Your SlideShare is downloading. ×
”Kreativiteten ska frigöra! Människor vill                betyda något, växa som människor, vara                med där de...
InnehållsförteckningFörord Vi är världsmästare på jämlikhetspolitik – men vad hände med frigörelsepolitiken? ................
En modern statligt finansierad folkbildning – fokus på kreativitet. .........................................................
FörordVi är världsmästare på jämlikhetspolitik –men vad hände med frigörelsepolitiken?Solidaritet, jämlikhet, rättvisa och...
Varför förlorade vi de två senaste valen?Vad är det i verkligheten som förändrats? Jag skulle viljaskriva fram tre punkter...
Vårt eget parti befäster i retorik och politik tvåtredjedelssamhället. Därmed får vi den utsatta tredjedelensröster, medan...
Den           Befolkningväxandestorstadenär intesocial-demokratinsväxtmarker7
8
När Mikael Damberg, som representant för Stockholms LänsPartidistrikt den 24 februari 2010 i SvD opinion går ut och gersit...
gestaltas tydligt av att små skattereformer som RUT får såmycket uppmärksamhet. RUT belyser nämligen ett problemsom faktis...
tangenten desto viktigare blir självförverkligande ochmeningsfullt arbete i jämförelse med den ekonomiskaersättningen.Det ...
Vi har misslyckats med vårt viktigasteuppdrag: FrigörelseMen låt oss grävare djupare än så. Allt det ovan sagda ärredan kä...
”Produktionsledaren Håkan Ekholm vittnar om en gemenskap           Det är tidningen Chef som gått igenomoch en anda som är...
Städare. Byggarbetare. Bilmekaniker. Taxiförare. Listan är likalång som uppdragen ingen vill utföra. *…+ Jag skall berätta...
Den nya svenska drömmenI många år har mantrat ”Vi är och ska vara ettkunskapssamhälle” tjänat som svar på arbetarklassensf...
fortfarande bara en liten minoritet att vara kreativ medanmajoritetens kreativa kapacitet ignoreras.Som parti måste vi tro...
kunna tackla de stora globala frågorna: klimatkris,urbanisering, befolkningsökning, matkris, resurshushållning.Snarare än ...
Ökande kreativitetsklyftaI boken Tillväxt och tradition, perspektiv på Stockholmsmoderna ekonomiska historia skriver Camil...
Det som krävs är att alla löntagare, oavsett position, rang,ansvar, och lönenivå, känner ansvar för att utveckla ocheffekt...
att gå ihop! Detta är den ena utvecklingen som vi har settunder Göran Perssons statsministertid. Det är många somåker med ...
Ja, de andra kommer att springa ifrån dig lönemässigt, mendet är för att vi tror på dem. Vi tror inte på dig.”Vänstern å s...
Detta är ett paradigmskifte i paradigmskiftet. Inte bara sker          Jonny Johansson, kreativt ansvarig på ACNE,        ...
I Sverige har vi ännu inte växlat ut insikten att det är slöserimed mänsklig förmåga att låta mängder med människorsyssla ...
får de anställda de behöver (trots att industrin behöveromformas och att ungdomarna själva kanske vill annat).Skolan i sig...
I en skola som uppmuntrar kreativitetsutveckling är dettainte acceptabelt. Den borgerliga alliansens politik, där alla ska...
Kreativitet förutsätter urbanitetRichard Florida, forskare vid University of Toronto, hävdar attde kreativa motorerna i sa...
URL/IRLHur kan Åmål lyckas med detta? Svårt, och dyrt att göra IRL(In Real Life). Men att förstå att dagens unga generatio...
En artikel från Strategy+Business refererar till Geoffrey West,forskare vid Santa Fe Institute: “A global study by Geoffre...
Framtiden tillhör förortenPer Wirtén skriver i sin bok ”Där jag kommer från – krigetmot förorten” om skillnaden mellan möj...
vilja att passa in. Och i Sverige mer än i många andra länder.Och häri ligger (S) problem med att förståförortens/yttersta...
Moderaternas fattiga ekvationModeraterna har i och med Reinfeldt åter hittat sin själ ochsin berättelse. ”Gör din plikt: a...
Öppenhet för mångfald är värdeskapande.Sverigedemokraterna är gårdagens parti.Med den syn på mångfald, värdeskapande och e...
Vi måste göra oss av med denfabriksproducerade politiken inom partietSocialdemokraternas inre demokrati är såväl avundsvär...
Politik    för                kreativitetsutveckling:reformförslagUtgångspunkterDetta är naturligtvis inte en uttömmande l...
samhällets fel, blev Haninges svar att det är på skolan detberor. I boken Att riva plåstret – Tankar om en ny (S)kolpoliti...
Standardiserade mål som skapar en standardiserad        undervisning – ”Du ska kunna det här – och det är så        här du...
Uppvärdera de estetiska ämnena – för att ökakunskap+ kreativitet i alla ämnen, i alla sammanhang(inte bara ”kulturella”)No...
33 gymnasiala kreativa utbildningspalatsEn tydlig socialdemokratisk idé vi som parti måste förstärkaär att statligt styrd ...
Här kan staten vara främsta garant för att ta ansvar för attdetta sker.IKS (Individuellt kompetenssparande)Människans egna...
folkbildning ett tydligt uppdrag att stärka deltagarnaskreativitet.Utvecklingspengar för kreativa projektMånga medborgare ...
Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918
Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918
Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918
Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918
Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918
Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918
Upcoming SlideShare
Loading in...5
×

Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918

761

Published on

Skriften ger förslag på hur Socialdemokraterna ska formera sin politik inför valet 2014. Huvudsakligt fokus är att utveckla Sveriges och medborgarnas kreativitet.

Published in: News & Politics
0 Comments
0 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

No Downloads
Views
Total Views
761
On Slideshare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
0
Actions
Shares
0
Downloads
7
Comments
0
Likes
0
Embeds 0
No embeds

No notes for slide

Transcript of "Från postindustriellt till allkreativt samhälle kerem yazgan 20110918"

  1. 1. ”Kreativiteten ska frigöra! Människor vill betyda något, växa som människor, vara med där det händer, och bidra till något som skapar värde. De vill vara med i skapande ögonblick. Och som nation kommer vi de närmaste decenniernaantingen vara vinnare eller förlorare i den globalakreativa ekonomin. Vi måste tro på och arbeta för att alla kan frigöras tillatt bli del av det kreativa samhället. Såväl arbetarklasssom medelklass. Genom att uppmuntra, stötta och ekonomiserakreativitet vart än den sker, av vem den än skapas ochpå vilket sätt den än uppkommer, kommer vi att kunnautgå från människors drivkrafter – och skapa ett rikt,välmående och rättvist samhälle. Vi ska bygga landet igen! Då var detenergiproduktionen, fabrikerna och vägarna. Det varvåra skolor, sjukhusen och våra förortscentrum. Nu skavi bygga den kreativa infrastrukturen.”Tal av partiordförande Håkan Juholt, (S)-kongressen november 2013 Från postindustriellt till allkreativt samhälle av Kerem Yazgan 2011-09-011
  2. 2. InnehållsförteckningFörord Vi är världsmästare på jämlikhetspolitik – men vad hände med frigörelsepolitiken? ........................... 4Varför förlorade vi de två senaste valen? .......................................................................................................... 5 1. Vi har blivit de halta och lyttas parti, ”Förlorarnas representanter” ......................................................... 5 2. Vi har svikit medelklassen och övergivit storstaden .................................................................................. 6 3. Vi förstår inte den individuella människans drivkrafter – system går före individ/människa (även i diskussionen/debatten)................................................................................................................................10Vi har misslyckats med vårt viktigaste uppdrag: Frigörelse .............................................................................12Den nya svenska drömmen ..............................................................................................................................15 Från det postindustriella till det allkreativa samhället.................................................................................15 Ökande kreativitetsklyfta .............................................................................................................................18 Politik för kreativitetsutveckling...................................................................................................................18 Den solidariska kreativiteten ........................................................................................................................21 Kreativa medborgare....................................................................................................................................23Kreativitet förutsätter urbanitet ......................................................................................................................26 URL/IRL .........................................................................................................................................................27 Framtiden tillhör förorten ............................................................................................................................29Moderaternas fattiga ekvation ........................................................................................................................31Öppenhet för mångfald är värdeskapande. Sverigedemokraterna är gårdagens parti. ..................................32Vi måste göra oss av med den fabriksproducerade politiken inom partiet .....................................................33Politik för kreativitetsutveckling: reformförslag .............................................................................................34 Utgångspunkter ............................................................................................................................................34 Skola och utbildning: K2 – Kunskap+Kreativitet ..........................................................................................34 Haningemodellen som grund ...................................................................................................................34 En ny läroplan som tar sig an att tolka omvärlden och vågar peka ut en riktning för skolan: Kunskap+Kreativitet .................................................................................................................................35 Uppvärdera de estetiska ämnena – för att öka kunskap+ kreativitet i alla ämnen, i alla sammanhang (inte bara ”kulturella”) .............................................................................................................................37 Teoretisk grund på alla gymnasielinjer ....................................................................................................37 33 gymnasiala kreativa utbildningspalats ................................................................................................38 Kreativt pedagogiskt institut, för att utveckla skolbarns kreativitet ........................................................38 Utveckla vuxnas kreativa kompetens ...........................................................................................................38 IKS (Individuellt kompetenssparande) .....................................................................................................39 Allomfattande komvux .............................................................................................................................392
  3. 3. En modern statligt finansierad folkbildning – fokus på kreativitet. .........................................................39 Utvecklingspengar för kreativa projekt ....................................................................................................40 Trepartssamtal - stat, arbetsgivarna, facken ............................................................................................40 Föräldraperspektivet ................................................................................................................................40 Kulturpolitik för kreativitetsutveckling.........................................................................................................40 Gratis inträde till museer och maxtaxa på kommunal kulturskola ..........................................................40 Forskning och utveckling ..............................................................................................................................41 Förstärkt infrastruktur för mikrofinansiering (mikrolån). ........................................................................41 Satsning på inkubatorer och teknik- och forskningsparker......................................................................41 Finans- och skattepolitik...............................................................................................................................42 Stadsutvecklingspolitik .................................................................................................................................43 Kreativa centra .........................................................................................................................................43 Effektfull politik för kreativitetsutveckling och urbanitet ............................................................................43 Urbaniseringsminister och urbaniseringspolitik.......................................................................................43 Skapande av kreativitetsindex..................................................................................................................44Referens- och inspirationslista .........................................................................................................................453
  4. 4. FörordVi är världsmästare på jämlikhetspolitik –men vad hände med frigörelsepolitiken?Solidaritet, jämlikhet, rättvisa och tillväxt – och nu ”socialdemokrati” – är de begrepp kring vilka vi socialdemokraternadiskuterar och skapar politik. Ofta till förtret för annansocialdemokrat, då den ene upplever den andre fokusera förmycket på än det ena än det andra. Må så vara. Det är prisetvi betalar för en levande debatt om politiken. Det är allvarligasaker vi debatterar, och det ska märkas i tonläget. Som partiär vi på väg att etablera en tradition av att sitta på vårahänder, vända bort våra öron och sluta våra ögon när vi intehåller med partiledningen. Vi håller kollektiv käft. Ska vi somparti fortsätta vara starkt, måste den interna debatten varakraftfull.Denna skrift är en analys av läget för socialdemokratin medutgångspunkt i de två senaste valförlusterna, samt förslag förväg framåt. Det är ett försök att skapa en kappa för vårpolitik, en berättelse som medborgarna kan tro på, vilja slutaupp kring, och vara med att utveckla.Det är också ett försök att beskriva en politisk inriktning somdet senaste decenniet varit försummat eftersom vi som partihaft svårt att förstå samtiden och framtiden. Förhoppningsviskan den inspirera till fortsatt debatt och utveckling.Kerem Yazganf.d. informationsombudsman SSU och politisk sakkunnig4
  5. 5. Varför förlorade vi de två senaste valen?Vad är det i verkligheten som förändrats? Jag skulle viljaskriva fram tre punkter som förklaring.1. Vi har blivit de halta och lyttas parti,”Förlorarnas representanter”Vår politik har blivit en politik för ”dom” . Nämligen ”dom”som inget har (”Men vi själva, vi s- företrädare har allt viönskar, och skulle aldrig drömma om att kräva något för egendel”). En politik för de ”som är utsatta och saknarmöjligheter”.Socialdemokratin har övergivit den allmänna välfärden och Stycket från valmanifestet andas att detförsöker numera skapa politik byggt på medlidande. Det är de finns en grupp/flera grupper – nästan avhalta och lytta vi ska hjälpa, de som inget har, de som inte gud bestämda – som vi ska göra allt för att rädda. På detta sätt befäster mankan hjälpa sig själva. Vi har blivit förlorarnas representanter. ”förlorargrupper”. Stefan SvallforsProblemet med detta är att vi själva har anammat en skriver i en debattartikel i Aftonbladetvärldsbild som innebär att det finns ”grupper” av människor den 31 januari 2011: ” Moderaterna harsom är förlorare, och som behöver upplysta politikers hjälp. fått god hjälp av Socialdemokraternas handfallenhet. Man har låtit sigVisst, som parti har vi alltid lyckats påvisa utanförskap och reduceras till ett parti som pratar förutsatthet, men vi har aldrig tryckt ned lösningar uppifrån. ”svaga grupper” i samhället. När man iArbetarklass har genom att erövra makten i samhället valrörelsen pratade om(genom partiet och LO!) själva lyft sig från utsatthet genom socialförsäkringen formulerades dettasatsningar på utbildning, folkbildning, anställningstrygghet, ofta som att ”vi” som är friska och harsociala reformer och ekonomisk utjämning. jobb ska visa solidaritet med ”dom” sjuka och arbetslösa. Men vi är allaMedlidandepolitiken skiner igenom. Ingen vill bli utnämnd till potentiellt sjuka och många kan snartförlorare. Alla vill vara bidragande, känna att livet är fullt av vara arbetslösa. ”möjligheter, och att man tar makten över sitt liv, antingengemensamt – via politiken – eller på egen hand, med deverktyg som erbjuds. Jag vill inte ha min grannesmedlidanderöst. Jag vill istället känna att jag och min granne,oavsett våra livssituationer, är på väg åt samma håll, att vi ärdel av samma samhälle. Men med socialdemokraternasinriktning i valet 2010 snarare stärkte man uppdelningar i ”vi”och ”dom” genom att ständigt peka ut sjuka, arbetslösa ochfattiga som fokus för politiken. Detta görs med utgångspunkti den heliga socialdemokratiska principen: att politikensviktigaste uppgift blir att motverka eller helt ta bortojämlikheter genom att kompensera de grupper som ansesvara orättvist behandlade. Samtidigt görs kompensationuttalat på bekostnad av medelklassen. Anne-Marie Lindgrenskrev den 22 juni 2009 en artikel i Socialdemokraternasnyhetstidning AiP med rubriken ”Medelklasspolitik är intelösningen”. Partiet ska alltså inte försöka vinna medelklassensväljare. Istället ska de uttryckligen få stå tillbaka till förmånför arbetarklass, eftersom medelklassen varit vinnare underden borgerliga regeringen.5
  6. 6. Vårt eget parti befäster i retorik och politik tvåtredjedelssamhället. Därmed får vi den utsatta tredjedelensröster, medan de två tredjedelarna – mycket riktigt! –upplever att de inte får plats i den socialdemokratiskaomvärldsbeskrivningen.2. Vi har svikit medelklassen och övergivitstorstadenInom socialdemokratin finns en besvikelse övermedelklassen.”Hur kan de överge oss? Det är ju tack vare Ur Mona Sahlins tal i Almedalen 2009:våra reformer sedan sjuttio år som de numera kan kallas sig ”Den moderatstyrdamedelklass. Varför röstar de inte på oss?” regeringspolitikens hela syfte är att gynna 10 procent av befolkningen. DeOch det är sant. Socialdemokratin har genom progressiv rikaste. De med de högsta lönerna, depolitik i över 70 år frigjort stora delar av arbetsklassen till en stora förmögenheterna och de dyrasteväxande och relativt välmående medelklass. Den enskilt villorna – i hög utsträckning män. Detviktigaste aspekten för att detta lyckats är satsningen på den är dem politiken gynnar. Skullegenerella/allmänna välfärden. Som parti valde vi tidigt att Moderaterna bedömas efter densatsningar som gynnar om inte alla så det stora flertalet är politik de faktiskt genomför borde dedet bästa sättet att bygga samhället. Barnbidraget, de vara ett 10-procentsparti - för rika män. Och skulle de erkänna det öppetallmänna socialförsäkringarna, allmän förskola med maxtaxa, så skulle det kanske bli så… *…+avgiftsfri högskola är bara några exempel på reformer som Politiken måste syfta till att ökainnebär att miljonärer får samma tillgång till välfärden som tryggheten och frigöra kraften hos allafattiga. Varken mer eller mindre. Med breda satsningar följer människor! Hos 100 procent avbrett stöd. svenska folket – inte bara 10 procent.”Men medelklassen upplever att vi brutit samhällskontraktet,att (S) inte längre står upp för deras behov. Att (S) enbartfokuserar på de svagaste. Och att vi framförallt saknarförståelse och empati för medelklassen livsbetingelser. Det äralltså vi som svikit dem.När Mona Sahlin i sitt Almedalstal säger att Moderaternaspolitik gynnar de rikaste 10 %, samtidigt som tre fjärdelar avlandet befolkning tycker att Sverige går att rätt håll, uppståren klyfta i retoriken. Helt plötsligt blir därmed en vanligmedelklassmedborgare ”beskylld” för att tillhöra den rikastetio procenten, och för att agera egoistiskt. Man känner inteigen sig i retoriken.6
  7. 7. Den Befolkningväxandestorstadenär intesocial-demokratinsväxtmarker7
  8. 8. 8
  9. 9. När Mikael Damberg, som representant för Stockholms LänsPartidistrikt den 24 februari 2010 i SvD opinion går ut och gersitt stöd till RUT – dock reformerat med fokus på att ökajämställdheten i hemmen – får han smisk på fingrarna avpartiledningen.En del av den socialdemokratiska kritiken mot RUT – och attRUT överhuvudtaget diskuteras – är att det rör så liten andel.Endast 4 % av befolkningen använder RUT.I Stockholms partidistrikts valanalys står följande: ”Mångamenar att valrörelsen främst kom att handla omplånboksfrågor, snarare än vilket samhälle vi vill bygga ochleva i, något som missgynnade socialdemokraterna. Förslagenom höjd fastighetsskatt och slopat RUT-avdrag gynnadeknappast S, men det är orealistiskt att tro att de skulle hapåverkat valutgången mer än på marginalen. Att fokus komatt hamna på den typen av perifera frågor är snarare etttecken på att de stora politiska frågorna lyste med sinfrånvaro i debatten. RUT kom att bli en symbol förnäringspolitiken, vilket måste betraktas som ettfattigdomsbevis.”RUT som reform ger möjligtvis liten effekt, och dessutomkanske den inte är optimalt konstruerad. Men för väljarna ärRUT ett uttryck för den borgerliga regeringens förståelse förmedelklassens mödor och behov. Att den dessutom skapatvita jobb gör det ännu mer oförståeligt varför (S) är emot.Motståndet mot RUT blir det yttersta beviset för att (S) ställerarbetarklass mot medelklass, och att (S) alltid i den fingeradekampen står upp för arbetarklass (Piga mot Herrefolk). Ochatt (S) inte har ambitioner att förstå medelklassen. Att kalladet politiska resultatet för den insikten ”perifert” ärytterligare ett bevis för att (S) inte förstår medelklassen.I storstaden är den tjänsteproducerande medelklassenöverrepresenterad. I boken Tillväxt och tradition, perspektivpå Stockholms moderna ekonomiska historia skriver CamillaElmhorn att Stockholmsregionen är en utprägladpostindustriell region med 87 procent sysselsatta inomtjänstesektorn. 24 procent arbetar inom vad som brukarkallas vår tids tillväxtbranscher – företagstjänster ochfinansiell verksamhet. Tjänstesektorns utveckling är alltsåpersonligt avgörande för många i den urbana medelklassen.Dany Kessel, (S)-förbundare från Stockholm, skriver i enartikel i Tvärdrag den 5 januari 2011: ”Vårt nuvarandeskattesystem utformades i slutet på 1980-talet, då detframförallt var i den kapitaltunga basindustrin som man villeundvika att skapa snedvridande och negativaincitamentsstrukturer. Man skapade därför ett system därman i för stor utsträckning undvek att beskatta kapital ochmiljöfarlig varuproduktion och istället beskattade arbeteförhållandevis hårt. Att det är något fel på detta system9
  10. 10. gestaltas tydligt av att små skattereformer som RUT får såmycket uppmärksamhet. RUT belyser nämligen ett problemsom faktiskt finns i systemet, vilket är att tjänsters relativapris gentemot varor är för högt. Systemet utformades innanvi egentligen hade sett massarbetslösheten och innan viförstått omfattningen av klimathotet. Skenande arbetslöshet,klimatkrisen och peak oil borde ha lett till att vi omvärderadevilka negativa effekter vi vill minimera i vårt skattesystem.”Idag talar många (S)-företrädare om behovet av ett nyttskattesystem. Problemet är att medelklassen misstror (S)förmåga att se tjänstesektorns behov inom ramen för ensådan process.3. Vi förstår inte den individuella människansdrivkrafter – system går föreindivid/människa (även idiskussionen/debatten)Vi svenskar är statsindividualistiska. Detta är en tes som lyftsfram av historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren iboken Är svensken människa – gemenskap och oberoende idet moderna Sverige.Det innebär i princip att svenskarnas individuella frihetergaranteras med hjälp av staten och i allians med staten.Berggren och Trägårdh talar om tre maktpoler: individen,staten och familjen. I den amerikanska modellen stårindividen och familjen tillsammans mot staten, som ska hållas Societies near the traditional poleborta från det privata livet. I den svenska modellen har stat emphasize the importance of parent-och individ bildat allians mot familjen. child ties, deference to authority and traditional family values, while rejectingInglehart-Welzel visar tydligt i sin forskning att vi svenskar är divorce, abortion, euthanasia andindividualister – och Trägårdh och Berggren visar att det är suicide.drivet och sanktionerat av staten. Det är i mångt och mycket These societies have high levels ofen socialdemokratisk tradition. national pride, and a nationalistic outlook. Societies with secular-rational values have the opposite preferences. InNiklas Ekdal skriver i Axess: ”Det unika med Sverige är nearly all industrial societies, worldviewskombinationen av individualism och kollektivism. Genom att have shifted from Traditional towardalliera sig med staten har individen befriat sig från sociala Secular-rational values. But with the riseband. Det har resulterat i världens högsta skatter – men of the knowledge society, cultural changeockså världens starkaste sug efter självförverkligande, om så moves in a new direction.bara i form av en tatuering på skinkan. Två politiker har The transition from industrial society to knowledge society is linked with a shiftbetytt mer än andra på vägen till detta exotiska samhälle: from Survival values toward Self-socialdemokraterna Per Albin Hansson och Olof Palme. Den expression values. In knowledgeförre lånade idén om folkhemmet från de konservativa. Den societies, an increasing share of thesenare fullbordade bygget genom radikala reformer och population has grown up taking survivalskattehöjningar.” for granted. Their priorities have shifted from an overwhelming emphasis onVår folkrörelse, i samklang med andra folkrörelser, har drivit economic and physical security towardindividens frigörelse. Ju längre vi rör oss utmed den increasing emphasis on subjective well- being, self-expression and quality of life. (World Values Survey Brochure)10
  11. 11. tangenten desto viktigare blir självförverkligande ochmeningsfullt arbete i jämförelse med den ekonomiskaersättningen.Det har gjort oss till individualister! (Konstigt att vi som partihar så svårt att acceptera något så enkelt …) ”Svensken villklara sig själv. Gå sin egen väg, stå på egna ben, göra rätt försig och inte sätta sig i beroendeställning. Normen omoberoende är ännu stark i vår kultur och har så varit underlång tid”, Skriver Hanna Welin i ingressen till en intervju medLars Trägårdh i Sydsvenskan 27 december 2010. Vi måsteförstå vad det är som driver människor.Detta är vårt partis möjlighet! Medborgarna, individerna, sertill staten för att skapa garantier för fortsatt frigörelse. Intetill familjen, inte till näringslivet, inte till kyrkan, utan tillstaten. Detta måste vi leva upp till. Det är ett kollektivt rop påhjälp för att få fortsatta möjligheter att utveckla sinindividualism.Ett intressant inspel – som berör individens förhållande tillarbetsmarknaden – kommer Dan Pink med. Han hävdar attforskningen idag visar att ekonomisk ersättning eller belöninginte längre fungerar som drivkrafter för arbeten som kräverkognitiv, konceptuell eller kreativt inslag. För mekaniska,enkla arbeten, fungerar det fortfarande bra: mer lockelse ommer pengar jobbar man hårdare. Morot och piska funkar.Men för de som arbetar med mer komplicerade saker än så,är det andra drivkrafter som är gällande. Dock med en viktig Dan Pinkpremiss: att osäkerheten om försörjning är undanröjd. Drive: The surprising truth about what motivates us http://www.youtube.com/watch?v=u6XAPnuFjJcPengar får inte vara ett bekymmer. Då är det tre drivkraftersom driver oss, hävdar Dan Pink.Den första är självständighet. Det är vår vilja att styra våraegna liv, på och utanför arbetsplatsen. Självständighetendriver i sin tur på engagemanget, vilket naturligtvis är önskatutfall.Det andra är skicklighet. Varför spelar vi instrument på vårfritid, trots att vi aldrig kan försörja oss på det eller ge ossandra fördelar? För att vi vill bli bättre. Att förstå dennadrivkraft – och låta den få utrymme – skapar engagemangoch kraft.Det tredje är mening. Jag vill gå till jobbet, inte bara för atttjäna pengar, eller för att enbart klara av minaarbetsuppgifter. Jag vill att det ska betyda något isammanhang som är större än mig själv.Som parti måste vi bidra till människans självständighet, ochsamtidigt visa vartåt samhället ska för att skapa gemensamriktning och mening.11
  12. 12. Vi har misslyckats med vårt viktigasteuppdrag: FrigörelseMen låt oss grävare djupare än så. Allt det ovan sagda ärredan känt. Det finns andra krafter som spelat avgöranderoller, en mer komplex dynamik kring samhälle, klass,tillhörighet och frihet som behöver analyseras.Socialdemokratin har genom progressiv politik i över 70 årfrigjort stora delar av arbetsklassen till en växande ochrelativt välmående medelklass. Men i många delar är det enpostindustriell medelklass som lever och verkar iindustrialismens efterdyningar. Vi har ”fått det bra”, men vivarken är eller känner oss helt fria.Vi arbetar fortfarande i strukturer och under förutsättningarsom byggdes upp under industrialismen: Arbetsdelning,stämpelklockor och hierarkier. Avdelningar, intern-PM ochstelbenta arbetsbeskrivningar. På många sätt är vifortfarande kvar i den organisatoriska verklighet som kanfångas i begreppet organisationsskiss. Alla har vi vår plats,och vi är rädda om den, oavsett om vi gillar den eller inte.Med byråkrati och internpolitik inte bara räddar vi vår plats,vi klättrar också uppåt i organisationen.Detta sätt att ordna arbetet, världen och våra liv formadesredan i början an 1900-talet. 1956 utkom forskaren WilliamH. Whyte med boken Organization Man. Whytes centrala tesär att den amerikanska organisationen – särskiltstorföretagen – systematiskt undergräver vår individualism,att vi låter detta ske, men att denna förlorade individualismkommer att vara ödesdiger såväl för individen som förföretagen i förlängningen. Man blir fången i ett slagsbrödraskap, där man tror att tillbedjan till självaorganisationen är framgångsfaktorn. Man gör allt för att slipatill sina kugghjulständer, för att de ska passa i andra.Huvudsaken är att allt flyter på, och att organisationenfungerar.Whyte skriver: ”Management has tried to adjust the scientistto The Organization rather than The Organization to thescientist. It can do this with the mediocre and still have aharmonious group. It cannot do it with the brilliant; onlyfreedom will make the harmonious.”Detta präglar fortfarande vårt arbetsliv, i olika styrkor ochformer.Det senaste uttrycket för detta är SAAB:s omstart. DN Motorskrev en artikel den 12 februari 2010 om nya SAAB:s ettårigafödelsedag. Rubriken: ”Saabandan lever vidare”. Ett utdrag urtexten:12
  13. 13. ”Produktionsledaren Håkan Ekholm vittnar om en gemenskap Det är tidningen Chef som gått igenomoch en anda som är bättre än han någonsin upplevt på trenderna som analysföretaget Gartnerarbetsplatsen. Då har han 32 tjänsteår att jämföra med. Han förutspår. Av Gartners trender har Chef valtberättar om en söndag härom månaden när månadsbokslutet ut 5:skulle göras och materialbrist innebar att man inte kunnat 1. Rutinjobbens tid är över. Enligtbygga så många bilar som behövdes för att siffrorna skulle bli Gartner så kommer arbetsuppgifter som inte kan automatiseras dominerade rätta. arbetsplatserna. Idag är 25 procent av– Jag kallade in alla 34 på avdelningen på kontoret och företagens arbetsuppgifter av icke- rutinkaraktär och innefattarfrågade hur många som kunde jobba söndag för att vi skulle innovation, ledarskap, försäljning medklara det. Alla 34 kom, säger Ekholm, som inspirerad av den mera. Enligt Gartners prognoserlyckade julfesten nu ska bjuda hela avdelningen på vårfest. kommer denna siffra att öka till 40Det har heller aldrig hänt förut.” procent redan år 2015. Om tio år kommer siffran att vara ännu högre.Här ser vi hur den (blinda?) tillbedjan till organisationen 2. Svärmen tar över avdelningen. Enligtbygger SAAB:s återhämtning. Naturligtvis är det positivt. Men Gartner kommer vi att jobba alltdet är också i förlängningen utarmande för initiativkraften mindre i fasta team eller avdelningar.och individens ansvar. SAAB:s återhämtning är osäker. Ändå Istället kommer vi att jobba i löstinvesteras engagemang och tro. Och potential och kraft sammansatta "svärmar" där”låses inne” i ett riskabelt projekt. personerna ofta är nya för varandra. Arbetsgrupper av geografisktSamtidigt har vi de senaste decennierna - i andra delar - byggt utspridda personer kommer också bliett samhälle som gått snabbare i sin utveckling än vårt sätt vanligare.att jobba. Ett öppet samhälle som hyllar mångfald och 3. Skissen tar över planen. Företagenidéutbyte, en progressiv förskola som bygger sin pedagogik ökar hela tiden takten och snart finns inte längre tid för att arbeta efterpå lekens grund, en kunskapsorienterad och kollektiv skola noggranna planer ochsom värnar samtal och diskussion, en samhällssyn på projektstrukturer. Istället arbetar manmänniskor där vi säger ”du” till varandra samt efter snabba skisser som hela tidengenomgripande användning av internet och sociala medier är förändras över tid.alla faktorer som gjort oss till kreativa och bidragande, till 4. Arbetet blir aldrig klart. Produktertänkande och ifrågasättande. och tjänster kommer hela tiden att utvecklas och aldrig ses som "färdiga".De två senaste valen – som (S) förlorat – har vi som parti Gartner liknar det med IT-världensfokuserat på den ekonomiska frigörelsen. Men vad gör en "Beta-tillstånd" som på företag somhundralapp mindre i maxtaxa på dagis då jag känner att jag Google blivit konstant - det vill sägasom människa inte kan växla ut hela min potential? Då jag man har aldrig utvecklat tjänsternasaknar jobb, eller sitter på ett jobb jag hatar? Då jag antingen färdigt. Detta angreppssätt kommer att bli vanligare i alla branscher ochär rädd för olyckor på arbetsplatsen, eller rädd att traditionella produktlanseringararbetsplatsen ska skada min psykiska hälsa? S måste kommer att bli mindre betydelsefulla.”återigen” våga tala om kulturell och social frigörelse, om 5. Gränserna mellan fritid och arbetemedelklassens bojor i samma andetag som arbetarklassens minskar ytterligare. I takt med att viallt för trånga livsrum. jobbar mer och mer globalt och ständigt är uppkopplade kommerJa, vi kan jämföra och vi kan snabbt finna att vissa har gränserna mellan arbetsliv ochsmärtsammare problem än andra. Men istället för att säga privatliv att minska ytterligare och detatt (S) bara bryr sig om de mest, både kan vi och måste ha kommer enligt Gartner att vara svårtförmågan och viljan att säga att vi kan sträva efter frigörelse att hålla arbetstiden mellan åtta ochför alla. fem. Konstant tillgänglighet kommer att bli en utmaning då den lätt lederI Yarden av Kristian Lundberg får vi oss en bild av vårt sekels till stressrelaterad ohälsa.trasproletariat, människor som aldrig tillåts växa eller kommain i värmen.”Det finns ingen här som inte har två eller fleraarbeten. Tidningsbud. Telefonförsäljare. Skrotarbetare.13
  14. 14. Städare. Byggarbetare. Bilmekaniker. Taxiförare. Listan är likalång som uppdragen ingen vill utföra. *…+ Jag skall berätta.Det är en djävulsk situation. På denna anonyma arbetsplatsmed timanställda är de få som arbetar full tid, oftast landardet runt tolv till fjorton dagar, vilket innebär att du förpassastill en slags limbovärld. Du äter och är alltid hungrig. Duarbetar och är alltid fattig. Det finns en norm undersocialbidragsnormen, en norm under existensminimum. Detär där vi befinner oss. Vi är en grupp som alltid tackar ja; vikommer så fort visselpipan ljuder.”Dessa människor måste begripas och bekräftas av politiken.Lundbergs prosa andas kamp i det att det finns jävlaranamma i viljan att jobba, göra rätt för sig och bidra. Och entydlig vilja att utvecklas. Men man tillåts inte, eftersom manförutsätts klara en viss sorts jobb och inget mer.Samtidigt har samhället – utan och utanför politiken – skapaten bild av en allt mer pressad löntagargrupp. Idag är ordet”livspussel” vedertaget som ett sätt att beskriva hurOrganization Man försöker tampas med det nya sekletsutmaningar.Vi – som löntagarkollektiv – saknar idag de verktyg,egenskaper och färdigheter som behövs för att ta hela vårt livin i det nya samhället. Vi är Organization Man – och Woman– i alla våra sfärer: arbete, familj, fritid.Maria Svelands omtalade bok Bitterfittan är en mer ellermindre självbiografisk kamp för att kliva utanför den kvinnligaarvssynden. Och många kvinnor känner igen sig (säkertmånga män också!). Det handlar om vanliga människorskamp att frigöra sig från de ok och bojor som tradition,sociala normer och familjetraditioner skapar åt oss. ”Jag ärtrettio år. Jag har en liten son på två år som ger migsömnbrist och nu behöver jag ta en paus från allt en stund.Det är inte sämre än vanligt, ingen äktenskaplig kris eller så.Bara onormal trötthet kombinerad med logistiska mästerverki dagishämtning och två fullblodskarriärer som vi båda hyserett skadligt begär till.” (Citatet är från teateruppsättningen avStockholms Stadsteater.)Tiden då trohet till Sandvik, och därmed Sandviken, ellerSAAB, och därmed Trollhättan, eller Korsnäs, och därmedGävle, skapade värde är på väg att gå över. Och man ärvilsen. Man måste plötsligt bli individ, istället för en kugge iföretagets maskineri.(S) behöver vara en frihetsrörelse igen. Inte enbart från deformella och synliga ofriheterna – de har vi lärt oss kännaigen – utan från de sociala och kulturella ofriheterna sompräglar vårt multikulturella, heterogena, splittrade ochmoderna samhälle.14
  15. 15. Den nya svenska drömmenI många år har mantrat ”Vi är och ska vara ettkunskapssamhälle” tjänat som svar på arbetarklassensfrigörelse. Det har tjänat medborgarna, landet och ävenpartiet väl. Nu är det dags att vi utvecklar detta.Vi ska fortsätta vara ett kunskapssamhälle, och fortsätta satsapå utbildning på alla nivåer. Men detta är inte tillräckligt.Efter decennier med en progressiv utbildningspolitik har vifortfarande inte ett arbetsliv som fullt ut tar vara påmänniskors fulla potential. Vi måste vara ambitiösare än så.Idag går vi igenom ett kraftfullt normskifte. Underorganisationsåldern uppmuntrades homogenitet, likriktningoch förmåga att passa in. Idag ser vi hur individualism,självförverkligande och öppenhet styr människors liv i störregrad. Människor vill betyda något, vara med där det händer,och bidra till något som skapar värde. De vill vara med iskapande ögonblick.Kunskap och information ska vara medlen, inte målet. För etthalvår sedan var jag i Shanghai och slogs av den kraft,målmedvetenhet och nyfikenhet hos alla jag träffade. OchKina satsar mycket på kunskap. Fredrik Härén skriver i sin bokBli en vinnare i den globala världen att Kina sammanlagt har17 miljoner studenter fördelade på 2000 universitet. Antaletkinesiska högskolestudenter har femdubblats på fem år ochde flesta av de 2000 universiteten är yngre än 20 år. I dettaläge är det svårt för Sverige att konkurrera med ”enbart”kunskap. Men mitt besök gjorde mig övertygad om attSverige har en global konkurrensfördel som vi som måstesatsa på och utveckla. När jag besökte DDB:s kontor iShanghai – som är en av världens största reklambyråer medkontor över hela världen – berättade kontorschefen att påDDB:s sju Kina-kontor finns inte en enda CD, CreativeDirector, som är kines. ”Vi kineser kan mycket, men vi är inteså kreativa.”Från det postindustriella till det allkreativasamhälletSom parti måste vi förstå att vi måste stödja ettparadigmskifte: att kreativiteten är den viktigaste faktorn ivår ekonomi och vårt samhälle. Det är den mestgrundläggande ekonomiska resursen. I slutändan är detförmågan att komma på nya idéer och bättre metoder somhöjer produktiviteten och följaktligen ävenlevnadsstandarden. Ändå uppmuntrar vårt samhälle15
  16. 16. fortfarande bara en liten minoritet att vara kreativ medanmajoritetens kreativa kapacitet ignoreras.Som parti måste vi tro på och arbeta för att alla kan frigörastill att bli del av det kreativa samhället. Såväl arbetarklasssom medelklass.Socialdemokraterna är som en gigantisk maskin som efter etthundra år verkar varva ned: ”Jag har ju lyft ett trasproletariattill välmående medelklass. Mitt jobb är över.” Men varför skavi som parti nöja oss med ett samhälle som består i huvudsakav en postindustriell medelklass?Genom att uppmuntra, stötta och ekonomisera kreativitetvart än den sker, av vem den än skapas och på vilket sätt denän uppkommer, kommer vi att kunna utgå från människorsdrivkrafter – och skapa ett rikt, välmående och rättvistsamhälle. Människor som med hjälp av kreativitet i arbetetutvecklar verksamhetens produkter och tjänster har roligareoch är i högre grad delaktiga eftersom de tillför kreativtvärde. Deras insats spelar roll.Det kreativa samhället är bortom Organisationen. Det är ettsamhälle som uppmuntrar var och en att bidra medkreativitet. Men då måste vi våga använda politiken för attfrigöra de sociala och kulturella bojorna. Detta är i grundenen jämlikhetspolitik.Med fokus på kreativitet kan vi motverka en ökadlönespridning genom en fortsatt produktivitetsspridning, fåfler att bidra med mer, genom kunskap och kreativitet, och fålön därefter. Det är Sveriges vapen mot ökade klyftor. Denstora frågan är hur vi ska uppmuntra och slå vakt om var ochens kreativa förmåga och vilja att bidra.Kreativitetsforskaren Richard Florida skriver i sin bok Denkreativa klassens framväxt: ”Ett misstag som många gör är attreducera kreativitet till skapandet av en ny sensationelluppfinning, nya produkter eller företag. Dagens ekonomigenomsyras av kreativitet som är ständigt pågående; viförändrar och förbättrar konstant varje produkt, aktivitet ochprocess och fogar samman dem på nya sätt.” Richard Floridahävdar dock att kreativitet mest är angelägen för en särskildkreativ klass. Men kreativitet är en angelägenhet för alla. Attfokusera på en särskild klass är varken fruktbart ellerönskvärt. Det slår bara in kilar i samhället.Problemlösning och utmanande av rådande status quo ärangeläget för alla delar av samhället och ekonomin.Kreativitet är alltså inte en fråga som bara berör den kreativasektorn. Det är inte enbart konstnärer, författare och artistersom är och ska vara kreativa. Kreativiteten är också ett av deviktigaste verktygen för att vi som mänsklighet och nation ska16
  17. 17. kunna tackla de stora globala frågorna: klimatkris,urbanisering, befolkningsökning, matkris, resurshushållning.Snarare än att se kreativitet som output från en näring, blirkreativitet en del av ett komplext system av socialanätverksrelationer, som i förlängningen kan ekonomiserasoch bli sociala nätverksmarknader.Tom Bentley, utbildningspolitisk rådgivare till Australiskaregeringen och före detta chef för den brittiska tankesmedjanDemos, summerar fyra färdigheter som gör en människakreativ: 1. förmågan att ifrågasätta förmodanden samt omdefiniera problemställningar, 2. överföra kunskap mellan olika kontexter, 3. att förstå att inlärning sker stegvis och att misstag är en del av lärandet, och 4. förmågan att fokusera med syftet att uppnå ett mål.Kreativitet är steget mellan fantasi och innovation. Fantasi är ”I define creativity as the act of turningidéer, fritt tänkande och föreställande helt utan new and imaginative ideas into reality.begränsningar. Divergerande tänkande är ett mer Creativity involves two processes: thinking,strukturerat tänkande som skiljer sig från normen. Det är att then producing. Innovation is theta ansats i fantasin, och i det redan tänkta, för att tänka nytt. production or implementation of an idea. IfKreativitet är att skapa nytt på ett sätt som fungerar i you have ideas, but dont act on them, youverkligheten. Innovation är en ekonomisering av kreativitet, are imaginative but not creative.” (Lindaatt omsätta en kreativ idé så att den fungerar på en marknad. Naiman) Divergerande Fantasi Kreativitet Innovation tänkande17
  18. 18. Ökande kreativitetsklyftaI boken Tillväxt och tradition, perspektiv på Stockholmsmoderna ekonomiska historia skriver Camilla Elmhorn:”Saskia Sassen hävdar att den ekonomiska omstruktureringenleder till en social polarisering, som också bidrar till enrumslig segregering utifrån etnicitet och klass. Hon visar attdagens tillväxtbranscher, d.v.s. företagstjänster och finansiellverksamhet, skapar en större andel hög- ochlåginkomstarbeten än vad tillverkningsindustrin gjorde. *…+Den avancerade urbana tjänsteekonomin skapar sålundabåde högkvalificerade och lågkvalificerade arbeten, samt enarbetsmarknad strukturerad efter könsmässiga, klassmässigaoch etniska skiljelinjer.”Lönespridningen i såväl Stockholm som hela Sverige har ökatmellan 1995 och 2003. Det enklaste sättet att redovisa dettaär ginikoefficienten. Och när vi ser på ännu längretidsintervall, de senaste fyrtio åren, ser vi att löneskillnadernaökar.Det betyder att vi ser en ökande kreativitetsklyfta. Det är tillviss del gångna tiders s-regeringars fel. Vi måste ge allaindivider, oavsett position, lönenivå, ansvar, förmågan attbidra än mer till positiv förändring och effektivitetsutvecklinggenom att stärka var och ens kreativa färdigheter ochegenskaper.Kreativa samhällen är rikare och mer sammanhållna. Isamhällen där talang, nyskapande och deltagande får flödaskapas värden i snabbare takt, såväl ekonomiska somkulturella och sociala.Politik för kreativitetsutvecklingVi socialdemokrater måste bygga en politik som inte barafrämjar individers ”anställningsbarhet” utan också förmågaatt delta i produktivitetsökningen. Under våra år iregeringsställning misslyckades vi med detta. Men vi tror påmänniskan. Vi tror att alla kan arbeta effektivt, bidragande,utvecklande och stimulerande.Människor vill hitta meningsfulla jobb och leva i samhällensom bekräftar deras fulla identitet. Vi vill vara oss själva ochleva som vi vill, oavsett arbetsplats och position. EyvindJohnsson lär ha sagt: ”Det var först när jag blev personlig somjag erövrade världen.”18
  19. 19. Det som krävs är att alla löntagare, oavsett position, rang,ansvar, och lönenivå, känner ansvar för att utveckla ocheffektivisera arbetet. Och har verktygen för att kunna bidratill sådan utveckling. Vi måste ge alla löntagare verktyg atttänka nytt, att ifrågasätta, att stå på sig när man vet att manär rätt ute, att tänka tillsammans i grupp för att hitta nyalösningar. (S) måste helt enkelt skapa en politik förkreativitetsutveckling.När alla på en arbetsplats, från VD till den mest junioramedarbetaren, tar kreativt ansvar, känner ansvar för attstärka processer och arbetssätt, då kommer alla att blivinnare. När de som är längst ute i linjen, eller de med lägstinkomster, eller de med minst ansvar, ökar sitt ansvar förproduktivitetsutvecklingen, genom kreativitet, skapar de ettlönetryck uppåt. De bidrar till ökat löneutrymme som stärkerreallöneutvecklingen.Det är genom produktivitet vi som nation lyckats klara vårtvälbestånd, välbefinnande och välfärd. Genom att hela tidenjobba smartare och mer effektivt klarar vi oss i den globalakonkurrensen. Vi ställer om vårt näringsliv och arbetsliv, fråndet som inte är effektivt till det som fungerar på marknaden.Mellan 1994 och 2006 ökade svensk ekonomis produktivitetmest i världen (jämte USA), med ca 6 % per år. Det betyderatt sex gubbar av hundra får gå från pappersverket omföretaget håller samma tillväxt. Men genom nya företag, nyaprodukter och nya tjänster skapas fortsatt efterfrågan påarbetskraft.Detta ska ställas mot såväl moderaterna som vänsterpartiet.Före valet 2006 gjorde Reinfeldt ett generalangrepp på ”denden produktivitetsdrivna ekonomin”. Det är detta angreppsom legat till grund för moderaternas samlade politik. Iriksdagsdebatten den 18 januari 2005 säger Fredrik Reinfeldt:”Det är ett knepigt ord det där – produktivitet. Det är intevarje dag som man känner att det är det ord som man villanvända allra mest. Men det betyder någonting viktigt; detbetyder att merparten av den tillväxt som vi har och detfaktum att vår ekonomi växer kommer att vi blir alltmereffektiva när vi producerar saker. Om ni tänker efter så är detprecis det som ni nu har sett tio års effekter av. Vi gör alltmerpå allt färre händer. Det är så den produktivitetsdrivnaekonomin ser ut.Problemet är att den blir som en hiss – upp för några och nedför andra. Det kan ni se runtomkring er. En del märker att detblir allt högre tempo på arbetsplatserna och allt större kravoch att man blir mer produktiv. Med detta följer också bättrelöner och bättre livsmöjligheter, även om många säger: Glöminte bort stressen! Glöm inte bort hur svårt det är att få livet19
  20. 20. att gå ihop! Detta är den ena utvecklingen som vi har settunder Göran Perssons statsministertid. Det är många somåker med hissen uppåt och får det bättre.Men effekten blir också en hiss som går nedåt. Där åker desom märker att de inte får plats i den produktivitetsdrivnaekonomin. Jag som just passerade 50 verkar inte räknas in,tänker de. Jag får inte riktigt plats. Och jag som är ung ochsom bara har min goda nya utbildning och viljan att arbeta,men ingen erfarenhet, får inte komma in. Jag som är lite sjukibland och som har känt av stressen sorteras bort avarbetsgivare som reagerar på en vänstermajoritet som harlagt över kostnaderna för sjukfrånvaron på företagarnasnarare än att de bärs av skattebetalarna, som förut. Visorterar bort människorna. Många åker hiss nedför.Vi har ställt oss frågan: Hur ska vi kunna skapa ett Sverige därfaktiskt alla ska få komma till sin rätt? Där ska vi skapa vägartillbaka från utanförskap, och där vägrar vi att acceptera attvi stämplar ut människor och att många ska åka hissen ned.Hur ska vi skapa ett Sverige som gör att människor fårkomma till sin rätt utifrån egna förutsättningar? Det är därfördet är så viktigt med maktperspektivet. Börjar man hosmänniskorna i strävan att försöka förbättra för dem ellerbörjar man i egen förtjusning över tabeller och siffror,berusad av makten för egen del? Det avgör vilken sortsprojekt man skapar för sig själv, för sitt parti och för sittpolitiska alternativ.”Reinfeldt säger i detta debattinlägg att han inte tror påmänniskan. Jo, på en del. De som klarar av att effektiviserasitta arbete och växa med uppgifterna tror han på. De är endel av den produktivitetsdrivna ekonomin/tillväxten, och skafortsätta vara så. Uppåt med hissen. Sen finns det de andra.De som Reinfeldt förbarmar sig över. ”De som åker hissnedåt.” De som inte klarar av att effektivisera, att vara en delav arbetslivet. De får stå kvar på den våning där de är. Deanses inte kapabla att följa med hissen uppåt, och lämnasdärför kvar.Reinfeldt buntar ihop alla som inte får plats på dagensarbetsmarknad som oförmågor utan plats i denproduktivitetsdrivna ekonomin. De ska egentligen inte varadel av samma tillväxtskapande ekonomi som alla andra. Sålänge de har arbete, effektivt eller inte, så är det nog.Moderaterna vill genom sänkta skatter för låginkomsttagare(jobbskatteavdraget) minska trycket uppåt på lönerna (”Äh,jag behöver inte så mycket mer i lön när jag nu fått så mycketskattesänkningar”). Med relativt sett mindrereallöneökningar för de med lägst löner skapas ett nyttparadigmskifte. ”Om du bara håller dig på mattan med de(enkla) arbetsuppgifter du nu gör, kommer du ha jobbet kvar.20
  21. 21. Ja, de andra kommer att springa ifrån dig lönemässigt, mendet är för att vi tror på dem. Vi tror inte på dig.”Vänstern å sin sida bryr sig inte om att enbart en del avarbetskraften – alltså de högre avlönade – ökar sinproduktivitet och därmed springer ifrån lönemässigt.Vänstern är ”netto”-politiker. Visst, brutto kanske de springerifrån, men det är därför vi har skatt som det viktigastepolitiska verktyget. Vi skattar de högavlönade ännu högre ochutjämnar därmed alla skillnader. På så sätt har vänstern enmänniskosyn som inte bygger på människors potential: ”Äh,strunta i att utveckla jobbet. Vi ska se till att alla får lika lön,ändå. Du behöver inte känna att arbetet du utför har någotsom helst samband med vad tjänar.”Den solidariska kreativitetenDe företag som förmår utveckla såväl varumärke somprodukter är öppna inför omvärld och förändring, ochsamarbetar kring forskning och utveckling.Den nya kreativiteten - som varje enskild medborgare somnäringslivet måste förhålla sig till - kan bäst uttryckas i ”FuckEinstein”. Copyright: Paul Alarcon21
  22. 22. Detta är ett paradigmskifte i paradigmskiftet. Inte bara sker Jonny Johansson, kreativt ansvarig på ACNE, intervjuas i en intervju med The Times den 22en förskjutning till förmån för kreativitet, utan kreativiteten augusti 2009:förändras. Detta är denna utveckling som såväl politiker somnäringsliv haft svårt att förstå i Sverige. Hela Pirate Bay-debatten kan ses i detta ljus. Unga människor är i dag del av If the A in Acne stands for ambition, thatett flöde av kunskap, inspiration, idéer, infall och uttryck, via certainly characterizes the way the collectivenätet och på stadens gator och torg. Att vara delaktig i detta of four has grown into a family of successful,flöde är avgörande, för såväl den egna sociala utvecklingen, independent companies – companies thatsom möjligheten att skapa sig sysselsättning och jobb. Men have been known to bail each other outockså för möjligheten att bidra till de stora frågorna. Därför when they’ve run into financial difficulties,blir hotet att stänga ned Pirate Bay av ”etablissemanget” ettdirekt hot mot livsstil, framtid och kapacitet. De som växt which the fashion side did at one point, whenupp med den nya sortens kreativitet vägrar stängas av från Johansson got too ambitious for his ownflödet. good and made too many jeans in one early season. But there’s still a kind ofDenna nya syn på kreativitet bär tydliga socialdemokratiska interdependent, social democratic quality invärderingar. Det är en process där man skapar tillsammans, evidence within the Acne family – veryman delar med sig, lyssnar på varandra, och struntar i formell Swedish.auktoritet och hierarkier. Våra ungdomars vilja att lösa frågori grupp, att diskutera med varandra, att skapa sig nyanserad “We sometimes get into trouble when weförståelse bortom det förenklade är drivkrafter vi ska vara deal with American or British companies,stolta över som svenskar. Det vi ser är en förlängning av alla because as Swedes we tend to work veryde gånger en svensk förälder sagt ”dela med dig” till sitt barn. collaboratively and to ignore theDet är precis vad de gör. De sprider glädje, inspiration och hierarchies,” admits Max Ahlbom, co-utvecklingskraft mellan sig. Därför blir de upprörda över ordinator on Acne Digital. That thought is”etablissemangets” reaktion (på t.ex. fildelning). Sociala echoed by Johansson, who with a generositynätverksrelationer är grunden för kreativitet, inte enbart also seldom found in fashion, attributes hisdistributionsväg för redan kreerad materia. own success as a designer to the fact that “ICreative commons och “free software” är uttryck för denna like to work with people who are better thannya ekonomi och kreativitet. me”: people like Frida Bard, in charge of womenswear, and Christoffer Lundmann,”Free” i ”free software” står inte för att det är gratis, utan för head of menswear design.att källkoden är gratis. Det är för att man vill bidra till enkollektiv utveckling av programvaran på ett sätt som gynnarsåväl ”mig” som ”dig”. Detta sätt att dela med sig och se påkollektiv kreation stärker innovationskraften.Creative commons är en ny upphovsrättslig modell vars syfteär att enklare dela med sig av kreativitet och estetiska utryck.Istället för en strikt upphovsrätt, har upphovsmannen genomCreative commons möjlighet att släppa på upphovsrättenunder reglerade former. Man låter helt enkelt ”commons” attanvända det man skapat utan svåra upphovsrättsliga trösklar.Man skapar en sorts kreativ allemansrätt. På så sätt blir detkollektiva kreativa flödet än kraftigare. Man inspirerarvarandra, använder varandras verk (under reglerade former)för att skapa något ännu bättre eller annorlunda. Det är en A shared culturekollektiv kreativ utvecklingsprocess. http://www.youtube.com/watch?v=1DKm96Ftfko22
  23. 23. I Sverige har vi ännu inte växlat ut insikten att det är slöserimed mänsklig förmåga att låta mängder med människorsyssla med enahanda och rutinmässiga uppgifter. I finans-och arbetslöshetskrisens spår är det än svårare att växla bortfrån det gamla industriella samhället. Vi håller fast vi det vikan. Och det räddar oss idag. Och även imorgon. Men inteom tio år.Större delar av arbetslivet måste utveckla metoder ocharbetssätt som bättre uppmuntrar och tar tillvara påmedarbetarnas kreativitet.Kreativa medborgareFrågan är: hur fostrar vi fram ännu kreativare medborgare?Det enkla svaret idag är: vi gör det inte, utan vi görmotsatsen. Vi kväser kreativiteten.Och den största skurken är skolan. Utbildningsforskaren KenRobinsons tes är att dagens skola är utformad utifrån tvåprinciper: den industriella ekonomin och upplysningens synpå kunskap och förmåga.Den industriella ekonomin bygger på arbetsdelning. Olikaarbetsmoment utförs av olika personer i olika rum och tider.Fords löpande band är sinnebilden för detta. Men det ärbilden/symbolen för det mekaniska arbetet. Än viktigare var Sir Ken Robinsonså klart uppdelningen i ”tänkandet” och utförandet. Det var Changing Education Paradigmsen liten, välbeställd och upplyst grupps rätt att bestämma http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4Uvad som skulle produceras och hur.Upplysningens främsta kraft var att bryta kyrkans makt övertanken, och istället hävda förnuftets och kunskapens makt.Det var en tro på människans förnuft. Och i detta fanns enjämlikhetstanke, att alla människor kan tänka själva. Iförlängningen var det denna filosofi som ledde fram till denobligatoriska skolan. Alla kan utbildas.Men ändå inte. Upplysningstiden präglades av elitism. Tillexempel fanns det bland upplysningens största tillskyndareen syn på att länder inte kan låta sig styras av folkvilja. Iställetskulle upplysta envåldshärskare styra i folkets intresse. Detfanns under hela upplysningstiden en konflikt mellan idealetoch synen på den enkla människans outbildbarhet.Denna konflikt är idag del av den svenska skolans DNA.Främsta förespråkare är Jan Björklund. ”Alla vill inte gå påhögskolan”, säger Jan Björklund. Med det menar han att allainte kan. Och därför inte bör. ”Kan inte” eftersom de ärarbetarklassungdomar som inte klarar av den akademiskabördan. ”Bör inte” eftersom Jan Björklund är”organisationens” främsta tillskyndare: hans jobb är att se tillatt den redan etablerade och organiserade arbetsmarknaden23
  24. 24. får de anställda de behöver (trots att industrin behöveromformas och att ungdomarna själva kanske vill annat).Skolan i sig är en fabrik. In- och utringning, olika lokaler förolika ändamål, de utbildas i bestämda och rigida enheter(klasser). Och de klustras efter ålder, trots att ålder är detminst relevanta de har gemensamt när det gäller utbildningoch kreativitet.Detta sätt att ordna skolan är inte bästa sättet att gynnabildning. Däremot är det bästa sättet att standardisera. Ochdet är ju dagens utveckling. Att standardisera. Ken Robinsonhävdar att vi måste gå åt andra hållet.Vi måste hitta sätt att bygga vidare på den kraft som vi allaverkar födas med: fantasin. Och utveckla den till förmåga atttänka ”divergent”. Därifrån är vägen kort till kreativitet (somär att tänka divergerande på ett värdefullt sätt).Ken Robinson hänvisar till en undersökning som visar hur vårförmåga till divergerande tänkande avtar med åren. Inteökar, utan avtar. När man frågar ”vad kan man göra med ettpappersgem” brukar de allra flesta komma på tio till femtonanvändningsområden. De som är duktiga kommer på uppemot två hundra. Undersökningen ställde sådana frågor ochgjorde en skala där de som hamnade i översta skiktet kundeklassas som genier. Och så lät man förskolebarn svara påfrågorna. Och sedan samma barn när de var 8-10 år. Ochsedan igen när de var 13-15. Hur många kunde klassas somgenier i förskoleåldern? 98 procent. När de var 8-10 år? Cirkahälften. Progressionen är tydlig. Skolan urholkar människansinneboende förmåga till divergerande tänkande.Over Sernhede skriver i ”Territoriell stigmatisering, ungasinformella lärande och skolan i det postindustriellasamhället”:”Skolan har inte längre uppgiften att fostra till lönearbete,varken i innerstaden eller i förorten. Men medanmedelklassens barn i innerstadsskolorna får en utbildningsom på ett adekvat sätt ger dem möjligheter att möta detpostindustriella samhällets krav på entreprenörskap,kreativitet och egna val, så ter det sig som om förortensskolor närmast har funktionen att fostra barnen till acceptansav marginalitet och underordning. Ser vi till resultat vad gälleravgångsbetyg och vad som händer med de unga från förortenefter skoltidens avslutande så framträder ett mönster. Deledarskapsideologier och pedagogiska modeller som regerarpå de skolor som ingår i vår studie har som mål att brytadetta mönster, men det tycks ändå som om oavsett vadskolan har för avsikter och mål, oavsett vilken pedagogik ellervilka visioner man har med undervisningen, så är skolankontaminerad av den dominerande diskursen om förorten.”24
  25. 25. I en skola som uppmuntrar kreativitetsutveckling är dettainte acceptabelt. Den borgerliga alliansens politik, där alla skahitta sin plats i organisationsskissen och inte ska tro att de ärmer än så, är förödande för oss, såväl mänskligt somekonomiskt.Ett omfamnade av kreativitet och frigörelse är att accepteraviss oordning. Därför är social trygghet försäkrad av statenavgörande för såväl individens som samhällets utveckling.Joel Mokyr skriver i boken ”The lever of riches”, 1990: ”Såvälekonomer som historiker inser den stora skillnaden mellanhomo economicus och homo creativitus. Den ena gör detmesta av vad naturen har givit honom, medan den andra göruppror mot naturens regler. Teknologisk kreativitet är, liksomalla annan kreativitet, rebellisk.”1974, i det radikala klimat som då var, skrev feministen Inga-Lisa i HSB:s tidning Att Bo om småhusägaren: ”Han ärskuldsatt och bunden av räntor och amorteringar (strejkaralltså ogärna, säger inte upp sig i hastigt mod), han är fulltupptagen på fritiden med att klippa gräsmattan och lagastaketet (ofarliga sysselsättningar), han har gott om utrymmeoch stora ”behov”, och är alltså, i motsats till den som borkollektivt, en idealisk konsument. Han äger och är följaktligensamhällsbevarande: ett folk av villaägare gör förvisso interevolution!” Trots det allt för radikala kommunistiskaanslaget, och att vi idag kanske mer renoverar kök än byggerstaket, kan vi känna igen oss i beskrivningen. Vi har landat iden största organisationen av alla, samhället, och har ingaincitament att rubba detta. Detta hämmar kreativiteten.När kreativiteten och dess utlopp får styra form ochsammansättning blir det industriella sättet att jobbabegränsande. Detta måste (S) förhålla sig till. Vi måstevälkomna en utveckling som förändrar vissa grundfundamenti hur vi arbetar. Men det som talar mest för en starksocialdemokrati och en stark fackföreningsrörelse i framtidenär arbetsmiljöns relevans för den kreativa utväxlingen.25
  26. 26. Kreativitet förutsätter urbanitetRichard Florida, forskare vid University of Toronto, hävdar attde kreativa motorerna i samhället är städerna. Det är staden,med alla dess flöden, mångfald av kompetenser, kreativtspetskunnande och öppenhet inför det nya, ifrågasättandeoch inspirerande som kan ta hand om och ekonomiserakreativiteten. Han har skapat ett kreativt index, som mäterstäders förmåga att vara kreativa, och bygger på treperspektiv: Teknologi, Tolerans och Talang. Kreativamänniskor söker sig till städerna. Att värna städersattraktionskraft är därför ett sätt att stödja kreativiteten, ochdärmed den ekonomiska tillväxten.Socialdemokraterna måste acceptera städernas potential.Ökad kreativitet kommer i symbios med ökad urbanisering.Och visst, det betyder att storstadsregionerna får allt mermakt och inflytande. Och så ska det vara. En förflyttning avpolitikens fokus till urbanitet är egentligen bara att erkännaden roll storstäderna spelar idag, för den sociala, ekonomiskaoch miljömässiga utvecklingen. Nationalstatens vikt urholkassakta men säkert.Men det är mer än så.Enligt SCB är andelen boende i tätorter i Sverige 84 % (Entätort har minst 200 invånare). Detta visar att Sverige intelägre är ruralt. Men är vi urbana?Alla medborgare påverkas av och är en del av urbaniseringen,och dess utvecklingskrafter påverkar i princip alla, oavsett vari landet vi bor och på vilket sätt. Men vad är urbanitet? Hurska man stötta det, politiskt? En av de mest inflytelserikaurbaniseringsforskarna, Jane Jacobs, skrev redan på 50-talet iboken The Death and Life of Great American Cities vad det ärsom skapar värde (ekonomiskt, socialt och kulturellt) istaden: 1. Att det är blandade funktioner istället för att separera dem. Med andra ord, vi ska inte bo på ett ställa, jobba på ett annat och handla på ett tredje. Där dessa funktioner blandas, i kvarteret, skapas värde. 2. Korta kvarter och öppna ytor för möten mellan människor, i olika åldrar, olika bakgrund, olika klasser, ute på olika ärenden. 3. Gamla byggnader blandat med nya. Det skapar ett område med olika typer av människor. 4. Tätbefolkat, för att skapa ett synligt och attraktivt stadsliv.26
  27. 27. URL/IRLHur kan Åmål lyckas med detta? Svårt, och dyrt att göra IRL(In Real Life). Men att förstå att dagens unga generationredan lever urbant på nätet (URL/på Internet) är viktigt attförstå för Åmål. De principer som Jane Jacobs listade för enkreativ stad går att återfinna på nätet. Multifunktionalitet. På nätet gör vi allt, och möts i multifunktionaliteten. På särskilda platser, fora, såsom Facebook, kan vi dela med oss av olika skärvor av våra liv, arbete, fritid, familj, etc. Det blir ett inspirerande flöde. Korta kvarter. På nätet är det inte ”långt att gå” mellan olika funktioner, och tätheten är hög. På en webbsida kan utgången till andra alternativ vara hundratals. Olika åldrar på byggnader. Olika ”åldrar” och funktioner på webbplatser, som gör att människor blandas, oavsett klass, etnicitet, inkomst och ålder. Täthet. Nätet klarar av täthet som inte klaras i det fysiska rummet. Antal vänner i dialog samtidigt kan vara uppemot hundratal på en kommentarsslinga till ett facebookinlägg. Det skulle krävas en konferensplanering för att ordna det i riktiga livet.På så sätt agerar idag många människor i en ”urban miljö”dagligdags. Men urbanitet är något mer. Det är ettförhållningssätt till människa, ekonomi, samhälle som präglasav det täta livet. Vad är det vi säger oss vara när vi är urbana?Richard Floridas tre T:n är en bra utgångspunkt. Han hävdaratt storstadsområden med hög koncentration avhögteknologi, konstnärligt verksamma personer, ett stortinslag homosexuella och en grupp som han beskriver som"high bohemians" står i samband med en hög nivå avekonomisk utveckling. Som ett sätt att ranka detta värderarhan städer eller stadsdelar efter de tre T:na: Teknologi,Talang och Tolerans. Genom att främja dessa tre främjasurbanitet.Att vara urban är också något annat.I rapporten Stadsutbredning och kärnor (Stockholm 2009,Region- och trafikplanekontoret vis Stockholms LänsLandsting) visas hur aktivitetstäthet faller med avståndet frånden centrala kärnan.27
  28. 28. En artikel från Strategy+Business refererar till Geoffrey West,forskare vid Santa Fe Institute: “A global study by GeoffreyWest, a theoretical physicist and former head of the Santa FeInstitute. West found that the creativity of a city scales to thequarter power with respect to size. What that means is that ametropolis 50 times the size of a nearby town is, on average,130 times more innovative on measures such as the quantityof inventors, number of inventions, research anddevelopment budgets, and so on. Further, West found thatthe average resident in that city is three times as creative ashis or her smaller-town neighbor.”Staden med dess mångfald av möjligheter låter invånarnautforska olika vägar genom livet, om det så är för attundersöka vingummifärg eller skapa nya tjänster. Impulserges utrymme att fortsätta längs sin egen tangent, utan atthindras av omständigheter, tradition eller öppettider. Denkreativa staden blir ett medie där medborgarskapadkreativitet mixas och flödar runt. Staden blir inkubatorer försociala nätverksmarknader.Det är denna urbanitet som är vägen framåt för såväl detsocialdemokratiska partiet som Sverige. Att förstå att alla ärpå väg att urbaniseras, IRL och URL, oavsett om man bor iAlmvik, med 201 invånare, eller i Stockholm. Vi ska ökaurbaniseringstakten. Som Richard Florida säger: ”Kreativitetbehöver en social och ekonomisk miljö som kan vårda den ialla former.”I perspektivet av den kreativa frigörelsen i städerna finnsockså en längtan efter gemenskap, att vara delaktig i enpågående samhällsförändring. Den individuella utvecklingenvill speglas och bekräftas i ett kollektivt sammanhang, påorten, i staden eller på nätet. Ett socialdemokratisktperspektiv.28
  29. 29. Framtiden tillhör förortenPer Wirtén skriver i sin bok ”Där jag kommer från – krigetmot förorten” om skillnaden mellan möjligheter sompolitikens blick medskapar. ”Hälsovägen skär som en rakgräns mellan två Flemingsberg. Jag ser ingen som passeraröver den. Övergångsställena ligger tomma. På höger sidaligger arbetarstaden och på vänster sida kunskapsstaden. Iden senare ligger Universitetssjukhuset med medicinskanischer i världsklass, Karolinska Institutet med en tredjedel avsin forskning, Tekniska Högskolan KTH som tillsammans medKarolinska utvecklar arbete kring medicinsk teknik ochnaturligtvis Södertörns högskola. *…+ Men båda sidor förenasav att de är mer globala stadsdelar än de flesta iStorstockholm. De sträcker ut sig mot avlägsna platser.Forskarna spinner drömmar om elituniversiteten i Europa ochUSA: Cambridge, Harvard, Duke, Stanford. I arbetarstadenlöper kommunikationsvägarna mot helt andravärldsmetropoler: Istanbul, Teheran, Bagdad. Somalier iFlemingsberg kan bläddra mellan somaliska teveprogram somsänds från städer som Bryssel, Chicago, Stockholm ochMogadishu. Plats och tillhörighet är komplicerade saker påbåda sidor Hälsovägen. I kunskapsstaden värderas de globalanätverken högt och kallas kreativa. I arbetarstaden anses dehota landets språkliga och kulturella sammanhang. Politiskarapporter och utredningar förmedlar uppfattningen att deskapar tillväxt i ett hus och utanförskap i ett annat.”Som parti är vi skyldiga. Se bara på rapporten ”BokslutRinkeby - så har fyra år med en borgerlig politik slagit motStockholms fattigaste” som partiet i Stockholms Stad togfram inför valrörelsen 2010. Där utmålar vi Rinkeby som ettutsatt område. Det är den ena eländeskvoten efter denandra. Inget verkar fungera. Och vi gör det genom attredovisa ytliga makroperspektiv istället för att se mänskligamikroperspektiv. Vi skriver själva fram och befästerutsattheten. Rapporten stinker av bedömningen att Rinkebyär förlorat. Så blir det när innerstadsbor kämpar för förorten.”Borgerligheten har gjort dem till förlorare, men med minpolitiska kapacitet ska jag göra dem till mindre förlorare.” PerWirtén använder sig av ett annat begrepp: ”Politiken iStadshuset domineras av stadskärnans begränsadeperspektiv och den ”över medelklass-etnocentrism” somHerbert Gans identifierade för snart femtio år sedan.” De två första meningarna i rapporten lyder: ”Rinkeby är ett av de socioekonomiskt sett mestOtroligt att de fortfarande röstar på oss, när vi inte ens har utsatta områdena i Stockholms stad. Det är denmage att se dem som handlingskraftiga människor. stadsdel där medelinkomsten är allra lägst, liksom förvärvsfrekvensen.”Vår tids normer – tydligt i de yngre generationerna – är http://www.socialdemokraterna.se/upload/webbfindividualism, självförverkligande och öppenhet, framför oralla/ak/stockholm/dokument/pdf/stadshuset/20industriålderns värderingar: homogenitet, likriktning och en 10/Bokslut%20Rinkeby.pdf29
  30. 30. vilja att passa in. Och i Sverige mer än i många andra länder.Och häri ligger (S) problem med att förståförortens/ytterstadens ungdomar. I (S) ögon borde de viljavara offer, eftersom de är fattiga, segregerade och inte kanspråket som en riktig svensk. Men dessa ungdomar ärfostrade i Sverige. De har frigjorts från tvingandefamiljetraditioner. De har gått i demokratiskt inriktadeförskolor, som byggt verksamheten på lekens grund. De ärflerspråkiga och växlar mellan identiteter. Och de tar del avsubkulturer som fötts i alla delar av världen. Sverige harfostrat all ungdomar, också förortens ungdomar, till kreativa,självständiga individer med skaparlust. Men samhället kaninte ta upp den här energin.Urbaniseringen flödar utifrån in. Nya centra utanför de redanetablerade historiska centrumen kommer att växa fram, s.k.edge cities. I Stockholm är det tydligt att kreativ plats ochinnovation också förläggs till nya centra: Telekom och Kista,Medicin och Huddinge/Södertälje. Frågan är hur man lyckasanvända omgivningens potential. I ytterstaden finns densolidariska kreativitetens hjärta.(Svenska Dagbladets tunnelbanekarta över hur stockolmarna röstade i 2010 års val)30
  31. 31. Moderaternas fattiga ekvationModeraterna har i och med Reinfeldt åter hittat sin själ ochsin berättelse. ”Gör din plikt: arbeta”. Det är genom attjobba, och få pengar i plånboken (och dessutom mer pengar ioch med skattesänkningar) som du kan köpa frihet. Köp digtid. Köp dig kultur. Köp dig bildning. Köp dig materielltrygghet. I deras samhällssystem måste jag konsumera minmänsklighet. Och det tar upp all vår tid. Vi är nu inne i vadGöran Persson fruktade: inte bara marknadsekonomi, utanett allt mer utstuderat marknadssamhälle.För moderaternas är ekvationen enkel: anställning +marknadsekonomi = frihet. För dem har aldrig social ochkulturell frihet – bortom klass – varit önskvärt. De är igrunden i ett konservativt parti som vill behållasamhällsordningen. Då ska alla förbli på sin plats.Klassfrigörelse skapar oordning på ”marknaden” (i alla dessformer) och rubbar därmed jämvikten i deras ekvation. Sällanhar vi haft så visionslöst styrd regering. Anders Borg är somden stora Oz, fast med en whiteboard-penna där han på engigantisk whiteboard gör en organisationsskiss över samtligainvånare i kungariket.Medan moderaterna säger ”Var den du är” – i produktionen,på orten, i klassen, i bildningen – måste Socialdemokraternasäga ”Var mer än du är”. Det stora gemensamma projektetför samhällsförändring delegerar vi till individen, vi ber demanamma sig själva som kontinuerliga förändringsprojekt. Ärdu inte mån om frigörelse, så förbli. 2000-talets politik är inteför dig.31
  32. 32. Öppenhet för mångfald är värdeskapande.Sverigedemokraterna är gårdagens parti.Med den syn på mångfald, värdeskapande och ekonomisktillväxt med utgångspunkt: kreativ urbanitet kommerSverigedemokraterna blir det förgångnas parti.Sveriges tillväxt och styrka bygger på att utnyttja ochkapitalisera på mångfald och nya idéer genom kunskap ochkreativitet. I det samhället har Sverigedemokraternasperspektiv ingen plats. Deras samhällsbygge kommer attruttna inifrån. Detta måste bli socialdemokraternas främstakritik mot Sverigedemokraterna. Att de är tillväxtfientliga ochkommer att kosta oss jobb och utvecklingskraft.32
  33. 33. Vi måste göra oss av med denfabriksproducerade politiken inom partietSocialdemokraternas inre demokrati är såväl avundsvärd somproblematiskt. Partiets folkrörelserötter har skapat ett partioch en organisation som med mycket – och många – starkainstitutioner samt tydliga regler för hur politik ska tas fram ärdemokratisk. Jag som enskild kan få en motion bifallen avpartiets högsta organ, partikongressen. Men vägen dit ärlång, genom lokalföreningen, kommunen och distriktet. Detär diverse styrelsen som ska bifalla på vägen för att det skalyckas.Framförallt är det så politiken skapas. Punkt. Förslag ska innågonstans utmed denna värdekedja (är man vanliglokalmedlem är det längst ned i lokalföreningen, är manpartiordförande är det bara att presentera dem förpartikongressen). Men partiet kan aldrig gå utanför kedjan.Och är något beslutat är det fastslaget. Inget utrymme förförbättring eller förändring finns förrän fyra år senare tillnästa partikongress.Denna ”löpande band”-metod för att skapa politik fungerarinte längre. I ett samhälle där allt fler löntagare arbetar iprocesser, med kontinuerlig utveckling av varor och tjänster,och där det är tjänstefel att inte förbättra när tillfälle ges,framstår det socialdemokratiska partiet somutvecklingsfientliga. Vi måste inse att beslut ska tas fortare,att öppen dialog om föregående beslut ger underlag förfortsatt förbättring av beslutet, och att samhället kräver attpolitiken är flexibel och anpassningsbar.Materiell produktion Input Produktion OutputImmateriell produktion Input Output33
  34. 34. Politik för kreativitetsutveckling:reformförslagUtgångspunkterDetta är naturligtvis inte en uttömmande lista avreformförslag. Snarare ska de ses som exempel på förslaginom ett antal politikområden som kan bidra till ökadkreativitet i samhället. Många av förslagen är dessutom”gamla” socialdemokratiska förslag. Men kreativitetsanslagetger ofta de gamla förslagen ytterligare tyngd.Reformförslagens effekter påverkar en eller samhällsaspekterav kreativitet. Dessa kan delas in i tre sfärer: 1. De kreativa näringarna. Präglas av: a. Produktion, näring, experter, slutna system 2. Kreativa tjänster. Präglas av: a. Tjänsteekonomi, slutna nätverk, experter, kluster 3. Kreativa medborgare. Präglas av: a. Samhällskultur, öppna nätverk, användargenererat Kreativa medborgare Kreativa tjänster Kreativa näringarSkola och utbildning:K2 – Kunskap+KreativitetHaningemodellen som grundHaningemodellen kom till 2005. Socialdemokraten RobertNoord satte sig ned tillsammans med sina borgerliga kollegorför att göra något åt att Haninge var Sveriges sämstabarnkommun och Sveriges sämsta barnkommun. Resultatetblev en politik som mixade Jan Björklunds nya politik medden gamla socialdemokratiska. Men istället för att antingensom Jan Björklund hävda att eleven själv har allt ansvar föratt tillgodogöra sig kunskap, eller som socialdemokratinhänvisa till att dåliga resultat i skolan är det omgivande34
  35. 35. samhällets fel, blev Haninges svar att det är på skolan detberor. I boken Att riva plåstret – Tankar om en ny (S)kolpolitikbeskrivs modellen: ”Med höjda förväntningar kommer ocksåhöjda resultat, det var hypotesen Haninge arbetade efter.Man hade sett hur lärarnas låga förväntningar styrde och dennegativa effekt detta fått på elevernas kunskapsinhämtning. IHaninge trodde enbart 60 procent att det var möjligt förHaninges elever att klara av de grundläggande målen. Det varockså precis det som var resultatet: 60 procent av Haningeselever lämnade grundskolan med fullständiga betyg.”Skolverket skyllde dessutom de dåliga resultaten på densocioekonomiska strukturen i kommunen.Robert Noords recept för en framtid socialdemokratiskskolpolitik är avgörande för att frigöra varenda unge, ochkunna ge barnen verktyg för att vara kreativa. ”Det absolutviktigaste är att vi får en skola som har höga förväntningar påalla elever. *…+ Det är också viktigt att slå fast att det ärelevens rätt att få lämna skolan med tillräckliga kunskaperoch det är skolan som har ansvaret för att eleven kantillgodogöra sig kunskapen.”Det är de höga förväntningarna som skapar självförtroende,lust och förmåga att gå den kreativa vägen. Högaförväntningar är avgörande om Sverige ska klara sig i denglobala kreativa ekonomin.Kunskap+Kreativitet är en ambitionshöjning av skolpolitiken.Kunskap räcker inte längre.En ny läroplan som tar sig an att tolka omvärlden ochvågar peka ut en riktning för skolan:Kunskap+KreativitetLäsåret 2011/2012 börjar den nya läroplanen gälla. Det är ettläro-och kursplansarbete som initierades av Jan Björklundoch bär hans signum. När läroplanen presenterades sautbildningsministern: ”Kraven i skolan ska vara tydliga ochkonkreta. Lärare, föräldrar och elever ska förstå vad somförväntas under lektionerna. Läroplanen slår fast att elevernahar rätt till strukturerad, lärarledd undervisning. Det är dagsatt uppvärdera läraren och undervisningen i skolan.”Det betyder: Mer katederundervisning – ”läraren har ordet” Läraren som kunskapsförmedlare ska ha respekt – ”Jag är facit” Struktur, ordning och reda – ”Tyst, stilla och blickarna framåt i klassen”35
  36. 36. Standardiserade mål som skapar en standardiserad undervisning – ”Du ska kunna det här – och det är så här du lär dig”Roger Sjunner skriver i sitt examensarbete från MalmöHögskola Kreativitet i äldre, nuvarande och kommandeläroplan för grundskolan följande:”När industrin som arbetsplats, med sina producerandemaskiner, tar mindre plats i det allmänna medvetandet,fungerar maskinen allt sämre som metafor för andrasamhällsföreteelser. Eleverna som går till skolan varje dagförväntas inte längre komma till skolan som tomma tavlor –enligt John Lockes idé om den nyfödda människan som entabula rasa – som ska fyllas med fakta och termer innandagen är slut. I stället förväntas eleverna vara delaktiga i sittlärande. Lärarna är inte längre förmedlare av kunskap isamma grad. Lärarna blir i stället handledare, som hjälpereleven till lärande och utveckling.”I samma anda beskriver Sten Svensson utmaningen i LärarnasTidning (nr 3, 2009):”Under 1900-talet gjorde det svenska samhället en resa frånett odemokratiskt samhälle till ett demokratiskt. Från enodemokratisk skola där eleverna disciplinerades med våld tillen skola med en demokratisk och human människosyn. [---]Svenska skolelever är frimodiga och kreativa och de vågarifrågasätta om de anser något vara fel. Svenska elever görinte skoluppgifterna för att de är rädda för lärarna utan föratt de har en inneboende lust att lära. Precis som vi vuxna.Det är en elevsyn och en skola som vi ska vara väldigt räddaom. ”Det betyder att Jan Björklund i ett alexanderhugg tar skolantillbaka ca 50 år istället för framåt.Socialdemokraterna kan vid ett maktskifte inte låta dettabero. En ny läroplan måste fram. En läroplan som bygger påden demokratiska grunden i skolan – samtalet, öppenheten,respekten för människan istället för auktoriteten – men ocksåutvecklar skolan till att forma kunskapsdrivna kreativamedborgare.Den nya läroplanen låtsas inte om att det finns en världutanför den svenska skolporten. Inte en rad ägnas åt att sättain skolan i den ekonomiska och arbetslivsmässiga globalalogik vi kommer att leva med de närmaste decennierna.En ny läroplan måste våga prata om globaliseringen, omförskjutningen från kunskap till kunskap+kreativitet, omSveriges förmåga att hävda sig i en global marknadsekonomi,om den enskildes väg till egenmakt via förstärkt kreativitet.36
  37. 37. Uppvärdera de estetiska ämnena – för att ökakunskap+ kreativitet i alla ämnen, i alla sammanhang(inte bara ”kulturella”)Nordiska Rådet genomförde år 2008 en studie för att mätavärdet av estetiska ämnen för skolelevers trivsel ochprestationer i teoretiska ämnen.I förstudien har Nordiska rådet kartlagt flera exempel på attkreativiteten förbättrar inlärnings- och undervisningsmiljön.Resultatet är entydigt. ”Eleverna tar ett betydligt störreansvar för den egna inlärningen och bättre på att presenterasina ämnen när kreativ utveckling ingår som en del avundervisningen i skolan. Och en bieffekt är också att elevernapresterar bättre i modersmålsundervisningen och matematik,vilket kan avläsas direkt i PISA-sammanhang”, säger MogensJensen, ordförande i Nordiska rådets kultur- ochutbildningsutskott.I Sverige innebär Jan Björklunds nya gymnasieskola att allestetisk verksamhet berövats sin ställning som obligatoriumoch som meriterande kurser överhuvudtaget. Eftersomkurserna är valbara, och samtidigt inte längre ger meritvärde,styrs eleverna till att välja bort dem om de vill få höga betygför att kunna läsa på högskolan.I Skolvärlden (2010-09-15) säger den renommerade forskarenAnne Bamford – som bland annat gjort den globala studien”The Wow Factor”, om kreativitetens roll i undervisning – attdet kan leda till att Sverige tappar den kreativitet som skapatIKEA och andra internationella framgångar. ”De länder somtoppar Pisas rankning har starka inslag av konst och kultur",säger hon, och att ”de innovationer vi ser i det Svenskasamhället i dag är resultatet av den utbildning som bedrevsför 20 år sedan”.Den socialdemokratiska vägen är åt andra hållet. Stärk denestetiska undervisningen. Obligatorium på alla program, ochger meritvärde. Skapa samarbeten med det omgivandesamhället. Kan England, så kan vi. England avsatte år 2008320 miljoner pund till satsningen ”Every primary School tobecome a musical school.Teoretisk grund på alla gymnasielinjerRegeringens nya gymnasieskola, med yrkesförberedandeprogram som inte ger allmän behörighet till högskolan,skapar onödiga trösklar och begränsningar som hämmarutveckling och kraft. Som socialdemokrater ska vi ha högaförväntningar på ungdomar, och ge skolorna tillräckligt medresurser för att se till att alla klarar allmän behörighet. JanBjörklunds syn på vissa elever som outbildbara har nu blivitomsatt i reform. Detta måste (S) förändra.37
  38. 38. 33 gymnasiala kreativa utbildningspalatsEn tydlig socialdemokratisk idé vi som parti måste förstärkaär att statligt styrd verksamhet kan fungera sommarknadsutvecklare. SBAB är det främsta exemplet. Undermånga år var SBAB marknadsledande när et gälldebolåneräntor, och pressade marknaden på ett för kundenfördelaktigt sätt. I USA tog regeringen över krisande GeneralMotors, rustade upp bolaget, tog det till svarta siffror, ochsålde tillbaka bolaget till finansmarknaden med oerhördvinst.Staten kan med sin styrka och resurser visa och utveckla såvälvälfärd som marknad.Staten bör därför finansiera 33 stycken gymnasiala kreativautbildningspalats över hela landet. Dessa ska få något merresurser än vanliga gymnasieskolor (Skolpeng 1,5 gångerfriskolenormen). Låt kommunerna ansöka om att få drivaskolorna.Skolorna ska få i uppgift att leda utbildningssystemet iutvecklingen mot kunskap+kreativitet. Det ska ställas krav påatt de samarbetar med högskola/universitet, med något ellernågra näringar/kluster, att de finns i städer/orter med storetnisk och annan mångfald och att de har förmåga attanvända den senaste teknologin.Intagning sker dels med betyg, dels på intagningsprovbaserad på kreativitet/talang (”Creative aptitude”). Betyg fåraldrig stänga ute en elev som har potential att blisuperkreativ.Kreativt pedagogiskt institut, för att utvecklaskolbarns kreativitetSkapa ett kreativt pedagogiskt institut som får i uppgift attutveckla pedagogiken kring kreativitetsutveckling. Dettainstitut kopplas till de 33 gymnasiala kreativautbildningspalatsen, men får i uppgift att bistå helautbildningsväsendet. Ska presentera ny forskning och göraden applicerbar på verksamheten i skolan. Låtlärarhögskolorna få ansöka om vem som ska få institutet.Utveckla vuxnas kreativa kompetensAlla medborgare, oavsett arbete, utbildning och livssituation,behöver hitta avsättningsytor för kreativt tänkande. Det ärförst när man kliver ur den situation man är i, antingenenbart tankemässigt eller fysiskt, och därmed möter nyaintryck och infall, och därmed kombinerar flera världar, somkreativitet hittar sitt bränsle. Att enbart sitta på sinarbetsplats för att utveckla sin arbetsplats duger inte.38
  39. 39. Här kan staten vara främsta garant för att ta ansvar för attdetta sker.IKS (Individuellt kompetenssparande)Människans egna drivkrafter måste ligga till grund för fortsattutveckling av kunskap och kreativitet. Som parti behöver viuppmuntra alla att ta eget ansvar för kreativitets- ochkunskapsutveckling. Därför bör staten införa Individuellakompetenskonton. Utformningen kan ske på olika sätt, ochdärmed också statens finansiering. Globaliseringsrådetskriver i sin slutrapport:”Eftersom Rådet anser att tillkomsten av ett brafinansieringssystem för återkommande utbildning är enstrategisk utbildningspolitisk fråga vill vi redan här slå fast attdet offentliga bör ta ett delansvar för finansieringen av ettsådant system, antingen i form av avdragsrätt för sparademedel eller genom att staten kompletterar privatainsättningar (till exempel från individer och arbetsgivare)med bidrag av skattemedel.Allomfattande komvuxKomvux ska vara flexibelt, tillgängligt och utvecklande föralla. För de som saknar gymnasial utbildning får det intefinnas en enda tröskel för att kliva in i komvux. De skauppmuntras till att utbilda sig vidare, och vidga sina vyer. Omen högutbildad upplever att komvux är ett alternativ för attutvecklas vidare – till exempel genom att lära sig ett nyttspråk – ska det offentliga uppmuntra detta. Sänk spärrar,finansiera för fler platser och uppmuntra människor medolika bakgrunder att kliva ut och in i utbildning.En modern statligt finansierad folkbildning – fokus påkreativitet.Folkbildningen får årligen 1,5 miljarder kronor av staten,genom studieförbund och folkhögskolor, för att genomförastudiecirklar och folkhögskolekurser. I dag får 150folkhögskolor och tio studieförbund del av statsbidraget.Antal deltagare är stort: Antal deltagare i studiecirklar/år: 2,1 miljoner Antal studiecirklar/år: 285 000 Antal besökare på kulturprogram/år 15 miljoner Antal kulturprogram/år: 250 000Folkbildningens idégrund har mångakännetecken. Idégrunden är ickeformell då den saknarnationellt fastställda läroplaner och betyg. Folkbildningenvärderar både praktiska och teoretiska färdigheter.Folkbildning har förmågan att agera flexibelt medokonventionella metoder för att möta nya behov i samhället.Folkbildningens uppdrag är att själpåtaget uppdrag, ochstaten stöttar detta. Men staten är också en medpart ifolkbildningen. En socialdemokratisk regering bör ge39
  40. 40. folkbildning ett tydligt uppdrag att stärka deltagarnaskreativitet.Utvecklingspengar för kreativa projektMånga medborgare har idéer på projekt som är kreativa,gynnar samhället i stort och utvecklar verksamheter. Statenbör starta en fond som stöttar utvecklingsprojekt somutvecklar kreativitet inom kultur, arbetsliv, föreningsliv,offentlig sektor, etc. Benchmark är Allmänna Arvsfonden,som beskriver sin verksamhet så här: ”Arvsfonden stödjerideella föreningar och andra icke-vinstdrivandeorganisationer, som vill pröva nya idéer för att utvecklaverksamheter för barn, ungdomar och personer medfunktionsnedsättning på deras egna villkor. Vi vill georganisationerna möjlighet att pröva nya idéer som kanutveckla verksamheten inom olika områden.”Trepartssamtal - stat, arbetsgivarna, fackenEn socialdemokratisk regering bär ta initiativ tilltrepartssamtal mellan stat, arbetsgivarna och de centralafackliga organisationerna om hur löntagarna ska utvecklas föratt kunna delta än bättre i den produktivitetsdrivnaekonomin.FöräldraperspektivetDet finns också ett föräldraperspektiv i detta. Ska vi utvecklavåra barns kompetens och kreativa kunnande måste vi somföräldrar också leverera. Barn till föräldrar med akademiskutbildning har det dubbelt förspänt: Inte nog med att hälsa,välbefinnande och trygghet är sämre hos barn med icke-akademiskt utbildade föräldrar, de får dessutom sämremöjligheter att utveckla sitt kreativa kunnande.Kulturpolitik för kreativitetsutvecklingGratis inträde till museer och maxtaxa på kommunalkulturskolaDenna reform har (S) slagits för i många år. Den infördesmellan 2002 och 2006 men togs bort av den borgerligaregeringen under förra mandatperioden. Vår argumentationför denna reform är rättvisa och jämlikhet. Bra så. Menutifrån ett kreativitetspolitiskt perspektiv är det framförallten investering, i den enskilde och i samhället. I rapportenMaking of Me argumenterar författarna Jen Lexmond ochShelagh Wright hos tankesmedjan DEMOS för att bryta nedsådana barriärer som kostnader och praktiska faktorer fördeltagande i kultur. ”We need to find a way to connect all40

×