Året med Kungafamiljen

3,500 views

Published on

Studie av SVT:s program Året med Kungafamiljen: ett kungligt pr-vapen eller SVT:s kronjuvel?

Published in: Education
0 Comments
0 Likes
Statistics
Notes
  • Be the first to comment

  • Be the first to like this

No Downloads
Views
Total views
3,500
On SlideShare
0
From Embeds
0
Number of Embeds
6
Actions
Shares
0
Downloads
6
Comments
0
Likes
0
Embeds 0
No embeds

No notes for slide

Året med Kungafamiljen

  1. 1. Stockholms universitet Institutionen för journalistik, medier och kommunikation C-uppsats våren 2009 Karin Ahlberg och Mikael Lind V07-20 Året med kungafamiljen Ett kungligt PR-vapen eller SVT:s kronjuvel? En semiotisk analys av TV-programmet ”Året med kungafamiljen” 1
  2. 2. Innehållsförteckning 1. Abstract – sammanfattning s. 3 2. Inledning s. 4 3. Val av analysobjekt s. 4 3. Problemformulering s. 5 4. Hypotes och frågeställningar s. 5 5. Tidigare forskning s. 5 6. Metod s. 6 6.1 Teorier kring denotation och konnotation s. 6 6.3 Tillvägagångssätt s. 7 6.2 Material och avgränsning s. 7 7. Teorianknytning s. 8 7.1 Teorier om TV s. 8 7.2 Förhållandet mellan monarki, media och makt i de europeiska kungahusen s. 9 8. Analys s. 14 8.1 Kontextualisering s. 14 8.2 Analysresultat s. 14 8.2.1 Prinsessan Madeleine s. 14 8.2.2 Drottning Silvia s. 16 8.2.3 Prins Carl Philip s. 18 8.2.4 Kung Carl Gustaf s. 20 8.2.5 Kronprinsessan Victoria s. 22 9. Slutsats och kritisk reflektion s. 24 9.1 Slutsats s. 24 9.2 Kritisk reflektion av arbetet och arbetsprocessen s. 29 10. Källförteckning s. 30 11. Bilagor s. 31 11.1 Intervjuguide s. 31 11.2 Intervju med Inger Nildén s. 32 11.3 Intervju med Roland Zuiderveld s. 37 11.4 Kodmall s. 38 11.5 Schema över programmets inslag s. 39 11.6 Analys av respektive inslag s. 41 2
  3. 3. 1. Abstract - sammanfattning Vi har gjort en semiotisk och symbolinriktad bildanalys av programmet ”Året med Kungafamiljen” som sände den 29/12 2006. Vår frågeställning var ”Hur porträtteras den svenska kungafamiljen i TV-programmet ”Året med kungafamiljen” i Sveriges Television?” Vår hypotes var att kungafamiljen får behålla sin makt och position just genom att de porträtteras som lite högre stående, och att de inte är riktigt som oss andra. Genom hur Svt valde intervjutillfällen och genom Kungafamiljens klädval upprätthölls en fördelaktig bild av kungafamiljen vilket förstärkte vår hypotes. Vår slutsats blev att det är pressavdelningen på hovet som sätter agendan för programmet. Inga inslag är spontana utan bygger på idén om ”exklusivitet”, och den har Svt rättat sig efter. Man vänder sig däremot mot idén om att programmet endast skulle skildra det som hovet vill få fram. 3
  4. 4. 2. Inledning Svt har som tradition att sända programmet ”Året med Kungafamiljen” där publiken får följa den svenska kungafamiljen under ett år. Vi har valt att genomföra en semiotisk och symbolinriktad bildanalys av programmet för att se hur det är utformat och om det kan säga något om hur Kungahuset och/eller Svt vill att vi ska uppfatta kungafamiljen. Utifrån teorier om TV som kulturellt system och teorier kring klasstillhörighet och hur det visas i TV, kan det vara intressant att se ifall Kungahuset och Svt kan sägas vara budbärare av denna maktstruktur. Hur skildras egentligen vårt kungahus? Vilken position tillskrivs de kungliga? Vilka medel används för att påvisa deras sociala och kulturella överlägsenhet? Genom att granska i vilka sammanhang de kungliga porträtteras, hur de är klädda och om det förekommer några symboler, vill vi djupare granska hur en bild kan förmedla ett budskap genom att lägga fokus på vissa objekt och vilken betydelse det har för hur man tolkar det man ser. Vi vill också undersöka hur ett program som haft ett liknande koncept i över tre decennier fortfarande kan vara populärt. 3. Val av analysobjekt Vi har valt att studera programmet ”Året med Kungafamiljen” som sändes den 29 december 2009. Bildsekvenserna vi valt är där respektive kungamedlem förekommer ensam och vi har försökt välja de inslag som överensstämmer tidsmässigt. I det stora hela råder en ojämn fördelning av inslag per familjemedlem, något som också påpekas i intervjun med Inger Nildén, programmets producent. Hon menar att orsaken till att inslagen ser ut som de gör är att hovets pressavdelning ger pressen tillgång till hovets kalender i början av varje år. Därefter har Svt möjlighet att uttrycka önskemål om vilka inslag de vill ha med i programmet. Svt strävar efter exklusivitet och därför är det i slutändan hovets pressansvariga som beslutar om vilka tillfällen som är aktuella. (audiovisuella medier – Kungliga biblioteket). (se bilaga 2) År 2006 hade Drottning Silvia suttit 30 år på tronen och därför blev det extra fokus på henne. När produktionsteamet på SVT får tillgång till kalendern börjar planeringen för hur programmet ska läggas upp. SVT vill helst ha exklusiva intervjuer men det är inte alltid de får igenom sina önskemål, enligt Inger Nildén. Programmet har årligen i snitt två miljoner tittare och riktar sig till alla åldersgrupper, de flesta av dem är kvinnor i medelåldern. Programmets reporter Roland Zuiderveld menar att det förklaras med att programmet sänds vid den 4
  5. 5. tidpunkt på dygnet då den åldersgruppen är mest representerad (se bilaga 3, se bilaga 4 – tittarsiffror). 3. Problemformulering I vilka sammanhang porträtteras den svenska kungafamiljen i TV-programmet ”Året med kungafamiljen” i Sveriges Television? 4. Hypotes och frågeställningar Vår hypotes är att det svenska kungahuset, genom att påverka innehållet, använder det årligen återkommande programmet ”Året med Kungafamiljen” som ett medel för att upprätthålla sin samhällsposition. Vi kommer att djupgående analysera faktorer i de valda inslagen som: • I vilka sammanhang förekommer medlemmarna ur kungahuset? • På vilket sätt används symboler, klädsel och miljö i positioneringen av deras roller som kungligheter? • Till vilken grad har kungahuset kunnat påverka programinnehållet? 5. Tidigare forskning Vi har tittat på tidigare b- samt c-uppsatser på JMK men tycker inte att någon av dem är relevanta för det arbete vi skall genomföra. Caroline Troedsson, Maja Sommelius, studenter vid Department of Service Management inom Lunds universitet har skrivit en magisteruppsats som handlar om det svenska kungahusets betydelse för att etablera Sverige som varumärke. De har granskat faktorer som kungahusets värde som marknadsförare för Sverige och har kommit fram att Kungen inte är främmande för att se sig själv som varumärke för Sverige, det svenska kungahuset är medvetet om sitt medievärde. I uppsatsen hävdas bland annat att hovets pressavdelning tror att kanaler som Svt och tv4 ser svårigheter i att kombinera en modern framtoning med något så traditionellt som reportage om ett kungahus. Författarna går dock inte in mer djupgående på hur det svenska hovet använder Svt som en kanal för att förstärka bilden av det svenska kungahuset som varumärke. (Troedsson 2007:49) 5
  6. 6. 6. Metod 6.1 Teorier kring denotation och konnotation samt tillvägagångssätt Utifrån Roland Barthes teorier om denotation/konnotation samt Fiske/de Saussures metoder att tolka tecken har vi valt att göra en semiotisk analys av ett avsnitt i den årliga följetongen ”Året med kungafamiljen”. Vi skapade ett analysschema med stöd av Pierces teori att ett tecken är en helhet som består av tre oskiljaktiga delar, det betecknande som är den påtagliga sidan av hos tecknet, nämligen det vi ser och hör etc. Därefter tittar vi på innebörden av det påtagliga för att slutligen förena vad vi ser med innebörden genom en tolkningsakt. (Barthes 1977b:22ff) (Fiske 2004:65ff) (Hansson 1992: 17ff) Denotation kan beskrivas som den första eller direkta betydelsen av en bild. Hansson, Karlsson & Nordström pratar om bildens manifesta innehåll, denotativa tecken eller teckenkedjor, dvs. fenomen som är uppenbart synliga och kan beskrivas. Barthes menar att konnotation är den betydelse vi tillskriver objektet i ett andra stadium, och kan beskrivas som latent innehåll: konnotativa tecken eller teckenkedjor, dvs. symboliska och associativa betydelser. De bör så långt det vara rimligt och möjligt tolkas och beskrivas för att betydelsen och innebörden ska bli så komplett som möjligt (Hansson 1992:17), (Barthes 1977b:22ff). Konnotationen är knuten till tid och rum och är således kultur- och kontextberoende. Även Hansson, Karlsson och Nordström (Hansson 1992:9) menar att beroende på vår kultur ser och tolkar vi världen på olika sätt. Men de menar också att omvärlden kan betraktas passivt eller aktivt: ”den kreativa människan kan fylla det sedda med symboler och nya betydelsebottnar. Att verkligen se kräver förmågan att kombinera och sammanställa, att reducera det oväsentliga och ladda tingen med egna betydelser”. (Hansson 1992:10) Alla människor har ett bildspråk som de använder för att bearbeta yttre och inre upplevelser i sitt medvetande. Bilderna som vi individer framställer kan inte betraktas som ett språk, det är endast handlingar där språket tillämpas. På samma sätt är tolkningen av vad vi ser en individuell handling som tillämpas utifrån det överindividuella språkets regler och normer. (Hansson 1992:10) Författaren Morley hänvisar till att läsarens/tolkarens egen negocieringsposition, exempelvis läsarens utbildning, yrke och religion (Fiske 2001:152), spelar in vid själva avkodningen av bilden. En fotograf kan förstå en annan fotografs syfte, på samma sätt som en historiker kan förmå att placera föremål på en bild i ett korrekt sammanhang. I de inslag vi har analyserat kan man, om man vill, tolka in en hel del budskap. 6
  7. 7. Bitte Alling-Ode skriver om hur en bild kan förmedla ett budskap genom att lägga fokus på vissa objekt framför andra vilket kan ha stor betydelse för hur man tolkar en bild. I de bildsekvenser vi valt att tolka ingår föremål, vissa starkare symboler än andra, och vi kan bara gissa oss till varför de exponeras på det sätt de gör. (Ekström 2000:44) Både Saussure och Pierce talar om tolkningen och tydandet av tecken. Barthes menar att tolkningen sker utifrån läsarens sociala, psykologiska och kulturella kontext. Viktigt är att komma ihåg att även upphovsmannen har sina utgångspunkter som i sin tur ligger till grund för hur han förmedlar budskapet i bilden. (Fiske 2004:65) (Barthes 1977b: 22ff) Frithiof Dahlby hänvisar till Booregaard som menar att symbolen i sin enkla form uttrycker något som kan förklara långt mer än en bokstavlig förklaring kan göra. (Dahlby 1983:1) J.C. Cooper menar att attribut som vanligtvis avbildar något konkret, kan samtidigt ha symboliska innebörder. (Cooper 1989:1) Tillvägagångssätt Under den semiotiska bildanalysen hade vi en gemensam diskussionssession där vi först på en denotativ, och senare på en konnotativ nivå analyserade de utvalda inslagen utifrån de referensramar och associationer som fanns hos oss som personer. Först därefter har vi konsulterat semiotiska teoretiker och symbollexikon för att fördjupa analysen djupare. Som en kompletterande del har vi också intervjuat produktionsteamet bakom SVT:s program. 6.3 Material och avgränsning Programmet är 56 minuter långt och innehåller 16 inslag. Att studera respektive inslag i detalj skulle vara en för omfattande analys att göra för en c-uppsats. Däremot medföljer en bilaga med utförlig analys av respektive inslag. Det råder ojämn fördelning mellan medlemmarna i kungafamiljen vad gäller hur många inslag de medverkar i. För att få så rättvis bild av respektive medlem har därför analysen avgränsats till 5 inslag där respektive medlem förekommer ensam. 7
  8. 8. 7. Teorianknytning 7.1 Teorier om TV Personporträtt – kändisfixering Tv-programmet ”Året med Kungafamiljen” började sändas i Svt 1977. Enligt Furuhammar förändrades den svenska dokumentärfilmens innehåll kring 1979, och kom snart att mer och mer domineras av en individcentrerad programkategori. Den här utvecklingen ledde successivt till att tv slutgiltigt gick in i sitt kroniskt kändisfixerade tillstånd, vilket var en förklaring till det växande intresset för programmet om den svenska kungafamiljen. (se bilaga 1) (Furhammar 1995:259) Åttiotalets personintresse i TV kännetecknades på det hela taget mer av prestationsvördnad än av kändiskult. En annan utveckling inom SVT var att dokumentärfilmers plats i TV-tablån byttes ut mot lekprogram. Den växande konkurrensen märktes alltså av redan då och mönstren ser vi än idag i TV-utbudet. (Furhammar 1995:259) Var det bättre förr? Enligt Bourdieu ser vi en tendens idag av en kommersialisering av tv-mediet som uttrycker sig genom att tv-mediet sätter normen, påtvingas tittarna ”kulturella produkter” som talkshows och scener ur det verkliga livet, avslöjande exponeringar av upplevelser och erfarenheter, ofta extrema och ägnade att tillfredställa olika former av exhibitionism. Ett exempel på det är alla de spel- och lekprogram som alla vill vara med i, även om de bara är åskådare så finns chansen att synas i. De TV-kanaler som med störst framgång och cynism söker det sensationella, det spektakulära och det extraordinära har kommit att dominera, vilket gör att de journalister som arbetar inom televisionen påtvingas en viss syn på information som tidigare var förvisad till den så kallade sensationspressen med dess reportage om sport och skvaller. Och på samma gång kommer journalister av en viss typ, de mest cyniska, de mest likgiltiga för varje form av etik, att påtvinga sina ”värderingar” sitt sätt att vara och klä sig, sina människoideal på andra journalister. Drivna av konkurrensen om marknadsandelar tillgriper TV-kanalerna i allt högre grad sensationspressens gamla trick och ägnar den bästa, om inte hela tiden åt skvaller och sportnyheter. Det blir allt vanligare att de första inslagen i TV-nyheterna, oavsett vad som har hänt i världen, ägnas åt resultat från någon sporthändelse, eller åt de mest anekdotiska och rituella aspekterna av det politiska livet (utländska statsbesök osv.) eller naturkatastrofer, olyckor, eldsvådor – kort sagt sådant som kan väcka nyfikenhet 8
  9. 9. och inte kräver att man besitter någon särskild kompetens, i synnerhet inte politisk. (Bourdieu 1998:75) Gemensamma utgångspunkter och dess effekter för journalistiken Bourdieu menar att det finns ett visst förhållande till språket, allt som till exempel ingår i ett begrepp som ”gå hem i TV”. Det här ligger till grund för det urval journalisterna gör ur den sociala verkligheten. Ingenting undgår denna gallring genom det journalistiska urvalet, det vill säga den censur som journalisterna utövar utan att ens vara medvetna om det, genom att enbart ta till sig det som intresserar dem, det som fångar deras uppmärksamhet, det vill säga stämmer med deras tolkningsram. Enligt Bourdieu förbiser de och osynliggör andra uttryckssätt som vore lika förtjänta att nå en stor publik. (Bourdieu 1998:72) Ideologier och maktordning I avsnittet ”Samhällsklasser och sociala skillnader I TV” presenterar Kjell Nowak och Sven Ross sin innehållsanalys av svensk och inköpt TV-fiktion, och kopplar sedan detta till olika teorier om vårt samhälles maktstrukturer. De tar upp frågan om vem och vilka som skildras och får komma till tals. (Nowak/Ross 1991:85) Nowak och Ross menar att en allmän uppfattning inom den marxistiska medieforskningen är att massmedierna i kapitalistiska samhällen endast reproducerar och upprätthåller en borgerlig ideologi. De konstaterar också att det råder olika uppfattningar om ideologibegreppet, men menar att de senaste 30 årens medieforskning faktiskt visat att medieutbudet, och då särskilt TV, domineras av socialt och kulturellt starka grupper. Detta kan kopplas till Elisabeth Noelle-Neumanns teori om tystnadsspiralen, att vissa grupper aldrig får komma till tals och har stora problem att bryta igenom mediebruset. Precis som Richard Keeble skriver i sin artikel ”Journalism ethics”, är det vissa grupper, som må vara nog så stora i samhället, men som ändå inte representeras i media, som t.ex. olika etniska grupper, religiösa grupper, miljörörelsen, fredsrörelsen samt vänster- och feministgrupper. (Keeble 2005:63) Arbetarklassens ”normativa samtycke” Författarna menar vidare att många marxister utgår ifrån Gramscis hegemonibegrepp, att alltså den dominerande klassen lyckas erövra ett kulturellt ledarskap, men att de gör detta tillsammans med det politiska och ekonomiska etablissemanget. Arbetarklassen kontrolleras genom att de via medierna, och då framförallt TV, matas med budskap om sin egen 9
  10. 10. underlägsenhet, som kommer från just ledande institutioner inom samhällets toppskikt. Denna orättvisa maktordning gör att de får just makten att fortsätta behålla sin makt. De menar att det råder ett ”normativt samtycke” inom arbetarklassen i dessa frågor. Det som hindrar de ”vanliga” människorna från att frigöra sig från sin underlägsna plats i samhällsstegen är medvetenheten om sin egen ekonomiska position och att de faktiskt i sitt vardagsliv matas med dessa föreställningar om hur samhället ska fungera/fungerar. Författarna menar här att resultatet av att det finns en dominerande klass (kulturell, ekonomisk, politisk) och en underlägsen (arbetarklassen) blir ett ”dualistiskt medvetande som är fragmentariskt och osammanhängande, vilket leder till politisk passivitet”. (Nowak/Ross 1991:85) Författarna tar också upp den kritik som riktats mot detta sätt att se på samhällets rådande ideologi, och menar att medborgarna inte alls accepterar att vara underordnade och att man faktiskt är medveten om sin egen position, men inte är i reell makt att påverka den. (Nowak/Ross 1991:85) Det ska börjas i tid - kultivationsteorin George Gerbner lanserade 1976 kultivationsteorin. Enligt den får publiken sin uppfattning av verkligheten direkt från (framförallt) TV och att de köper den bilden rakt av, utan kritik. Redan från tidig ålder matas vi med bilder och idéer om hur samhället ser ut och hur det fungerar, vi kultiveras, i denna tro om hur världen förhåller sig. Och utifrån dessa idéer styrs våra förväntningar, förhoppningar och rädslor. Gerbners hypotes är alltså att ju mer vi ser på TV, desto mer överensstämmer till slut våra egna värderingar med det vi ser på TV. (McQuail 2005:552) Svensk och inköpt TV-fiktion Åter till Nowak och Ross, som i artikeln presenterar den innehållsanalys av både svenska och inköpta TV-program de genomfört. De menar att innehållet och karaktärerna som skildras i störst utsträckning kommer från medel- och överklass, och att de ”arbetarkaraktärer” som förekommer inte utvecklas eller ges något större utrymme. På flera punkter skiljde sig de svenska programmen från de inköpta, t.ex. så är det större skillnader mellan kvinnor och män i de inköpta programmen, medan de svenska var bättre på att framhäva just kvinnorollerna. I den mån det förekom arbetare så hade dessa en (fortfarande liten) men något mer framträdande roll i svenska TV-program. De svenska programmen var relativt bra på att visa 10
  11. 11. på de faktiska sociala skillnader som finns mellan de olika samhällsklasserna, att arbetarna faktiskt har en lägre levnadsstandard än medel- och överklassen. (Nowak/Ross 1991:111) Man kan således dra slutsatsen att publiken/tittarna/vi lär känna de skildrade personerna bäst och får se en verklighet skildrad ur deras perspektiv vad gäller t.ex. levnadsvillkor och ekonomisk situation etc. Författarna menar att TV genom att skildra just vissa (privilegierade) grupper, gör att man tillmäter dem respekt och prestige som sedan befolkningen tar till sig och rättar sig efter. En annan effekt skulle vara att de skildrade grupperna får en starkare gruppidentitet och gruppkänsla, ett slags ytterligare förstärkande av ”vi” och ”de”. Man kan alltså anta att TV genom att skildra dessa grupper hjälper till att befästa redan rådande maktförhållanden och: ”mönster av över- och underordning i samhället”. (Nowak/Ross 1991:111) TV som maktfaktor TV besitter i så fall stor makt att påverka vår syn på samhället, och kan i viss mån sägas vara konserverande av vissa ideal. Nowak/Ross hänvisar till Golding och Murdoch: ”the prevailing structure of advantage and inequality are presented as natural and inevitable”. (Golding & Murdoch 1980:73). Vi matas alltså med föreställningen om att så som verkligheten skildras i TV är den, på riktigt, och detta är naturligt och oundvikligt och vi kan inte förändra den. Skomakare, bliv vid din läst! 7.2 Förhållandet mellan monarki, media och makt i Europa Att konsumera verkligheten Författarna Blain och O’Donnell granskar några av de europeiska kungahusen och deras relation till media genom att ingående granska förhållandet mellan det brittiska samhället, beslutsfattare, kungahuset och brittisk media. De menar Tidigare har teoretiker förklarat och tolkat sociala och kulturella processer utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Blain och O’Donnell hänvisar till Jean Baudrillard som studerar sociala och kulturella processer i det västeuropeiska samhället utifrån ett symboliskt perspektiv. Baudrillard menar att sociala och kulturella händelser konsumeras. Televisionen blir, enligt denna teori, världen där tecken och symboler har ersatt objekt i en värld som baseras på konsumtion. Blain och O’Donnell tar mediebevakningen av den brittiska prinsessan Dianas begravning som ett exempel på detta perspektiv. Tv-sändningen av begravningen tog skepnaden av ”media reality” från dess 11
  12. 12. sociala, kulturella och psykologiska existens men även som en upplevelse att konsumera för tv-tittarna. (Blain 2003:38) Blain och O’Donnell menar att vissa trender inom det västeuropeiska mättade mediesamhället har lett till att samhällskritiker har dragit slutsatsen att konsumtion har ersätt de ideologiska och politiska elementen i samhällsinvånarnas liv. Även om specifika ideologiska frågor studeras såsom utvärdering av feminism eller gemensamma ideologier mellan europeiska länder så finns ändå ännu starkare ideologier som dominerar över stora grupper över nationsgränser. Intresset för medieproducenter hamnar högt upp antagligen för att de har avgörande inflytande. Blain och O’Donnell spekulerar i att fenomenet monarki i media kan mycket väl bottna i ekonomiska och politiska orsaker, lika mycket som kulturella och psykologiska. Men fenomenet manifesteras genom ett kretslopp av produktion och reception där det slutligen tycks ha fått ekonomisk och politisk tyngd eftersom det från början har kulturell och psykologisk betydelse. Även om kunglig mediebevakning främst drivs av ekonomiska vinster för medieindustrin och politiska förmåner för dess företrädare så menar författarna att exponering för kungliga händelser och personer manifesteras som ett psykologiskt behov som påverkas av kulturell verklighet. På så vis är det svårt att förneka ett offentligt och privat behov av att förmedla en känsla av att vara delaktig i de kungligas vardagliga liv. Enligt Blain och O’Donnell använder media ett språk för att förmedla kungligheterna som är väldigt slående så som anspelning på sagor och känslouttryck som pekar på djupt psykologiskt förhållningssätt. Media invaggar tv-tittaren i en känsla av ett behov av att se kungligheterna genom att ge så mycket medieutrymme åt ämnet. (Blain 2003:60) Brittisk medias förhållningssätt till det brittiska kungahuset Enligt Blain och O’Donnell har brittisk media problem att kritisera det brittiska kungahuset på ett seriöst sätt. Nyhetsvärdet i att bevaka kungligheter är så högt att det inte går att ersättas mot något annat. Det brittiska kungahuset är en institution som upplevs som en handelsvara. Enligt författarna finns en uppfattning i samhället bland vissa grupper, att det är kutym att visa lojalitet mot den brittiska kungafamiljen. Anhängare av partiet Tory är traditionellt sett anhängare av det brittiska kungahuset och partiets förhållningssätt ses som något eftersträvansvärt. Till denna grupp tillhör överklassen och aristokratin som tjänar på att behålla det traditionella. Här tenderar en viss grupp inom media, som författarna kallar för 12
  13. 13. medie-eliten, att inte ifrågasätta den brittiska överklassens levnadsvanor utan istället framställa deras levnadssätt som ett ideal De politiska intressen som vill se samhällsförändringar i Storbritannien, såsom ett självständigt Skottland får inte samma utrymme i brittisk media och har därför svårigheter att kritisera eliten och beslutsfattarna. (Blain 2003:59) Kändisar porträtteras som kungligheter – utveckling mot ett klasslöst samhälle? Blain och O’Donnell menar att under början av 00-talet utvecklades mediebevakningen av kända personer och gav mer intrycket att de kända eftersträvar att leva som kungligheter genom att köpa bostäder som liknar palats. Paret David och Victoria Beckhams hem refereras i brittisk media som ”Beckham palace” som en anspelning på det brittiska kungahusets residens Buckingham Palace. Trots att det borde vara mer naturligt för mediekonsumenten att identifiera sig med dessa typer av kändisar som från början tillhörde under- eller medelklassen så representerar kungligheterna som något bestående, som alltid har funnits där, som en del av samhällsstrukturen. (Blain 2003:170) Förhållandet mellan kungahusets roll och den politiska sfären Blain diskuterar de europeiska kungahusens relation till massmedia och beslutsfattare. De menar att det brittiska kungahuset inte behöver försvara sin position genom vad de tillför den politiska moderniteten. Övriga kungahus, såsom det holländska och spanska kungahuset inviger och räddar förhållanden inom den politiska sfären. Som ett exempel är holländsk media väldigt känslig för kritik mot hur det orange husets uppträder och vilket symboliskt värde de har inom holländsk politik. Som vi har sett tidigare har det spanska kungahusets förhållande den politiska sfären en motsatt symbolisk funktion än det brittiska kungahuset. I Spanien, när demokratin var hotad av statskupp, ”fanns kungen där på plats för att försvara demokratin när han så väl behövdes.” (2003: 179) 13
  14. 14. 8. Analys 8.1 Kontextualisering Bildsekvenserna vi valt sändes i programmet ”Året med Kungafamiljen” i december 2006. SVT har haft ett årligt kungaprogram sedan 1977 vilket har varit exklusivt för SVT under decennier. Enligt Inger Nildén betyder det oerhört mycket för Svt att de får möjlighet att göra programmet eftersom de har traditionen bakom sig. Hon menar att det svenska kungahuset är väl medvetna om att programmets tittarvärde/görs och att de genom programmet/på så vis får möjlighet att visa vad de gör för att representera Sverige (se bilaga 2) Vi har gjort ett urval av inslag i programmet där respektive familjemedlem kommer till tals och är i fokus. Programmet innehåller 16 inslag och är 56 minuter och 2 sekunder långt. Vi har plockat ut fem avsnitt ur programmet där respektive medlem ur kungafamiljen är huvudperson. 8.2 Analysresultat 8.2.1 Prinsessan Madeleines c-uppsats Inslag 4 av 16 Tid: 09:15 – 12:31 Antal inslag där prinsessan Madeleine medverkar: 2/16 Denotation - beskrivning Första nivån – vad vi ser? Personer: Intervjuaren och prinsessan Madeleine Föremål: En exteriör bild av ett slott, en interiör med stolar och böcker Tal 1: Och prinsessan har också skrivit en c-uppsats i ämnet och nu undrar jag är det själva slottet som var mest fascinerande eller var den insats som Drottning Victoria gjorde i tillblivelsen av slottet? Ja, när jag började, eller när jag valde ämnet, jag tänkte att det här vill jag verkligen skriva om för att Solliden betyder väldigt mycket för mig och hela min familj och så därför var valet ganska lätt sen när jag skulle skriva en uppsats att det föll på Solliden och e jag har varit så här väldigt fascinerad över slottet och hur det ser ut, jag har alltid gått och funderat lite varför ändå hur det ser ut som det gör. För det är ju väldigt italiensk- inspirerade och hur ett sånt hus, hur det på ett sätt väl, ändå smälter in väldigt fint här uppe i Norden. Det är egentligen lite konstigt, men e som sagt så jag har alltid varit lite fascinerad av 14
  15. 15. det hela så jag började studera all litteratur och jag läste å då upptäckte jag mer och mer om hur intressant drottning Victoria verkligen var och hela hennes livshistoria så det är svårt att svara på frågan om det är slottet eller om det är Drottning Victoria för jag blev väldigt fascinerad av båda två faktiskt. Andra nivån - hur vi ser? Klädsel och accessoarer: Prinsessan bär en vit blus med öppen krage, en brun cardigan och guldörhängen. Färger: Brun, vit, guld Föremål: En mikrofonmygga på prinsessans cardigan, mörkbruna ekstolar, antika böcker i perfekta rader, ekbord. Miljö/sammanhang: Intervjun är gjord inomhus i vad vi uppfattar som ett gammalt bibliotek. Runt prinsessan ser vi också tomma stolar. Tal 2: Prinsessan talar som om hon vill övertyga oss om sitt engagemang. Hon svarar ”rätt” på frågorna. Hon talar som utifrån ett skrivet manus. Förekomst av symboler: Nej. Konnotation – tolkning Vad säger det oss? Färgtolkning: Brun är en jordfärg och gör att prinsessan gör ett jordnära intryck. Kroppshållning: Prinsessan sitter vid ett bord. Hon är avslappnad med händerna vilande i knäet. Hon är rak i ryggen. Hon ger ett oavslappnat intryck, det här är ingen situation som hon känner sig bekväm i. Ansiktsuttryck: Hon är koncentrerad men tillmötesgående. Hon har ett öppet ansikte, stora öppna ögon. Tal 3: Prinsessan förefaller nervös för vilket intryck hon gör. Hon behöver bevisa sin intelligens för oss, som om vi inte trodde på hennes kunskap. Samtidigt upplevs hon som uttråkad. Hon spelar en roll som hon tror förväntas av henne. Reflektion: Den bruna färgen är en gammal symbol för självförnekelse och botgöring. Prinsessan är yngst och står lägst i rang inom kungafamiljen, hon är alltså den som ska ta minst plats. Det bruna tvättar också bort hennes partypastell och neutraliserar henne (Cooper 1989:58). 15
  16. 16. Bibliotek kan symbolisera samlad kunskap, intellekt och forskning. Prinsessan eller någon annan (troligtvis hovets pressavdelning) har valt miljön för att bilden av den intellektuella prinsessan ska förstärkas. Att placera någon (eller låta sig placeras) i ett bibliotek ger henne en identitet som kunskapsbärare och kunskapstörstare. Böckerna i biblioteket är gamla och har bruna läderband. Runt prinsessan finns ett flertal tomma stolar i ek placerade. Ekträdet symboliserar odödlighet, något orubbligt och bestående, precis så som många uppfattar monarkin. Boken står för bladen på visdomens träd och symboliserar sökandet och längtan efter kunskap (Ulaner 2008:100) (Biedermann 1993:153) Prinsessan är känd för att vara en partyprinsessa, men har länge lanserats av hovet som en flitig student. Att placera henne i ett rum fullt av böcker, ett kungligt bibliotek, och få henne att prata om en akademisk uppsats är ett sätt att få henne att verka mer bildad. Vi tolkar det som att hovet vill höja prinsessans status, hennes sociala kapital ska omvandlas till ett kulturellt kapital. Prinsessan görs om från oansvarig partypingla till präktig plugghäst. Ämnet hon skriver om är kungligt, vilket gör det svårt för någon att slå henne på fingrarna. Reportern ställer inga kritiska frågor om drottning Victoria, utan låter prinsessan prata på. Uppsatsen handlar om Sollidens slott, som lät byggas av prinsessans farfarsmor drottning Victoria. Genom att låta prinsessan ensam berätta om sin kungliga släkting, och låta henne presentera sin uppsats fritt, tillskriver man henne ett stort ansvar. Prinsessan blir en expert i kunglig historia och får prata oemotsagd. 8.2.2 Drottning Silvia i Lettland – om projektet Livslust Inslag 7b av 16 Tid: 23:44 - 26:32 Antal inslag där Drottningen medverkar: 9/16 Denotation – beskrivning Första nivån – vad vi ser? Personer: Okända personer, Drottningen Föremål: Kamera, symaskin, slip, strykbräda, strykjärn, maskiner Tal 1: När vi kommer tillbaka och ser med egna ögon det här, den här utveckling. Man ser ungdomar som man kanske träffat för tre år sen och ser att de nu för sitt eget liv. De har ett 16
  17. 17. bra. De har haft en utbildning här. De har blivit omhändertagna och man har gett dem självförtroende. Man har gett dem självkänsla man har gett dem stöd och kärlek. Man har brytt sig om dem och nu ser man resultatet. Situationen är ju inte lätt alltså. Det finns ju tyvärr arbetslöshet. Det är så många ungdomar nu. Det är 19 % av befolkningen tillhör ju, asså är under 18 år. Och eh det har ju också sina problem och jag tror att efter femtio år av kommunismus i det här landet har man kanske glömt att man har ett eget ansvar också, att det är att man kan hjälpa, man kan ge en hand, och eh så livslust är modell också. Andra nivån - hur vi ser? Klädsel och accessoarer: Drottningen är klädd i en svart dräkt med en purpurfärgad sidensjal. I håret sitter ett par solglasögon. Föremål: Miljö/sammanhang: Utanför ett barnhem, sedan inne i en slöjdsal på barnhemmet. Tal 2: Drottningen talar engagerat och utan tvekan. Förekomst av symboler och attribut: Svenska flaggor på Drottningens bil. Konnotation – tolkning Vad säger det oss? Färgtolkning: Drottningen markerar sin överhet genom att bära svart. Hon bör tas på allvar men hon har en lekfullhet också genom att ha en stor purpurfärgad sjal runt halsen och solglasögonen i håret. Hennes klädsel i övrigt är en tydlig markering att hon är av högre klass. Kroppshållning: Avslappnad och öppen visar hon att hon har gjort liknande besök tidigare. Ansiktsuttryck: Moderlig, intresserad, vänlig. Det blixtrar till av anspänning i ögonen när den kritiska meningen om ”femtio år av kommunismus” uttalas. Tal 3: Hon säljer in att projektet har gett ett fint resultat även om inslaget känns iscensatt. Reflektion: Inslaget är inspelat på ett barnhem i Lettland där ungdomar har fått en chans till ett nytt liv genom World Childhood Foundation, Drottningens egen hjälporganisation. Ungdomar filmas medan de arbetar med diverse hantverk samtidigt som en delegation av människor i kostym följer och visar Drottningen runt. Det känns iscensatt och tillrättalagt, och visar med tydlighet vem som står överst och lägst i hierarkin. Drottningen skrider i inslaget runt tillsammans med en delegation på barnhemmet. Hon är klädd i en svart dräkt. Det pekar på allvaret i situationen, men är också en symbol för 17
  18. 18. urmodern, hon som förbarmar sig. Drottningens följe är stilfullt klädda. Kontrasterna till föreståndarnas illasittande kostymer och barnhemsbarnens orangea förkläden och urtvättade skänkkläder är stor. Orange kan vara en symbol för lycka, lyckan att ha blivit hjälpt och stå i tacksamhetsskuld till Drottningen? (Cooper 1989:58) Istället för att gömma sig bakom solglasögonen är hon öppen och mottaglig, och möter folket med blicken. Att sätta något i håret är även en symbol för besmyckning, som till exempel kungligheters sätt att bära diadem. Solglasögonen är exklusiva och glänser, de är silvriga, som en gloria i Drottningens mörka välfönade hår. Den purpurfärgade sjalen ger också en extra innebörd. Purpur står för kunglig makt och den har i urminnes tider burits av regenter och kungligheter som ett tecken på deras överhöghet och gudomlighet. Vår tolkning är att färgen betonar Drottningens maktposition. Purpur är en symbol för stolthet, sanning och rättvisa. Inom kristendomen förknippas färgen med kunglig och prästerlig makt, den står för sanning, ödmjukhet och botgöring. Det skulle kunna innebära att Drottningen markerar att hon representerar kristna värden. (Cooper 1989:58) 8.2.3 Prins Carl Philip utställning vid Forsbergs skola Inslag 8 av 16 (enda inslaget med prinsen) Tid: 28:45-30:55 Denotation - beskrivning Första nivån - vad vi ser? Personer: okända personer, prins Carl Philip, okänd persons ryggtavla Föremål: bild, mappar, planscher, papper, markörer, varnings- upplysningsskyltar med motiv, ett svartvitt fotografi som föreställer två sargade händer som håller en liten fågelunge, mapp med pappersdokument Tal 1: Ja, själva kraft e, m, asså, jag tror de är mer att att man ska ha något att bolla emot, som en ledsagare, inte just att e dem här slutsemst, slututställningen har varit, just att det ska vara ehm, människokraft eller naturkraft eller just så. Några har tolkat så men jag tror att ganska många har inte gjort det. Jag tror att det mest har varit en säga ledsagare till de. Jag har e, fått följa med e Klara Kyrkas och deras så att säga hjälporganisation eh för missbruk och hemlösa e och e främst då vid plattan och deras kyrka, eh så. Jag har följt med dem som sagt och öh 18
  19. 19. fotat. Deras arbete men också liksom det mötet som dom gör då med de här personerna. Eeh jag måste säga e bilderna har blivit väldigt bra ehm och eh jag har ju en bra bollplank eh till pappa då eh som är jätteduktig eh äh men det är kul. Andra nivån - hur vi ser? Klädsel och accessoarer: prinsen bär jeans, marinblå stickad tröja, vit – och blårandig skjortkrage, klocka, penna skymtar fram. Övriga personer bär vardagliga kläder i jordfärger. Färger: blåvitrandigt, brunt, svart, denim, trafikskyltar i gult och rött. Föremål: skyltar, mikrofonsladd som är fasthakad i skjortan, bord, plastmappar, trafikskyltar. Miljö/sammanhang: utställningshall Ljussättning: takbelysning och kamerablixt Kameravinkel: rörelse i rummet Skärpa/blickriktning: Skärpan är god, prinsens blickriktning är mot reportern, ej in i kameran. Tal 2: prinsen förklarar vad utställningen handlar om, vilket tema studenterna har fått arbeta med. prinsen berättar om hans bidrag och hur det växte fram. Han svarar nästan tvångsmässigt på frågorna men tar eget initiativ i slutet av intervjun. Förekomst av symboler: iögonfallande trafikskyltar som hänger från taket ger en stark kontrast mot den mörka lokalen och det svartvita fotografiet. Konnotation – tolkning Vad säger det oss? Färgtolkning: I jämförelse med de övriga i lokalen är prinsen är mer propert klädd med skjortan under tröjan. De färggranna trafikskyltarna lyser upp den mörka lokalen. I de röda mapparna prinsen har framför sig ligger svartvita foton, varav vi får se ett. Kroppshållning: prinsen tittar avslappnat ner på besökarna och bemöter dem på samma nivå, de lyssnar intresserat. Det råder en ömsesidig respekt. Ansiktsuttryck: prinsen ser allvarlig ut när han språkar med besökarna. Han är genuint intresserad av det han pratar om och svarar tålmodigt på deras frågor. Tal 3: prinsen snubblar lite på orden och är inte riktigt säker på vad han vill förmedla, detta förstärks av att han inte är i bild. Reflektion: Genom sitt klädval visar prinsen att han är en av folket, han är lojal och har ett fläckfritt yttre. Under skjortärmen skymtar en silverfärgad klocka som kan stå som en symbol 19
  20. 20. till sociala förpliktelser och disciplin. Han bemöter besökarna på deras nivå men är medveten om det ansvar han bär som kunglighet. Han måste inge förtroende. I bakfickan på jeansen hänger ett par solglasögon som kan behövas som ett skydd, de döljer blicken. Inför utställningsbesökarna förefaller Prinsen vara trygg. Han visar gärna sina alster för dem. Däremot döljer han för tv-publiken, sina fotografier i röda mappar för att skydda de porträtterades integritet. (Cooper 1989:59) (Ulander 2008:185) Prinsen svarar osäkert på frågorna från tv-reportern, och det känns som att han egentligen inte vill stå framför kameran. Han förefaller besvärad av Svt:s närvaro vilket syns i klippningen av inslaget. Svt räddar det genom att stycka upp det i flera sekvenser, men slutomdömet blir ändå rörigt. Enligt Inger Nildén är det svårt att göra inslag med Prinsen eftersom att han är dyslektiker. Det kan förklara intrycket av honom som blyg och orolig att säga fel inför kameran. (Bilaga 3) 8.2.4 Kung Carl Gustav Belysning på Stockholms slott Inslag 15 av 16 Tid: 53:43 – 56:02 Anslag inslag där Kungen medverkar totalt: 9/16 Denotation - beskrivning Första nivån - vad vi ser? Personer: Kungen Föremål: mikrofon Tal 1: Det var ju en ganska lång tid, jag tre o vi i Stockholm, m f vi måste vänja sig vid att det tar en stund, en kvart ungefär innan re får upp rätt temperatur i de här lamporna som ger ett fint ljus till till till Stockholms slott å det är väl underbart att äntligen fått eh vår vår verkligen vår klenod å kulturarv på nåt sätt upplyst på det här sättet så att alla fina arkitektoriska fina finesser på fasaden. Man kanske inte kanske se på dan hur det är ett mer ju platt ljus, dagsljus, men nu händer saker. Jag jag tycker det är väldigt spännande ”men, men då kanske folk tror att det är måste ju vara oerhört dyrbart nu för Stockholms stad att hela Stockholms slott nu ska vara upplyst varje kväll. Det roliga är att jag kommer ihåg när vi började diskutera på 80- talet nån gång va och e då, då var ju tyvärr e diskussionerna i mitten av den här energikrisen och då skulle det ha gett fel signaler och sen har det gått lång tid sen dess och med ny armatur 20
  21. 21. skulle man kalla det för med nya möjligheter att belysa det har så har det faktiskt m det har gått ner. Det drar väldigt lite ström faktiskt. Fråga mig inte varför. Andra nivån - hur vi ser? Klädsel och accessoarer: Mörk kostym slips skjorta slipsnål Färger: Granitgrå, vit, röd Föremål: Mikrofon, strömbrytare Tal 2: Kungen talar engagerat och upprymt Symboler: Ett slott Konnotation – tolkning Vad säger det oss? Färgtolkning: Den granitgrå kostymen ger ett strikt och affärsmässigt intryck, vilket förstärks av den röda slipsen med prickar. Kroppshållning: med sträckt kroppshållning visar kungen sin integritet och att han säker på sin sak Ansiktsuttryck: ett öppet och engagerat ansiktsuttryck ger känslan av att han är genuint intresserad av ämnet. Tal 3: Kungen anförtror sig kring ett ämne som berör honom. Han är uppvuxen där och han visar sitt engagemang för sin hemstad och för miljön. Reflektion: Kungen står vid fönstret i ett konferensrum visar oss sitt barndomshem som ligger mittemot oss. Konferensrummet där vi befinner oss är tillgängligt för alla medan slottet bara är tillgängligt för honom. Han kliver in i vår värld för att beskriva för oss hans värld. Kungen visar oss sitt hem, slottet som är den yttersta symbolen för hans kunglighet. Kungen beskriver öppet och engagerat vad han ser när han blickar ut över sitt barndomshem genom ett fönster. Att se ut genom ett fönster kan säga något om hur Kungen upplever vad han ser i sin omgivning eller sitt liv. Hemmet kan stå som en symbol för den beskyddande och värnande modern. Barndomshemmet kan väcka känslor som kan peka på särskilda händelser i tidiga år som satt tydliga spår. Att hemmet är ett slott väcker känslor av säkerhet eller osäkerhet, gamla attityder som kan ha varit nödvändiga i barndomen för att skydda oss medan vår identitet stärktes. Genom sin hållning verkar han ha ett harmoniskt förhållningssätt till sitt barndomshem. Han hade en trygg uppväxt och han är mycket stolt över sitt arv. Husets 21
  22. 22. framsida kan stå som en symbol för det sociala jaget. Han identifierar sig starkt med sin roll som Sveriges Konung. (Crisp 2004:155) (Cooper 1989:80) 8.2.5 Kronprinsessan Victorias tal på kungens 60-årsdag Inslag 16 av 16 Tid: 53.43-56.02 Antal inslag där Kronprinsessan medverkar: 3/16 Denotation - beskrivning Första nivån - vad vi ser? Personer: Kronprinsessan Victoria, kungligheter Föremål: En mikrofon, kandelabrar, blommor, speglar, betjänter. Tal 1: Your Majesty, Kära Pappa. Eleven years ago, when I turned 18, I delivered a speech, in which I promised to do my very best, as a Crown Princess, to help out with what I can in sharing your official duties. I am lucky to have you and Mom as teachers and role models. When you became King, in 1973, you were not as fortunate as I am today. You had no Father or Mother to lean against. Many might wonder where you find your inspiration and strength. I ´m convinced you have looked around widely to find your role models. By now I think I have traced a few of them. As a Man of Outdoor Life, as a man of the woods, the mountains, the waters and the wideopen landscape I am sure you feel some kinship with the King of the forest: the Moose - Älgen. Like him you bear your Crown with elegance, enjoy the nature more than the tarmac - and express yourself eloquently - also in silence. As a Man of Sports, you admire the sportsmen and- women of our country. Their successes give you outbursts of joy - far beyond Your Royal dignity. Those sportsmen and women have certainly been your heroes when you - so far with limited success - in ski slopes and ski tracks have tried to make Olympic champs of your children. As a Man of Action, you are well known for having more energy than anyone else. One of your predecessors on the Swedish throne, Gustav III, reached out to the artists and creative people of His time. I think He has served as a role model for you, although time and personalities differ. To balance heritage with contemporary culture is your trademark of action. With respect for the achievements of the past you make your imprint for the future. Last, but not least, you find inspiration and strength in all what Sweden stands for. You love your country, its nature, people and traditions. Maybe that is what so 22
  23. 23. many of us can sense and feel. That is why you are appreciated and respected. You are honoured here tonight where we have gathered for your 60th anniversary dinner. We are here to celebrate A Man of Outdoor Life A Man of Sports A Man of Action A King for His Family A King for His time A King for His People Let me propose a toast for His Majesty the King of Sweden. My father. Andra nivån - hur vi ser? Klädsel och accessoarer: En ljusgrå sidenklänning med påklistrade kristaller. Brijantdiadem, diamanthalsband och diamantbrosch. Kungens inramade miniporträtt på bysten samt ordenskraschan och ordensband. Diamantörhängen. Färger: Guld, silver, diamant. Föremål: Ett dukat festbord med silvervaser fyllda med gula blommor, guldinramade speglar, förgyllda kandelabrar med levande ljus, galaklädda kungligheter och gäster. Miljö/sammanhang: Galamiddag i balsalen Vita havet på Stockholms slott med anledning av kungens 60-årsfirande. Tal 2: Hon berättar för alla om kungen av Sverige – hennes pappa, som alla är där för att hylla. Hennes tal upplevs som att det kommer från hjärtat. Konnotation – tolkning Vad säger det oss? Färgtolkning: Guld, silver, diamant… tecknen på rikedom och kungligt leverne är många. Hela inslaget blir med sin prakt en uppvisning i kungliga attribut. Kroppshållning: Stående, rak i ryggen, med båda händerna hållandes i talmanuset. Ansiktsuttryck: Seriös, koncentrerad, men lekfull. Söker kungens blick ett par gånger för att se om skämten gick hem. Tal 3: Hon är entusiastisk och engagerad. Hon är så pass trygg i sin roll att hon kan bjuda på lite spontanitet samtidigt som hon inte lämnar sitt talmanus. Hon ger intrycket att mena det hon säger samtidigt som hon upplevs spela en offentlig roll, bete sig som hon förväntas och inte sig själv. Välavvägt mellan dotter och tronföljare. Reflektion: Bilden är en del av en helhet, vi behöver inte se hela rummet för att förstå att det är en balsal. Kronprinsessans uppenbarelse i kombination med det vackra rummet gör att vi tolkar in bilden i ytterligare ett sammanhang, nämligen att bilden är tagen på ett slott. 23
  24. 24. Kronprinsessan är också en arketyp för en sagornas prinsessa. Den vackra sidenklänningen, diamantdiademet, smyckena, ordensbandet, balsalen i guld… allt är där! Detta blir dubbeltydigt eftersom Kronprinsessan både ser ut som och faktiskt är en riktig prinsessa. Detta är en rimlig förklaring till den högtidlighet vi upplever. Kronprinsessans huvud är krönt med ett vackert briljantdiadem som visar på hennes kungliga värdighet. Hon blir i våra ögon mer av en symbol än en mänsklig person, och diademet kan tolkas som antingen en aura eller en helgongloria. Enligt symboliken kan ett diadem även symbolisera ”det eviga” eller ”det beständiga”, då ett diadem ofta är slutet som en cirkel runt hjässan. Fritt tolkat kan vi tycka att Kronprinsessan med sitt stråldiadem vill symbolisera något stolt, orubbligt och solitt. (Cooper 1989:31) Förutom diademet är hon även smyckat med briljanthalsband, armband, örhängen, brosch, ordensband- och kraschan samt en briljantinfattad agraff med konungens porträtt. För oss är detta ytterligare ett sätt att manifestera sin briljans och excellens genom att bära dessa ädelstenar. Alla dessa smycken och dekorationer blir också ett kvitto på att hon är medlem i en mycket exklusiv klubb, dit endast ett fåtal utvalda har tillträde. Porträttagraffen fungerar ju också som ett bevis på lojalitet mot monarken. Bakom Kronprinsessan ser vi även förgyllda speglar och lampetter med brinnande ljus. Speglarna vill vi se som en universell symbol för tiden. Tiden som har varit, tiden som är och tiden som kommer. Att spegla sig kan vara att syna sig själv, att genomgå en självrannsakan och förbättra sig. Men vi kan också tolka den som att Kronprinsessan alltid är synlig, alltid i blickfånget och har våra ögon på sig. Ljuset i lampetten är tänt, men det har inte brunnit länge, utan det är tid kvar. Kanske kan det ses som en symbol för Kronprinsessans liv, att det liksom hon själv till slut kommer att slockna, men att det dröjer länge än, hennes uppdrag är inte fullgjort, och än är hon inte redo att ta över som tronföljare? 9. Slutsats och kritisk reflektion 9.1 Slutsats Sett till hela programmet förekommer Kungaparet oftast. Drottningen får komma till tals vid flest tillfällen. (Se bilaga ?) Hon får också besvara de känsligaste frågorna. Kronprinsessan Victoria och Prins Carl Philip förekommer bara en gång vardera. De besvarar frågorna som reportern ställer. I enstaka fall 24
  25. 25. tar de egna initiativ. Kungen och Kungabarnen svarar inte sällan som om de är på vakt, medvetna om de konsekvenser som svaret kan få. Alla i Kungafamiljen är dock artigt leende men ibland eftertänksamma. De vet att de måste framstå som kompetenta människor och inte tappa kontrollen och ansiktet. Drottningen är mest välklädd och använder lyxiga accessoarer medan Kungabarnen förekommer oftast i vardagliga kläder. Drottningen är den som vågar vara mest färgglad, hellila, helvitt. Kungen förekommer oftast i mörk kostym. Kungabarnen väljer jordnära färger. Kungen bär glasögon, Prinsen har sina solglasögon hängandes i bakfickan på sina jeans. Drottningen bär solglasögon som diadem. Majoriteten av intervjuerna sker utomhus. Reportern fångar medlemmarna på språng. Den enda tillrättalagda och exklusiva intervjun är med Prinsessan Madeleine på Drottningholms bibliotek, där hon sitter ner och besvarar frågor. Kungafamiljen förekommer oftast i jordnära färger som kan visa på deras vilja att framstå som en av oss dödliga. De bjuder på så vis in tittaren i deras värld eftersom de har samma kläder som vanliga människor. Det är bara Drottningen som markerar sin högre ställning med starka färger. Hon vet att hon har rätt att ta den platsen i det offentliga rummet. Kungabarnen värnar om sin integritet i sitt kroppsspråk. De framstår ibland som reserverade inför reportern, medan Kungen är lite mer avslappnad i sin framtoning. Drottningen vägleder och tar plats gentemot reportern. Hon är aktivt deltagande och utstrålar lugn och trygghet. Svt förstärker budskapet genom bildklipp och intervjumiljö. Att låta Drottningen komma till tals och samtidigt visa bilder på en exotisk marknad och kvinnor i huckle är ett sätt att mystifiera henne. När Kungen blir intervjuad visas bilder på militärer i givakt och andra män i kostym. Prins Carl Philips framtoning som en blyg figur, förstärks när den enda intervjun med honom sker i en mörk industrilokal. Svt har i princip haft monopol på kunglig tv-journalistik sedan tv:s födelse. Tv-programmet ”Året med Kungafamiljen” har sänts och följt samma mönster sedan starten 1977. Det är därför rimligt att anta att programmet hjälpt till att forma den bild som svenska folket har av kungahuset. Vilken bild är det då som programmet ger? I det program som vi valt att 25
  26. 26. analysera ingår sexton olika inslag där vi får följa kungafamiljen i deras åtaganden. Tanken är, enligt programmets producent Inger Nildén, att skildra den verklighet och vardag som kungafamiljen lever i. Hon anser att skildringen är/ger en rättvis bild av vad kungahuset gör eftersom Svt inte är beroende av reklamintäkter. Däremot är programmet beroende av höga tittarsiffror, något som man också har varit bortskämda med genom åren. Programmet ses av cirka två miljoner tittare varje år, något som inte har förändrats genom åren. Den största andelen tittare är kvinnor i åldern 50-65 år. En förklaring till det är att programmet sänds vid en tidpunkt då många ur den åldersgruppen tittar på tv. (se bilaga 2) De kungliga utför tusentals uppdrag varje år och det vore så klart omöjligt för Svt att vara med vid samtliga av dessa., det inte heller deras intention. Svt eftersträvar framförallt exklusivitet, och det är dessa tillfällen, då man är ensamma tillsammans med hela eller delar av kungafamiljen, som man visar upp i programmet. Exklusiviteten kommer sig av att Hovet är mycket restriktiva med vilka de ger tillgång och utrymme till de kungliga. Svt har under 30 år byggt upp ett enormt förtroende hos kungafamiljen, och säger även själva att de ”vet att kungafamiljen tittar” på programmet. Den exklusiviteten vill man såklart inte förlora, och innehållet blir därför påverkat av de premisser som råder. Följden blir att den lilla bit av kungafamiljens vardag som vi får ta del av blir mycket snäv. Utifrån denna bild skapar vi sedan en uppfattning om vad kungafamiljen uträttar och hur de uppträder. Enligt Svt sysslar kungafamiljen därför endast med att inviga festliga saker, idka välgörenhet och att sprida kunglig glans och kunskap om kungliga ämnen. Kungafamiljen framhärdar som ofelbara samhällsmedborgare, som goda föredömen för oss andra. Programmet har haft samma koncept, att visa pompa och ståt, så länge att Svt känner sig låsta. ”Vi har blivit vår egen framgångs fånge” (se bilaga 3), menar programmets reporter Roland Zuiderveld. Enligt Zuiderveld har programledningen försökt att förändra innehållet i programmet, bland annat genom att söka skildra statsbesök på ett annat sätt. I programmet är kungaparet på statsbesök i Kanada och Turkiet, men istället för att berätta om smycken och aftonklänningar får kungaparet frågor om EU:s utvidgning och miljösamarbete. De frågorna besvaras undflyende, och det blir tydligt att kungaparet inte vill uttala sig. De är synbart obekväma med allt som kan uppfattas politiskt och är rädda att säga fel. (Se bilaga 3) 26
  27. 27. Svt gör inte heller anspråk på kritisk granskning, eftersom man säger sig endast skildra det arbete som kungafamiljen gör för Sverige. Enda gången det ställs en kritisk fråga är när reportern frågar drottningen om varför hon valt att hjälpa just dessa lettiska barn, det finns ju även andra som har det svårt? Drottningen reagerar uppenbart på frågan, eftersom den är kritisk i sin ton. Hon finner sig dock snabbt och svarar att man inte kan hjälpa alla, och att man kanske glömt bort att man måste göra något själv också. ”Man har kanske glömt det efter femtio år av kommunism”, konstaterar drottningen. Det uttalandet får stå oemotsagt och reportern ställer inga följdfrågor. Vem får då mest ut av konceptet ”Året med kungafamiljen”? Programmet bygger på idén om ”exklusivitet”. Pressavdelningen på hovet sätter agendan för programmet genom att styra urvalet för vilka avsnitt man kan medge exklusivitet. ”Vi vill ju ha ut så mycket som möjligt som är, så att säga exklusivt för SVT. Det vill säga egen inspelning där ingen annan press är närvarande. Det är ett önskemål vi alltid har, och det brukar vi faktiskt få någon enstaka gång under året.” (se bilaga 2) Svt:s produktionsteam vänder sig däremot mot idén om att programmet endast skulle skildra det som hovet vill få fram. Eftersom programledningen hävdar att de själva väljer ut vilka punkter ur kungafamiljens program de vill sända så är Svt också oberoende, menar Inger Nildén. Men ”visst händer det att vi skickar iväg en dvd innan programmet sänds”. (se bilaga 2) Det förefaller alltsatt pressavdelningen på hovet som sätter agendan för programmet. ”Det har vi inte, utan vi planerar och äskar uppdrag som vi kan få göra och så är det en dialog mellan dem och oss om vad som är tillgängligt. Vi kan ju aldrig göra någonting utan att det silas genom hovets pressavdelning.” Att ändra programmets koncept blir svårt, eftersom det bygger på att både Svt och hovets pressavdelning ger och tar. Svt får exklusivitet, publiken får exklusiva bilder. Hovet får förmedla den bild som de tycker och tror att publiken vill ha. Publiken matas med bilden av en familj med goda värderingar, som idkar välgörenhet och som vill andra väl. De är som oss, studerar och tänker på miljön, samtidigt som de glittrar och träffar andra högt stående personer. De är lite mer än oss vanliga dödliga. 27
  28. 28. Överlägsenheten förstärks med hjälp av symboler för rikedom och makt. Den ende som framstår som vardaglig, som publiken skulle kunna identifiera sig med, är Prinsen, men hans framtoning är inte så stark i och med att han endast förekommer i ett inslag där han upplevs som osäker i sin roll. Kronprinsessan med diadem i håret kan ingen identifiera sig med och är svår att kritisera. Det är också svårt att kritisera en hårt arbetande och engagerad drottning som går runt bland fattiga barn, och en prins som ger röst och bild åt hemlösa. Prinsessan Madeleine och Kungen värnar vårt kulturarv och kungen visar sitt miljömedvetande. Programmets producent Inger Nildén och reportern Roland Zuiderveld menar att programmets utseende påverkas av tittarnas förväntningar. När programledningen försöker ändra innehållet riktas kritik från tv-publiken. (Se bilaga 2) (Se bilaga 3) Det kan tolkas som att det svenska kungahuset inte får kritiseras utan bilden av den svenska kungafamiljen ska försvaras. Medlemmarna i kungahuset har inget svängrum att spela någon annan roll än den tillrättalagda och opolitiska, de framstår som några slags sagoväsen som tillhör en värld som vi vanliga inte får ta del av. Men förklaringen till att tv-publiken har svårt för att rucka på denna bild är att de kungliga familjemedlemmarna, genom sin samhällsposition, faktiskt kan vara en länk mellan beslutsfattare och vanliga samhällsmedborgare. Efter tsunamikatastrofen 2004 höll både dåvarande statsminister Göran Persson och Kung Carl XVI Gustav tal till det svenska folket. Kungen refererade till personliga upplevelser om att förlora en förälder och hans tal väckte starka känslor och fick statsministern att hamna i skuggan. Det skulle kunna ges som ett tydligt exempel på att det svenska kungahuset, trots att det är ett opolitiskt organ, faktiskt har både ett starkt psykologiskt och kulturellt inflytande över samhällsmedborgarna. Just på grund av att de inte har någon beslutande makt i kombination med deras samhällsposition kan de bli talespersoner för ”folket” under förutsättning att de har ”folkets” förtroende. Därför är det av yttersta vikt att de ger en bild av att stå för traditionen samtidigt som de är en röst för de svaga. Det finns många exempel på denna svåra balansgång i programmet vi studerat. Kungafamiljen använder kungliga attribut samtidigt som de vill förmedla ett engagemang i de utsatta i samhället genom välgörenhet och fotoutställningar som illustrerar utsatthet. 28
  29. 29. 9.2 Kritisk reflektion av arbetet och arbetsprocessen Programmet som vi har analyserat sändes 2006 och den svenska hovjournalistiken har utvecklats avsevärt sedan dess där konkurrerande kanaler har kungliga bloggar vilket skulle kunna påverka programmets innehåll och framställning av de kungliga och därmed resultatet av vår analys om vi studerat ett aktuellare program. De inslag som ingår i vår analys består av olika bildsekvenser som vi avgränsat till en analys per inslag för att få överskådlig bild av vad inslaget vill förmedla, istället för att analysera varje bildruta. Det har påverkat tolkningsprocessen och vår slutsats innehåller inte alla detaljer. Vår analys har utförts vid Kungliga bibliotekets avdelning för audiovisuella medier där vi tittat på programmet och fört anteckningar med hjälp av vårt analysschema. På grund av lagen om upphovsrätten har vi inte haft möjlighet att redovisa skärmdumpar av inslagen. Under arbetet har Svt varit väldigt tillmötesgående och intresserade av vårt arbete och följt oss med intresse. Hovet har däremot varit mycket svåra att nå. Vi har vid ett tiotal tillfällen sökt kontakt med presschefen Nina Eldh, men hon har inte velat svara på våra intervjufrågor. Vilket också förstärker bilden av en sluten värld som sätter sina egna regler. 10. Källor Hansson, H, Karlsson, SG & Nordström, Gert Z, Bildspråkets grunder, 1992, Förlag AW Fiske, John (de Saussure, Ferdinand), Kommunikationsteorier, en introduktion, 2001, Wahlström & Widstrand Ekström & Larsson, Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap, 2000, Studentlitteratur Barthes, Roland, The photographic message, 1977, New York: Hill Cooper J.C, Symboler, 1989, London: Thames and Hudson Dahlby, Frithiof, De heliga tecknens hemlighet – symboler och attribut, 1977, Lund: Berlings Barthes, Roland, Mythologies, 2007, A-Z Förlag Dahlgren, Peter, Strategier för TV-analys, 1990, Stockholm: JMK Nowak, Kjell, TV som kulturellt system, 1991, Stockholm: JMK Richard Keeble, Journalism ethics, 2001, London: Routledge Furhammar, Leif, Provisorisk svensk tv-historia, 1987 29
  30. 30. Biedermann, Hans, Symbollexikonet, 1993, Forum McQuail, Denis, Mass communication theory, 2005, London: SAGE Troedsson, Caroline, Sommelius, Maja För Sverige i tiden? 2007 Lunds universitet Department of Service Management Bourdieu, Pierre Om televisionen: följd av Journalistikens herravälde 1998 Blain, Neil, Hugh O’Donnell Media, Monarchy and Power. 2003, Bristol: GBR Intellect Books Rörlig bild SVT, Året med kungafamiljen, 29 december 2006. 30
  31. 31. 11. Bilagor 11.1 Intervjuguide Intervjuguide för intervju med Inger Nildén och Roland Zuiderveld från SVT/Fakta 1. Hur länge har programmet sänts? 2. Vilka vänder man sig till? 3. Åldersgrupp, kön, tittarsiffror? 4. Får kungafamiljen titta innan? 5. Hur går arbetet till när man planerar programmet, finns det vissa bitar som återkommer i varje program? 6. Har man möte med hovet innan? 7. Rekommenderar hovet vad de tycker är viktigt att ta upp? 8. Vad betyder det för Svt att man har möjlighet att göra det här programmet? 9. Är det hovet eller Svt som har mest glädje av programmet? 10. Svt ges exklusivt tillgång till kungligheterna, men de skildrar deras liv utan att utföra en kritisk granskning, kan det sägas ligga i public services intresse? 11. Vilka önskemål har Svt ställt till hovet för att programmet ska kunna genomföras? 12. Hur ställer sig Svt till möjligheten att utöka program med kunglig inriktning? 13. Tror Svt att det finns en publik för det? 31
  32. 32. 11.2 Intervju med Inger Nildén, programmets producent. Intervju gjord 2 maj 2007, i ett mötesrum på SVT kl. 10–10.30. Intervjuare: Karin Ahlberg. KA: Till vilken publik vänder sig programmet? Åldersgrupp? IN: Jag skulle vilja säga att den vänder sig till alla men det har ju blivit så att det är ju huvudsakligen en äldre publik som tittar. KA: Kön? IN: Ja, kvinnor då i majoritet KA: Är det någon tanke kring det? IN: Absolut inte KA: Hur går arbetet till när ni planerar programmet? IN: Så här kan man säga att det är redan i januari som vi för det första utvärderar det förra programmet, vad var det som var bra, vad var det som var dåligt, vad var det som var tanken. Och sen är det så att du kan aldrig ha en tanke i januari om vad som det årets program ska innehålla för vi vet inte vad som kommer att hända och vad de gör under året. Man kan säga så här att man kan i stora drag få veta i slutet av januari. Då brukar de komma ut med en sån här halvårskalender där de prickar in de saker som är tillgängliga för all press och som de vet, invigningar, ja sånt där va. KA: Jubileum? IN: Ja och du vet det är en skur av olika saker som det inte går att bygga någon programidé på. Och vi kan ju försöka ha en programidé att vi till exempel skulle vilja följa de här unga kungliga ett år, men det funkar ju inte så. Utan man får börja treva sig fram se och i år har vi då hittat ett litet fokus på Linné eftersom vi vet att både kungen och drottningen är intresserade av natur och… KA: ja IN: och vi tänker att det kanske kan vara något, och sen får det ge sig vart efter, när det dyker upp så att säga någonting. Är det jubileum, till exempel, för kungen och drottningen, då kan vi fokusera på det. Kungens 60-årsfirande, till exempel, förra året, då kunde vi ju lägga tonvikt mot honom, och fick följa honom lite mer, vad gör han, hur har hans årsinkomst sett ut vad vill han med sitt ämbete. KA: mm, ok IN: eller drottningen, eller. I år fyller ju Victoria 30 år, då ska vi försöka titta lite på henne, vad gör hon och vilken är hennes utveckling. KA: mm, så det är inga återkommande bitar som är med varje år? 32
  33. 33. IN: nej KA: Har ni möte med hovet innan ni planerar programmet? IN: Nej! KA: ok IN: Det har vi inte, utan vi planerar och äskar uppdrag som vi kan få göra och så är det en dialog mellan dem och oss om vad som är tillgängligt. Vi kan ju aldrig göra någonting utan att det silas genom hovets pressavdelning. KA: ok KA: Rekommenderar hovet vad de tycker är viktigt att ta upp? IN: Näej, de kan alltså komma, de kan komma med något förslag, någon enstaka gång så där att vi kommer att ha ett bra seminarium, skulle det kunna vara något för er. De säger ju aldrig ”vi tycker att ni ska göra det här” för de har de ju insett under åren att det är ju ingen idé att göra. KA: ok KA: Får kungafamiljen titta på programmet innan ni sänder det? IN: äeh, alltså när programmet är klart cirka sådär ett par dagar innan julafton, så brukar jag skicka upp en DVD eller en kassett, och vill de då titta på det så får de göra det. Men alltså de kan inte komma med några synpunkter. Det kan vara just tycker jag för de är ju ändå huvudpersonerna i ett långt program. Men förra året fick de inget för då var vi så sent ute. KA: ok IN: Jag tror att det möjligen är mest hovets presschef som tittar igenom programmet KA: Är det Nina Eldh som ni har mest kontakt med? IN: Ja, det går ju genom Nina, det är ju så. KA: Ok KA: Vilka önskemål har ni ställt till hovet för programmet ska kunna genomföras? IN: Vi vill ju ha ut så mycket som möjligt som är, så att säga exklusivt för SVT. Det vill säga egen inspelning där ingen annan press är närvarande. Det är ett önskemål vi alltid har, och det brukar vi faktiskt få någon enstaka gång under året. Det kan vara något möte med Kronprinsessan på Öland eller det kan vara någonting med Prinsessan Madeleine, så. Vi har redan i år fått en inspelning med Prinsessan Madeleine. Hon jobbar ju för Childhood, jag vet inte om du känner till det. Så vi var med henne i Estland på ett besök på ett barnhem där. Hon berätta om sitt jobb och där var ingen annan press med. Sånt är jättebra. KA: Det tänkte vi på i det förra programmet så är det just en exklusiv intervju med henne där hon satt ner, men inte någon av de andra medlemmarna i kungafamiljen. 33
  34. 34. IN: Nej, och vi har alltså bett att få göra med de andra, men det fanns inga möjligheter till det. KA: Det var i och för sig intervjuer med de andra medlemmarna, men prinsessan var den enda som satt ner. IN: Ja, men det har ju med att variera bilden också. Vi hade kunnat låta kronprinsessan sitta ner, till exempel. KA: Vad betyder det för SVT att få möjlighet att göra det här programmet? IN: Allt, massor, så är det ju. Tänk att vi har gjort det här programmet sen 1977. Sen 1977 har vi haft ett årligt kungaprogram. Det är ju exklusivt för SVT. Det är ju ingen annan kanal som gör det här och det är ingen annan kanal som skulle kunna göra det heller för att vi har ju traditionen bakom oss och vi skulle ju bli ramaskri om vi slutade göra det. Och jag tror att kungafamiljen är väldigt medvetna om att vi gör det här programmet därför att det är ju också ett program som visar ju vad de gör under ett helt år. Ok, nu får ju vi plocka ut våra bitar, men ändå kan du på något sätt som tittare se, alltså det kan vara kommunbesök, invigningar, det kan vara resor och utbildningar. Kungen kan säga vad han tycker, alla, ja alla kan de ju komma till tals. Och det är ju ingen reklam finansierat utan den här traditionen som vi har gör att det programmet på något sätt vill, eller jag tycker att det är en garanti för att det ger en bra skildring av vad de gör. Vi tar ju inte ställning i just den här redaktionen. Ja, jag tror det betyder mycket för SVT. KA: Så är det hovet eller SVT som har mest glädje av programmet? IN: Båda skulle jag vilja säga, tror jag nog. KA: SVT ges exklusiv tillgång till kungligheterna, men ni skildrar deras liv utan att utföra en kritisk granskning, kan det sägas ligga i public services intresse? IN: Ja, så här är det att det är inte bara vi som får exklusivitet utan TV4 får det också, tyska ZDF är till exempel i Sverige och gör program ganska mycket, och tidningarna får också. De är väldigt rättvisa på hovet, får vi en grej, då får någon annan press någonting annat. Det är inte bara vi som får. Och sen kan man säga så här att evenemangsredaktionen som jag tillhör, eller den heter ju Nyheter & Samhälle idag. Just det här programmet är inte kritiskt granskande. Vi har Uppdrag granskning, vi har Agenda, vi har en nyhetsredaktion. Det är upp till dom att göra granskande reportage, vilket också har gjorts av kungahuset och sen är det så att händer något speciellt, som till exempel Brunei-affären, då går vi också in och är kritiska. Det har varit några gånger under årets lopp där vi ifrågasatt varför man inte kan syna apanaget mera och varför till exempel kungen kan uttala sig om vissa saker. Det här med Brunei- affären tog vi upp. Så vi försöker att hålla en viss balans i det här programmet utan att vara 34
  35. 35. kritiskt granskande. Du ska veta att det inte är vår uppgift som redaktion att kritiskt granska kungahuset. KA: Hur ställer SVT till möjligheten att utöka program med kunglig inriktning? IN: Positivt! KA: Har ni någon fundering kring det? IN: Ja, vi har, jag är webredaktör på SVT24-Direkt, vi har tagit upp ett par seminarium som sänts. Men 24-direkt är ju ett program sänder seminarier från riksdag och regering och så där oredigerat och då har vi tagit in seminarier från Bernadotte-biblioteket där kungen har varit närvarande och öppnat och så där, så där har vi ju utökat lite. Jag skulle också kunna tänka mig att utöka när kungaparet är på ett statsbesök och att göra ett separat program om vad ett statsbesök betyder ur en rent samhällsekonomisk synvinkel, hur det öppnar dörrar och också politik, kultur och samhälle. Och så har vi gjort några program om blev ganska bra, så vi har börjat prata om det, ja. KA: Sen när man ser programmet så är det mycket reklam kring näringsliv och såna bitar, hur tänker ni där? I förra programmet så var det en del grejer kring saker inte handlade om kungligheterna utan till exempel de var i Kina, näringslivet har satsat så här mycket på det här projektet och en ganska lång utsvävning kring det som inte hade med dem att göra. IN: det är ju så här att deras uppgift är ju att så att säga marknadsföra Sverige, de är ju en sorts ambassadörer för Sverige. Och i och med att de kom till Kina, de var ju så att säga i spetsen för näringslivet. Där tyckte vi att det var relevant att tala om vad det här har inneburit med den här satsningen i och med att de är med. Kina är ju en expansiv nation och det kan ju vara intressant att titta på vad det här projektet för med sig, det är ju viktigt för Sverige också, så det var därför vi ville visa det. Och hela Göteborg var ju ett sätt att marknadsföra Sverige, så att det var mer att vi ville visa vilka frontfigurer de är. Oftast på gott kan man säga när det gäller det svenska näringslivet. Jag har jobbat med det här programmet i evigheter och jag har ju sett förändringen när det gäller kungen, som har gått ifrån en lite halvbufflig, ganska trist typ till att ha blivit en fantastisk pr-figur för Sverige och han ju börjat att jobba för Fryshuset och den här delen att ta hand om ungdomar och har blivit en sorts förespråkare att vi ska hjälpa ungdomar. Han har verkligen öppnat sig. KA: Man får en uppfattning om att prins Carl Philip hamnar lite i bakgrunden. IN: Du ska veta att alla barnen är dyslektiker och prinsen är den som har varit mest drabbad. Vilket gör att han är blyg, orolig att säga fel. Kungen var likadan, och kungens pappa likaså. Men när kungens pappa var ung prins så var han allmänt ansedd som otrevlig och bufflig. Han hade en enormt svår dyslexi, vilket gjorde att öppnade han mun så sa han bara fel, och det har 35
  36. 36. kungen också gjort och prinsen också, och jag tror att det har med det att göra. Sen tror jag faktiskt allvarligt talat att den här ”Hey Baberiba” – serien har inte precis saker bättre för dem. Du kan tänka dig själv att ständigt bli förlöjligad och hånad i ett program som ses av ganska många människor och sen ut och ställa dig och prata inför folk. Kungen har gjort en intervju i tidningen ”Chef” men där så berättar han det att när han ställer sig upp och ska prata så undrar han om de ser honom som kungen eller som kungen i Hey baberiba. Det är ganska sorgligt faktiskt. Sen är det ändå så att de är ju tvungna att finna sig att de granskas, för de är ju offentliga personer. Men det har ju svårare att göra programmet också. För det första är det så många fler media med i bilden och sen har de, i och med att de är vuxna och har sina egna liv idag, så har de ju en helt annan kalender. De är upptagna mycket mer, och säkerheten har skärpts kring dom och det är ju tuffare idag. Och vi vill ju inte precis springa omkring och vara Hänt i Veckan eller Svensk Damtidning och hålla på och tjata om pojkvännerna och den typen av journalistik, vi gillar inte det. Vi har väl frågat någon gång, men vi har fått en ganska vänligt men bestämt nej. KA: Nej, man får ju inte den känslan när man tittar på programmet, snarare tvärtom att det är väldigt seriöst och så, på vissa ställen. IN: Man skulle ju önska kanske att SVT hade en lite mer granskande journalistik på någon annan redaktion och de har försökt några gånger men det finns inget att granska, det är det som är problemet. Men det kommer någon gång med jämna mellanrum, så tar man upp det på nyheterna som går in. Jag försöker ligga på lite grann för jag tycker att man ska jämna ut vågskålen lite grann eftersom vi inte granskar. KA: Anledningen till att vi ställde den frågan var för att de var två frågor i programmet som var lite vassa. IN: Ja, men jag tycker de ska sitta där. KA: Då får jag tacka för den här intervjun. IN: Tack själv, och lycka till! 36
  37. 37. 11.3 Intervju med Roland Zuiderveld, reporter i programmet. Intervju gjord 9 maj 2007 i Svt:s matsal kl. 13–13.30. Intervjuare: Mikael Lind ML: Vad har du gjort innan? RZ: Jag jobbade tidigare med Lilla Magasinet, det var där jag började så att säga. Det var ett program som bevakade olika evenemang, utställningar, invigningar. Sen har jag bevakat olika statsbesök, jag tror att det är tre stycken hmm… Thailand, Vietnam/Brunei, Turkiet… och några olika officiella besök, Bangladesh, men de har ju inte alltid bevakning ML: Det är ett pågående statsbesök i Köpenhamn, varför är du inte där? RZ: Hmm nej men jag är ju inte med varje gång, det är ju olika, jag vet faktiskt inte om vi har någon bevakning i Köpenhamn just nu. ML: Hur planerar ni programmet, är du delaktig i den processen? RZ: Jaa, det är jag, vi diskuterar form, och hur vi kan förnya programmet, det är något vi pratat mycket om, förnyelsen av programmet alltså. Vilket är lite problematiskt, programmet är på nåt sätt sin framgångs fånge, vi har ju 2 miljoner tittare drygt, vilket är fantastiskt bra. Det är en balansgång hur man kan förnya det… ML: Programmet som det ser ut nu attraherar en äldre och kvinnlig publik, hur ser du på det? RZ: Ja det är ju där det finns ett intresse, man kan också titta på hur tv-tittandet vid just den tidpunkten kanske är kopplat till den äldre publiken, att det är de som tittar just då och att tv- tittandet skiljer sig över året. ML: Du pratade innan om förnyelse av programmet, hur kan man göra det? RZ: Ja dels är det ju en dramaturgisk förnyelse, dels är det att innehållet förändrats… jag (vi) har velat flytta fokus från nöje till det mer statsvetenskapliga, alltså exakt vad betyder det att vi har en kung? Vad uträttar han? Som det är nu så tas inte statsbesöken på allvar, det ses mest som charader, som ett jippo, vilket jag tycker är trist. Visst, vi tar i programmet upp hur stora svenska företag försöker etablera sig utomlands och det får ganska stort utrymme, för det är viktigt trots allt, men det kanske är ännu viktigare för små företag och hur de knyter kontakter som för dem innebär ett jättelyft. Jag tycker det är synd att så mycket fokus alltid ska ligga på kläder, smycken… ja det rent spektakulära, att någon kommer för sent... (Intervjun är mycket längre men det visade sig att bandspelaren hade stängt av sig mitt i allt. Resten av intervjun finns alltså inte transkriberad.) 37
  38. 38. 11.4 Analysmall Denotation – beskrivning Första nivån – vad vi ser? • Personer • Föremål • Tal 1 – vad säger de? Andra nivån – hur vi ser? • Klädsel och accessoarer • Färger • Föremål • Miljö/sammanhang • Ljussättning • Kameravinkel • Skärpa/blickriktning • Tal 2 – hur säger de det? Förekomst av symboler? • Kungliga symboler • Kunglig värdighet/vardaglighet • Historiska metaforer Konnotation – Tolkning Vad säger det oss? • Färgtolkning • Kroppshållning • Ansiktsuttryck • Symboltolkning 38
  39. 39. • Betydelse av förekommande föremål • Tolkning av miljö/sammanhang • Tal 3 – hur tolkar vi det de säger? • Reflektion Förklaringar Intervjuarens frågor och tal är kursiverade i texten. Förekommer inga frågor har det berättats i anslaget till inslaget. Under rubriken ”förekomst av symboler” listar vi explicita symboler. Exempelvis kors, krona, hjärta etc. I tolkningen tar även hänsyn till 11.5 Schema över programmets inslag INSLAG TID ÄMNE HP INTERVJU INNEHÅLL NR 1 00.00-0 Amaryllisutställning Drottningen x Om blommor 0.41 2 01.41-0 Teaser - - 2.48 3 02.48-0 Kungens födelsedag Kungen X 9.15 del 1 3.a 02.48-0 Offentlig uppvaktning Kungen - 4.35 3.b 04.35-0 Privat, Drottningholm Kungen - 5.51 3.c 05.51-0 Fryshuset, Lugna gatan Kungen - 7.02 3.d 07.02-0 Presentceremoni Kungen - 7.31 3.e 07.31-0 Konsert Kungen - 8.34 3.f 08.34-0 Solliden – Kungaparet X Om Drottningens 9.15 Drottningens present present 4 09.15-1 Solliden - Drottning Prinsessan X Om prinsessans 2.31 Viktoria Madeleine uppsats, om Solliden 5 12.31– Kungsrallyt Kungen X 15.01 6 15.01– Statsbesök i Turkiet Kungaparet X 21.04 6.a 16.11– Ang. Turkiets Drottningen X 16.21 medlemskap i EU 6.b ? Bildbyte X 6.c 16.21– Bildbyte X 16.30 6.d 17.41– Hur hanterar Kungen X 17.56 kungaparet politiska frågor? 6.e 17.56– Bildbyte X 39
  40. 40. 18.03 6.f 18.03– Bildbyte X 18.13 7 21.04– Silvia 30 år som Drottningen X 28.45 Drottning 7.a 21.04– Silvia Collage Drottningen - 22.16 7.b 22.16– Prisutdelning Drottningen X Om priset 23.44 Gripsholms slott 7.c 23.44– Livslust i Estland Drottningen X Om livslust och 26.32 projektet 7.d 26.32– WCF Prinsessan X Om WCF 28.45 Madeleine 8 28.45- Forsbergs utställning Prins Carl-Philip X Om utställningen 30-55 och hans verk 8.a 29.10– Bildbyte Prins Carl-Philip X Utställningsmaterial 29.11 8.b 29.11– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag 29.40 8.c 29.40– Bildbyte Prins Carl-Philip - Om hans bidrag 29.40 8.d 29.40– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag 29.41 8.e 29.41– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag 29.50 8.f 29.50– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag 29.54 8.g 30.40– Bildbyte Prins Carl-Philip X Om hans bidrag 30.54 9 30.55– Besök i Washington, Kungaparet X 34.00 USA 9.a 30.55– Lunch i Vita huset Kungaparet X Bild från vita 30.57 huset 9.b 30.57– Bildbyte Kungaparet X 30.59 9.c 30.59– Bildbyte Kungaparet X 31.05 9.d 31.05– Bildbyte Kungaparet X 31-06 9.e 31.06- Bildbyte Kungaparet X 9.f Besök vid svenska Kungaparet - ambassaden i Washington 10. 34.00– Praktik på UD Kronprinsessan X Om praktiken 35.35 Victoria 10.a 34.27– X 34.28 10.b Bildbyte X 10.c Bildbyte X 10.d Bildbyte X 10.e Bildbyte X 11. 35.35– Djursjukhus Kronprinsessan - 38.07 Victoria 12. 38.07– Statsbesök i Kina Kungaparet X 42.10 12.a 13 42.10– Järnvägen 150 år Kungaparet - 40
  41. 41. 43.57 14 43.57– Statsbesök i Kanada Kungaparet - 50.30 14.a Projektet Göteborg 15 50.30– Ny belysning på Kungen X 53.43 Stockholms slott 15.a Bildbyte 15.b Bildbyte 15.c Bildbyte 15.d Bildbyte 15.f Bildbyte 16. 53.43– Kungens födelsedag del Kungen - 56.02 2 11.6 Analys av respektive inslag Inslag 1 - om Amaryllisutställning, intervju med Drottningen Denotation – beskrivning Första nivån - vad vi ser? Personer: Silvia, intervjuaren, för oss okända personer Föremål: Blommor, mikrofon Tal 1: Ja, den här var väl inte dålig. Det är den nya som är kallad efter mig och den är så djupröd sammetsfärg. Underbar alltså, fantastisk. Men så finns här andra sorterna också som är så verkligen vackra. De har härliga namn…som Fanfare, å det, det härlig. Andra nivån - hur vi ser? Klädsel och accessoarer: Drottningen bär kornblå dräkt med guldhalsband med pärlor. Örhängen med guld och stenar, hårklämmor, rött läppstift. Attribut: bukett Miljö/sammanhang: Drottningholms slott Ljussättning: Halva intervjun utan ljus, sedan starkt strålkastarljus snett ovanifrån Kameravinkel: Lätt profil, från bysten och uppåt Skärpa/blickriktning: god skärpa, mot reportern, bildens vänsterkant Tal 2: Drottningen är lite uppspelt, hon är engagerad och stolt. Förekomst av symboler, metonymi, metaforer, arketyper? Metonymi: ja, vi ser delar av en gulddekorerad portik, vilket för våra tankar till ett slott. Vi ser också blomsterarrangemang i bakgrunden som skvallrar om en blomsterutställning, vilket också har framkommit i intervjun. 41
  42. 42. Konnotation – tolkning Vad det säger oss? Färgtolkning: Drottningen har valt en kornblå dräkt som står i stark kontrast till utställningens övriga besökare. Hon tar för sig av rummet. Kroppshållning: Stående, avslappnat Ansiktsuttryck: Milt leende. Tal 3: Hon kan inte dölja att hon är intresserad av ämnet, personligen. Hon inger ett intryck av okunskap när hon stakar sig. Hon kan inte så mycket om ämnet men hon är nyfiken. Reflektion: Blomman kan representera det kvinnliga, den passiva principen. Blomsterträdgårdar kan representera paradiset. Vår tolkning skulle kunna vara att drottningen deltar i en företeelse som hyllar kvinnan, det passiva. I bakgrunden skymtar bara kvinnor. Vi befinner oss i en sfär där mannen är utestängd. Hon talar lite trevande, lite försiktigt, tyst. Men hon visar samtidigt med sin klädsel att hon är normen för hur en kvinna ska vara. Hon har full kontroll på sig själv. Hon är elegant, bejakande av sin kvinnlighet med hjälp av smycken och frisyr, samtidigt är hon lågmäld. Inslag 2: Teaser – se programschema för förklaring Inslag 3a-e: Collage – se programschema för förklaring Inslag 3f: - Kungens 60-årsfirande, om drottningens present. Denotation – beskrivning Första nivån - vad vi ser? Personer: Kungaparet Föremål: mikrofon Tal 1: Varför ger Drottningen en grind till Kungen i födelsedagspresent? Hon vill stänga in mig förstås! Ja, ja, jag ville göra nånting, vack, vackert, och så har jag ju sett på Drottning Victorias grind så den påminner ju väldigt mycket och så tyckte jag det var dags för något trevligt. Andra nivån - hur vi ser? 42
  43. 43. Klädsel och accessoarer: Kungen bär kostym, näsduk, slips. Drottningen bär dräkt, blus, scarf, pärlörhängen och diadem. Attribut: Blomma Miljö/sammanhang: Utomhus, antagligen i Sollidens slottspark Ljussättning: Dagsljus med viss skugga Kameravinkel: Lätt profil, från bysten och uppåt Skärpa/blickriktning: god skärpa, mot reportern, bildens vänsterkant Tal 2: Kungen skrattar och ler. Drottningen är en aning generad men sen stolt över sin gåva Konnotation – tolkning Vad det säger oss? Färgtolkning: Kungens strikta, manliga, mörka, kontrasterar mot Drottningens ljusa, lätta färger. Han framstår som en orubblig sten och hon som en lätt nyutslagen vårblomma. Kroppshållning: Stående, avslappnat. Drottningen omfamnar Kungen lätt vid ett tillfälle. Ansiktsuttryck: De skrattar och ler med hela ansiktet vilket ger intrycket av en uppsluppen stämning. Tal 3: Kungen får första ordet, han är man, och måste skämta bort sin rädsla för att Drottningen kanske styr hans steg. Drottningen skrattar med honom och förklarar sig. Det är som att hon försöker dölja sin intelligens. Reflektion: Grinden kan symbolisera en tröskel från ett tillstånd till ett annat. I det här fallet är den vägen till en ny livsfas. Drottningen visar här att det är dags för hennes make att gå vidare till nästa skede i hans liv och att hon kommer att visa honom vägen (eftersom hon redan passerat den tröskeln) och därefter vandra med honom sida vid sida. Inslag 4 om Solliden, Drottning Victoria och Prinsessan Madeleines c-uppsats. Denotation – beskrivning Första nivån - vad vi ser? Personer: Intervjuaren och prinsessan Madeleine Föremål: Stolar, böcker Tal 1: Och prinsessan har också skrivit en c-uppsats i ämnet och nu undrar jag är det själva slottet som var mest fascinerande eller var den insats som Drottning Victoria gjorde i tillblivelsen av slottet? Ja, när jag började, eller när jag valde ämnet, jag tänkte att det här vill jag verkligen skriva om för att Solliden betyder väldigt mycket för mig och hela min familj och så därför var valet ganska lätt sen när jag skulle skriva en uppsats att det föll på Solliden 43
  44. 44. och e jag har varit så här väldigt fascinerad över slottet och hur det ser ut, jag har alltid gått och funderat lite varför ändå hur det ser ut som det gör. För det är ju väldigt italiensk- inspirerade och hur ett sånt hus, hur det på ett sätt väld, ändå smälter in väldigt fint här uppe i Norden. Det är egentligen lite konstigt, men e som sagt så jag har alltid varit lite fascinerad av det hela så jag började studera all litteratur och jag läste å då upptäckte jag mer och mer om hur intressant drottning Victoria verkligen var och hela hennes livshistoria så det är svårt att svara på frågan om det är slottet eller om det är Drottning Victoria för jag blev väldigt fascinerad av båda två faktiskt. Andra nivån - hur vi ser? Klädsel och accessoarer: Prinsessan bär en blus med öppen krage, cardigan, och örhängen. Attribut: mikrofon Miljö/sammanhang: Inomhus, något slags bibliotek, intervjusammanhang, exklusivt. Ljussättning: Strålkastare, snett ovanifrån. Kameravinkel: Lätt profil, från bysten och uppåt Skärpa/blickriktning: god skärpa, mot reportern, bildens högerkant Tal 2: Prinsessan talar som om hon vill övertyga oss om sitt engagemang. Hon svarar ”rätt” på frågorna. Förekomst av symboler, metonymi, metaforer, arketyper? Metonymi: Prinsessan intervjuas i ett rum som av oss uppfattas som ett bibliotek, man anar men ser inte hela rummet. Konnotation – tolkning Vad det säger oss? Färgtolkning: Brun färg skvallrar om att prinsessan vill tona ner sig själv. Hon är avslappnad men vill göra ett seriöst och jordnära intryck. Kroppshållning: Prinsessan sitter vid ett bord. Hon är avslappnad med händerna vilande i knäet. Ansiktsuttryck: Koncentrerad men med ett öppet ansikte. Tal 3: Prinsessan är nervös för vilket intryck hon gör. Hon behöver bevisa sin intelligens för oss, som om vi inte trodde på hennes kunskap. Samtidigt upplevs hon som uttråkad. Hon spelar en roll som hon tror förväntas av henne. 44

×