Uploaded on

 

  • Full Name Full Name Comment goes here.
    Are you sure you want to
    Your message goes here
    Be the first to comment
    Be the first to like this
No Downloads

Views

Total Views
293
On Slideshare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
0

Actions

Shares
Downloads
1
Comments
0
Likes
0

Embeds 0

No embeds

Report content

Flagged as inappropriate Flag as inappropriate
Flag as inappropriate

Select your reason for flagging this presentation as inappropriate.

Cancel
    No notes for slide

Transcript

  • 1. EUROPAPARLAMENTET « «« « « 1999 « « « « 2004 « «« Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik PRELIMINÄR VERSION 2003/2225(INI) 24 november 2003 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om EU:s Sydkaukasienpolitik 2003/2225(INI)) Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik Föredragande: Per Gahrton PR514129SV.doc PE 329.338 SV SV
  • 2. PR_INI_art49 PE 329.338 2/14 PR514129SV.doc SV
  • 3. INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA....................................................................................................................4 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET.............5 MOTIVERING ...........................................................................................................................9 FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION B5-0429/2003 .........................................................13 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, UTRIKESHANDEL, FORSKNING OCH ENERGI ..................................................................... PR514129SV.doc 3/14 PE 329.338 SV
  • 4. PROTOKOLLSIDA Vid plenarsammanträdet den 20 oktober 2003 tillkännagav talmannen att förslaget till rekommendation från Per Gahrton för Verts/ALE-gruppen om EU:s Sydkaukasienpolitik (B5-0429/2003) framlagt i enlighet med artikel 49.1 i arbetsordningen, hade hänvisats till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, som utsetts till rådgivande utskott. Vid utskottssammanträdet den 4 november 2003 beslutade utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att utarbeta ett betänkande i enlighet med artikel 49.3 och artikel 104 i detta ärende och utsåg Per Gahrton till föredragande (2003/2225(INI)). Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den ... behandlade utskottet förslaget till betänkande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) förslaget till rekommendation med ... röster för, ... röster emot och ... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: ... (ordförande/ordförande för sammanträdet), ... (vice ordförande), Per Gahrton (föredragande), ..., ... (suppleant för ...), ... (suppleant för ... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen) ... och ... Yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi återges i betänkandet. Betänkandet ingavs den ... PE 329.338 4/14 PR514129SV.doc SV
  • 5. FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET om EU:s Sydkaukasienpolitik (2003/2225(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation – med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Per Gahrton för Verts/ALE-gruppen om EU:s Sydkaukasienpolitik (B5-0429/2003), – med beaktande av rådets gemensamma åtgärd av den 7 juli 2003 om utnämning av EU:s särskilda representant i Sydkaukasien, – med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalen med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, – med beaktande av Europeiska unionens program för förebyggande av våldsamma konflikter som godkändes av Europeiska rådet i Göteborg 2001, – med beaktande av rådets gemensamma åtgärd av den 25 juni 2003 om Europeiska unionens bidrag till konfliktlösningsprocessen i Georgien/Sydossetien, – med beaktande av sin resolution av den 20 november 2003 om ett utvidgat europeiskt grannskap: en ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder1, – med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 18 januari 2001 om det viseringssystem som Ryska federationen påfört Georgien2, – med beaktande av rapporten av den 4 april 2003 från ad hoc-delegationen till Abchazien/Georgien3, – med beaktande av de senaste parlaments- och presidentvalen i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, – med beaktande av artikel 49.3 och artikel 104 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5-…/2003), och av följande skäl: A. Alla länder i Sydkaukasien är medlemmar i Europarådet och OSSE. I EG-fördraget och utkastet till konstitution fastställs att EU skall vara öppet för alla europeiska stater som respekterar dess värderingar. B. Dessa länder har vid flera tillfällen betonat sin inriktning mot Europa och visat ett stort intresse för att närma sig EU i syfte att på sikt kunna ansöka om medlemskap. 1 P5 TA-PROV(2003)0520. 2 EGT C 262, 18.9.2001, s. 259. 3 PE 331.196. PR514129SV.doc 5/14 PE 329.338 SV
  • 6. C. År av krig och turbulens har följts av en period av fortsatt instabilitet i området, och hittills har det bara gjorts begränsade framsteg när det gäller återuppbyggande av statsapparaten, demokratisering, stärkande av rättsstatsprincipen och ekonomiska reformer. Regionen löper fortfarande risk för att bli fast i en negativ spiral som präglas av osäkerhet och konflikter, vilket står i vägen för en hållbar utveckling och hindrar politiska reformer. D. Det dödläge som för närvarande råder i fredsprocesserna i Abchazien, Sydossetien och Nagorno-Karabach är det huvudsakliga hindret för att man skall kunna återuppta en dialog och utveckla ett verkligt regionalt samarbete. E. I alla de tre konfliktdrabbade områdena kan Ryssland spela en avgörande roll för att man skall nå en fredlig och hållbar lösning. F. Olika former av regionalt samarbete håller på att utvecklas, t.ex. alliansen GUUAM, men vissa länder som skulle kunna ha möjlighet att vara med utesluts på grund av de pågående konflikterna. G. EU måste spela en större roll i Sydkaukasien, särskilt när det gäller konfliktlösning, politiska och ekonomiska reformer och mellanregionalt samarbete. H. EU ger betydande stöd till länderna i Sydkaukasien i form av bidrag för att genomföra viktiga transport-, energi- och telekommunikationsprojekt. Stöd ges även till strukturella reformer. I. De senaste åren har EU:s humanitära bistånd till regionen minskat betydligt trots det fortsatta behovet av livsmedel, hälsovård och basvaror för internt fördrivna personer, flyktingar och invånare i konfliktområden. Förra året gav EU inget humanitärt bistånd till internt fördrivna personer och flyktingar i Azerbajdzjan. J. EU har stora möjligheter att spela en konstruktiv roll i regionen i egenskap av en civil makt med erfarenhet av att tillämpa ekonomiska incitament som är förbundna med politiska och diplomatiska initiativ, och som en aktör med förmåga att dela ansvaret för att främja fred och säkerhet i området med andra viktiga internationella aktörer. K. Konflikterna i området har fått hundratusentals människor att fly från sina hem och alla har inte beviljats flyktingstatus eller status som internt fördrivna personer. Många är i akut behov av hjälp för att få sina grundläggande behov uppfyllda och deras barn måste ges tillgång till utbildning på sitt modersmål. L. Frågan om att stänga kärnkraftverket i Medzamor, som är byggt i ett jordbävningsområde i Armenien, är särskilt känslig på grund av elbristen i regionen. Man måste först bygga upp en alternativ energiförsörjning. Europaparlamentet riktar följande rekommendation till rådet: 1. Europaparlamentet kräver ytterligare försök från EU:s sida att driva på freds- och stabiliseringsprocesserna i Sydkaukasien samt ytterligare insatser för att främja PE 329.338 6/14 PR514129SV.doc SV
  • 7. demokratisering och ekonomiska reformer i området genom bättre incitament för reformer och samarbete mellan parterna i de olika konflikterna. 2. Europaparlamentet anser att EU:s biståndsprogram bör utökas och att man bör föra en dialog med Turkiet om dess och EU:s politik och åtgärder för regionen. 3. Europaparlamentet gläder sig över att EU på parlamentets begäran utsett en särskild representant för Sydkaukasien som skall bidra till att genomföra EU:s politiska målsättningar i regionen. Parlamentet beklagar emellertid att representanten har fått ett alltför begränsat uppdrag och uppmanar rådet att förse honom med alla nödvändiga resurser för att han skall kunna verka på ett effektivt och synligt sätt. 4. Europaparlamentet rekommenderar att regionen Sydkaukasien ges särskild status inom den nya politiska ramen för ett utvidgat europeiskt grannskap i enlighet med principen om att man bör undvika nya skiljelinjer i Europa samt för att stimulera länderna i regionen att göra framsteg genom politiska och ekonomiska reformer. Samtidigt bekräftar parlamentet EU:s önskan om att utvidga sin politiska roll och sin roll som konfliktlösare i regionen. 5. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta med frågan om de tre fredsprocesserna i Sydkaukasien i utformningen av partnerskapet mellan EU och Ryssland för att skapa den drivkraft som behövs för att bryta det nuvarande dödläget. Parlamentet förkastar den ryske presidenten Vladimir Putins och den ryske utrikesministern Igor Ivanovs uttalanden om att Ryssland vid fara skulle kunna använda sig av föregripande attacker mot sina grannländer. 6. Europaparlamentet erinrar om förslaget att utveckla en stabilitetspakt för Sydkaukasien, i vilken man bör dra lärdom av de erfarenheter som gjorts från stabilitetspakten för sydöstra Europa. Parlamentet konstaterar att denna pakt bör inbegripa grannländer och andra viktiga aktörer i regionen och att utbrytarregionerna bör göras delaktiga på lämpligt sätt. 7. Europaparlamentet uppmanar i detta hänseende kommissionen att inrätta program för partnersamverkan mellan utbrytarregionerna och regioner med särskild status i EU-länderna så att det blir möjligt att utbyta erfarenheter och finna konkreta lösningar som följer principen om territoriell integritet för de berörda länderna och minoriteters rätt till självstyre. 8. Europaparlamentet anser att ekonomiskt stöd till utveckling av energiförsörjningssystemen i regionen måste övervägas, särskilt när det gäller Armenien och Georgien, i syfte att ge dessa länder alternativa energikällor och underlätta stängningen av kärnkraftverket i Medzamor. 9. Europaparlamentet betonar den strategiska betydelsen av pipelinen mellan Baku, Tbilisi och Ceyhan, och uppmanar de berörda länderna att följa kraven i EU:s direktiv om miljökonsekvensbedömning i projektet. 10. Europaparlamentet begär att gemenskapsinstrumenten för att förhindra konflikter används fullt ut och med inriktning på humanitär hjälp till internt fördrivna personer och flyktingar, minröjning, livsmedelssäkerhet, vattenförsörjning och miljön. Parlamentet konstaterar att man bör se till att de befintliga internationella mekanismerna för konfliktlösning och försoning inte överlappar varandra. PR514129SV.doc 7/14 PE 329.338 SV
  • 8. 11. Europaparlamentet anser att man särskilt bör inrikta sig på att skapa nödvändiga förutsättningar för att internt fördrivna personer och flyktingar skall kunna återvända till Galidistriktet i Abchazien på ett säkert och värdigt sätt. Det är alla berörda parters plikt att samarbeta för att göra detta möjligt. 12. Europaparlamentet uppmanar rådet att föreslå ekonomiskt stöd till återuppbyggnad av järnvägsinfrastrukturen i Armenien och förbättring av förbindelserna med grannländerna. Detta bör åtföljas av ett gradvist återvändande av azeriska internt fördrivna personer till de ockuperade territorierna som ett första steg på väg mot en slutlig lösning på frågan om Nagorno-Karabach. 13. Europaparlamentet betonar att EU:s särskilda representant regelbundet bör informera parlamentet om utvecklingen i området och sin verksamhet. De regelbundna rapporterna och den övergripande skriftliga slutrapport som skall läggas fram i slutet av uppdraget i enlighet med den gemensamma åtgärden bör även läggas fram för parlamentet. 14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Ryssland, Turkiet och Iran. PE 329.338 8/14 PR514129SV.doc SV
  • 9. MOTIVERING Utsikter till en demokratisk utveckling i Sydkaukasien I år hölls val i alla de tre länderna i Sydkaukasien (president- och parlamentsval i Armenien, presidentval i Azerbajdzjan och parlamentsval i Georgien). Den 2 november 2003 skickade Europaparlamentet en ad hoc-delegation för att övervaka parlamentsvalet i Georgien. Föredraganden var en av delegationsledamöterna. Internationella observatörer uttryckte en rad farhågor för hur valen genomfördes i de tre länderna. Under ett informationsuppdrag den 11–15 november 2003 fick föredraganden möjlighet att träffa tre regeringsföreträdare samt företrädarna för de viktigaste oppositionspartierna och icke-statliga organisationerna, bl.a. Azerbajdzjans president Gejdar Alijev och Armeniens president Robert Kotjarian och deras respektive huvudmotståndare Isa Gambar och Karen Demertjian. Den 14 november observerade föredraganden en stor demonstration utanför parlamentet i Tblisi. Han lyssnade också till kommentarer från de viktigaste oppositionsledarna. Det överväldigande intrycket är att det råder en stämning av misstro bland de politiska fraktionerna och partierna i alla de tre länderna. Den övertygelse om att det politiska slaget förs enligt fastställda regler och rent spel som finns bland de största politiska grupperna i normala demokratier lyser med sin frånvaro i Sydkaukasien. Oppositionspartier och presidentkandidater som har förlorat valen är övertygade om att de skulle ha vunnit om kampanjerna och valen inte hade åtföljts av oegentligheter och direkta bedrägerier som regeringen och regeringsvänliga styrkor gjort sig skyldiga till. Regeringsföreträdarna erkänner de tekniska och administrativa problemen, men avvisar anklagelserna om avsiktliga bedrägerier eller trakasserier av oppositionen och hävdar att eventuella oavsiktliga oegentligheter endast kan ha påverkat valresultaten marginellt. Regeringarna och presidenterna ser sig själva som korrekt och lagligen valda. De avfärdar alla kritiska oppositionspartier och icke-statliga organisationer som dåliga förlorare och bråkmakare som hotar stabiliteten och möjligheterna till utveckling i sina länder. Detta är en extremt farlig situation. Demokratiskt underskott, utbredd fattigdom (trots vissa uppmuntrande tillväxtresultat de senaste åren), omfattande korruption i kombination med många olösta etniska eller territoriella konflikter (Abchazien, Sydossetien, Nagorno-Karabach) mellan grannländer och supermakter för att få inflytande i det här strategiska vägskälet mellan Europa och Asien, mellan civilisationer, religioner och etniska grupper, gör tyvärr Sydkaukasien till en krutdurk som behöver internationellt stöd för att kunna finna vägen till demokrati, mänskliga rättigheter, fred, ekonomisk utveckling och social rättvisa. Önskan om ett aktivare EU Det finns ett tydligt intresse bland regeringarna och de flesta politiska grupperna av ett mycket större engagemang från EU:s sida och av närmare bilaterala förbindelser med unionen, inbegripet ett fullt medlemskap i unionen någon gång i framtiden. EU skulle eventuellt kunna kombinera försöken att återuppta fredsprocesserna med att erbjuda mer stöd till interna reformer i länderna samt intensivare handelsförbindelser med regionen. EU tycks emellertid i dagsläget inte anse att dess säkerhetsintressen i förhållande till Sydkaukasien eller fördelarna med närmare ekonomiska förbindelser är tillräckligt viktiga för att motivera ett starkare engagemang. PR514129SV.doc 9/14 PE 329.338 SV
  • 10. Detta har skapat en allmän känsla av besvikelse bland de politiska aktörerna i området. Många höga politiker av olika politisk tillhörighet informerade föredraganden om att de skulle välkomna fler åtgärder från EU för att skapa en jämvikt mellan de externa influenserna. Detta skulle också göra det enklare att nå kompromisslösningar i svåra fredsprocesser, eftersom allmänheten skulle acceptera dem i högre utsträckning om de sågs som en del av en nationell strategi för att komma närmare Europa. EU:s nuvarande politik för regionen Rådet har vid flera tillfällen förklarat att EU vill spela en mer aktiv roll i Sydkaukasien. Föredraganden är glad över att konstatera att det förslag som lades fram i hans tidigare betänkande att utse en särskild EU-representant för regionen har genomförts i samband med utnämningen av den finske diplomaten Heikki Talvitie. Talvitie har erfarenhet av regionen efter att ha varit medordförande i OSSE:s Minskkonferens om Nagorno-Karabach mellan 1995 och 1996. Detta är definitivt ett positivt beslut som skall ge EU möjlighet att delta mer aktivt i konfliktlösning tillsammans med andra internationella aktörer och göra Europeiska unionens närvaro i Sydkaukasien mer effektiv och synlig. Det krävs emellertid ytterligare åtgärder för att skapa en omfattande EU-politik för regionen. I sin resolution om Sydkaukasien, som antogs den 28 februari 2002, efterfrågade parlamentet EU-insatser för att skapa ”en ram för säkerhet och samarbete, såväl mellan de tre länderna i området som mellan dessa och angränsande länder”. Parlamentet ansåg att man skulle kunna dra lärdom av erfarenheterna från stabilitetspakten för sydöstra Europa. EU upprepade nyligen sitt krav på att kärnkraftverket i Medzamor skall stängas av säkerhetsskäl. Detta tillbakavisades emellertid av Armenien, som tänker fortsätta att driva kraftverket tills landet får tillgång till alternativa energikällor. Även om Armeniens ambition att garantera tillräcklig tillgång till el är förståelig och legitim, befaras att de befintliga lösningarna inte kommer att bidra till en snabb övergång till hållbara energikällor. EU bör därför agera mer kraftfullt, med större snabbhet och med utgångspunkt från de många erfarenheter som gjorts i flera europeiska länder. Dessa visar att man kan åstadkomma fullständig elförsörjning utan kärnkraft (t.ex. Danmark) och att det till och med är möjligt med en planerad avveckling av kärnkraftssystem (t.ex. Tyskland, Österrike och Sverige). EU kommer i framtiden att bli alltmer beroende av energikällor från sina grannländer1, bl.a. länderna i Sydkaukasien. Azerbajdzjan har gott om olja och gas. De båda andra länderna i Sydkaukasien är däremot till stor del beroende av externa och nästan uteslutande ryska leveranser av olja och gas. Varken de pipelines som håller på att byggas eller de som har planerats kommer att gå via Armenien. Detta gör att Armenien hamnar i ett särskilt ogynnsamt läge på grund av att dess gränser till Azerbajdzjan och Turkiet är stängda. 1 Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om utvecklingen av en energipolitik för den utvidgade europeiska unionen, dess grannländer och partnerländer (KOM(2003) 262). PE 329.338 10/14 PR514129SV.doc SV
  • 11. Ett större engagemang från EU:s sida – utsikter till ett EU-medlemskap Efter antagandet av EU:s program för förebyggande av väpnade konflikter1 har unionens erfarenheter av tillämpningen av konfliktförebyggande åtgärder varit både lovande och positiva. Eftersom Sydkaukasien är präglat av flera låsta konflikter krävs det noggrann övervakning av utvecklingen i denna region för att garantera att varningssignaler om ökad spänning verkligen uppfattas. EU bör dessutom använda en mera offensiv strategi i regionen och därvid utnyttja alla de olika existerande konfliktförebyggande instrument som fastställs i kommissionens meddelande om konfliktförebyggande2. Dessa åtgärder skulle kunna komplettera och förstärka de befintliga konfliktlösningsmekanismer som utvecklats av FN och OSSE, samtidigt som det skulle skapa gynnsammare villkor för den ekonomiska utvecklingen. Tyvärr inbegrep inte kommissionen Sydkaukasien i sin strategi för ett utvidgat europeiskt grannskap. Detta har lett till stor besvikelse i området. Den rätta strategin skulle vara att utnyttja regionens önskan om närmare förbindelser med EU för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. De tre länderna, som alla är medlemmar i Europarådet, måste därför tas med inom ramen för ett utvidgat europeiskt grannskap och få rätt att i framtiden bli medlemmar i EU om de så önskar och om de uppfyller de kriterier som krävs. Utvidgningen med de 13 befintliga kandidatländerna har bidragit till utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter. Detta skulle kunna upprepas i Sydkaukasien. Detta förutsätter emellertid att EU:s institutioner visar ett större intresse för Armenien, Azerbajdzjan och Georgien samt har tydliga målsättningar för länderna i fråga. Hittills har intresset inte varit tillräckligt. Den farligaste konflikten: Nagorno-Karabach Enligt föredraganden är i dagsläget den farligaste konflikten Nagorno-Karabach. Den armeniska sidan har ett starkt grepp inte bara om Nagorno-Karabach utan om stora områden runt enklaven, som ”tömts” på en miljon azerier till följd av en omfattande etnisk rensning. En del av territoriet håller efter vad föredraganden kunnat observera snabbt på att ”armeniseras” och förbereds tydligen inför en slutlig annektering. På en turistkarta över området som fanns på det hotell i Jerevan där föredraganden bodde framställs alla territorier som ockuperats av Armenien som en del av detta land. Samtidigt håller tålamodet i Azerbajdzjan på att ta slut. Både flyktingorganisationerna, oppositionspartierna och unga människor talar öppet om att militära medel kan vara en möjlighet för att återfå de förlorade territorierna. President Gejdar Alijev föredrar emellertid fredliga medel. Enligt Armenien träffades en överenskommelse vid Key West-mötet i april 2001. Denna vill inte Azerbajdzjan kännas vid3. Nagorno-Karabachs inofficiella president informerade föredraganden om att alla former av administrativ eller politisk underkastelse av Nagorno-Karabach till Azerbajdzjan är otänkbara och skulle utgöra en anledning till krigsförklaring. Samtidigt visar alla sidor i enskilda diskussioner sin vilja att göra stora eftergifter. I det här fallet skulle de emellertid behöva ”skylla på” yttre påtryckningar för att kunna undvika reaktioner från interna extremister. Nagorno-Karabachs ledare betonar att de kan acceptera en begränsad självständighet utan oberoende platser i FN och internationella organ etc. 1 9537/1/01 REV1 av den 7 juni 2001. 2 KOM(2001) 211. 3 Annual Report 2001 on OSCE Activities (1 November 2000–31 October 2001), av den 26 november 2001. PR514129SV.doc 11/14 PE 329.338 SV
  • 12. Azerbajdzjan kan tänka sig dellösningar som att kommunikationerna kan öppnas efter det att Armenien endast delvis dragit sig tillbaka. Vissa azerier kan tänka sig ett utbyte av territorier så att de delar av Nagorno-Karabach där det bor armenier lämnas till Armenien, medan Azerbajdzjan får Shusha och en sydlig förbindelse till Nachitjevan. Man överväger också andra slags utbyten och korridorer. I Armenien föredrar man en paketöverenskommelse, men man kan även tänka sig lösningar som innebär utbyte av territorier. Ur europeisk synvinkel kan sådana lösningar tyckas konstruerade och vara långt ifrån de öppna gränser och den goda grannsämja som skulle göra territoriella frågor onödiga, men man kan vara tvungen att acceptera att verkligheten i regionen inte är redo för något mer just nu. En kommentar från Nagorno-Karabachs inofficielle president Ghukasian är avslöjande. När han kommenterade förslaget i föredragandens tidigare betänkande om att göra på samma sätt som man gjort i Åland, en svensktalande ö med självstyre som ingår i Republiken Finland, sa han: ”Ja, det kan jag acceptera. Jag accepterar att Nagorno-Karabach blir ett autonomt område som lyder under ... Finland!” En stabilitetspakt En utveckling av energisamarbetet inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalen liksom en förstärkning av Inogate-programmet i syfte att säkra unionens framtida energiförsörjning kan förväntas. EU måste emellertid betona att miljönormerna måste respekteras och stödja sådana projekt som är i linje med gemenskapens miljöpolitik. Vissa länder får inte utestängas från näten av pipelines, utan frågan om dragningen av pipelines bör i stället bidra till att främja samarbetet mellan och utvecklingen i de berörda länderna. Ytterligare ansträngningar måste göras för att garantera att lokalbefolkningen kan dra nytta av de förbättringar som uppnåtts genom de projekt som genomförts. EU håller på att utveckla en konstruktiv dialog med Ryssland som är givande för bägge parter. Man får dock inte underlåta att diskutera frågan om de låsta konflikterna i denna region. Ryska federationen har i många fall lösningen på hur man skall få fart på dialogen mellan regeringarna och icke erkända myndigheter i utbrytarregioner. Erfarenheterna från framgångarna med stabilitetspakten för sydöstra Europa skulle kunna användas för att utforma en sammanhållen EU-politik för området, vilket alla parter skulle dra nytta av. Stabilitetspaktens omfattning och de konkreta åtgärder som ingår skulle kunna inbegripa ett fördjupat partnerskap dels på de aktuella samarbetsområdena, dels inom nya områden, som handel, bekämpande av korruption och organiserad brottslighet, gränsförvaltning och miljöfrågor. PE 329.338 12/14 PR514129SV.doc SV
  • 13. 16 oktober 2003 FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION B5-0429/2003 i enlighet med artikel 49.1 i arbetsordningen av Per Gahrton för Verts/ALE-gruppen om EU:s Sydkaukasienpolitik Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation av följande skäl: A. Europeiska unionen har förklarat sig villig att spela en större roll i Sydkaukasien i synnerhet på området konfliktlösning, politisk och ekonomisk reform och mellanregionalt samarbete. En särskild EU-representant i Sydkaukasien har utnämnts för att bidra till genomförandet av EU:s politiska mål i regionen. B. Sydkaukasien bildar en brygga mellan Europa och Centralasien och kommer i framtiden att vara en grannregion till den utvidgade Europeiska unionen. Länderna i denna region (Armenien, Azerbajdzjan och Georgien) är välvilligt inställda till ett partnerskap med EU som blir till ömsesidig fördel. C. Det finns ett behov att skapa förhållanden som främjar en hållbar demokratisk stabilitet i Sydkaukasien och att stimulera den ekonomiska utvecklingen och samarbetet över gränserna. Detta kan inte uppnås utan omfattande internationellt politiskt, diplomatiskt och ekonomiskt stöd. D. De senaste åren har EU:s humanitära bistånd till regionen minskat avsevärt trots det fortsatta behovet av livsmedel, hälsovård och basvaror för internt fördrivna personer, flyktingar och invånare i konfliktområden. Förra året gav EU inget humanitärt bistånd till internt fördrivna personer eller flyktingar i Azerbajdzjan. E. Frågan om att stänga kärnkraftverket i Medzamor, som är byggt i ett jordbävningsområde i Armenien, är särskilt känslig på grund av elbristen i regionen. Man måste först bygga upp en alternativ energiförsörjning. En effektiv regional energimarknad måste utvecklas, elnätet måste effektiviseras och det behövs en energisparpolitik. 1. Europaparlamentet rekommenderar att regionen Sydkaukasien ges definierad status inom den nya politiska ramen för ett utvidgat europeiskt grannskap i enlighet med principen om att man bör undvika nya skiljelinjer i Europa samt för att stimulera länderna i regionen att göra framsteg genom politiska och ekonomiska reformer. Samtidigt bekräftar parlamentet EU:s önskan om att utvidga sin politiska roll och sin roll som konfliktlösare i regionen. 2. Europaparlamentet stöder tanken på att en stabilitetspakt bör utvecklas för Sydkaukasien varvid lärdom bör dras av erfarenheterna från stabilitetspakten för sydöstra Europa. Parlamentet konstaterar att denna pakt bör inbegripa grannländer och andra viktiga aktörer i regionen och att utbrytarregionerna på lämpligt sätt bör göras delaktiga. PR514129SV.doc 13/14 PE 329.338 SV
  • 14. 3. Europaparlamentet begär att hänsyn tas till energiförsörjningssystemen i regionen i synnerhet i fråga om Armenien och Georgien i syfte att ge dessa länder alternativa energiresurser och underlätta stängningen av kärnkraftverket i Medzamor. 4. Europaparlamentet anser att man särskilt bör prioritera skapandet av de nödvändiga förhållandena för att internt fördrivna personer och flyktingar på ett värdigt sätt skall kunna återvända till Galidistriktet i Abchazien och till Nagorno-Karabach. Parlamentet betonar att det är samtliga berörda parters plikt att samarbeta för att göra detta möjligt. 5. Europaparlamentet begär att de tillgängliga gemenskapsinstrumenten för att förhindra konflikter används fullt ut och med inriktning på humanitär hjälp till internt fördrivna personer och flyktingar, minröjning, livsmedelssäkerhet, vattenförsörjning och miljön. Parlamentet konstaterar att man bör se till att de befintliga internationella mekanismerna för konfliktlösning och försoning inte överlappar varandra. 6. Europaparlamentet beklagar att det uppdrag som givits EU:s särskilda representant i regionen är så begränsat. Parlamentet uppmanar rådet att förse honom med alla nödvändiga resurser för att han skall kunna verka på ett effektivt och synligt sätt. 7. Europaparlamentet betonar att EU:s särskilda representant i Sydkaukasien regelbundet bör informera parlamentet om utvecklingen i regionen och om sin verksamhet. Parlamentet begär att de regelbundna rapporterna och den övergripande skriftliga slutrapport som skall läggas fram i slutet av uppdraget i enlighet med den gemensamma åtgärden även skall läggas fram för parlamentet. 8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och för kännedom till kommissionen, regeringarna och parlamenten i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien. PE 329.338 14/14 PR514129SV.doc SV