Your SlideShare is downloading. ×
Hettiterrikets, Palestinas, Feniciens och Egeiska Havskulturernas kulturhistoria
Upcoming SlideShare
Loading in...5
×

Thanks for flagging this SlideShare!

Oops! An error has occurred.

×
Saving this for later? Get the SlideShare app to save on your phone or tablet. Read anywhere, anytime – even offline.
Text the download link to your phone
Standard text messaging rates apply

Hettiterrikets, Palestinas, Feniciens och Egeiska Havskulturernas kulturhistoria

677
views

Published on

Kulturhistoria av. …

Kulturhistoria av.
Hettiterriket, Palestina, Fenicien och Egeiska Havskulturernas kulturhistoria (Kykladisk, Mykens och Minoisk)


1 Comment
0 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to like this

No Downloads
Views
Total Views
677
On Slideshare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
0
Actions
Shares
0
Downloads
4
Comments
1
Likes
0
Embeds 0
No embeds

Report content
Flagged as inappropriate Flag as inappropriate
Flag as inappropriate

Select your reason for flagging this presentation as inappropriate.

Cancel
No notes for slide

Transcript

  • 1. -22- HETTITERRIKET c:a - 1 900 - 700 f.Kr. HISTORISK ÖVERSIKT 1900 - 1800 f.Kr.-första litterära belägg för hettiternas närvaro i Anatolien (Turkiet) i assyriska hendelsskrifter c:a 1 650 f.Kr. - Hattusilis I uppstiger på tronen och skapar Hettiterriket med Hattusas som huvudstad 1 650 - 1 600 f.Kr. - nya territorierna erövras (Zalpa, Alalah, Arzawa); första hettitiska skrifter på kilskrift, bl a krönikor, lagar, och Hattisilis I’s politiska testamente 1 595 f.Kr. - hettistisk kung Mursilis I plundrar Babylon 1 500-talet f.Kr - de första hettitiska dokument i hieroglifskrift 1 300-talet f.Kr. - Hettiterriket står på höjden av sin makt; kulturlivet blomstrar 1 285 f.Kr. - Egypten och Hettiterriket utkämpar striden vid Kadesh om herraväldet över Syrien, och därefter delar landet 1 250 - 1 225 f.Kr. - Tuthalija IV’s regeringstid; klipphelgedomen vid Yazilikaya uppförs; den kungliga fästningen Büyükkale planeras. 1 200-talet f.Kr. - Hettiterrikets fall under stora oroligheter (s.k. sjöfolkens invasion); Hattusa förstörs. 1 000 - 700 f.Kr. - Nyhettitiska furtedömen bildas; syro-hettitiska konsten blomstrar; hettitisk kultur faller under främmande kulturers inflyttande. KULTURHISTORISK ÖVERSIKT Den hettitiska civilisationen föddes på den anatoliska högplatån i hjärtat av dagens Turkiet. Utgrävningar i turkiska staden Bogazköy blottade hettitiska huvudstaden - Hattusas, grundad på 1 650-talet f.Kr.. De arkeologiska utgrävningarna i Bogazköy vittnar om hettitiska kulturens rikedom. Hettiterna använde sig av två olika skriftsystem - den mesopotamiska klinskriften och den egyptiska hieroglifskriften. Många hettitiska skrifter har återfunnits på lertavlor i gamla Hattusas. Dessa texter förekommer även i indoeuropeiska dialekter - på palaiska, luviska, samt andra språk, som hatti, sumeriska, akkadiska och hurritiska. Hettiterriket var ett krigarfolksrike, vilket återspeglade sig tydligt i deras kultur, bl a. i stenreliefer från Yazilikaya, c:a 2 000 f.Kr. ”De beväpnade gudarna”, gravarna i Alaca med krigiska totemiska standarden i brons, de militära befästningarna kring städerna Alaca och Hattusas, krigskrönikor på lertavlor från Karkhemish, c:a 800 f.Kr., m fl., Den kanske mest berömda kulturlämningen från Hettiterriket är Lejonporten i Hattusas (bogazköy), c:a 1 600 f.Kr. med djupa reliefskulpturer i sten, föreställande vaktlejon - hettiternas ”stads”-vapen avbildad på svärdar, befästningsportar, m m. Lejonporten i Hattusas, 1 600-talet f.Kr.
  • 2. -23- FENICIEN c:a 2 600 - 333 f.Kr HISTORISK ÖVERSIKT c:a - 2 620 f.Kr. - första bevis på feniciernas existens, ett semitiskt folk som bodde på Syriens kust mellan bergen Kasion i norr och Karmel i söder (Libanon) c:a 1 095 f.Kr - Zakarbaal, kung i Bylos, hävdar sin makt gentemot egyptierna c:a 1 000 f.Kr. - fenicianska alfabetet används för första gången (inskription på Ahirams sarkofag, fader till dåtida Byblos kungen Ithobaal) c:a 995 f.Kr. - Hiram, kung i Tyrus, utvecklar omfattande handel med grannländerna 887 - 856 f.Kr. - Ithobal, Astartes överstepräst och kung i Tyrus och Sidon, ger sin dotter som gemål till Israels kung Achab 883 - 859 f.Kr. - Assurnasirpal II, kung i Assyrien, för krig mot Fenicien och tvingar kungarna i Byblos, Turus och Arados att betala tribut. c:a 814 - Kartago grundas av sjöfarare i Tyrus slutet av 700-talet f.Kr. - Eulaios, kung av Tyrus och Sion, far över havet och underkuvar Kition (Cypern) 667 f.Kr. - Assahaddon, kung i Assyrien och Babylonien framtvingar en förödmjukande fred med Tyrus’ kung Baalu 500-talet - Nabukadnesar II, kung i Babylonien, intar Tyrus efter 133 års belägring 539 f.Kr. - Cyrus tar Babylonien. Den persiska dominansen sprids även till Fenicien. 300-talet f.Kr. - kungarna av Eshmunazors dynasti i Sidon får Dor, Jaffa och Saronslätten i Palestina; Athen tilldelar Straton I, kung i Sidon, titeln ”proxenos (konsul) 333 f.Kr. - Alexander den store kommer till Fenicien. Kungarna av Arados och Byblos går samman med Alexander. Straton II avrättas. Tyrus intas år 332 f.Kr. Feniciens storhetstid är över. KULTURHISTORISK ÖVERSIKT Fenicier var hantverkar- och sjöfararfolk och var under ständig påverkan av både egyptier, assyrier, babylonier och andra folkslag, vilket påverkade deras kultur starkt. Den fenicianska kulturen framstår som en blandning av Feniciansk finx i elfenben, Nimrud (Assyrien), 800-700-talet f.Kr.
  • 3. -24- alla grannkulturer. Den historiska och kulturella identiteten fick fenicierna omkring 1 200-talet f.Kr., efter sjöfolkens invasion. Förutom typiska fenicianska småskulpturer, bl a. av den fenicianska gudinnan Anat, 600 f.Kr., feniciansk Sfinx från 700-talet f.Kr., och originell myntkonst med typiska skeppsmotiv, bl a. mynt från Sidon, 300-talet f.Kr. (fenicierna var först med mynttillverkning och användning och de som ersatte byteshandel med just mynt), var det den fenicianska dansen som skulle vara karaktäristiska för denna kultur. Dansen förekom alltid i förening med poesi och instrumental musik. Ofta hade den en extatisk karaktär med vilda och iblad , rent av, grymma inslag, med svärdar och knivar. Just dessa dansritter gav senare upphov till grekiska dansritter till Dionysos ära. Religiösa danser till gudarnas ära (Baal, Adonis, Kybele) hade mycket våldsam karaktär och var typiska ritualldanser. Den sekulära dansen representerades framför allt av handelsmäns lätta eleganta danser med små hopp till flöjtens ackompanjemang. Även dessa danser drev dansarna till slutliga extatiska uttbrott, då dansarna kastade sig på marken, helt utmattade. Feniciens betydelse baserades främst på deras handel och den i sin tur på den skickliga båtbyggerikonsten som Fenicierna utvecklade. tack vare deras omfattande handel med grannländerna kunde de sprida impulser från de olika kulturer kring Sydöstra Medelhavet och bidra till att olika konstuttryck assimilerades i de olika länderna PALESTINA /ISRAEL/ c:a 1300 - 587 f.Kr. HISTORISK ÖVERSIKT fram till 1 200-talet - Israelernas förfäder, av armenisk ursprung, efter ett vandrande liv, till slut hamnar i Palestinas centrala och södra områden. en liten grupp vandrar sedan vidare till Nildeltat och blir kvarhållen där. 1 280 - 1 250 f.Kr. - Moses leder den lilla gruppen från Egypten till Madia, för att där sluta pakt med Jahve som han identifierar med deras traditionella gud. I utbyte mot speciella band som skall försäkra dem om gudomligt skydd, förbinder sig Judarna att tjäna bara denna gud. Feniciansk skepp, mynt från Sidon, 375 f.Kr. Den fenicianska gudinnan Anat 600 - talet f.Kr.
  • 4. -25- 1 030 - 1 010 f.Kr - efter valet av den första kungen, Saul, gör hans efterträdare David (1 010 - 970 f.Kr.) Jerusalem till huvudstad. Under honom upplever landet sin glanstid. 931 f.Kr. - under Jerobeam splittras landet. Stammarna i norr behåller namnet Israel och bildar ett kungarike runt Tirsa och Sumarien. Detta står i motsättning till Juda som fortfarande har Jerusalem som huvudstad. Överträdelserna mot förbundet med Jahve ökar. Israel, som har samröre med angränsande kungadömen, dras till deras gudar. 800-talet f.Kr. - den första religiösa litteraturen och de första religiösaa fanatikerna (profeterna) varnar för faran att välja en annan officiell gud än Jahve 750 f.Kr. - den assyriska örövringen hotar alla kungariken i väster. Andra generationen profeter (Amos, Hosea, Jesaja) predikar, ägnar sig åt skriftlig propaganda och hotar de landsmän som bryter mot förbundet med fruktansvärda kollektiva straff. 722 f.Kr. - Sargon II intar Samaria och Israels undergång ger profeterna rätt. Men Assyriens fall (612 f.Kr.) och den fromme kung Josias oväntade död, medför att den första reformen som förberetts enligt gängse tolkningen av profeternas läror misslyckas. Nu framträder en ny profet, Jeremia (630-580 f.Kr.). han manar förgäves till en innerligare uppfattning av förbundet mot Herren 587 f.Kr. - Nebukadnessar intar och ödelägger Jerusalem. Alla framträdande personer landsförvissas till Mesopotamien och Juda upphör att existera som politisk enhet. Permanent omorganisation av det religiösa livet följer oåterkalleligt. KULTURHISTORISK ÖVERSIKT Väldigt utspridda vittnesbörd om Israels historia och hebréernas öde finns runt om hela Sydöstra Medelhavsområde i form av reliefer samt steinskrifter (bl a. relief i Asnheribs palats ”Israels kvinnor i fångenskap i Ninive”, ”Assyrierna torterar hebréerna efter erövringen av Lakish”- relief i Sanheribs palats, m fl.) I stort, är den föreställande konsten långt mindre viktig i den allmänna kulturhistoriska utveckling i Palestina än dansen, musiken och litteraturen. Dans I dansen var magin en viktig faktor. Hebreiska danser var ofta förenade med offerceremonier, då offret brändes på altaret. Offerdanser med extatisk akrobatik var en viktig del i dessa ritter. Den kanske mest kända dåtida hebreiska dansen var Davids dans som innehöll många hopp och piruettliknade virvelrörelser. Kvinnor och män dansade i separerade grupper (förbud mot Assyrierna torterar hebréerna efter erövringen av Lakish. Israels kvinnor i fångenskap i Ninive, relief i Sanheribs palats.
  • 5. -26- gemensam dans), så även i judiska helgdanser, bl a. majfestdansen, skördedansen och fruktplockningsdansen. Judisk dans karaktäriserades av enkla grupperingar i rad eller i cirkel. I Judeen (under Herodos’ regering) förekom även professionella dansös, vid festerna efter romerskt mönster. Musik Musikaliskt bidrog hebréerna med två viktiga muikformer som såsmåningom övertogs av den kristna kyrkan, nämligen - hymn, där stora intervaller åstadkom vackra melodier och texten var av mindre betydelse (lovsång) och psalm - där melodin var ytterst begränsad till någgra få toner och textrecitationen var helt dominerande. Det var också den hebreisk-judiska traditionen som försåg den kristna kyrkan med ett tonsystemorganisation - de jusiska , som var identiska med senare kyrkotonarter, s.k. modala skalor. Även den kristna kyrkans sång imiterade den judiska synagogans sångsätt. Tre sätt att sjunga användes: kantillation - recitation av texten på en eller några få toner antifonalsång - två grupper av sångare svarade varandra (växelsång) responsorialsång - en försångares sång växlar med körsång (solist mot grupp) Litteratur Det var den judiska litteraturen dock, som fick det största betydelse för kommande Västerlandets framtida framväxt och utveckling. Detta p.g.a. ett verk som tillkom under mer än 1 000 år (de äldsta Moseböckerna från 1 200-talet f.Kr.; de yngsta Moseböckerna från 160- talet f.Kr) - Det Gamla Testamentet - d.v.s. Bilbeln, som består av 66 böcker med berättelser, lagar, levnadsregler, historia, poesi, m m., Gamla Testamentet är både judarnas och kristnas heliga skrift vars historiska, allmänkulturella och litterära värde går ej att överskatta. Det är ytterst viktigt att inse att Bibeln är ett verk skrivet av människor och inte Gudsverk, vilket innebär att många levnadsregler och dåtida människors syn på tillvaron, och inte minst, moraliska och etiska frågor framstår som föråldrade och inaktuella idag. testamente = lat. gr. hebr. = förbund bibel = gr. = biblos = bokrulle Gamla Testamentets böcker (indelning): det judiska folkets historia och lagstiftning: -5 Moseböcker - Joshuaboken - Domarboken - Rutboken - Samuelsböckerna - Kungaböckerna - Krönikeböckerna - Esraboken - Nehemjaboken - Esterboken poesi - och vishetslitteratur: - Jobboken - Psaltaren - Predikaren - Höga visan profetior: -Jesaja - Jeremia - Klagovisorna - Hesekiel - Daniel - Hosea - Joel - Amos - Obadja - Jona - Mika - Nahum - Habackuk - Sefanja - Hagga - Sakarja - Malaki Moseböckerna är anonyma och handlar om bl a. skapelsen (Génesis), människosläktets tidigaste historia, Abrahams kallelse, berättelsen om Josef, Israels uttåg ur Egypten, Herrens utgivande av lagen och 10 budorden till Moses och hans folk (Dekalogen), m fl.
  • 6. -27- Bibliska berättelser handlar om bl a. - Noa som undkom den stora syndafloden - Jacob som ville har Rakel men tvingades gifta sig med Lea först och sedan arbeta ytterligare 7 år för att få Rakel - om Jacobs son som såldes som slav till Egypten, av sina bröder, men som blev faraonens ”ekonomiminister” - om Moses som ledde uttåget från Egypten - om Joshua som fick Jerikos musrar att falla med hjälp av musik - om den långhårike Samson som besegrade filistéerna men blev förråd av sin älskade Delila - om blivande kungen Davids kamp mot Goliat - m fl. Mångfalden av olika litterära former i Det Gamla Testamentet är slående - epos, novell, saga, äventyrsberättelse, lärodikt, hymn, dialog, kärleksdikt, m fl. Den litterärt och konstärligt äverlägsna delen av Gamla Testamentet är dock en samling kärlekslyrik, den s.k. Höga Visan, som enligt det judiska prästerskapet är sångerna som skilldrar kärleken mellan Jahve och Israel, enligt det kristna prästerskapet är sångerna som besjunger brudgummen Kristus med bruden Kyrkan och i själva verket är kärleks- och erotiska dikter och sånger ifrån ett lyriskt dansdrama för ynglingar och flickor; ett drama ingående i ett kulturbröllopsfest till guden Boals ära. BRÅNSÅLDER & TIDIG JÄRNÅLDER I SKANDINAVIEN BRONSÅLDERN I NORDEN - c:a 1 800 - 500 f.Kr. YNGRE JÄRNÅLDERN I NORDEN - c:a 500 f.Kr. - 600 e.Kr. KULTURHISTORISK ÖVERSIKT Man kan inte tala om några högtstående antika kulturer i Norden, motsvarande den egyptiska eller mesopotamiska, förrän långt senare i slutet på första årtusendet efter Kristus, då den s.k. Vikingakulturen skapade en säregen konst i slutskedet av järnåldern. Nordens perifera läge skapade isolation från de stora Medelhavskulturerna. Det var först då handelskontakterna med Söder etablerades som det konstnärliga skapandet tog fart i Norden. Drakhuvud från Osebergsskipet, 800-talet, Oslo, Halskrage i brons. Skåne. Statens historiska museum. Stockholm.
  • 7. -28- De första kontakterna med Medelhavskulturerna var dock mycket blygsamma och den nya bronskulturen i Norden under lång tid framöver var knuten till magiska ritter med rötterna i stenåldern. Först under tidig järnåldern påbörjades större import av bl a. guldföremål från den romerska kulturkretsen. Alltså, långt efter Kristifödelse. Då kom även den inhemska produktionen av smycken och guld-och silverföremål igång. Det typiska för nordisk brons-, guld- och silverföremålstillverkning var djurornamentiken (bl a. drakslingan). BRONSÅLDERN I NORDEN De mest representativa lämningar från denna period är nordiska hällristningar ofta knutna till olika fruktbarhetsritter och solkult. Dessa hällristningar räknas i tusental. Förutom dessa har man hittat många fynd med dåtida musikinstrument, samt bildframställningar av dessa, t e. kultmusikensemblen i den berömda Kiviksgraven. Bland de viktigaste och oftast förekomande instrumenten var: bronsrassel - 2 halvmånade bronsskivor upprätta på en bronsring (Eskelhem socken, Gotland) benskrapare - avlångt ben med skåror som skrapades med en träpinne (Leka ön, Norge) Sangelstainen - metalliskt ljudande klangsten med skålgropar (Lärbo socken, Gotland) Balkåkra-gongen - konkav ornerad bronsskiva som vilar på en rundad genombruten ställning av brons (Balåkra, Skåne) lertrumma - tunn lerkärl med hjortskinn spänt på kärlets öppning (Löderup socken, Skåne) lockpipa - fyrsidig ihålig benrör med ett utborrat hål i en av sidorna (Köpinge socken, Skåne) bronslurar - en konisk tunnväggigt tonlur, krumböjt i två plan med en rund ornerad ändplatta och grytformigt munstycke (Brudevaelte, Danmark) Bronslurar från Brudevaelte, Danmark, c:a 700 f.Kr., lurens längd - 2, 24 m
  • 8. -29- JÄRNÅLDERN I NORDEN De främsta och viktigaste fynden från denna period är också olika musikinstrument. Bland dessa: Barva-luren - s.k. naturhorn (inga fingerhål), större horn med bronstillsatser (Barva socken, Södermanland) lergök - ihålig fågelfigur med platt näbb och rundad öppning i pannan (Bjerkreim, Norge) kohorn med fingerhål - (Visnum socken, Värmland) Kvalsund-roparen - trattformat föremål av trä; blåstes som trumpetinstrument (Kvalsund, Norge) EGEISKA HAVSKULTURER Kykladisk kultur - c:a 2 600 - 1 100 f.Kr. Minoisk kultur - c:a 2 100 - 1 100 f.Kr. Mykensk kultur - c:a 1 600 - 1 100 f.Kr KULTURHISTORISK ÖVERSIKT De tre egeiska havskulturer, under perioden c:a 2 000 - 1 100 f.Kr., var ett tydligt förstadium till Antika Greklands kultur, d.v.s. till den första fullt Västerländska (europeiska) högkulturen. De tre kulturerna var nära förbundna med varandra, men ändå klart skilda i sina konsträrnlga uttryck. Den kykladiska kulturen utvecklade sig på en ögrupp norr om Kreta Den minoiska kulturen uppstod och utvecklade sig på ön Kreta Den mykenska kulturen föddes och blomstrade på den sydligaste spetsen av det grekiska fastlandet Som det framgår av tidsangivelser ovan, var dessa kulturer avslutade som samhällen vid c:a 1 100 f.Kr. De smälte in i det allmängrekiska samhället vid ugnefär den tiden. De konstarterna som dessa tre kulturer utvecklade satte en stark prägel på den nyuppkomna grekiska kulturen äda fram till c:a 780-talet f.Kr. Alla tre egeiska havskulturer delas in, var för sig, i tre perioder - tidig - mellan och sen, som grovtsätt korresponderar med gamla - mellersta och nya riket i Egypten. De viktigaste lämningar efter dessa kulturer daterar sig från den senare delen av den mellersta- och från den sena perioden. Oxhorn med bronstillsatser, Barva, Södermanland, 85 cm Lergök, 400 e.Kr., Bjerkreim, Norge 17,5 x 9 x 8 x 7,2 cm
  • 9. Redan c:a 2 000 f.Kr utvecklades ett gemensamt, för alla tre kulturerna, skrivsystem, men det är de arkitektoniska, skulpturella och keramiska lämningar som fick den största betydelssen för vidare kulturutveckling i detta område. -30- KYKLADISK KULTUR de enda föremålen som hittades efter det kykladiska folket var blygsamma stengravar i vilka små märkliga skulpturer hittades, s.k. marmoridoler föreställande nakna, stående kvinnor med armarna vikta framför bröstet (fruktbarhetsgudinnor). Kilformen av dessa små skulpturer var mycket ovanlig och ännu ovanligare att just fruktbarhetsgudinnor var smala och smalhäftade kvinnor. Den kykladiska muiken, litteraturen och arkitekturen vet man ingenting om. MINOISK KULTUR var den överlägset rikaste av de tre kulturerna. Den var glad och lekfull i sin karaktär. Kring år 2 000 f.Kr skapade kretensarna en stadskultur som kretsade kring ett flertal stora palats, bl a. Knossos, Faistos, Malia, m fl., som förstördes dock c:a 1 700 f.Kr. C:a 1 600 f.Kr. började en ny våg av palatsbyggande på samma platser, men även dessa förstördes (c:a 1 500 f.Kr.). de grävde upp av arkeologer och delvis restaurerades. Den mest kända av dessa palatser är nog Minos’ palats - Knossos ((Kreta) c:a 1 500 f.Kr., som i sagorna kallades - Minotauros’ labyrint (sagan om Minotauros). Den hade massor av små rum med lågt i taket, fantastiskkt dekorerade väggar, solida murkonstruktioner, tallrika portiker och ljusbrunnar (patio), samt karaktäristiska kolonner av trä med kuddliknande kapitäl. Marmuridol från Amorgos, c:a 2 500 f.Kr, marmur, höjd 76 cm, Ashmolean Museum, Oxford
  • 10. Den minoiska kulturen var en fredlig kultur och iinga militära föremål förekom på ön Kreta. Inga statyer med anknytning till religion eller tempel hittades. Däremot var den minoiska keramikkonsten oerhört högtutvecklad och speciell. De tidiga minoiska vaser bar på abstrakta utsmyckningsmön ster, medan senare -31- vaser smyckades ut med föreställande motiver med antigen havs flora och fauna som motiver eller realistiska reliefer av skämtsam karaktär. Kreta var också vaggan för grekisk dans. Kultdanser och denser med magiska krafter” var dominerande och förekom oftast i form av processions-, extatiska- och krigsdanser. MYKENSK KULTUR förekom längs det grekiska fastlandets Sydöstra kust. Samhällen byggdes kring palats, precis som på Kreta. Mykene var det största och viktigaste samhället i området.Först byggde samhället på enkla herdestammar med bygsam kultur (bl a. tivverkades enkel keramik och bronsvapen). Mellan 1 600 - 1 300 f. Kr. utvecklade mykenerna mycket speciella schaktgravar av lager av noggrant huggna stenblock, i vilka begravdes deras döda anhöriga. Just i dessa gravar hittade man e mängd av värdefulla dryckeskärl, smycken, vapen och flera guldföremål som vittnar om det dåtida mykenska samhället. Myckens kultur var starkt påverkad dels av den minoiska kulturen på Drottningens megaron, Minos’ palats, Knossos, Kreta, c: a 1 500 f.Kr. trappa, östra flygeln i Minos’ palats, Knossos, Kreat, c:a 1 500 f.Kr. Målat huvud i kalksten, Mykene, 1 200-talet f.Kr. Lejonporten i Mykene, c:a 1 250 f.Kr.
  • 11. Kreta, dels av den egyptiska kulturen. På 1 400-talet anföll mykenerna Kreta och härskade där, bl a. tack vare deras svårintagliga egna palats, helt olika de kretensiska. De placerades på bergstopparna och var omgivna av skydsmurar av stora stenblock (helt okända konstruktioner på Kreta). En av de mest kända mykenska försvarskonstruktioner är Mykenefästningen med den berömda Lejonporten (två lejon som flankerar en minoisk kolonn; tydlig påverkan från den hettitiska kulturen och deras befästningskonstruktioner). Inte heller i den mykenska kulturen hittades några spår av tempelbyggande. Skulpturer gkordes ofta i elfenben och är ytterligare ett tydligt bevis på nära kontakter med Mindre Asien och Norra Afrika. Ett exempel på en sådan skulptur är Tre gudomligheter från Mykene i elfemben, föreställande två knästående kvinnor som sköter om ett barn (moderslös -32- gud och hans två värdinnor; en vida spridd myt om ett gudomligt barn som har övergivits av sin moder och uppfötts av nymfer, gudinnor eller djur). Det är en av de tidigaste konstföremål i mänsklighetens historia som visar ett uttryck av tillgivenhet och mänsklig värme. Bläckfiskevasen, Pelaikastro, Kreta, c:a 1 500 f.Kr., höjd 28 cm. Museet i Herakleion, Kreta Kärl med pip, Faistos, c:a 1 800 f.Kr., höjd 27cm, Museet i Herakleion, Kreta Tre gudomligheter, Mykene, c:a 1 500 - 1 400 - talet f.Kr., elfenbenm höjd 7,5 cm, Nationalmuseet, Aten