Webbplatsen är död! Leve webben!
by Johan Groth on Dec 03, 2009
- 1,359 views
Här ger jag min syn på dagens webbplatser, varför de måste gå under och vad som kommer att komma därefter.
Här ger jag min syn på dagens webbplatser, varför de måste gå under och vad som kommer att komma därefter.
Accessibility
Categories
Tags
More...Upload Details
Uploaded via SlideShare as Apple Keynote
Usage Rights
© All Rights Reserved
Statistics
- Favorites
- 0
- Downloads
- 3
- Comments
- 0
- Embed Views
- Views on SlideShare
- 1,344
- Total Views
- 1,359
Tidiga webbplatser var i mångt och mycket ett skyltfönster, ett ”digitalt visitkort”. Tanken var att besökaren skulle få information om det webbplatsen handlade om, kontaktinformation (fast telefoni och postadress i många fall!) etc. Länkar användes för att skapa en ”kapitelindelning” och möjliggöra alternativa läsvägar. Länkar var också viktigt för att peka ut partners och skapa förtroende.
Webbplatsen är handgjord men det börjar bli knepigt med många länkar, växande webbplatser och nya krav på att kunna dela med sig olika typer av mediafiler etc.
I takt med att webbplatserna blir fler och fler så uppstår också behov av att hitta på nätet. Detta öppnar för den första generationens pyramider (eller dinosaurier om den bilden är bättre).
Problemet med portalerna är ”Tom Sawyer-principen”, dvs. att någon gör vinst på att andra gör arbetet. Portalerna blev inte långlivade ...
Webbplatserna är nu så omfattande att de bara med nöd och näppe går att hantera för hand.
Även om webbplatsen inte längre drivs som ett renodlat hantverk så är mycket av arbetet fortfarande manuellt. Detta ställer stora krav på att man har en duktig webbmaster som ”har allt i huvudet”.
Tänket kring webbplatsens gränssnitt handlar mest om hur ”det ser ut”. Tekniken är ofta enkel, en lagringsplats, kanske några databasanrop men i princip inte mycket mer.
Konkret tar sig detta uttryck i att tekniken inte bara består av datorer utan också av. publiceringsverktyg (till vilket jag även räknar bloggar, wikis etc.). Gränssnitten utvecklas och handlar inte bara om färg och form utan också om navigation, tillgänglighet etc. För att skapa en ökad struktur krävs det att man arbetar med frågor som semantisk struktur, taxonomier, metadata etc.
Webbplatsen är så viktigt och så omfattande att det inte är möjligt att låta en ensam webbmaster ha hela ansvaret. Det krävs tydliga arbetsflöden, ansvar, roller, rutiner etc.
Det finns också ett kvardröjande teknikfokus, allt tal om cloud computing och Web 2.0 till trots. Tyvärr finns en stor feghet inom detta område där man inte vågar titta på nya, alternativa sätt att arbete med webben. Många webbplatser kännetecknas också fortfarande av en mycket låg nivå på informationssamverkan. Det börjar dyka upp exempel på webbplatser som integrerar information från många olika källor men mycket återstår att göra, icke minst vad gäller inställning och förståelse för frågor kring integration och informationssamverkan.
Sist men inte minst bygger de allra flesta webbplatser på ”klicket”, dvs. att en person, en människa, ska klicka på en länk.
Dessa monoliter blir monument över den tidiga Internetåldern.
Webbnärvaro innebär att det material du använder kommer från olika informationskällor. Vissa har organisationen själva skapat, andra källor har andra gjort. Denna mångfald av information sammanställs och bearbetas utifrån organisationens verksamhetskrav. Det är här det värde som just din organisation skapar läggs till genom att information blandas, kombineras och sorteras på ett unikt sätt.
Resultatet presenteras i många olika kanaler, t.ex. Facebook, Twitter, andra organisationers webbnärvaro etc. Den traditionella webbplatsen är en av många vyer.
Det viktiga (och en av de drivande krafterna) är att ”läsaren” av din information till största delen inte kommer att vara en människa som ”klickar på länkar”. Din information kommer att hanteras av andra program och saker som är kopplade till Internet.
1) vilka gränssnitt erbjuder ni och hur integrerar ni mot olika tjänster (inklusive den egna webbytan)?
2) vilka gränssnitt erbjuder ni för alla ”saker” (programvaror etc.) som vill ta del av er information?
3) vilka informationsstrukturer (begreppsmodeller, metadata etc.) använder ni för att skapa informationssamverkan?
4) vilka informationskällor använder ni? vilka måste ni bygga upp själva? vilka kan ni återanvända?
5) vilka nya roller och ansvar krävs?
Under punkt 5 anser jag t.ex. att roller som systemägare är förlegade. Vi behöver informationsägare, strukturägare, datalagerägare etc.
Vill du veta mer är du välkommen att kontakta mig!