Den tredje linjen

676 views
622 views

Published on

0 Comments
0 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

No Downloads
Views
Total views
676
On SlideShare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
0
Actions
Shares
0
Downloads
3
Comments
0
Likes
0
Embeds 0
No embeds

No notes for slide

Den tredje linjen

  1. 1. ARBETSLIV s k o l aDen tredje linjen – omunga på arbetsmarknaden 1
  2. 2. ARBETSLIVs k o l a
  3. 3. FörordFrågor om ungdomars etableringsmöjligheter på arbetsmarknaden för-tjänar stor uppmärksamhet. I dag är ungdomsarbetslösheten alldeles förhög. Allt för många unga fullföljer inte skolan och hamnar i försörj-ningssvårigheter. Det här medför stora samhällsekonomiska kostnaderoch social utsatthet för den enskilde. Men det handlar också om storautmaningar ur ett fackligt perspektiv. Starka krafter använder utbild-ningsmisslyckanden och hög arbetslöshet som förevändning att urholkaden svenska modellen, för att pressa ingångslöner och försämra anställ-ningstryggheten.Detta är bakgrunden till att Unionen har tagit fram den här rapporten.Det är vår förhoppning att den ska uppfattas som ett fruktbart bidrag tilldebatten om ungdomsarbetslösheten. Vi hoppas också att rapporten skabidra med inspel i diskussioner om ungdomars villkor.Ungdomsrapporten ska ses som en fördjupning inför en bredare rapportom arbetsmarknadspolitiken som Unionen presenterar under 2010.Rapporten är skriven av Unionens chefsekonom Daniel Lind och ar-betsmarknadsutredaren Jonas Olofsson. Unionens förbundsstyrelse harställt sig bakom de förslag som presenteras i rapporten.Ingela MarklundTf EnhetschefSamhällspolitiska enheten
  4. 4. InnehållsförteckningFörord ..................................................................................................................................................................................................................3Innehållsförteckning.....................................................................................................................................................................................3Sammanfattning.............................................................................................................................................................................................5Inledning ..............................................................................................................................................................................................................8 Kommande utmaningar..............................................................................................................................................................9 Förändrade villkor ..........................................................................................................................................................................11Arbetslöshet och sysselsättning – en lägesbeskrivning ....................................................................................................13 Betydelsen av utbildning och andra bakgrundsfaktorer .....................................................................................17Lägstlönerna och turordningsreglerna ..........................................................................................................................................22 Lägstlönerna och sysselsättningen ...............................................................................................................................22 Hur höga är lägstlönerna?.....................................................................................................................................................24 Lägstalöner och sysselsättning i ett jämförande perspektiv..........................................................................28 OECD:s arbetsrättsindex .......................................................................................................................................................30 Ungdomarna och verkligheten .............................................................................................................................................31Vad bör göras: Ett tydligare ansvar .................................................................................................................................................33 Arbetsförmedlingens ansvar ...............................................................................................................................................33 Kommunernas ansvar...............................................................................................................................................................37 Parternas ansvar ........................................................................................................................................................................40Slutord ...............................................................................................................................................................................................................44 Avregleringar leder fel...............................................................................................................................................................45 Behovet av samverkan ...........................................................................................................................................................48Referenser och statistik..........................................................................................................................................................................48 4
  5. 5. SammanfattningDebatten om ungas etableringsvillkor på arbetsmarknaden väcker star-ka känslor. Tyvärr präglas diskussionen av ett ideologiskt betingat skyt-tegravskrig istället för en gemensam strävan efter att nå samsyn kringfaktiska problem och kloka lösningar.Den tredje linjen syftar på att vi försöker staka ut ett alternativt per-spektiv i debatten om ungas etableringsvillkor på arbetsmarknaden. Idag domineras debatten av två perspektiv. Det ena går ut på att försökatona ned problemen med ungas arbetslöshet. Man hänvisar bland annattill statistikomläggningar i SCB:s arbetskraftsundersökningar som an-ses bidra till en överdriven bild av ungas etableringsproblem. Det andraperspektivet går ut på att ge några bärande institutioner i den svenskaarbetsmarknadsmodellen, anställningstryggheten och de relativt högalägstlönerna, skulden för ungdomsarbetslösheten.Unionens utgångspunkt är att ungas etableringsproblem måste tas påstörsta allvar, men att de ideologiskt betingade systemreformerna intelöser problemet och dessutom skapar andra negativa effekter. Den högaungdomsarbetslösheten är inget nytt fenomen som har uppstått i efter-dyningarna av det senaste årets finanskris. Etableringsproblemen förunga går långt tillbaka i tiden.Det är viktigt att betona att olika ungdomsgrupper har olika förutsätt-ningar att klara etableringen på arbetsmarknaden. Det handlar om enåldersgrupp med väldigt olika förutsättningar kopplade till utbildnings-nivå, socioekonomisk bakgrund och etnicitet. Utbildningsbakgrundenär en helt avgörande faktor i sammanhanget. De som inte klarar att full-borda en gymnasieutbildning löper en stor risk att drabbas av allvarligaetablerings- och försörjningsproblem.Ett avgörande problem i Sverige idag är att allt för många unga inte kla-rar att fullborda en gymnasieutbildning. Ungefär 25 procent har inteklarat sin gymnasieutbildning inom fyra år. Många kompletterar däref-ter sin utbildning, men över 120 000 individer i åldrarna mellan 20 och29 år har ingen fullbordad gymnasieutbildning. 75 procent av dessa ärfödda i Sverige. Andelen sysselsatta är 15 procentenheter lägre än blandgymnasieutbildade samtidigt som färre ägnar sig åt studier. Det betyderatt en stor andel står utanför både arbetskraften och utbildningssyste-met – de tillhör kategorin ”unga utanför”. Gruppen är starkt överrepre-senterad bland dem som huvudsakligen försörjer sig på socialbidragoch har aktivitetsersättning. 5
  6. 6. Lågutbildade är ofta hänvisade till visstidsanställningar. Reglerna förtidsbegränsade anställningsformer har blivit allt mer tillåtande. Ande-len anställda personer under 25 år med fasta anställningar har minskatfrån cirka 70 procent i slutet av 1980-talet till cirka 50 procent i dag. Denväxande andelen unga med tidsbegränsade anställningar är en faktorsom i hög grad har ökat ungas arbetslöshetsrisker i samband med låg-konjunkturer.För arbetsgivarna är lösningen på samhällsproblemen alltid det samma:minska löntagarnas trygghet. Men inget talar för att turordningsreg-lerna i LAS skulle ha någon betydelse som förklaring till den växandearbetslösheten. Den absoluta merparten av de unga som blir arbetslösaär ny- eller återinträdande på arbetsmarknaden (ofta efter studier). An-delen som blivit uppsagda från en fast tjänst är närmast försumbar. Enundersökning från 2008 visar att enbart en av fyrtio teoretiskt kan hablivit uppsagd på grund av turordningsreglerna. I praktiken är det ännufärre.Erfarenheterna talar inte heller för att lägre ingångslöner skulle vara enfruktbar medicin mot ungdomsarbetslösheten. Andelen unga arbets-lösa bland de arbetslösa totalt sett är inte högre i Sverige än i ländersom USA och Storbritannien där löneskillnaderna är betydande ochlägstlönerna mycket låga. Andelen unga utanför både arbetskraften ochutbildningssystemet är också större i länder som USA och Storbritan-nien. Tittar man närmare på grupperna med svag utbildningsbakgrund,de som inte har en utbildning motsvarande gymnasial nivå, framgår detatt Sverige tvärt emot den vanliga föreställningen har haft en högre sys-selsättningsgrad. Den höga sysselsättningen har garanterats genom enhög och jämnt fördelad utbildnings- och kompetensnivå och en generellvälfärdspolitik.I det sistnämnda avseendet är den svenska modellen hotad. Problemenmed genomströmningen i skolan, den försämrade arbetslöshetsförsäk-ringen och de ökade inkomstskillnaderna inom och mellan generatio-nerna, riskerar att driva fram en mer tudelad arbetsmarknad. Dessa hotmåste mötas på flera plan. Olika aktörer måste också samverka och tasitt ansvar för att garantera en utveckling som förenar samhällsekono-misk effektivitet och jämlika förutsättningar. Det handlar om alldelesför viktiga utmaningar för att frågorna ska tillåtas reduceras till arbets-givarideologi.6
  7. 7. Vad menar då Unionen konkret skulle kunna göras för att förbättra ung-domars etableringsvillkor – och då särskilt villkoren för de med sämstetableringsmöjligheter? Vad är innebörden av den tredje linjen? Det be-hövs framför allt mer effektiva och bättre samordnade insatser.y Partsorganisationerna skulle kunna göra mer för att skapa praktik- och introduktionsplatser i arbetslivet för både studerande och arbets- lösa. Många kollektivavtal innehåller regler om introduktionsplatser, det vill säga ett slags utbildningsplatser med en överenskommen ersättning som ligger under avtalens lägstalön, men möjligheterna utnyttjas inte i någon större utsträckning. Avtal om introduktions- platser ska enligt vårt förslag baseras på godkända utbildningsplaner och arbetsmarknadspolitiska medel borde kunna disponeras för att sprida insatserna.y Kommunerna har ett överordnat ansvar för ungdomars etablerings- och försörjningsvillkor. Det kommer bland annat till uttryck i kom- munernas informationsansvar – också kallat uppföljningsansvaret – som fungerar högst otillfredsställande. Ansvaret borde skärpas och omfatta krav på aktiva insatser i form av praktik och utbildning. Frå- gan är också om ansvaret skulle utvidgas till att gälla samtliga unga under 25 år som inte har fullbordat en gymnasieutbildning.y Jobbgarantin i Arbetsförmedlingens regi omfattar idag många ar- betslösa, men dess effektivitet kan ifrågasättas. Aktiva insatser sätts in för sent och garantin omfattar i för liten utsträckning kompetenshö- jande moment. Det skulle behövas mer av samordning mellan kom- muner, arbetsförmedlingar och arbetslivets parter. Modellen med lo- kala Navigatorcentra kunde tjäna som förebild och utvecklas vidare. Resurserna inom jobbgarantin borde kunna utnyttjas för att erbjuda utbildningsmöjligheter på gymnasial nivå. Ett förslag är att utvidga den folkhögskolesatsning för lågutbildade som regeringen beslutade om tidigare i höstas (och som motsvarar totalt ca 1000 helårsstudie- platser). Ett annat konkret förslag är att överföra resurser från jobb- garantin till introduktionsplatser i arbetslivet. 7
  8. 8. InledningFrågor om ungdomars etableringsvillkor väcker allt större uppmärk-samhet. Under sommaren 2009 spreds något som kan liknas vid chock-vågor i samband med nyheten att arbetslösheten för unga under 25 århar ökat till närmare 30 procent. Plötsligt räknades Sverige till ländernai Europa som är sämst på att bekämpa arbetslösheten. Det kändes svår-smält för alla som levt med föreställningen att Sverige är ett land somprioriterar full sysselsättning och avsätter betydande resurser för aktivarbetsmarknadspolitik.Den efterföljande debatten har följt två spår. Å ena sidan finns en viljaatt mildra eller kanske till och med släta över problemet. Man hänvi-sar bland annat till effekterna av att arbetslöshetsdefinitionerna i SCB:sarbetskraftsundersökningar (AKU) ändrades under hösten 2007 1.Sverige tillägnade sig då samma sätt att definiera arbetslöshet som deflesta andra länder, den så kallade ILO-definitionen. Den innebär attheltidsstuderande arbetssökande räknas till gruppen arbetslösa. Dettafår naturligtvis effekter på uppgifterna om arbetslösheten, framför alltför de yngre. I själva verket är två tredjedelar av dem som är registreradesom arbetslösa i åldern 15-19 år heltidsstuderande. Flertalet av dessa be-traktar sig också som studerande i första hand och arbetssökande försti andra. I åldern 20-24 år är en fjärdedel av de arbetslösa heltidsstu-derande. I den här gruppen är andelen som huvudsakligen betraktarsig som studerande betydligt mindre, cirka 20 procent. Ofta framhållsockså att det stora problemet på lite sikt blir arbetskraftsbrist i spåren avde demografiska förändringarna2. Underförstått: Vi kanske fokuserar påfel problem.Å andra sidan tas den höga ungdomsarbetslösheten till intäkt för kravpå grundläggande systemförändringar i den svenska arbetsmarknads-modellen. Problemen med ungdoms¬arbetslösheten skylls på turord-ningsreglerna vid uppsägning och höga lägstalöner i kollektivavtalen.Eftersom en så begränsad del av de arbetslösa ungdomarna under 25år är berörda av turordningsreglerna – en stor andel har ingen tidigarearbetslivserfarenhet och flertalet av dem som har blivit av med ett jobb1 Grannas, Dan, ”Arbetslösheten bland ungdomar –vad säger egentligen statistiken?”, i Välfärd nr 3 2009.2 Bermudez-Svankvist, Angeles & Olsson, Clas, ”Ungdomar klarar krisen på arbetsmarknaden bäst”, i Dagens Nyheter (DN-Debatt) 8 oktober 2009.8
  9. 9. har haft tidsbegränsade anställningar – menar vi att detta mest är ettstickspår i debatten. Erfarenheter från länder med mer otrygga anställ-ningsvillkor och lägre löner talar också emot tesen att ungdomsarbets-lösheten i första hand skulle bero på regleringar och facklig lönepolitik.I den här rapporten skiljer sig utgångspunkten från de båda ovanstå-ende. För det första måste de växande problemen kopplade till ungasetablering ses i ett bredare perspektiv. Hur man än väljer att mäta ar-betslösheten är den svenska ungdomsarbetslösheten hög och den harvarit hög under en längre tid. Det är alltså fel att enbart rikta blicken påde senaste åren. Arbetslösheten bland unga har i och för sig alltid va-rit betydligt högre än arbetslösheten bland medelålders och äldre, menmycket talar för att krisen under första hälften av 1990-talet kan ses somen avgörande brytpunkt. Då förändrades ungdomars etableringsvillkorpå svensk arbetsmarknad. Sysselsättningen föll markant och arbetslös-heten steg. Någon återgång till villkoren dessförinnan har därefter inteskett. Skillnaderna mellan generationerna och inom ungdomsgruppenhar snarast fortsatt att öka. Dessutom finns det en grupp ungdomaroch unga vuxna utanför både arbetskraften och utbildningssystemet,så kallat ekonomiskt inaktiva eller ”unga utanför”, som inte fångas ini statistiken, men som rimligen borde räknas in i ett bredare arbetslös-hetsmått3.Kommande utmaningarTyvärr är det inte mycket som talar för att villkoren för unga på arbets-marknaden kommer att förbättras under den närmsta framtiden.y Antalet personer i inträdesåldern på arbetsmarknaden fortsätter att öka. Mellan år 2000 och 2008 ökade antalet personer i åldern 16-19 år med 115 000 personer eller med mer än 25 procent. Antalet personer i åldern 20-24 år ökade med 65 000 och kommer att fortsätta att öka snabbt under de närmaste åren. Det innebär att konkurrensen om studieplatser och lediga arbetstillfällen tilltar. Samtidigt talar flertalet konjunkturprognoser för att efterfrågan på arbetskraft förblir fortsatt3 I utredningen Unga Utanför (SOU 2003:92) uppskattades att 3-4 procent eller cirka 30 000 personer per år i gruppen 16-24 år kan räknas till den här gruppen. 9
  10. 10. svag under de kommande två-tre åren, även om det sker en kraf- tig återhämtning av produktionsvolymer och en påtaglig stegring av produktiviteten i näringslivet. Förklaringen är att företagen har bety- dande ledig kapacitet. Det kommer alltså att dröja innan det blir dags för mer omfattande nyinvesteringar och nyanställningar.y Det är en fortsatt hög andel unga som inte fullföljer sina grundskole- och gymnasiestudier. Närmare en av tio lämnar grundskolan utan behörighet för att läsa på ett nationellt program på gymnasieskolan och 25 procent av eleverna på de nationella programmen uppnår inte målen för slutbetyg i gymnasieskolan4. Enbart 22 procent av eleverna som påbörjar ett individuellt program (IV) uppnår kraven för slutbe- tyg fyra år efter påbörjade studier5. Det kommer att ta tid att komma till rätta med problemen med genomströmningen, alldeles oavsett planerade reformer på skolområdet. Man kan också fråga sig vad som blir effekten av en ny examensordning i gymnasieskolan (från hösten 2011). Det blir mer tydligt vilka som inte uppnår utbildnings- målen, vilket kan leda till än starkare stigmatisering och än större problem att få jobb för de berörda individerna.y Det saknas idag en effektiv samordning av ungdomsinsatserna. Ar- betsförmedlingen och kommunerna befinner sig på olika spelplaner. Tyvärr har samspelet mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen försämrats efter införandet av jobbgarantin. Jobbgarantin är den arbetsmarknadspolitiska insats som omfattar arbetslösa ungdomar under 25 år och många kommuner ger uttryck för att samarbetet mellan arbetsförmedlingarna och kommunerna inte fungerar. Kom- munerna får gå in och täcka upp med insatser och försörjningsstöd eftersom unga arbetslösa anvisas till jobbgarantin först efter tre må- naders öppen arbetslöshet.4 Enligt uppgifter i Sveriges Kommuners och Landstings ”Öppna jämförelser 2009. Gymnasieskola” var det 76,6 procent av eleverna som påbörjade ett nationellt program hösten 2005 som hade uppnått kraven för slutbetyg tre år senare. Andelen som uppnått kraven för grundläggande högskolebehö- righet var lägre. Cirka 89 procent av dem som fick slutbetyg uppnådde kraven för grundläggande behörighet för studier på högskola och universitet.5 Siris – kvalitet och resultat i skolan. Skolverket.10
  11. 11. y Vi menar också att parterna på svensk arbetsmarknad kan spela en mer framträdande roll för att underlätta ungas etablering. Organisa- tionerna talar ofta om behovet av mer samverkan mellan skola och arbetsliv, men i praktiken sker för lite. Kollektivavtalen ska ge ut- rymme för introduktions- och utbildningsplatser i företagen för både arbetslösa och studerande. Även till detta avser vi att återkomma i rapportens avslutande del.y Ansvaret för ungdomars arbetsmarknadsetablering bör förtydligas. Kommunerna bör ha ett överordnat ansvar, men även staten och par- terna på arbetsmarknaden har naturligtvis ett ansvar. I dag faller i praktiken ett för tungt ansvar på ungdomarna själva. Det behöver inte vara något större problem om man kommer från en resursstark miljö, har en bra utbildningsgrund och tillgång till sociala nätverk. Det är mer problematiskt för den från socioekonomiskt svagare för- hållanden. Har du dessutom utländsk bakgrund och bor i ett förorts- område förstärks problembilden. En kombination av oförmånliga sociala förutsättningar och negativa förväntningar från omgivningen skapar stora hinder.Förändrade villkorFörutsättningarna för ungdomars arbetsmarknadsetablering och för-sörjning har förändrats påtagligt under de senaste decennierna. I mångaavseenden framstår 1990-talets inledande krisår som en brytpunkt. Ut-bildningsperioderna har förlängts och det tar allt längre tid innan ungavuxna hittar mer varaktiga arbetstillfällen. En större grupp än tidigarefastnar i ett långvarigt utanförskap på arbetsmarknaden, bostadsmark-naden och på andra centrala arenor i livet. Det vore emellertid fel attenbart förklara detta med 1990-talskrisen och de ökade arbetslöshetsta-len därefter. I grunden handlar det om en mer långsiktig och successivförändring som hänger samman med en utbildningsexpansion och för-ändrade villkor i arbetslivet. Det är ingen unik svensk företeelse. Sammamönster kan urskiljas i flertalet jämförbara länder6.6 Se Olofsson, Jonas & Panican, Alexandru (red.) (2008)Ungdomars väg från skola till arbetsliv – nord- iska erfarenheter. Köpenhamn: Nordiska Ministerrådet. 11
  12. 12. Men det handlar inte bara om att fler hamnar utanför arbetsmarknaden.Villkoren för yngre som har jobb är annorlunda än för äldre. Andelenmed tidsbegränsade anställningar har ökat snabbt och uppgår nu tillcirka 50 procent i åldrarna under 25 år. Tittar man på bakgrunden hosdem som har tidsbegränsade anställningar kan några tydliga mönsterurskiljas. Kvinnor och utrikes födda är starkt överrepresenterade. Per-soner med förgymnasial och eftergymnasial utbildning är också i högreutsträckning anställda på tidsbegränsad basis än personer med gymna-sial utbildning, men av olika skäl. År 2008 var andelen visstidsanställda15 procent högre bland förgymnasialt utbildade jämfört med dem medgymnasieutbildning. Andelen visstidsanställda bland utrikes föddavar också mellan 10 och 15 procent högre jämfört med andelen blandsvenskfödda7. Lönerna är traditionellt också mycket lägre för yngre änför äldre. Inom industrin och tjänstesektorn är den genomsnittliga tim-lönen för personer under 30 år 20 procent lägre än för dem över 30 år8.7 SCB:s arbetskraftsundersökningar.8 Employment in Europe 2007. European Commission. October 2007, Table 14.12
  13. 13. Arbetslöshet och sysselsättning – en lägesbeskrivning Generellt kan sägas att ungdomar och andra nytillträdande på arbets- marknaden (t ex personer med utländsk bakgrund) är i underläge i kon- kurrensen om jobben i förhållande till medelålders och äldre. Det finns flera förklaringar till detta: y Ungdomar och andra nytillträdande har mindre erfarenhet från ar- betslivet och därmed lägre produktivitet jämfört med mer erfaren arbetskraft. y Arbetsgivare är ovilliga att ta risker och är därför mer benägna att anställa personer som har erfarenhet av liknande arbetsuppgifter se- dan tidigare. y Arbetsgivare kan ha svårt att värdera yngres arbetsförmåga. Utbild- ningsmeriter säger en del om en persons kompetens och färdigheter, men långt ifrån allt. y Ju mer den generella utbildningsnivån i samhället höjs ju starkare blir bestraffningen av ungdomar som inte lever upp till normen (t ex om fullbordad gymnasieutbildning). Arbetslösheten har varierat en hel del under senare år, men som no- terades inledningsvis har den hållit sig kvar på betydligt högre nivåer jämfört med åren före 1990-talskrisen. Diagram 1. Öppen arbetslöshet i åldersgrupperna under respektive över 25 år, 1983-2008. 25 Arbetslösa 25-74 år Arbetslösa 15-24 år 20 15Procent 10 5 0 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 År Källa: Eurostat. 13
  14. 14. Diagram 1 visar att arbetslösheten har utvecklats mycket ogynnsamt förungdomar. Under 2000-talets inledande år minskade arbetslösheten förmedelålders och äldre samtidigt som den ökade kraftigt för ungdomaroch unga vuxna. Nu har arbetslöshetstalen ökat ännu mer mot bak-grund av finanskrisens effekter. Konjunkturinstitutets prognoser talarom en ökning av arbetslösheten bland både vuxna och unga vuxna framtill år 20119. I skrivandets stund, i januari 2010, är arbetslösheten i åld-rarna under 25 år en av de högsta inom EU.Men man måste gå längre än att studera arbetslöshetssiffrorna för att fåen uppfattning om arbetslöshetens sociala effekter. För att ta ett exem-pel: om det är 20 procent av en åldersgrupp som tillhör arbetskraftenbetyder en öppen arbetslöshet på 10 procent att enbart 2 procent är ar-betslösa, 18 procent är sysselsatta och 80 procent gör något annat. Högarbetslöshet behöver inte utesluta att en ganska liten andel individer ide aktuella åldrarna är drabbade av arbetslöshet. Som den öppna ar-betslösheten definieras i Sverige efter 2005 utgör, som nämndes inled-ningsvis, också gruppen arbetssökande heltidsstuderande en betydandeandel av unga arbetslösa. För att man ska kunna säga något mer bestämtom arbetslösheten måste man veta mer om arbetskraftsdeltagande ochsysselsättning.9 Konjunkturinstitutet (2009) Konjunkturläget augusti 2009. Stockholm: Konjunkturinstitutet.14
  15. 15. Diagram 2. Sysselsättningsgrad i åldrarna 25-64 år, 20-24 år respektive 16-19 år, 1983-2008. 100 90 80 70 60Procent 50 40 30 Andel sysselsatta 25-64 år 20 Andel sysselsatta 20-24 år Andel sysselsatta 16-19 år 10 0 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU). SCB. År Som framgår av diagram 2 var sysselsättningsnedgången under 1990-ta- lets början kraftigt koncentrerad till de yngre på arbetsmarknaden. I ål- dersgruppen 20-24 föll andelen sysselsatta med cirka 20 procentenheter, från ungefär 80 till 60 procent. Det kan tilläggas att arbetsmarknaden för de yngsta, gruppen 16-19 år, i princip raderades ut10. Den väsentli- gaste förklaringen till sysselsättningsnedgången är inte ökad arbetslös- het utan en ökad andel studerande och förlängda studieperioder. Sedan 1990-talets början har gymnasieskolan varit skyldig att erbjuda alla ton- åringar som lämnar grundskolan en studieplats på ett treårigt program. Idag väljer i praktiken alla att påbörja gymnasiestudier. Det gäller även dem som saknar den formella behörigheten för studier på nationella program11. En betydande andel av nedgången i sysselsättningen i åldrarna 20-24 10 SCB. Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Grundtabeller 2008. 11 Tidigare var det ungefär 10 procent som antingen inte började på gymnasiet efter grundskolan el- ler som helt enkelt inte kom in på en gymnasieutbildning och därför hänvisades till någon annan verksamhet. Som framgått tidigare är ungefär 10 procent av dem som lämnar grundskolan har inte behörighet för studier på nationellt program utan hänvisas istället till ett individuellt program (IV). 15
  16. 16. förklaras också av ett ökat studiedeltagande. År 1993 räknades 25 pro-cent i de aktuella åldrarna som studerande. År 2007 hade den andelenökat till 38 procent. Den absoluta merparten av ökningen förklaras avhögskoleutbildningens expansion. Höstterminen 2008 fanns det cirka330 000 registrerade studenter, vilket nära nog motsvarar en fördubb-ling jämfört med 1980-talets slut12.Men även om utbildningsexpansionen är en viktig förklaring till sys-selsättningsnedgången i åldrarna 20-24 kan vi inte bortse från arbets-löshetens betydelse. Cirka 70 procent ingår enligt arbetskraftsundersök-ningarna i arbetskraften. Arbetslöshetstalen har varit tvåsiffriga sedan1990-talets början. En mycket stor andel av individerna i dessa åldrar ärarbetslösa någon del av året. En undersökning inom ramen för utred-ningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning för ett par år sedanvisade att cirka 100 000 drabbades av arbetslöshet under år 200413. Tilldetta ska läggas att cirka 60 000 deltog i arbetsmarknadspolitiska pro-gram. Det betyder att mellan 25 och 30 procent var arbetslösa någongång under det aktuella året. Då talar vi alltså om personer som interäknades som arbetslösa trots att de studerade. Det är en mycket högandel. Men det ska tilläggas att åren 2003-04 präglades av lågkonjunkturoch hög arbetslöshet generellt sett.Genomsnittligt är arbetslöshetsperioderna för unga och unga vuxnabetydligt kortare än för medelålders och äldre. Medeltalet för samtligaåldersgrupper var 76 dagar år 2004 medan motsvarande uppgift förpersoner i åldrarna 18-24 var 35 dagar14. Tittar man på lite mer sentidauppgifter framträder emellertid en annan bild. Bland dem som enligtArbetsförmedlingens statistik avbröt en arbetslöshetsperiod under sep-tember månad 2009 därför att de fick ett jobb, påbörjade studier ellerett arbetsmarknadspolitiskt program fördelade sig det genomsnittligaantalet arbetslöshetsdagar under perioden januari till och med septem-ber 2009 enligt uppgifterna i tabell 1 nedan.12 Högskoleverket – statistik om högskolan (www.hsv.se/statistik/statistikomhogskolan.4.539a949110f3 d5914ec800057797.html) samt Folkhälsa och sociala förhållanden – Lägesrapport 2007. Stockholm: Socialstyrelsen.13 SOU 2007:18 Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar. Stock- holm: Fritze.14 SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete. Stockholm: Fritze.16
  17. 17. Tabell 1. Genomsnittlig tid i arbetslöshet, antal dagar Totalt inskrivna 20-24 år 25-29 år 25-64 år Män 75 103 134 Kvinnor 72 97 127 Totalt 74 100 130Källa: Arbetsförmedlingen.Som framgår av tabell 1 var det genomsnittliga antalet arbetslöshetsda-gar lägre för yngre än för medelålders och äldre, men med tanke påatt det handlar om genomsnittlig arbetslöshetstid är antalet dagar ändåförvånansvärt högt för de unga. En förklaring är rimligen den höga ar-betslösheten och de förlängda arbetslöshetsperioderna i finanskrisensspår. Hur som helst är det viktigt att betona att arbetslöshetsperioderav den här längden inte bara är allt för långa utan med största sannoliktockså skadliga.Betydelsen av utbildning och andra bakgrundsfaktorerArbetslösheten är inte jämnt fördelad. Som tidigare framhållits är detviktigt att tydliggöra hur arbetslösheten och dess effekter följer ett möns-ter som hänger samman med utbildningsnivån. Som framgår av tabell2 nedan finns det ett mycket påtagligt samband mellan utbildningsnivåoch olika åldersgruppers sysselsättning och försörjningssituation. Itabellen är följaktligen de olika åldergrupperna indelade efter utbild-ningsnivå: enbart förgymnasial utbildning, fullbordad gymnasieutbild-ning samt erfarenhet från utbildning på eftergymnasial nivå. Uppgif-terna motsvarar varje grupps procentuella andel i respektive kategori,det vill säga andelen av dem som haft sin huvudsakliga inkomst frånförvärvsarbete under året, huvudsaklig inkomst i form av studiestöd,a-kassa och/eller aktivitetsstöd, etc. Uppgifterna baseras på SCB:s LISA-databas som innehåller uppgifter om samtliga individer i de aktuellaåldersgrupperna. Uppgifterna sträcker sig till 2007. 17
  18. 18. Tabell 2. Huvudsakliga inkomstkällor relaterade till ålder och utbildningsnivå (pro-centtal), åren 2005 och 2007. Ålder 20-24 år 25-29 år 30-64 år Årtal 2005 2007 2005 2007 2005 2007 Andel med huvudsaklig inkomst från förvärvsarbete Förgymnasial 52 62 63 65 61 63 Gymnasial 73 77 78 79 76 79 Eftergymnasial 47 56 74 79 83 85 Utbildning Förgymnasial 15 13 5 4 0 1 Gymnasial 16 14 4 5 1 1 Eftergymnasial 49 41 16 13 2 1 Arbetslöshet (a-kassa och aktivitetsstöd) Förgymnasial 7 3 11 6 5 3 Gymnasial 5 2 6 3 5 3 Eftergymnasial 1 0 3 1 3 2 Försörjningsstöd (socialbidrag) Förgymnasial 11 8 7 6 2 3 Gymnasial 1 1 1 1 1 1 Eftergymnasial 0 0 0 0 0 0 Sjuk-/aktivitetsersättning (förtidspension) Förgymnasial 5 7 5 6 20 20 Gymnasial 0 1 1 2 9 9 Eftergymnasial 0 0 0 0 1 3 Vård av barn/anhörig Förgymnasial 5 3 5 8 1 1 Gymnasial 2 1 5 6 1 1 Eftergymnasial 1 1 3 4 2 2Källa: LISA-databasen. SCB.18
  19. 19. Mönstret är mycket tydligt även om uppgifterna varierar mellan 2005och 2007. Variationerna kan sannolikt förklaras av att 2005 fortfarandepräglades av sviterna efter lågkonjunkturen 2003-04 medan 2007 präg-lades av högkonjunktur med stark arbetskraftsefterfrågan.Totalt sett motsvarade gruppen utan fullbordad gymnasieutbildningstrax under 15 procent av åldersgruppen mellan 20 och 24 år och straxöver 10 procent bland dem mellan 25 och 29 år. 75 procent av dem medhögst förgymnasial utbildning var födda i Sverige. Totalt omfattadegruppen 123 500 individer i åldrarna mellan 20 och 29 år 2007. De medförgymnasial utbildning var underrepresenterade bland förvärvsarbe-tande och studerande, men de var överrepresenterade i samtliga andrakategorier. Förutom bland de arbetslösa är överrepresentationen på-taglig bland dem som huvudsakligen försörjer sig på försörjningsstöd.De mellan 20 och 29 år med enbart förgymnasial utbildning utgjordeknappt 50 procent av dem som hade försörjningsstöd som huvudsakliginkomst år 2007. De var, som framgår av tabell 2, också påtagligt över-representerade bland dem som hade beviljats aktivitetsersättning (tidi-gare förtidspension). Drygt 22 000 personer i åldrarna mellan 20 och29 år levde huvudsakligen på aktivitetsersättning år 2007. Andelen medaktivitetsersättning är mångdubbelt högre bland dem med förgymna-sial utbildning jämfört med grupperna gymnasialt och eftergymnasialtutbildade. Andelen ökar också markant med åldern. För dem mellan 30och 64 år utan fullbordad gymnasieutbildning utgör andelen med sjuk-ersättning 20 procent. Mycket talar för att svårigheterna för förgymnasi-alt utbildade att få en stabil förankring på arbetsmarknaden, i kombina-tion med det höga beroendet av försörjningsstöd, bidrar till att fler ochfler – i takt med stigande ålder – beviljas aktivitets- eller sjukersättning.Det är också intressant att notera att uppgifterna i tabellen visar att enhögre andel bland dem utan fullbordad gymnasieutbildning har inkom-ster för vård av barn som huvudsaklig inkomst. Det illustrerar möjligenatt just det förhållandet att arbetsmarknaden ger ytterst begränsade val-möjligheter påverkar i vilken ålder man väljer att skaffa barn.Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet påverkas i hög grad av utbild-ningsbakgrund och födelseland. Arbetslösa i åldern mellan 20-29 årutan fullbordad gymnasieutbildning hade under de åtta första måna- 19
  20. 20. derna 2009 i genomsnitt cirka 15 dagars fler dagar i arbetslöshet än de isamma åldersgrupp som hade en gymnasieutbildning. Skillnaden mel-lan utrikes födda och svensk födda i samma ålder uppgick till 20 dagar15.En ungefär dubbelt så stor andel av de utrikes födda i åldrarna 20-24år får någon gång ekonomiskt bistånd – sett över ett år – jämfört medinrikes födda. År 2007 var det ungefär 1,5 procent av de svensk föddaungdomarna i åldern 20-24 år som hade försörjningsstöd som domine-rande inkomst. Motsvarande andel för utrikes födda i samma ålder varcirka 4 procent. Men återigen: utbildningsbakgrunden är utslagsgivan-de. Bland de utrikes födda 20-24-åringarna utan gymnasieutbildningvar andelen som hade försörjningsstöd som huvudsaklig inkomst 12,5procent. Bland svensk födda utan gymnasieutbildning i samma åldervar andelen 7 procent16. Men det är viktigt att betona att utrikes föddainte är någon homogen grupp. En betydande andel har t ex eftergym-nasial utbildning.Experter på ungdomsfrågor verkar vara ense om att övergångsmönst-ren från ungdomsliv till vuxenliv liksom från skola till arbetsliv harförändrats under senare decennier. Mönstret är inte bara mer utdraget.Övergången är inte så linjär och utstakad som tidigare. Processen ärfylld av hopp uppåt och nedåt. Problemet är att de insatser som görsinte är tillräckligt anpassade till dessa förändringar. Aktiveringspolitikpräglad av hård styrning är exempel på en ensidig politik som inte gerutrymme för individanpassade åtgärder. Jobb behöver inte heller alltidvara det mest eftersträvansvärda målet. Tvärtom kan en insats som le-der till ett okvalificerat jobb minska individens möjligheter att utvecklasoch klara egenförsörjningen på längre sikt. Studier av ungdomsinsatser15 Arbetsförmedlingen.16 Bland de utrikes födda saknade 21 procent i åldrarna mellan 20-24 år och 18 procent i åldrarna mellan 25 och 29 år fullbordad gymnasieutbildning år 2007.20
  21. 21. i England visar att ungdomar som saknar yrkesutbildning ofta fastnar ilåglönesegment på arbetsmarknaden17. Jobbsubventioner bidrar till un-danträngning och de långsiktiga välfärdseffekterna för de arbetslösa ärhögst diskutabla, givet att kvalitén på jobben är låg18.I det följande diskuteras vilken betydelse turordningsreglerna i LASrespektive nivåerna på lägstlönerna kan ha som förklaringar till denhöga ungdomsarbetslösheten i Sverige. I den politiska debatten omungdomsarbetslösheten har ju frågorna om turordningsregler och kol-lektivavtalens lägstlöner fått en mycket framträdande roll.17 Detzel, Patrick & Rubery, Jill (2002) “Employment systems and transitional labour markets: a com- parison of youth labour markets in Germany, France and the UK” i Schmid, Günther & Gazier, Ber- nard (red.) The Dynamics of Full Employment. Social Integration through Transitional Labour Markets. Cheltenham: Edward Elgar.18 Effektutvärderingar har visat att anställningssubventioner inte påverkar den totala arbetslöshets- nivån utan snarare tenderar att leda till en omfördelning av arbetslösheten (vilket i och för sig kan vara önskvärt). Än värre är att de som omfattas av subventionerna ofta skulle ha fått jobb även utan subventioner (dödviktseffekter 21
  22. 22. Lägstlönerna och turordningsreglernaSå gott som alla kollektivavtal på svensk arbetsmarknad fastställer denlägsta tillåtna lönenivån. Detta benämns som lägstalön, ingångslön,grundlön eller minimilön, men syftet är alltid detsamma – att identi-fiera den nivå under vilken lönen inte får sjunka. Dessa nivåer, som oftadifferentieras utifrån ålder, erfarenhet och yrke, gäller för alla företagsom är medlemmar i ett arbetsgivarförbund eller som genom hängav-tal ålägger sig att följa det som sägs i kollektivavtalen19. På arbetsplatserutan kollektivavtal och hängavtal kan arbetsgivare och arbetstagare frittavtala om lägstlönenivåerna; lagregler om lön existerar inte i Sverigeoch det råder avtalsfrihet. Men om lönenivån väsentligt underskriderdet som betraktas som normalt kan den bedömas som oskäligt låg ochdärmed strida mot 36§ avtalslagen. I sådana fall används kollektivavta-len som relevant referenspunkt. På detta sätt blir kollektivavtalen ävennormerande på arbetsplatser utan kollektivavtal, men det finns ingenexakt gräns för hur mycket lönenivån kan underskrida kollektivavtalensnivå.Lägstlönerna och sysselsättningenFör arbetstagaren är lönen en inkomst som förhoppningsvis säkerställeren skälig levnadsnivå och bidrar till en god livskvalitet. För arbetsgiva-ren är lönen en kostnad. Allt sedan lägstlöner etablerades i västvärldenhar diskussionen varit het om denna kostnadsaspekt och dess betydelseför sysselsättningen: leder höga ingångslöner till att sysselsättningen förunga och lågutbildade minskar?Enligt ekonomisk standardteori är sambandet enkelt: om lönenivånsätts högre än den nivå som den fria marknaden skulle driva fram ska-pas arbetslöshet20. Orsaken är att fler kommer att vilja arbeta samtidigtsom arbetsgivarens benägenhet att anställa minskar. På grund av dettaskapas ett utbudsöverskott – för många som vill arbeta till den efterfrå-19 Lägstlönerna bestäms i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden i övriga nordiska länder, i Italien, Schweiz, Tyskland och Österrike. Men genom allmängiltigförklaring utsträcks kollektivavtalen till att gälla alla arbetsplatser i flera av dessa länder.20 Ur ett perspektiv är det ett trivialt resonemang. Om lägstlönerna i Sverige ökade med, säg, 200 procent kan man misstänka att sysselsättningen skulle minska. På motsvarande sätt skulle sys- selsättningen öka om lägstlönerna minskade med två tredjedelar. Men detta resonemang innebär inte automatiskt att marginella förändringar i verkligen får samma triviala effekt. Detta påvisar tillkor- takommandet för dem som alltför mycket baserar sin argumentation på en extrem linjär logik.22
  23. 23. gan på arbete som finns på marknaden. Kontentan blir att de som hararbete gynnas samtidigt som andra förlorar sina jobb/får aldrig in en fotpå arbetsmarknaden21.Fram till inledningen av 1990-talet visade merparten av forskningen attstandardteorins förutsägelser tycktes stämma med verkligheten. Mendärefter har den akademiska debatten – främst i USA, där forskningenhar varit mest intensiv – blivit allt mindre entydig. Genom mer förfi-nade utvärderingsmetoder har uppfattningarna om lönekostnadernasbetydelse nyanserats.Mot bakgrund av detta menar ILO att lägstlönerna inte direkt kan kopp-las till den ökade arbetslösheten i de länder där den har tagit fart. ILOsäger bland annat att lägstalönens eventuella effekter på sysselsättningenockså måste vägas mot en högre minimilöns effekter på enskildas väl-färd och konsumtionsnivå22.Även OECD har gjort avsteg från det enkla ekonomiska resonemanget.I deras Jobs Study från 1994 var man förhållandevis tydlig med att lägst-lönerna entydigt påverkade sysselsättningen negativt. I dag säger orga-nisationen i stället att vissa studier pekar på en negativ effekt, andra påatt det inte finns några effekter alls på den aggregerade sysselsättningen.Mot bakgrund av detta säger OECD att: ”The fact that a considerablenumber of studies have found that the adverse impact of minimum wa-ges on employment is modest or non-existent, also suggests that theremay be scope to use minimum wages as one part of employment-cent-red social policy, intended to mitigate poverty while fostering high em-ployment rates.” OECD menar att det kan vara så att svaga grupper påarbetsmarknaden kan påverkas negativt, men som kommer att framgålängre fram är sysselsättningsgraden för dessa grupper högre i Sverige(och Norden) än i länder med betydligt lägre lägstlöner.21 Hur mycket sysselsättningen minskar beror på hur känslig (elastisk) efterfrågan på arbetskraft är för ett högre pris (högre lön).22 http://www.ilo.org/public/english/protection/condtrav/pdf/infosheets/w-1.pdf 23
  24. 24. Om det finns en konsensus bland experterna är den att ökade lägstlönerpå sin höjd har mycket begränsade negativa sysselsättningseffekter. PaulKrugman, 2008 års nobelpristagare i ekonomi, menar att stödet för te-sen att det inte finns några negativa sysselsättningseffekter är minst likastarkt som för den motsatta ståndpunkten. Andra forskare har ocksåframhållit att högre lägstalöner kan ha en rad positiva effekter (förutomatt efterfrågan på varor och tjänster i samhället ökar): personalomsätt-ning och rekryteringskostnader minskar, högre lägstalöner motiveraranställda att engagera sig mer i arbetet och effektiviteten stiger, omvand-lingstrycket i ekonomin ökar när utrymmet för lågproduktiva segmentminskar samtidigt som fler blir intresserade att ställa sin arbetskraft tillarbetsmarknadens förfogande när lönerna är högre.Detta är slutsatser som dras utifrån forskning främst genomförd i anglo-saxiska länder och möjligheten att överföra dessa resultat till en svenskoch nordisk kontext är naturligtvis begränsad, men det signalerar ändåatt verkligheten är mer komplicerad än vad den enkla standardteoringör gällande. De som tror att sänka lägstlöner på något betydande sättskulle öka sysselsättningen i Sverige är med största sannolikhet fel ute.Men detta innebär inte att markant höjda lägstlöner inte skulle påverkasysselsättningen. Det är naturligtvis hela tiden en fråga om en delikatbalansgång.Hur höga är lägstlönerna?I och med det svenska kollektivavtalssystemets utformning med bety-dande differentiering är det inte helt enkelt att få någon enhetlig bildav lägstlönernas nivå över tid och skillnader mellan länder. Men omman börjar med utvecklingen i Sverige har det gjorts en del försök inomramen för LO-kollektivet. För att göra detta bör man relatera lögstlönentill genomsnitts-/medianlönen inom samma avtalsområde. I en studie –som baseras på fem avtalsområden – visar det sig att minimilönebettet,som definitionsmässigt betyder lägstlönernas andel av genomsnittlöneninom ett visst avtalsområde, har minskat mellan 1975 och 2003 i fyra24
  25. 25. av de fem avtalsområdena23. Till dessa hör: verkstad, tele, butiks ochträindustri. Måleriavtalet går i motsatt riktning, med en snabb ökningsedan slutet av 1980-talet, men med en viss nedgång under de senasteåren. Med drygt 50 procent var andelen lägst i tele. Inom måleri var dennästan 80 procent. Övriga tre avtalsområden låg mellan 65-70 procent.I en annan studie studeras sex olika avtalsområden: Teknikavtalet Me-tall (före detta Verkstadsavtalet), Byggnadsavtalet, Slakteri- och char-kuteriavtalet, Bageriavtalet, Detaljhandelsavtalet och Hotell- och res-taurangavtalet24. Perioden som studeras är 1970-2006 och fokus liggerpå vuxna, okvalificerade arbetare. Resultaten visar att minimilönebettettrendmässigt har minskat i verkstadsindustrin, men att förändringarnainte är lika tydliga inom de övriga avtalsområdena. Inom Bageri ochByggnads har minimilönebettet ökat under den studerade perioden,men minskat inom Slakt och chark, Detaljhandeln samt Kommunerna(1995-2006). Nivåerna skiljer sig åt mellan avtalsområdena och sprid-ningen sträcker sig mellan 60 (Byggnads) och närmare 85 procent (Ho-tell- och restaurang).Som sagt, differentieringen i avtalen i termer av yrke, ålder och erfaren-het kopplade till lägstlönerna gör det svårt att dra några entydiga slut-satser, men vad som framkommer är att inom LO-kollektivet kan maninte se något entydig höjning av lägstlönerna i förhållande till genom-snittslönerna; minimilönebettet har överlag inte ökat. Bland många avde stora avtalsområdena – Verkstad, Detaljhandeln och Kommunal – ärtrenden snarare den motsatta. Relativt genomsnittslönerna har lägstlö-nerna fallit tillbaka. Men avtalsrörelsen 2007 innebar att lägstlönernajusterades uppåt.När det gäller tjänstemannagrupperna är lägstlönerna än mindre ana-lyserade. Inte minst i ljuset av att dessa grupper växer på svensk arbets-marknad är detta ett problem. För Unionens del, som täcker så gott somhela det privata näringslivet, handlar det om cirka 100 avtal, med alltfrån Callcenter och Bemanning till Teknikavtalet, Detaljhandeln och23 Högre lägstlöner för högre tillväxt (2004). En rapport av Andersson, D och Kainelainen, A, LO. Ett liknande resonemang förs i Vem vinner på lägre löner? (2007). Det är också en rapport av Andersson och Kainelanien.24 Skedinger, P (2005). Hur höga är minimilönerna?, IFAU, Rapport 2005:18. 25
  26. 26. Teknik och design. Detta gör att det år svårt att ge någon entydig bild, men i diagram 3 nedan presenteras minimilönebettet på Teknikavta- lets område mellan 1995 och 2008. Som framgår har minimilönebettet minskat under den studerade perioden. Trots den satsning som gjordes i avtalsrörelsen 2007 på att få upp lägstlönerna ligger bettet fortfarande under nivån i mitten av 1990-talet. Diagram 3. Minimilönebettet på Teknikavtalets område 1995-2008 70 65 60 Särskild satsningProcent på lägstlöner 2007 för de med 1 års 55 erfarenhet 50 Utan erfarenhet 45 40 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 En annan intressant komponent är i vilken utsträckning som de an- ställda inom de olika avtalsområdena på svensk arbetsmarknad ligger vid eller nära lägstlönenivåerna. Här finns det också självklart stora variationer mellan olika avtalsområden och mellan olika kategorier av löntagare. På Teknikavtalets område och fokuserat på ungdomar mellan 20-29 år ser det för år 2008 ut som i diagram 4. Endast en mycket liten andel av ungdomarna, med eller utan erfarenhet, inom detta område arbetar till en lön som ligger vid eller i närheten av lägstlönenivåerna; en procent av de mellan 20-29 år har en lön som understiger 16 000 kr/ 26
  27. 27. mån25. Lägstlönerna inom detta område är därmed inte bindande i nå- gon nämnvärd utsträckning. Framför allt inom Callcenter och Beman- ning är bilden en annan. Diagram 4. Lönefördelning på Teknikarbetsgivarnas område (heltid – fasta löner) 2008 uppdelat per ålder 20 18 Lägstlön 2-års erfarenhet = 15450 16 14 Lägstlön utan erfarenhet 12 =14470Procent 10 8 6 4 2 0 Under 15000 45000 eller högre 15000-15999 16000-16999 17000-17999 18000-18999 19000-19999 20000-20999 21000-21999 22000-22999 23000-23999 24000-24999 25000-25999 26000-26999 27000-27999 28000-28999 29000-29999 30000-30999 31000-31999 32000-32999 33000-33999 34000-34999 35000-35999 36000-36999 37000-37999 38000-38999 39000-39999 40000-40999 41000-41999 42000-42999 43000-43999 44000-44999 Kr 20 till 24 år 25-29 år En central fråga är i vilken utsträckning som löntagare i allmänhet och Unionens medlemmar i synnerhet ligger kvar på låga lönenivåer över tid. Uppgifter gällande SIF:s medlemmar inom de avtal som berörs av Industriavtalet mellan 1995 och 2005 ger en uppfattning om detta. Det visar sig att drygt 50 procent av dem som fortfarande sysselsätts inom området efter tio år har en lön som ligger under den tjugonde percenti- 25 I avtalet står också att om särskilda skäl föreligger kan en lägre lön tillämpas under sex månader. Genom överenskommelse med lokal facklig organisation kan lägre lön tillämpas under ytterligare sex månader. Denna typ av skrivning finns i en del avtal inom Unionen och ofta är de kopplade till någon form av introduktion och aktiv utbildningsinsats i arbetet. Ett sådant avtal finns i avtalet med Almega tjänsteföretagen. I det framgår att en introduktionslön kan tillämpas under förutsättning att det finns ett program och en tidsplan som har godkänts av det lokala facket och om tjänstemannen i fråga saknar erfarenhet av aktuella arbetsuppgifter. Introduktionslönen kan tillämpas för ungdomar mellan 18-23 år, får utgå i maximalt 12 månader och lönen ska minst uppgå till 75 procent av lägsta lön för dem som fyllt 18 år. För perioden 2009-05-01-2010-04-30 innebär det en lön på 11115 kr/mån (0,75*14820). Samma skrivningar finns i avtalet med Svensk handel. 27
  28. 28. len. På andra områden är denna rörlighet bort från de lägsta lönenivå-erna sannolikt än svagare. Många av Unionens medlemmar som går inpå en låg lön fastnar alltså i de lägre skikten av lönefördelningen.Lägstalöner och sysselsättning i ett jämförande perspektivAtt jämföra lägstlönenivåerna internationellt är förknippat med storasvårigheter. I de försök som har gjorts har därför jämförelserna främstutgått från de länder som har lagreglerade lägstlöner. Av dessa framgåratt de svenska lägstlönerna är höga och att minimilönebettet är förhål-landevis högt – ett förhållande som också råder i våra nordiska grann-länder, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Det verkar alltså somom lägstlönerna är högre i länder med kollektivavtalsreglerade systemän i länder med lagstadgade minimilöner26. Samtidigt är det viktigt attkomma ihåg att en av den kollektivavtalade modellens styrkor är dessmångsidighet – att olika lägstlöner sätts utifrån ålder, erfarenhet ochtjänstens art. På detta sätt skapas en flexibilitet som de lagstiftningsba-serade länderna saknar. På motsvarande sätt skapar avtalsskrivningarom introduktionslön och systematiserad arbetsplatsförlagd utbildningen ökad flexibilitet för arbetsgivarna.De i ett internationellt perspektiv höga lägstlönerna innebär att Sverigeoch Norden har en förhållandevis liten grupp som arbetar till låga lönerunder fattigdomsgränsen27. Detta är kärnan i det som vissa nedsättandekallar för den ”sammanpressade lönestrukturen”. Har detta påverkatsysselsättningsmöjligheterna för de lägst utbildade grupperna på svenskarbetsmarknad?Som framgår av diagram 5 är sysselsättningsgraden för de lågutbildadegrupperna i Sverige hög i ett internationellt perspektiv. Mot bakgrundav detta är det svårt att hävda att höga lägstlöner i Sverige skulle bidra26 Enligt OECD ligger lägstlönen (netto) i tio av de 18 OECD-länderna med lagstiftade lägstlöner under fattigdomsgränsen för en familj med två barn.27 Om man utgår från medellönen för en heltidsarbetande i Sverige år 2009 är det runt 500 medlemmar i Unionen som har en lön som understiger 60 procent av denna (24 360 kr/mån). LO-ekonomerna gjorde för några år sedan bedömningen att runt 5 procent av löntagarna i Sverige arbetar till låga lö- ner (två tredjedelar av medianlönen). Motsvarande andel i USA och Storbritannien uppgår till 20-25 procent. I länder med utbredd fattigdom är också fattigdomsperioderna längre och möjligheterna för nästkommande generationer att ta sig ur en utsatt position är mindre. Om lönefördelningen öppnas upp nedåt finns stora risker att utsattheten ökar och att livschanserna minskar för de grupper som drabbas.28
  29. 29. till att tränga undan lågutbildade från svensk arbetsmarknad. Trots de höga lägstlönerna fungerar den svenska arbetsmarknaden så pass ef- fektivt att den skapar en förhållandevis hög sysselsättning för de med lägst utbildning. Diagram 5. Sysselsättningsgrad för lägre utbildade, 25-64 år, OECD, 2007 90 Pre-primary and primary 80 Below upper secondary 70 Upper secondary and post- secondary non-tertiary 60 50Procent 40 30 20 10 0 Iceland Switzerland Denmark OECD EU19 Belgium average average Källa: OECD Education at a glance 2009. Av detta följer dock inte att man kan slå sig till ro och förlita sig på att framtiden blir ljus. Som den här rapporten visar finns det stora utma- ningar på arbetsmarknaden, inte minst kopplat till ungdomars utbild- ning och möjligheter i arbetslivet. Till detta kommer också bristen på ett välutvecklat system för det livslånga lärandet och den bristande samver- kan mellan skola och arbetsliv. Försämringarna i a-kassan och strävan- dena efter att pressa lönenivåerna genom ett försämrat inkomstbaserat skydd vid arbetslöshet bidrar inte i något avseende till en lösning. 29
  30. 30. Den absolut avgörande förklaringen till att Sverige har lyckats uppnåhög sysselsättning utan extremt låga löner bland de med låg utbildningär att löntagarnas effektivitet har stärkts över tid. Sverige har haft ettutbildningssystem som har möjliggjort att svenska löntagare har upp-visat en hög och jämnt fördelad kompetens. Till detta kommer en godhälsostandard i befolkningen och att löntagare med låg utbildning harökat sin utbildningsnivå snabbare än andra grupper. På motsvarandesätt har skillnader i utbildningsnivå mellan yrkesverksamma och ar-betslösa minskat.Även om frågan om utbildningssystemet inte står i fokus för dennarapport måste det betonas att det finns betydande utmaningar. Studie-resultaten försämras och att skillnaderna mellan olika grupper ökar.Risken är att detta på sikt kommer att göra det svårare att upprätthållalägstlönerna, att en ny lågförädlande tjänstesektor växer fram, att seg-regeringen ökar och att dörrar stängs snabbare och hårdare än tidigare.Ett utbildningssystem som från förskolan till forskningen fortsätter attsäkerställa kunskapsnivån hos de svenska arbetstagarna måste vara enfacklig kärnfråga. Skillnader i fördelningen av kompetens mellan olikagrupper är en helt avgörande orsak till skillnader i lönespridning. Län-der med stora kompetensskillnader måste också acceptera lägre lönerför att de lågutbildade ska få jobb.Rörligheten bort från låga löner är lägst i länder med många lågavlö-nade – och vice versa. Dessutom går låga inkomster i arv mellan genera-tioner, särskilt i länder med stora inkomstskillnader och låga lägstlöner.Har familjen än gång fastnat i låglönearbete är det troligt att nästa gene-ration också kommer att befinna sig där.OECD:s arbetsrättsindexI takt med att finanskrisens återverkningar på svensk arbetsmarknadhar tilltagit har näringslivets organisationer börjat använda ungdomar-nas växande arbetslöshet som en murbräcka i debatten kring lagen omanställningsskydd och dess turordningsregler. Centern och Folkpartiethar också stämt in i klagosången.I diskussionen om arbetsrättens betydelse för utvecklingen på arbets-marknaden är utgångspunkten ofta OECD:s Employment protection30
  31. 31. index. I detta anställningsskyddsindex, som nyligen uppdaterades,hamnar Sverige på tionde plats av 30 länder. Högre ranking indikerarett mer ”flexibelt” och mindre ”strikt” anställningsskydd. Utökade möj-ligheter till visstidsanställningar har inneburit att Sverige hamnar högreupp i rankingen än tidigare.Ett betydande problem är att rankingen inte tar hänsyn till att lagstift-ningen är semi-dispositiv i Sverige, det vill säga att parterna kan kommaöverens om att frångå lagreglerna. I en del andra länder blir villkorenstriktare i kollektivavtalen, men i Sverige är det precis tvärtom. Genomatt inte ta hänsyn till att t ex avtalsturlistor nästan alltid upprättas vidpersonalneddragningar blir bilden av villkoren i Sverige helt missvis-ande.På ett principiellt plan är det också mycket tveksamt att använda ett in-dex där rankingen endast förbättras i takt med att företagens kostnaderminskar. Är det verkligen eftersträvansvärt att i alla lägen minska företa-gens kostnader och maximera deras valfrihet? Den andra sidan av myn-tet är ju att det skydd som anställningsskyddet ger löntagarna – i termerav t ex varselregler, uppsägningstider, möjligheter till skadestånd ochåteranställningsregler – enbart betraktas som en kostnad som minskararbetsmarknadens ”flexibilitet”. Att det skulle leda till en optimalt fung-erande arbetsmarknad är lika tveksamt. Indexets logik är att ekonominmår bäst om löntagarna har det som allra sämst.Ungdomarna och verklighetenI den offentliga debatten dominerar uppfattningen att den anställdeskompetens knappt spelar någon roll vid personalneddragningar pågrund av arbetsbrist. Det är fel. För att få företräde i turordningen krävstillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet, det vill säga de kravarbetsgivaren skulle ställa vid en nyanställning. Den anställde behöverinte vara fullärd från början, men inom rimlig tid ska arbetsuppgifter-na kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt. Har du inte tillräckligakvalifikationer förlorar du jobbet även om du har lång anställningstid– kompetenskriteriet är absolut centralt.Förklaras den stigande ungdomsarbetslösheten i Sverige av principenom ”sist-in-först-ut”? Lagstiftningen har inte blivit striktare och använ- 31
  32. 32. dandet av framförhandlade avtalsturlistor har ökat. Det senare ledersnarare till en förbättrad situation för ungdomar på arbetsmarknaden.Mer flexibla regelverk kan rimligen inte förklara den växande ungdoms-arbetslösheten.SCB:s arbetskraftsundersökningar visar att närmare 80 procent av de iåldern 15-24 år som blev arbetslösa 2008 blev det därför att de var ny-inträdande eller återinträdande på arbetsmarknaden (t ex efter studier).Denna betydande majoritet av yngre arbetslösa kan således inte ha på-verkats av turordningsreglerna – de befann sig inte ens på arbetsmark-naden innan de inkluderades i definitionen som arbetslös. De övrigadryga 20 procenten tillfrågas också om varför de hade blivit arbetslösa:Beror det på personal/driftsinskränkningar eller på att arbetet var tids-begränsat (vilket innebär att den anställde inte omfattas av några tur-ordningsregler)? De som nämnde det första alternativet omfattade 2,5procent av de arbetslösa. Detta är den grupp som närmast motsvarar desom har blivit uppsagda på grund av arbetsbrist. Av alla de ungdomarsom blev arbetslösa under 2008 var det därmed endast en av fyrtio somkan ha förlorat jobbet på grund av turordningsreglerna. I denna gruppär det dessutom så att en viss andel (oklart hur stor) har förlorat jobbetpå grund av att personalneddragningarna var så omfattande att turord-ningsreglerna inte spelade någon roll. Förhållandena på svensk arbets-marknad talar inte för att LAS skulle diskriminera unga. Färre än 2,5procent av de arbetslösa ungdomarna har befunnit sig i en situation därturordningsreglerna har varit tillämpliga. För gruppen 25-34 år är ande-len något högre, 10 procent, men återigen är det en mycket liten andelav dessa arbetslösa som skulle kunna ha påverkats av ”sist-in-först-ut”.En mer näraliggande förklaring till den växande ungdomsarbetslös-heten, utöver att många unga rör sig in och ut på arbetsmarknaden isamband med utbildning och de ökade svårigheterna för vissa utsattaungdomar med svag utbildningsbakgrund, är den växande andelentidsbegränsat anställda. För ungdomar mellan 20-24 år har denna andelmer än fördubblats från slutet av 1980-talet till i dag – från 20 till när-mare 45 procent. För ungdomar mellan 15-24 år var motsvarande andelår 2008 drygt 50 procent. Många arbetsgivare i Sverige överutnyttjarde förbättrade möjligheterna till tidsbegränsade anställningar. Priset fördetta betalas av ungdomarna, i form av otrygghet, bristande kompe-tensutveckling och svårigheter att uppnå egen försörjning.32
  33. 33. Vad bör göras: Ett tydligare ansvarAlla är överens om att ungas etablering i arbetslivet måste underlättas.Om detta råder ingen oenighet. Däremot är åsiktsskillnaderna stora omvilka insatser som är mest effektiva. Som framhållits tidigare är det ingetsom talar för att försämrad anställningstrygghet och sänkta lägstalönerskulle förändra villkoren i någon avgörande bemärkelse.De mest grundläggande problemen kopplade till ungas försörjnings-situation och etableringsmöjligheter på arbetsmarknaden är relateradetill utbildning, eller snarare brist på utbildning. Utbildningen är intebara avgörande för individers välfärd utan för den samhällsekonomiskautvecklingen i stort. Vi har bland annat kunnat konstatera att det finnsett nära samband mellan arbetskraftsdeltagande och utbildningsnivå.Fler lågutbildade talar inte bara för fler arbetslösa utan också, på sikt,fler utanför arbetskraften, t ex med sjuk- och aktivitetsersättning. Vadsom behövs är därför effektivare insatser inom både utbildningssyste-met och arbetsmarknadspolitiken. Kommunernas samordnande ansvarmåste tydliggöras. Unionen menar också att partsorganisationerna kanspela en mer framträdande roll än idag. Kollektivavtalen borde i högregrad skapa öppningar för praktik- och introduktionsplatser för både ar-betslösa och studerande.Arbetsförmedlingens ansvarArbetsförmedlingen har naturligtvis ett avgörande ansvar för ungdo-mars och unga vuxnas etableringsförutsättningar. Under 2008 deltogi genomsnitt strax under 85 000 arbetslösa i arbetsmarknadspolitiskaprogram och insatser. Av de arbetslösa under 25 år var flertalet hänvi-sade till jobbgarantin. Jobbgarantin utgjorde det nästa största program-met och samlade i genomsnitt drygt 11 000 deltagare. Det innebär att19 procent av deltagarna i arbetsmarknadspolitiska program fanns där.Kostnaden för jobbgarantin var emellertid mycket låg jämfört med an-dra program. Totalt uppgick kostnaden till cirka 535 miljoner kronorunder 2008 vilket motsvarade mindre än 5 procent av de totala utgif-terna för arbetsmarknadspolitiska program. Jobbgarantin är alltså ettprogram med en mycket låg styckkostnad, vilket främst förklaras avdeltagarnas låga ersättning. 33
  34. 34. Som ett resultat av finanskrisen och dess effekter på arbetsmarknadenhar antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program i allmänhetoch jobbgarantin i synnerhet ökat dramatiskt. Under november 2009deltog strax under 155 000 personer i arbetsmarknadspolitiska program,vilket motsvarade en ökning med 96 procent jämfört med novembermånad året innan. Antalet deltagare i jobbgarantin hade ökat till över46 000, vilket motsvarade en ökning med närmare 176 procent jämförtmed november 2008. Antalet deltagare i jobbgarantin utgjorde i novem-ber 2009 cirka 30 procent av samtliga deltagare i arbetsmarknadspoli-tiska program.I förordningen om jobbgaranti för ungdomar (SFS 2007:813) heter detatt jobbgarantin ska rikta sig till arbetslösa som har fyllt 16 men inte 25år. För att anvisas till jobbgarantin ska man ha varit anmäld på arbets-förmedlingen som arbetssökande i tre månader. Jobbgarantin är däref-ter uppdelad i två faser. Den första tremånadersperioden i garantin skabestå av fördjupad kartläggning (med utgångspunkt i den individuellahandlingsplanen), studie- och yrkesvägledning och jobbsökaraktivitetermed coachning28. Först efter tre månader kan det bli fråga om arbets-praktik eller utbildning. Arbetspraktiken får pågå i högst tre månader.Utbildningsinsatserna ska också vara korta. Det handlar inte om att genågon fullständig utbildning utan ”kortare yrkesteoretisk utbildning”eller ”kortare teoretisk utbildning” som syftar till att förbereda för en re-guljär utbildning. Man får inte delta i aktiviteter inom jobbgarantin merän maximalt i 15 månader. Från 1 januari 2010 har regelverket förändratsen del. Det kommer att vara möjligt att få del av arbetslivsinriktad re-habilitering inom jobbgarantin. Inom ramen för jobbgarantin ska mankunna få del av stöd till start av näringsverksamhet och man ska kunnadelta i jobbgarantin på deltid och ägna resterande tid åt studier på t exkomvux. Men förändringarna är marginella och förändrar i den grund-läggande karaktären på insatsen.Ersättningsreglerna för deltagarna i jobbgarantin är komplicerade. Detfinns flera olika nivåer. För deltagare under 18 års ålder erbjuds ingenersättning alls, inte ens på studiebidragsnivå. Föräldrarna förutsätts stå28 SFS 2007:813 § 6.34
  35. 35. för hela försörjningen. För den som är mellan 18 och 20 år, men intehar fullbordat en gymnasieutbildning, erbjuds 48 kronor/dag. Har manfullbordat en gymnasieutbildning är ersättningen 134 kronor/dag. Detär också den ersättning som gäller efter det att man har fyllt 20 år, givetatt man inte har kvalificerat sig för ersättning på a-kassenivå. För densom har rätt till a-kasseersättning gäller sedvanligt aktivitetsstöd.År 2008 hade cirka 25 procent av männen och 18 procent av kvinnorna ijobbgarantin enbart förgymnasial utbildning. Bland de arbetslösa i storthade cirka 30 procent enbart förgymnasial utbildning29. Även gruppenutrikes födda var underrepresenterad i jobbgarantin. Bland de arbets-lösa utgjorde de utrikes födda cirka 20 procent. Bland deltagarna i jobb-garantin utgjorde de utrikes födda männen cirka 18 procent och blandkvinnorna cirka 14 procent. Generellt sett var det fler män som deltog ijobbgarantin än kvinnor, vilket återspeglar högre arbetslöshetstal blandunga män.Det är naturligtvis problematiskt att jobbgarantin inte i högre grad gerutrymme – eller prioriterar – de mest utsatta grupperna: lågutbildadeoch utrikes födda ungdomar. Samtidigt är det betänkligt att innehållet ijobbgarantin är så begränsat. För många ungdomar är tre månaders öp-pen arbetslöshet före anvisning till ungdomsprogrammet en alldeles förlång tid. Det behövs tidigare insatser. De uppgifter som har presenteratsi rapporten om det genomsnittliga antalet dagar i arbetslöshet för olikaåldergrupper, under perioden januari till och med september 2009, ta-lar också för att det krävs snabbare insatser för unga. I praktiken skeribland särskilda insatser, men utanför Arbetsförmedlingen via kommu-nernas socialtjänst. Med tanke på den svaga arbetskraftsefterfrågan sområder och de stora etableringsproblem som drabbar vissa grupper blandungdomarna, särskilt lågutbildade och utrikes födda, borde det disku-teras om det verkligen är försvarbart med tre månaders prövotid föreinträde i garantin. För ungdomar utan fullbordad gymnasieutbildningborde det räcka med en månads öppen arbetslöshet.29 Arbetsmarknadspolitiska program. Årsrapport 2008. Ure 2009:1. Arbetsförmedlingen. 35
  36. 36. Unionen menar följaktligen också att innehållet i jobbgarantin är allde-les för begränsat. Korta perioder av arbetspraktik och avgränsade kurserger inte de resurssvagaste ungdomarna det stöd de behöver. Det bordei högre grad vara möjligt att läsa längre kompletterande utbildningarpå gymnasienivå inom ramen för en arbetsmarknadspolitisk insats. Detsamarbete mellan Arbetsförmedlingen och folkhögskolorna som skapåbörjas under nästa år är ett steg i rätt riktning, även om omfattningensannolikt blir för begränsad (1000 platser). Dagens starka bodelningmellan de arbetsmarknadspolitiska insatserna och det reguljära utbild-ningssystemet leder fel. Gymnasieutbildning borde betraktas som enrättighet, inte minst för dem under 25 år, och arbetsmarknadspolitiskaresurser borde kunna utnyttjas för att förverkliga denna rättighet. Inomramen för ungdomsgarantin, det vill säga den arbetsmarknadspolitiskainsats i kommunal regi som föregick jobbgarantin, var detta möjligt.Det var en i grunden positiv intention som tyvärr utnyttjades i allt förliten utsträckning. Jobbgarantin ger inga sådana möjligheter, vilket ärbeklagligt.Unionen menar också att de ersättningsregler som gäller idag är svår-motiverade ur rättvisesynpunkt. I vanliga fall gäller att en arbetslös somdeltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och som inte har upparbe-tat rätt till a-kasseersättning får en lägsta ersättning på 223 kronor perdag. Inom jobbgarantin är ersättningen 134 kronor/dag. Det motiverasmed att ersättningen ska stå i relation till bidragsdelen i studiemedels-systemet. I praktiken innebär detta ett slags diskriminering av ungaoch det leder till ett ökat beroende av försörjningsstöd. Den reduceradeersättningsnivån kan bara motiveras om man hävdar att deltagande ijobbgarantin är ett negativt val och att gymnasieutbildningen ska upp-fattas som den enskildes ansvar.36
  37. 37. Kommunernas ansvarNär arbetsförmedlingens insatser inte räcker till innebär det att kom-munerna tvingas ta ett allt större ansvar för ungdomars försörjning ochsysselsättning. Ibland talar man om ett slags kommunal aktiveringspo-litik30.År 1998 infördes en paragraf i socialtjänstlagen (fjärde kapitlet 4 §) därdet heter att socialnämnden får begära av den som får försörjningsstödatt denne ska delta i ”anvisad praktik eller annan kompetenshöjandeverksamhet om den enskilde inte har kunnat beredas någon lämpligarbetsmarknadspolitisk åtgärd”31. Förutsättningen för detta är vidare bi-dragstagaren är yngre än 25 år. I den följande paragrafen (fjärde kapitlet5 §) heter det att den som inte accepterar erbjuden åtgärd, eller utangodtagbart skäl uteblir från aktiviteten, antingen får acceptera nedsattbidrag eller överhuvud taget inte ska beviljas ytterligare ekonomiskt bi-stånd.I juli 2005 genomfördes också en skärpning i skollagen som berördekommunernas skyldighet att hålla sig underrättade om de personer un-der 20 år som inte har påbörjat eller fullbordat en gymnasieutbildning32.Syftet med detta informationsansvar är att kommunen ska kunna er-bjuda varje individ en lämplig och ”individuellt anpassad” åtgärd somsyftar till att underlätta en återgång till studier eller långsiktigt förbättrarförsörjningsmöjligheterna. Ett uppföljningsansvar som formulerades påliknande sätt fanns även tidigare, men kraven luckrades upp i sambandmed att det individuella programmet (IV) introducerades 1992. Det ärviktigt att betona att skollagen enbart anger att kommunerna ska hållasig informerade. Informationsansvaret medför formellt sett ingen åt-gärdsskyldighet.De arbetsmarknadspolitiska insatserna för unga och det kommunernasinformationsansvar illustrerar en dubbelhet i synen på gymnasiesko-lans roll, ungdomars etableringsmöjligheter på arbetsmarknaden och30 Ulmestig, Rikard (2007) På gränsen till fattigvård. En studie om arbetsmarknadspolitik och socialbi- drag. Lund: Socialhögskolan.31 SFS 2001:453 Socialtjänstlag.32 Sveriges Kommuner och Landsting. Cirkulär 2005:63. 37
  38. 38. arbetsmarknadspolitikens uppgifter. Stat och kommuner laborerar medolika institutioner och försörjningssystem, som kan få ganska paradox-ala och till och med destruktiva effekter.Som betonats tidigare har utrymmet på arbetsmarknaden för ungdomari åldrarna 16 till 19 år i det närmaste försvunnit sedan krisen i början av1990-talet. I slutet av 1980-talet valde fortfarande cirka 10-15 procent aven årskull att inte söka in på gymnasiet efter avslutade grundskolestu-dier. I dag är den andelen försumbar, 2-3 procent. Andelen i åldersgrup-pen som räknas som sysselsatta har också minskat dramatiskt, från cir-ka 50 procent 1990 till cirka 20 procent 2008. Flertalet av de sysselsattajobbar ett fåtal timmar under kortare perioder parallellt med studier.Det individuella programmet (IV) introducerades i början av 1990-ta-let som ett uttryck för den politiska ambitionen att skapa ”en gymna-sieskola för alla”. Alla elever som lämnade grundskolan skulle rymmasinom gymnasieskolan. De som saknade den formella behörigheten förgymnasiestudier skulle ges möjligheter till kompletteringar inom ramenför IV. Informationsansvaret är ett utryck för samma politiska ambition.Ungdomar i åldrarna under 20 år förväntas ägna sig åt gymnasiestudier.Utrymmet på arbetsmarknaden har begränsats kraftigt, i det närmastehelt försvunnit.Trots detta vidmakthålls bilden av gymnasieskolan som en ”frivillig”skolform. Förekomsten av jobbgarantin, särskilt för dem upp till 20 årsom inte har fullbordat en gymnasieutbildning, är ett av uttrycken fördenna dubbelhet.De flesta offentliga försörjningssystem är utformade på ett sätt som be-gränsar ungdomars möjligheter att välja alternativ till gymnasieskolan,även i samband med tillfälliga studieavbrott. Det är inte enbart den per-son som avbryter sina studier som påverkas negativt utan ett studieav-brott kan påverka hela familjens ekonomi på ett mycket påtagligt sätt.En ung människa som bor hos en ensamstående förälder och har uppnått 18 års ålder när han eller hon avbryter gymnasiestudierna utsät-ter familjen för betydande ekonomiska påfrestningar. 18-åringen måste38

×