .se www.intressant.se www.nyligen.se www.bloggkartan.se Om man vill bli en framgångsrik bloggare måste man förstå en sak. Att blogga är en livsstil. Om du vill dra till dig läsare bör du: skriva om intressanta saker skriva om saker som inte är självklarheter. Om du till exempel är Socialdemokrat och inte gillar Moderaternas politik måste du formulera dig på ett sätt som gör att man inte vet vad ditt inlägg handlar om innan man har läst det. skriva ofta. länka mycket (mer om det ovan). vara hyfsat konsekvent i det du skriver. Om din blogg handlar om politik så skriv inte om hur trevligt det var att gå ut med hunden i morse. skriva om saker som är aktuella. 31
  31. 31. Vloggen - mer än tonåringar som vill verka rika 32
  32. 32. 5. V logg (uttalas vilogg) är en blogg i lmformat som man laddar upp på en sida för lmklipp, till exempel Youtube men det nns andra också. Vloggen har inte slagit igenom i Sverige annat än för tonårs ickor som vill berätta om sin nya tröja men låt inte det bekymra dig. Det gör ju att fältet är öppet. I USA däremot… e vlog brothers John och Hank Green är bröder. De bor i olika delar av USA, John i Indiana och Hank i Alabama, och de ligger bakom experimentet Brotherhood 2.0. Det gick ut på att de skulle ändra sättet som de kommunicerade med varandra på. I vanliga fall brukade de mejla till men nu skulle all textbaserad kommunikation upphöra. Under hela år 2007 skulle kommunikationen ske genom att de lmade små klipp med sig själva på där de sa det de ville säga till den andra brodern. Sedan laddade upp på Youtube så att den andre brodern kunde se det. Den andre brodern... ...och resten av världen. Filmerna var inte snyggt gjorda eller tekniskt avancerade, de använde en vanlig liten kamera som man kopplar till en dator och som kostar några hundralappar. Brödernas till synes privata kommunikation ck många tittare. Ofta gällde det triviala saker men efter ett par månader började de diskutera politik med varandra. Partierna höll på att utse sina kandidater så bröderna blev politiska kommentatorer som nådde människor som sällan följde TV-kanalernas politiska rapportering. Om du vill börja Jag förutsätter att du redan har en dator. Det enda du behöver är någon form av lmkamera. Du behöver inte tänka så mycket på bildkvalitet eller ljudkvalitet. Ambitionen bör vara att det du säger är intressant och att det hörs vad du säger, inte att det ser superpro sigt ut. 33
  33. 33. Bland nyhetsjägare, murvlar och idealister 34
  34. 34. 6. H ur får journalister reda på det vi rapporterar om? Det är långt ifrån en vetenskaplig process och det nns inte några enkla svar på det men några vanliga sätt är: Pressmeddelanden. En person eller organisation vill tipsa om någon händelse som personen eller organisationen är inblandad i. Det o entligas kalendrar. Vissa saker i politiken återkommer med jämna mellanrum. Vad är ”hett” i bloggosfären. Många följer några särskilda bloggar särskilt noga. Vi läser andra tidningar och gör det vi som har gått på någon av Sveriges journalisthögskolor kallar för en ”re-write”. Det går ut på att man hittar en artikel någonstans och så skriver man om den lite så att man inte kan anklagas för att ha snott en text rakt av. Det är jättevanligt och ja, det nns många problem med det. Vi får tips från allmänheten. Vi är uppkopplade mot Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och andra nyhetsbyråer runt om i världen. Andra sociala medier som Facebook, Youtube, Flashback och Twitter Låt oss gå igenom dessa var för sig och hur du kan använda dem. Pressmeddelanden Pressmeddelanden kommer oftast med mejl men de läggs också ut på olika hemsidor som är specialiserade på pressmeddelanden. Om du vill kan du kontakta en organisation och be dem att sätta upp dig på deras sändlista för pressmeddelanden. Det kostar inte pengar för någon så de esta brukar gå med på det. Om man känner att man vill ha ännu bättre koll nns det sidor på nätet som sammanställer pressmeddelanden. En av de större i Sverige är My Newsdesk. Det kostar ingenting att söka där så det är bara att sätta igång. 35
  35. 35. Det o entligas kalendrar Regeringen har möte varje torsdag och det vet alla journalister som bevakar nationell politik. Kommunfullmäktige har inte möten lika ofta men alla journalister som bevakar politiken på sin ort håller koll på när det är fullmäktigemöte. Du kan lätt hitta information om när kommunfullmäktige och andra nämnder har sina möten på kommunens hemsida. Ett par veckor i förväg brukar ämnena som ska avhandlas publiceras och ofta, men faktiskt inte alltid, läggs handlingarna ut på kommunens hemsida. Om de inte nns där kan man ringa till kommunens kontor och få ut dem. Allt som inte är sekretessbelagt är o entligt. Om du har handlingarna kan lätt ta reda på vad som är på gång där du bor. Om du upptäcker att det är något på gång som du inte gillar kan du dra igång en kampanj mot det i dina sociala medier. Bloggosfären Det nns några olika sätt att ha koll på vad som skrivs på bloggar. Om vi håller oss till Sverige så nns avgiftsfria nättjänsten Knu .se. Ett annat sätt är att hålla koll på enskilda bloggar utan att behöva anstränga sig. Jag följer ett hundratal bloggar och det kan låta bökigt men det är det inte. Tricket heter RSS-feeds, i dagligt tal kallas de ”feeds” och det uttalas ” ds”. Det är ett tekniskt hjälpmedel som bevakar en blogg eller en hemsida. Om det händer något så får du reda på det och du kan du klicka på en länk för att läsa det. Det är väldigt smidigt för på så sätt behöver du inte gå in på alla hemsidor du vill ha koll på. RSS-sidan är en egen sida på nätet som bevakar ”den riktiga” sidan. I kapitel 4 skrev jag om författaren Lisa Symbolen för RSS gör att Bjärbo, hon har en blogg som ser ut som på bilden överst man lätt kan hitta öden på bloggar och nyhetssidor på nästa sida. Om man tittar längst ner på hennes blogg (det ligger utanför den här bilden) nns texten ”Prenumerera på: Inlägg (Atom)”. Det är ett exempel på hur man kan hitta feeden men det är väldigt olika så det är absolut ingen regel man kan använda sig av. Sök istället av hemsidan, tryck in CTRL+F och skriv ”RSS” eller ”Prenumerera” i sökfältet så brukar man hitta rätt. När du hittar det så klicka på länken så kommer du till feeden som är den undre bilden på nästa sida. Det är nästan samma sida, texten och bilderna som Lisa Bjärbo har lagt in är desamma men det är mer avskalat, gra ken och bilderna som inte hör till texten är borta. Det nns några olika sätt att prenumerera på en feed och det skiljer sig åt hur man gör. Om du använder Internet Explorer får du upp en gul ruta där du ska klicka på länken längst ner. Klicka på ”Prenumerera på denna feed”. Nu hamnar den bland dina bokmärken i webbläsaren. Det funkar lite olika för olika webbläsare och 36
  36. 36. Samma med blogg fast med olika utseende. Den övre är bloggen som den ser ut när man går in på den med en vanliga web-läsare. Den undre är samma blogg fast i en RSS-läsare som gör det lättare att följa vad som händer på bloggar och nyhetssidor. 37
  37. 37. det förändras hela tiden så det är ingen idé att jag går igenom i detalj hur det funkar här. I Internet Explorer hamnar det som länkar till vänster om fönstret. När länken har en fet text så har det hänt något. Det nns ett oräkneligt antal feed-program, med största sannolikhet kommer många av dem som nns i dag inte att nnas om några år då de kommer att vara ersatta av nya. Det är alltid riskabelt att gissa om framtiden men jag tar risken. Jag tror att Google kommer att nnas i många år till. Google har väldigt många tjänster som fungerar alldeles utmärkt om man vill ”hålla koll” och det kommer nya verktyg hela tiden, du hittar dem på deras hemsida. I skrivande stund ligger de högst upp till vänster på Google.se. Jag vet att det nns en diskussion om Googles dominerande ställning på Internet. Många, bland annat jag själv, är oroliga över vad deras dominans kan göra men det är en annan diskussion. Företaget började som en sökmotor på Internet men det har vuxit till att vara så mycket mer. Detta är fel forum för att ge sig in på fördelar och nackdelar med Google men jag kan bara konstatera att deras tjänster fungerar utmärkt och de att det inte kostar något att använda dem. Det är långt ifrån bara bloggar som använder feeds, alla större tidningar har det också och nyligen har Facebook infört det så att man kan följa folks länkar och uppdateringar på samma sätt. Det är ganska enkelt att knyta feeds till sin sida men det förändras hela tiden så det är ingen idé att jag går igenom det här. Googla på ”Make RSS” istället så får du aktuell information om hur man gör. Detsamma gäller bloggar, alla sidor som erbjuder ett bloggverktyg har en feed kopplat till sig. Informationen om hur man gör nns på respektive sida. Utöver det nns det sidor på nätet som har koll på vad som skrivs på bloggar. Några av de mer använda i Sverige just nu är Knu .se, Intressant.se, Nyligen.se och Bloggkartan.se. Vid det här laget behöver jag väl inte tillägga att det är så just nu. Om några år kommer det säkert nnas andra sidor. Att läsa andra tidningar och hemsidor Det är precis så enkelt som det låter. Nästan alla nyhetsredaktioner presenterar sina nyheter på nätet. Det är bra sätt att hålla koll på vad som händer men det nns en stor risk med det och det är ett problem för hela journalistiken. Det nns en skillnad mellan att rapportera och att repetera, när det gäller re- writes så handlar det ju uppenbarligen om att repetera. Ett av de mest agranta misstagen när det gäller journalister som repeterar kommer från USA och det nns beskrivet i boken ”Buck Up, Suck Up…and Come Back When You Foul Up” som är skriven av Bill Clintons kampanjmakare James Carville och Paul Begala. Den nns 38
  38. 38. inte på svenska och den kom ut 1996 så den kommer förmodligen aldrig bli översatt. I boken beskriver författarna hur det gick till när George W Bush skulle lansera sin skatteplan elva månader före presidentvalet 2000. Då hade han ännu inte blivit republikanernas kandidat till presidentposten. Som du säkert vet gillar George W. Bush inte höga skatter. Enligt Carville och Begala gjorde Bushs stab en uppgörelse med tidningen Washington Post. Staben lovade Washington Post att ge nyheten om skatteplanen till just den tidningen och ingen annan men de krävde en motprestation, Washington Post ck inte intervjua någon som var kritisk mot Bushs skattesänkningar förrän efter 24 timmar. Fråga mig inte varför men gick tidningen med på det. Sagt och gjort, tidningen ck hela paketet med alla skattesänkningar och Bushs egen beskrivning av dem som gick ut på att det var de med lägst inkomster som ck sänkta skatter. Rubriken den 1 december 1999 löd: Bush kommer att presentera en skatteplan för 483 miljarder dollar. Arbetande fattiga (working poor) och medelklass skulle få stora lättnader. Pu en, en kort text på tidningens förstasida som beskriver artikeln i tidningen, löd: Texas guvernör George W. Bush kommer att föreslå en skatteplan för 483 miljarder dollar i dag som kommer att rikta de största skattelättnaderna på arbetade fattiga och medelklassen. Det kommer att bli grundstenen i den ledande kandidatens ekonomiska plan. Sanningen var att Bushs skattesänkningar var väldigt trä säkra … mot dem som tjänade mest. Dessutom var de betydligt större än vad som angavs i Bushs pressmaterial. Skattesänkningar i USA redovisas alltid över en tioårsperiod men Bush var smart. Han redovisade kostnaden över fem år med förhoppningen att Washington Post inte skulle upptäcka det vilket de inte heller gjorde. Därmed halverades skattesänkningen i artikeln, men inte i verkligheten. Här slog re-write-hjärnan till i USA:s politiska journalister. Alla läste artikeln i Washington Post och skrev om den så att de kunde publicera den i den egna tidningen. Vips hade Bush fått en okritisk rapportering av sin politik över hela USA. Alltså, man ska ALLTID passa sig och gå tillbaka till källorna. Till skillnad från ”riktiga” redaktioner så har du ingen deadline så ta den tid du behöver. Men, kanske du tänker, nu hänvisar den där Alexander till en bok när han beskriver Bushs skattesänkningar. Helt riktigt, det gör jag. Men till skillnad från dig så har jag en deadline;-) Det är ett dilemma vi journalister alltid kommer att leva med. Om du vill kolla upp det så köp boken eller försök hitta artikeln i Washington 39
  39. 39. Post. Tips från allmänheten En vanlig redaktion får tips från allmänheten varje dag. Det kommer förmodligen inte du att få för du är inte lika intressant som en stor redaktion är. Inte ännu. TT och andra nyhetsbyråer Det kostar pengar så det är nog inget för dig fast det ska du inte vara ledsen för. Det som står på TT:s hemsida brukar stå på alla större tidningars hemsidor efter några minuter. Andra sociala medier Tidningar, radio och TV i Sverige rapporterar mycket om amerikansk politik. Ofta, men långt ifrån alltid, rör det sig om nyheter som är några dagar gammal. Jag följer amerikansk politik noga så det som rapporteras i Sverige är sällan nytt för mig, jag har ofta redan sett, läst eller hört det. Youtube är ett fantastiskt sätt att hålla sig à jour. Nyligen bjöd pratshowvärden David Letterman in Barack Obama till sitt program. De pratade om Obamas förslag för att reformera sjukvården och Letterman undrade om Obama trodde att kritiken mot honom berodde på att han var svart. Obama svarade att han inte trodde det. Under skämtsamma former upplyste han David Letterman och tittarna att han faktiskt hade varit svart före valet också men väljarna röstade på honom ändå. Några dagar senare rapporterade svenska tidningar om att Obama hade skämtat om sin hudfärg hos David Letterman, detta utan att programmet hade hunnit sändas i svensk TV. Klippet hamnade på Youtube ett par timmar efter att programmet sändes. Skämtet omnämndes på bloggar och det spred som ringar på vattnet sig till er bloggar. Svenska journalister snappade upp ryktet och letade rätt på klippet på Youtube för att se var det var Obama hade sagt. Du kan alltså göra som journalister gör Här har jag listat några exempel på hur journalister får idéer till vad de ska rapportera om. När man har fått idén börjar det vanliga journalistiska arbetet med att intervjua, följa upp spår och vara kritisk mot källor. Det nns inget som hindrar dig från att göra samma sak, det är bara att sätta igång. I nästa kapitel får du ett exempel på en som gjorde det med barvur. 40
  40. 40. Länkar  för  att  hitta  nyheter www.mynewsdesk.com/se www.knu .se www.intressant.se www.nyligen.se www.bloggkartan.se www.wikipedia.se (Den svenska delen) www.wikipedia.org (Den engelska delen) www. ashback.se 41
  41. 41. Veckan när alliansen tappade opinionen 42
  42. 42. 7. D en 6 oktober 2006 läste statsminister Fredrik Reinfeldt upp sin regeringsförklaring i riksdagens talarstol. Efter tolv år i opposition hade de borgerliga partierna lyckats vinna valet och fått mandat att bilda den första majoritetsregeringen i mannaminne. Det var en lång regeringsförklaring och många, också jag själv, satt och undrade när han skulle bli klar och meddela vilka som skulle sitta i regeringen. När statsministern hade läst upp regeringsförklaringen gick alla de nyutsedda ministrarna till Stockholms slott och trä ade kungen för konselj och därefter togs bilden som alltid tas när en ny regering har tillträtt. Alla ministrarna ställde upp sig på slottstrappan med riksdagshuset i bakgrunden. Journalister intervjuade de nya ministrarna som var på ett strålande humör. Valrörelsen hade varat ända sedan de fyra borgerliga partiledarna trä ades hemma hos Maud Olofsson. Det var mer än två år sedan. Valresultatet var jämnt men nu var det över. Den nyutnämnda kulturministern Cecilia Stegö Chilò blev intervjuad och då visade det sig att hon inte visste om att hon också var idrottsminister. – Skämtar du, sa hon. Det har ingen sagt till mig. Det blev ingen större sak av det mer än några förlåtande fnissningar, hon hade ju bara hunnit vara minister i någon timme. Hon och hennes kollega Maria Borelius som var utsedd till handelsminister skulle som du kanske vet komma att drabbas av långt större problem. Barn ickorna När Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò tillträdde erkände de att de hade anlitat barn ickor svart. Rapport publicerade nyheten på sin hemsida klockan 02:23 på natten mellan den sjätte och sjunde oktober. Fredrik Reinfeldt säger i samma artikel att han kände till det. Maria Borelius motiverade det med att hon hade haft låga inkomster under den perioden så hon hade helt enkelt inte haft råd att betala in arbetsgivaravgifterna till Skatteverket. 43
  43. 43. Då kom Magnus Ljungkvist. Han var inte journalist, han var politisk sekreterare för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting. Han gjorde det som alla journalister borde ha gjort men lät bli att göra. Det skulle ha tagit dem ett par minuter att göra det. Han kontrollerade hur mycket Maria Borelius och hennes man hade tjänat under de där åren, det är o entliga uppgifter hos Skatteverket så det kan vem som Blogginlägget som var med och sänkte en minister 44
  44. 44. helst göra. Det visade sig att hon och hennes man hade tjänat bra, riktigt bra. Under 90-talet hade hon tjänat 3,8 miljoner kronor och tillsammans med sin man hade paret tjänat 16,7 miljoner kronor. Han publicerade uppgifterna på sin blogg under rubriken ”Borelius avslöjar: Pigreform bara för högavlönade”. Andra medier var snabba att haka på Magnus Ljungkvists avslöjande men de var så uppfyllda av sig själva att det inte nämnde ett ord om att det var Magnus Ljungkvist som hade avslöjat det. De ck det att framstå som att de själva hade grävt fram det. Maria Borelius gjorde ett fånigt försök att släta över de höga inkomsterna. Hon sa att hon och hennes man inte hade gemensam ekonomi men det var det få som trodde på. Det kom mer Nästa steg i avslöjandet gällde villorna. Maria Borelius och hennes man bodde i ett hus i Djursholm, inget konstigt med det, men de hade dessutom tillgång till ett hus i Falsterbo. Det hade inte varit något konstigt med det heller om det inte hade visat sig att hon faktiskt inte ägde huset. Det gjorde företaget ”Full moon Investment Limited” som var registrerat i skatteparadiset Jersey, en liten ö i Engelska kanalen. På så sätt slapp Maria Borelius och hennes man betala förmögenhetsskatt för huset, det var ju inte de själva som ägde det för det gjorde bolaget på Jersey. Hur kan man få reda på sånt här? Det är enkelt, En konstig grej med hela Skatteverket har uppgifter ministera ären när regeringen över vilka fastigheter en person äger så det är bara Reinfeldt tillträdde var att de att ringa och fråga. Tror som tvingades avgå båda är du att någon journalist hade gjort det? Om du journalister. De om några borde ha tror det så tror du fel, det vetat hur journalister arbetar och var Magnus Ljungkvist som var framme igen. att man aldrig ska hantera sin egen Den 12 oktober kris. 2006 publicerade han det han hade hittat på sin blogg under rubriken ”Borelius, Falsterbo och Kanalöarna”. Expressen och Aftonbladet var snabba att haka på ... igen. De publicerade snabbt egna artiklar om hur det hade gått till när Maria Borelius och hennes man hade undanhållit skattepengar från den svenska staten. Tror du att de talade om att det var Magnus Ljungkvist som hade kommit med avslöjandet? Då tror du fel … igen. Magnus Ljungkvist hade gjort två ganska sensationella avslöjanden om en nytillträdd minister. Det satte Sveriges politiska journalister på spåret, kunde det nnas något mer man kunde dra fram om henne? Nu började journalisterna göra jobbet som de skulle ha gjort från första början, de kontrollerade Maria Borelius 45
  45. 45. i o entliga register och de följde upp sina spår. De hittade mer, det visade sig att hon inte hade skickat in förändringar av skatteinnehav inom ett av sina bolag vilket Finansinspektionen kräver att man ska göra. Den 13 oktober meddelande Fredrik Reinfeldt att advokaten Johan Gernandt skulle sätta sig med Maria Borelius och gå igenom alla hennes ekonomiska förehavanden. Det räddade inte situationen, dagen efter var Fredrik Reinfeldt gäst i Ekots lördagsintervju där han meddelade att Maria Borelius hade avgått ur regeringen. Man kan fråga sig om det var Magnus Ljungkvists avslöjanden som ledde till att Maria Borelius tvingades avgå. Det står skrivet i stjärnorna, kanske hade någon journalist grävt fram det senare, kanske inte men det är inte poängen. Det viktiga är att personer som inte är journalister till yrket kan göra det som vi journalister gör. Tidigare var det väldigt svårt att få sin journalistik publicerad men det är det inte längre. Magnus Ljungkvist hade inget in ytande över vad någon redaktion skulle publicera men han hade hundraprocentig makt över sin egen blogg och det räckte. Du kan skapa mångfald inom media Antalet tidningar har sjunkit de senaste decennierna. Medierna brottas ständigt med hur de ska kunna ta betalt för journalistik och det är egentligen ingen som riktigt har hittat svaret på den frågan än. New York Times har meddelat att de ska börja ta betalt av folk som vill läsa artiklar på deras hemsida men det kommer att ske först 2011 så vi vet inte hur det kommer att bli. Det är min bestämda uppfattning att det nns ett egenvärde i en mångfald inom media. Om det nns många röster får medborgarna er infallsvinklar på något som har skett och de får dessutom ta del av olika nyhetsbedömningar och vinklingar som inte på något sätt är en exakt vetenskap. Du kan bidra till den här mångfalden. När jag gick på journalisthögskolan och ck lära mig hur man får fram och rapporterar nyheter slog det mig era gånger att ”det här kan ju vem som helst göra”. Vi ck lära oss hur vi skulle hitta information och skriva om den på ett lättfattligt och läsvänligt sätt. Detta är inte en bok för att du ska lära dig skriva, det nns andra böcker för det, men jag vill verkligen uppmana dig att prova lite. Om du funderar över något av det som händer i politiken eller i samhället så gräv lite i det. Ring några telefonsamtal till personer som har med saken att göra och skriv ihop en text och lägg den på din blogg. Det behöver inte vara svårare eller mer märkvärdigt än så. O entlighetsprincipen Uppgifterna om Maria Borelius kunde tas fram tack vare o entlighetsprincipen som är en ovärderlig del av det öppna samhället.Vi journalister tar fram o entliga uppgifter oftare än andra så vi har lärt oss hur man ska gå till väga men det är samma regler för oss som alla för alla andra. När jag gick på journalisthögskolan ägnades en 46
  46. 46. del av undervisningen till att lära oss hur vi skulle hitta i o entliga register. Det som slog mig då var att det var så enkelt, vem som helst kan göra det. Nyckeln är att man ska ha en persons personnummer. Om man inte har det så är det lättat hitta, Skatteverket ger ut det och jag kan ta mig själv som exempel. Hur ska du göra om man vill få reda på vad jag har personnummer? 1. Titta på framsidan på den här boken och se vad jag heter. 2. Ring Skatteverket, telefonnumret är 0771-567 567, du vill prata med folkbokföringen. 3. Någon kommer att svara, ge honom eller henne mitt namn och fråga vad jag har för personnummer. 4. Personen i andra änden av luren skriver in mitt namn i sin dator, hittar mig och mitt personnummer och ger det till dig. Jag är den enda i Sverige som heter som jag gör så det är väldigt lätt att hitta mig. Det är svårare med Maria Johansson som är ett väldigt vanligt namn i Sverige, bland annat heter skådespelerskan som spelade Tjorven i Saltkråkan så. Min lärare Torsten Malmström på journalisthögskolan använde alltid henne som exempel på en person som kan vara svår att heta, man måste ju hitta ”rätt” Maria Johansson. Om vi vill veta vad just den Maria Johansson har för personnummer kan man Klicka på Maria Johanssons namn så kommer vi se att hon är född den 7 april 1956. Gå sedan in på Ratsit: www.ratsit.se och skriv hennes namn. I skrivande stund får man fram 12 095 trä ar på ”Maria Johansson” och då måste man för na sökningen. Skriv in födelsedatumet 1956-04-07 i fältet för födelsedatum och tryck på ”Sök”. Då får du fram att det bara nns en Maria Johansson som är född just då och du ser var hon bor någonstans. Om du vill ha hennes fullständiga personnummer är det bara att ringa Skatteverket och fråga. Säg att du vill veta vad Maria Johansson på just den adressen har för personnummer. Om det hade funnits mer än en Maria Johansson som var född just den dagen får man gissa sig fram. Om man söker på Maria Johansson på Wikipedia.se ser vi att ”vår” Maria Johansson bor i Stockholm. Då kan man ringa till Skatteverket och säga att man är ute efter personnumret till en Maria Johansson som är född den 7 april 1956 och som bor i Stockholm. Om det bara nns en sådan får man hennes personnummer. Skatteverket är väldigt hjälpsamma och de är väldigt skickliga detektiver. Glöm aldrig det! Väldigt mycket är o entligt Alla handlingar som har mottagits eller upprättats på en o entlig myndighet är 47
  47. 47. normalt o entliga. Dokument som till exempel rör personärenden är sekretessbelagda men de brukar i ärlighetens namn inte ha särskilt stort nyhetsvärde. Du kan inte få ut arbetsmaterial, ledamöterna i regeringen måste kunna skriva utkast till budgettexter och bolla dem med varandra utan att det står i tidningen. Du kan inte heller få ut anbud som företag har lagt på en o entlig verksamhet innan entreprenaden är beslutad. Det nns några er begränsningar i vad du kan få ut men de är inte så många. Jag har begärt ut massvis av dokument genom åren och det är aldrig några problem. Personalen brukar vara mycket vänlig och tillmötesgående och när jag ber att få dokumentet mejlat till mig kommer det alltid inom några minuter. Den svenska öppenheten är omskriven i världen och vi ska vara stolta över den. Några saker som är o entliga är: Skolbetyg Ansökningar till universitet. Civilstånd Föräldrar, syskon och barn. Inkomst, både i år och tidigare år. Fastighetsinnehav Bilinnehav Skatteskulder Avdrag som personer har gjort i sin deklaration men som inte har gått igenom. Betalningsanmärkningar hos Kronofogden. Var du har gjort din militärtjänst och betyg från denna. Alla adresser i Sverige som man har varit folkbokförd på. Domar, men man måste ringa till domstolen där rättegången ägde rum. Det nns inget centralt register för alla domar. Betyg från grundskola, gymnasium, universitet och komvux. Körkort med begränsningar, vissa måste till exempel ha glasögon på sig när de kör bil. Om du har blivit av med körkortet är det också o entligt. Vilka företag en person äger eller sitter i styrelsen för. Om personen i fråga sitter i styrelsen för sin bostadsrättsförening. Äktenskapsförord Bra  personer  att  ringa  om  man  vill  hitta  nyheter Ordföranden i nämnden/styrelsen/bolaget Han/hon har (nästan) alltid koll på vad som är aktuellt inom sitt område. Vice ordföranden i nämnden Det är nästan alltid en oppositionspolitiker. Han/hon har inte samma intresse som ordföranden av ge en positiv bild av verksamheten. Om det är något som inte är som 48
  48. 48. det ska kan du vara säker på att oppositionsledaren kommer att berätta det för dig. Nämndsekreteraren Han/hon har full koll på alla protokoll och de är ofta levande uppslagsböcker inom sina områden. Ordföranden i fackklubben inom förvaltningen Alla nämnder, styrelser och bolag har opolitiska tjänsteman som utför det som nämnden eller styrelsen har beslutat. Personerna där är ofta en mycket bra källa till information för de är en del av verksamheterna på ett sätt som politikerna inte är. Ordföranden i fackklubben kommer att berätta för dig om något inte är som det ska. Skatteverket Detta är min favoritmyndighet (kalla mig för nörd men jag har en sådan). De är sagolikt bra på att svara på frågor om allt som har med skatter att göra. De svarar gärna och de tar sig tid. Skatteverket har koll på vilka bolag som nns registrerade på en viss person, personer inkomster, fastighetsinnehav m.m. En liten anekdot är när fotbollsspelaren Niclas Alexandersson 2004 skulle ytta hem till Sverige efter en karriär i England. Innan han yttade till England hade han spelat i två svenska klubbar, Halmstads BK och IFK Göteborg, och båda klubbarna ville att han skulle spela för den egna klubben när han yttade hem. Alexandersson avslöjade inte vilken klubb han skulle välja men så hittade media en uppgift hos Skatteverket om att han hade köpt en tomt i Göteborg. Därmed var gissningen att Alexandersson hade valt IFK Göteborg inte särskilt långsökt. En gissning som senare visade sig vara helt riktig. Mediearkivet Om man vill läsa det som har skrivits tidigare om en viss fråga kan man använda sig av Mediearkivet. Det är en betaltjänst på nätet men många bibliotek har betalat för abonnemang som besökarna får använda gratis. Det är en databas med tidningsartiklar i, ofta kan man gå mycket långt tillbaka i tiden. Tidningarna hemsidor Nästan alla har sökmotorer men många av dem är förvånansvärt dåliga. Det o entliga diarierna Den svenska o entlighetsprincipen gör att ingenting försvinner, allt nns kvar. Varje nämnd och förvaltning har ett diarium, ibland nns det ett gemensamt diarium för hela kommunen. Det är är guldgruva för information, fråga nämndssekreteraren om det är svårt att hitta. 49
  49. 49. Dagar då bloggarna skakade Sverige 50
  50. 50. 8. O rdet gammelmedia har dykt upp på senare år. Det är en ibland lite nedlåtande benämning på ”vanliga” medier som böcker, lmer, tidningar, radio och TV. Det gemensamma för dem är att de ger information till dig men du kan inte ge information tillbaka och du kan i te delta i det som produceras. Väldigt många i Sverige får fortfarande sin huvudsakliga information om samhällsfrågor från press, radio eller TV. Om du vill nå ut till dem kan du blogga eller tvittra tills du storknar, det kommer ändå att göra en ganska liten skillnad för det är i ärlighetens namn ännu inte så många som läser bloggar. Du kan använda sociala medier som plattform för att komma in i gammelmedier som har större genomslag. Det hittills mest uppmärksammade fallet är striden om lagen som reglerar signalspaning, den så kallade FRA-debatten. Bloggbävningen Den 8 mars 2007 presenterade försvarsminister Mikael Odenberg en proposition för riksdagen. Regeringen förslog att Försvarets Radioanstalt, FRA, skulle få bedriva signalspaning i kabel som passerar Sveriges gräns. Det innebar i praktiken en stor del av tra ken på Internet som far fram och tillbaka över världens gränser. Striden om FRA-lagen 2008 hölls igång av sociala Riksdagen röstade om förslaget medier och påverkade så till den milda grad att den 14 juni 2007 men oppositionen regeringen tvingades ändra sig. 51
  51. 51. lyckades bordlägga avgörandet i ett år. Drygt ett år senare, den 18 juni 2008 röstade en majoritet av riksdagens ledamöter för propositionen som hade fått några mindre förändringar jämfört med versionen som riksdagen behandlade året innan. Omröstningen var schemalagd till den 17 juni men den sköts upp ett dygn när det visade sig att Centerpartisterna Fredrik Federley och Annie Johansson, Folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström och Moderaten Karl Sigfrid inte tänkte rösta för förslaget. Därmed skulle det falla för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade deklarerat att de inte stödde förslaget. Det nns olika versioner om vad som hände mellan den 17 och 18 juni men efter det hade nästan alla tveksamma ledamöter fogat sig. Alla röstade ja utom Birgitta Ohlsson som la ner sig röst och Camilla Lindberg (Fp) som röstade nej. Cecilia Wikström och Karl Sigfrid valde att inte vara där så vi vet inte hur de skulle ha röstat. Debatten om FRA levde långt före och långt efter att riksdagen hade fattat beslutet. En tid senare anlitade Socialdemokraterna företaget Twingly från Linköping för att göra en sammanställning om diskussionen om FRA-debatten. De presenterade en rapport med många intressanta diagram i. Du hittar rapporten på nätet. Ett av diagrammen visar antalet blogginlägg och antalet tidningsartiklar dag för dag före och efter beslutet (se bilden). Det är en intressant bild, särskilt om man tittar närmare på dagarna alldeles före den 18 juni när riksdagen röstade igenom propositionen. Antalet tidningsartiklar som nämnde FRA (det gröna fältet på bilden) var konstant lågt dagarna före beslutet. Dagarna innan ökade däremot antalet bloggar om FRA med era hundra procent. Senare följde tidningarna efter. Veckorna efter beslutet i riksdagen sjönk blogginläggen till att ”bara” ligga på samma nivå som dagarna före riksdagsbeslutet. Deras tryck i frågan var fortfarande Datum  för   omröstningen Källa:  Twingly   och  Agent  25   8   8   08 08 8 00 00 0 20 20 20  2  2 li   g   g   ni aj ju u au  ju m  a   11   2   18 27 26 Twingy redovisade antalet bloggar (blått) och antalet tidningsartikliar (grönt) som nämnde FRA dag för dag. Det är tydligt att bloggarna skrev först och sedan följde tidningarna efter. Bloggarna höll frågan vid liv till regeringen ändrade sig iseptember samma år. 52
  52. 52. högt. Däremot sjönk antalet tidningsartiklar ända till i mitten av juli då det steg igen. Den 14 juli 2008 hände något mycket ovanligt i svensk politik. Det är kutym att före detta partiledare inte lägger sig i dagspolitiken, de vill undvika att ”ställa till det” för sina efterträdare. Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner, alla före detta Folkpartiledare, skrev en debattartikel tillsammans med de Folkpartister i riksdagen som hade tvekat eller varit emot lagen. Artikeln uppmanade regeringen att riva upp lagen. Berodde det på bloggarna? Det är svårt för vad som är hönan och vad som är ägget i den här historien. Var det trycket från bloggarna som höjde trycket hos vanligt folk, eller var trycket hos vanligt folk så hårt att det bara avspeglades i bloggarna? Det man kan konstatera är att den gröna och den blå kurvan i diagrammet följer varandra och att varje uppgång i tidningarnas rapportering alltid föregicks av ett ökat antal blogginlägg. Hur det än var så visste bloggarna precis vilka strängar de skulle spela på för att locka till sig journalister. Som du kan läsa i kapitlet om bloggar så kan man lägga in en HTML-kod i sin blogg som gör olika saker. Det cirkulerade en HTML-kod som gjorde att det gick att se vem som hade läst bloggen. Den som ville kunde ladda ner koden gratis och den spred sig om en löpeld bland bloggarna. Det visade sig att många från regeringskansliet, FRA, militären och polisen bevakade många av bloggarna. Det är troligt att personerna som läste bloggarna inte hade en aning om att det skulle upptäckas. Inför arbetet med den här boken tog jag mig en titt och det visade sig att FRA fortfarande är aktiva när det gäller att bevaka bloggar. På bilden ser du vilka myndigheter som har bevakat vilka bloggar och när bevakningen har ägt rum. Min TV-lärare på journalisthögskolan, Torbjörn Hallerbäck, sa era gånger till oss att vi skulle anstränga oss för att beröra om vi ville göra bra TV. Några av bloggarna skrev ut listorna över vilka som bevakade bloggarna, listorna var väldigt långa. Sedan kontaktade de media och det blev onekligen bra TV. Det stod ”Försvarets Radioanstalt” på sida efter sida och det förstärkte bilden av dem som klå ngriga spioner. Bloggen var inte det enda sociala mediet som användes i FRA-debatten. Det fanns grupper på Facebook som krävde att FRA-lagen skulle rivas upp. De hade tusentals medlemmar och antalet medlemmar ökade hela tiden. Det ökade frågans legitimitet. Genomslag i gammelmedia Riksdagen fattade beslutet i juni 2008 men bloggarna höll frågan vid liv över sommaren. Mitt i sommarens nyhetstorka, den 17 juli, meddelade sex folkpartistiska riksdagsledamöter, bland annat Birgitta Ohlsson att de var beredda att rösta emot 53
  53. 53. HTML-koden som vem som helst kunde lägga in på sin blogg gjorde att man kunde se vilka myndigheter som hade besökt vilka bloggar. Det blev en PR-mässig katastrof för de berörda myndigheterna och för regeringen som försvarade FRA-lagen. FRA-lagen under hösten. De borgerliga partierna hade år 2008 bara sju mandats övervikt i riksdagen så om sex ledamöter ”byter sida” är majoriteten borta. De var tvungna att göra något. Några månader senare, den 25 september, meddelade regeringen att de hade gjort en överenskommelse mellan de fyra regeringspartierna om ett tillägg till FRA- lagen som skulle stärka skyddet för den personliga integriteten. Regeringen tvingades till detta då den helt enkelt inte hade majoritet i riksdagen. Jag har följt svensk politik i många år och jag kan inte påminna mig om någon annan fråga som var aktuell så länge som FRA-frågan var 2008. Den var en nyhet i era månader och det är ingen tvekan om att det var bloggarna som höll den vid liv. De gjorde att människor kunde utbyta information, de kunde hålla kontakt med varandra och de kunde undervisa varandra i tekniken bakom signalspaning. Detta skedde utan några som helt geogra ska gränser. Jag som bor i Göteborg hade tillgång till samma information som alla andra. Striden om FRA-lagen är ett exempel på hur det som skrivs i bloggarna ”spiller över” till de traditionella medierna. 54
  54. 54. OK, då kör vi FRA-kampanjen i repris på någon annan fråga då… Man kan lära sig mycket av bloggbävningen 2008 när man studerar vilka metoder som användes. Många av bloggarna hade väldigt goda kunskaper om teknologin bakom signalspaning, kunskaper som de delade med sig av på sina bloggar. Den som ville lära sig behövde bara gå in och läsa. Bloggarna länkade itigt till varandra. Det framstod som en massiv vägg av inlägg som i nästan alla fall gav uttryck för samma åsikt. Känslan blev att ”alla” tyckte att lagstiftningen som reglerade signalspaning i kabel var dålig. Regeringen försökte sätta en annan bild men de misslyckades kapitalt. Bloggarna var mycket snabba med att kommentera debatten. Om någon politiker eller myndighetsperson sa något om FRA dröjde det inte många minuter innan bloggarna kommenterade det. Tekniken bakom FRA är ganska komplicerad så om någon sa något som inte stämde var bloggarna mycket snabba med att peka ut bristerna i resonemanget. Personligen tror jag att det är mycket svårt att på beställning få igång ett så massivt tryck från så många håll samtidigt. Det utvecklades till en folkrörelse och en sådan drar man inte igång hur som helst. Men du får gärna försöka. 55
  55. 55. Hastighet dödar ... din moståndare om du skärper dig 56
  56. 56. 9. E xpressen hade ett scoop 1990. Spelare i bandylaget IF Boltic och ishockeylagen Bodens IK och Västra Frölunda IF var inblandade i en spelskandal på Oddset. Expressen hävdade att några av spelarna hade satsat pengar på matcher som de själva skulle spela i, när matcherna väl spelades gjorde spelarna allt för att det egna laget skulle förlora så att det de hade tippat skulle bli verklighet. Tidningen namngav spelarna och det ck en enorm uppmärksamhet. De inblandade skrek ut sin oskuld och Expressen anmäldes för tryckfrihetsbrott. Drygt ett år senare friades tidningen från alla anklagelser. Expressen lever på att sälja lösnummer. De måste ”sälja sig” varje dag till skillnad från prenumererade tidningar som bara måste sälja sig när det är dags för läsaren att förnya sin prenumeration. Därför valde Expressen att inte publicera allt på en gång, de höll inne på delar av historien. Folk som köpte tidningen kunde läsa lockande men inte allt för avslöjande korta texter om er avslöjanden som skulle komma i morgondagens tidning. Pappret mot nätet På den tiden hade Expressen sin papperstidning som enda medel för att publicera nyheter. När tidningen väl var tryckt kunde de ändra något. Om något väldigt stort hände efter att tidningen hade gått i tryck kunde de välja att göra en nyupplaga senare på dagen men det hände långt ifrån varje dag. Som du säkert har märkt är det inte så i dag. Expressens och alla andra tidningar har hemsidor som uppdateras hela tiden. Om du läser en artikel på en tidnings hemsida vid en viss tidpunkt om något som håller på att hända kan du vara ganska säker på att artikeln kommer att skrivas om och uppdateras era gånger under dagen. Det har förändrat förutsättningarna för journalistiken. Tiden mellan att artikeln skrivs och att den publiceras är väldigt mycket kortare. Det är inte som 1990 då journalister skrev en artikel som läsarna kunde läsa i tidningen dagen efter. Numera pratar man om realtidsrapportering. När det svenska fotbollslandslaget 57

×